Nima Gholam Ali Pour

Fru talman! Interpellationen som lämnats in av Daniel Riazat har rubriken Konsekvenser av regeringens migrationspolitik, men när man läser den låter det mer som en pamflett från Ung Vänster.

Det står att regeringens och Sverigedemokraternas migrationspolitik har resulterat i extremt negativa konsekvenser för såväl de utvisade och de utvisningshotade som hela samhället. Frågan är hur man resonerar när man gör ett sådant påstående.

När det gäller de utvisade handlar det om att utlänningar som saknar tillstånd att vistas i Sverige och har fått ett utvisningsbeslut ska utvisas. Det är så en reglerad migrationspolitik fungerar. Det finns människor som har tillstånd att vistas i Sverige. De får stanna; ingen ifrågasätter detta.

Sedan finns det människor som av olika anledningar får ett utvisningsbeslut. Det kan bero på att utlänningen har fått ett avslag på sin asylansökan, det kan bero på att man befinner sig illegalt i Sverige och det kan bero på att man har begått ett brott som leder till fängelse. Ingen utvisas om det inte finns en rimlig anledning.

Menar ledamoten Riazat att ingen ska få ett utvisningsbeslut? Om en utlänning våldtar en kvinna – ska den utlänningen fortsätta att vistas i Sverige?

Utvisningar är en del av hur en reglerad invandring fungerar. Är man emot utvisningar vill man ha fri invandring, och ledamoten Riazat borde veta att det inte finns något parti i Sveriges riksdag som öppet vill stödja fri invandring. Sedan har vi partier som Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som i praktiken stöder fri invandring.

Med andra ord är utvisningar inte någon extremt negativ konsekvens, som ledamoten Riazat uttrycker det, utan utvisningar är det verktyg vi har för att upprätthålla en reglerad invandring.

Ledamoten Riazat menar också att barnfamiljer som sökt asyl i Sverige splittras. Det här måste förtydligas så att alla som lyssnar på debatten förstår vad ledamoten menar. Det handlar om anhöriginvandring.

Ledamoten menar att det är Sveriges migrationspolitik som har splittrat familjerna när en person i familjen lämnat sin familj i sitt hemland och tagit sig hela vägen till ett land i norra Europa i stället för att söka asyl i första säkra land.

Jag skulle säga att den som lämnar sin familj har fattat beslutet att splittra familjen. Vi har aldrig bett någon asylsökande att ta sig till Sverige. Det finns ingen internationell organisation som uppmanar asylsökande att passera flera säkra länder och ta sig till Sverige. Det är de själva som fattar det beslutet, och då är man egentligen ingen flykting utan en ekonomisk migrant.

När det gäller familjeåterförening är det självklart att det måste finnas regler för detta. Vi har invandrartäta områden med massiva sociala problem på grund av att vem som helst har kunnat ta hit sina anhöriga trots att personen i fråga inte kunnat försörja sig ordentligt.

Det är därför regeringen och Sverigedemokraterna har arbetat med att ta fram skärpta villkor för anhöriginvandringen. Den som tar hit sina anhöriga ska visa att han eller hon kan stå på egna ben så att den familj som man återförenas med inte behöver leva i misär.

Kanske bryr sig inte ledamoten Riazat om under vilka förhållanden dessa familjer faktiskt får leva när de väl kommer till Sverige. För honom tycks det enda målet vara att de tar sig hit. Att ta sig till Sverige verkar vara hela kärnan i ledamoten Riazats politik. En sådan politik är inte hållbar.

Fru talman! Regimen i Iran har de senaste åren blivit mer aggressiv när det gäller underrättelse- och terrorverksamhet i Sverige. För mindre än två år sedan meddelade Säkerhetspolisen att mullornas regim använder sig av kriminella nätverk i Sverige för att utföra våldshandlingar. Flera svenska medborgare har tagits som gisslan av regimen för att tvinga Sverige till olika eftergifter. Det här är ingen regim som är vän till Sverige. Därför ska Sverige inte heller vara vän till denna regim.

Nu finns ett tillfälle för Sverige att tillsammans med världssamfundet agera för att en gång för alla göra sig av med denna regim, som sprider våld inte bara i Iran utan också här i Sverige.

Utrikesministern kanske undrar vad Sverige kan göra. Man kan börja med att avsluta de samarbeten som finns mellan svenska och iranska lärosäten. Iranska universitet är inte oberoende. De som från iransk sida deltar i sådana samarbeten har godkänts av regimen. Sverige skulle också kunna arbeta inom EU för att rikta sanktioner mot alla regimföreträdare och deras familjer. Dessa mördare ska inte kunna leva ett bekvämt liv medan de begår sina brott.

Sverige har historiskt visat att man kan stå upp mot förtryckande regimer, även när det kostar. Nu krävs samma beslutsamhet igen. Allt som har koppling till mullornas regim måste behandlas som ett hot mot Sverige och det iranska folket. Frågan är inte om Sverige kan agera utan om regeringen är beredd att en gång för alla stänga dörren för mullornas regim.

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Fru talman! Det är okänt hur många som mördats i protesterna i Iran. Men enligt de siffror som kommit ut rör det sig om tiotusentals människor. Det är helt enkelt en massaker.

Det är i detta läge viktigt att föra en konstruktiv diskussion. Många människor är redan upprörda, och det vore fel att föreslå saker som inte kan genomföras. När socialdemokraten Alexandra Völker frågar om utrikesministern har tagit några initiativ för att aktualisera frågan om att terrorlista Islamiska revolutionsgardet vet hon mycket väl att Sverige har drivit den linjen inom EU och fortsätter att driva den. Den svenska regeringen har vid flera tillfällen uppmanat EU att officiellt beteckna Islamiska revolutionsgardet som en terroristorganisation.

