Kerstin Lundgren

Herr talman! Det här kommer att bli ett kort replikskifte. Jag lyssnade på Fredrik Ahlstedt och hörde något som gjorde mig förvånad. Han talade om vårt medlemskap i Nato, som vi är överens om, och sa att vi till och med skulle kunna toppa 2 procent.

Herr talman! Vi har ju alla varit överens om att vi ska nå 5 procent. Det vill jag göra tydligt. Genom att begära replik på Fredrik Ahlstedt vill jag ge honom möjlighet att förtydliga sitt uttalande. Jag försökte lyssna på riksdagens utsändning för att höra om det verkligen var så han sa, och jag uppfattade att detta var det budskap som gavs. Jag tycker att det finns skäl att göra tydligt att Sverige står bakom 5 procent och ska nå 5 procent för totalförsvaret.

Herr talman! När man lyssnar på den här debatten kan man tro att det är en debatt om ett antal krigshärdar runt om i världen, men det är en debatt om ett antal motioner som behandlas i ett betänkande med det inte alltför nya namnet Internationella relationer. Som betänkanderubrik är det kanske inte så upphetsande.

Det handlar i grunden om vår världsordning. Som har sagts här tidigare byggdes den upp efter andra världskriget, och den kännetecknas av det multilaterala samarbetet, internationella institutioner, frihandel, säkerhetssamarbete och, för oss i de demokratiska länderna, strävan att uppnå de mänskliga rättigheter som vi alla skrivit under på i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Den fria rörligheten inom EU och Norden som vi hyllar är bra att ta lärdom av. Det har varit en framgång med stora vinster för vår ekonomi och för människor som har haft möjlighet att studera och jobba i andra länder. Det har lett till höjd livskvalitet.

Herr talman! Den liberala världsordningen är inte utan brister. Men den har trots allt skapat välstånd, stabilitet och möjligheter för både människor och världens stater att lösa gemensamma problem tillsammans. Det är en värld att kämpa för även i tider av ifrågasättanden, oro, maktkamp, krig och konflikter.

Den liberala demokratin är kärnan i Centerpartiets utrikespolitik. Den försvarar och främjar demokrati och mänskliga rättigheter, stöttar rättsstatsuppbyggnad, motverkar korruption, stärker kvinnors rättigheter och möjligheter och stärker vårt samarbete med andra demokratier.

Det går hand i hand med en politik för utvecklingssamarbete som står upp för svensk biståndspolitik och att den ska återgå till enprocentsmålet och fokusera på mänskliga rättigheter.

Det handlar också om en utrikespolitik som är förenlig med en handelspolitik som främjar just frihandel och om en säkerhets- och försvarspolitik som innebär att vi tar större ansvar som allierad för vår och våra samarbetspartners gemensamma säkerhet.

Svensk säkerhetspolitik ska också vara en röst för frihet, demokrati och ograderade mänskliga rättigheter. Det blir inte en säkrare värld om vi enbart satsar på försvaret. Det är viktigt, men en värld utan mänskliga rättigheter där vi inte har frihet och demokrati är en värld som är osäker och som bygger konflikter och ger förutsättningar för krig.

Vi talar i Sverige om robusthet och att bygga ett robust land som inkluderar och inte exkluderar människor och som inte skapar klyftor och konflikter. Vi måste också ta den lärdomen vidare ut i resten av världen och i vår utrikes- och säkerhetspolitik.

Vi lever i en värld där de auktoritära ledarna har blivit fler. Ofrihet präglar allt fler samhällen och drabbar minoriteter hårt i stora delar av världen. I dag lever 70 procent av världens befolkning i autokratier. På 15 år har utvecklingen gått tillbaka 40 år i tiden. Vi är tillbaka till hur det såg ut 1985 då Sovjetunionen och kommunismen präglade Europa.

Krafterna från förr klär sig nu mer moderiktigt i etnonationalistisk och kulturnationalistisk klädedräkt. Men det är samma förtryck och samma maktspråk som vi ser i olika delar av världen.

