Kerstin Lundgren

Herr talman! I dessa dagar upplever så många vad som händer i Mellanöstern. Kriget rasar verkligen på nytt i en stor del av regionen. Osäkerheten är total hos många. Vad kommer att hända? Vad blir resultatet av det som vi nu ser?

Herr talman! Vi har en debatt här i kammaren som gäller motioner från hösten 2025. Det är utgångspunkten och ramen för det här betänkandet. Den som läser betänkandet kan fundera: Vad i hela friden! Har de inte sett vad som händer?

Det är så som den här typen av motionsbetänkanden utformas. Jag vill bara ha det sagt som en inledning till varför så mycket inte finns med, även om debatten ändå rör sig lite grann utanför ramarna.

Den oerhört brutala attacken som skedde den 7 oktober 2023 var en terrorattack. Det var den värsta sedan andra världskriget som drabbat judarna. Det krig som sedan rasat har varit oerhört allvarligt. Den 13 oktober förra året kunde man nå en vapenvila, och säkerhetsrådet fattade beslut i november 2025.

Är vapenvilan hållbar? Vi har sett att konflikten fortfarande bubblar. Nu stängs gränserna i Gaza. Vi har en tendens att titta där kriget rasar som mest. Effekterna på vapenvilan utifrån vad som nu pågår återstår att se.

Det fredsråd som skulle ha mötts de kommande dagarna har fått flyttas fram på grund av det som händer. Effekterna för Gulfstaterna och hela regionen av det som händer kan naturligtvis också få betydande konsekvenser för de planer som har funnits för återuppbyggnad av Gaza.

Hamas är tveklöst en terrororganisation. Det är tveklöst brott mot mänskligheten som har begåtts under kriget i Gaza av Hamas och andra terrororganisationer men också från Israels sida.

Det är viktigt att vi får en behandling och att inte straffrihet får råda, utan att människor hittar en väg. För oss som står upp för rättsstaten och vill att straffrihet inte ska råda måste det också gälla här och det som har hänt under kriget i Gaza.

Det är viktigt här, precis som i andra krig, att människor känner att det finns en väg till rättvisa och att det finns en början till en ny framtid. Det ger hopp. Är det någonting som vi behöver ge människorna som drabbats så hårt av så många krig är det hopp om en bättre framtid där respekt och tolerans kan prägla området utifrån de oerhörda erfarenheter som människorna i regionen bär med sig.

Israel har en historia av fördrivning, folkmord, hot och hat. Men också palestinierna bär med sig det som har hänt och som de har upplevt sedan andra världskriget tog slut, sedan 1948 och inte minst sedan 1967. Det är verkligen en förhoppning som det är viktigt att vi försöker hålla i.

Betänkandet rör också internationell rätt. Det handlar inte bara om rättsstatsfrågorna utan också om internationell rätt och folkrätt som måste gälla för alla stater, stora som små. För oss som är en liten stat är det jätteviktigt att vi inte glömmer bort den internationella rätten och folkrätten. Gör vi det tystnar också andra. Effekten av det får vi känna av sedan.

Därför är det viktigt att vi påtalar när internationell rätt överträds, oavsett om det görs av ett stort eller ett litet land. Det gäller oavsett om vi tycker att det har varit en regim som så brutalt förtryckt sitt folk så länge, som i fallet Iran. Det gäller inte bara den här regimen, utan även den som fanns före revolutionen. Det var inte heller då ett demokratiskt land, om man säger så. Där finns alltså en lång historia.

Vi står självklart på det iranska folkets sida, apropå just Iran, i deras krav och deras kamp för frihet och demokrati. Det är en dröm som de så tydligt stått upp för. De är värda allt vårt stöd, och vi hoppas att de ska få uppleva frihet och fred och att rättvisa skipas för de brott som har begåtts.

