Markus Wiechel

Herr talman! Det här stämmer inte riktigt. Det var faktiskt Sverigedemokraterna som drev på för att det skulle bli majoritet för hårdast möjliga åtgärd mot IRGC. Det räckte inte, och då har vi gått vidare.

De motioner som nu kommer att gå igenom, som Alexandra Völker står bakom, är en SD-motion och en Centerpartimotion om att terrorlista IRGC. Det är faktiskt vår politik som Socialdemokraterna nu driver igenom. Det kan hon inte komma ifrån.

Vidare noterade jag att ledamoten inte svarade på om hon är stolt eller inte över Socialdemokraternas Iranpolitik den senaste mandatperioden. Jag skulle därför vilja förtydliga frågan: Är det så att ledamoten tar avstånd från att Ann Linde besökte iranska regimens ambassad och firade 40 år av förtryck?

Herr talman! Ingen är gladare än jag över Socialdemokraternas plötsliga uppvaknande i Iranfrågan. Alexandra Völker lade större delen av sin tid på att prata om Iran, och jag är såklart väldigt nöjd med det. Problemet är det som jag har sagt flera gånger tidigare, nämligen att Socialdemokraternas track record i Iranfrågan inte direkt är något att vara stolt över.

Det jag syftar på är bland annat när Sveriges förra utrikesminister Ann Linde deltog i firandet av Islamiska republikens 40-årsjubileum på den iranska ambassaden. Hon deltog alltså i firandet av 40 år av förtryck.

Jag pratar också om när en slöjbeklädd svensk delegation från den socialdemokratiska regeringen åkte till Iran för att skriva på handelsavtal och bedriva handel med denna förtryckarregim.

Jag pratar om när den socialdemokratiska regeringen välkomnade hit Irans förre utrikesminister, islamisten Zarif, som fick stå mer eller mindre oemotsagd och tala till medierna. Jag deltog själv vid frågestunden med honom. Det fanns två politiker på plats som ställde skarpa, kritiska frågor till honom - det var jag och min partikamrat Ludvig Aspling från Sverigedemokraterna.

Min fråga, herr talman, är om Alexandra Völker är stolt över Socialdemokraternas Iranpolitik den senaste mandatperioden.

Fru talman! När vi nu debatterar det viktiga betänkandet om internationella relationer vill jag bara börja med att säga att det känns fantastiskt kul att så många nödvändiga och bra förändringar är på gång inom svensk utrikespolitik.

Precis som Sverigedemokraterna skriver i sitt särskilda yttrande i detta betänkande har den svenska utrikespolitiken i många år blivit ordentligt misskött, likt mycket annan politik i Sverige. Det råder därför inte någon brist på nödvändiga förändringar och reformer.

Vi ser med glädje hur intentionen i vår utrikespolitik delvis vunnit gehör i flera delar av detta betänkande. Samarbetet mellan regeringen och Sverigedemokraterna fungerar alltså mycket väl, så även inom detta område, varför vi noga följer våra viktigaste frågor under mandatperioden och ser med optimism på vad regeringen och Sverigedemokraterna gemensamt kan göra framöver.

Fru talman! För tydlighetens skull tänkte jag lyfta några av de viktigaste frågorna för Sverigedemokraterna i detta betänkande men också flagga för några andra viktiga frågor som nödvändigtvis inte behandlats i utskottet men som ändå är relaterade till just detta. Därtill tänkte jag kommentera betydande förbättringar inom vissa områden.

Låt oss börja med det internationella demokratiarbetet. Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna sedan länge har lagt stor vikt vid att tydligt främja det internationella demokratiarbetet.

Vi har i våra motioner lyft behovet av att bland annat stötta folkambassader samt att dra lärdom av hur andra länder, exempelvis Storbritannien och Portugal, gör i syfte att underlätta för ett aktivt demokratiarbete i enlighet med Wienkonventionen. I dessa länder ser vi hur man har funnit sätt att frysa tillgångar tillhörande illegitima regimer, och de möjliggör också för legitima folkambassader att överta fysisk egendom från illegitima regimer.

