Jimmy Ståhl

Fru talman och Linda W Snecker! Jag känner mig tvungen att höra mig för lite.

Det har inte undgått någon att man i Frankrike vill förbjuda korta flygresor på sträckor som tågen trafikerar på cirka två och en halv timme. Linda W Snecker tog Malmö-Stockholm som exempel. I dag tar ett så kallat snabbtåg mellan Malmö och Stockholm ungefär 4 timmar och 30 minuter. Det är väsentligt längre tid än flyget, som tar drygt 1 timme. Där har man alltså enorma fördelar. Inte ens höghastighetståget - de planerna har lagts ned - hade klarat den tid som Frankrike har i sina förbudsskrifter.

Fru talman! Jag känner mig ändå nödgad att ställa en retorisk fråga till Linda W Snecker. Om man hade byggt höghastighetsjärnvägen, när hade den varit klar? Det vore intressant att få veta. Det hade ändå inte lyckats nå den tid som Frankrike satt upp, men det vore intressant att få veta, med tanke på hur lång tid det tar att bygga infrastruktur i dag.

En annan sak som Linda W Snecker lyfte upp i sitt anförande var prioriteringar. Det är svårt att prioritera. Men till exempel sjuktransporter via flyg och brandflyg går inte att sköta utan flyg. Men jag tror att vi får ta det i nästa replik.

Fru talman! Återigen tycker jag, när vi nu diskuterar Bromma, att det är ganska beklagligt att man över huvud taget har nedläggningsplaner. Dock behöver inte resenärer på Bromma oroa sig för det i närtid. Men det har investerats jättemycket i infrastrukturen och i flygplatsen, och att man så lättsinnigt tar skattemedel och bara monterar ned det är beklagligt.

När det sedan gäller Arlanda har jag följt planen, utredningen med mera. Problemet är att även om kapaciteten på Arlanda över dygnet kanske fungerar finns inte kapaciteten under peaktid då folk vill flyga. Sedan har vi nästa problem med ambulanshelikoptrar och Sjöfartsverkets helikoptrar. De måste ha utrymme att flyga, och den kapaciteten kan Bromma ge. Jag är helt övertygad om att de möjligheterna finns.

Om någonting uppfattas som skadligt och man tar ut en avgift för det, varför puttar man då inte tillbaka pengarna i den skadliga verksamheten så att den blir mindre skadlig? Det är ju där man gör fel. I stället stoppar man in pengarna i en stor skattkista som dräneras.

Jag ska ta ett exempel. Nu kan inte Daniel Helldén svara, men annars hade jag haft god lust att fråga honom var pengarna från höghastighetsjärnvägen är. De finns inte. Jag har letat, för jag hade velat investera alla dessa hundratals miljarder i nya, fräscha projekt som hade fått AB Sverige att fungera. Men pengarna finns inte.

Nu kan som sagt inte Daniel Helldén svara, men jag tackar för debatten och för frågorna.

Fru talman! Vilka underbara nyheter! Vi vill nämligen inte sälja Bromma, Daniel Helldén. Vi vill behålla och bevara Bromma. Vi ska göra vad vi kan för att göra Bromma till ett inrikesnav för framtidens fossilfria flyg - gärna med massor av bostäder runt omkring. Jag blir jätteglad över informationen. Bromma ska bevaras och drivas vidare.

Man kan också fråga sig varför Miljöpartiet inte gillar flyget. I ett tidigare replikskifte med Helena från Liberalerna hörde vi väldigt tydligt att man, vilket jag tycker är jättekonstigt, talar om att omställningen kommer att ta så lång tid att man inte bryr sig om den. Det är väl jättebra att flyget ställer om. Det är ju precis det vi vill.

Problemet med den tidigare regeringens politik var att man instiftade en skatt på flygstolar men att pengarna inte gick tillbaka till omställning för flyget. Jag förstår inte, fru talman, varför man tar pengar och tynger ned bolag i stället för att ta pengar och hjälpa dem att ställa om. Det kan bara bero på en sak: Man tycker inte om flyget.

Det tycker jag är beklagligt. Vi måste kunna använda flyget till det flyget är bra till, tåget till det tåget är bra till och lastbilar till det de är bra till. Vi ska utnyttja det och köra dem i samklang. Det är ingen konkurrens.

Jag åker tåg mellan Göteborg och Stockholm. Jag väljer inte flyget, för det passar mig mindre bra. I det fallet funkar det för mig, men därmed inte sagt att jag har ett intresse av att förbjuda flyget på vissa sträckor. Jag ser nämligen att det finns en framtid.

Fru talman! Vi sverigedemokrater förstår värdet av infrastruktur och att man bör knyta ihop infrastruktur så att olika sorters infrastruktur kan komplettera varandra och inte konkurrerar med varandra.

När man pratar om flyg går det inte att utesluta flygplatserna. Det har varit tufft för flyget och flygplatserna under ganska lång tid. Det började med flygskam och flygskatt och fortsatte med pandemin, vilket har ansträngt ekonomin för hela flygbranschen.