När det gäller betänkandet i övrigt vill jag säga att Västbanken är ett område som måste uppmärksammas. Det är tveklöst så att det just nu pågår en annektering av Västbanken med ett tydligt uttalat mål att förhindra en tvåstatslösning. För alla oss som tror på en tvåstatslösning är det viktigt att agera, för detta kan vara ett av de sista tillfällena innan fakta etableras på marken.

Där finns sanktionspolitiken, som vi har varit överens om. Men den kan inte bara röra extrema bosättare, utan den måste gå högre upp. Det pratas om ministrar, men hela regeringen är egentligen en del av detta.

Frågan gäller också den palestinska myndighetens möjligheter när den inte har ekonomi. Den skatt och tull som tas in av Israel betalas inte ut, så det finns inte resurser för att verka.

I detta läge måste vi göra mer än att bara uttala oss och kritisera och fördöma. Vi har självfallet ett stöd för både ICJ och ICC. På de grunderna tycker vi att man nu måste vara beredd att pausa associeringsavtalet för att sätta tryck bakom det vi säger: Vi vill se en framtid med två stater som lever i fred och frihet med säkra och av varandra och andra erkända gränser. Det är en dröm som fortfarande lever, och vi får inte bidra till att den drömmen dör.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 10 under punkt 6, som handlar om UNRWA. Det är något som Sveriges regering har röstat för i FN och som vi också måste se till att stötta från svensk sida, inte bara i FN utan också på marken i regionen.

(Applåder)

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av jämställdhetsminister Nina Larsson, finansminister Elisabeth Svantesson, minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin och utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Jämställdhetsminister Nina Larsson besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Herr talman! Jag företräder Centerpartiet i den här talarstolen, och vi företräder vår egen politik, inte någon förhandlad politik. Det är möjligt att Aron Emilsson företräder en med regeringen förhandlad politik och går till val på den. Men det gör inte Centerpartiet.

Jag noterar att det inte har hänt någonting när det gäller rättshjälpsavtalet, som kammaren har beslutat om. När det gäller Hongkong skulle det sägas upp. Det är ju en kvarvarande rest från en politik som handlar om ett Kina, två system. Den gäller inte i dag.

Jag frågade tidigare om ett-Kina-politiken, men fick inget tydligt svar. Jag tror att det finns en hemläxa att göra för Sverigedemokraterna vad gäller att förhandla med regeringen om den politik de vill driva gemensamt inför valet när det gäller Kina.

Herr talman! Jag skulle kunna ta upp en spegel och fråga Aron Emilsson om han är överens med regeringen om sin Kinapolitik. Är det någonting vi har sett är det att regeringen betonar handelspolitiken som viktig. Utrikesministern besökte ju Kina men har under fyra år inte gjort någonting när det gäller Taiwanfrågan. Vi har varit överens om den här i kammaren och haft en majoritet för att stärka den svenska närvaron och uppgradera relationen med Taiwan. Det är viktigt i det här läget.

Vi vet att Taiwan upplever ett hot. Det händer kanske redan i år, men 2027 har annars pekats ut som det år Kina förbereder sig på att angripa och ta över Taiwan. Där måste vi i tid agera och reagera tillsammans med likasinnade, stärka stödet och stoppa alla sådana planer från Kina.

Sedan är det naturligtvis så att Kina är ett stort land, och vi kommer oavsett regering att ha handel med Kina. Men det är centralt att inte gå vidare och göra så som vi har gjort tidigare, utan att vi ser säkerhetsriskerna. Vi har varit tydliga när det gäller kinesiska investeringar i Sverige på strategiska områden. Det är oerhört viktigt att se detta. Det handlar till exempel om export av produkter med dubbla användningsområden. Det gäller att säkra att det inte skapas en lucka för ryska behov där man skickar igenom produkter från svensk sida som sedan återfinns i vapen utvecklade i Ryssland.

