Fru talman! Åsa Eriksson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av SGI-utredningens förslag.

För den som kanske sitter uppe på läktaren och lyssnar kan jag berätta att SGI i det här sammanhanget står för sjukpenninggrundande inkomst, som är beräkningsunderlaget för bland annat sjukpenning och föräldrapenning. Bara inkomster av eget förvärvsarbete kan ingå i SGI. Arbetsgivare och enskilda näringsidkare betalar sociala avgifter för att finansiera bland annat sjukförsäkring och föräldraförsäkring. På det sättet finns det en koppling mellan avgifter och förmåner.

SGI-utredningens betänkande Ett trygghetssystem för alla – nytt regelverk för sjukpenninggrundande inkomst (SOU 2023:30) bereds just nu i Regeringskansliet. Ett av förslagen i utredningen har redan genomförts. I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) lämnades lagförslag som möjliggör att medföljande familjemedlemmar till utsända statsanställda får tillbaka den SGI som de hade före utlandsvistelsen, om alla villkor är uppfyllda. Ändringen trädde i kraft vid årsskiftet den 1 januari 2026.

Även medföljande till biståndsarbetare och vissa andra omfattas av förändringen. Syftet är att stärka den sociala tryggheten för medföljande till statsanställda och att underlätta för Försvarsmakten att bemanna de befattningar som följer inte minst av Natointrädet. Det blir en liten men nog så viktig pusselbit i hur det svenska socialförsäkringssystemet hänger med och anpassas för det svenska Natomedlemskapet, som är oerhört viktigt för den svenska säkerheten.

En annan viktig pusselbit, fru talman, är att åldern 55 år som övre gräns för egenföretagare att kunna välja kortare karenstid i sjukförsäkringen har tagits bort, genom ett förslag av regeringen i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1).

Regeringen arbetar utöver detta för att förbättra och förenkla ramvillkoren för dem som startar, driver och utvecklar företag i Sverige. De offentliga trygghetssystemen ska enligt regeringens strategi för företag i kulturella och kreativa branscher (skr. 2023/24:111) ge goda villkor för enskilda som försörjer sig både som anställda och som egenföretagare, bland annat kulturskapare inom kulturella och kreativa branscher.

Regeringen har vidare i regleringsbrevet för 2026 gett Försäkringskassan ett uppdrag om analys av SGI-beslut avseende förhållandet till inkomstuppgifter. Försäkringskassan ska analysera förhållandet mellan fastställd SGI och inkomstuppgifterna från den försäkrade respektive de inkomstuppgifter som arbetsgivaren lämnat till Skatteverket.

Syftet är att klargöra hur handläggningen av SGI fungerar och hur förutsättningarna för maskinella beslut ser ut i olika situationer. Uppdraget är avgränsat till inkomst av anställning. En översiktlig delredovisning gällande förhållandet mellan fastställd SGI och inkomstuppgifter ska lämnas till Regeringskansliet senast den 22 maj 2026. Det är ganska snart, nu i vår. Uppdraget ska slutredovisas till Regeringskansliet senast den 31 mars 2027.

Ett arbete pågår även inom Regeringskansliet gällande regeländringar inom SGI. Regeringens bestämda uppfattning och bedömning är att förutsebarheten måste öka.

Fru talman! Tack till ministern för möjligheten att diskutera denna viktiga fråga här i dag!

SGI är alltså fundamentet i vår sjukförsäkring. Den avgör vilken ersättning du kan få vid sjukdom, den påverkar din föräldraförsäkring och den är helt avgörande när det gäller arbetsskadeförsäkringen.

Arbetsskadeförsäkringen ska alltså kompensera för inkomstbortfall när någon skadas i sitt arbete, men den bygger på att det finns en fastställd inkomst att jämföra med. Utan en stabil SGI påverkas hela ersättningen.

Systemet hänger inte alltid med i hur människor faktiskt arbetar. Jag vill lyfta fram skådespelare som går från produktion till produktion, musiker som varvar turnéer med undervisning, tekniker och scenarbetare som arbetar intensivt under en föreställningsperiod och sedan står utan uppdrag ett tag och journalister, illustratörer och författare som kombinerar korta anställningar med uppdrag, kanske i egen firma, eller en projektanställning. Det är alltså människor som kombinerar olika typer av inkomster för att kunna försörja sig på sitt yrke. De betalar skatt, de arbetar och, som sagt, de betalar in till våra gemensamma försäkringar.

