Katarina Luhr

Herr talman! Jag skulle vilja ställa samma fråga till Kjell Jansson som jag ställde i ett tidigare replikskifte. Frågan handlar om det kommunala vetot.

Tidöpartierna tar ju bort det kommunala vetot för uranbrytning; enligt planen kommer det att tas bort nu i sommar. Regeringsrepresentanter, främst från Liberalerna och Kristdemokraterna, har utlovat ett nytt kommunalt veto mot brytning i alunskiffer som ska snabbutredas.

Som jag förstod Kjell Janssons anförande är Moderaterna inte helt sugna på det nya kommunala vetot heller. Är det så att Moderaterna tvekar här, eller har man bestämt sig för att det ska införas ett nytt kommunalt veto mot brytning av alunskiffer?

Herr talman! Jag tycker inte att jag fick svar på de frågor jag faktiskt skulle vilja ha svar på.

Det handlar om att regeringen har tagit bort förbudet mot brytning av uran. Jag vet att Sverigedemokraterna står bakom att man tog bort det förbudet; det är tydligt. Nu tänker man också ta bort det kommunala vetot så att kommunerna inte ska få säga sitt om någon vill starta en urangruva. Det här har ju varit uppe för diskussion, och jag vill veta hur Sverigedemokraterna ställer sig till att man tar bort det kommunala vetot.

Det kommer också ytterligare ett raster på detta, nämligen att representanter för Tidöpartierna och regeringspartierna har gått ut och sagt att man när man tar bort det kommunala vetot för uranbrytning ska ersätta det med ett kommunalt veto mot brytning i alunskiffer.

Det här är ganska avgörande för dem som nu sitter och är oroliga för att det kommunala vetot tas bort och som känner att detta kanske ändå är okej om man nu inför ett nytt veto mot brytning i alunskiffer. Därför vill jag veta hur Sverigedemokraterna ställer sig till att införa ett nytt kommunalt veto och ersätta vetot mot uranbrytning med ett kommunalt veto mot brytning i alunskiffer.

Herr talman! Jag tackar Eric Palmqvist för att han som vanligt beskriver kärleken till gruvan på ett väldigt poetiskt och fint sätt. Han beskriver hur man som boende i en gruvkommun känner gruvan, hör gruvan, lever nära gruvan och i vissa fall lever i symbios med gruvan.

Jag kan förstå det, och jag kan också förstå att det kan ge trygghet och göra att man känner att det är välstånd runt omkring en. Det har jag full förståelse för. Men när en kommun blir så nära knuten till en gruva att gruvan påverkar allt man gör i kommunen och styr kommunens verksamhet förstår jag också de människor som känner stor oro när nya gruvprojekt är på gång, för det ger en stor och kraftig effekt på ens boendemiljö och levnadsmiljö när en gruva hamnar bredvid en.

Jag har därför en fråga. Nu har vi ärenden på gång, och man ska vid nya gruvprojekt inte längre kunna säga nej till brytning av uran. Det kommunala vetot ska slopas, och riksdagen har tidigare tagit bort förbudet mot brytning av uran. Jag vill veta om Sverigedemokraterna står bakom att närboende inte ska få yttra sig när det gäller det kommunala vetot. Hur tänker Sverigedemokraterna i den frågan?

Tidöregeringen har dessutom öppnat för att man i stället ska införa ett nytt kommunalt veto mot brytning i alunskiffer. Det är någonting som flera Tidörepresentanter har uttryckt. Jag undrar om Sverigedemokraterna står bakom det här eller inte.

Fru talman! Om vi ska ha ett starkt och hållbart näringsliv i Sverige är det många delar som behöver hänga ihop och många områden som behöver samverka. Men det finns tydliga gemensamma nämnare som i stort sett alla näringslivets företagare lyfter fram som stora utmaningar när vi möts. Det är inte någon nyhet för oss som är här. Det handlar om kompetensförsörjning, säkrad energiförsörjning i närtid, tydliga och snabba tillståndsprocesser och inte minst långsiktighet, där tydliga politiska mål och minskad ryckighet inom politiken är av väldigt stor vikt. Ska vi behålla ett starkt näringsliv i Sverige är detta saker vi behöver lägga tid och energi på att lösa.

Näringslivet är avgörande för att Sveriges klimatarbete och konkurrenskraft ska vara starka. Sveriges klimatarbete och klimatpolitik är samtidigt avgörande för svenskt näringslivs konkurrenskraft, exempelvis när svenska företag driver ett starkt hållbarhetsarbete som i sin tur öppnar för nya innovationer, affärsutveckling, nya jobb och nya företag.

Tydliga, stabila och långsiktiga målsättningar för klimatomställningen är en förutsättning för att näringslivet ska våga investera och ställa om. Om spelplanen hela tiden ändras finns risk för att all utveckling stannar av. Det är samtidigt av avgörande betydelse att det finns tydliga och långsiktiga förutsättningar för att i snabb takt kunna ställa om till fossilfrihet. Det finns därför ett stort behov av att politiken styr i en tydlig riktning och samtidigt stöttar den gröna industriomställningen och hållbarhetsarbetet inom alla branscher.

Eftersom jag vet att vi har ont om tid skulle jag bara vilja säga en liten sak om den samhällsomvandling som sker just nu. Det pågår en stor samhällsomvandling när industriomställning, gruvprojekt, utbyggnad av försvaret och andra projekt plötsligt tar fart. Kommunerna tar i dag både ansvar och risker när samhällsplaneringen behöver hänga med. Det gäller till exempel bostadsbyggande och ny infrastruktur. Vi anser att staten behöver ta ett mycket större ansvar än i dag när det gäller stöttning av kommuner.

Fru talman! Med detta sagt vill jag helt enkelt yrka bifall till Miljöpartiets reservation nummer 22.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 mars.)

Fru talman! Det här replikskiftet väcker många frågor och tankar. Men jag förstår det som att Josef Fransson anser att vi just nu inte har någonting att vinna på att ställa om, varken i Sverige eller i Europa, och att klimatomställningen egentligen bara är en orättvis pålaga som inte kommer att gynna oss.

Jag tror precis tvärtom. Jag tror att vi har allt att vinna på en bra klimatomställning. Jag tror att både svenska och europeiska företag har allt att vinna på att vara i framkant och faktiskt ställa om till en modernare produktion av produkter som folk kommer att efterfråga i framtiden.

Men den här diskussionen handlar egentligen om att vi, även om vi inte skulle vinna ekonomiskt på att ställa om, har extremt mycket att förlora när världen blir varmare och faktiskt förändras och vi alla kommer att slås av klimatförändringarnas effekter. Därför vill jag fråga Josef Fransson om han tror att klimatförändringarna kommer att leda till något dåligt eller om han inte tror att de är något problem över huvud taget.

Fru talman! Jag tackar Josef Fransson för ett anförande som gav ganska vida ramar för vad man kan begära replik för. Jag tänkte ändå försöka hålla mig till ämnena som vi diskuterar i dag.

Jag finner detta intressant. Josef Fransson lyfte att klimatarbetet inom EU är negativt för Sverige och Europa. Jag ser själv att det har blivit tydligt att Sverigedemokraterna har en ny syn. Tidigare var Sverigedemokraternas syn på Sveriges klimatarbete att klimatarbetet ska skötas inom EU. Nu vill Sverigedemokraterna försvaga och luckra upp klimatmålen inom EU, skjuta upp lagstiftning och försvaga det arbete som görs där.

