Nima Gholam Ali Pour

Fru talman! Alla människor är lika mycket värda i Sverige. Det är viktigt att poängtera det, med tanke på hur Miljöpartiets ledamot talade i talarstolen.

Den här propositionen handlar om när man får tillgång till hela det svenska välfärdssystemet. Det handlar alltså om att undanta vissa specifika bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner från personer som nyligen har kommit till Sverige. Det finns två sätt att få tillgång till dessa socialförsäkringsförmåner. Man kan arbeta, och då man får ett snabbspår. Om man inte arbetar alls – om man som nyanländ helt enkelt väljer att vara arbetslös i Sverige – får man vänta i fem år. Det är vad det handlar om, men alla människor är lika mycket värda.

Principen som Miljöpartiet lägger fram är allt till alla från dag ett. Det är helt oacceptabelt. Det är den som har skapat utanförskapet i Sverige.

Kritiken som Miljöpartiet riktar mot propositionen är att förslagen kommer att leda till ett mer uppdelat samhälle där människor behandlas olika beroende på hur länge de har levt i Sverige eller beroende på deras anknytning till arbetsmarknaden. Men redan i dag behandlas ju människor olika beroende på hur länge de har levt i Sverige. Man kan inte bli medborgare från dag ett. Den som kommer till Sverige kan inte bli medborgare den första dagen. Man får inte heller tillgång till alla bosättningsbaserade förmåner från dag ett; det finns vissa förmåner inom pensionssystemet som påverkas av hur länge man har levt i Sverige.

Den här idén att svensk välfärd alltid har byggt på att alla ska ha omedelbar och full tillgång till alla förmåner stämmer alltså helt enkelt inte. Den här propositionen kopplar välfärden till arbete och faktisk anknytning till Sverige.

Fru talman! Det intressanta när man lyssnar på ledamoten i den här debatten är att Vänsterpartiet verkar utgå från att migranter automatiskt integreras bara de får tillgång till fler bidrag och fler socialförsäkringsförmåner. Sverigedemokraternas utgångspunkt är dock en annan. Vi menar att integration sker genom arbete, språk, förståelse för värdlandets värderingar och kultur, ansvarstagande och egen försörjning – inte genom att människor fastnar i bidragsberoende och långvarigt utanförskap.

Vad är egentligen signalen i Vänsterpartiets modell, så som de framställer den? Jo, att det inte ska spela någon större roll om man arbetar eller inte – att det inte ska spela någon större roll om man bidrar till samhället eller inte.

Men så fungerar inte verkligheten. Verklighetens Sverige är byggt på arbete och arbetare. Om människor upplever att välfärdssystemet saknar krav och motprestationer försvagas också tilliten till hela modellen. Det är därför regeringens proposition är så viktig. Vi stärker kopplingen mellan välfärd, arbete och faktisk anknytning till Sverige.

Jag måste ändå fråga Vänsterpartiets ledamot: Finns det över huvud taget någon gräns, enligt er? Ska migranter kunna få tillgång till dessa förmåner direkt efter att ha fått uppehållstillstånd i Sverige, oavsett arbete, anknytning eller egen försörjning?

Fru talman! Vänsterpartiet går rätt långt i sin följdmotion. Enligt Vänsterpartiet ska det inte ens krävas laglig vistelse i Sverige för att få ta del av bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner. Med andra ord vill Vänsterpartiet att illegala migranter ska få ta del av socialförsäkringsförmåner. Detta säger en hel del om vilka principer Vänsterpartiet har som grund för sin välfärdspolitik.

Vänsterpartiet pratar mycket om rättigheter, bidrag och stöd. Men varför pratar ledamoten aldrig om arbete och ansvar? Varifrån tror ni att bidragen kommer? Det är skattebetalare som jobbar hårt och betalar in skatt så att andra kan få stöd när de behöver det. Då är det väl rimligt att kräva att människor som kommer till Sverige faktiskt arbetar för att kvalificera sig till vissa bosättningsbaserade förmåner, eller att de åtminstone är rotade i Sverige? Sverige är inte världens socialbyrå. Det är inte svenska skattebetalare som ska stå för notan när Vänsterpartiet har denna märkliga vision om att migranter ska kunna få bidrag så fort de kommer till Sverige.

Vad är det för signaler man skickar till de migranter som kommer till Sverige? Jo, man säger att vi i Sverige inte värderar hårt arbete. Man säger att det inte är någon skillnad mellan att bygga det här landet och att bara sitta hemma och ta emot bidrag.

Men det finns en skillnad, för de som arbetar är de som finansierar hela systemet. Det är de som garanterar att vi har en välfärdsstat där vi kan ta hand om de utsatta. Detta är en grundläggande princip som Vänsterpartiet fortfarande inte vill erkänna.

Fru talman! Ledamoten frågade vad propositionen kommer att leda till. Det är viktigt att vara tydlig gentemot väljarna. Propositionen kommer att leda till att man får ett snabbspår till de berörda socialförsäkringsförmånerna, vilka är bosättningsbaserade.

Om man har ett jobb där man får ungefär 40 000 kronor i månaden i lön får man tillgång till dessa socialförsäkringsförmåner efter sex månader. Om man har ett jobb där man får endast 21 000 kronor i månaden i lön får man tillgång till dessa socialförsäkringsförmåner efter endast tolv månader. Om man inte vill arbeta alls får man en anknytning till Sverige efter fem år och får ändå tillgång till dessa socialförsäkringsförmåner. Det är vad propositionen handlar om.

