Fru talman! Jonas Andersson, SD, har frågat mig om jag har tagit några initiativ med anledning av vad som tidigare i år har framkommit i medierna om att en imam i Kristianstad i en predikan uppmanat till våld mot kvinnor. Jonas Andersson har även frågat om jag avser att ta några ytterligare initiativ med anledning av den aktuella händelsen samt om jag avser att ta några initiativ för att motverka att statsbidrag betalas ut till organisationer med kopplingar till islamism, inklusive organisationer med kopplingar till Muslimska brödraskapet, och i så fall vilka initiativ.

Till att börja med vill jag säga att uppmaningar till våld aldrig kan accepteras.

Verksamheter som har kopplingar till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer ska heller inte få del av statliga stöd. Därför har regeringen under mandatperioden bland annat skärpt demokratikraven för statsbidrag till trossamfund och andra organisationer i det civila samhället. I lagen (2024:487) om statsbidrag till trossamfund, som började gälla den 1 januari i år, regleras att statsbidrag inte ska kunna betalas ut till trossamfund som utövar våld, tvång eller hot eller på andra sätt kränker en persons grundläggande fri- och rättigheter. Detta gäller även ledande företrädare. Verksamheter som diskriminerar personer eller grupper eller på andra sätt bryter mot principen om alla människors lika värde försvarar ett sådant agerande eller motarbetar det demokratiska styrelseskicket, ska också nekas statsstöd.

Uppföljning och kontroll är en fråga för ansvarig myndighet, i detta fall Myndigheten för stöd till trossamfund. Jag har blivit informerad av myndigheten att de inlett en utredning, men jag kan som minister inte i övrigt kommentera det enskilda ärendet. Dock vill jag i sammanhanget nämna att det nya regelverket möjliggör bättre kontroll av de trossamfund och organisationer som får stöd från staten, och i det fall ett agerande upptäcks som står i strid med samhällets grundläggande värderingar kan myndigheterna även kräva återbetalning av redan utbetalat stöd.

Utöver detta har regeringen tillsatt en utredning som har i uppdrag att överväga och föreslå regler som förbjuder eller på annat sätt motverkar utländsk finansiering av trossamfund och andra verksamheter i Sverige med koppling till islamism, extremism och andra antidemokratiska intressen. Utredningen ska redovisa sina förslag den 29 maj 2026.

Det har även inrättats en stödfunktion inom Center mot våldsbejakande extremism, CVE, vid Brottsförebyggande rådet för att stödja arbetet med att stärka och utveckla det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism. Syftet är att bistå med fördjupade granskningar av verksamheter som kan antas ha kopplingar till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer och på så sätt förhindra att offentliga medel fördelas till sådana verksamheter.

Dessa initiativ visar tydligt att regeringen tar frågan på största allvar.

Fru talman! Problemen med dessa muslimska organisationer i Sverige är många. Många av dem har lyfts upp tidigare med socialministern, men jag får upprepa min kritik och återigen lyfta upp rätt uppenbara problem.

Bortsett från skandalerna kring moskéer och deras ständiga kopplingar till diktaturer och islamistiska organisationer finns det en återkommande brist på transparens.

Vi kan titta på Förenade Islamiska Föreningar i Sverige, som lyfts upp i interpellationen. På den organisationens hemsida står det inte vilka som sitter i styrelsen eller vem som representerar organisationen. Det står inte ett ord om vilka föreningar som är medlemmar i den här muslimska riksorganisationen. Det är inte så lätt att granska den här muslimska organisationen.

Det här problemet är återkommande. Det är få muslimska organisationer som är öppna med vilka som sitter i deras styrelser och vilka moskéer som är anslutna till dem. Man borde nog ställa frågan varför det är så, särskilt med tanke på vilka kopplingar nästan alla moskéer har. Det handlar om kopplingar till diktaturer och islamistiska organisationer.

Det som står på Förenade Islamiska Föreningars hemsida är deras adress. Det är precis samma adress som Stockholms moské har och som Islamiska förbundet i Sverige, en organisation med kända kopplingar till Muslimska brödraskapet, har.

Detta att en muslimsk organisation döljer sig bakom en annan muslimsk organisation är också ett återkommande tema. Det är rätt märkligt. Varför kan man inte stå för vem man är? Vad vill man dölja?

Sveriges Muslimska Förbund är en annan organisation som av Myndigheten för stöd till trossamfund anses vara ett statsbidragsberättigat trossamfund. Inte heller här framgår det på hemsidan vilka som sitter i styrelsen eller vilka medlemsföreningarna är. Det finns inte ett enda namn på en representant på Sveriges Muslimska Förbunds hemsida.

Problemet här är att dessa muslimska organisationer faktiskt får ta del av skattemedel. Man får som muslimsk organisation göra en hemsida och inte berätta någonting om vem som står bakom organisationen. Det är tillåtet. Men om man vill dölja sig för allmänheten borde man inte få ta del av skattemedel.