Kampen för frihet och demokrati behöver starka röster. Sverige som ett av få världsledande demokratiska länder måste vara en ljusfackla för den liberala demokratins överlevnad och tillväxt.

Det gäller särskilt i en tid där vi alltmer ser systemrivaler som Kina, Ryssland, Iran – som vi har talat om tidigare här i debatten – som alltmer utmanar och underminerar den liberala demokratins grundvalar.

USA har burit frihetens och den liberala världens fackla, och vi ser nu med sorg hur de sakta släcker den. Internationellt samarbete prövas nu i grunden av krig och osäkerhet och bristande tilltro till avtal och uppgörelser.

Vi ska inte gå tillbaka till en tid där vilda västern råder, till Jaltakonferensen eller till en tid där makt går före rätt. Vi behöver utveckla världsordningen på diplomatins väg och inte genom krig.

Sverige måste i denna värld säkerställa att vi inte låter oss utpressas, eller försöker utpressa andra länder, något som en del länder i dag blir utsatta för.

Diplomatin är alltjämt den första försvarslinjen. Sverige ska i alla lägen stå upp för folkrätten och försvara legitimiteten för våra internationella rättsinstanser.

Rysslands aggressiva krig i Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhetsordningen. Om detta finns inte några frågetecken. Därmed har också förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet förändrats.

Ukraina har självklart rätt till sitt territorium. Ryssland måste lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt ockuperade Krim.

Vi hade också Krimplattformen här i riksdagen i höstas. Det var en viktig signal just om att vi står upp för den territoriella integriteten för Ukraina.

De folkrättsliga principerna att varje land har rätt att försvara sig, rätt till sina gränser och rätt att välja sin framtid är grundläggande.

Herr talman! Man skulle kunna tala mycket om de internationella relationer och de olika reservationer som finns med i detta betänkande. Självklart står vi bakom alla våra reservationer. Jag har berört utrikespolitikens inriktning.

Vi har en reservation om utrikesförvaltningens organisation, som måste sikta på frihet från förtryck med ett liberalt angreppssätt för att stärka individens rättigheter. Det gäller inte minst barn och flickor.

Vi har även lyft fram relationerna till de afrikanska länderna, som vi ser måste förnyas och utvecklas brett. Vi måste göra ett brett omtag. Det gäller även Minursos uppdrag, men också situationen i Taiwan och Sydkinesiska havet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 11 under punkt 6.

Fru talman! Nej, men Sverigedemokraterna sitter i utrikesutskottet och hade möjlighet att rösta. Nästa vecka, när vi med anledning av det här betänkandet fattar beslut här i kammaren, har man också möjlighet att rösta för den reservation som talar klarspråk om House of Sweden och inte säger att beredning pågår.

Jag tycker faktiskt att det är svagt att inte ha nått längre på fyra år. Ni går ut ur den här mandatperioden utan att ha kommit någonstans när det gäller House of Sweden och den närvaron eller när det gäller frågan om Sydkinesiska havet och att tala klarspråk gentemot Kina i ett antal frågor. Det är försiktighetspolitik som gäller, och sådan lyssnar varken Putin, Trump eller Xi Jinping på – det vet vi.

Man måste tala klarspråk. Att EU inte lyckas är tragiskt och förståeligt, för det finns ett antal aktörer – Orbán och andra – som också här spelar spratt, och det finns många olika politiska intressen. Det är just därför viktigt att Sverige tillsammans med ett antal andra länder visar tydlighet.

Några av våra baltiska grannar har kunnat vara mycket tydligare gentemot Kina. Vi borde kunna tala med tydligare röst – och Sverigedemokraterna har uppenbarligen inte lyckats.