Det som hindrar terrorstämplingen är att det saknas enighet bland EU-länderna om denna ståndpunkt. Det är inte Sveriges regering som hindrar EU från att beteckna Islamiska revolutionsgardet som en terroristorganisation. Jag tycker att det är fel tillfälle, även för Socialdemokraterna, att sprida felaktig information.

Det som den svenska regeringen däremot kan göra är att distansera sig från mullornas regim på alla möjliga sätt och närma sig den demokratiska oppositionen. Att distansera sig från mullornas regim innebär även att man erkänner att regimskifte är vägen framåt. Någonstans måste man inse att det finns en motsättning mellan mullornas regim och det iranska folket.

Den svenska regeringen måste göra ett val. Var står man? Står man på folkets sida, som skriker efter mänskliga rättigheter och demokrati? Eller står man på mullornas sida? Det finns ingen mellanväg.

De ökända bilderna på socialdemokraterna Ardalan Shekarabi, Stefan Löfven och Ann Linde tillsammans med regimens representanter visar att det inte finns någon mellanväg. Om man förhandlar med mullorna överger man vissa värderingar. Det är uppenbart för alla. Bilderna på Stefan Löfven när han skrattar med regimens representanter väcker fortfarande ilska hos många människor.

Det går inte att säga att man står för mänskliga rättigheter och demokrati och sedan sätta sig ned och ha en dialog med mullorna. Det handlar om en regim som är beredd att döda hur många människor som helst för att behålla makten.

Alternativet är att ställa sig bakom det iranska folket, antingen genom att inleda en dialog med den person som det iranska folket nu ropar efter, kronprinsen Reza Pahlavi, eller genom att ge det iranska folket moraliskt stöd genom att begränsa eller helst stänga Irans ambassad i Sverige. Sådana handlingar har betydelse för människor som just nu mejas ned av beväpnade soldater.

Regeringen måste åtminstone erkänna att mullornas regim inte längre kan säga sig representera det iranska folket. Det kan de inte göra samtidigt som de mördar tiotusentals oskyldiga iranier.

Att välja en demokratisk opposition framför en skurkregim är inte något ovanligt. Utrikesministern har vid flera tillfällen träffat Svjatlana Tsichanouskaja, som är ledare för den belarusiska oppositionen. Då har man valt bort dialog med diktaturen i Belarus.

Varför inte göra samma sak när det gäller Iran? Diktaturen i Iran kan inte på något sätt vara bättre än diktaturen i Belarus. Sveriges regering kan välja bort mullornas regim om viljan finns.

(Applåder)

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Herr talman! Regeringen har beslutat om en proposition om utökade registerkontroller vid anställning i kommunal verksamhet som riksdagen avser att ta ställning till under denna månad. Även socialtjänsten omfattas av förslaget.

Syftet är att motverka infiltration och otillbörlig påverkan. En betydande del av denna påverkan sker dock på ett sätt som gör att den inte fångas upp av registerkontroller, exempelvis genom släkt- eller lojalitetsbaserade strukturer där personer utan egen brottshistorik kan utsättas för påtryckningar eller användas av kriminella nätverk.

Min fråga till socialtjänstministern är följande: Hur avser ministern att agera för att motverka infiltration inom socialtjänsten som inte kan förebyggas genom registerkontroller vid anställning?

Fru talman! Socialdemokraterna var mycket effektiva när det gällde att dela ut svenska medborgarskap. Det ska man inte glömma. Jag förstår därför att ledamoten från Socialdemokraterna anser att det går för långsamt nu. Under Magdalena Anderssons sista år som statsminister fick cirka 89 000 utlänningar svenskt medborgarskap. År 2025 landade antalet beviljade medborgarskap på omkring 38 000. Tidöpartierna har alltså mer än halverat antalet beviljade medborgarskap, och när de höjda kraven för medborgarskap är på plats kommer det att bli ännu en halvering.

Vad är Socialdemokraternas svar på detta? Jo, de vill att medborgarskapsprocessen ska gå snabbare så att fler utlänningar kan få medborgarskap, vilket är precis vad Miljöpartiet vill. Det är samma politik som Socialdemokraterna förde tidigare men med ett nytt språk.

Men vi ska inte gå tillbaka till en politik där medborgarskap delades ut till höger och vänster utan att man ställde några krav över huvud taget och utan att man gjorde några kontroller. Det är nämligen exakt den politiken som har lett oss hit – en politik där tempo prioriterades framför kontroll och där volym gick före ansvar.

Den tiden är nu över. Den här regeringen och Sverigedemokraterna kommer inte att återgå till en ordning där medborgarskap delas ut snabbt, slarvigt och utan krav. Medborgarskap ska inte delas ut; det ska förtjänas.

Fru talman! Socialdemokraterna lyfter i ett särskilt yttrande fram att de liksom Miljöpartiet anser att handläggningen av medborgarskapsärenden går för långsamt.

Den rapport som behandlas i dag visar att handläggningen egentligen borde ha varit mer grundlig så att man kunde ta reda på vilka utlänningar som egentligen får medborgarskap i Sverige. När nästan en tredjedel av beviljade medborgarskapsansökningar har gällt personer som inte har kunnat styrka sin identitet har medborgarskapsprocessen gått för fort. Det har inte gjorts nog med kontroller, och man har inte tagit reda på vem man beviljar medborgarskap. Detta skedde när Socialdemokraterna satt i regeringen.

Frågan är varför den socialdemokratiska ledamoten har så bråttom att dela ut medborgarskap till utlänningar. Är det inte viktigare att vi vet vilka som faktiskt blir medborgare i stället för att skynda på medborgarskapsprocessen? Är det inte bättre att det tar sin tid att bli svensk medborgare i stället för att de som alltför snabbt blir svenska medborgare varken hyser lojalitet gentemot Sverige eller känner sig som en del av en svensk gemenskap?

