Samuel Pettersson

Fru talman! Tack, Tony Rahm, för att du lyfter den viktiga frågan om bostadspolitiken!

Tidöpartierna har haft ansvar för bostadspolitiken under de gångna fyra åren, och resultatet är ganska tydligt: Vi har i dag 200 000 unga som bor hemma ofrivilligt, utan möjlighet att flytta hemifrån. Vi ser en ökad arbetslöshet inte minst bland byggnadsarbetare, och vi ser många konkurser bland byggföretagen.

När vi var i en lågkonjunktur 2022 med ett världsläge som såg ut som det gjorde och bostadsbyggandet ändå inte var rekordhögt, varför tog man då bort en så pass viktig reform som investeringsstödet? Detta gjorde att unga inte har kunnat flytta hemifrån under de fyra år som Tidöpartierna haft ansvar för bostadspolitiken.

Fru talman! Om vi vill stärka kommunerna och inte minst se till så att människor kommer i arbete tror jag att det viktigaste är att vi kommer åt den stora arbetslösheten, som har ökat med 100 000 under Tidöregeringens styre. Än mer märks den av i vissa kommuner i Skåne, där man har en arbetslöshet på uppemot 12–13 procent, medan den i stora delar av Norrbotten är nere på 2–3 procent. Här bör staten kliva in och se till att människor som är arbetslösa har möjlighet att flytta dit där jobben faktiskt finns. Det är på det sättet vi motverkar arbetslösheten och ser till att människor kommer i arbete på de platser där arbetena växer fram.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill, eftersom detta är den första riktiga debatten, påminna om att vi i riksdagen inte har en ordförande utan en talman. Jag vet att det är lätt att ta fel när man är van vid kommunpolitiken, och jag brukar inte påtala detta. Men det är bra att minnas.

En skillnad är också att samtliga här talar via talmannen och inte direkt till varandra, vilket vi också är vana att göra i kommunpolitiken. Detta är riksdagens praxis. Om detta har ni säkert fått en massa information, så det här var kanske en onödig påminnelse.)

Fru talman! Tack, ledamoten, för den viktiga frågan när det gäller att finansiera kommunerna. Det är extra viktigt när en kommun står inför exempelvis stora industrietableringar, något som vi i Norrbotten möter väldigt mycket.

När det gäller statsbidragen kan man inte bara räkna dem i rena pengar, utan man måste också ta med de kostnader som kommuner och regioner har mött under de fyra åren med Tidöregeringen. Om man räknar med inflationen har de reella bidragen till kommuner och regioner faktiskt minskat under den gångna mandatperioden.

Bara för Norrbottens del rör det sig, om vi slår ihop kommunerna och regionen, om 1,6 miljarder kronor mindre att lägga på sjukvården, skolan och äldreomsorgen. Det märks av i norrbottningarnas vardag att det är färre i äldreomsorgen som kan sköta om de äldre och att det är färre lärare i skolan. Man märker av att sjukvården, omsorgen och skolan inte hänger med i den takt man förväntar sig.

När det gäller att satsa på kommunerna vill vi socialdemokrater höja och indexera de generella statsbidragen för att säkra välfärdens kvalitet under överskådlig tid.

Fru talman! Lars Beckman har under debatten surrat väldigt mycket om framför allt bränslepriserna. Jag måste därför få ställa en retorisk fråga: Om det nu var så viktigt för Moderaterna och Tidöpartierna, varför var sänkningen av drivmedelspriserna temporär fram till efter valet? Om ni hade menat allvar och varit oroliga för svenskarnas drivmedelskostnader hade ni inte gjort bara en temporär sänkning utan kanske till och med en permanent sänkning.

Det är väldigt viktigt att Lars Beckman och Moderaterna kan svara på den här frågan.

Fru talman! Tack, Lars Beckman, för en viktig fråga!

Lars Beckman har låtit som en väldigt bra auktionsutropare under den här debatten. Vi har hört både 30 och 40 kronor och sedan ”Sålt!” om drivmedelspriserna.

När det handlar om frågor som är viktiga för Norrbotten måste jag också fråga var Tidöregeringen var i fråga om elpriserna och de elstöd som Tidöregeringen delade ut i två omgångar. Vid den första omgången var Norrbotten och norrbottningarna inte ens med i kalkylen. Vid den andra omgången, när norrbottningarna mötte ungefär samma elpriser som man gjorde i södra Sverige, fick de hälften av det elstöd som gick till övriga landet.

När det handlar om att visa sin förkärlek för Norrbotten och att sätta norrbottningarnas intressen främst här i Sveriges riksdag är jag inte säker på att det är något som Tidöpartierna alltid gör.