Ledamoten borde tala med sina egna väljare. Är en vanlig socialdemokratisk medlem i en S-förening emot att man borde arbeta för att få tillgång till dessa socialförsäkringsförmåner? Eller menar Socialdemokraternas väljare, i varje fall de som arbetar, att man direkt borde få tillgång till hela välfärden så fort man kommer till Sverige? Jag tror inte det.

Jag tror att de socialdemokrater som arbetar och går till jobbet varje dag inte vill att människor som kommer hit från andra länder direkt ska få tillgång till alla socialförsäkringsförmåner. Det är orättvist mot alla de människor som går till jobbet varje dag, som sliter varje dag, att de ska ha exakt samma socialförsäkringsförmåner.

Det är detta det handlar om. Ledamoten har rätt många svar att ge till sina egna väljare om varför man är emot en proposition som kommer att skapa social rättvisa i Sverige.

Fru talman! Det märkliga med Socialdemokraternas ståndpunkt är att de i princip är för propositionen men ändå ska rösta nej. I sin följdmotion till propositionen skriver de att människor ska försörja sig genom arbete, att migrationen ska vara stram och att Socialdemokraterna inte är emot några regler om kvalificering till socialförsäkringen. Ändå ska de rösta nej till propositionen. Vad är egentligen Socialdemokraternas alternativ till denna proposition?

Socialdemokraterna vill behålla det nuvarande systemet. Det innebär att nyanlända migranter fortfarande kommer att ha tillgång till alla socialförsäkringsförmåner utan att ha någon riktig anknytning till Sverige och utan att ha arbetat. Om Socialdemokraterna menar att alla ska försörja sig genom arbete är det märkligt att de vill behålla det nuvarande systemet, där man får tillgång till rätt många förmåner så fort man får uppehållstillstånd. Det är det här som har varit problemet, och det är därför denna förändring ska ske. Ska människor fortfarande få tillgång till bosättningsbaserade förmåner nästan omedelbart efter ankomst till Sverige, trots mycket begränsad anknytning hit? Det är ju detta Socialdemokraterna stöder när de röstar nej till de viktigaste förslagen i propositionen.

Regeringens proposition bygger på en enkel princip: Välfärden ska i större utsträckning kopplas till arbete, egen försörjning och faktisk anknytning till Sverige. Är det här någonting som Socialdemokraterna är emot – ja eller nej?

Fru talman! Propositionen i dag är ännu ett av de historiska lagförslag som Sverige länge har varit i behov av. Det som vi diskuterar borde ha varit på plats för 20 år sedan. Förslaget handlar om att de som är nyanlända till Sverige inte direkt ska få tillgång till alla de förmåner som man får genom socialförsäkringen. Det handlar om att Sverige ska sluta att vara en magnet för ekonomiska migranter som tar sig till Sverige för att få ta del av vår välfärd utan att bidra. Vidare handlar det om att Sverige ska attrahera migranter vars utgångspunkt är att arbeta och inte gå på bidrag.

De konkreta förslagen innebär att man för att få ta del av vissa bosättningsbaserade förmåner måste kvalificera sig till dem. Det finns olika sätt att göra det. Ett sätt är att ha en anknytning till Sverige, det vill säga att om man har varit bosatt i Sverige i fem år under en ramtid på femton år får man tillgång till dessa bosättningsbaserade förmåner.

Anledningen till att det finns en ramtid på femton år, alltså då man kan tillgodoräkna sig fem års bosättning i Sverige, är att lagstiftningen ska vara praktisk och inte hindra svenska medborgare från att resa runt i världen. Man kan bosätta sig i andra länder och studera eller arbeta, så länge man samlar på sig fem års bosättning i Sverige under en ramtid på femton år.

Det är ett rimligt krav. Har man inte ens haft fem års bosättning i Sverige under en femtonårsperiod kan man inte påstå att man har en sådan anknytning till Sverige att man ska kunna få ta del av hela välfärden.

Ett annat sätt att kvalificera sig till de socialförsäkringsförmåner som det handlar om är genom arbete. Om man arbetar kan man kvalificera sig snabbare och inte behöva vänta fem år.

Här finns två kvalificeringsvillkor, både för dem som har ett arbete med en lägre lön och för dem som har ett arbete med en högre lön. Man kan ha lön som uppgår till minst 0,48 inkomstbasbelopp per månad, vilket motsvarar ungefär 40 000 kronor. Då kan man kvalificera sig till de berörda socialförsäkringsförmånerna efter att ha haft den här inkomsten under minst sex månader i följd. Man kan även ha en lägre lön som uppgår till minst 0,25 inkomstbasbelopp per månad, vilket motsvarar ungefär 21 000 kronor. Då kvalificerar man sig efter att ha haft en sådan inkomst under minst 12 av de senaste 24 månaderna.

Här finns det egentligen alternativ för alla nyanlända som arbetar i Sverige för att få ett snabbspår till de socialförsäkringsförmåner som man behöver kvalificera sig till. Däremot får man vänta fem år om man väljer att inte arbeta. Den här lagstiftningen är alltså riktad mot människor utan anknytning till Sverige som väljer att gå på bidrag. De kommer inte längre att få tillgång till hela välfärden. Om man vill plocka ut förmåner får man faktiskt betala in.

De bosättningsbaserade förmåner det handlar om är bland annat föräldrapenning på grundnivå och lägstanivå. Har man nyligen kommit till Sverige är denna form av föräldrapenning en kvinnofälla. I stället för att arbeta är det många kvinnor med utländsk bakgrund som tar ut bosättningsbaserad föräldrapenning. En kvalificering till sådan föräldrapenning kommer att resultera i att fler nyanlända kvinnor väljer att etablera sig på arbetsmarknaden.