Fru talman! Jag lyssnade också på anförandet av Rasmus Giertz, och jag hörde rätt mycket om Kina och om Taiwan. Jag har läst betänkandet från utrikesutskottet, och både jag och några andra inom Centerpartiet och andra partier – Miljöpartiet och Vänsterpartiet – känner att det krävs starkare skrivningar när det gäller Taiwan och House of Sweden, som vi har varit beredda att kräva tillsammans.

Utskottet säger att beredning pågår. Beslut om tillkännagivande fattades under riksmötet 2021/22. Nu har regeringen suttit vid makten i fyra år, och man har inte klarat att bereda om man från regeringens sida ska kliva in och omvandla Business Sweden till House of Sweden för att visa på betydelsen av bredare kontakter och ett starkare stöd. Detta har en del andra länder faktiskt gjort.

Det finns en försiktighetspolitik från regeringens håll gentemot Kina. Uttrycket som användes av Rasmus Giertz var ”tydlig och realistisk”, men jag skulle vilja säga att ”försiktig” Kinapolitik är rätt ord. Det är samma sak när det gäller vad som sägs om Sydkinesiska havet.

Vi försöker hävda att regeringen måste driva på för att hävda domstolsbeslut och stå upp när filippinska fiskare drabbas, men regeringen är tyst, och utskottet hänvisar här bara till uttalandepolitik från EU. Det är svagt.

Herr talman! Det är klart att mycket hade varit bättre om man hade gjort annorlunda tidigare. Södertälje kommun har jobbat intensivt för att försöka påverka och uppmärksamma situationen. Trafikverket har dock inte alltid önskat lyssna.

Herr talman! När ministern nu säger sig vara så medveten om att fel har begåtts, att man inte har tagit hänsyn till situationen tidigare och så vidare, förväntar jag mig att han inte kommer att upprepa misstagen. Det skulle vara katastrofalt för kommande årtionden, för det skulle innebära att man någon gång runt 2050 kommer att stå här och debattera konsekvenserna av att inga åtgärder har vidtagits nu, 2026.

Det handlar om att få en alternativ förbindelse, det handlar om redundans och det handlar om att säkerställa att man har gjort detta arbete i tid, och tidigare, så att man kan möta den ökade trafikintensitet som kommer att uppstå på en av Sveriges mest strategiska övergångar, motorvägsbron i Södertälje. Det är en övergång för två motorvägar som binder samman Stockholmsregionen med södra Sverige, norra Sverige och resten av landet och som har behov av bättre genomströmning.

Jag hoppas verkligen att det inte blir så att man förlägger en fyraårig period in på den senare delen av 30-talet och stänger av bron, stänger av tillfarten och åstadkommer stora kostnader för näringslivet. Konsekvenserna för Sverige skulle vara enorma.

Herr talman! Jag noterar att ministern säger att man inte ska fatta beslut som innebär att man skapar nya flaskhalsar.

Om Förbifarten öppnas och trafikintensiteten över motorvägsbron över kanalen i Södertälje ökar på det sätt som Trafikverket självt förutspår och man samtidigt stänger av just den trafikleden under fyra år för att göra en breddning skapar man inte en lösning på den sårbarhet som Försvarsmakten säger att bron utgör.

Vi har redan i dag stora trafikstörningar vid motorvägsbron. Detta skulle innebära att man i princip nästan sätter ett hänglås på överfarten över kanalen. Det kommer att få oerhörda konsekvenser.

Scania har i en prognos uppskattat att det till följd av trafikstörningarna blir en produktivitetsminskning till ett värde av cirka 800 miljoner kronor årligen, om ombyggnationen uppgår till 50 procent. Då kan man tänka sig vad det innebär för Astra Zeneca, för andra företag i Stockholmsregionen och för Sveriges ekonomi och tillväxt.

Det här är en oerhört allvarlig fråga som måste landa rätt när beslut fattas. Det kommer att få betydande konsekvenser för svenskt näringsliv, svensk tillväxt, svenska jobb och på sikt även vår totalförsvarsförmåga.