Det finns många sätt att försöka agera, men vi diskuterar inte det med Socialdemokraterna. Vi går till val som självständigt parti, men det gör möjligen inte Sverigedemokraterna.

Herr talman! Rysslands brutala aggressionskrig mot Ukraina går in på sitt femte år men startades för tolv år sedan i Krim, Donetsk och Luhansk. Idén bakom detta är den neoimperialism Putin har utvecklat efter sitt återtagande av presidentmakten 2011. Kreml anser sig ha historisk rätt att ta länder man ser som sina, oberoende av erkända territoriella gränser.

Det är inte första gången detta händer i historien. Men utifrån lärdomarna av andra världskriget enades länder då om en annan ordning, kodifierad i FN-stadgan, som har tjänat oss och världen väl sedan dess. Den multilaterala ordning som har format efterkrigstiden är stadd i förändring. På vilket sätt det sker avgörs av Sveriges vilja och förmåga att samverka och utnyttja sin röst, men även av de stora kärnvapenmakternas vilja att forma sin ordning utifrån sina olika och ibland samverkande intressen.

Ryssland vill se en multipolär ordning där landet intar sin plats. Angreppskriget på Ukraina är en rysk satsning för att uppnå detta. Ryssland vill återskapa sig som stormakt, och ukrainarna får nu betala det yttersta priset. De offrar sig för sitt lands överlevnad, för sin frihet, för sin rätt att välja framtid och för oss. Vi måste inse att vi i Sverige och våra partner kan stå näst i tur.

Den oordning som råder kräver att vi skyndsamt rustar oss ekonomiskt, militärt och mänskligt. Sveriges militära förmåga måste snabbt stärkas och femprocentsmålet uppnås så fort som möjligt. Styrkan i våra samlade förmågor och vår uthållighet avgör om dessa medlemskap är tillräckligt starka för att skapa nödvändig avskräckning och skydd för våra värden och för vår självständighet och frihet.

Denna mandatperiod har Sverige fokuserat på att stödja Ukraina, och det har varit nödvändigt om än senfärdigt, räddhågset och för lite. Sverige måste fortsatt och snabbt säkra ett hållbart stöd till Ukraina. Det gäller socialt, ekonomiskt och militärt, och det gäller EU-medlemskap.

Centerpartiet har krävt och kräver att Sverige ger 1 procent av bni till Ukraina och att vi skapar en Ukrainafond utanför budgeten. Så ger vi långsiktighet och trovärdighet för stödet. Långsiktighet och förutsägbarhet ska vara ett kännetecken för vårt Sverige. Ukraina ska inte, av någon makt, tvingas till ohållbara uppgörelser. Priset för sådana kommer vi i slutändan alla att få betala.

Vi lever i orostider. Vi måste vara redo att ompröva gamla sanningar, men inte våra värden. Vi ska aktivt välja de liberala värden som har format vårt land: demokrati, en välfärd som fungerar i hela landet och som ger framtidstro, vår yttrande- och pressfrihet, vår öppenhet och medmänsklighet och ett väl fungerande och oberoende rättsväsen. Sveriges väg ska inte vara autokraternas. Vi ska varken försöka härma dessa ledares politiska retorik eller deras agenda.

Centerpartiet väljer samverkan med likasinnade länder i Norden, Baltikum och EU för att tillsammans med till exempel Kanada strategiskt och proaktivt hävda och stärka tilltron till de värden som nu hotas här hemma och globalt.

Vi måste inse att den gamla världsordningen är borta och söka samla starkt stöd för att hävda de grundläggande principerna och reformera institutionerna. Vi måste säkra att makt inte går före rätt vare sig i Ukraina, på Grönland, i Arktis eller någon annanstans. För att klara utmaningarna krävs ett starkare europeiskt samarbete.