Vi ser i rådande världsläge att vårt beroende av olja gör oss sårbara. Det gäller både privatpersoner och svenskt näringsliv. När gasen stryps på grund av ett osäkert världsläge går elpriset upp därför att elen blir dyrare i Tyskland. Vi ser att oljepriserna gör att bensinpriserna varierar mycket. Det gäller även priset på diesel. Om vi hade haft ett skarpt klimatarbete både i Sverige och i Europa, där vi till exempel hade sparat mycket energi genom energieffektivisering eller byggt upp produktion av egna biobränslen hade det gjort oss mycket mer resilienta mot de förändringar vi ser i dag. Vi hade kunnat skydda Europas, Sveriges och medborgarnas ekonomi på ett bra mycket bättre sätt. Det är så som jag och Miljöpartiet ser på det, och även många andra.

Ser inte Sverigedemokraterna att ett skarpt klimatarbete kan skydda oss framåt och hade skyddat oss i den situation vi befinner oss i just nu?

Fru talman! I dag pratar vi om cirkularitet och giftfrihet. Jag kommer likt tidigare talare att hålla mig till två viktiga ämnen. Det första handlar om hur Miljöpartiet vill att vi ska öka den cirkulära ekonomin i Sverige. Det andra handlar om hantering av den giftiga kemikalien PFAS.

Jag vill börja med hur Miljöpartiet tänker sig att vi ska göra Sverige mer cirkulärt. Om mindre än fyra veckor har vi i Sverige gjort av med vår del av årets tilldelning av jordens resurser. Den 4 april i år infaller Sveriges overshoot day, som än en gång visar att vi skulle behöva mer än fyra jordklot om alla levde som vi i Sverige. För att rätta till den siffran behövs såklart mer än en handfull politiska förslag.

När vi i Miljöpartiet tog fram ny politik för cirkularitet förra året landade vi i 153 förslag för förbättrad cirkulär politik. Men vi ser samtidigt att väldigt mycket mer behöver göras. Det som är väldigt tydligt när det gäller den cirkulära ekonomin är att arbetet behöver göras på många olika nivåer. Produkter behöver hålla och användas längre. Vi behöver dela på fler saker. Vi behöver återbruka och återanvända. Vi behöver förbättra kedjorna för materialåtervinning. Vi behöver stärka forskningen om och utvecklingen av sekundär utvinning av material som restprodukter efter gruvnäringen och annat.

Som vi tidigare hört här i dag: När forskare räknar på hur cirkulärt Sverige är i dag hamnar vi på pinsamt låga nivåer. Det är bara 3–4 procent enligt vissa studier. I Nederländerna ligger man på nästan 25 procent i dag. Regeringen har ett flertal gånger kritiserats av EU-kommissionen för att vi ligger på så låga återvinningsnivåer. År 2024 betalade svenska skattebetalare 2,7 miljarder i böter till EU för att vi sorterar och återvinner så himla lite plast.

Vår låga grad av cirkulär ekonomi är problematisk av väldigt många olika skäl, men först och främst för att vår stora användning av nyproducerat leder till miljöproblem och målkonflikter. Vår råmaterialproduktion behöver energi och vatten och skapar utsläpp, samtidigt som de platser där utvinning sker av de råvaror vi behöver inte alltid räcker till. Och inte nog med det – vi skapar samtidigt stora mängder avfall, som behöver tas om hand på ett helt annat sätt än vad som sker i dag.

Cirkulär ekonomi och resurseffektivitet är också en viktig pusselbit för att ta oss framåt i klimatarbetet. Just nu har vi ett skakigt omvärldsläge, och leveranskedjor fungerar inte längre som de gjort tidigare. Det innebär att vi har ännu starkare skäl att bli mer självförsörjande på olika typer av råvaror – allt från gödningsmedel till metaller. Det här är någonting som man har insett i hela Europa. Under året kom ny EU-lagstiftning genom den nya Circular Economy Act, mycket baserat på att vi behöver öka vår självförsörjning.

Men som vanligt behöver jobbet göras lokalt. Som det brukar vara när det gäller klimat och miljö finns det väldigt mycket att vinna på att göra rätt saker från början. Det gäller inte minst den cirkulära ekonomin. När man börjar rota i den cirkulära ekonomin ordentligt ser man ganska snabbt att utmaningarna handlar om både att det i dag är svårt att få ekonomi i den cirkulära ekonomin och att det är svårt att få cirkularitet i den cirkulära ekonomin. Vi saknar alltså i dag både cirkulariteten och ekonomin i den cirkulära ekonomin.

Men det som kan vara glädjande när man börjar på låg nivå är att det finns väldigt många saker att göra. Vad är det Miljöpartiet vill göra för att stärka den cirkulära ekonomin? Jo, såklart massor med saker.

På EU-nivå vill vi att regeringen tar ett starkt ledarskap och driver på för en stark Circular Economy Act som gör skillnad på riktigt.

Vi tycker att Sverige särskilt borde driva på för att kommande förslag ska fokusera på resurseffektivitet, minskad totalkonsumtion av primära råvaror, cirkulär design, förbud för planerat åldrande och kemikaliesmarta och giftfria resursflöden.

Om produkter redan från början designas för att kunna återvinnas kommer återbruk och materialåtervinning att kunna underlättas påtagligt. Vi vill därför särskilt se ett stärkt producentansvar där producenten ansvarar för att de produkter som sätts på marknaden ska kunna tas om hand när livslängden är uppnådd.

Produkter som tas fram behöver hålla och vara designade för att kunna repareras. Det är viktigt att också reservdelar och information ska finnas tillgängligt. Vi skulle också gärna se att tillverkare och återförsäljare redovisar hur länge man räknar med att en konsumentprodukt ska hålla.

Planerat åldrande, det vill säga att produkter görs för att bli oanvändbara i förtid, och så kallad fast fashion, där mode förändras månadsvis och därför inte görs för att hålla längre än så, måste motverkas.

Som det ser ut i dagsläget förstörs felfria men returnerade kläder och elektronik till ett värde av 200 miljarder kronor årligen i Europa. Den siffran tycker jag att man ska ta med sig. Det är nya prylar för 200 miljarder som går upp i rök varje år. Det är saker som har krävt råmaterial, gruvbrytning, markanvändning, kemikalier och energi.

I år förbjuder EU med en ny lagstiftning att osålda kläder och skor ska kunna förstöras. Det är en jätteviktig och positiv reform som Miljöpartiet anser skulle kunna omfatta många fler produkter än bara kläder och skor.

För en effektiv styrning krävs ambitiösa, konkreta, mätbara och långsiktiga mål. Sverige behöver jobba för att gå före och sätta nationella mål samtidigt som man driver på för skärpta mål på EU-nivå. Vi ser att vi behöver tydliga mål för både ökad cirkularitet och minskad resursanvändning på nationell nivå.

Vi vill också att vi bygger vidare på Sveriges nationella strategi för cirkulär ekonomi. Vi vill se en ökad styrning av cirkularitet för de sex framtagna prioriterade strömmarna, som är plast, textil, livsmedel, förnybara och biobaserade råvaror, byggmaterial och innovationskritiska metaller och mineral.

I dag ser vi ett stort behov av mer metall och mineral. Jag vill därför speciellt lyfta fram Miljöpartiets förslag om en nationell samordnare som precis som inom Fossilfritt Sverige kan arbeta systematiskt och långsiktigt för att förbättra hantering och återvinning av kritiska metaller och mineral.

Samtidigt vill vi ta fram ett nytt nationellt stöd, ett återvinningskliv, för att kunna bygga ut infrastrukturen för återvinning i Sverige. Just nu pågår många pilotprojekt som visar på en enorm potential för återbruk och återvinning. Men det är hög tid att vi får igång ett brett och starkt arbete på alla nivåer.