Att bli svensk medborgare innebär en ovillkorlig rätt att vistas i Sverige. Anser inte ledamoten att medborgarskapsprocessen borde ta längre tid i stället för att politiker verkar för att påskynda denna process, så som Socialdemokraterna gör genom sitt särskilda yttrande?

Fru talman! Jag sörjer inte över att människor får vänta på att få sitt medborgarskap. Det ska ta lång tid att få ett medborgarskap i Sverige.

En av de reformer vi har är en förlängning av hemvisttiden. Man ska leva fler år i Sverige innan man kan få medborgarskap. Det kommer alltså att ta längre tid. Vi har också infört att man ska inställa sig personligen för att få medborgarskap så att man kan styrka sin identitet. Det tar också längre tid.

När man utreder ordentligt och ser till att de människor som får medborgarskap inte har antagonistiska avsikter gentemot Sverige tar det längre tid. Det är inget som jag är så ledsen över.

Jag tycker att det ska ta lång tid så länge Sverige blir säkrare och så länge inte fel personer får medborgarskap. Det är syftet. Det är därför man kommer att utreda mer. Speciellt när de nya reformerna kommer på plats kommer man att utreda ännu mer innan man ger någon medborgarskap. Då tar det längre tid.

Det är absolut ingenting jag sörjer över. Jag sörjer inte heller över att färre människor får medborgarskap, vilket också är ett resultat av de längre handläggningstiderna.

Fru talman! Jag tror att ledamoten Hirvonen glömde en grupp som hon kunde ha berättat om, nämligen de som kommer till Sverige och förstör sina identitetshandlingar för att kunna få uppehållstillstånd. Om det kom fram vilka de var kanske de aldrig skulle få asyl. Den gruppen är rätt stor.

Det är viktigt för oss här i Sverige att vi vet vilka som kommer hit. Det är viktigt för vår säkerhet. Det är viktigt för att inte fel människor ska få asyl. Det är viktigt för att det inte ska komma hit krigsförbrytare från andra länder och få asyl för att de inte berättar vilka de är. Detta har hänt. Det har hänt att ministrar från Irak har kommit hit och fått uppehållstillstånd. Vi har inte vetat vilka de var. Det här är ett problem.

Jag pratar med många här i Sverige och berättar att det finns en möjlighet till dispens. Folk kan komma hit och behöver inte berätta vilka de är – de får ändå medborgarskap därför att de har sannolik identitet. Det kallas inte styrkt identitet utan sannolik identitet. Under flera år har de haft samma identitet. Detta kan möjliggöras genom att man kommer till Sverige och kallar sig Ali Muhammed under flera år. Under det namnet blir man då medborgare. Självklart finns det möjlighet till dispens.

Vi vill veta vilka folk är. Om Miljöpartiet inte vill veta det är det deras politik och deras inriktning. Men vi vill gärna veta vilka som blir svenska medborgare.

Under de år Socialdemokraterna hade makten gav man alltför många dispens. Man gav dispens hit och dit, och det har gjort att vi i dag har många medborgare om vilka det kanske kommer fram att de egentligen hade fientliga avsikter. Det vet vi inte. Man har gett för många dispens. Detta är ett riktigt problem, enligt de flesta svenskar som lever i det här landet.

Fru talman! I dag ska vi behandla regeringens skrivelse avseende Riksrevisionens rapport om Migrationsverkets hantering av medborgarskapsärenden.

Riksrevisionens rapport granskar perioden 2018–2023 och ger en bild av hur hanteringen av medborgarskapsärenden såg ut under de sista år då Socialdemokraterna hade regeringsmakten. Det som beskrivs i rapporten ger egentligen en sorglig bild av hur det svenska medborgarskapet har nedvärderats.

I rapporten framkommer att den sökande i nästan en tredjedel av alla beviljade medborgarskapsansökningar inte har kunnat styrka sin identitet. Det framstår nog som chockerande för allmänheten att helt okända människor får medborgarskap i Sverige, men det finns möjligheter att få dispens från att styrka sin identitet när man får medborgarskap. Detta ska användas som en ventil i undantagsfall. Däremot ska dispensen inte bli norm, vilket verkar ha hänt när nästan en tredjedel av dem som fått svenskt medborgarskap inte har kunnat styrka sin identitet.

Att så många har fått dispens från att styrka sin identitet beror på att Migrationsverkets medarbetare har saknat vägledning i form av praxis och interna stöddokument. Detta har åtgärdats genom att Migrationsverket uppdaterat sin interna handbok för medborgarskapsärenden med mer vägledning för dispensbedömningar. Denna uppdatering, som ägde rum i januari 2025, var ett resultat av regeringens beslut att förstärka säkerhetsperspektivet i medborgarskapsärenden.

Redan i regleringsbrevet för budgetåret 2024 fick Migrationsverket i uppdrag att vidta åtgärder för att stärka kontrollerna i ärenden gällande medborgarskap. I ett regeringsbeslut från januari 2025 fick Migrationsverket också direktiv att ställa krav på att den som söker svenskt medborgarskap inställer sig personligen för identifiering och för att genomföra en muntlig utredning. Det kanske, återigen, låter som något självklart att den som ska få svenskt medborgarskap ska inställa sig personligen för identifiering och för att intervjuas, men så har det inte fungerat.

I Riksrevisionens rapport framkommer även att det har varit mycket ovanligt att Migrationsverket genomfört en muntlig utredning eller ställt muntliga frågor till den som har ansökt om medborgarskap. Det handlar alltså om en utlänning som har ansökt om att bli en del av den svenska gemenskapen, och man har inte ens ställt några muntliga frågor till denna utlänning. Det är inget annat än en skandal.