Vi gläds därför åt att utskottet också ser vikten av att dra lärdom från andra länder för att representanter för en organiserad demokratisk opposition som fått fly auktoritära stater ska få det stöd som de behöver.

Var ser vi då exempel på detta? Det finns två väldigt tydliga exempel, som vi också har lyft tidigare vid ett antal tillfällen: Belarus och Venezuela. I båda dessa länder ser vi en förhållandevis välorganiserad opposition som är beredd att axla ansvaret. När det är så måste vi göra vårt yttersta för att de också ska få den möjligheten.

Fru talman! Ett annat område där Sverigedemokraterna har stuckit ut mycket är frågan om Somaliland. Det finns flera goda skäl till det. Våldsamheterna och de många problemen i Somalia har som bekant pågått länge nu, utan minsta tecken på förbättring. I många fall är det tyvärr tvärtom. Det drabbar i synnerhet de människor som bor där, men det påverkar också övriga världen, däribland Sverige. Därför ligger det ur flera synvinklar i vårt intresse att verka för förbättring.

Vi ser dock hur utskottet nu har tagit ett betydligt mer verklighetsförankrat steg i synen på hela denna region, samtidigt som man erkänner den förhållandevis positiva utvecklingen i just Somaliland, med undantag för de våldsamheter vi ser där just nu och som vi verkligen beklagar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella relationer m.m.

Dessutom konstaterar nu utskottet att en omvärdering av erkännandet av Somaliland förutsätter en tydlig förbättring av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Då ser jag att detta i synnerhet gäller religionsfriheten. Jag hoppas onekligen att detta blir en tydlig signal till styret i Somaliland, som bör få vårt stöd när de har vidtagit rätt åtgärder och därmed också är redo för stödet.

Fru talman! Taiwan är en alltmer angelägen fråga när vi ser hur Taiwan, som är en av världens främsta demokratier och kan betraktas som ett föredöme inom närapå varje samhällsområde, hotas av en auktoritär stat som saknar grundläggande respekt för fundamentala värden om bland annat mänskliga fri- och rättigheter.

Tack vare regeringsskiftet ser vi hur en betydligt sundare hållning gentemot Taiwan tar form, och jag utgår från att vi inom en snar framtid kommer att kunna besöka ett House of Sweden i Taipei. Det är en fråga som för närvarande bereds.

Även utskottet kan nu tydligt klargöra att man ser positivt på att samarbetet med Taiwan kan utvecklas ytterligare och att vi har ett intresse av att de får delta i olika internationella organisationer. Jag kan inte nog poängtera hur viktigt det är att vi hand i hand med USA växlar upp samarbetet med Taiwan.

Och så kommer vi till Israel, fru talman. Här finns det väldigt mycket man kan säga. Att Sveriges erkännande av staten Palestina var förhastat bör det inte råda någon som helst tvekan om, och det är glädjande att utskottet också kan konstatera just detta.

Erkännandet av detta område, som aldrig har uppfyllt kraven för att erkännas som stat, har inte bidragit till att förbättra förutsättningarna för en hållbar fred. I sammanhanget hade man kunnat tro att åtminstone en sådan sak hade varit viktig för Socialdemokraterna när de hade makten och när de plötsligt svek och bröt mot sina egna principer i syfte att tillgodose det agg som uppenbarligen finns inom det socialdemokratiska partiet gentemot Israel.

Några folkrättsliga krav har inte heller uppfyllts sedan erkännandet, och beslutet fattades utan den breda blocköverskridande parlamentariska majoritet som den här typen av symboliskt viktiga frågor bör vila på när sådana beslut fattas. Beslutet att erkänna staten Palestina var särskilt olyckligt eftersom den dåvarande vänsterregeringen inte samtidigt tog avstånd från Hamas genom att deklarera att terrororganisationen Hamas inte kan ses som part i en legitim palestinsk statsledning.