En annan bosättningsbaserad förmån som man kommer att behöva kvalificera sig till är barnbidrag, inklusive flerbarnstillägg. Föräldern behöver kvalificera sig för att vara mottagare av barnbidrag.

Återigen: Barnbidrag är en kvinnofälla för nyanlända kvinnor. I stället för att etablera sig på arbetsmarknaden väljer många nyanlända kvinnor, självklart uppmuntrade av sina makar, att skaffa barn och då få en intäkt. Många av dem etablerar sig aldrig på arbetsmarknaden, utan bidraget blir deras inkomst. De människorna hamnar i utanförskap. Men om de behöver kvalificera sig till barnbidraget kommer många av dessa människor att skaffa sig ett jobb. Bostadsbidrag och bostadstillägg är också förmåner som man kommer att behöva kvalificera sig till.

Det här är en tydlig signal om att Sverige inte längre är världens socialbyrå. Vi förväntar oss att människor ska arbeta när de kommer till Sverige från andra länder. Vi har ett välfärdssystem som är helt och hållet baserat på antalet arbetade timmar. Välfärden bygger på att människor arbetar, skapar värde och betalar skatt. Utan arbete finns ingen långsiktigt hållbar välfärd. Därför är det inget märkligt krav att man förväntar sig att de som kommer till Sverige faktiskt ska arbeta. Och det är precis detta vi signalerar genom denna proposition.

För de flesta invandrare är det här inget märkligt. De flesta invandrare vaknar varje dag och går till jobbet, och de går till jobbet delvis frustrerade över att det finns andra som sitter hemma och lever på bidrag. Nu sätter vi stopp för det. Till alla dem som arbetar har vi ett budskap: Vi värdesätter det ni gör. Vi ser er. Och vi kommer att börja göra skillnad mellan dem som arbetar och dem som går på bidrag.

För det finns en stor skillnad. Det finns en grupp som väljer att komma till det här landet och bidra. De vill bygga upp landet. De är beredda att vakna tidigt varje morgon och slita ut sina kroppar för att Sverige ska bli ett rikare land. Sedan finns en annan grupp. De har tagit sig ända till Sverige bara för att gå på bidrag. Det är en stor skillnad mellan dessa grupper, och från och med nu kommer de att behandlas olika.

Fru talman! Det här förslaget bygger på ett gediget underlag som visar att kvalificering till olika socialförsäkringsförmåner resulterar i att asylinvandringen minskar. Det finns studier som visar att en alltför generös välfärd gentemot nyanlända migranter resulterar i en högre andel migranter med låg utbildningsnivå. För Sverige innebär detta flera olika integrationsproblem. Om vi fortsätter att ge nyanlända migranter tillgång till hela välfärden från dag ett fortsätter Sverige att attrahera migranter med låg utbildningsnivå som kommer att ha svårt att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.

Denna proposition tillsammans med vår medborgarskapsreform ser jag som de viktigaste integrationsreformerna som har genomförts i Sveriges historia. Det vi säger till dem som kommer till det här landet är två saker. Du kommer aldrig att bli en del av det här landet förrän du lär dig språket, lär dig mer om samhället och försörjer dig själv. Och om du inte arbetar i Sverige straffar det sig.

Det sociala skyddsnät vi har i Sverige är för gemenskapen och för dem som bygger landet. Det är detta som skapar integration. Vi ställer krav. Det kommer att skapa förståelse för vad vi kräver av dem som vill bli en del av Sverige. Vårt skyddsnät är inte till för illegala migranter. Vårt skyddsnät är inte till för skojare som trodde att Sverige var ett land där man kan slöa och slappa.

I det här landet har vi hjältar som arbetar dag ut och dag in, utan att få något beröm, utan att bli tackade och utan att få några medaljer. Det är människor som gör det de gör för att de tror på den svenska fliten. De tror på idén att om man gör rätt för sig, arbetar efter den förmåga man har och bidrar till det gemensamma kommer kommande generationer att leva i ett bättre land.

För många av oss som sitter här i riksdagen är den svenska fliten själva anledningen till att vi engagerade oss i politiken. Genom denna proposition kan man säga att den svenska fliten kodifieras i svensk lag.

Fru talman! Den svenska välfärdsmodellen bygger ytterst på tillit. Människor måste känna att systemet är rättvist och att det finns en koppling mellan ansvar och rättigheter. Om människor upplever att vissa arbetar, betalar skatt och bygger upp landet medan andra får tillgång till samma välfärd utan att bidra urholkas tilliten till hela systemet. Och utan skattebetalarnas tillit kan ingen generös välfärdsstat överleva i längden.

Därför handlar denna reform inte bara om socialförsäkringar och migration. Den handlar även om att återupprätta legitimiteten för den svenska välfärdsmodellen. Människor kommer att känna att den välfärd som de är med och finansierar stärker samhället och att förmånerna går till människor som har en anknytning till Sverige och som bidrar eller har bidragit till Sverige. Det handlar ytterst om välfärdsstatens legitimitet.

Fru talman! I utredningsbetänkandet som ligger till grund för den här propositionen finns ett förslag om att endast den som är svensk medborgare ska ha rätt till försörjningsstöd. Regeringen har valt att inte gå vidare med det förslaget i denna proposition. Sverigedemokraterna vill betona att vi önskar att man hade gått vidare med förslaget och att vi hade fått en ordning där endast svenska medborgare skulle få erhålla försörjningsstöd.