Precis som många andra branscher har flyget stora utmaningar framför sig när det gäller omställningen till fossilfritt. Omställningen är nödvändig men kostnaden hög. Flygplatser arbetar för att ställa om, och vissa är i dag helt fossilfria. För de statliga flygplatserna, som har större kapital, går omställningen snabbare medan det för de mindre, regionala flygplatserna, som måste vända på slantarna flera gånger, är en större utmaning.

Elflyget är redan här, och större eldrivna flygplan som kan transportera upp till 30 passagerare väntas om inte alltför lång tid. När dessa flyg kommer på marknaden kan dagens flygkarta ritas om, och Arlanda som i dag är det självklara navet för inrikesflyget kanske då förlorar lite av det.

Fru talman! Vi är inte riktigt där än, men vi har ingen tid att förlora. Mycket är redan förlorat med åtta år av den tidigare regeringen, så nu måste vi få tillbaka tryggheten i flygsystemet. Vi sverigedemokrater vill att samtliga regionala flygplatser med beredskapsverksamhet utses till beredskapsflygplatser och att de kompenseras för sina merkostnader. Vi ser gärna ett utökat och förutsägbart driftstöd till icke-statliga flygplatser. Det ligger i statens intresse att ha en välfungerande infrastruktur och tillgänglighet i hela landet.

Apropå tillgänglighet har vi ett särskilt yttrande om investeringsstöd till flygplatser. Tryckfelsnisse har varit framme, så det står lite fel i texten. Men det kommer att bli rätt i framtida motioner. Vi vill att man i framtiden ska kunna söka medel för att vid behov kunna bygga ut kapaciteten för att möjliggöra fler avgångar eller ta emot större flygplan. Flygplatserna har redan nu stora investeringsbehov i framtidens bränslen, oavsett om det är el, vätgas, biodrivmedel eller vad flygen nu kommer att tankas med framöver.

Att döma av flygdebatten kan man ibland tro att det flygs en massa för att det är skoj. Men det är långt från sanningen. Det tar tid att flyga. Man ska ta sig till flygplatsen, och det är inte alltid det enklaste. Sedan tillkommer incheckning och annat som tar tid. Få flygplatser har tågstationer, vilket är konstigt. Det borde vara en självklarhet att kunna ta tåget till flyget så att man enklare kan kombinera sin resa.

Flyget är ovärderligt när det gäller snabba transporter, till exempel sjuktransporter över längre sträckor, och när det gäller upptäckt av brand och brandbekämpning på svåråtkomliga ställen, exempelvis vid skogsbrand. Flyget levererar högvärdigt gods snabbt, till exempel vid organtransporter, och Kustbevakningen, sjöräddningen, Försvarsmakten och andra aktörer inom krisberedskap och totalförsvar fyller en viktig funktion.

Flygklubbar, segelflygklubbar och fallskärmsklubbar är beroende av att det finns regionala flygplatser som har kapacitet för sådan verksamhet. Även det mindre bruksflyget, till exempel taxiflyg, fotoflyg, reklamflyg och rundflyg, är behjälpligt med att rapportera in om avvikelser som brand upptäcks - även om det inte är huvudsyftet med de flygningarna.

Fru talman! Säkerhetsfrågan är viktig. Det har förekommit flygkrascher i samband med fallskärmshoppning där Haverikommissionen slagit fast att olyckorna inte berott på planet eller tekniska fel. När man flyger fallskärmshoppare i mindre plan, ofta ideellt för att få mer flygtid, kan en rad faktorer missas: vikten i planet som snabbt förändras vid uthopp, låg fart då de som hoppar önskar det, viktförskjutning när alla går till dörren inför hoppet och ansträngningen på planet under stigningen inför hoppet. I dag finns inget formellt krav på utbildning för att genomföra denna typ av flygningar. Vi delar Easas bild av att man bör införa en formell utbildning för piloter som ska flyga fallskärmshoppare.

För flyget i övrigt är säkerheten mycket hög, men det finns alltid lite till att göra. En sådan sak är att utrusta personalen med kroppskameror i syfte att dokumentera och förebygga att något händer ombord på flygningen.

Vi vill också att man snabbutreder och förtydligar luftfartsförordningen för att få bukt med en ny typ av beteende där personer utför sabotage genom att aktivt och uppsåtligt motsätta sig flygpersonalens anvisningar om säkerhetsrutiner. Detta har bland annat skett för att förhindra verkställande av utvisningar, och motionärerna menar att ett problem är att den nuvarande luftfartslagen inte är tillräckligt tydlig när det kommer till sådana fall. En snabbutredning av möjligheten att öka minimistraffet i luftfartslagen är nödvändig. Nuvarande luftfartslag och luftfartsförordning är inte tillräckligt långtgående, och det behöver därför skyndsamt ses över vilka gärningar som ska anses straffbara.