Det bör ses över om det är möjligt att återkalla erkännandet av Palestina samt offentligt förklara att en palestinsk statsledning där Hamas ingår inte kan betraktas som legitim. Vidare menar vi att den svenska representationen i Israel måste öka i Jerusalem, som också bör betraktas som Israels huvudstad.

Sist, men absolut inte minst, fru talman, tänkte jag lyfta Iran och i synnerhet det som behandlas i betänkandet, nämligen kärnenergiprogrammet Joint Comprehensive Plan of Action, JCPOA.

Det är faktiskt rent av skamligt att jag står här ensam och att det bara är Sverigedemokraterna som verkar för att detta avtal slutligen skrotas. Vi har sedan protesterna som bröt ut efter Mahsa Jina Aminis död i Iran sett åtskilliga riksdagsledamöter från närapå samtliga partier sluta upp bakom krav på betydligt hårdare tag mot den iranska skurkregimen. Ändå är det bara jag som står här i dag och verkar för att skrota det avtal som bakbinder EU och därmed också omöjliggör en rad viktiga sanktioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella relationer m.m.

I februari och mars 2023 meddelade IAEA att anrikningsgraden vida överskrider JCPOA:s överenskommelse. Vem som helst kan därför konstatera att Iran inte uppfyller sin del av avtalet. Redan det faktum att Iran inte fullföljt sina förpliktelser innebär att avtalet bör betraktas som brutet.

Fru talman! En annan sak: Sverigedemokraterna har gått i bräschen för att regeringen ska bedriva maximalt tryck gentemot Islamiska revolutionsgardet, IRGC. Detta är också regeringens officiella hållning, och det har skett med instämmande från den samlade oppositionen.

Men var är trovärdigheten för detta ställningstagande när samma partier, från höger till vänster, som säger sig stå för detta samtidigt accepterar JCPOA? Det går inte ihop. Man kan inte verka för maximalt tryck mot IRGC och samtidigt acceptera JCPOA.

Avslutningsvis, fru talman: Vi nöjer oss med att ha enbart en reservation i betänkandet - reservation 11, som jag också yrkar bifall till - trots att vi har flera yrkanden inom ett antal olika områden.

Detta gör vi då vi förstår att det inte är möjligt att genomföra allt det vi skulle vilja genomföra på en och samma gång. Men samtidigt ser vi med optimism på de utrikespolitiska framsteg som nu görs tack vare det goda samarbete som finns mellan oss och regeringspartierna.

Herr talman! Det är inte konstigt att vi ser ett omfattande intresse för denna riksdagsdebatt. Vi står i begrepp att fatta beslut om det historiska valet att gå med i försvarsalliansen Nato. De som känner mig vet att det är med stolthet jag står här i dag och yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Nato är i dag det främsta försvaret för den fria och demokratiska världen. Att vi nu tar detta steg är särskilt viktigt då vi ser en tydlig demokratisk tillbakagång globalt sett, med diverse auktoritära stater som kränker andra länders territoriella integritet med alltifrån militära provokationer till rena attacker.

Det tydligaste exemplet på just detta i vår närhet är som bekant den brutala och hänsynslösa ryska invasionen av Ukraina för 13 månader sedan. Men det är värt att påminna sig om att den ryska imperialismen inte är en ny företeelse, även om det tidigare har framträtt i en lite annorlunda skepnad. Före invasionen av Krim och Donbass i Ukraina 2014 såg vi hur de på olika sätt roffade åt sig andra länders territorier i såväl Transnistrien som Georgien 2008.