Vanliga människor som går till jobbet varje dag har förväntat sig att man gör en ordentlig granskning av de utlänningar som får medborgarskap, men det har man inte gjort. I april i fjol kodifierade Migrationsverket dock, genom föreskrifter, att det krävs personlig inställelse för identitetskontroll vid ansökan om medborgarskap.

Under Socialdemokraternas regeringsinnehav skänkte man i praktiken bort så många medborgarskap som man kunde. Det här är inte ett myndighetsproblem, utan det är ett politiskt arv. Mellan 2020 och 2022 – de sista år då Socialdemokraterna regerade i Sverige – beviljades fler än 258 000 medborgarskap. Så skulle det ha fortsatt om vi inte hade fått en ny regering över vilken Sverigedemokraterna har ett betydande inflytande.

Från och med det år då Tidöpartierna fick regeringsmakten började antalet beviljade medborgarskap att sjunka. Under Magdalena Anderssons år som statsminister fick cirka 89 000 utlänningar svenskt medborgarskap. Detta var en stram migrationspolitik enligt Socialdemokraterna. År 2025 landade antalet beviljade medborgarskap på omkring 38 000. Tidöpartierna har mer än halverat antalet beviljade medborgarskap årligen.

Vi har dock inte ens börjat. Kunskapskraven avseende svenska och samhällskunskap för att få medborgarskap är inte på plats. Egenförsörjning för att få medborgarskap är inte på plats. Höjt krav på hemvisttid är inte på plats. När kraven för att få medborgarskap höjs, vilket kommer att hända före mandatperiodens slut, kommer antalet beviljade medborgarskap – som var cirka 38 000 år 2025 – återigen att mer än halveras.

Det är så en stram migrationspolitik ser ut. Man kan inte bara prata om en stram migrationspolitik. Så länge det inte backas upp av resultat är det inget mer än prat. Valet står mellan ett regeringsalternativ som mer än halverat antalet beviljade medborgarskap och ett rödgrönt regeringsalternativ som vill mer än fördubbla antalet beviljade medborgarskap.

Regeringen redogör i sin skrivelse för alla de reformer som har genomförts och ska genomföras för att göra medborgarskapsprocessen mer rättssäker. Dessa reformer ser också till att medborgarskapet uppvärderas och får det värde som det förtjänar.

Möjligheterna till informationsutbyte mellan Migrationsverket och andra myndigheter har ökat under denna regering. Det innebär att underlaget vid beslut om att bevilja medborgarskap kommer att vara gediget och komplett. Om det någonstans finns information som diskvalificerar en utlänning från att bli medborgare kommer Migrationsverket lättare att kunna få tag på denna information.

Regeringen kommer att höja kraven för att få medborgarskap. Det kommer att krävas längre hemvisttid i Sverige. Det kommer även att ställas hårdare krav på ett hederligt levnadssätt på den som vill förvärva svenskt medborgarskap.

Längre hemvisttid kommer också att resultera i att utlänningar får längre tid på sig att bli en del av Sverige innan de blir svenska medborgare med en ovillkorlig rätt att uppehålla sig i landet. Det innebär att en utlännings eventuella antagonistiska avsikter kan avslöjas innan personen blir medborgare.

Viktigt att säga i sammanhanget är att Säkerhetspolisen redan 2017 lämnade in en skrivelse till den dåvarande rödgröna regeringen där man begärde att hemvisttiden för att förvärva medborgarskap skulle förlängas med minst två år. Skälet till detta var att det kan ta lång tid att upptäcka vissa typer av säkerhetshotande verksamhet, till exempel olovlig underrättelseverksamhet. Den socialdemokratiska regeringen var passiv. Tidöregeringen och Sverigedemokraterna kommer att agera före mandatperiodens slut.

Även det medborgarskapsprov som Folkpartiet föreslog 2002 kommer äntligen, efter alla dessa år, att bli verklighet. När Folkpartiet på den tiden föreslog ett språkkrav för att kunna beviljas svenskt medborgarskap var det många socialdemokrater som anklagade den dåvarande folkpartiledaren Lars Leijonborg för rasism. Nu kommer Tidöpartierna att förverkliga förslaget, oavsett vad Socialdemokraterna tycker om det.

Det kommer även att komma lagstiftning som möjliggör att biometriska uppgifter i större omfattning kan användas för att verifiera utlänningars identitet och hederliga levnadssätt i medborgarskapsärenden.

Det här är en regering som har gjort rättssäkerhet i medborgarskapsärenden och ett uppvärderat medborgarskap till prioriterade frågor. Orsaken till detta är egentligen enkel. Att bli svensk medborgare handlar om att bli en del av den svenska gemenskapen. Det handlar om att kunna rösta i valen till landets lagstiftande församling. Det handlar om att kunna sitta i landets lagstiftande församling och ha inflytande över andra svenskars liv. Det handlar om att i formell mening bli svensk.

Då kan man inte ha en slarvig process där man helt enkelt skänker bort medborgarskap. Det måste ställas krav. Vi måste veta vilka som egentligen blir medborgare. Vi måste veta vilka de nya svenskarna egentligen är, om de på riktigt ska kunna bli en del av den svenska gemenskapen. Tyvärr finns det fortfarande partier i riksdagen som inte förstår dessa resonemang.

Fru talman! Medborgarskap handlar inte om en bit papper. Det handlar om tillhörighet, ansvar och lojalitet mot Sverige. Antingen har vi en stat som vet vilka den släpper in i den politiska gemenskapen eller så har vi inte det.