Här behöver vi verkligen politisk styrning för att alla aktörer ska kunna dra åt samma håll och veta vart vi ska. En väldigt viktig styråtgärd som politiken kan arbeta med är att införa en kvotplikt där man blandar in en viss del återvunnet material i nyproduktion. På så sätt kan man långsiktigt skapa både utbud och efterfrågan, något som är en av de större utmaningarna för den cirkulära ekonomin i dag. EU:s batteriförordning är ett exempel på en sådan lagstiftning.

Miljöpartiet vill att kvotplikt införs på många fler materialströmmar som plast, textil och byggmaterial. Vi tror att nivån på kvotplikterna behöver sättas för varje enskilt material för sig med krav på att andelen återvunnet successivt ökar med tiden.

Vi vill också utreda om det finns material och produkter som bör förbjudas baserat på innehållet om innehållet gör det omöjligt att återvinna dem. Det kan handla om plast som består av olika lager med olika sammansättning eller produkter som innehåller skadliga ämnen som inte ska hamna i framtida återvunna material.

Fru talman! Min lista är lång. Det är tydligt att vi behöver växla upp arbetet med cirkulär ekonomi och att man behöver vända upp och ned på den linjära ekonomin.

Jag var inne på skadliga ämnen i material. Jag vill gå över till de enorma problem som vi ser med de skadliga PFAS-ämnen som nu börjar dyka upp på allt fler ställen. De finns där man letar – i åar, bäckar, grundvattenreserver, fisk, viltkött och människors privata brunnar.

PFAS-frågan har nu kommit upp på bordet. Vi har alla talat om den i våra anföranden. Jag tror fortfarande att många underskattar problemet med att ett gift som inte bryts ned fortsätter användas och spridas i vår omgivning.

Vi behöver kartlägga var PFAS finns. Vi behöver sanera områden som läcker ut PFAS. Vi behöver nya regelverk som stöttar dem som drabbas av PFAS. Det gäller alla från Kallingeborna med rekordnivåer av PFAS i blodet till dem som har fått sina brunnar förstörda av PFAS-föroreningar.

Vi behöver ett brett förbud mot PFAS på EU-nivå och globalt. PFAS behöver tas bort och ska inte tillåtas att byggas in i olika system så att andra ska behöva sanera bort PFAS senare. Vi ska inte använda PFAS i bekämpningsmedel på våra åkrar.

När kemikalieindustrin understryker att utfasning kostar pengar behöver vi fundera på vad en storskalig förgiftning av vår mat och vårt vatten kommer att kosta oss på sikt, om det ens går att räkna på hälsoeffekterna.

Fru talman! Miljöpartiet har ett stort antal förslag i betänkandet. Jag vill yrka bifall till Miljöpartiets reservation 8, som bland annat handlar om kvotplikt, och reservation 29 om ett brett förbud mot PFAS inom EU.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 mars.)

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag tänker att det är lite konstigt när man först säger att förslaget handlar om att sänka skatten på de olika produkterna och sedan i stället pratar om ett utökat rutavdrag. Det är intressant i sig.

Jag har nu varit med i lite olika paneler, bland annat med Moderaternas partisekreterare Karin Enström inför att programmet skulle tas fram, och pratat om vikten av cirkularitet.

Jag har hittat en artikel i Dagens industri från 2025, där den moderata arbetsgruppen skriver: I det nya idéprogrammet är en av de viktigaste punkterna att återbruk främjas och att vi tar fler steg mot en mer cirkulär ekonomi.

Jag har försökt hitta idéprogrammet för att se vilka olika förslag för att öka den cirkulära ekonomin som Moderaterna lägger fram och driver. Men jag har inte lyckats hitta något.

Jag undrar därför om det finns några andra förslag som Moderaterna nu propagerar för just för att öka den cirkulära politiken.

Fru talman! Jag vill börja med att verkligen tacka Lars Johnsson för att han kommer hit en dag efter debatten för att svara på min replik.

Det gäller faktiskt en fråga som jag verkligen undrar över. Moderaterna tog under förra året fram ett nytt program för politik. Moderaternas partisekreterare gick då ut och berättade att Moderaterna föreslog sänkt skatt på reparation och andrahandsförsäljning för att uppmuntra till mer återanvändning och mindre slöseri. Förslaget skulle vara en bärande del av partiets handlingsprogram, som skulle antas på Moderaternas partistämma under hösten.

En av de tidigaste åtgärder som Tidöpartierna vidtog efter maktskiftet 2022 var att höja momsen på reparationer från 6 till 12 procent. Det gäller cyklar, skor, lädervaror, kläder och hushållslinne. Anledningen var enligt regeringen att öka enligheten i skattesystemet.

Under förra året hörde jag Moderaterna lyfta förslaget om att sänka reparationsmomsen igen, men vad jag kan se är det inget som har kommit in i budgeten. Jag skulle därför vilja höra vad som har hänt med förslaget. Skulle det kunna vara så att den sänkta momsen på reparationer kommer nu i vårbudgeten – i den bästa av världar?

Fru talman! Klimatlagstiftningen är inte vilken lagstiftning som helst, och den kan inte heller behandlas som det. Det vi gör i Sverige påverkar hela världen, precis som de utsläpp som sker i USA, Kina eller Indien påverkar oss.

De senaste veckorna har vi återigen behövt påminnas om hur vi påverkas ekonomiskt när vi gör oss beroende av import av fossila bränslen. När fossilgas inte når Tyskland stiger våra elpriser i Sverige. När vi inte har genomfört åtgärder som sparar el blir det dyrt för många när elpriserna skjuter i höjden. Och när vi inte har fasat ut bensin och diesel i våra transportsystem och jordbruksmaskiner blir det dyrt och osäkert när oljetankers brinner eller inte längre kan transportera olja dit det var tänkt. Det gör att marknaden skakar när tillgången till olja och gas blir osäker.

Regeringen säger att man har tagit kontroll över inflationen, men när det är oljemarknaden som styr världsekonomin blir det svårt att ta kontrollen så länge vi alla lider av fossilberoendet. Samtidigt leder vår användning av fossila bränslen och klimatutsläppen till extremt allvarliga effekter för oss alla.

Redan i dag har vi klimatflyktingar som drabbas av torka, av vattenbrist, av brist på mat och av konflikter i spåren av det som går förlorat. Människor behöver flytta på sig på grund av stigande havsnivåer när glaciärer smälter. Arter slås ut på löpande band när deras livsförutsättningar ändras fortare än de kan ställa om.

I Sverige ser vi ökande skogsbränder, häftiga skyfall, ras och värmeböljor i spåren av det förändrade klimatet. Det Sverige som fanns när mina föräldrar växte upp finns inte längre kvar. Och vi är många som inte längre känner igen oss när vintrarna varvas med snö, regn och storm om vartannat.

För bara några dagar sedan släpptes också en ny forskningsrapport som visar att uppvärmningen nu går snabbare än någonsin, snabbare än någon hade räknat med. Det är inte en ljus bild som målas upp när det blir allt tydligare att politiken inte klarar av att ställa om i den takt som behövs. Vi är nu i snabb takt på väg mot 3 graders uppvärmning i slutet av det här seklet.

Klimatarbete kan låta väldigt svårt och komplicerat, men det handlar i grunden om att sluta använda fossila bränslen. Det är själva grundbulten. Med det aktuella världsläget blir det oerhört tydligt hur viktigt det är att vi fasar ut det fossila nu och inte sedan.

Det finns extremt många olika skäl att göra oss av med vårt oljeberoende. Först och främst är det för att vi ska behålla jorden som en bra plats att bo på. Men det finns också, som vi ser i dag, andra, mer kortsiktiga skäl. När vi inte gör oss av med det fossila blir vi starkt beroende av länder som inte alltid vill oss väl. När det inte går att lita på leveranser av fossila bränslen skakar ekonomin för alla som har bundit fast sig i ett fossilt beroende.