Herr talman! Ett Natomedlemskap behövs inte bara för att stärka den fria världens möjligheter i norra Europa utan även för att solidariskt stärka våra närstående vänner i andra delar av världen. I synnerhet ser vi hur Kinas alltmer provokativa retorik, spionage och militära upprustning samt närmandet till Ryssland kan innebära ett reellt hot mot människors fundamentala rätt till frihet, och så även i Sverige. Hand i hand med våra likasinnade kan vi verka för att försvara mänskliga rättigheter och de grundläggande värden som råder i demokratier.

Mot bakgrund av utvecklingen i Arktisregionen och tidigare kinesisk aktivitet i Östersjön finns det goda skäl för oss att beakta samtidens bilaterala relationer utifrån ett säkerhetsperspektiv. Ett Natomedlemskap öppnar nya dörrar för vidareutveckling inom våra nuvarande samarbeten med andra länder. Vi kan i synnerhet se fram emot ett fördjupat nordiskt samarbete när Sverige och Finland får tillgång till precis samma verktyg som Norge och Danmark.

Vidare stärker och förbättrar vårt medlemskap i försvarsalliansen möjligheterna till ytterligare samarbeten med länderna inom brittiskledda Joint Expeditionary Force. Detta är en nyckel till framtidens försvars- och säkerhetspolitik på hela vår kontinent.

Herr talman! Det går inte att debattera denna fråga utan att också lyfta upp de kollektiva ekonomiska fördelarna med Natomedlemskapet. Det innebär nämligen ett helhetsgrepp om försvarsindustrin, och det minskar risken för en utveckling där EU bygger upp en parallell militär struktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Därtill menar jag att Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som kommer att rösta emot denna proposition, är svaret skyldiga om hur ett Sverige utanför Nato ska försvaras vid en eventuell rysk invasion. Dessutom samarbetar möjligen Ryssland då med andra auktoritära och mäktiga länder som saknar respekt för fundamentala värden och internationell rätt.

Båda dessa partier har konsekvent verkat för lägre försvarsutgifter. De har struntat i att satsa på försvaret. Miljöpartiet vill dessutom uttryckligen "att Sverige vid ett Natomedlemskap inte ska ha permanenta Natotrupper på svensk mark". Om vi är medlemmar i Nato, herr talman, är våra egna trupper också Natotrupper. Det går inte att tolka Miljöpartiets yrkande på annat sätt än att de inte bara önskar att vi ska stå ensamma i denna värld utan att vi dessutom bör avskaffa försvaret helt.

Herr talman! Deltagandet i denna allians kommer att förbli grunden i försvaret av Europa. Låt oss nu se fram emot att solidariskt verka för långvarig fred och säkerhet i och bland världens demokratier.

(Applåder)

Herr talman! Återigen - jag ser inte vad det är som ledamoten ser som ett problem. Jag vet att ledamoten Daniel Riazat inte satt med i utrikesutskottets möte inför EU-nämndsmötet där vi verkade för att regeringen skulle få en tuffare skrivning. Skrivningen var inte lika tuff före mötet i EU-nämnden.

Faktum är att det står klart och tydligt - det kan ledamoten själv läsa i protokollet - att regeringen ska verka för tuffast möjliga åtgärder mot IRGC och att man ska undersöka förutsättningarna för att skapa enighet om terrorklassning av IRGC. Det är fakta. Det är vad det står.

Jag vill återigen ställa frågan: Kommer Daniel Riazat att sitta i kammaren och rösta ja när Sverigedemokraternas motion om att terrorklassa IRGC kommer på riksdagens bord?

Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att jag uppskattar och imponeras av det engagemang som Daniel Riazat har visat i Iranfrågan. Jag är medveten om att vi delar synen på den iranska regimen.

Mot bakgrund av detta är jag trött på de lögner som sprids om att Sverigedemokraterna på något sätt inte skulle verka för en terrorklassning av IRGC. Daniel Riazat och jag satt på samma möte i EU-nämnden där vi röstade för att regeringen skulle anta hårdaste möjliga åtgärder mot IRGC inom ramen för samarbetet i EU-nämnden. Det är fakta, och det går att läsa i protokollet.