Den här regeringen har valt ordning, krav och ansvar. Det är så man bygger ett tryggt Sverige och en stark nationell gemenskap. Den tid då man skänkte bort medborgarskap är över. Nu återupprättar vi värdet av det svenska medborgarskapet. Det är nödvändigt för rättssäkerheten, för tryggheten och för Sverige.

Skillnaden är tydlig. Medborgarskap ska inte delas ut – det ska förtjänas. Att på riktigt bli en del av Sverige är något som ska förtjänas. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Josef Fransson (SD).

Fru talman! Under mina anföranden är det inte främst regelverket som jag har kritiserat, utan det är bristen på transparens. Jag har gått igenom exempel efter exempel på hur de här muslimska församlingarna och samfunden undanhåller information. Men jag vill ändå tacka socialministern för denna debatt. Jag tror att mycket framkom under debatten som de som lyssnade kan reflektera över.

Det finns en anledning till att transparens är viktigt när det gäller just moskéer. År 2017 publicerade DN en artikel om nio muslimska församlingar i Sverige som var kontrollerade av den statliga religionsmyndigheten i Turkiet, Diyanet. Imamer vid dessa moskéer kartlade människor som var kritiska till den turkiska regimen. Vid den tiden fick dessa moskéer, som verkade för främmande makt, ta del av skattemedel från Myndigheten för stöd till trossamfund.

Frågan är om de moskéerna ingår i de muslimska samfund som i dag tar del av skattemedel. Det är svårt att ta reda på detta när inte alla muslimska samfund redogör för vilka som är deras medlemsförsamlingar.

Tyvärr har rätt många moskéer i Sverige kopplingar till diverse diktaturer och islamistiska organisationer. Det är viktigt att statsbidragsberättigade samfund är öppna med vilka moskéer och församlingar de har som medlemmar och som därmed får ta del av skattemedel.

Terrorism, iransk underrättelseverksamhet, islamism och judehat – allt detta har finansierats av skattemedel som gått till moskéer i Sverige för att politiker och myndigheter inte har varit vaksamma nog.

Nu måste vi kräva att de moskéer som vill ha skattemedel redogör i detalj för vad de sysslar med. De måste redogöra detta inte endast för en myndighet utan också för en allmänhet som har fått nog av moskéer som springer islamisters ärenden.

Fru talman! Med tanke på att statsrådet säger att man nu har ett system för att hantera detta utgår jag från att man också kommer att hantera den information som jag går igenom här.

Islamiska förbundet i Sverige, som är en del av det statsbidragsberättigade samfundet Förenade Islamiska föreningar, är medlem i Federation of Islamic Organisations in Europe. Federation of Islamic Organisations in Europe har nära ideologiska band till Muslimska brödraskapet. Statsrådet vet förmodligen att Muslimska brödraskapet är en islamistisk rörelse som vill islamisera samhället i sin helhet och upprätta ett globalt kalifat. Terroristorganisationer som Hamas har sitt ursprung i Muslimska brödraskapet.

Hur kan vi ha ett statsbidragsberättigat samfund med sådana kopplingar till en islamistisk rörelse? Jag utgår från att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor är medveten om att Islamiska förbundet i Sverige utgör en viktig del av Förenade Islamiska Föreningar. Om myndigheten är medveten om detta är frågan varför detta samfund fortfarande är statsbidragsberättigat.

Sveriges muslimska förbund, ännu ett statsbidragsberättigat samfund, har cirka 70 medlemsförsamlingar. Ett av deras mål är att integrera medlemsmoskéerna i det svenska samhället. Vilka är medlemsmoskéerna? Det vet vi inte. Det står inte någonting på förbundets hemsida om vilka moskéer som är medlemmar i Sveriges muslimska förbund. Däremot känner vi till en församling som brukade vara medlem i Sveriges muslimska förbund fram till 2024 eftersom den församlingen utsattes för ett polistillslag i mars 2024, när Säpo slog till mot flera adresser i en insats mot misstänkt förberedelse till terroristbrott.

Jag menar att ett samfund som vill ta del av skattemedel och som för inte så länge sedan hade en församling som var involverad i terrorism borde redogöra för allmänheten vilka som är dess medlemsförsamlingar. Det är inte för mycket begärt att bara berätta vilka medlemsförsamlingarna är.

Du ska inte behöva kontakta en myndighet för att få information om ett skattefinansierat samfund, utan samfundet måste vara öppet med vad man egentligen sysslar med – särskilt med tanke på att det inte är många som förstår varför dessa muslimska samfund över huvud taget ska finansieras av skattemedel.

När muslimska samfund driver moskéer som finansieras av länder som Qatar, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien, varför stöder den svenska staten dessa samfund? Det är rätt svårt, och för mig personligen omöjligt, att svara på den frågan. Vi har islamistiska diktaturer som bygger moskéer i Sverige, och sedan ska den svenska staten finansiera driften. Hur går det ens ihop?

Ett enkelt sätt att hantera det här problemet vore om Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor faktiskt publicerade vilka föreningar, församlingar och organisationer som ingår i de olika samfunden. Myndigheten sitter ju på den informationen, och det borde inte vara hemligt. Om svenska skattebetalare ska finansiera dessa moskéer borde de veta vad de finansierar.

Kanske är det helt olämpligt att finansiera vissa av dessa moskéer. Det vet vi inte i dag eftersom det är få människor som vet vilka moskéer som ingår i dessa statsbidragsberättigade samfund. Om vi nu måste finansiera moskéer med skattemedel, är det då inte rimligt att vi vet vilka dessa moskéer är och vilka som styr dem?

Fru talman! Jag tror att de flesta som betalar skatt i det här landet förväntar sig att de organisationer som tar del av skattemedel har en extern kanal där de kommunicerar ut vilken verksamhet de bedriver. Det kravet är nog högre ställt när det gäller religiösa organisationer som tar emot skattemedel, eftersom många skattebetalare känner att de inte ska behöva finansiera religiösa organisationer.