Nu blev det inte så. I ett samarbete får man acceptera kompromisser. Men Sverigedemokraterna kommer att fortsätta verka för att ett sådant förslag ska bli verklighet. Vi anser att man inte borde få försörjningsstöd om man inte är svensk medborgare. De som inte är svenska medborgare och har hamnat i en situation där de behöver försörjningsstöd borde resa hem till sitt hemland i stället för att belasta det svenska samhället.

Fru talman! Sverige byggdes inte av människor som frågade vad landet kunde ge dem. Sverige byggdes av generationer som gick till jobbet, tog ansvar, betalade skatt och gjorde rätt för sig. Det är därför, och endast därför, vi har kunnat bygga upp en av världens starkaste välfärdsstater.

Men en välfärdsstat kan aldrig överleva om kopplingen mellan arbete och välfärd bryts. Den kan aldrig överleva om människor upplever att vissa bidrar medan andra bara tar del av systemet utan att själva vilja bära någonting. Därför är detta inte bara en reform som handlar om socialförsäkringar. Det är även en reform för att återupprätta arbetslinjen, samhällskontraktet och respekten för den svenska fliten.

Vi säger att Sverige fortfarande ska vara ett land med trygghet och solidaritet men också ett land som ställer krav. Den som kommer till Sverige ska veta att arbete, egen försörjning och ansvar är vägen in i den svenska gemenskapen. Och de som arbetar och bygger upp det här landet ska veta att vi står på deras sida.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Utrikesministern har vid flera tillfällen konstaterat att förtrycket i Iran håller på att förvärras.

Utrikesministern har även erkänt det faktum att regimen i Iran är ett säkerhetshot mot Sverige genom dess samröre med kriminella nätverk i Sverige, där syftet är att eliminera svenska medborgare och aktörer som utgör ett hot mot regimen.

Sverige har flera bilaterala avtal med Iran som kan sägas upp ensidigt. Det gäller bland annat ett avtal om ekonomiskt och industriellt samarbete samt ett avtal om ömsesidigt främjande och skydd av investeringar.

Med hänvisning till den iranska regimens antagonistiska verksamhet i Sverige samt förtrycket i Iran, avser utrikesministern att verka för att dessa avtal med Iran sägs upp?

Fru talman! I den proposition som behandlas i dag finns flera viktiga förslag som stärker Sveriges attraktionskraft för forskare och doktorander. Det är rätt väg. Sverige ska konkurrera om talangen, inte om problemen.

Samtidigt markerar propositionen något ännu viktigare, nämligen att migrationen inte är ett självändamål. Den ska tjäna Sverige och det svenska samhället och vara utformad utifrån svenska intressen. Detta framgår också tydligt av propositionens inriktning: att både stärka Sveriges attraktionskraft för kvalificerad kompetens och motverka missbruk av systemen.

Fru talman! Det räcker dock inte att öppna dörren för rätt människor. Man måste också stänga bakdörrarna för dem som inte är välkomna i Sverige.

En sådan bakdörr har varit uppehållstillstånden för utländska studenter. I dag finns i praktiken inga begränsningar för hur mycket utländska studenter kan arbeta i Sverige. Detta har skapat ett system där studier i vissa fall inte är ett mål för dessa utländska studenter utan ett medel för att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden utan att uppfylla de krav som gäller för arbetskraftsinvandring. Detta är ett systemfel.

Vi vet också att sådant missbruk har förekommit länge. SVT rapporterade i början av året om hur agenturer i Pakistan rekryterar studenter till svenska lärosäten, inte för studier utan för arbete. De hjälper till och med dessa studenter med fejkade bankutdrag – de säljer en väg in i Sverige, och när studenterna väl är här hoppar de av studierna och går rakt in i lågkvalificerade arbeten.

Det här är inte migration i Sveriges intresse utan ett system som utnyttjas. Det urholkar allmänhetens förtroende för migrationssystemet och för utländska studenter. Det ligger inte i någons intresse att man ska utgå ifrån att utländska studenter fuskar och tar någon bakväg in till den svenska arbetsmarknaden.

Låt oss vara tydliga: Ett system som kan utnyttjas kommer att utnyttjas. Lämnar man dörren öppen kommer folk att komma in, vare sig det är rätt eller fel. Det är upp till regering och riksdag att besluta om regler som minskar incitamenten för fusk. Så har inte skett under socialdemokratiska regeringar.

Fru talman! Det här handlar inte bara om kontroll. Det handlar om rättvisa. För varje person som utnyttjar systemet finns det en annan student som gör rätt för sig, studerar på heltid, följer reglerna och investerar sin tid och sitt liv i utbildning. När vi tillåter missbruk av systemet sviker vi dessa seriösa studenter.

Regeringen föreslår att möjligheten att arbeta när man har uppehållstillstånd för studier begränsas. Utgångspunkten är EU:s miniminivå på 15 timmar per vecka under terminerna. Syftet är att stävja fusk och missbruk. Det ska inte ses som ett förbud mot att utländska studenter arbetar. Det ska ses som en markering att studier ska vara huvudsyssla. Det innebär att tillgången till arbetsmarknaden måste vara begränsad för utländska studenter. Ett uppehållstillstånd för studier ska handla om studier. Det är tråkigt att detta inte varit självklart för vissa utländska studenter som kommit till Sverige, men nu ser vi till att det framgår att så är fallet.