Sedan vet jag att Vänsterpartiet hade en annan linje där man ville ställa som krav att terrorklassa IRGC. Finns det ingen enighet skulle det dock inte leda någonvart. Men mot bakgrund av det: Kommer Daniel Riazat och Vänsterpartiet att göra gemensam sak med Sverigedemokraterna i denna fråga?

Fru talman! Vi har varit stenhårda i både utrikesutskottet och EU-nämnden. I EU-nämnden fick vi till att regeringen skulle ha tuffast möjliga hållning gentemot IRGC och undersöka möjligheterna att nå enighet inom EU för att kunna klassa organisationen som en terrorgrupp.

Jag skulle vilja ha svar på om man går vidare med detta och kommer att rösta ja till Sverigedemokraternas motion om att terrorlista IRGC när den kommer upp i utrikesutskottet. Ledamoten kan inte svara nu, men hon får gärna fundera över detta och återkomma i sitt anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Jag har suttit på samma möten som ledamoten Anna Lasses i EU-nämnden, och jag har inte varit tyst. Det finns ju protokoll att titta på om man vill se det, och de är offentliga. Jag har varit väldigt tydlig i vårt ställningstagande när det kommer till IRGC: vi önskar att de ska vara terrorlistade. Det är korrekt som ledamoten säger att vi i vårt ställningstagande i utrikesutskottet drev på för att regeringen skulle anta den tuffaste möjliga hållningen gentemot IRGC.

Om detta sedan innebär att man från svensk sida ska streta emot och stå ensamma eller nästan ensamma i den hållningen ser jag inte det som något som driver frågan framåt. Tvärtom tycker jag att man ska driva på för att terrorlista IRGC och skapa enighet inom EU för det. Är det så att det inte går får man bära det från svensk sida. Men en viss hållning i EUnämnden som inte gör någon skillnad - det faller.

Fru talman! Återigen noterar jag att ledamoten fokuserar på hur mycket pengar man ger i bistånd. Det kan som sagt vara jättebra om man lägger pengarna på rätt saker, men det är inte alltid så.

Någonting som jag tycker är väldigt positivt nu med den nya regeringen är att man slår ihop bistånds- och handelsministerposterna till en post, vilket kan innebära stor förändring, inte minst för alla kvinnliga företagare i fattiga länder som ofta tar väldigt stort ansvar för familjens försörjning och för samhället generellt sett. Det skulle jag säga är djupt underskattat när vi ser till den svenska biståndspolitiken.

Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för denna angelägna fråga. Inte minst för kvinnorna i Afghanistan ser vi hur fruktansvärt det har blivit nu när de inte ens får rätt till utbildning. När det kommer till biståndet ser vi på resultat snarare än kvantitet: hur mycket pengar man satsar på olika projekt eller på bistånd i det här fallet. Vi tycker att det är positivt om man kan göra stor skillnad i omvärlden, men det viktigaste är vad pengarna går till och inte hur mycket pengar som används.

Fru talman! Äntligen har vi en ny regering i Sverige, som ser till resultat i stället för etikett i utrikespolitiken. Vi har alltför länge sett hur Socialdemokraterna som regeringsparti, och även deras samarbetspartier, återkommande har brytt sig betydligt mer om hur deras arbete beskrivs än vilken faktisk politik de levererar och vilket resultat deras vägval ger.

Vi ser det när det gäller den så kallade feministiska utrikespolitiken, och vi ser det när det gäller biståndet. Trots att man återkommande främjat islamistiska, kvinnoförtryckande krafter har man åkt från land till land och hävdat att man satt kvinnors och flickors väl och frihet främst. Detta har inte stämt.