Fru talman! Bromma flygplats ska bevaras. Det är en del av överenskommelsen i Tidöavtalet. Jag tänkte dock inte prata så mycket mer om Bromma, för det har sagts jättemycket om det i debatten.

Jag yrkar avslutningsvis bifall till reservation 16 om ökad säkerhet vid flygresor.

Herr talman! Socialdemokraterna visar sitt rätta ansikte: Man ska inte privatisera.

Men jag kan meddela Kadir Kasirga att en privat entreprenör inte är intresserad av att köpa om det innebär en förlustaffär. Naturligtvis finns det en lönsamhet.

Sedan förstår jag också Kadir Kasirgas tankar om att bygga 30 000 nya bostäder. Det låter helt fantastiskt. Problemet i dag är att det inte byggs några bostäder alls. Det är alldeles för dyrt. Drömmen om dessa 30 000 bostäder får vi nog se oss om efter.

Däremot öppnar dagens regering för möjligheten att bygga bostäder i närheten av flygplatsen. Och ju fler människor som bor där, desto större blir önskan om att resa. Då är det perfekt att ha flygplatsen där.

Detta är en debatt om flyget. Men Kadir Kasirga nämnde höghastighetsbanorna. Vi sverigedemokrater är supernöjda med att man har lagt ned planerna på dessa höghastighetsbanor. Men döm om min förvåning, herr talman, när vi undrade vad vi skulle göra med alla dessa pengar. Vi öppnade skattkistan och tittade. Det fanns inga pengar där. Det fanns inte ens en mal i skattkistan.

Kan Kadir Kasirga förklara för mig var pengarna är som skulle användas till höghastighetsjärnvägen? Var är alla de pengar som vi hade förväntat oss att bygga färdigt Ostkustbanan och Botniabanan med och använda för underhållet? Det finns inga pengar.

Socialdemokraterna har byggt luftslott efter luftslott. Och när man synar det finns det ingenting. Det är tomt. Jag var nästan rädd när jag ropade ned i skattkistan och det bara ekade. Så jag undrade om någon låg där. Men det var bara jag själv som hördes. Det var så tomt. Var är pengarna, Kadir Kasirga?

Herr talman! Tack, Kadir Kasirga, för anförandet!

Jag tänkte uppehålla mig lite grann vid Bromma flygplats som Kadir Kasirga tog upp också i replikskiftet med Oskar Svärd tidigare. Det är mycket tal om att Bromma flygplats är ekonomiskt olönsam. Då skulle jag vilja fråga varför Swedavia inte väljer att sälja Bromma flygplats till Bromma Airport Group, ett privat företag som har varit intresserat av att köpa Bromma flygplats. De ville jättegärna köpa, men nej, det fick de inte. Swedavia behåller i stället en olönsam flygplats.

Jag skulle vilja veta om Kadir Kasirga vet varför. Det är ju aldrig bra att behålla förlustaffärer.

Bromma är, precis som ledamoten Magnus Oscarsson sa tidigare, en livsnerv mellan Gotland och fastlandet. Som sagt var: Vi behöver all form av infrastruktur. Man ska också veta att det har investerats vad gäller infrastruktur till och från Bromma flygplats, och det har också investerats enorma pengar i flygplatsen Bromma. Men detta verkar inte beröra Socialdemokraterna. Det är bättre att lägga ned.

Infrastruktur är viktigt. Vi ska bygga infrastruktur, inte montera ned den. Regeringen har dessutom, vilket är positivt, sagt att man skulle kunna bygga mycket närmare flygplatsen om vi använder denna flygplats till elflyget, för då blir det inte störande för omgivningen. Miljöeffekterna är också mycket mindre, och utsläppen försvinner mer eller mindre helt.

Jag ser därför en enorm framtid för Bromma som ett nav för framtidens flyg.

Fru talman! Det är en spännande framtid vi har framför oss i fråga om vilket bränsle vi ska satsa på och inte satsa på för sjöfarten. Jag tror att vi politiker måste vara öppna i dessa frågor.

I Daniel Helldéns anförande kom Norviks hamn och till- och frånfartsleder upp. Jag kan bara instämma. Under de 20 år jag jobbade i Göteborgs hamn lade jag märke till utvecklingen i järnvägskapaciteten. Det krävs också stora investeringar för att få ut god järnvägsinfrastruktur till hamnen och för att ge väg och järnväg möjligheter att växa.

Fru talman! Jag tänkte också fråga ledamot Helldén om ö-undantaget som förhandlades fram i Fit for 55. Fartyg som trafikerar öar med upp till 200 000 boende slipper kravet på utsläppsrätter. Hur resonerar Miljöpartiet om detta? I Sverige påverkar detta möjligheten till undantag för Gotland. I Östersjön i övrigt är det Åland som har möjligheten att innefattas i ö-undantaget. Men det tar inte bort möjligheten; i hela Medelhavet finns många små öar som slipper. Risken är att vi uppe i nord påverkas kraftigt av höjda kostnader, medan trafiken på Medelhavet slipper undan. Hur ser ledamoten Helldén på detta?