Fru talman! Runt om i landet känner många människor att samhället har svikit dem. De ser hur värden skapas på deras hemorter, hur industrier producerar och exporterar för miljardbelopp och hur deras arbete bidrar till hela Sveriges välstånd. De betalar skatt och bidrar till vår gemensamma välfärd.

Trots detta upplever många människor att samhället runt omkring dem successivt dragit sig tillbaka när skolor lagts ned, butiker slagit igen och fotbollslag fått det allt svårare att få verksamheten att gå runt. För den som vill utbilda sig, hitta ett jobb och bygga sin framtid i sin hemort är möjligheterna alldeles för få.

Det här är en skillnad som blivit tydlig runt om i hela Sverige, inte minst i stora delar av norra Sverige. Det skapas en känsla hos många av att man är viktig när välståndet ska produceras men bortglömd när investeringarna ska komma människor till del.

I norra Sverige finns en stor del av våra naturresurser och energin som produceras. Det är i norra Sverige som mycket av framtidens jobb, exportintäkter och ekonomiska värden skapas. Det är värden som hela Sverige är beroende av.

Om man bor i norra Sverige upplever man också vad som händer när samhället får växtvärk, när kommunerna inte har råd att bygga nya bostäder, när infrastrukturen inte räcker till för både gods- och persontrafik, när det saknas utbildningsplatser lokalt och när kompetensförsörjningen inte håller jämna steg med industrins och välfärdens behov.

Det är då unga tvingas tävla mot industrin för att få tag på sin första bostad. Människor riskerar att behöva flytta för att kunna studera och vidareutbilda sig. Det blir svårare för familjer att etablera sig, och kommunerna förväntas lösa uppgifter som är långt mycket större än deras ekonomiska förutsättningar är.

Samtidigt ger den gröna industriomställningen oss möjligheten att vända utvecklingen. Vi ser redan nu hur nya jobb har skapats och att arbetslösheten är rekordlåg i de delar av landet där det sker stora etableringar. Vi har möjlighet att skapa nya värden, stärka välfärden och bygga samhällen där människor vill bo, inte bara för att arbeta utan också för att leva, bilda familj och ha närhet till storslagen natur som fjäll, skogar och älvar innebär. Samtidigt bidrar vi till att fasa ut fossila produktionsmetoder med fossilfria.

Det här är dock ingenting som kommer att ske av sig självt. I dag förväntas många av kommunerna med stora industrietableringar ta ett enormt ansvar. Kommunerna ska planera för nya bostäder, bygga ut samhällsservicen, möta behovet av nya förskolor och skolor och hantera trycket på infrastrukturen. Och allt detta krävs för att industrin ska kunna växa, men investeringar måste göras innan alla nya jobb och skatteintäkter finns på plats.

Kommunerna tvingas därför ta stora ekonomiska risker – ofta stora lån – för att kunna möjliggöra att etableringarna går i lås. I förlängningen får kommuninvånarna leva med konsekvenserna om kalkylerna inte håller. Staten behöver kliva fram och ta ett större ansvar för att möjliggöra omställningen, som ju kommer hela Sverige till del.

Fru talman! Det behövs en aktiv industripolitik som inte bara handlar om att få fabrikerna på plats utan som också är med och stöttar byggandet av det hållbara samhälle som ska bära etableringarna. Det handlar om att bygga fler bostäder, om statsbidrag som gör kommunerna bättre rustade, om att kunna bygga ut skolan och omsorgen i den takt som befolkningsökningen kräver och om fler utbildningsplatser som gör att människor kan utbilda sig lokalt till de jobb som växer fram lokalt.

Om omställningen ska lyckas räcker det inte med att bara bygga fabriker. Vi måste också bygga samhällen där människor vill stanna och leva i och där framtidstro kan växa. Först när människor ges möjlighet att kunna leva, bo och verka i attraktiva samhällen kan omställningen bli verkligt hållbar.

(Applåder)

Fru talman! Jag och ledamoten delar verklighetsbeskrivningen – det finns stora utmaningar, inte minst för våra landsbygds- och glesbygdskommuner runt om i landet. Men under Tidöregeringen har stödet till kommuner med landsbygd och glesbygd minskat. Det finns mindre pengar att lägga på skolor för landsbygds- och glesbygdskommuner. Man har dragit bort servicekontoren, som är viktiga för att ge kommuner, regioner och medborgare runt om i landet den statliga service de förtjänar.

Tidöpartierna har sänkt statsbidragen till landsbygds- och glesbygdskommunerna. Varför slår man då sig för bröstet för att man vill värna landsbygds- och glesbygdskommunerna?