Om man väljer breddningslösningen – vilket jag tycker vore beklagligt – är det viktigt att man gör det tidigare och snabbare så att man inte åstadkommer denna effekt. Det måste ligga mer i fas med Förbifart Stockholm.

Det handlar om 35–40 procents ökad trafikintensitet över Mälarbron till 2045. Om man vet att man får en sådan trafikökning måste man säkerställa att det fungerar. Trafikverket säger att om 20–30 år, alltså någon gång bortom detta, kan man tänka sig att börja utreda en alternativ förbifart med en tunnel eller en annan bro.

Man måste se till att pressa fram en tidigarelagd utredning. Det kostar inte miljarder i det här skedet. Det vore en tydlig signal om att man ser detta och att man måste ha en handlingsberedskap.

I det sammanhanget handlar det inte minst om Försvarsmaktens tydliga signal om sårbarhet och behov av redundans. Ministern måste säkerställa att man inte får ett beslut som gör att frågan om en utredning, frågan om redundans och frågan om att skapa en alternativ förbifart hamnar i byrålådan och att man sedan väntar och låter någon annan få ta konsekvenserna.

Det handlar om svensk ekonomi, svensk tillväxt, svenskt näringsliv och den här regionen. Egentligen handlar det om hela Sverige, både norr och söder om passagen.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, även om det mest handlade om processen och jag inte fick svar på de fyra frågor jag ställt. Svaret innehöll som sagt mest en berättelse om processen och det vi har varit överens om samt en slutsats att beredning pågår, vilket jag också är medveten om.

Mina frågor handlar om att uppmärksamma hur allvarligt ett felaktigt beslut av ministern skulle kunna bli. I Södertälje kommun finns två totalförsvarsviktiga företag, Scania och Astra Zeneca. Stockholms civila bränslelager finns också i Södertälje, och kommunen är nod för strategiska trafikprojekt: två europavägar, motorvägsbron och Södertälje kanal.

När jag nu åter väcker frågan handlar det inte som förra gången om en alternativ förbindelse för att höja säkerheten, nämligen en tunnel under Södertälje kanal, utan denna gång ställde jag interpellationen för att det har kommit till min kännedom att Trafikverket föreslår att en breddning av bron ska ske mellan 2033 och 2037. Fyra år av störningar på en strategisk trafiksträcka skulle skapa orimliga konsekvenser för Södertäljes invånare och företagare och även för hela Sverige.

Breddningen skulle också ske efter att Förbifarten öppnas 2029 eller 2030. När Förbifart Stockholm äntligen öppnas beräknas trafiken öka med upp till 35 procent fram till 2040–2045. Det här skulle alltså betyda fyra års nedstängning av bron för breddningsarbeten samtidigt som trafikintensiteten ökar kraftigt.

Kostnaden för detta är betydande, och av det skälet förväntar jag mig att ministern är väldigt noga med att säkra att denna breddning, om den ska göras, inte påbörjas så långt fram som i Trafikverkets förslag och att den också påskyndas så att den inte tar fyra år.

Samtidigt är det också tydligt av remissvaren och Försvarsmaktens signal att man behöver stärka redundansen när det gäller passagen över Södertälje kanal. Det är en strategisk fråga för Sveriges totalförsvar.

Herr talman! Jag förväntar mig också att det i den plan som så småningom beslutas finns ett tydligt uppdrag att genomföra en alternativ utredning om Förbifarten. Det kan vara ytterligare en förbifart alternativt en tunnel, vilket har varit på förslag länge och som vi debatterade senast.

Trafikverket säger att det tar 20–30 år innan någonting sådant kan komma på plats. Det vore ett totalt misstag att inte göra någonting. Det vore att leka med Sveriges totalförsvar.

Herr talman! Nej, det är ju helt klart så att Kina använder vår språkdräkt med kinesisk översättning. Det finns goda exempel; Raoul Wallenberg-institutet har exempelvis tagit fram ett lexikon så att man kan få en översättning när man pratar om mänskliga rättigheter – vilket också Kina gör – och veta vad något egentligen står för.