Många kulturarbetare vittnar om hur svårt det är att få sin SGI fastställd när inkomsten kommer från flera olika håll och varierar kraftigt över året. Systemet är byggt för en jämn månadslön från en och samma arbetsgivare, inte för projektanställningar, frilansuppdrag, stipendier eller egen verksamhet i kombination. Konsekvensen blir att SGI:n kan bli låg, svajig eller i värsta fall noll, trots att personen har arbetat och haft inkomster över tid. Det innebär att man betalar för en försäkring som man inte har möjlighet att ta del av. Man riskerar alltså att hamna utanför det skydd man själv har varit med och finansierat. Och när SGI:n blir osäker slår det mot hela trygghetskedjan – mot sjukpenning, föräldrapenning och arbetsskadeersättning.

Fru talman! Arbetsskadeförsäkringen i sig behöver moderniseras. Antalet beviljade livräntor har minskat över tid. Regelverket är komplext, inkomstberäkningarna är svåra att förstå och många upplever att det är svårt att förutse sin rätt till ersättning. Jag vet att ärendet bereds på Regeringskansliet, så vi ska inte grotta ned oss i det. Men om SGI:n inte fungerar för kulturarbetare och andra med projektbaserat arbete och om arbetsskadeförsäkringen samtidigt är konstruerad för ett mer linjärt arbetsliv, då bygger vi ju trygghetssystem för gårdagen.

Kulturen är inte ett särintresse. Den är en del av vårt samhälle, vår demokrati och vår ekonomi. Vi kan inte ha ett system som bygger på att människor ska skapa, bidra och ta risker men som inte ger dem skydd när något händer. Trygghetssystemen är en del av arbetsmarknadens infrastruktur. De ska ge människor mod att arbeta, utvecklas och bidra. Just därför behöver SGI:n bli förutsägbar också för kulturarbetare.

Fru talman och Anna Tenje! Statsrådet säger att regeringen bereder frågan vidare, och det är ju ett standarduttryck när en fråga inte är prioriterad eller när partierna i regeringsunderlaget kanske inte kan komma överens – vad vet jag?

Det är färre än 200 dagar kvar till valet, så Anna Tenje har färre än 200 dagar på sig att komma med några förslag som kan göra skillnad för Sveriges elitidrottare, kulturarbetare och andra kombinatörer, om hon menar allvar med att hon vill förbättra tryggheten för dem.

Det har gått tre och ett halvt år. Jag menar att man om man hade velat gå vidare med något eller några av förslagen i SGI-utredningen antingen hade kunnat lägga fram en proposition eller – om man inte är nöjd med förslagen som de ser ut i utredningen – åtminstone ha tillsatt ytterligare en utredning som jobbar vidare med det man inte är helt nöjd med. Frågan är ju om regeringen har någon ambition att faktiskt göra skillnad för de här människorna. Jag ser inte det, tyvärr.

Den socialdemokratiska ideologin bygger på att vi står tillsammans. Vi bygger samhället tillsammans, och vi tar hand om varandra även vid sjukdom och föräldraskap och tryggar att ingen ska stå ensam när livet svänger. Det här gäller även elitidrottare, kombinatörer och kulturarbetare. Vi menar att ett tryggare SGI-system som speglar verklighetens arbetssätt och inkomster stärker både individen och samhället som helhet. Det säkerställer också att vi även i framtiden kan ha ett levande kulturliv, framgångsrika elitidrottare och många framgångsrika kombinatörer.

Fru talman! Statsrådet tog upp TCO:s remissvar som en anledning till att förslagen inte har genomförts än. TCO är ju en centralorganisation som upprepade gånger har framfört behov av förändringar för medlemmar i deras olika fackförbund som jobbar som just kombinatörer. De trycker alltså också på och vill att regeringen ska agera i frågan.

Den sjukpenninggrundande inkomsten måste vara både förutsebar och rättvis för alla som arbetar. Det tycker jag att regeringen borde hålla med om och agera på. Vi socialdemokrater motionerade i riksdagen om att regeringen borde gå vidare med lagstiftning och proposition och inte låta frågan vila.

Som min kollega Jessica Rodén sa är det inte rimligt att personer som betalar in till försäkringen ska stå utan skydd när de blir sjuka eller föräldrar. Det ska vara enkelt att räkna ut sin SGI, och den ska vara förutsebar. Man ska ha tillgång till trygghetssystemen som alla andra.

Fru talman! Jag försöker än en gång ställa frågan: Tycker Anna Tenje att det är rimligt att idrottare, kulturarbetare och kombinatörer inte har samma tillgång till socialförsäkringssystemet som människor som har en anställning? Och om hon inte tycker att det är rimligt, kommer hon då att göra någonting under de här sista 195 dagarna – eller vad det nu är – hon innehar statsrådsposten, för att öka tryggheten?