Fru talman! Jag vill säga ett stort tack till Daniel Helldén. Jag tycker att det mesta lät positivt, och vi har ju en god samsyn. Likt min kollega Magnus Jacobsson gjorde tidigare kan jag också gå upp i talarstolen för att ge beröm. Det var ett bra anförande med många bra synpunkter.

Däremot reagerar jag lite grann när Daniel Helldén pratar om Göteborg som en hamnstad men att man i Stockholm inte ser så mycket av hamnen. Jag har nu suttit här och skrivit ned Eckerölinjen, Viking Line, Tallink Silja och Destination Gotland. Stockholm är en stor sjöfartsstad. I Göteborg är det mycket containrar - vi har förvisso Stena Line som trafikerar frekvent - men Stockholm är en stor sjöfartsstad. Det trodde jag att alla stockholmare hade i hjärtat.

Jag tänkte också gå in lite grann på Daniel Helldéns specialfrågor när det gäller Fit for 55 och miljöaspekten. Det som oroar sjöfarten är att man går före i många frågor. IMO, ett internationellt maritimt organ, ska hantera dessa frågor. När till exempel svaveldirektivet, Sekadirektivet, infördes hade Sverige en stor tur att oljepriserna sjönk. Men det innebär att Sverige nu har en konkurrensnackdel.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Daniel Helldén. Är det riktigt att man vill försämra villkoren i ETS - miljöreglerna - specifikt för EU?

Fru talman! Det är ganska intressant, egentligen. Jag förstår att utredningen säger att farledsavgifter för sällananlöp till Sverige inte är den stora andelen av utgifterna. Det kan jag köpa. Men det handlar ju om kustsjöfart för att få i gång transporter mellan Sveriges hamnar så att man kan ha en indirekt sjöbusstrafik från Göteborg och hela vägen upp till norska och finska gränserna. Då handlar det om att frakta gods i Sverige.

Med tanke på att kanske 75-85 procent av folket i Sverige bor inom fem mils avstånd från havet bor ju den stora majoriteten av människorna ganska havsnära. Men att transporter inte skulle fördyra matkostnaderna förvånar mig jättemycket. Det är självklart att om transporterna är dyra blir matpriserna höga. Om man får ned kostnaden för transporter blir maten billigare i butik.

Någonstans måste någon betala, och det är vi konsumenter. Självklart är det en grymt tung utgift nu, med tanke på att vi också har inflationen i övrigt och skenande räntor. Allt detta blir kaka på kaka. Att sänka reduktionsplikten är därför ett bra sätt.

Att bränsleföretagen ifrågasätter att vi minskar deras intäkter är väl inte jättekonstigt. Men jag tror inte på vare sig bränslebrist eller annat som det larmas om. Det här var känt av dessa bolag långt innan beslut kom om att sänka reduktionsplikten.

Fru talman! Tack, Linda W Snecker, för anförandet! Det låter som om regeringspartierna och Sverigedemokraterna har sänkt reduktionsplikten bara för att subventionera fartyg och uppmuntra de tunga transportörerna att leverera mat till våra bord. Men genom att priset på diesel sänks blir det rimliga kostnader för handeln och rimliga matpriser. Jordbrukarna och lantbrukarna behöver inte ha höga dieselpriser. De priserna gör att matkostnaderna skjuter i höjden och att folk får flytta från hus och hem för att de inte har råd. Lönen räcker inte till.

Vad gäller sjöfarten, om vi nu återgår till den, är farledsavgifterna extremt höga i Sverige. I Finland halverade man farledsavgifterna när corona kom, och i Estland har man låga farledsavgifter, men i andra länder är det inga farledsavgifter att prata om. De är ett stort hinder.

Jag föreslog i mitt anförande att inlandssjöfarten och kustsjöfarten farledsavgiftsbefrias. Det gäller alltså fartyg som går mellan svenska hamnar. Där får Sjöfartsverket i dag knappt in några avgifter över huvud taget. Jag undrar hur Linda W Snecker och hennes parti ställer sig till ett sådant förslag för att främja sjöfarten.

Fru talman! Man kan såklart alltid göra om, göra rätt och göra förändringar.

Vad gäller skyddsombud ombord på fartyg är fartygen och besättningarna olika stora. Det jag värdesätter är intresset för att vara skyddsombud. Om ett fackförbund säger till en stackars människa att vara skyddsombud innebär det inte per automatik att det blir ett bra skyddsombud. Skyddsombudet bör vilja ha jobbet. Han eller hon bör också ha pondusen för att kunna gå emot, om något är fel, skyddsstoppa och så vidare.