Sveriges röst ska vara tydlig och respektfull och ska gå att lita på. Sverige ska vara ett land som inte tystnar när människors rättigheter och frihet förtrycks, oavsett om det sker i Kina, Iran, Belarus, Ryssland, Georgien eller Turkiet. Oberoende av land ska Sverige stödja människor som kämpar för sin och sitt lands frihet eller mot terrorism – oavsett om det gäller Ukrainas krig för sin frihet, iraniernas kamp för frihet från mullornas brutala övergrepp, demokratikämpar i Hongkong eller palestiniernas rättigheter och självständighet. Sverige ska stödja den internationella rätten, stödja ansvarsutkrävande samt följa domstolarnas beslut.

Att regeringen nu sätter återvandring och egenintresse som svenskt intresse devalverar den mjuka makt Sverige har haft i många länder och i det multilaterala systemet som ett exempel för andra. Sverige liknar alltmer andra länder med en egen agenda. Sverige blir ännu en röst med villkorat bistånd – ett transaktionellt land. I stället för att investera i utveckling och globala mål gäller återvandring och humanitär nödhjälp.

Anna Lasses kommer senare att fördjupa Centerpartiets syn på utvecklingsbiståndet, där vi väljer att hävda ett bistånd som ska upp till 1 procent av bni utan att minska biståndet till Ukraina, som vi säkrar i den Ukrainafond vi föreslår.

Herr talman! EU är vår viktigaste utrikespolitiska arena, som för att stärkas behöver övergå till majoritetsbeslut i fler frågor och öka konkurrenskraften och förmågan att försvara EU och Europa inom europeiska Nato.

Den transatlantiska länken är alltjämt viktig men försvagad till följd av den nuvarande USA-administrationens ageranden. Det handlar även om värderingar som torgförs globalt och gentemot EU och om landanspråk riktade mot Natoallierade. Med den tydliga intressesfärspolitik USA nu uttalat hotar man både Danmark och Grönland. USA blir i dag en stark röst för alla autokrater som vill se en ordning med stormakters intressesfärer och en multipolär värld där självständiga länder ska underordna sig.

Här är det återigen viktigt att Sverige kliver fram och tillsammans med likasinnade bygger allianser för att stärka rösterna för en ordning byggd på multilaterala regler, på självständighet och på valfrihet. Att värna den grund som EU formats på är ett tydligt svenskt intresse när det gäller att värna Sverige, vår demokrati och vår frihet.

I den tid av oordning som råder måste Sverige stå upp för viktiga normer och överenskommelser. Vi måste stå upp för ett reformerat FN, för grundläggande konventioner men även för till exempel NPT och Parisöverenskommelsen.

Klimatet är en överlevnadsfråga för mänskligheten, och vi får inte blunda eller skjuta över vårt ansvar till våra barn och barnbarn. De kommer att få bära stora kostnader för att vi alltför länge har blundat för fakta. Världen har för första gången upplevt en treårsperiod där medeltemperaturen i genomsnitt överskridit 1,5 grader över förindustriell nivå. Koldioxidhalterna nådde nya rekordnivåer år 2025.Vi ser hur extremväder slår hårt mot oss alla. Översvämningar, stormar och brutala värmeböljor slår mot både människor och livsmedelsförsörjning och mot ekonomin nationellt och globalt.

En framtidsinriktad klimatagenda för Sverige, EU och världen är ett centralt svenskt intresse. Utsläppen måste ned, och Sveriges och EU:s tillväxt måste gå upp. Den gröna omställningen är en injektion till ny hållbar teknik, fler jobb, stärkt ekonomi och strategisk autonomi och, herr talman, till stärkt säkerhet.

(Applåder)

Herr talman! Det var spännande att höra det sista i Håkan Svennelings replik. Är det så att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna nu kommer att gå fram med ett gemensamt krav på svenska kärnvapen? Man förlitar sig ju inte på det amerikanska kärnvapenparaplyet och inte heller på den diskussion som förs från Frankrikes sida och som också Storbritannien och andra är intresserade av att delta i.