Fru talman! Ibland är man så klargörande i sitt inledningsanförande och i det andra replikskiftet att ledamoten nöjer sig med det. Jag är mycket tacksam för det.

För att återgå till frågan: Jag tror precis som jag tidigare sa att våra partier Socialdemokraterna och Moderaterna, eller för den delen oppositionen och majoriteten, delar den problembild som ledamoten tar upp i sin interpellation. Det råder nog ingen som helst tvekan om det. Jag tror att det finns en väldigt stor vilja i den här kammaren att nå fram till en lösning på den problematik vi talar om här i dag.

Det är också så att jag önskar att utredningens förslag hade varit perfekta från början och att remissinstanserna och partierna i den här kammaren då hade kunnat vara helt överens om de här frågorna. Det vore den helt klart enklaste vägen framåt, men verkligheten är inte alltid sådan.

I det här fallet har utredningens förslag fått mycket kritik från remissinstanserna för att vara mycket tekniskt komplicerade och oklara. Ansvarig myndighet varnar för minskad förutsebarhet och problem med handläggningen, vilket, fru talman, var en av de delar som skulle lösas med de nya förslagen. Själva lösningen i utredningens förslag är i sig alltså kontraproduktiv för det som egentligen skulle lösas. Detta är alltså varningssignaler som verkligen behöver tas på allvar.

Ingen – vare sig elitidrottare, kulturarbetare eller för den delen några andra som skulle omfattas av det nya systemet – skulle på något vis gynnas om man som Socialdemokraterna föreslår i sin budget gick vidare med en proposition i enlighet med de förslag som ligger.

Jag har hört och tagit del av synpunkter från såväl idrottsförbund som branschorganisationer för kulturarbetare. I det stora hela kokar deras önskemål ned till en historisk SGI. Det är något som också lyfts fram i utredningens förslag, men problemet med den utformning som föreslås i utredningen är just att flera tunga remissinstanser avstyrker den. Det vore helt enkelt ansvarslöst att som Socialdemokraterna föreslår gå vidare med dessa förslag utan att adressera de både relevanta och tunga invändningar som har väckts.

Detta är en stor del av vår styrka, skulle jag säga. Man tillsätter en utredning och hoppas på att få riktigt bra förslag. Sedan skickas förslagen ut på en remissrunda. Då får man in relevanta synpunkter från alla håll och kanter för att därefter kunna göra en sammanvägd bedömning och kunna stöta och blöta om detta är en väg framåt eller inte.

Jag måste säga att man behöver lyssna på de synpunkter och kloka inlägg som kommit från många remissinstanser om att det här riskerar att bli mycket komplicerat och svårt och definitivt inte ge den förutsebarhet som jag är säker på att den tidigare regeringen hade i åtanke när man tillsatte utredningen och som jag håller med om behöver komma på plats.

Fru talman! För att vara tydlig och svara på interpellantens fråga: Jag har nu tagit del av remissinstansernas synpunkter. Flera av dem verkar högst rimliga, och det är ganska allvarliga invändningar som jag anser behöver tas om hand innan man kan gå vidare med större förändringar av SGI-regelverket. Frågan är som sagt komplex och mycket omfattande, och jag har mycket stor respekt för den.

Status just nu när det gäller den här frågan är att viljan definitivt kvarstår. Det är 194 dagar kvar till valet. Det är oceaner av tid. Kammaren kommer att få se att det kommer många förslag och många lösningar på stora problem fram till valdagen – och efter det har jag definitivt för avsikt att få fyra år till.

Fru talman! Återigen ett stort tack till interpellanten och till de andra ledamöter som deltagit i debatten om den här frågan!

Jag vet att det är många som följer frågan noga, och liksom alla andra är jag väldigt mån om att detta ska lösa sig på bästa möjliga sätt för så många som möjligt. Men det ska lösas på ett enkelt och förutsägbart sätt och med hjälp av en lösning som gör att det blir bättre, inte en lösning som komplicerar och gör det hela svårare.

Ingen hade önskat mer än jag att det via utredningen hade kommit bra förslag som man kunde gå vidare med mycket snabbare – förslag som remissinstanserna sa ja till och som verkligen bejakades – men nu var fallet inte så. Nu behöver vi helt enkelt ta in det som remissinstanserna beskriver som problem, vilket de gör på ett mycket bra sätt, så att man vet vad nästa steg är. Detta är nämligen en stor och komplex fråga, och det är viktigt att det blir rätt och rättvist – och att vi får till en lösning.

Det är 194 dagar kvar till valet, vilket är många dagar att komma med många kloka förslag och beslut på. Den chansen kommer jag inte att försitta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.