Vidare skärps kraven på studieresultat. Det är nödvändigt. Propositionen öppnar för att tydligare – från regeringens håll eller från den myndighet som regeringen bestämmer – definiera vad som anses vara godtagbara framsteg i studierna. Det har tidigare bestämts genom beslut i Migrationsöverdomstolen. Nu kommer regeringen att höja och på ett tydligare sätt definiera dessa krav.

Det behövs höjningar av krav på vilka studieresultat som är godtagbara för utländska studenter. Kraven är i dag mycket låga. I Sverige motsvarar heltidsstudier på högskola eller universitet under ett normalt studieår 60 högskolepoäng. Kraven som ställs av Migrationsöverdomstolen är att en utländsk student ska klara av 15 högskolepoäng under det första studieåret, 22,5 högskolepoäng under det andra och 30 högskolepoäng under det tredje året och dem som följer. Har man tagit sig till Sverige för att studera borde man göra bättre ifrån sig.

Dagens krav innebär i praktiken att en utländsk student endast behöver ha klarat av en fjärdedel av de förväntade högskolepoängen under det första studieåret och runt hälften av de förväntade högskolepoängen under efterföljande år för att få ett uppehållstillstånd för studier förlängt. Detta är inte seriöst. Den som har kommit till Sverige och säger att han eller hon är här för att studera ska också studera. Därför föreslås det i denna proposition att kravet på godtagbara framsteg i studier bör höjas för utländska studenter.

Herr talman! En annan central förändring som kommer att ske genom denna proposition handlar om möjligheten att byta spår. I dag kan en utländsk student efter relativt begränsade studier ansöka om ett nytt uppehållstillstånd inifrån landet. Det räcker med att den utländska studenten har slutfört studier som motsvarar 30 högskolepoäng för att han eller hon ska kunna byta spår till ett annat uppehållstillstånd. Detta skapar incitament för utlänningar att komma till Sverige, studera under en kort tid och sedan inifrån Sverige ansöka om att få uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare.

Regeringen föreslår att kraven för att byta grund för uppehållstillstånd skärps. Studenten ska ha slutfört en högskoleutbildning som motsvarar minst två terminer. Detta är en avgörande förändring. Det innebär att det inte längre räcker med kortvariga studier för att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. En utländsk student ska ha slutfört en utbildning innan personen kan byta grund för sitt uppehållstillstånd.

Herr talman! Allt detta hänger ihop: begränsningar av arbete, skärpta studieresultat och stramare regler för spårbyte för utländska studenter. Det är inte enskilda åtgärder. Det är ett systemskifte för utländska studenter som vill studera vid svenska lärosäten. Det handlar om en enkel princip, nämligen att uppehållstillstånd ska användas för sitt syfte och inte utnyttjas för något annat. De studenter som kommer till Sverige ska vara just studenter – inte skenstudenter, inte personer som är här för att arbeta inom lågkvalificerade yrken och inte personer som exploateras av arbetsgivare som inte vill betala sjysta löner. De utländska studenterna ska studera, och om de arbetar ska det vara i mycket begränsad omfattning.

Herr talman! Det här är i grunden enkelt. Ett land som inte kan skilja mellan den som följer reglerna och den som utnyttjar dem är ett land som förlorar kontrollen. Den här regeringen och Sverigedemokraterna vägrar förlora kontrollen. Genom denna proposition och många andra har vi återupprättat ordning och reda inom migrationen. Det kommer inte att bli några genvägar, kryphål eller missförstånd. Utländska studenter ska vara här främst för att studera. Allt annat hör inte hemma i Sverige. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! När kritik av islam som religion eller kritik av politiska rörelser och ideologier kopplade till islam börjar beskrivas som islamofobi suddas gränsen ut mellan hat mot människor och kritik av idéer. Det är en farlig utveckling.

För det första är det endast en mindre andel av muslimerna i Sverige som regelbundet deltar i religiös verksamhet och en ännu mindre andel som är engagerade i islamistiska organisationer. Därför är det problematiskt att likställa kritik av islam och islamism med hat mot muslimer. Ett sådant likställande riskerar att ge både organiserad islam och islamistiska rörelser en legitimitet som de nu saknar. Det är just detta som begreppet islamofobi i praktiken ofta leder till, alltså att kritik av islam och islamism blandas samman med fientlighet mot muslimer.

Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi ska skydda människor från hat och diskriminering, men vi ska också försvara rätten att kritisera religioner, ideologier och politiska system, och vi ska stå upp för yttrandefriheten. Jag är rätt säker på att vi kan göra dessa saker samtidigt. Sverige har lyckats göra det rätt länge.

När Utrikesdepartementet tidigare har använt sig av begreppet islamofobi har man gett begreppet islamofobi en legitimitet som det egentligen inte har. Jag hoppas att det framgår tydligt att islamofobi är ett begrepp som fungerar som ett verktyg för islamister.

Jag är glad över att utrikesministern har tagit till sig av den kritik som uttryckts mot att Utrikesdepartementet använt sig av detta begrepp och att man nu kommer att använda sig av ett annat begrepp – antimuslimsk rasism – som åtminstone gör en större skillnad mellan kritik mot islamism samt islam och diskriminering av och hat mot muslimer.

Fru talman! Begreppet islamofobi och hur det tolkas påverkar hur vi i Sverige förhåller oss till yttrandefrihet och kritik av idéer och religioner.

Det finns de som menar att islamofobi enbart handlar om hat, diskriminering och fördomar mot muslimer som människor. Den typen av fientlighet är självklart helt oacceptabel. Ingen människa ska utsättas för hat eller diskriminering på grund av sin religion.