Vi vet att det mest effektiva sättet att minska utsläppen är att höja priserna på utsläpp samtidigt som vi stöttar där det är allra svårast att ställa om. Tidöpartierna har dock gjort precis tvärtom. De betalar utsläpparen och drar in stöden till dem som vill bidra till omställningen.

Tidöregeringen har under mandatperioden tagit bort eller kraftigt försvagat en lång rad klimatstöd och klimatstyrmedel, skapat stor osäkerhet för näringslivet och samtidigt lagt ofattbara 57 miljarder på att göra fossila bränslen billigare. Det har också gett ett tydligt resultat. När Tidöpartiernas politik har monterat ned stora delar av Sveriges klimatpolitik har utsläppen och användningen av fossila bränslen ökat kraftigt under mandatperioden. Det har också gjort det väldigt mycket svårare att nå klimatmålen. Men det är inte det enda problemet. När klimatarbetet i Sverige har avstannat utsätts svenska folket för elprischocker och oväntade höjningar av bensinpriser.

Miljöpartiet vet att vi kan göra Sverige och Europa mer motståndskraftiga mot prischocker när det gäller el och drivmedel. Men då behöver vi jobba med att få bort fossila bränslen, och det behövs handling, inte bara snack.

För att minska svängningarna i elpriser behöver vi bygga ut mer förnybar el i kombination med grön baskraft, men vi behöver också energieffektivisera. Bara i Sverige skulle vi kunna frigöra energi motsvarande ett helt kärnkraftverk genom lönsamma energieffektiviseringar i bostäder och industrier. Regeringen har tagit bort stöd för energieffektivisering. Vi vill storsatsa.

För att göra transportsektorn mer motståndskraftig mot skenande drivmedelspriser behöver vi snabba på elektrifieringen, stärka kollektivtrafiken, inklusive tågnäten, och satsa på egen drivmedelsproduktion. Sverige har, som alla vet, ingen egen olja, men vi har många andra resurser som vi kan använda.

När det gäller att stötta jordbruket vill vi se en tydlig plan för jordbrukets klimatomställning där stöd som i dag binder fast jordbrukare i fossila drivmedel byts till stöd som kan användas för omställning till biodrivmedel. Vi vill därför införa både ett jordbruksavdrag och en biopremie som kan stötta jordbrukets omställning och minska behovet av importerad fossil energi.

Vi vill samtidigt att alla offentliga myndigheter, genom att ställa krav i upphandling, fasar ut det fossila till förmån för förnybara och hållbara tjänster. Vi vill stötta det nya och fasa ut det gamla. Det kommer att göra oss tryggare och mer motståndskraftiga i det ostadiga världsläge som vi i dag står i.

Fru talman! Jag vill självklart också lyfta våra klimatmål. De klimatmål som vi sätter upp är av grundläggande betydelse för att alla ska veta och förstå vart vi är på väg. När stora investeringar ska göras behöver inte minst näringslivet veta vart politiken är på väg, vart den styr och inom vilka tidsramar det sker. Man behöver helt enkelt bli förvarnad i god tid om man behöver förändra sin verksamhet.

Jag och de flesta av mina oppositions- och majoritetskollegor som sitter här i dag fick under förra året i uppdrag att se över Sveriges klimatmål till år 2030. Vi kom tillsammans fram till att klimatmålen till 2030 ska ligga fast. Flera partier har sedan dess backat från målen. Kristdemokraterna backade efter bara några veckor. Klimatministern och Liberalerna gjorde det helt nyligen. Men klimatmålen ligger ännu fast, och de behöver behållas. Det skulle skapa en enorm osäkerhet om målen slopades med bara några år kvar till måluppfyllnad.

Men målen behöver också nås, vilket vi också har pratat om i dag. Miljöpartiet är hittills det enda parti som visat upp hur klimatmålen till 2030 ska kunna nås. Det har finansministern också sagt, efter att hennes departement räknat på oppositionspartiernas skuggbudgetar. Vi vill att målen ska kunna nås genom en rättvis klimatomställning.

Vi vill se ett nationellt utsläppshandelssystem inom klimatmålens ramar, där intäkterna går tillbaka till hushållen genom en grön återbäring. Vi vill se en nationell elbilsoffensiv med en utökad elbilsbonus som kan användas av fler än i dag. Vi vill se ett leasingstöd som gör det möjligt att leasa en elbil för 1 500 kronor i månaden. Vi vill se sänkt skatt på laddning. Och under en övergångsperiod behöver vi höja reduktionsplikten tillbaka till en nivå som minskar utsläppen tillräckligt.

Vi vill se ett kraftigt ökat stöd för Klimatklivet och Industriklivet, och vi vill återinföra gröna kreditgarantier. Vi vill införa ett Sverigekort där hela Sveriges kollektivtrafik blir tillgänglig för 500 kronor i månaden.

Samtidigt behöver vi satsa på vår skog och vår natur för att den ska kunna hjälpa oss med alla sina ekosystemtjänster, till exempel ökad biologisk mångfald och ökad kolbindning. Här behöver vi styra mot ett skogsbruk som ger större klimatnytta genom att ge skogsägare betalt för en ökad klimat- och miljönytta och stötta omställningen från kalhyggesbruk till ett skogsbruk med en större mångfald och bättre kolbindning.

Förutom att vi behöver en riktig klimathandlingsplan med åtgärder som minskar klimatutsläppen i tillräcklig takt behöver vi en plan för hur vi ska stärka upptaget av kol i skog och mark och hur vi ska skapa de negativa utsläpp som vi behöver.

Miljöpartiet har tagit fram lösningar. Målen går fortfarande att nå, men det börjar bli väldigt ont om tid.

Fru talman! Vi debatterar i dag partiernas olika förslag till ny klimatpolitik. Jag tycker då att man kan läsa utskottets svar med en viss humor, då alla motioner avstyrks med hänvisning till pågående arbete. Motionerna handlar bland annat om det internationella klimatarbetet, klimatarbetet inom EU, svensk klimatpolitik, negativa utsläpp, transportsektorns klimatomställning och klimatanpassning. Vilket är det pågående arbetet? Det vill man fråga sig. Vad gör regeringen just nu?

Miljöpartiet har bara när det gäller det här betänkandet lagt fram cirka 80 förslag. Jag står självklart bakom allihop, men för att spara lite tid vill jag yrka bifall bara till Miljöpartiets reservation 17 och Miljöpartiets reservation 23.

Det finns enorma behov av klimatåtgärder, åtgärder som Tidöregeringen har valt att inte genomföra trots den klimatkris som vi alla är medvetna om.

Känns det tufft och svårt nu? Ja! Känns det hopplöst? Nej, absolut inte!

Sverige har allt att vinna på en snabb och rättvis klimatomställning. Vi kan säkra framtidens jobb. Våra svenska företag kan tjäna stora pengar på att exportera grön teknik. Vi kan driva på andra länder att öka takten i klimatarbetet, och vi kan skydda hushåll och företag från prischocker när det gäller fossila bränslen. Det finns massor att göra, och vi kan vinna jättemycket på det.

I dag har vi bara ett parti som har förslag på de olika lösningar som finns för att nå klimatmålen, och det är Miljöpartiet. Lösningar finns, och många kan ställa sig bakom dem. Vi har lösningarna. Vi har tekniken. Det finns pengar, och det finns en folklig vilja. Det som saknas är ledarskap och handling, och det kan vi ändra på i september.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 mars.)

Fru talman! Jag är glad att Helena Storckenfeldt ändå har en positiv bild av vad klimatpolitiken kan leda till. Det hördes också i anförandet. Vi ska minska utsläppen, skapa jobb och välfärd och ha en teknisk utveckling som leder till klimatutveckling. Klimatarbete och välstånd ska gå i hand i hand. Det var uttryck jag hörde.