Jag tror inte heller att vi skulle bli särskilt överraskade över alla de extrema uttalanden som dyker upp här och där i olika moskéer om de muslimska organisationerna var mer öppna med vilka som sitter i deras styrelser. Varje gång någon av dem har trätt fram har man direkt sett kopplingarna till någon islamistisk organisation eller till någon islamistisk diktatur i Mellanöstern.

Det är precis dessa kopplingar som de här muslimska organisationerna döljer när de inte är transparenta gentemot allmänheten. Det är inget annat än en skandal att sådana organisationer med sådana kopplingar som på detta sätt döljer sig från allmänheten fortsätter att beviljas skattemedel.

Fru talman! Tack, Jonas Andersson, för interpellationen och för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna!

Jag tillhörde också dem som offentligt reagerade mycket kraftigt på de här uttalandena. Den här typen av uttalanden från imamer, predikanter eller andra ska naturligtvis inte förekomma i religiösa miljöer i Sverige. Vi får förstås inte under några omständigheter acceptera det.

Jag är också glad över de skärpningar som vi tillsammans mellan Tidöpartierna är helt överens om: ett nytt, skarpare regelverk för bidragsgivning, som också har lett till att flera organisationer som tidigare har fått stöd nu nekas det på grund av att de inte uppfyller de krav som ställs. Det är väldigt angeläget att det här blir skarpa verktyg som verkligen fungerar. Vi kommer naturligtvis att följa upp att så också blir fallet.

Det är viktigt att vi har ett stöd till trossamfund. Det är vi också överens om mellan Tidöpartierna, för det är en viktig del av religionsfriheten att kunna utöva den på ett bra och rimligt sätt. Det handlar också om att kunna få stöd för viktig verksamhet både för de enskilda medlemmarna och för samhället i stort. Ett trossamfund gör betydande, bra och viktiga insatser. Detta är förstås någonting vi följer.

I det sammanhanget vill jag, förutom de skarpa demokrativillkoren, särskilt lyfta fram inte minst stödfunktionen vid CVE. Den syftar ju till att bli bättre på att identifiera det som Sara Gille och andra pekade på här. Om det finns tecken på att islamistisk extremism eller andra typer av extremism agerar på olika sätt behöver vi också vässa våra verktyg för att ha möjlighet att motarbeta detta.

Det är precis det vi gör genom den här stödfunktionen, genom arbetet på CVE över huvud taget och inte minst också genom den utredning vi nu har tillsatt och som ska leverera sina förslag om att stoppa utländsk finansiering av verksamhet som har kopplingar till islamistisk extremism, annan våldsbejakande extremism eller antidemokratiska miljöer. Det är angelägna förändringar vi nu genomför, och det är bra att vi kan genomföra detta i bred enighet.

När det gäller företrädare och i vilken mån man finns på webbsidor är det klart att det delvis är upp till organisationerna att välja vad de publicerar, men i kontakterna med myndigheten behöver man naturligtvis redovisa vilka som är företrädare.

Det är klart att det kan finnas olika skäl till att man inte publicerar det. Jag ifrågasätter inte att det skulle kunna vara på det sätt som sägs här, men det kan också finnas säkerhetsskäl och annat som gör att man inte vill publicera allas namn i olika sammanhang. Vi vet ju att det tyvärr förekommer attacker mot personer inom det muslimska civilsamhället i Sverige.

Det finns moskéer och andra som utsätts för attacker. Det har skett i år. Jag har haft skäl att ringa församlingar som har blivit utsatta för attentat. I det ljuset kan det finnas skäl till att man inte vill publicera namn. Man får nog vara lite varsam innan man ställer krav på att alla som finns i vissa miljöer också måste publicera sina namn på webben. Däremot är det väldigt angeläget att myndigheterna i kontakterna vet vilka som företräder olika organisationer. Det ska det inte råda någon som helst tvekan om.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag inte håller med statsrådet om att trossamfund som tar del av skattemedel ska kunna gömma sig från allmänheten. Man borde åtminstone kunna berätta vilka medlemsförsamlingarna är så att folk faktiskt kan granska de här organisationerna och se de kopplingar som den föregående talaren bland annat pratade om.

De muslimska organisationer som nu inte riktigt vill berätta vilka de är men som ändå får ta del av skattemedel har inte alltid varit så här slutna. De som är lite äldre kommer ihåg begreppet det muslimska civilsamhället. Det var muslimska organisationer som i dag får bidrag – minus Ibn Rushd, som har blivit nedlagd.

På den tiden var de dock öppna med vilka de var. Det var ju en annan tid, då det inte fanns lika mycket kunskap om den islamistiska ideologin. Det var vanligt att politiker besökte moskéer och träffade dessa islamister. Vi hade islamisten Mehmet Kaplan som minister i en rödgrön regering ett tag. Han hade sin bakgrund i det muslimska civilsamhället.