Vi får inte vara naiva och tro att en resa till Kina förändrar eller sticker hål på någonting. Nu får jag väl inte åka dit längre – jag har nämligen varit på Taiwan, så det är väl slut på resandet till Kina – men jag har också gjort resor dit och samtalat, och det är klart att det är intressant att göra besök. Men vi får inte vara naiva.

Vi har ju sagt att vi ska lära oss av vad vi har gjort med Ryssland. Vi trodde att vi skulle kunna påverka Kina med hjälp av handel och släppte in dem, men nu tar de över. Och vi måste vara uppmärksamma, för även FN-systemet vill de göra till en kinesisk hemmaplan, med en egen tolkning av vilka av FN:s regler som gäller och vad av folkrätten och internationell rätt som gäller. Det ska vi inte gå med på.

Det är alltså oerhört viktigt att vi inte är naiva när det gäller Kina – inte heller när vi pratar miljöfrågor. Många gånger säger vi att vi ska arbeta med Kina där vi har gemensamma intressen, till exempel i klimatfrågan. Men även då måste man se att Kina har sina egna intressen, herr talman, och att de alltid slår igenom. Kina använder varje politikområde som ett vapen för att åstadkomma mänsklighetens ödesgemenskap, nämligen den kinesiska återkomsten på världsscenen – inte minst till 2049.

Herr talman! Jag tror inte att ett besök av utrikesministern i Kina förändrar någonting annat än i frågan om visumfrihet, som väl var ett av skälen till resan. Det är i grunden inget fel med detta, för det var någonting som många företagare önskade, men det gäller att inte ge sken av att det var något större genombrott på andra områden.

Något sådant har inte heller framkommit av de återrapporter som vi har kunnat höra när det gäller till exempel vår fängslade Gui Minhai. Det är fortfarande så att han sitter fängslad. Vi vet inte exakt var, och vi får inte besöka honom. Vi får inget tillträde därför att han inte erkänns som svensk medborgare, utan han anses vara kinesisk. Vi vet att man har den hållningen.

Utgångspunkten är att vara tydlig där man kan. En sådan sak gäller att detta inte är en fungerande rättsstat vare sig mot minoriteter eller mot politiska opponenter – om det nu finns några som vågar. Det är inte heller en fungerande rättsstat när det gäller journalister eller civilsamhället i sig. Vi ser ju hur man stänger ned och hur man på ett oerhört kraftfullt sätt har infört en övervakning av varje medborgare, som är impregnerad i regimens propaganda.

Det är någonting som vi måste vara beredda att påtala. Två sätt att göra det är att stötta Taiwan och att stötta demokratirörelsen i Hongkong, för de var en kraft som ingav hopp. De har dock tystats, och vi står inte upp för dem.

Rösta gärna på vår reservation, Margareta Cederfelt!

Herr talman! Det här är en debatt som kan ta väldigt många olika riktningar. Det har väl lite grann framgått av de tidigare inläggen.

Vi befinner oss i en tid när folkrätten, den internationella rätten, verkligen är under prövning och utmanas av det som händer. Vi befinner oss i en värld där vi inte riktigt vet vad som gäller i morgon.

Det är klart att för Sverige har folkrätten en central roll. Folkrätten är egentligen både traktat och överenskommelser men också en sedvanerätt, och det är sedvanerätten som nu utvecklas eller kanske omformas på grund av vad som händer i världen just nu.

Rysslands brutala angrepp på Ukraina var ett tydligt brott mot den internationella rätten och FN-stadgan om att inte ta territorier med militärt våld. I det läget har även vi haft en diskussion, ofta här i kammaren, om att vi måste utveckla folkrätten.

Vi tycker att man i det här läget ska kunna ha tillgång till de frysta ryska tillgångarna. Även om man säger att detta inte är förenligt med folkrätten är det en del av folkrätten som vi tycker att man behöver utveckla. Man måste kunna möta ett pågående brott mot FN-stadgan med åtgärder som svarar på det, inte bara med domstolsprövning i Internationella brottmålsdomstolen eller ICJ. Vi behöver andra åtgärder i det läge då det begås brott mot folkrätten.