Samtidigt kan ingen människa påtvinga resten av samhället sin religion. Att motsätta sig religiös påverkan på samhällsstrukturer är inte detsamma som att hysa hat mot människor, och man är inte rasist för att man motsätter sig islamiseringen av Sverige. Ändå finns det många som menar att det svenska samhället är islamofobiskt om det inte anpassar sig till islam. Den tolkningen återfinns hos flera muslimska organisationer här i Sverige. Begreppet islamofobi har i många fall blivit ett epitet som används för att stämpla den som motsätter sig religiös påverkan på det offentliga rummet. Om man inte vill att någon ska bära den muslimska slöjan på en viss arbetsplats kallas man islamofob. Om man inte vill att barn ska fasta under skoltid kallas man islamofob. Om man kritiserar islamistiska organisationer kallas man islamofob.

För nästan två år sedan skrev journalisten Sofie Löwenmark följande i en krönika: ”Är det möjligt att bedriva kritisk forskning om islam och islamism, eller att journalistiskt granska ämnet, utan att utsättas för förtalskampanjer och bli stämplad som ’islamofob’? Svaret är nej.”

Jag delar helt och hållet den bilden. Det är många som återkommande pekas ut som islamofober, även forskare som Magnus Ranstorp och Sameh Egyptson. Det spelar ingen roll hur mycket underlag de presenterar; de kallas ändå islamofober. Detta visar att vi har att göra med ett begrepp som i praktiken används för att tysta kritik.

Man måste även ställa frågan varför Utrikesdepartementet väljer att använda ett begrepp som är så otydligt och så ofta missbrukas i den offentliga debatten. Varför inte tala klarspråk och använda begrepp som religionsfrihet? Det är ett begrepp som inkluderar alla, oavsett tro, och som vilar på en tydlig demokratisk grund. Religionsfrihet innebär både rätten att tro och rätten att slippa bli påverkad av andras tro. Det är en princip som är svår att förvränga.

Fru talman! När ett begrepp används för att tysta kritik i stället för att bemöta den har det slutat vara ett skydd mot diskriminering och blivit ett verktyg för makt. Sverige ska inte vara ett land där människor tystnar av rädsla för att bli stämplade som islamofober. I Sverige ska människor kunna kritisera islam och islamism även framöver. Kritik av islam och islamism ska vara en naturlig del av samhällsdebatten.

Herr talman! Min fråga går till socialminister Jakob Forssmed. Förenade Islamiska Föreningar i Sverige är en av de muslimska organisationer som i år har fått mest bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, hela 1,7 miljoner kronor. Den största organisationen inom Förenade Islamiska Föreningar i Sverige är Islamiska Förbundet i Sverige, som av många experter pekas ut som en organisation med nära kopplingar till Muslimska brödraskapet. Så sent som denna månad kom det återigen fram att en imam i en av medlemsmoskéerna i Förenade Islamiska Föreningar i Sverige förespråkade antisemitism och hat.

Min fråga till statsrådet är följande: Hur många gånger behöver Förenade Islamiska Föreningars moskéer sprida hat innan statsrådet tar initiativ till att bidraget till denna organisation upphör?

Fru talman! Miljöpartiet svarar inte på den centrala frågan: Hur många asylsökande ska Sverige ta emot? För det är precis det som detta handlar om.

Om man avskaffar förstalandsprincipen och inför ett tvingande mottagande av asylsökande flyttar man ansvaret från första ankomstland till länder som Sverige. Då räcker det inte med att tala om solidaritet, utan då måste man börja tala om volymer.

Vi talar om över 600 000 asylansökningar i EU på ett år. Ska Sverige ta emot 5 procent, 10 procent eller mer? Det blir rätt många asylsökande som Sverige då ska ta emot.

Det här är ingen liten justering av systemet. Det är en grundläggande omläggning av hela migrationspolitiken. Då borde man ha en aning om hur det drabbar Sverige. Ändå står Miljöpartiet här utan att kunna redovisa vilka konsekvenser det får.

Hur påverkas mottagningskapaciteten? Hur påverkas kostnaderna? Hur kommer samhällsfunktionerna att påverkas? Kommer vi gå igenom ännu en migrationskris? Kommer vi ha vuxna män som går i skolan med små barn? Kommer kvinnor att bli trakasserade av migranter på badhus? För allt det där hände 2015. Det såg vi.

Fru talman! Det räcker inte med att beskriva en ambition. Man måste också ta ansvar för konsekvenserna. Jag ställer frågan igen: Hur många asylsökande anser Miljöpartiet att Sverige ska ta emot i ett sådant system, och är man beredd att stå för den konsekvensen?

Fru talman! Miljöpartiet föreslår att förstalandsprincipen ska avskaffas eller kraftigt försvagas. Förstalandsprincipen innebär att den som söker asyl ska få sin ansökan prövad i det första säkra land han eller hon kommer till och inte själv välja destination.

Det är en rimlig ordning. Den som är i behov av skydd söker skydd i första säkra land. Om man därefter reser vidare uppstår frågan vad som egentligen är drivkraften – skyddsbehov eller andra motiv.

Om någon tar sig från Syrien till Turkiet och finner skydd där blir det märkligt om man då åker vidare, för man har ju redan funnit skydd. Det finns ingen anledning att irreguljärt förflytta sig mellan länder när man inte är förföljd.

Trots detta vill Miljöpartiet avskaffa förstalandsprincipen. I sitt förslag menar Miljöpartiet att förstalandsprincipen ska ersättas av vad man kallar tvingande solidariskt mottagande av asylsökande. Sverige ska tvingas att ta emot asylsökande som kommit till andra EU-länder och redan fått skydd. Det är vad Miljöpartiet föreslår.