Vi ser det också när det gäller biståndet, där man stolt stått upp för det så kallade enprocentsmålet. Det viktiga för Socialdemokraterna och kompani har inte varit vad pengarna gått till utan att Svensson har skickat tillräckligt stora delar av sina hårt förvärvade skattekronor utomlands. Denna ansvarslösa givmildhet har resulterat i stöd till alltifrån islamister till homofoba krafter eller i stora, svarta byråkratiska hål. Jag hoppas att det är slut med detta nu.

Fru talman! Den pågående revolutionen i Iran närmar sig nu sin femte månad. Protesterna är de största någonsin sedan islamisterna genom revolutionen 1979 skapade en av världens mest hårdföra diktaturer.

Det gläder mig, som har ett mångårigt engagemang i denna fråga, att fler har börjat höja sina röster, men det skrämmer mig att så lite sker från politikens sida. Det iranska rättsväsendets brutalitet och tortyr med grovt våld, könsstympningar, elchocker och våldtäkter har i kombination med hot och rena avrättningar bidragit till en tystnadskultur som präglar hela det iranska samhället. Allt detta medverkar till att regimen, trots ett enormt motstånd från den välutbildade och förhållandevis sekulära befolkningen, har lyckats bibehålla makten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Oaktat denna vetskap har Sverige stuckit ut som ett udda exempel beträffande sin Iranpolitik. De svenska Socialdemokraterna lade tidigt grunden för sin flathet och naivitet gentemot denna skurkregim. Svenska makthavare har med hänvisning till en påstådd tro på dialog gjort precis det som den iranska regimens lobbyister har önskat, och den skamfyllda fjäskpolitiken har kommit att förvaltas år efter år. Vi ser hur lobbyister, kanske förtäckta som forskare, har kunnat få en viktig roll i den svenska Irandebatten.

Tron på att så kallade reformister i Iran skulle kunna vända denna utveckling till något bättre har fått förödande konsekvenser. Den senaste reformistpresidenten Rohani gick till och med till val på tal om att införa en stadga för införande av medborgerliga rättigheter. Men han fortsatte, efter att ha fått makten, med övergrepp på befolkningen och slog nya rekord i antal avrättningar. De så kallade reformisterna är kort och gott en omistlig del av samma avskyvärda och unkna system. Det är ett system som saknar legitimitet och bör hamna på historiens skräphög.

Fru talman! För att återgå till vad jag inledde med: Regeringsskiftet i höstas skapade ett hopp om att Sverige äntligen skulle bryta med Socialdemokraternas ryggradslösa och naiva hållning i denna fråga. Det är extra viktigt nu när vi är ordförandeland i EU.

Sverigedemokraterna har drivit på för att regeringen ska sticka ut inom ramen för EU-samarbetet och därigenom skapa maximalt tryck mot Islamiska revolutionsgardet. Med tanke på dess fullkomliga avsaknad av respekt för fundamentala fri- och rättigheter, där inte minst personer med avvikande politiska åsikter, kvinnor och minoriteter utsätts för systematiska och statligt subventionerade övergrepp, kan vi inte tolerera rådande passivitet.

Sverigedemokraterna har också - sorgligt nog som enda parti - lagt skarpa förslag med flera punkter för en betydligt bättre och skarpare Iranpolitik. Jag hoppas innerligen att fler ansluter när dessa förslag på allvar hamnar här i riksdagen. För tydlighetens skull tänkte jag lista några av de förslag som vi har lagt: Islamiska revolutionsgardet IRGC ska terrorlistas i Sverige och hela EU. Kärnenergiavtalet JCPOA med Iran ska skrotas. Iranska regimens agenter som sysslar med underrättelseverksamhet i Sverige ska utvisas. Skarpa sanktioner ska riktas mot såväl iranska makthavare som deras nära anhöriga. Tribunaler ska upprättas för att säkerställa att den iranska regimens företrädare ställs inför rätta. Utöver detta, fru talman, bör Imam Ali-moskén i Järfälla, som i dag används som den iranska regimens spion- och propagandacentral i Skandinavien, omgående stängas och imamen utvisas.