Tyvärr har det blivit helt tvärtom den här mandatperioden. Utsläppen har inte minskat. Den gröna industriomställningen har avstannat. Utsläppen har ökat, och regeringen har tyvärr satt sprätt på en stor del av statskassan.

Jag undrar om Helena Storckenfeldt är nöjd med den klimatpolitik som har förts. Tycker Helena Storckenfeldt att vårt klimatarbete och vårt välstånd faktiskt går hand i hand?

Jag kan haka på den tidigare diskussionen om elbilspremie. Tror ledamoten att elbilspremien kommer att göra stor skillnad för nybilsförsäljningen av elbilar?

Avslutningsvis vill jag fråga: Vad är det bästa som regeringens klimatarbete har lett till under mandatperioden? Vilka är de resultat som Helena Storckenfeldt vill visa efter fyra år i regeringsställning?

Fru talman! Moderaterna gick till val på att få ordning på klimatet. Det har gått så där, och det tror jag att vi alla kan vara överens om. Klimatarbetet har inte gått bra under Moderaternas styre, snarare käpprätt åt helt fel håll. Utsläppen har ökat explosionsartat, användningen av fossil energi har ökat och elbilsförsäljningen har avstannat.

Jag lyssnade med intresse på det tidigare replikskiftet. Jämfört med de andra nordiska länderna har Sverige de senaste fyra åren blivit helt utklassat av både Norge och Danmark när det gäller elbilsförsäljningen. Norge låg redan tidigare före oss. Där var förra året över 97 procent av de nya bilarna elbilar. I Danmark var det 82 procent. I början av det här året kom det enligt branschen glädjande siffror som visade att Sverige hade tagit sig över 40 procent elbilar i nybilsförsäljningen. Det här beror på politiska beslut och uteblivna satsningar.

Jag skulle vilja fråga ledamoten om Moderaterna känner sig nöjda med den utveckling vi ser i dag när det gäller elbilarna. Är det en rimlig utveckling att man i Sverige fortsätter att sälja en stor mängd fossildrivna bilar, eller är det något som vi borde förändra? Om ledamoten Helena Storckenfeldt tycker att det är något som borde förändras, vad är det vi borde göra? Finns det några åtgärder som Moderaterna föreslår att vi ska göra just nu?

Fru talman! Tack, Martin Kinnunen, för svaret! Det är tydligt att Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har totalt olika syn på klimatpolitik, på effekten av klimatpolitiken och på möjligheten att agera.

Martin Kinnunen börjar med att säga att rådigheten för Sverige på världsekonomin är begränsad, och det stämmer, men rådigheten för oss i Sverige att skydda oss från världspolitiska händelser är mycket större. Det är därför vi behöver agera på hemmaplan.

Vi tror att Sverige har allt att vinna på en snabb och rättvis klimatomställning. Vi kan skydda våra samhällen från extremväder, vi kan påverka EU att öka takten i klimatomställningen och vi kan säkra de svenska jobben. Våra svenska företag kan tjäna mycket pengar på att ligga i framkant och kunna exportera framtidens teknik. Vi kan samtidigt göra oss av med det beroende vi har av olja och även av påverkan på gas som finns i hela Europa. Sverige kan tjäna på omställningen bort från det fossila.

Jag kommer att fråga igen. Martin Kinnunen var inne på vikten av att ha en helt teknikneutral approach till olika bränslen och bilar och annat. Sverigedemokraternas politik styr dock väldigt tydligt mot att binda fast sig i den fossila tekniken. Finns det ingenting i det här som gör att ni tycker att detta beroende nu drabbar Sverige och oss svenskar och att ni borde förflytta er i ert tankesätt och faktiskt satsa mer på förnybar, självproducerad, egenproducerad energi i Sverige?

Fru talman! Tack, Martin Kinnunen, för ett väldigt tydligt anförande!

Sverigedemokraterna är väldigt tydliga med att de vill bromsa både Sveriges och EU:s klimatomställning. Det är ju tydligt nu att det är SD:s klimatpolitik som har styrt regeringen under de här åren, och utsläppen har ökat.

Argumenten från Sverigedemokraterna har ofta varit att Sverige behöver tjäna pengar och att det måste bli ett slut på självplågeriet – vilket Martin Kinnunen var inne på i sitt anförande. Det är dock inte Sverige som tjänar på att bromsa klimatomställningen. De som tjänar mest på den bromsade klimatomställningen är fossilindustrin och de länder som producerar olja. Det är till exempel Putin i Ryssland, regimen i Iran, oljeschejkerna i Mellanöstern samt USA.

I dag ser vi effekterna på Europa när tillgången på fossila bränslen börjar svaja. Det är väldigt tydligt att både Sverige och svenskarna förlorar på en svajig tillförsel av fossila bränslen när vi fortsätter att vara beroende av fossila bränslen.

Här skulle man kunna tänka sig att vi med de åtgärder som tidigare fanns på plats och som nu har tagits bort av Tidöpartierna skulle ha varit lite tryggare och mer självförsörjande i Sverige. I stället gick Jimmie Åkesson i går ut och föreslog att man helt ska slopa reduktionsplikten och bara tanka fossilt när oljepriserna går upp.

Jag vill fråga Martin Kinnunen: Varför gör ni allt för att låsa fast svenska hushåll i ett sårbart oljeberoende? Varför kämpar ni så hårt för att satsa på det som ger rekordvinster till Putin i Ryssland, regimen i Iran och oljeschejkerna i Mellanöstern? Varför är det bättre att pumpa in pengar i fossil industri än att satsa på svensk produktion av exempelvis biodrivmedel, energieffektivisering och andra saker som trycker bort det fossila?

Herr talman! I den bästa av världar har alla möjlighet att välja var och hur man ska bo och leva. I dag har inte alla de möjligheterna. Men oavsett om man valt eller inte finns det många gemensamma nämnare för vad man önskar och behöver för att livet ska kunna fungera på ett bra sätt.

I dag debatterar vi regional utvecklingspolitik. Oavsett var i landet man bor behöver man tillgång till samhällsservice, en matbutik, internet och telefoni, kommunikationer, energiförsörjning, sysselsättning, skola och vård.

Det ser helt olika ut i olika delar av landet. Ska vi ha en stark regional utveckling och en stark utveckling i hela landet behöver vi på alla politikområden se till de förutsättningar som finns på lands- och glesbygd i Sverige.

Men vi ska också se till de behov som människor som ska bo och leva där har. Med olika förutsättningar kommer också olika behov av stöd och hjälp för att jämna ut levnadsvillkor. Det är av största vikt att lyssna in vilka behov som finns på platsen.

När jag har rest runt i landet har jag hört återkommande önskemål från norr till söder. Det handlar om fungerande kollektivtrafik och tåg som kommer i tid, närhet till vård, kompetensförsörjning, mötesplatser, ett civilsamhälle som kan bidra till gemenskap och aktivitet och såklart alla de bostäder som människor efterfrågar.

Jag vill verkligen understryka vikten av att staten tar ett större ansvar än i dag för att jämna ut skillnaderna mellan olika delar av landet. Statlig närvaro i hela landet är en avgörande förutsättning för att Sverige ska hålla ihop och för att förtroendet för det offentliga ska kunna vara fortsatt högt.

När staten finns närvarande i olika delar av landet skapas inte bara tillgång till service utan även stabila arbetsmarknader och bättre förutsättningar för regional utveckling. I vår budget stärker vi de statliga servicekontoren för att fler ska kunna få närhet till dem. Att till exempel kunna få närmare tillgång till Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten kan hjälpa många.