Herr talman! Jag hörde Håkan Svenneling säga att man egentligen inte ska lita på någon. Men säkerhet bygger vi ju tillsammans med likasinnade, och i EU har vi likasinnade. Vi har också strukturer, och det är viktigt. Vi kunde i går, tror jag, se att Kanada anslutit sig till Safe, som är en del av en resurs som ska bygga starkare militär förmåga. Det handlar inte om en EU-armé. Det handlar om att bygga förmåga.

Herr talman! Jag lyssnade på Håkan Svenneling för att höra hur han ser på lösningar när det gäller vår säkerhet och de utmaningar som vi står inför. På hemsidan kan man läsa mycket om både kapitalet och allt möjligt annat. Det är den vanliga retoriken, som man vill ta fajt med. Min fråga gäller EU. EU-fördrag ska bekämpas och så vidare, sägs det, men EU behövs. EU är just nu tillsammans med Nato den viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arenan. Hur Vänsterpartiet ser på EU och dess roll i att bygga ett europeiskt ben i Nato när det gäller försvar och säkerhet var en helt frånvarande fråga i Håkan Svennelings inlägg. Jag skulle vilja höra, herr talman, hur Håkan Svenneling ser på EU.

Herr talman! Jag tackar Aron Emilsson för inlägget.

Jag hade inte tänkt lyfta just detta, men med tanke på tidigare repliker måste jag ändå ställa frågan: Kommer Sverigedemokraterna att tacka nej till Magastöd till sin tankesmedja? Det är ju vad som har utlovats från USA:s sida. Det vore bra med ett tydligt besked och inte bara ett allmänt uttalande.

Herr talman! När jag lyssnade på inlägget hörde jag inte ett ord om EU – möjligen lyssnade jag dåligt. Det går inte att komma ifrån att EU måste inta en tydligare position. EU är Sveriges viktigaste säkerhetspolitiska arena, och därför undrar jag naturligtvis hur Sverigedemokraterna ser på EU.

I ert principprogram framgår det att det inte ska vara fler majoritetsbeslut i EU. Är det fortfarande Sverigedemokraternas åsikt? Inte heller säkerhet ska vara en fråga för EU, men de flesta anser att EU måste inta en mycket tydligare position och ta ett tydligare ansvar för att bygga säkerhet och försvar i Europa. Gäller principprogrammet vid en folkomröstning, om det skulle bli en sådan? Är det ett folkomröstningskrav som kommer att läggas fram från Sverigedemokraterna i den kommande valrörelsen?

Slutligen var det frågan om Kina. Det har gått fyra år, och ännu har vi inte sett att regeringen intagit en position om att stärka relationerna till Taiwan. Frågan om ett House of Sweden har vi drivit länge. Riksdagen har röstat för, men ännu har ingenting hänt – inte heller nu. Kommer Sverigedemokraterna att driva på?

Herr talman! Tack, Morgan Johansson, för inlägget!

Jag hörde ingenting om klimatet som säkerhetsfråga i Morgan Johanssons inlägg. För Centerpartiets del är det oerhört tydligt att klimatet är en säkerhetsutmaning som inte löses med militära medel i förstone men som kan kräva detta härnäst. Vi vet nämligen att klimatfrågorna leder till konflikter i framtiden. Jag skulle vilja höra hur Socialdemokraterna betraktar klimatet som en säkerhetsrisk som måste hanteras.

Jag undrar också om Kinapolitiken, för jag hörde inget om Kina. Jag är nyfiken på om Socialdemokraterna ser att tiden för hållningen ett land, två system är över med tanke på utvecklingen i Kina och att även Hongkong, som var en del av det andra systemet, blir alltmer en blåkopia av partiet i Peking.

Slutligen: Orbáns Ungern har tagit EU som gisslan i alltför många frågor. Det har gått trögt, och EU har fastnat när det gäller exempelvis sanktioner mot Ryssland. Skulle Morgan Johansson och Socialdemokraterna vara beredda att införa sanktionsmöjligheter på svensk nivå så att vi kan ta oss ur Orbáns klor?