Den svenska hållningen gentemot Iran har alltför länge präglats av en kombination av naivitet och feghet. Det får vara slut på det nu! Jag kan lova att detta är en fråga som jag inte släpper. Regeringen bör en gång för alla göra upp med arvet från Socialdemokraternas Iranpolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Jag noterar att Alexandra Völker inte svarar på frågan om man kommer att driva den politik som man faktiskt påstår sig stå bakom.

När det gäller EU-nämnden har Sverigedemokraterna varit väldigt tydliga. Vi står bakom en terrorlistning av IRGC från både Sveriges och EU:s sida. Vi har också drivit på regeringen för skarpast möjliga sanktioner och skarpast möjliga åtgärder mot IRGC. Om man kan nå enighet inom EU är detta positivt, och vi vet att regeringen gör vad den kan för att försöka skapa denna enighet och se till att det blir så.

Men, återigen, jag skulle önska att Alexandra Völker i sin slutreplik kunde svara på frågan om man kommer att rösta ja eller nej till Sverigedemokraternas motion om att terrorlista IRGC, när den kommer upp för behandling i utrikesutskottet.

Fru talman! Tack, Alexandra Völker, för ett intressant anförande. Jag har noterat att Socialdemokraterna har haft en förhållandevis hög svansföring i Iranfrågor sedan de blev ett oppositionsparti. Socialdemokraternas track record i fråga om Iran är knappast något jag hade varit särskilt stolt över om jag hade varit socialdemokrat. Men det är en helt annan fråga.

Jag noterade också att Alexandra Völker avslutade sitt anförande med att säga att man önskar att IRGC ska terrorlistas. Detta tycker jag är väldigt positivt. Frågan är dock om Socialdemokraterna kommer att stödja Sverigedemokraternas motion om just detta när den kommer upp för utskottsbehandling senare i vår.

Herr talman! Att samhällsdebatten rymmer olika åsikter är egentligen inte något konstigt. Det är en självklarhet om man lever i en demokrati. I en välfungerande demokrati är det en fundamental rättighet att ifrågasätta, kritisera, håna eller för den delen provocera makten. Kritiken kan rikta sig mot politiker, organisationer, institutioner eller till och med religioner. Man kan naturligtvis ha starka synpunkter på hur en individ väljer att rikta sin kritik, men friheten finns där.

Jag skulle därför vilja höra om utrikesministern eller regeringen avser att ta några särskilda initiativ för att redogöra för svensk yttrandefrihetslagstiftning, inte minst i den utrikespolitiska dimensionen och i relation till att samtidigt kyla ned det spända säkerhetspolitiska läget.

Herr talman! Låt mig börja med att tacka inte minst Håkan Svenneling för denna interpellation. Jag vet att han liksom jag har ett genuint engagemang för detta. Det är även kul att Alireza Akhondi börjat bli involverad i denna typ av frågor.

Många sitter nu klistrade framför sociala medier och ser vad som sker. Andra läser om det i tidningarna. Jag tror att de allra flesta i Sverige följer med intresse, och till viss del fasa, vad den islamistiska regimen håller på med.

Grunden till dagens Iranpolitik lades av Socialdemokraterna. Men faktum är att vi har en ny regering. Därför är vi många som har en förhoppning om en förändring där denna regering och utrikesminister tydligt deklarerar för det iranska folket att Sverige står på det iranska folkets sida i kampen mot mullornas regim.

Jag instämmer därför i vad många andra sagt: Var är den diplomatiska markeringen? Jag ställde ett antal frågor, exempelvis om skarpa sanktioner mot mullornas släktingar som lever lyxliv i väst. Tyvärr uppfattade jag inget svar från utrikesministern.