Det är inte glasklart. Det är mycket enklare på en stor arbetsplats där man har en stor och stark vilja. Men jag tar gärna en diskussion om vad man skulle kunna göra för att utbilda och värna skyddsombuden på olika arbetsplatser. Alla arbetsplatser är ju olika. I Göteborgs hamn till exempel var det inga problem. Där var det ett helt gäng som jagade möjligheten att bli skyddsombud. Men på mindre arbetsplatser kanske intresset är noll och intet, vilket är beklagligt.

Jag tycker absolut att det i första hand bör vara arbetsgruppen själv som utser skyddsombud. Om det inte är möjligt är det ändå bra om någon har ett skyddsombudsansvar ombord på fartygen.

Jag vet ett gäng människor under mina 20 år i Göteborgs hamn som tyvärr inte finns med oss i dag. Jag misstänker att sjöfarten också har sina farligheter, med tanke på vilka laster de har ombord, till exempel gaser i lastutrymmet. Visst bör man kunna säga ifrån, och faktiskt göra det, om något är fel.

Fru talman! Jag tackar Mattias Ottosson för att han valde att ta replik.

Jag är hamnarbetare, och det är helt underbart att få jobba med dessa frågor. Det är något jag brinner för. Det är lite av en familjetradition att jobba i hamnen. Min pappa jobbar där, och min bror jobbar där.

Vad gäller skyddsombud har jag varit väldigt aktiv i Svenska Hamnarbetarförbundet och har i många år jobbat och slitit hårt för avtal. Jag vet vilka svårigheter vi hade när vi fick kriga med Transport för att utse skyddsombud.

Jag tycker att skyddsombud ska utses på arbetsplatsen, av dem som arbetar där. Det är viktigt. Det ska inte vara fackförbund som utser skyddsombud. Det ska vara kollegorna, som har förtroende för personen. Det ska inte vara styrt av partitillhörighet. Där har Mattias Ottosson fått höra min inställning till skyddsombud. De är viktiga.

Vad gäller Tidöavtalet har Mattias Ottosson uppfattat det helt korrekt. Tidöavtalet innefattar inom trafikutskottets område Bromma flygplats.

Vi har ändå lyckats få till en bra dialog med regeringen vad gäller sjöfarten. Det var det första vi satte oss ned och diskuterade. Vi har möte med departementet varannan tisdag. Det är mycket konstruktiva och kreativa diskussioner som förs. Sjöfarten var det första som togs upp. Diskussioner om framtiden pågår. Jag ser mycket ljust på den.

Fru talman! Det är mycket glädjande att se hur överens vi är om att sjöfarten är viktig för Sverige, oavsett om vi är regering, samarbetsparti eller opposition.

Fru talman! Jag tänkte prata lite om dåtiden. Innan jag blev politiker arbetade jag i Skandiahamnen i Göteborg under 20 års tid. Att följa godsvolymerna och storleken på fartygen under dessa år har varit en fantastisk lärdom. När jag började 1994 var fartygen ganska små, och på de mindre feederfartygen lastade vi kanske upp till 50 containrar. När jag blev tjänstledig 2014 hade de små fartygen blivit ganska stora, och man hanterade närmare 500 containrar på dem. Vi ska inte heller glömma de riktigt stora fartyg som anlöper hamnen och som kan lasta mellan 20 000 och 24 000 TEU, det vill säga 20-fotscontainrar.

Flödet av gods i hamnen har ständigt ökat, oavsett om det varit import eller export. Det gick att förutse om det var en stundande högkonjunktur eller lågkonjunktur på gång beroende på flödena av tomcontainrar.

I början var det bara ett fåtal tåg som kom in i hamnen med gods. Det var en ganska liten verksamhet. Men allteftersom tiden gick växte sig även järnvägen stor i hamnen. Till slut var det närmare 60 procent av det landbaserade godset som kom till och lämnade hamnen via järnväg, vilket är ganska stor mängd gods. Det har varit en grymt rolig utveckling att vara med om.

Fru talman! Kustsjöfarten och inlandssjöfarten har en enorm möjlighet att komplettera det svenska transportsystemet. Försök har gjorts att frakta sjögods mellan Norviks hamn och Mälarhamnar, men tyvärr har försöken avslutats då kostnaden varit för hög. Att lasta om gods som kommer från USA eller Asien till mindre fartyg och skeppa det vidare runt den svenska kusten för att avlasta vägarna och järnvägen vore mycket lämpligt, i stället för att godset ska transporteras långa sträckor på vägarna eller järnvägarna.

Vi måste ha mer infrastruktur av alla de slag. Transportsätten ska samverka och bidra där det gör mest nytta. Vi måste dock möjliggöra att man som transportköpare kan välja det transportsätt som fungerar bäst.

Att få igång kustsjöfarten och inlandssjöfarten öppnar för nya transportvägar och fler arbetstillfällen. Sverige har en hel del stora hamnar där en hel del gods passar utmärkt att transportera vidare med kustsjöfart. För att möjliggöra kust- och inlandssjöfart måste kostnaden minska. Ett sätt är att ta bort farledsavgifter för fartyg som går mellan svenska hamnar. Sjöfartsverket har i dag inga större intäkter av denna typ av trafik, vilket borde göra detta möjligt utan några större problem. Det skulle också göra det enklare att boka transporter med omlastning mellan fartyg.