År 2025 ansökte mer än 600 000 människor om asyl i EU. Det är rätt många människor. Då uppstår frågan: Hur många asylsökande skulle Sverige tvingas ta emot om Miljöpartiet fick bestämma och det här tvingande solidariska mottagandet av asylsökande ägde rum?

Det skulle ju vara mycket mer än i dag. Men har Miljöpartiet gjort någon form av konsekvensanalys av hur Sverige skulle drabbas om man avskaffade förstalandsprincipen och Sverige skulle tvingas ta emot en större del av de asylsökande som kommer till EU?

Herr talman! Först vill jag rätta en sak som ledamoten framförde i sitt anförande. Hbtqi-personer och kvinnor prioriteras i Sveriges nuvarande strategi för att ta hit kvotflyktingar.

Det finns många utsatta människor i världen. Mer än 40 miljoner flyktingar har lämnat sitt land. Om vi skulle ta hit alla dessa människor eller 1 procent av dem skulle det förstöra det svenska samhället helt och hållet. Att femfaldiga antalet kvotflyktingar skulle förvärra de integrationsproblem vi har i dag.

Samtidigt har vi många utsatta i Sverige. När ledamoten pratar om empati tänker jag på de utsatta som finns i Sverige och som också behöver stöd. Vi måste också se vem stödet ska gå till. Ska det gå till de kvotflyktingar som kommer till Sverige, eller ska det gå till dem som redan lever i Sverige och som befinner sig i utanförskap? Det kan vara både etniska svenskar och invandrare.

Vi har stora integrationsproblem som vi inte har löst. Jag menar att det är först när vi har sett till att reducera de sociala problem som finns i Rosengård och andra invandrartäta områden som vi borde fundera på att öka antalet kvotflyktingar. Men ledamoten vill göra det redan i dag. Då undrar man: Ser ledamoten integrationsproblemen? Ser ledamoten de etniska svenskar som har problem och som behöver stöd från samhället? Det verkar ledamoten inte göra, om han redan i dag vill femfaldiga antalet kvotflyktingar.

Herr talman! Centerpartiet vill att Sverige ska ta emot minst 5 000 kvotflyktingar per år. Det innebär en femdubbling av antalet kvotflyktingar jämfört med i dag. I dag tar Sverige emot endast 900 kvotflyktingar, vilket är den nivå som andra nordiska länder ligger på.

Det som är viktigt att veta om kvotflyktingar är att det handlar om utsatta människor som ofta kräver mycket stöd för att etablera sig i samhället. Det finns fortfarande kvotflyktingar som kommer till Sverige och är analfabeter. Då är det uppenbart att vägen till arbetsmarknaden är lång, och just på grund av att kvotflyktingars integrationsprocess är så lång tar vi emot endast 900 stycken. Det ligger inte i Sveriges intresse att ta emot fler kvotflyktingar. Det skulle bland annat förvärra det utanförskap som redan finns i Sveriges invandrartäta områden.

Centerpartiets ledamot är självklart medveten om de integrationsproblem vi har i Sverige och det kulturella utanförskap som finns i invandrartäta områden. Då är det märkligt att ledamoten föreslår att antalet kvotflyktingar ska femfaldigas.

Om vi i dag har invandrare i landet som inte riktigt kommit in i samhället och som behöver stöd för att integreras i samhället, är det då förnuftigt att femfaldiga antalet kvotflyktingar, som är just den grupp som har svårt att integreras?

Varför anser ledamoten att Sverige ska ta emot avsevärt fler kvotflyktingar än våra nordiska grannländer? Är det inte just den politiken som har skapat de integrationsproblem som Sverige har i dag?

Herr talman! Jag bryr mig inte om var människor kommer ifrån. Det viktiga är om de har tillstånd att vara i Sverige eller om de är illegala migranter, som ska utvisas från det här landet. Jag tror att det är rätt många som håller med mig.

Här har vi alltså ett parti som vill bevilja uppehållstillstånd för illegala migranter, som inte har rätt att vistas här. Man börjar med amnesti för 2 700 personer – det beskriver Vänsterpartiet självt. Samtidigt driver man linjen att den person som befunnit sig i Sverige tillräckligt länge i praktiken ska få stanna oavsett om personen haft rätt att vara här eller inte.

Det här är en migrationspolitik som leder oss tillbaka till migrationskrisen 2015 och vidare till ännu mörkare platser, där Sverige återigen kommer att bli världens socialbyrå. Det är Vänsterpartiets mål, och det är ett mål som skadar Sverige.

Signalen från Vänsterpartiet är glasklar: Ta dig till Sverige och stanna tillräckligt länge! Då ordnar det sig. Du får stanna även om din vistelse var olaglig från början.

Herr talman! Det är inte seriöst. Antingen förstår man konsekvenserna av det här, och då är det ansvarslöst, eller så förstår man dem inte, och då är det ännu mer bekymmersamt.

Har man en migrationspolitik där även illegala migranter får uppehållstillstånd efter en längre vistelse i Sverige är det inte längre en reglerad invandring. Det är då en form av fri invandring, och det oroar mig att det finns flera partier inom det rödgröna alternativet som förordar fri invandring till Sverige.

Herr talman! Vänsterpartiet föreslår att 2 700 illegala migranter ska få amnesti i Sverige. Då har Vänsterpartiet räknat ut att detta skulle kosta 130 miljoner kronor varje år. Men detta är bara ett första steg. Vänsterpartiet vill också att utlänningar som levt en längre tid i Sverige ska få uppehållstillstånd oavsett om de haft tillstånd att vara här eller inte.

