Nima Gholam Ali Pour

Fru talman! Ledamoten frågade om det hade blivit tryggare i Syrien och Afghanistan. Nej, det har inte blivit tryggare i Syrien och Afghanistan. Men jag hoppas att ledamoten och hans parti förstår att världens problem inte är bara Sveriges ansvar.

Vi kan inte ta emot hundratusentals människor för att olika länder befinner sig i krig. Vi har en viss kapacitet, och vi har en välfärdsstat. Vi har ett visst antal bostäder. Vi behöver en trygghet i det här landet för våra egna invånare. Vi kan självfallet inte ta hit hela Afghanistan och Syrien.

Om ledamoten hade läst propositionen skulle han veta att begreppet första asylland står där. Det innebär att när man kommer till ett första säkert land och kan söka asyl där ska man inte åka vidare till Sverige. Om man åker från Afghanistan och kommer till ett land som Turkiet eller, låt oss säga, Bulgarien eller någon annanstans i Östeuropa – varför åker man då vidare till Sverige? Då är man inte asylsökande, utan då är man en ekonomisk migrant som redan har fått asyl men väljer att gå vidare.

När det handlar om att etablera sig i Sverige skulle jag säga att vi har genomfört den största integrationsreformen i modern tid genom att kräva att de som ska bli svenska medborgare ska lära sig svenska och kunna försörja sig. De ska helt enkelt bli en del av det här landet och etablera sig innan de får sitt medborgarskap.

När det gäller de utrikes födda förstår de själva att Sverige inte kan ta emot hela världen. De utrikes födda förstår att massinvandring inte är förenligt med en fungerande välfärdsstat.

Fru talman! Som ledamoten sa är Centerpartiet emot att man ska utmönstra permanenta uppehållstillstånd. Jag måste ändå ställa en fråga. Om en person kommer till Sverige därför att han eller hon behöver skydd, varför ska Sverige ge ett längre skydd än vad den personen behöver?

Ingen ifrågasätter att personen ska få skydd. Men om skyddsbehovet upphör måste utgångspunkten ändå vara att personen ska återvända till sitt hemland. Är det här inte någonting som Centerpartiet håller med om?

Propositionen innebär dessutom att de grupper som inte längre kommer att kunna få permanent uppehållstillstånd fortfarande ska kunna bli svenska medborgare om de uppfyller medborgarskapslagens krav och har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd.

Har man för avsikt att stanna i Sverige varaktigt, och om rättstillämparen bedömer att vistelsen i Sverige kommer att vara varaktig, kan man få medborgarskap om man uppfyller alla de andra kraven som en utlänning behöver uppfylla för att få svenskt medborgarskap.

Då blir ju frågan varför permanent uppehållstillstånd behövs. Om en utlänning inte längre har skäl att stanna i Sverige, och inte heller har varit här länge nog för att bli medborgare, vad är anledningen till att den personen ska stanna kvar?

Permanent uppehållstillstånd blir en märklig mellanposition, och Centerpartiet borde förklara varför det över huvud taget behövs.

Fru talman! Jag vill rätta ledamoten. Sverigedemokraterna vill inte att fler ska bli svenska medborgare utan att de som uppfyller kraven ska bli svenska medborgare – inga andra.

Miljöpartiet menar att permanenta uppehållstillstånd skapar förutsättningar för integration – detta upprepas hela tiden. Då måste jag ställa en fråga. Under väldigt lång tid hade vi just den ordning som Miljöpartiet förordar, med permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Men det var under samma period vi i Sverige fick de integrationsproblem som vi fortfarande kämpar med i dag. Det var under den perioden som utanförskapet växte, segregationen ökade och arbetslösheten bland utrikes födda bet sig fast på höga nivåer. Det var under den perioden vi fick de parallella samhällen som har etablerat sig på många håll i landet och det hedersförtryck som har brett ut sig i Sverige.