Jag måste, fru talman, passa på att lyfta en liten solskenshistoria i dessa mörka dagar: Wallenius och Greencarrier ska starta ett gemensamt rederi med namnet Lakeway Link, med syfte att sjövägen transportera tung trafik mellan Mälaren och Polen. Det kommer att ske med två avgångar i veckan och svensk flagg på fartyget.

Fru talman! Alla transporter hänger ihop. Det gör att vi också måste satsa på att bygga ut vägar och järnvägar till och från hamnarna. Det är inte rimligt att säga att man vill ha en överflyttning från väg till järnväg och sjöfart utan att ge förutsättningar för att så ska ske.

I min yrkesroll som både hamnarbetare och politiker har jag besökt många hamnar och upplevt att både vägar och järnvägar till hamnarna kan göras mycket bättre. I dag är det riktigt bedrövligt på sina håll. Till exempel är det enkelspår till de skånska hamnarna Trelleborg och Ystad. Detta trafikeras också av pågatågen, vilket är ganska begränsande för möjligheten att öka järnvägstrafiken till hamnarna. Här behöver dubbelspår byggas för att effektivisera flöden för framtiden.

E65 till Ystad är ett annat exempel som behövs åtgärdas. Det är en två-plus-ett-väg, och en hel del jordbruk längs vägen använder också vägen för att förflytta jordbruksmaskiner mellan åkrarna. Det är ett stort hinder för trafiken till och från hamnarna. För att få ett bra flöde behöver järnväg och vägar till och från hamnarna byggas ut för att klara av både gods- och passagerarvolymer.

Vi kan inte prata om sjöfart utan att nämna ropaxfartygen, som också benämns kryssningsfartyg. De transporterar rullande gods men också en hel del passagerare. Från Sverige trafikerar de Finland, Åland, Danmark, Polen, Tyskland, Estland och Lettland. Dessa fartyg är som flytande hotell med restauranger, butiker och nöjesaktiviteter. Fartygen levererar transporter men också upplevelser. På exempelvis Viking Glory arbetar 400 personer, varav 200 arbetar ombord och 200 är hemma och arbetsväxlar. Ett enda fartyg genererar massor av arbetstillfällen, alltifrån befäl till arbeten ombord som är hotellrelaterade.

Fru talman! Vilken flagga som hänger bak på fartygen gör skillnad. Om det är en svensk flagga kommer de flesta jobben ombord att tillsättas med svensk arbetskraft. Flaggan har betydelse inte bara för vilka som är anställda utan också för Sveriges försvarsförmåga i krigstid med förflyttning av trupper, materiel med mera. Svensk sjöfart har stor utvecklingspotential. Fler fartyg kan framöver få en svensk flagga i aktern.

Fru talman! Det handlar om när och inte om fler fartyg flaggar svenskt. Därför måste vi redan nu börja utbilda framtidens sjömän; det innefattar även kvinnor. Organisationen Svensk Sjöfart har intressanta förslag på att lägga utbildningen i block, så att det blir enklare att utbilda sig till det man ska arbeta med och senare fylla på sin utbildning i flera steg för att göra den bredare, om man så önskar. Genom att utbildningen blir mer flexibel blir det mer attraktivt att söka sig till sjöfarten.

Fru talman! Det behöver göras en hel del förändringar för att vända skutan och ge svensk sjöfart möjlighet att konkurrera på lika villkor. Det handlar om alltifrån tonnageskatt till stämpelskatt, bareboat, nettomodell, utbildningsblock, lots, farledsavgifter, navigationsstöd från land, förhandsbesked när det gäller sjöfartsstöd med mera. Men det ska vi ta tag i.

Vad jag kan höra här finns det uppenbarligen inget större motstånd mot de åtgärderna. Därför hoppas vi att det ska kunna gå ganska fort. Efter konstruktiv dialog med regeringspartierna har jag stort hopp om att detta ska ske om inte alltför lång tid.

Vi står bakom alla våra särskilda yttranden och reservationer, men för att inte försvåra pågående diskussioner väljer vi i detta läge att inte yrka på någonting.

(Applåder)

Fru talman! Skellefteå nämndes förut. Det är lite skillnad på Skellefteå och Kiruna och Gällivare. Med tanke på de problem som Northvolt har sprang jag på en annan lösning som man hade kunnat ha tillfälligt. Det tar ju sin tid att bygga fastigheter.

De städer som ligger utmed kusten uppe i Norrland skulle kunna nyttja sjöfarten. Då tänker ni: Sjöfarten? Jo, under kriget i Ukraina har exempelvis Tallink Silja valt att chartra ut ett av sina fartyg som hjälp till flyktingar i Polen. Man huserar alltså ukrainska flyktingar där. På samma sätt kan man hyra in kryssningsfartyg i tillväxtregionerna, om de är kustnära. Med Silja Serenade eller Silja Symphony får man tillgång till 986 hytter med närmare 2 850 bäddar.