Med all respekt för den ståndpunkten måste jag ändå fråga ledamoten från Vänsterpartiet om ledamoten inte ser problemen med ett sådant förslag.

Det är uppenbart att en ordning där alla som kommer till Sverige från ett annat land så småningom får uppehållstillstånd kommer att leda till massinvandring. Sverige är en välfärdsstat. Sverige är ett rikt land med många möjligheter. Det är många som vill komma till Sverige, men det finns mer än 8 miljarder människor i världen. Alla kan inte komma till Sverige. Mer än 42 miljoner människor är på flykt och har lämnat sina hemländer. Det räcker att 1 procent av dem söker sig till Sverige för att systemen ska utsättas för mycket stora påfrestningar.

Mot den bakgrunden framstår det som oansvarigt att införa en ordning där personer i praktiken kan få uppehållstillstånd efter en viss tid oavsett om de tidigare haft rätt att vistas här eller inte. Det är uppenbart för vem som helst att det leder till en kaotisk situation.

Då måste jag fråga ledamoten: Varför vill Vänsterpartiet driva en migrationspolitik som uppenbarligen leder till en ohållbar situation där de som lever här, men också de som kommer hit, kommer att fara illa?

Herr talman! Jag förstår frågan, men den utgår från ren okunnighet. Jag tycker att ledamoten borde vara medveten om att svenska medborgare har fler rättigheter och friheter än icke-medborgare. Det är en poäng med att bli medborgare i Sverige: Man får fler rättigheter, och man får tillgång till vissa anställningar som icke-medborgare inte har tillgång till. Det är en självklarhet i alla världens länder att utlänningar, alltså icke-medborgare, inte har en ovillkorlig rätt att vistas i landet. I många länder har man mycket högre krav på utlänningar för att få vistas i landet än vi har i Sverige.

Sedan säger ledamoten att han inte vill se extremister i Sverige. Men Vänsterpartiet är ju emot en lagstiftning om att utvisa utlänningar på grund av bristande vandel. Det är vad lagstiftningen handlar om. Du har inte begått ett brott som utlänning, men du har börjat umgås med extremister. Du har börjat stödja Hamas eller Isis. Då utvisas du. Men vad ledamotens parti säger är att man inte ska utvisas på grund av detta. Då vill ju Vänsterpartiet se fler islamistiska extremister i Sverige; det går inte att förneka.

Herr talman! Lagstiftning om bristande vandel kommer att omfatta vissa utlänningar. Svenska medborgare har ovillkorlig rätt att vistas i Sverige, och det känner ledamoten till. Tanken med en sådan lagstiftning är att den som är utlänning och gäst i Sverige ska sköta sig. Det innebär inte bara att man inte ska bryta mot lagen, utan det innebär också att man inte ska hamna i olika extremistgrupper eller börja umgås med kriminella gäng.

Detta handlar om utlänningar. När ledamoten försöker förvränga saker och ting, jämföra svenska medborgare och utlänningar och säga att de ska följa samma lagstiftning och att man på grund av bristande vandel skulle utvisa svenska medborgare känns det märkligt att ledamoten är vänsterpartistisk migrationspolitisk talesperson. Ledamoten verkar ju inte ha någon aning om att medborgarskap innebär att man har ovillkorlig rätt att vistas i Sverige, medan utlänningar kan utvisas på grund av bristande vandel. Sverige har befogenhet att införa sådan lagstiftning.

Vill Vänsterpartiet ha utlänningar i Sverige som är med i kriminella gäng? Vill Vänsterpartiet ha utlänningar i Sverige som samarbetar med Isis, men som inte har begått brott? De frågorna måste ledamoten svara på.

Vi vill inte ha extremister i Sverige. Jag utgår från att regeringen inte vill ha extremister i Sverige. Det är därför vi siktar på att införa sådan lagstiftning. Jag tror att vi har mandat att införa sådan lagstiftning. Det svenska folket vill inte ha islamistiska eller andra extremister i Sverige. Vi vill utvisa dem.

Herr talman! Grunden för den slutsats som vi dragit och som innebär att man inte ska ge den här gruppen uppehållstillstånd per automatik är att politiker inte kan peka ut vilka grupper, vilka nationaliteter, som ska få flyktingstatus. Om man ska ta ett sådant beslut gör man det i förväg, kanske genom ett avtal som Försvarsmakten har med den gruppen eller genom lagstiftning.

Man kan inte i efterhand prioritera olika grupper. Det har Miljöpartiet gjort tidigare. De har pekat ut unga afghaner och sagt att den gruppen ska få någon form av uppehållstillstånd. De har pekat ut tonåringar och sagt att utvisningar av alla tonåringar ska stoppas. Men lagstiftning fungerar inte på det sättet. Människor måste behandlas på ett likvärdigt sätt. Om de har asylskäl får de självklart asyl, helst i första säkra land. De behöver inte ta sig ända till Sverige. De behöver ta sig till ett land där de får den säkerhet de behöver.

Vi har inte haft sådan lagstiftning att man automatiskt får uppehållstillstånd bara för att man hjälper svenska soldater. Vi vet inte vad sådan lagstiftning kan leda till. En sådan lagstiftning måste utredas. Skulle den innebära att vi ger alla som hjälper svenska soldater uppehållstillstånd framöver om de skulle hamna i en situation där en regim förföljer dem? Det måste utredas vad en sådan lagstiftning kan innebära och hur många migranter vi skulle ta emot på grund av den.