Om permanenta uppehållstillstånd nu är så avgörande för integrationen, varför såg vi då på den tiden inte de positiva resultat som ledamoten talar om? Vilka konkreta resultat kan Miljöpartiet peka på som visar att permanenta uppehållstillstånd har förbättrat integrationen i Sverige?

Fru talman! Något som jag har svårt att förstå i den här debatten är varför vissa partier är så angelägna om att människor ska leva permanent i Sverige som utlänningar. Om en person kommer till Sverige, lär sig svenska, arbetar, försörjer sig själv, följer våra lagar och bygger upp sitt liv här finns det redan en väg till permanent tillhörighet. Den vägen är svenskt medborgarskap, med alla de rättigheter och skyldigheter som följer med. Det är där den verkliga gemenskapen och den långsiktiga anknytningen till Sverige finns.

Miljöpartiet verkar dock föredra en annan ordning. De vill att människor ska kunna leva här med permanent uppehållstillstånd år efter år utan att det finns någon tydlig slutpunkt. Jag menar att det är en märklig syn på integration. Om en person har gjort Sverige till sitt hem borde målet vara att bli en del av den svenska gemenskapen genom medborgarskapet. Om en person däremot endast vistas här därför att det finns ett skyddsbehov i personens hemland ska uppehållstillståndet naturligtvis vara knutet till just det skyddsbehovet. När skyddsbehovet upphör ska personen åka hem till sitt hemland.

Jag undrar varför ledamoten från Miljöpartiet anser att det behövs permanenta uppehållstillstånd när den som under en längre period haft uppehållstillstånd i Sverige ändå kommer att kunna erhålla svenskt medborgarskap.

Fru talman! Ledamoten från Vänsterpartiet blandar ihop rätt många olika saker.

För det första: Jag sa aldrig att de som behöver skydd ska åka hem. Man söker skydd i Sverige. Det genomförs en prövning. Har man behov av skydd får man stanna. Har man inte behov av skydd utvisas man. Det är så reglerad invandring fungerar.

Det är inte så att alla som kommer till Sverige och söker skydd får stanna här. Det är chockerande att ledamoten uttalar sig på det sättet. Här har vi alltså ett parti som vill ha fri invandring, och det här partiet ska fungera som någon form av regeringsunderlag till Socialdemokraterna. Det är ju chockerande.

För det andra: Ledamoten sa att alla som kommer till Sverige och får uppehållstillstånd ska få permanent uppehållstillstånd. Det ska vara huvudregel. Och det här partiet ska vara någon form av regeringsunderlag till Socialdemokraterna och ha inflytande över migrationspolitiken.

Vad tror ledamoten skulle hända om alla som kom till Sverige fick permanent uppehållstillstånd? Vad tror ledamoten skulle hända om alla som fick uppehållstillstånd i Sverige fick permanent uppehållstillstånd från början? Alla skulle börja komma till Sverige. Människor från massor av tredjeländer, från Mellanöstern och från Afrika, skulle passera flera europeiska länder och anlända till Sverige. Vi skulle ha samma migrationskris som vi hade 2015, med alla de offer som det innebar.

Fru talman! En viktig del i den proposition som vi debatterar i dag handlar om att de som söker asyl i Sverige ska få skydd så länge de behöver det. Sedan, när det blivit lugnare i deras hemländer, är det meningen att de ska åka hem. Asyl ska alltså inte leda till permanent uppehållstillstånd.

Detta är något som Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet har reserverat sig mot. Vänsterpartiet menar att permanent uppehållstillstånd ska vara huvudregel. Men om skyddsbehovet är tillfälligt, vilket det brukar vara, varför ska då uppehållstillståndet vara permanent? Den frågan ställer sig nog många i Sverige.

Många stöder asylrätten. Man vill ge skydd åt dem som behöver det, men samtidigt förväntar man sig att de som en gång sökt skydd i Sverige ska åka tillbaka till sina hemländer och hjälpa till att bygga upp dem när krisen, kriget eller den oreda som finns där är slut.

