Herr talman! Sverige står inför en prövande tid. Under året har vi kunnat konstatera hur de ekonomiska utsikterna blivit allt sämre både i Sverige och i omvärlden, med en skenande inflation och en annalkande lågkonjunktur. Hushåll och företag pressas hårt av sedan tidigare skyhöga priser på el och drivmedel och i mataffärer. Dessutom har räntorna höjts kraftigt. Den ekonomiska verkligheten tränger sig in i människors vardag på ett sätt som vi inte upplevt på många år. Många är oroliga för sin egen och landets ekonomi.
Samtidigt handlar vardagen om så mycket mer än utsikterna för världsekonomin. Vårt land har stora utmaningar, och samhällsproblemen blir inte mindre för att ekonomin blir svagare. De gängkriminella slutar inte skjuta. Behovet av en skola som fokuserar på kunskap och varje barns rätt att lära sig utifrån sina egna förutsättningar försvinner inte. Klimatförändringarna pausas inte för att vi har fullt upp med att hantera en konjunkturnedgång, och Rysslands fruktansvärda krig i Ukraina fortsätter att orsaka ett enormt mänskligt lidande.
Herr talman! Det här svåra ekonomiska läget sätter ljuset på behovet av ett tryggt samhälle, där välfärden levererar, där vi möter svåra tider tillsammans och där vi ställer upp för varandra. Det ekonomiska läget kräver också en ansvarsfull och väl avvägd ekonomisk politik. Slutligen kräver det ekonomiska läget en regering som det går att lita på.
För bara några månader sedan lämnade jag Finansdepartementets prognos på Harpsund. Där talade jag om att en lågkonjunktur var att vänta. Den bilden har bara förstärkts de senaste månaderna. Jag var också tydlig med att det förvärrade ekonomiska läget kommer att kräva en ansvarsfull och väl avvägd ekonomisk politik för att inte svenska hushåll och företag ska sättas i ytterligare trångmål. Överbudspolitiken har nått vägs ände. Sveriges urstarka statsfinanser måste användas för att klara lågkonjunkturen, skydda välfärden och hushållen samt fortsätta de nödvändiga satsningarna på inre och yttre säkerhet. Redan då var det tydligt att situationen skulle kräva hårda prioriteringar. Politiska önskelistor skulle behöva stå tillbaka, och det skulle krävas ärlighet mot väljarna.
När vi nu sett Sverigedemokraternas och regeringens budget i dess helhet kan jag konstatera att den ekonomiska och politiska verkligheten till slut har kommit i kapp de högerkonservativa partierna. Sverigedemokraterna och regeringen backar nu från vallöfte efter vallöfte. I en historiskt svår tid har partierna ägnat valrörelsen åt att presentera en rad löften som nu bryts. Det är löften som väljarna nog tog på allvar och som vanliga hushåll använt för att planera sin ekonomi. Sverigedemokraterna och Moderaterna försöker nu två sina händer efter de vidlyftiga vallöften de ställt ut. Ursäkten är: "Ibland är verkligheten och spökar." Välkommen till verkligheten!
(Applåder)
Här sliter hårt arbetande svenskar varje dag för att få kalkylen att gå ihop. Här våndas mammor och pappor över om vinterjackan håller en säsong till och om gummistövlarna är för små och över hur mycket de har råd att lägga undan till pensionen. Här oroar sig en morfar eller en farmor över om de kommer att ha råd att köpa julklappar till barnbarnen när inflationen pressar upp matpriserna.
Som folkvald ska man visa respekt för dem man företräder. Det gör man genom att vara ärlig och att alltid sätta Sveriges bästa i första rummet. Att lova och sedan bryta löftena undergräver tyvärr förtroendet för alla folkvalda. Men framför allt visar det att de högerkonservativas politik inte håller måttet när människor behöver politiken som mest.
I dag har alltså Sverigedemokraterna och regeringen presenterat sin budget. Förutom att det är en budget som inte levererar det som partierna lovade i valet är det också en budget som sviker välfärden. Det kraftigt försämrade ekonomiska läget och framför allt den höga inflationen innebär att kommuner och regioner står inför en kostnadskris som kommer att slå rakt mot välfärden.
Vi måste säkra finansieringen av vård, skola och omsorg. Annars kommer det att bli barnen i skolan, patienterna i vården och brukarna i äldreomsorgen som får betala priset. Välfärdens medarbetare kan tvingas springa ännu snabbare för att täcka upp för kollegor som sägs upp när kommuner och regioner börjar skära ned.
Staten behöver ta ett större ekonomiskt ansvar för välfärden. Under de föregående mandatperioderna bröt vi trenden med minskade statsbidrag till kommuner och regioner. Vi tillförde totalt 32 ½ miljard kronor i generella permanenta statsbidrag. Då räknar jag inte in de miljarder i riktade och tillfälliga satsningar som regeringen genomförde de senaste åren.
I den här budgeten permanentar regeringen visserligen 6 miljarder av de tillfälliga satsningarna som gjordes förra året. Men jag kan konstatera att den högerkonservativa regeringen har återgått till sina gamla vanor där välfärden prioriteras bort.
Det har i dag blivit tydligt att Sverigedemokraterna och regeringen sviker väljarna i löfte efter löfte. Samtidigt väntar vi fortfarande på besked i en rad frågor.
När jag läser budgetpropositionen får jag det inte riktigt klart för mig. Hur blir det med investeringsstödet till hyresbostäder? I juni lovade ni alla att alla ansökningar som kommit in före den 1 januari 2022 skulle behandlas. I dag pratas det som att kapa kön. Vilka projekt är det som inte ska bli av? Vilka andra åtgärder ska komma på plats för att lösa bostadsbristen och se till att det byggs bostäder som vanligt folk har råd att bo i? Jag vet inte.
Hur får ni egentligen ihop försvarssatsningen? Ni pratar om att försvarsutgifterna ska uppgå till 2 procent av bnp till 2026. Det skulle innebära ett tillskott på ungefär 8 miljarder kronor per år i genomsnitt. Men tillskottet för i år är betydligt mindre än så. Kan försvaret och svenska folket verkligen lita på era besked?
Herr talman! Sverige står inför en prövande tid. Många känner oro för sin ekonomi och för hur vintern ska bli. I det oroliga läget krävs en ekonomisk politik som fokuserar på att ta oss igenom lågkonjunkturen tillsammans. Det krävs en politik för hela Sverige där tillgången till en trygg vardag och en fungerande välfärd inte är beroende av var du bor.
Samtidigt får vi inte tappa farten i arbetet mot samhällsproblemen. Barnen med en förälder som blir arbetslös ska kunna känna trygghet i att de ändå får den där extra hjälpen i skolan som de behöver. Våra ungdomar måste få känna hopp och förtroende för att politiken tar klimatfrågan på allra största allvar. Mamman i förorten ska inte behöva vara rädd för att hennes barn dras in i gängkriminalitet för att samhället inte finns där.
Det här är inga lätta uppgifter. Det måste politiken vara ärlig med. Det kräver hårda prioriteringar. Det är vårt jobb att ta det ansvaret även när det är svårt att presentera trovärdiga alternativ för hur vi kan göra Sverige bättre. Vi ska däremot akta oss noga för att lova för mycket för att sedan tvingas backa på löfte efter löfte. Vårt besked är tydligt. Vi kommer att fortsätta att ta ansvar och kämpa för Sveriges bästa.
(Applåder)