Herr talman! Jag håller med om att utrikesministern nämnde klimatet som hastigast. Det är naturligtvis inte ett tecken på just en viktig prioritering.

Det är väl uppenbart att klimatet är en säkerhetspolitiskt oerhört viktig fråga. Om man jobbar med svensk säkerhet och med säkerhet globalt är klimatfrågorna en central fråga som borde prioriteras. Det är bra med stöd till den gröna fonden, men det räcker inte. Regeringen måste sätta en tydlig klimatpolitisk agenda – den har man inte redovisat.

Herr talman! Jag måste få ge en kommentar om Mercosuravtalet. Centerpartiet står tydligt upp för frihandel. Det är en jätteviktig del, och det är bra att vi har nått det avtalet. Blanda inte ihop äpplen och päron här, kära utrikesministern, utan håll ordning själv på detta!

Herr talman! Tack, utrikesministern, för en utrikesdeklaration som vi naturligtvis kan instämma i på många punkter. Det gäller till exempel stödet för Ukraina. Vi ser gärna mer av det än vad regeringen gör, men vi pressar. Det gäller också trycket mot Ryssland. Mer finns att göra. Det handlar självklart om stödet för Danmark och Grönland och svensk hållning där.

Att Dawit Isaak, Ahmadreza Djalali och Gui Minhai måste släppas är en väldigt uttalad åsikt från riksdagen och från Centerpartiet. Jag skulle önska att också den demokratikämpe som alldeles nyligen dömdes i Hongkong, Jimmy Lai, hade uppmärksammats. Det är en av de personer som står upp mot kommunistpartiets regelverk i Kina. Journalister och politiska fångar finns i många länder, inte minst i Kina.

Utrikespolitik handlar om att välja – helt rätt. Vi beklagar att regeringen har valt att se globala syd som relativt ointressant. Det handlar om att man kliver tillbaka till närområdet och lämnar till exempel det viktiga Afrika, som kommer att avgöra hur vi klarar att forma en ny ordning.

Herr talman! Sedan gäller det klimatet. Detta med Arktis och säkerhet är väldigt tydligt. Regeringen ser det mer som en hanteringsfråga i relation till Kina. Det känns inte som den mest naturliga samarbetsparten när man ska resonera kring detta.

Jag undrar: Hur ser regeringen på klimatfrågorna och säkerhet?

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson, justitieminister Gunnar Strömmer, migrationsminister Johan Forssell och finansmarknadsminister Niklas Wykman.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Tack till utrikesministern för debatten, och tack till interpellanterna som gjorde den möjlig!

Irans regim är kraftigt försvagad, och det är tveklöst viktigt. Må vi hoppas, precis som det iranska folket, att det vi nu ser är regimens sista dagar.

Zelenskyj talade i Davos i går, och han var ganska uppfordrande mot oss i EU: Ni måste handla, inte bara tala.

Jag tycker att utrikesministern ska ta med sig riksdagens samfällda önskan att EU nu ska handla när utrikesministrarna möts på utrikesrådet nästa vecka. IRGC har länge funnits på dagordningen, men när det tar fyra år att reda ut det legala ramverket för att kunna fatta beslut om att terrorklassa IRGC är det inte att handla snabbt. Om EU ska vara trovärdigt krävs en bättre verktygslåda än de sanktioner och sanktionspaket vi i dag har möjlighet att använda.

Brott mot mänskligheten har tveklöst begåtts, även om också det ska prövas i domstol. ICC är en tanke, men personligen hoppas jag att det iranska folket ska få frihet och att ett fritt rättsväsen i Iran ska kunna döma dem som bär ansvar för det förtryck, det mördande och den terror som folket har utsatts för så länge.

(Applåder)