I propositionen finns även en väg till medborgarskap för dem som inte får permanent uppehållstillstånd. Om man har uppfyllt kraven för medborgarskap, speciellt hemvistkravet, uppfyller man också vanligen kravet att ha välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd.

Det här låter som rimliga förslag för de flesta som lever i Sverige. Varför är Vänsterpartiet emot detta?

Fru talman! Det känns som att ledamoten redan har skrivit sina anteckningar eftersom hon påbörjar varje anförande med att anklaga mig för något jag inte har sagt. Jag sa inget om utvisningar, men ledamoten påstår det för att kunna påbörja sin harang.

Men låt oss fortsätta på det temat. Har man inte tillstånd att vistas i Sverige måste man utvisas. Det finns ingen annan grund för utvisning än att personen saknar tillstånd. Så fungerar utlänningslagen, och det vet ledamoten.

Skälen för att vistas i Sverige måste ha sin grund i utlänningslagen. Det räcker inte att man har träffat någon och blivit kär eller att man börjar göra positiva saker i samhället. Skälen måste ha sin grund i utlänningslagen. Det är så en reglerad invandring fungerar.

Vill ledamoten kanske inte ha en reglerad invandring? Vill ledamoten kanske inte utvisa någon alls? Vill ledamoten kanske ha fri invandring så att alla som kommer hit får stanna? Det är den uppfattning jag får när jag hör ledamoten tala om utvisningar och skälen till att man får befinna sig i Sverige.

Fru talman! Ja, det står så i Tidöavtalet. Sedan måste man dock faktiskt genomföra lagstiftningen, och där har Justitiedepartementet kapacitet. Alla som följer denna debatt kan se att ingen regering har genomfört så mycket lagstiftning inom migrationspolitiken och rättspolitiken som den här regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, har gjort.

Jag går vidare till uppehållstillstånden. Om man ska befinna sig i Sverige måste man antingen ha skäl till det eller bli medborgare. Det kan inte vara så att man som utlänning – alltså som icke-medborgare – får befinna sig i Sverige utan att ha några skäl till det. Det är detta som permanent uppehållstillstånd innebär. Nu kommer man inte längre att kunna få permanent uppehållstillstånd, men om man tidigare har fått permanent uppehållstillstånd befinner man sig egentligen i Sverige utan att ha skäl till det. Det är fel.

En utlänning ska antingen bli medborgare eller ha skäl. Om det handlar om asyl och det blir fred i personens hemland får personen åka tillbaka – då kan man inte säga att man har ett permanent uppehållstillstånd och välja att inte åka tillbaka trots att det är fred i hemlandet. Om man vill befinna sig i Sverige permanent ska man bli medborgare, lära sig språket och bli en permanent del av gemenskapen. Det är ingen som stänger ute folk, men en utlänning kan inte permanent befinna sig i Sverige utan att ha några skäl till det.

Fru talman! Jag skulle säga att ledamoten har fel i allt han säger.

Jag börjar med uppgiftsskyldigheten, som ledamoten kallar angiverilagen. Redan i direktivet stod det att man ska ta hänsyn till de känsliga uppgifter som skolan och sjukvården har. Utredningen som lade fram förslagen tog inte med sjukvården, skolan eller socialtjänsten. Vi ställde oss bakom den proposition som lades fram inför riksdagen. Det var inte alls så att vi backade. Förslagen hade från början inte med sjukvården, socialtjänsten eller skolan.

När det gäller att dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd är det intressant att ledamoten går händelserna i förväg. Vi har inte fått igenom våra krav än. Det jag sa till ledamoten var att valet först måste genomföras, och sedan får vi se om folket stöder vår position. Huruvida vi får igenom våra krav är en annan process. Såvitt jag vet har inte Moderaterna, KD eller Liberalerna samma ståndpunkt som vi har, och man borde inte blanda ihop deras ståndpunkter med vår.

Folket får helt enkelt bestämma vad man stöder. Vill man ha kvar människor med permanent uppehållstillstånd i landet, eller vill man att de permanenta uppehållstillstånden dras tillbaka så att dessa människor antingen väljer att bli medborgare eller får tillfälligt uppehållstillstånd?