När det gäller muslimska organisationer är kravet ännu högre ställt med tanke på att islam inte har någon lång historia i Sverige, att de flesta skattebetalare inte är muslimer och att muslimska religiösa organisationer varit inblandade i en rad skandaler de senaste decennierna.

Om man tittar på de externa kanaler som de muslimska statsbidragsberättigade samfunden har ser man att det inte finns några namn på representanter eller styrelseledamöter. Svenska Islamiska Samfundet har inte ens en hemsida där man kan hitta information. När det gäller Förenade Islamiska Föreningar i Sverige och Sveriges Muslimska Förbund står det inte på deras hemsida vilka deras medlemsförsamlingar är.

Det här blir ett problem när en moské hamnar i en skandal, vilket sker rätt ofta. Då vet varken politiker eller vanliga medborgare vilket samfund moskén tillhör. Det är relevant vilka medlemsförsamlingar dessa muslimska samfund har och att vi har en diskussion om det här.

Om man tittar på Förenade Islamiska Föreningar i Sverige ser man att Göteborgs moské finns bland deras medlemsförsamlingar. Göteborgs moské höll en bön för den dödade Hamasledaren Ismail Haniya i augusti 2024. Varför håller man en bön för en dödad Hamasledare i en moské i Sverige? Hamas är ju en terroristorganisation. Det är viktigt att allmänhet och politiker är medvetna om att en moské med dessa extrema åsikter faktiskt är en del av ett statsbidragsberättigat samfund. Frågan är hur det kan vara så att ett sådant samfund fortfarande är statsbidragsberättigat.

En annan moské som är en del av Förenade Islamiska Föreningar är Stockholms moské. Där samlades det in 870 000 kronor för terroristorganisationen Nusrafronten för tio år sedan. Det är en av många skandaler som Stockholms moské har varit involverad i. I en rapport som skrevs åt MSB – myndigheten har sedan bytt namn till Myndigheten för civilt försvar – och fortfarande finns på myndighetens hemsida står det att Stockholms moské kan ses som Muslimska brödraskapets huvudkontor i Sverige.

Det finns rätt mycket belägg för att de församlingar som är en del av Förenade Islamiska Föreningar har åtminstone ideologiska kopplingar till Muslimska brödraskapet. Varför är ett samfund med ideologiska kopplingar till Muslimska brödraskapet fortfarande statsbidragsberättigat?

Att dessa muslimska samfund som får bidrag från staten är så obenägna att berätta vilka deras representanter är och vilka deras medlemsförsamlingar är kan bero på att det uppstår rätt många frågetecken när det kommer fram vilka församlingar och moskéer som ingår i dessa samfund.

Herr talman! I Storbritannien har staten vid upprepade tillfällen återtagit medborgarskapet från personer som gjort sig skyldiga till grova organiserade sexualbrott – det som ofta benämns gromning. Dessa individer har genom systematiskt utnyttjande av barn och kvinnor visat att de inte respekterar det samhälle vars medborgarskap de fått.

Det är viktigt att påpeka att Storbritannien har samma konventionsåtaganden som Sverige när det gäller medborgarskap och statslöshet. Ändå har landet funnit en rättsligt hållbar väg att skydda sina medborgare genom att dra tillbaka medborgarskapet från de grövst kriminella.

Min fråga är om migrationsministern anser att även Sverige bör kunna återta medborgarskapet från personer som döms för grova organiserade sexualbrott.

Herr talman! Med tanke på att många får vänta på operationer och annan vård i Sverige finns det folk som undrar varför inte rika länder som Saudiarabien, som ligger närmare Gaza, kan ta emot fler patienter från Gaza. Saudiarabien har mer än 500 sjukhus, vilket är ungefär fem gånger fler sjukhus än vad Sverige har. Det är oklart hur många patienter från Gaza som Saudiarabien faktiskt har tagit emot.

Hur kan det vara så att alla dessa arabiska länder i Mellanöstern inte lyckas fördela Gazaborna mellan sig så att alla kan få vård? Hur kommer det sig att Gazabor behöver resa hela vägen till Europa för att få vård? Det finns flera oljestater i Mellanöstern som har mycket välfungerande sjukhus, och de skulle kunna ta emot rätt många Gazabor.

Kanske är det så att dessa länder prioriterar sina egna medborgare. Att prioritera sina egna medborgare är något som svenska politiker borde fundera på. Det är absurt att ens prata om att ta emot patienter från Gaza när äldre människor här i Sverige får vänta i tre år på en operation. Det är tre år av smärta.

Det vi har lyckats konstatera i denna debatt i dag är att Vänsterpartiet prioriterar Gazaborna framför svenska medborgare. Medan svenskar står i kö för att få vård vill Vänsterpartiets ledamot ta hit patienter från Gaza. Jag tror att jag representerar rätt många när jag ger följande besked till Vänsterpartiets ledamot: Svenska patienter ska inte stå sist i kön i sitt eget land.

Herr talman! Frågan om att Sverige av någon märklig anledning skulle ta emot patienter från Gaza, när vi har patienter i Sverige som får vänta i åratal på att få en operation, har nu drivits av de rödgröna partierna i mer än ett år. En skriftlig fråga om detta lämnades in av den socialdemokratiska riksdagsledamoten Arber Gashi redan i oktober förra året. Sedan dess har de rödgröna partierna tjatat om att Sverige ska ta emot patienter från Gaza.

Jag vill här och nu ställa några frågor som vem som helst av talarna kan välja att svara på. Socialstyrelsen publicerade en rapport i juni där det framkom att vårdplatsbristen i Sverige leder till längre väntetider, ökad risk för vårdskador och dålig arbetsmiljö för personalen. Hur kan vi om vi har en generell vårdplatsbrist i Sverige ta emot patienter från Gaza utan att det drabbar svenska patienter?