Vi är många som har noterat att president Trump har uttalat att han inte behöver någon internationell rätt. Han nöjer sig med sin moral. Det är tillräckligt för honom.

Det är klart att i en värld där en ledares moral är det som ska definiera utvecklingen av folkrätten kommer vi att hamna i ett väldigt farligt läge. Det blir så som tidigare sagts – att makt går före rätt och att auktoritära ledare begår övergrepp på den internationella rätten.

I grund och botten handlar det vi ser just nu om att auktoritära ledare tar allt större grepp om vår värld. Vi ser det när man angriper medier och journalister. Vi ser det när man angriper akademin. Vi ser det när man ger sig på minoriteters, hbtqi-personers och kvinnors rättigheter.

Under tiden som denna debatt har pågått har jag noterat att president Putin har kommit med budskapet att kvinnor i Ryssland som inte vill ha barn ska hänvisas till psykologer. Där ser vi hur kvinnors rättigheter återigen angrips. Det är något som händer i många länder just nu – man försöker slå tillbaka de landvinningar som vi har uppnått.

I det här läget är det samtidigt viktigt att inte ge upp om folkrätten och internationell rätt. Det är viktigt att hålla i traktat och överenskommelser, och det är viktigt att utveckla sedvanerätten i rätt riktning för att stärka mänskliga rättigheter och för att stärka de grundläggande delarna i den internationella rätten – att hävda normerna när normlöshet håller på att bli regel.

Om detta handlar inte det här betänkandet så mycket. Betänkandet baseras ju på motioner från i höstas, och de är ramen för hur utskottet svarar.

Jag måste ändå säga att i den utskottstext som handlar om folkrätt finns det anledning att vara tydlig med att folkrätten inte är selektiv. Tillämpningen och grunden i internationell rätt vid brott mot den gäller både stormakter och små stater. Det gäller både auktoritära ledare, diktatorer och demokratiskt valda.

Vi ser hur man bryter mot detta. Kina väljer bort havsrätten, till exempel. De tycker inte att det passar dem att den ska gälla i, ja, låt oss kalla det Sydkinesiska sjön. Det finns de som hävdar att det är Filippinska sjön, så även det är omtvistat. Men så gör de.

Andra väljer att selektivt bortse från internationell rätt, oavsett om det gäller USA eller Ryssland. Vi pratar också rätt mycket om Iran här. Jag kan instämma i det mesta som har sagts när det gäller Iran och Irans brott, men det kommer också en signal om att det som USA har gjort tillsammans med Israel inte heller stämmer överens med internationell rätt.

Man försökte före Irakinvasionen att hålla sig till den internationella rätten, för då valde man ändå att söka övertyga säkerhetsrådet. Man fick inte med sig säkerhetsrådet, men man testade. Från vår sida ser vi det som en viktig signal att man faktiskt prövar. Vi vet också att säkerhetsrådet är blockerat av antingen den ena eller den andra – eller tredje – som lägger in sitt veto, men då har man i alla fall gått den vägen och prövat. Det är en viktig signal när det gäller att inte undergräva FN och FN:s normer genom att helt enkelt runda systemet. Det tycker jag naturligtvis att det finns skäl att påpeka i det här läget.

Vi har ett flertal reservationer. Det har pratats rätt mycket om ekocid, och vi är från vår sida väldigt tydliga med att vi tycker att man ska kunna bli prövad och straffad för att ha begått grova miljöbrott. Ett exempel är dammen i Ukraina, som ju skadades totalt, vilket påverkade väldigt många människor och Ukrainas förutsättningar inom jordbruk med mera.