Jag har i dag argumenterat emot permanent uppehållstillstånd. Vi tänker utmönstra de permanenta uppehållstillstånden. Jag vill verkligen inte att det ska finnas människor kvar i landet med permanent uppehållstillstånd, och jag tycker därför att man ska dra tillbaka dessa uppehållstillstånd.

Fru talman! Vilka krav man kan ställa beror på hur många mandat man har efter valet, men det är absolut en del av vår politik. Vi vill inte att människor ska befinna sig i Sverige med permanenta uppehållstillstånd. Det är därför vi utmönstrar dem. Vi som parti tycker att de permanenta uppehållstillstånd som finns i Sverige borde dras tillbaka. Väljarna får avgöra om de stöder det.

Vår politik är mycket populär – det är därför Socialdemokraterna ansluter sig till förslag efter förslag. Det uppstår förvirring kring hur oppositionspartierna över huvud taget ska kunna samarbeta med tanke på att Socialdemokraterna har stött nästan all migrationspolitik från Tidöpartierna under mandatperioden. Man har gjort små justeringar, men man har stött principerna.

Jag skulle inte säga att vi har backat. Det här är den största omläggningen av svensk migrationspolitik i modern tid, och vi har genomfört många förslag. Ledamoten har kommit upp i talarstolen och beklagat sig över våra förslag, så visst har vi genomfört mycket. Vi har till exempel skärpt medborgarskapskraven. Vi har gått fram med många förslag och sett till att man får kvalificera sig till välfärden. För bara tio år sedan hade ingen kunnat föreställa sig att man kunde genomföra detta, och jag tror att ledamoten vet det.

Det är inte alls så att vi har backat från några förslag.

Fru talman! I dag behandlar vi återigen en av de propositioner som verkligen ger oss förändringar som vi länge har behövt.

Ett förslag i den proposition som vi behandlar i dag är att utmönstra permanenta uppehållstillstånd för flera grupper av utlänningar. Dessa grupper består av skyddsbehövande, varaktigt bosatta, utlänningar som har uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter och utlänningar som har uppehållstillstånd på grund av vissa bestående verkställighetshinder. Inte heller utlänningar som har uppehållstillstånd på grund av att de är anhöriga till personer från dessa grupper kommer att kunna få permanent uppehållstillstånd.

Det har aldrig funnits behov av att ge dessa grupper permanent uppehållstillstånd. Det skickar fel signaler om vad till exempel asyl är. Får man asyl i Sverige och därmed uppehållstillstånd för att man är skyddsbehövande ska man vistas i Sverige så länge man behöver det skyddet. När kriget man flydde ifrån tar slut och man inte längre är i behov av skydd får man återvända till sitt hemland. Det är det som är asyl: Man får tillfällig asyl i ett land för att senare återvända till sitt hemland när freden kommer tillbaka.

Vissa partier i den här församlingen har förvrängt detta så att asyl bara innebär att människor i allmänhet kommer till Sverige och bosätter sig här för alltid. Det är inte syftet med asylrätten. Om man under en längre period har befunnit sig i Sverige och uppfyller alla kraven kan man självklart ansöka om att bli medborgare. Det är en annan sak. Då har man anslutit sig till den svenska gemenskapen. Man har lärt sig språket, man har tagit till sig sociala koder och man har skapat en reell anknytning till Sverige.

Som utlänning med uppehållstillstånd i Sverige ska man utgå från att ens vistelse här inte ska vara permanent. Uppehållstillstånd bör gälla så länge man har skäl att vistas i Sverige. Om man kom hit som flykting kan man vistas här så länge man är just flykting. Om det råder fred i ens hemland ska man åka tillbaka, om man inte blivit medborgare i Sverige.