I ett akut läge kan man alltså tänka utanför boxen tills man har fått fram fastigheten. Det tar ju sin tid att bygga fastigheter.

Fru talman! Bostadspolitik är inte min huvudsyssla, men jag älskar att följa fastighetspriserna. Jag brukar surfa in på Hemnet för att se hur det ser ut. För länge sedan var fastighetspriserna i Norrland väldigt låga. Man kunde hitta fastigheter för 50 000-100 000 medan de dyraste låg på närmare 500 000. Inför denna debatt tittade jag specifikt på Kiruna och Gällivare. Döm om min förvåning när jag såg att priserna låg mellan 2,2 och 4,5 miljoner för de få fastigheter som var till salu.

Om kommuner väljer att inrätta industrier måste de ta höjd för att nya arbetstillfällen kräver att man gör plats för nya fastigheter. Med låga fastighetspriser skulle det vara mycket ogynnsamt att bygga nya fastigheter eftersom kostnaderna skiljer sig så mycket åt. I dag kan man bygga en villa för 1,5 miljoner, förutsatt att marken är billig.

Det som gör mig glad med industrisatsningar är att infrastrukturen, som ligger mig varmt om hjärtat, kommer att byggas i ett högre tempo. Norrbotniabanan byggs nu, och Inlandsbanan är också ett viktigt projekt att utveckla. Elflyget är framtidens flyg med fantastiska möjligheter. Nackdelen med dessa satsningar är att de ger människor möjlighet att resa in och ut, vilket är negativt för kommunerna i dessa områden eftersom man betalar skatt där man bor, inte där man arbetar.

Jag både hoppas och förutsätter att både Kiruna och Gällivare har tänkt till när de godkänner industripaketen för de företag som väljer att etablera sig där.

Jag ser också en spännande framtid. Tack vare att infrastrukturminister Andreas Carlson har stoppat höghastighetsjärnvägen ges möjlighet att titta på inhemsk infrastruktur, till exempel regiontåg i Norrland. Det innebär att man skulle kunna stärka Inlandsbanan och tvärbanorna så att man får en god trafik också från inlandsbanan och ut till kuststäderna.

Min fråga till infrastruktur- och bostadsministern är: Har man tittat lite djupare på vilken infrastruktur som kommer att krävas om det blir en enorm etablering i norr? Det handlar inte bara om bostäder till industriarbetare utan om exempelvis skolor och vårdinrättningar.

Fru talman! Det pratas om Robin Hood-politik. Men någonstans måste man ju också ta ansvar för den politik man bedrev i åtta år.

I åtta år monterade Socialdemokraterna ned svensk välfärd. I åtta år jobbade man för och lyckades med att få allt att bli mycket dyrare. Den nya regeringen med Sverigedemokraterna som samarbetsparti jobbar nu för att göra helt om. Vi ska få fartyget att flyta och få vind i seglen.

Det är väldigt viktigt att förstå varför väljare tvingas äta en smörgås i stället för oxfilé. Jo, det är för att man har monterat ned kärnkraften och höjt reduktionsplikten. Allt vi köper sticker iväg. Det är inte billigt att vara svensk i dag - matpriser sticker iväg med 20-40 procent, folk är tvungna att ställa av sina bilar och det blir en dragkamp för människor att ta sig till jobbet. Vissa säger till och med upp sig för att det är för dyrt att köra till jobbet. Så ska det inte vara. Socialdemokraternas politik skickar svenskar till kronofogden. Det är inte acceptabelt, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det regeringen har gjort är som sagt att stoppa indexeringshöjningen och reduktionsplikten. Förhoppningsvis sänker man väldigt snart reduktionsplikten, och får vi sverigedemokrater som vi vill tas den snart bort. Det skulle innebära att man fick ned inflationstakten och att det helt plötsligt gick att resa igen. Det är viktig politik och en viktig framtidsvision.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är höga elpriser och höga bränslepriser. Socialdemokraterna står och beklagar sig över att det är dyrt att åka kollektivtrafik.

Men vad gjorde Socialdemokraterna i regeringsställning? De monterade ned kärnkraften. Vad innebär det? Jo, det innebär att allt som går på el blir gördyrt. Kostnaden för spårvagnarna i Göteborg har skjutit i höjden. Kostnaden för att driva tunnelbanan i Stockholm har skjutit i höjden. Kostnaden för att driva pendeltågstrafiken har också skjutit i höjden.

Vad har de mer gjort? Jo, de har lagt på en reduktionsplikt på det andra bränslet. Reduktionsplikten har gjort att kostnaden även på vanligt bränsle har skjutit i höjden. I Sverige i dag är det 7,8 procents inblandning i bensin och hela 30 ½ procents inblandning i diesel.