När man reser runt i Sverige märker man att statlig närvaro inte alltid så positiv ur kommunernas perspektiv. Inte sällan hör man till exempel röster från norra Sverige som pratar om statlig kolonialisering. Resurser från skog, gruvor, natur och älvar plockas ut och bidrar till statens finanser utan att de som bor där får någonting tillbaka.

De levererar stål men får inte någon räls eller några tåg. De levererar el men får inte strömmen tillbaka på flera dagar efter ett strömavbrott. De bygger upp samhällen, men skatteintäkterna hamnar någon helt annanstans.

Här finns en tydlig orättvisa, en orättvisa som kan förstärkas eller överbryggas genom åtgärder. Staten behöver bli en bättre lyssnare. Insatserna för att stärka statlig närvaro behöver anpassas till olika lokala och regionala förutsättningar så att de också bidrar till det som kommuninvånarna behöver och vill ha.

I Miljöpartiets reformförslag med landsbygdsavtalen skriver staten ett kontrakt med landsbygdskommuner, regioner och privata aktörer. Avtalen är till för att möjliggöra lokala lösningar på lokala problem.

Det finns såklart många olika sätt för staten att stötta landsbygdskommunerna. Inte minst de kommuner som i dag har en snabb tillväxt på grund av Sveriges och Europas omställning och nyindustrialisering, eller de orter som bidrar till upprustning, är av stor vikt för Sverige och behöver ett ökat stöd när det exempelvis gäller uppbyggnad av infrastruktur, bostäder och samhällsservice. Här anser vi att det är viktigt att staten träder in, samarbetar och riskdelar med kommunerna.

När det gäller alla de kommuner som bidrar till klimatomställning och Sveriges finanser med olika råvaror eller energiproduktion anser vi att berörda regioner bör få ta del av de inkomster som de bidrar med så att den lokala nyttan av produktionen kan öka.

Vi vill exempelvis att kommuner och regioner bättre ska kunna ta del av vinster från den förnybara el som produceras i deras områden. Det skulle kunna stärka ekonomin i lands- och glesbygdskommuner och möjliggöra investeringar i lokal utveckling.

Vi tror även att det skulle vara bra om närboende kan få rätt till delägande i vindkraftsprojekt och möjlighet till ersättning från vindkraftsbolagen.

Nyetableringar av både nya industriprojekt, gruvor och energiproduktion ger ofta stor påverkan lokalt. Vi tycker därför att det är viktigt att man tidigt samråder med lokalsamhällen om vilka etableringar som ska genomföras och hur de ska genomföras på bästa sätt.

Det är väldigt viktigt att lokalsamhällen får en tydlig och konstruktiv plats runt bordet i de fall en etablering riskerar att drabba ett lokalsamhälle negativt.

Herr talman! För Miljöpartiet är det viktigt att vi förbättrar förutsättningarna för människor att kunna bo, arbeta och leva var de önskar, oavsett var i Sverige detta är. Staten kan inte stå utanför utan behöver bidra med att på olika sätt stötta och hjälpa de kommuner som i dag tar ett stort samhällsansvar för att bygga Sverige starkare.

Jag vill därför yrka bifall till Miljöpartiets reservation nummer 7.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 4 mars.)

Fru talman! Hur handelspolitiken påverkar oss alla och vilket starkt verktyg, men också vapen, den kan vara har blivit tydligt för de flesta det senaste året. Den internationella handelspolitiken har varit en väldigt stökig resa på sistone, något som verkligen understryker riskerna med ensidiga handelsberoenden av enskilda länder och behovet av att skapa goda handelsrelationer med ett större antal länder än i dag.

Samtidigt ser vi också hur handelspolitiken kan styra politisk riktning och utveckling väldigt starkt. Vi vet att en ökad handel kan bidra till att utveckla privata företag och entreprenörskap, skapa sysselsättning och bättre arbetsvillkor och inte minst generera exportintäkter och tillgång till ny grön teknik och klimatsmarta produkter. Möjligheten för låg- och medelinkomstländer att delta i världsekonomin och handla med andra länder har också haft mycket stor betydelse för att minska fattigdomen i världen.

Men för att världshandeln ska bidra i positiv riktning behövs tydliga internationella regelverk som pekar ut riktningen mot att handelsrelationerna också ska bidra till ett hållbart samhälle. Handelspolitiken behöver utformas för att stärka möjligheterna till att ställa höga klimat- och miljökrav och inte riskera att öka ojämlikheten eller flytta utsläpp och miljöskador till andra länder. Här behöver Sverige vara ett föregångsland för att åstadkomma en öppen, hållbar och rättvis handel där minskad klimatpåverkan och goda arbetsvillkor är grundläggande villkor.

Både Sverige och hela EU har ett stort ansvar för att verka för att handel inte bidrar till vare sig klimatskadliga utsläpp eller miljöförstöring eller förvärrar situationen för människor som lever i fattigdom. Det är också viktigt att förutsättningarna för att låg- och medelinkomstländer ska kunna delta på rättvisa villkor i den globala handeln stärks.

Med långsiktiga spelregler och ett tydligt fokus på hållbarhet kan svenska företag bli föregångare när det gäller mänskliga rättigheter och miljöhänsyn och därigenom bidra till ett globalt handelssystem som värnar både människor och natur.

Jag anser därför att Sverige behöver vara en tydlig röst för högre krav i internationella handelsavtal och behöver driva på för lösningar som inte skadar människor eller miljö även i länder långt från Europa. Detta ökar samtidigt Sveriges och Europas konkurrenskraft, då företags möjligheter att konkurrera på ojämna villkor som sämre miljökrav eller svag arbetsmiljölagstiftning minskar.

EU har flera handelspolitiska verktyg till sitt förfogande för att påverka omvärlden i riktning mot att minska klimatskadliga utsläpp. Till exempel har som vi alla vet EU infört ett system med så kallade klimattullar, CBAM, för att skydda industrin inom unionen från orättvis konkurrens av företag med låga klimatkrav. Tullarna bidrar till att öka takten i klimatomställningen och minska utsläppen i länder utanför Europa, vilket både sänker utsläppen i andra länder och hjälper oss i Sverige att minska våra konsumtionsutsläpp, samtidigt som de också ökar Europas konkurrenskraft.

Här känner jag mig tyvärr också tvingad att understryka att fossil energi måste fasas ut eftersom den är den främsta orsaken till klimatförändringarna. Förbränning av kol, olja och fossil gas, oavsett var utsläppen sker, leder till stora utsläpp av växthusgaser som driver den globala uppvärmningen och bidrar till extremväder, torka och översvämningar.

Om vi på allvar vill att utsläppen ska minska i andra länder behöver vi också ställa krav på att det vi själva handlar inte bidrar till ökande utsläpp. Det är därför av allra största vikt att EU använder sig av klimattullarna och att lagstiftningen runt dessa skärps i stället för att vattnas ur, vilket vi tyvärr ser tydliga tecken på i dagsläget.

När vi pratar om urvattning är det inte bara klimattullar vi behöver prata om utan också EU:s egna krav på hållbarhetsrapportering och tillbörlig aktsamhet för företag.

EU:s hållbarhetslagstiftning har varit ett viktigt genombrott för att säkerställa att företag systematiskt beaktar sin påverkan på miljö, klimat och mänskliga rättigheter. Även här ser vi dock att EU-kommissionens regelförenklingsinitiativ leder till påtagliga försvagningar av hållbarhetsregler som redan antagits och genomförts av ett stort antal företag, inte minst här i Sverige.

Det kan inte ligga i Sveriges eller svenska företags långsiktiga intresse att EU backar från regler som är brett förankrade och som bidrar till både ökad tydlighet, rättvisa och hållbarhet i hela värdekedjan. Här borde Sveriges regering, till skillnad från i dag, leda arbetet och ta tydlig ställning mot ytterligare urholkningar av EU:s hållbarhetslagstiftning.

Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord om arbetet med Sveriges exportkrediter och den ändring som regeringen har gjort i Exportkreditnämndens regleringsbrev.

Som jag nämnt tidigare är det helt avgörande att fossil energi fasas ut så snabbt som möjligt för att vi ska kunna leva upp till Parisavtalets åtaganden. Att Sverige nu medverkar till att ny fossil infrastruktur kan byggas går helt tvärsemot både Sveriges tidigare klimatlöften och den forskning som understryker att vi inte kan lägga till ny fossil infrastruktur om vi ska hålla oss inom Parisavtalet. Ny fossil infrastruktur kan alltså inte byggas. Regeringen behöver backa och ändra detta idiotiska beslut.

Med detta sagt vill jag understryka vikten av en tydlig, hållbar och rättvis handelspolitik och samtidigt yrka bifall till Miljöpartiets reservation nummer 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 4 mars.)

Herr talman! Det börjar bli sent på kvällen, och jag har inte tänkt hålla någon längre utläggning om målstyrningen av LKAB, inte minst med tanke på att vi redan avklarat en debatt som bland annat handlar om precis samma sak. I mångt och mycket instämmer jag i Riksrevisionens redovisning och i regeringens svar på den. Men det är ändå väldigt viktigt att än en gång understryka vikten av att de bolag som staten äger borde nyttjas fullt ut för att lösa våra stora samhällsutmaningar.

LKAB är ett av de bolag som år efter år ligger på listan över de tio svenska företag som släpper ut mest koldioxid. LKAB är också ett av de företag som har stora och långt framskridna planer på att minska Sveriges klimatutsläpp radikalt. Det är väldigt viktigt.

Riksrevisionen understryker i sin granskning av LKAB att bolaget inte har något uppdrag att särskilt verka för att Sverige ska nå klimatmålen, och regeringen har i sitt svar inte framfört några invändningar mot det. Jag delar dock inte Riksrevisionens bedömning att LKAB inte har i uppdrag att verka för att Sverige ska nå klimatmålen.

I statens ägarpolicy för bolag med statligt ägande, en policy som både nuvarande regering och tidigare regering skrivit under på och som bland annat lyftes av Kristdemokraterna i den tidigare debatten, står det uttryckligen att ett bolag med statligt ägande ska vara ett föredöme inom sin bransch på miljö- och klimatområdet. Bolag med statligt ägande ska även arbeta för att nå de nationella miljö- och klimatmål som riksdagen har beslutat om samt bidra till att uppfylla Parisavtalet, som syftar till att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser. Det står ”ska”. Mot denna bakgrund anser vi att LKAB har eller borde ha ett tydligt uppdrag att verka för att Sverige ska nå klimatmålen.

Men i det här ärendet blir det tydligt att statens ägarpolicy mer är att betrakta som ett valfritt råd till de statliga bolagen, där styrelserna sedan själva kan fatta beslut om vad de vill göra och inte göra. Jag tycker att ärendet understryker vikten av att våra statliga bolag, såväl LKAB som andra företag med statligt ägande, inte minst de med stor och påtaglig påverkan på klimat och miljö, behöver få särskilt beslutade samhällsuppdrag att verka för att Sverige ska nå nationella och internationella miljö- och klimatmål. Det här är verktyg som verkligen kan göra skillnad om de styr åt rätt håll.

Med klimatsmarta transporter och byggnader, kolinlagring och fossilfri produktion skulle flera av våra statliga bolag, inte bara LKAB, kunna bli klimatarbetets tungviktare. Våra bolag skulle kunna bli ledande i Europas omställning, men bara om regeringen ger dem tydliga uppdrag. Jag vill därför avsluta med att yrka bifall till vår reservation i betänkandet.

Herr talman! Staten äger i dag runt 40 bolag, bolag som utgör en betydande del av det svenska näringslivet. Bolagen ägs av staten då de bedöms ge stor samhällsnytta, vara av strategisk betydelse och inte minst, i vissa fall, stärka säkerheten för Sverige. Staten får samtidigt, genom sina bolag, en stor möjlighet att bidra till olika samhällsmål genom en aktiv förvaltning och styrning av sin bolagsportfölj. Det här gäller inte minst hållbarhetsarbetet och klimatmålen.

Jag och Miljöpartiet anser att det är en självklarhet att regeringen i sin roll som bolagsförvaltare ska ta ett större ansvar och styra de statligt ägda bolagen i en klimat- och miljömässigt hållbar riktning. Inte minst LKAB, som en av Sveriges största utsläppare, och Sveaskog, som Sveriges största skogsägare, skulle kunna spela en mycket viktigare roll i Sveriges miljö och klimatarbete än vad de gör i dag.

Regeringen har nyligen uppdaterat statens ägarpolicy, där miljö- och klimatmål är en viktig del. Men då ägarpolicyn inte räknas som en direkt styrande del för bolagen finns det en stor flexibilitet när det gäller vad bolagsstyrelserna kan anta för mål för bolagen. Det tydliggörs bland annat i det ärende som vi ska debattera härnäst. Jag går nu inte så djupt in på just det. Men Riksrevisionen understryker i det ärendet att LKAB trots sin storlek och vikt för klimatomställningen inte har något uppdrag att särskilt verka för att Sverige ska nå klimatmålen. Det sticker i ögonen på de flesta av oss när vi är medvetna om potentialen i LKAB:s pågående omställningsprojekt. Det är alltså ganska uppseendeväckande.

Miljöpartiet anser att regeringen behöver utveckla och intensifiera ägarstyrningen så att skrivningar om hållbarhet får ett faktiskt genomslag. Räcker inte statens ägarpolicy behöver ägaranvisningar användas. Vi anser att alla statligt ägda bolag bör ha vetenskapligt baserade klimatmål och klimatplaner för att vi ska klara klimatomställningen, undvika de allvarligaste riskerna i klimatomställningen och tillvarata de fantastiska möjligheterna till en hållbar samhällsutveckling och en stärkt konkurrenskraft för Sverige.

Vi anser att alla statliga bolag behöver bidra så att Sverige kan uppfylla nationella och internationella miljö- och klimatmål. De statliga bolagen behöver ligga i framkant, för det kommer att vara svårt att ställa hårda krav på privata aktörer om inte de statliga bolagen intar en tätposition. Det behövs en tydlig politisk styrning för det här.

EU har ställt tydliga krav på Europas länder att arbeta med kolinbindning i natur och att stärka naturen och den biologiska mångfalden. Diskussionen runt skogens miljö- och klimatnytta har blivit väldigt infekterad och polariserad, men jag tror inte att någon av oss som sitter här i dag kan bortse från skogens stora vikt för natur och klimat. Vår skog och vår natur är det som kommer att skydda oss från de allvarligaste effekterna av klimatförändringarna.

Även här behöver staten ta täten och gå före. Sveaskog, med sitt stora skogsinnehav, skulle kunna vara en tydlig ledstjärna för att demonstrera hur biologisk mångfald och klimatnytta kan stärkas samtidigt som statens skogsinnehav påtagligt skulle kunna bidra till Sveriges miljö- och klimatmål. En storsatsning och utveckling mot ett mer hållbart skogsbruk skulle samtidigt kunna gynna mindre skogsägare, om staten tar täten i stället för att den enskilde skogsägaren ska behöva göra hela jobbet med omställningsarbetet för skogen.

När det gäller Sveaskogs ägardirektiv borde det också där vara en självklarhet att man tydligt ska styra mot ett hållbart brukande av skogens resurser för att specifikt bidra till nationella miljömål och internationella åtaganden inom klimat, miljö och biologisk mångfald. Tyvärr ser vi inte riktigt den prioriteringen hos regeringen i dag. Men Sveaskog skulle kunna vara en föregångare och skulle verkligen kunna kombinera biologisk mångfald och klimat med affärsnytta. Vi tycker verkligen att regeringen borde prioritera det här.