Det muslimska civilsamhället försvann som begrepp när skandal efter skandal visade att de organisationer som det muslimska civilsamhället bestod av fick sin ideologi från Muslimska brödraskapet. Men samma organisationer som utgjorde det muslimska civilsamhället finns ju kvar i dag. De är delar av paraplyorganisationer – trossamfund, som de nu kallar sig – och får bidrag från Myndigheten för stöd till trossamfund.

Det här skulle förtydligas om organisationer som Förenade Islamiska Föreningar i Sverige eller Sveriges Muslimska Förbund berättade vilka som sitter i deras styrelser och vilka deras medlemsföreningar är. De döljer nämligen detta.

Fru talman! Jag tackar återigen för interpellationsdebatten.

Som jag nu har förklarat flera gånger har jag ingen annan uppfattning än att den här typen av uppmaningar inte är acceptabla.

Jag kan också konstatera att vi alltså är överens med Sverigedemokraterna om ett regelverk för hur bidragen ska ges samt på vilka grunder. Vi är också överens om att frågan behöver hanteras på det sätt vi gör i Sverige, alltså på ett rättssäkert och bra sätt, för att organisationer eller församlingar som ägnar sig åt olika typer av förtryck eller kränkningar av människor inte ska få del av statligt stöd. Det är det vårt arbete, som vi är överens med Sverigedemokraterna och de andra Tidöpartierna om och som det även finns ett brett stöd för i Sveriges riksdag, syftar till.

Vad gäller en del andra frågor som har dykt upp i interpellationsdebatten vill jag säga att jag inte känner till förhållandena i Linköping närmare, vilket gör det svårt för mig att ge mig in i en diskussion om det. Däremot kan man på ett generellt plan säga att detta är skälet till att vi har tillsatt utredningen om den finansiering av till exempel organisationer, byggnationer eller annat som kommer från utländska statsmakter och går till verksamhet som skulle kunna vara islamistisk extremism eller annan extremism.

Vi vet också att detta hänger nära ihop med religionsfriheten. Det är inte så att den typen av pengar alltid kommer utan några krav, utan det skulle kunna vara så att man ställer krav exempelvis på vad som ska sägas i de här moskéerna och på annat sätt styr över människors religionsfrihet. Det är allvarligt i sig, och det är också en bakgrund till att den här utredningen har tillsatts.

Jag tror möjligen att ledamoten Nima Gholam Ali Pour missförstod mig lite. Det är självklart så att man behöver vara öppen och transparent i kontakten med myndigheterna och därmed det allmänna. Det behöver man också vara redan i dag, enligt regelverket. Jo, så är det; man behöver skicka in till myndigheten vilka församlingar och föreningar som ingår i det aktuella trossamfundet. Den ansökan blir också en allmän handling, så transparensen finns redan i dag genom det regelverk som gäller och som vi är överens om.

Det jag sa var att det kanske är svårt att reglera exakt vad som ska skrivas på olika organisationers hemsidor – särskilt när det gäller personuppgifter, som jag uppfattade att ledamoten ville se. Men i kontakten med myndigheterna ska transparens gälla kring vilka församlingar det handlar om, och så är det också i dag.

Herr talman! Vad gäller åtgärder mot olika former av extremism, inklusive islamistisk extremism, har jag redogjort för alla de åtgärder vi nu vidtar. Det är kraftfulla åtgärder som ger oss verktyg som vi inte har haft i Sverige tidigare, och jag är glad att vi har kunnat ta fram dem i bred enighet. Det är naturligtvis så att uppmaningar till våld inte har någon plats i Sverige. Vi tar dessa frågor på största allvar, och vi bör se dem i ljuset av de förändringar vi nu genomför.

Jonas Andersson nämnde olika exempel som visar att de här villkoren och kraven behövs. Det gäller muslimska organisationer, men det finns även exempel på andra organisationer där vi har sett rätt stora problem. Vi har haft problem med den rysk-ortodoxa kyrkan i Sverige, och det har också varit problem kring en del andra organisationer som man till exempel har kunnat misstänka att stater använder för att kunna övervaka människor eller på olika sätt kränka deras religionsfrihet, yttrandefrihet och trosfrihet. Vi har sett detta när det gäller en del organisationer som nu har nekats bidrag, till exempel shiasamfund i Sverige som Iran har pekat ut som organisationer som har bedrivit spionage mot människor på olika sätt.

Det är angeläget med ett rikt och levande civilsamhälle. Det gäller inte minst trossamfund, som gör betydande insatser för människor – både medlemmar och icke-medlemmar – när det gäller att ge stöd i olika skeden av livet och när det gäller gudstjänster, diakoni och annat. Men det är också viktigt för oss som samhälle att vi drar en tydlig gräns mot extremism och då inte minst mot dem som uppmanar till våld på olika sätt. Det ska vi fortsätta att göra, och nu får vi instrument på plats för att klara det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.