Hade Socialdemokraterna fått fortsätta att regera hade målet varit en inblandning på närmare 60 procent i diesel. Förutom det skulle de ha indexeringshöjt kostnaden på bränsle, vilket innebär att literpriset hade kunnat landa på 40-50 kronor. Detta gör att kollektivtrafiken inte har några rimliga möjligheter att få en billig drift.

Att minska på dessa grejer är därför jätteviktigt. Inte nog med att det är dyrt att åka kollektivt, utan det spär även på inflationen som också gör det väldigt tufft för regionerna.

All form av tillverkning blir dyrare, och transporterna blir dyrare. Det innebär att all utrustning som går till kommunerna, maten med mera blir dyrare.

Med hjälp av Socialdemokraternas politik innebär det att kommunerna går på knäna och att regionerna kommer att gå på knäna.

Under pandemin var det ett annat läge. Då fick regionerna stöd. Regionerna har också möjlighet att förvalta sina pengar och fördela dem mellan sjukvård och kollektivtrafik. Många av regionerna har ganska bra koll på sin infrastruktur och sin kollektivtrafik. Men självklart skiljer det sig åt. Vi har 21 regioner i Sverige, och alla regioner gör lite olika.

Vi ska inte glömma bort att ungefär 60 procent av biljettpriserna i dag är skattesubventionerade. Och någonstans måste man kunna tillåta att biljettpriset utvecklas och innefattar mer kollektivtrafik.

Vi måste också titta på hur vi kan utnyttja kollektivtrafiken bättre. Hur kan vi göra så att biljetterna räcker längre?

Tittar vi på till exempel Rolfs Flyg & Buss har de en kostnadsgrad på 70 procent. Och om det är fler som åker blir det jättelönsamt. Problemet med kollektivtrafikens upplägg i dag är att ju fler som åker, desto dyrare blir det för regionerna. Och vi måste komma ifrån det.

Med tanke på detta vill jag passa på att fråga infrastruktur- och bostadsministern: Har regeringen tittat på några möjligheter att utveckla kollektivtrafiken i en sådan riktning?

Fru talman! Industrialiseringen uppe i Norrland har ju tagit fart något fruktansvärt den senaste tiden. Självklart bör och ska det byggas järnväg.

Det var intressant att sitta och lyssna på Linus Skölds historieberättelse, för det är ju helt riktigt så att Inlandsbanan ligger tre kanonlängder in. Inlandsbanan är också en järnväg vi behöver stärka för att trygga industrierna i norr. Vi behöver öka bärigheten på sliprarna och öka axelvikten. Vi behöver även satsa lite grann på tvärbanorna för att koppla samman Inlandsbanan, Norrbotniabanan och Botniabanan.

Därför tänkte jag fråga infrastrukturminister Andreas Carlson om regeringen har haft någon dialog om att stärka Inlandsbanan och skapa en redundans. Även norrmännen har nämligen ett stort intresse av att driva inrikestrafik via Sverige, det vill säga från Norge till Norge. Vad jag förstår byggs Norrbotniabanan från norr till söder. Personligen hade jag gärna sett att man hade byggt från söder till norr, men huvudsaken är att satsningen blir av. Jag tvivlar inte heller på att den kommer att byggas.

Fru talman! Med det sagt vill jag fråga infrastrukturminister Andreas Carlson om det hade varit möjligt eller om det hade tagit mycket längre tid att bygga Norrbotniabanan om man dessutom hade haft höghastighetsjärnvägen som ett ok över axlarna.

Fru talman! Jag har en helt annan syn i denna interpellationsdebatt. Jag ser regeringens arbete som ett effektiviseringsarbete.

När jag började som riksdagsman åkte fler personer i Stockholms tunnelbana på en dag än som åkte på SJ:s samtliga tåg under ett år. Så mycket reser folk i närområdena, i det regionala.

Fru talman! Det finns väldigt få som tänker: Jag ska jobba i Stockholm, så jag flyttar till Malmö. Nu måste det byggas järnväg så att jag snabbt kan ta mig till jobbet.

Nej, folk vill bo nära sina arbetsplatser.

Nu när vi troligtvis får en Fehmarn Bält-tunnel med väldigt mycket mer järnväg är det också viktigt att man bygger ut bangårdar. Dagens tåg är 630 meter, och framtidens tåg kommer att vara mer än 1 kilometer långa. Dessa tåg måste vi ta hand om. Vi har en påse pengar. Ska vi lägga alla pengar på att väldigt få ska åka mellan Malmö och Stockholm, eller ska vi bygga järnväg och förbättra och underhålla den vi har så att hela Sverige har nytta av järnvägen? Jag tycker definitivt att vi ska ha en järnväg för alla. Och självklart är det så att om vi effektiviserar dagens järnväg blir den bättre.

Jag tänkte också passa på att ställa en fråga till ministern och samtidigt passa på att tacka för en jättebra interpellationsdebatt. Vet ministern om det finns någon tidsplan för att eventuellt påbörja bangårdsbyggen i södra Skåne?