Vad jag verkligen veta är: Var är den diplomatiska markeringen, och kommer utrikesministern att ta initiativ inom EU-kretsen eller andra internationella organ för att tydligt markera mot regimen och tydligt visa att Sverige står på det iranska folkets sida? Gör detta inte minst för Toomaj Salehi och alla andra politiska fångar som riskerar avrättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! För snart fem år sedan, i januari 2018, stod jag här - den gången för att pressa vår dåvarande utrikesminister Margot Wallström om vad regeringen gjorde eller snarare inte gjorde till stöd för det iranska folket.

Upprinnelsen till den här debatten var de enorma protester vi såg i Iran som påbörjades den 28 december 2017. Redan då skanderade folkmassorna i Iran: Ned med diktaturen! Ned med Khamenei!

Socialdemokraternas utrikespolitik har länge präglats av att man inte tagit några egna initiativ. Man har gömt sig bakom internationella organisationer eller institutioner, exempelvis EU. Man har agerat sent eller inte agerat alls.

Av den anledningen, herr talman, gläds jag åt att vi har en ny utrikesminister som förhoppningsvis tar tag i det här.

Och, herr talman, faktum är att de protester som vi ser nu är betydligt mer omfattande än de som vi såg då. Faktum är att de protester vi ser nu är de största någonsin sedan revolutionen 1979. Det modiga iranska folket är nu ute på gatorna, där de är beredda att offra precis allt - liv, hälsa, egendom och mycket därtill - bara för att visa att de vill ha frihet och att de har rätten att få de fundamentala värden som vi i västvärlden ser som självklara. Kvinnor bränner sina slöjor eller ropar slagord mot regimen. Dessa modiga människor förtjänar vårt kompletta stöd - politiskt, diplomatiskt och om möjligt ekonomiskt. Och det är nu som det gäller.

Mot bakgrund av detta var jag nog inte ensam om att bli besviken över det svar som utrikesminister Tobias Billström gav under frågestunden förra veckan. Jag och många med mig undrade vad han skulle göra för att visa att den här regeringen, till skillnad från den förra, tydligt står på det iranska folkets sida. Jag är övertygad om utrikesministerns goda vilja och ambitioner, men det ändrar inte faktumet att det enda som han tycktes hänvisa till då var att EU-kretsen skulle vara enad. Det duger inte. Enighet, särskilt i den här typen av frågor, är bra. Men det duger inte att enbart förvänta sig att man från EU-håll ska fatta tunga beslut.

Det jag undrar är om utrikesministern själv tar initiativ i något av de internationella forum som han deltar i för att man faktiskt ska agera gemensamt med andra länder. Är det så att man exempelvis kan ta initiativ till att rikta skarpa sanktioner mot mullorna och mot deras familjemedlemmar som i dag lever lyxliv i väst med sina blodspengar? Man kanske rent av tar initiativ till att bryta diplomatiska relationer med den här förtryckarregimen, som är illegitim, eller terrorklassa det iranska revolutionsgardet.

Vi har hört skrämmande uppgifter om att Iran i dag kanske rent av kommer att påbörja massavrättning av politiska fångar. Vi snackar om tusentals människor. Det får inte gå så långt.

I likhet med många av åhörarna här i dag hoppas jag att utrikesministern väljer att besvara dessa frågor.

Herr talman! Vi är många som gläds åt att vi har en ny regering i Sverige. Inte minst inom utrikespolitiken har vi sett hur Socialdemokraterna i regeringsställning utmärkt sig för att vara lama. Vi har sett hur man närmast blundat för förtrycket i Iran och fjäskat för dess ledare.

Mot bakgrund av detta har det också kommit olika krav på att till exempel terrorklassa det iranska revolutionsgardet, kalla hem ambassadpersonal och kalla upp den iranske ambassadören - alternativt införa hårdare nationella sanktioner.

Inte minst nu när det pågår en fredlig, efterlängtad revolution i Iran önskar jag att nye utrikesministern svarar på frågan: Vilka konkreta åtgärder kommer regeringen att vidta för att visa att den här regeringen står på det iranska folkets sida i kampen mot förtryckarregimen?