Från vår sida finns naturligtvis ingen tvekan om att stå upp för ekocidbrottet. Man måste dock hantera det på ett sätt som inte saboterar Romstadgan som sådan. Vi vet ju att allt ibland bryts upp, och det vill vi inte göra, så det är den avvägningen som gör att vi har en egen reservation i den här delen.

Jag skulle vilja yrka bifall till reservation 9 under punkt 3. Den handlar om demokratirörelsen i Hongkong, som jag inte tycker att vi ska glömma – det har också pratats om andra som vi inte ska glömma. Vi ska inte glömma demokratirörelsen i Hongkong utan stå upp för den.

Vi har nu sett hur till exempel journalisten och tidningsägaren Lai fått ett mycket långt fängelsestraff bara för att han har haft en tidning som har varit fri. Det här är ett exempel på att Hongkongs rättstillämpning inte skiljer sig från Kinas och vad som gäller från Peking.

Från vår sida tycker vi att det rättshjälpsavtal som finns med Hongkong måste upphävas, och flera partier har förslag om detta. När det gäller detta har riksdagen faktiskt en gång i tiden fattat beslut om att detta ska vara Sveriges hållning. Regeringen har valt att inte gå vidare med den frågan, för man tycker att man inte behöver göra något. Vi tycker dock att det är oerhört viktigt att, där det är möjligt, markera också gentemot Kina. Jag yrkar därför just nu bifall till den reservationen.

I övrigt handlar det naturligtvis också om Turkiet, mänskliga rättigheter och journalister och så vidare – vi har flera reservationer som vi står bakom, men jag väljer att yrka bifall bara till denna.

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av försvarsminister Pål Jonson, migrationsminister Johan Forssell, bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa och sjukvårdsminister Elisabet Lann.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Försvarsminister Pål Jonson besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Ja, vi lever i en brytningstid – inte i den tid som jag tror att de flesta av oss hade drömt om. Men länder har under rätt lång tid givit sig själva rätten att bryta mot den internationella rätten, mot folkrätten och FN-stadgan, och stegvis därmed också urholkat tilltron till den internationella rätten. FN är en spegel av världen av i dag, så FN kan inte vara bättre än vad världen är. FN är varje lands röst och därmed en väldigt tydlig bild av hur världen ser ut.

Ändå säger vi – och den hållningen delar Centerpartiet – att FN utgör grunden för vår utrikespolitik och är en viktig del i säkerhetspolitiken eftersom det är där grunden för internationell rätt läggs, med FN-stadgan som vi alla har skrivit under på – även om den flagrant bröts av Ryssland när man invaderade Ukraina redan 2014 men också 2022. Vi har sett det även tidigare.

Sverige måste vara tydligt och stå upp för folkrätten, trots alla brott som pågår från olika länder. Sverige måste stå upp och hävda den. Om vi tystnar och ingen lyfter detta är ju också normfrågan borta. Än så länge lever normerna, som är grunden för systemet.

När vi säger att FN måste försvaras vet vi, inte minst i denna kammare nu för tiden, att försvar kostar. Det gör också FN om vi ska få FN att fungera. Som vi säger befinner vi oss i en brytningstid. Vi kommer att stå inför stora prioriteringskrav. Då måste vi vara tydliga med att folkrättens grunder för internationell samverkan ska hävdas. Vi måste jobba tillsammans med likasinnade för att göra dem tydliga och stå upp för dem tillsammans. Vi måste stå upp mot autokrater i öst, syd och väst.

Vi har sett hur president Trump har skapat ett nytt fredsråd, som går bortom det mandat som säkerhetsrådet gav. Vissa har sagt att det är ett alternativt FN, och president Trump ser inte ut att ogilla det rakt av, om man säger så. Vi får se vad som följer av detta. Men därför är det viktigt att vi ändå hävdar den gemensamma plattform som världens länder har.