Det är viktigt i sammanhanget att säga att varje patient från Gaza kommer att uppta mycket resurser och kompetens inom sjukvården – resurser och kompetens som svenska patienter behöver i dag. Sedan 2022 har antalet disponibla vårdplatser trots ekonomiska tillskott minskat på nationell nivå.

En undersökning från mars bland Läkarförbundets medlemmar bekräftar att vårdplatsbristen har förvärrats. Av de svarande säger sig var femte varje vecka behöva skicka hem patienter som borde ha lagts in. Var fjärde läkare tvingas varje vecka att skriva ut patienter för tidigt på grund av vårdplatsbrist. Nästan varannan läkare lägger varje vecka arbetstid på att leta vårdplatser till patienter. Hur kan man då ta emot patienter från Gaza, om det inte finns vårdplatser för svenska patienter? Det är inte solidaritet att låta svenska patienter vänta ännu längre i vårdköer.

Det är dessutom helt omöjligt för svenska myndigheter att säkerställa att den man tar emot inte är en Hamasterrorist eller en släkting eller vän till en Hamasterrorist. Det är inte så att Hamas kommer att tillåta dem som är i opposition mot islamisterna att transporteras till Sverige för att få vård. Det är inte så att Hamas kommer att tillåta att de som är för fred transporteras till Sverige för att få vård, utan Hamas kommer att ta hand om sina egna. Det är de som kommer att transporteras till Sverige för att få vård.

Interpellanten från Vänsterpartiet nämner att Sverige har tagit emot ukrainare och gett dem vård. Det interpellanten glömmer är dock att Sverige stöder Ukraina i landets försvar mot den ryska aggressionen. Då är det självklart att vi ska ge Ukraina allt stöd vi kan.

Sverige stöder dock inte Hamas. Hamas är en terroristorganisation som anföll Israel och begick hemska övergrepp. Det är stor skillnad mellan Ukraina och Hamas, och det verkar interpellanten från Vänsterpartiet inte förstå. Det säger rätt mycket om terrorromantiken inom Vänsterpartiet.

Svensk sjukvård behöver vårdplatser, personal och resurser – inte mer belastning från världens konflikter.

Herr talman! I muslimska länder, där heltäckande slöja eller andra religiösa plagg tvingas på kvinnor, kämpar kvinnor för att befria sig från detta förtryck. Ofta riskerar de sina liv för att slippa detta förtryck. Det i sig vittnar om att heltäckande slöja inte är något annat än förtryck. Det är inte ett klädesplagg som andra, utan det handlar om ett verktyg för att förtrycka kvinnor.

En gång i tiden hade vi politiker som inte ville ta hedersförtrycket på allvar trots att det var uppenbart att tjejer och kvinnor råkade illa ut. Nu är vi där igen. Här har vi ett klädesplagg som i andra länder används för att förtrycka kvinnor, och vi har politiker som insisterar på att de i Sverige har ett helt annat ändamål.

Varför måste det ta så lång tid att se det uppenbara? Vem är det egentligen som i dag påstår att heltäckande slöja är något annat än förtryck? Vill jämställdhetsministern bära heltäckande slöja? Vad skulle det signalera? Jo, underkastelse och inget annat. Det handlar om underordning och en kontrollerad kvinna – ingenting annat.

Vi har alla ett ansvar att se verkligheten och inte gömma oss bakom vaga formuleringar. Det är ingen som missar det faktum att heltäckande slöja är ett sätt att förtrycka kvinnor. Jag tror inte ens att jämställdhetsministern gör det.

Frågan är varför regeringen inte tar initiativ till att förbjuda heltäckande slöja i offentliga miljöer, precis som många andra europeiska länder gjort.

Herr talman! Jag läste en debattartikel signerad av statsråden Nina Larsson och Maria Malmer Stenergard för ett tag sedan. I debattartikeln kunde man läsa om allt det som regeringen och Sverigedemokraterna genomfört denna mandatperiod för att motverka hedersvåldet.

Det är rätt mycket som regeringen och Sverigedemokraterna har genomfört denna mandatperiod. Det finns mycket att vara stolt över. Men i artikeln kunde man också läsa: ”Från Moskva till Teheran används kvinnors kroppar som ett verktyg för kontroll i allt större utsträckning. Den utvecklingen måste mötas med motstånd.”

Jag håller med statsråden. Men samtidigt som vi vill hindra att kvinnors kroppar kontrolleras i andra länder måste vi se hur kvinnors kroppar kontrolleras i Sverige.

När det gäller den heltäckande slöjan är det inget annat än ett verktyg för att kontrollera kvinnor. Kvinnor får klä sig precis som de vill, men här handlar det om män som ser kvinnan som familjens heder, som en ägodel. Vad de gör är att de tvingar kvinnan att klä sig i en säck och maskera sitt ansikte. Sådant beteende hör inte hemma i Sverige.

Om vi nu ska vara en trovärdig part i kampen mot kvinnoförtryck runt om i världen måste vi förbjuda det islamiska kvinnoförtrycket här hemma i Sverige.

Herr talman! Det är inte så svårt. En gång i tiden fanns det politiker som tyckte att det var normalt att kedja andra människor. Till sist förbjöd man sådant beteende. Precis som det är olagligt att kedja fast andra människor måste man också göra det förbjudet att kedja fast kvinnor genom att täcka dem med dessa religiösa plagg.

Det är inget annat än att vara fastkedjad när en kvinna tvingas klä sig på ett visst sätt så att hon inte kan ha den normala sociala interaktionen som vi andra har dagligen. Hon kan inte skaffa sig ett jobb. Hon kan inte ha ett vanligt liv, eftersom det finns män som anser att de kontrollerar henne.