Herr talman! Jag skulle också vilja säga några ord om SJ och tågtrafiken. Jag är rätt säker på att de flesta svenskar har synpunkter på SJ, punktlighet, utbyggnad, hastighet, service, nedläggning av nattåg, städning, bekvämlighet och förseningar. Fråga vem som helst som ni känner! Jag tror också att det finns en bred enighet i riksdagen om behovet av att uppgradera och stärka den svenska tågtrafiken, trots det brandtal för flyget som vi hörde från Moderaterna tidigare. Tågen har i dagsläget också blivit en beredskapsfråga.

För ett statligt bolag finns det dock vinstkrav. SJ behöver skapa ekonomiskt värde för ägaren, något vi har diskuterat tidigare i den här debatten. Det finns stora behov av att stärka tågtrafiken och våra järnvägsnät och att göra det lättare att ta tåget. Då skapar vi också stor samhällsnytta. Miljöpartiet anser att regeringen snarast behöver utreda möjligheten för SJ att frångå kraven på att skapa ekonomiskt värde för ägaren och att SJ:s vinstkrav bör tas bort. Precis som vi har pratat om tidigare finns det andra värden. Det kanske gör större nytta om man kan reinvestera pengarna i bolagen än om de går in till staten.

Med det sagt vill jag understryka vikten av att de statliga bolagen i största möjliga mån bidrar till samhällsnytta och de mål som Sverige ska uppfylla. Vi äger de här bolagen tillsammans. Våra pengar behöver jobba i en hållbar riktning, och det kan bara ske med en tydlig statlig styrning i den riktning som vi vill gå. Vi har verktygen. Vi kan använda dem bättre – mycket bättre.

Herr talman! Jag står givetvis bakom alla reservationer från Miljöpartiet i betänkandet, men för att spara lite tid yrkar jag bifall endast till Miljöpartiets reservation 9.

Herr talman! Jag tycker att det är intressant när klimatministern lyfter att vi båda vill diskutera innehåll och åtgärder, för det är faktiskt det som är det viktiga för att nå klimatmålen. Jag har fortfarande inte hört om några nya åtgärder från klimatministern för att man ska kunna komma tillbaka till målbanan och styra mot de klimatmål som vi faktiskt tydligt är överens om.

Jag är ganska förundrad över hur Romina Pourmokhtari, Sveriges klimatminister under snart fyra år, fortfarande kan stå här och försvara Tidöpartiernas klimatpolitik. Det är helt uppenbart att politiken inte har varit bra för Sveriges klimat- och miljöarbete och inte heller för Sveriges klimatrykte internationellt. Det blev exempelvis tydligt i höstens internationella klimatgranskning, där Sverige, inte minst i kategorin klimatpolitik, fortsatte att rasa nedåt i rankningen.

Nedmonteringen av Sveriges klimatpolitik har vad jag kan se inte heller lett till det omtalade folkliga stödet för en ny klimatpolitik. Det verkar inte heller som att Liberalernas klimatpolitik har lett till några starka liberala väljarsiffror. Jag förstår helt enkelt inte vad som finns att vinna på den här teatern från klimatministern. Vad kan vara viktigare för en klimatminister än att minska klimatutsläppen? Vad är det som gör det värt att gå till jobbet för en liberal klimatminister just nu?

Jag hade en misstanke om att jag inte skulle få så många svar om tydliga nya reformer just nu. Men jag önskar ändå att klimatministern kommer att lämna något bättre efter sig än en springnota när mandatperioden är över, och jag undrar fortfarande vad det kommer att finnas att bygga på när klimatministern lämnar över jobbet till någon annan.

Det är svårt att avsluta en debatt där man har fått ganska lite svar, men jag skulle ändå vilja tacka för möjligheten till debatt och önska alla en trevlig helg när det är dags.

Herr talman! Tack, klimatministern, för alla ord! Förhoppningsvis kommer vi att se att utsläppen från Tidöregeringens toppnivå år 2024 minskar. Om de inte minskar är det faktiskt en katastrof.

Frågan är dock om Tidöregeringens politik innan mandatperioden är över kommer ta oss ned till de utsläppsnivåer som vi var på 2022 och 2023. Mandatperioden riskerar att vara fyra helt förlorade år för det svenska klimatarbetet. Och det är tyvärr inte bara fyra förlorade år, för förutsättningarna för att bedriva ett starkt klimatarbete har försämrats, vilket kommer att göra att målen blir ännu svårare att nå efter den här mandatperioden. Det gäller till exempel alla de nedmonterade reformer som Tidöregeringen med klimatministern i spetsen har slaktat under mandatperioden.

Jag vet att ministern gärna pratar om att den tidigare regeringen lade alla ägg i en korg när det gäller klimatarbetet, vilket såklart inte är korrekt.

Under Tidöregeringen har ministern sedan 2022 varit med och slopat ett stort antal klimatåtgärder som den tidigare regeringen införde. Efter nedläggningen av Miljödepartementet är det mycket nedmonterad klimatpolitik som har bidragit till de ökade utsläppen. Jag tänkte nämna ett axplock.

Tidöpartierna har sänkt energiskatten, sänkt reduktionsplikten för bensin och diesel, slopat koldioxidskatt i kraftvärmeverk och värmeverk, tagit bort stöd till energieffektivisering i flerbostadshus, höjt momsen på reparationer, stoppat utbyggnaden av nya stambanor för höghastighetståg, slopat reformeringen av reseavdraget, vilket gynnar bilåkning, skjutit upp lagstiftning om klimatkrav vid nybyggnation, stoppat lagstiftning om klimatkrav vid upphandling, stoppat kreditgarantier för gröna investeringar, avvecklat stadsmiljöavtalen, sänkt skatten på fossila drivmedel, sänkt skatten på jordbruksdiesel, avskaffat flygskatten, miljardsatsat på flyget, minskat subventioner för solceller, slopat skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el, avslagit ansökningar om 13 havsbaserade vindkraftsparker i Östersjön, försvagat hållbarhetspolicyn för fossila investeringar, antagit en ny statlig resepolicy för ökat flygande och så vidare. Riksdagens utredningstjänst har tittat på det här. Listan är ganska lång, så jag kommer inte att dra hela.

Att regeringen har tagit bort en så stor del av Sveriges klimatpolitik gör det såklart mycket svårare att nå klimatmålen. Åtgärderna för att nå klimatmålen lyser i stället med sin frånvaro.

Klimatministern svarar att den styrmedelsutredning som ska presenteras i maj ska komma med en analys. Om utredningen presenterar åtgärder under ett valår skulle det vara ett lyckligt mirakel om några åtgärder skulle hinna komma på plats före riksdagsvalet. Min ganska starka magkänsla är att Tidöpartierna kommer att vara ganska ovilliga att införa några åtgärder även efter valet, inte minst eftersom det bara dröjde några veckor efter Miljömålsberedningens beslut innan både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna offentligt propagerade mot det nationella klimatmålet. Jag antar också att det är därför klimatministern lite försiktigt skriver att regeringen ständigt analyserar frågan, inte att man planerar några specifika åtgärder.

Frågan kvarstår: Med vilka åtgärder skulle regeringen kunna styra tillbaka klimatpolitiken för att nå de klimatmål som vi säger oss vara överens om? Vilka åtgärder anser klimatministern kan behövas? Det är nu åtta månader fram till valet. Kommer klimatministern att göra någonting under sin kvarvarande tid på posten för att underlätta så att Sveriges klimatmål ska kunna nås?

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).