Vi tycker att det är viktigt att upprioritera mänskliga rättigheter, som är en del av folkrätten. Det handlar i grunden om frihet för enskilda människor. Människor som drömmer om frihet är beredda att slåss, till och med dö, för sin frihet eller för sitt lands frihet. Vi måste se hur det ser ut i många länder. Det finns många krafter, och mycket stora ekonomiska resurser satsas på att försöka pressa tillbaka mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och hbtqi-personers rättigheter. Man försöker också pressa tillbaka religionsfrihet eller frihet från religion – ibland med religionen som vapen. Det är naturligtvis också något som vi måste vara uppmärksamma på. Vi vill inte gå in i nya religionskrig. Vi har en lång historia med den erfarenheten.

Fru talman! Vi tycker alltså att vi behöver arbeta tillsammans för att lyfta upp mänskliga rättigheter och göra dem tydligare och synligare i debatten. Det handlar om folkrätten i stort – ja. Men om vi inte lyfter fram mänskliga rättigheter kommer också de att urholkas, mer än vad som sker i dag. Vi vill inte se en utveckling där alla är rädda för varandra. Vi vill inte se en utveckling där allas krig mot alla blir regel. Vi vill se en utveckling där grunderna i FN-systemet lever kvar.

Vi är väl medvetna om att en ny generalsekreterare kommer att spela stor roll och om att behov av reformer finns. Men vi är också medvetna om att en del av FN:s problem faktiskt är att länderna har velat ge FN sin egen uttolkning. De har därmed investerat sina pengar i sina projekt. Det har krävt att man skapar en julgran och hänger många dekorationer i den. Det har blivit en del av FN-systemet.

Om vi ska klara att reformera måste länderna vara beredda att ge upp en del av sina egna prioriteringar och se att grundstöd är viktigare än projektstöd.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till vår reservation 2. Den handlar just om FN och vikten av mänskliga rättigheter. Vi står naturligtvis också bakom reservationen om resolutionerna 1325 och 2250. Den handlar om kvinnors medverkan i fredsprocesser och om att säkra att straffrihet inte råder. Att dra lärdom av historien och se till att inkludering är en del av lösningen och inte en del av en ny konflikt är oerhört viktigt. Detta är viktiga resolutioner för framtiden. Men, som sagt, jag yrkar bifall bara till reservation 2.

Annika Hirvonen med flera från Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lämnat in en motion med åberopande av 9 kap. 15 § riksdagsordningen. Enligt denna bestämmelse får motioner med anledning av en händelse av större vikt väckas gemensamt av minst tio ledamöter, om händelsen inte kunde förutses eller beaktas under allmänna motionstiden eller någon annan motionstid som anges i 9 kap. riksdagsordningen. Motionen bordlades vid sammanträdet den 9 mars.

Motionen innehåller ett yrkande om att riksdagen ska ställa sig bakom vad som anförs i motionen om att med största skyndsamhet ta fram ett moratorium, en stopplag, för tonårsutvisningar. Motionärerna hänvisar till ”det mycket farliga läge som råder i Mellanöstern”.

Den 28 februari inledde USA och Israel luftattacker mot Iran. Flera länder kring Persiska viken påverkas. Den pågående konflikten bör i sig kunna ses som en särskild händelse.

En förutsättning för att ett motionsyrkande ska få väckas enligt 9 kap. 15 § riksdagsordningen är att det har en tydlig koppling till händelsen. Motionärerna har inte närmare motiverat kopplingen till den särskilda händelsen utan redogjort för situationen som råder för de tonåringar som riskerar att utvisas. Läget i Mellanöstern har snarare framhållits som ytterligare ett skäl till att motionärerna anser att tonårsutvisningar bör stoppas. Mot denna bakgrund kan det inte anses föreligga någon direkt koppling mellan motionsyrkandet och den pågående konflikten i Mellanöstern.

Talmannens bedömning är därför att motionen inte kan väckas med stöd av 9 kap. 15 § riksdagsordningen. Enligt 11 kap. 7 § riksdagsordningen föreligger därmed hinder mot att hänvisa motionen till utskott. Talmannen föreslår därför att kammaren lägger motionen till handlingarna.