Allt detta händer här hemma i Sverige. Det händer inte bara i Teheran. Det händer inte bara i Riyadh eller Kabul, utan vi har importerat det islamiska kvinnoförtrycket till Sverige genom muslimsk invandring.

Då är det rätt många som ställer sig frågan: Vad kommer jämställdhetsministern att göra? Kommer statsrådet att säga att detta kvinnoförtryck är en del av det mångkulturella samhället och det nya Sverige och att vi ska acceptera detta? Eller kommer hon att verka för dessa kvinnors befrielse och arbeta för ett förbud mot heltäckande slöja? Vad kommer jämställdhetsministern att göra? Hur länge kommer dessa kvinnor att vara fastkedjade vid sina slöjor? Hur länge kommer männen att bestämma över dem?

Att vara passiv är också ett val. Om jämställdhetsministern väljer att vara passiv i denna fråga är det ett aktivt val. Det är ett aktivt svek mot alla de kvinnor som är fastkedjade vid sina slöjor.

Om Sverige ska arbeta på ett trovärdigt sätt mot kvinnoförtryck runt om i världen måste vi föregå med gott exempel här hemma och förbjuda heltäckande slöja.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag inte håller med statsrådet om att trossamfund som tar del av skattemedel ska kunna gömma sig från allmänheten. Man borde åtminstone kunna berätta vilka medlemsförsamlingarna är så att folk faktiskt kan granska de här organisationerna och se de kopplingar som den föregående talaren bland annat pratade om.

De muslimska organisationer som nu inte riktigt vill berätta vilka de är men som ändå får ta del av skattemedel har inte alltid varit så här slutna. De som är lite äldre kommer ihåg begreppet det muslimska civilsamhället. Det var muslimska organisationer som i dag får bidrag – minus Ibn Rushd, som har blivit nedlagd.

På den tiden var de dock öppna med vilka de var. Det var ju en annan tid, då det inte fanns lika mycket kunskap om den islamistiska ideologin. Det var vanligt att politiker besökte moskéer och träffade dessa islamister. Vi hade islamisten Mehmet Kaplan som minister i en rödgrön regering ett tag. Han hade sin bakgrund i det muslimska civilsamhället.

Det muslimska civilsamhället försvann som begrepp när skandal efter skandal visade att de organisationer som det muslimska civilsamhället bestod av fick sin ideologi från Muslimska brödraskapet. Men samma organisationer som utgjorde det muslimska civilsamhället finns ju kvar i dag. De är delar av paraplyorganisationer – trossamfund, som de nu kallar sig – och får bidrag från Myndigheten för stöd till trossamfund.

Det här skulle förtydligas om organisationer som Förenade Islamiska Föreningar i Sverige eller Sveriges Muslimska Förbund berättade vilka som sitter i deras styrelser och vilka deras medlemsföreningar är. De döljer nämligen detta.

Fru talman! Problemen med dessa muslimska organisationer i Sverige är många. Många av dem har lyfts upp tidigare med socialministern, men jag får upprepa min kritik och återigen lyfta upp rätt uppenbara problem.

Bortsett från skandalerna kring moskéer och deras ständiga kopplingar till diktaturer och islamistiska organisationer finns det en återkommande brist på transparens.

Vi kan titta på Förenade Islamiska Föreningar i Sverige, som lyfts upp i interpellationen. På den organisationens hemsida står det inte vilka som sitter i styrelsen eller vem som representerar organisationen. Det står inte ett ord om vilka föreningar som är medlemmar i den här muslimska riksorganisationen. Det är inte så lätt att granska den här muslimska organisationen.

Det här problemet är återkommande. Det är få muslimska organisationer som är öppna med vilka som sitter i deras styrelser och vilka moskéer som är anslutna till dem. Man borde nog ställa frågan varför det är så, särskilt med tanke på vilka kopplingar nästan alla moskéer har. Det handlar om kopplingar till diktaturer och islamistiska organisationer.

Det som står på Förenade Islamiska Föreningars hemsida är deras adress. Det är precis samma adress som Stockholms moské har och som Islamiska förbundet i Sverige, en organisation med kända kopplingar till Muslimska brödraskapet, har.

Detta att en muslimsk organisation döljer sig bakom en annan muslimsk organisation är också ett återkommande tema. Det är rätt märkligt. Varför kan man inte stå för vem man är? Vad vill man dölja?

Sveriges Muslimska Förbund är en annan organisation som av Myndigheten för stöd till trossamfund anses vara ett statsbidragsberättigat trossamfund. Inte heller här framgår det på hemsidan vilka som sitter i styrelsen eller vilka medlemsföreningarna är. Det finns inte ett enda namn på en representant på Sveriges Muslimska Förbunds hemsida.

Problemet här är att dessa muslimska organisationer faktiskt får ta del av skattemedel. Man får som muslimsk organisation göra en hemsida och inte berätta någonting om vem som står bakom organisationen. Det är tillåtet. Men om man vill dölja sig för allmänheten borde man inte få ta del av skattemedel.

Jag tror inte heller att vi skulle bli särskilt överraskade över alla de extrema uttalanden som dyker upp här och där i olika moskéer om de muslimska organisationerna var mer öppna med vilka som sitter i deras styrelser. Varje gång någon av dem har trätt fram har man direkt sett kopplingarna till någon islamistisk organisation eller till någon islamistisk diktatur i Mellanöstern.

Det är precis dessa kopplingar som de här muslimska organisationerna döljer när de inte är transparenta gentemot allmänheten. Det är inget annat än en skandal att sådana organisationer med sådana kopplingar som på detta sätt döljer sig från allmänheten fortsätter att beviljas skattemedel.