Fru talman! En utmönstring av permanenta uppehållstillstånd för de grupper jag nämnt kommer bland annat att förändra medborgarskapsprocessen. Vanligen finns det krav på att en utlänning ska ha permanent uppehållstillstånd för att erhålla medborgarskap, men eftersom dessa grupper inte längre kan beviljas permanent uppehållstillstånd måste de i stället ha välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd för att kunna erhålla medborgarskap.

Bedömningen om en utlänning har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd är prognosbaserad. Rättstillämparen får bedöma om utlänningen utifrån avsikt och omständigheter kommer att kunna ha uppehållstillstånd i Sverige under en längre tid. Bedömningen underlättas av att riksdagen har röstat för att hemvistkravet för medborgarskap ska höjas till åtta år, eftersom den som ansöker om medborgarskap vanligen redan har haft varaktigt uppehållstillstånd under en längre tid.

Sammanfattningsvis handlar det om att bedöma om utlänningen framöver kommer att vistas i Sverige en längre period. Förfarandet har sitt ursprung i EU-rätten och finns redan i utlänningslagen när det gäller viss anhöriginvandring. Det finns alltså en praxis kring hur bedömningarna ska göras.

Jag kan tillägga att invandringen till Sverige kommer att minska när vi utmönstrar permanenta uppehållstillstånd för vissa grupper. Att man inte har behövt något skäl för att behålla sitt uppehållstillstånd i Sverige var självklart en magnet för asylinvandrare när de valde vilket land i Europa de skulle bege sig till.

Fru talman! En annan del av den här propositionen handlar om att anpassa svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt. Bland annat handlar det om att anpassa svensk rätt till asylprocedurförordningen, som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att utforma en förteckning över säkra ursprungsländer och säkra tredjeländer, vilket kommer att göra det möjligt att snabbare avslå asylansökningar. Ett säkert ursprungsland innebär att personen kommer från ett land där det normalt inte finns något skyddsbehov. Ett säkert tredjeland innebär att personen redan har passerat eller vistats i ett annat säkert land där skydd kan erhållas. I båda fallen minskar behovet av att Sverige prövar asylansökan.

Genom EU:s migrations- och asylpakt får Sverige större möjligheter att neka att pröva asylansökningar från personer som redan har ett effektivt skydd i ett annat land. Har man redan fått skydd i ett första asylland ska man inte kunna resa vidare genom flera länder och kräva en ny asylprövning i Sverige. Den ordningen kommer att skydda Europa och Sverige mot den massinvandring som vi drabbades av 2015.

Fru talman! En annan viktig del av propositionen handlar om screening. Under lång tid har svensk migrationspolitik präglats av ett synsätt där fokus har legat på mottagandet. Nu flyttas fokus i stället till kontrollen.

Den som kommer till Sverige och söker internationellt skydd ska först genomgå en screening. Syftet är att fastställa identitet, genomföra säkerhetskontroller, registrera personen och samla in de uppgifter som krävs för att avgöra vilket förfarande som ska tillämpas. Sverige har tidigare kontrollerat identitet och registrerat asylsökande, men genom migrationspakten stärks och formaliseras dessa kontroller genom ett särskilt screeningförfarande som ska genomföras innan personen går vidare i processen.

Staten måste veta vem som befinner sig på svenskt territorium innan personen släpps in i det ordinarie asylförfarandet. Vi måste veta vem personen är, varifrån personen kommer och om det finns omständigheter som påverkar Sveriges säkerhet eller den fortsatta handläggningen. För de allra flesta utlänningar innebär detta inga problem alls. Men för personer som försöker dölja sin identitet, lämnar felaktiga uppgifter eller utgör en säkerhetsrisk innebär screeningförfarandet att myndigheterna får bättre möjligheter att upptäcka detta i ett tidigt skede. Det stärker kontrollen över migrationen. Det stärker säkerheten. Det stärker också förtroendet för asylsystemet.

Fru talman! I den här propositionen finns många olika förslag, men i grunden handlar den om en mycket enkel princip: Den som vistas i Sverige ska ha skäl att vistas i Sverige. Om man har fått skydd för att man flytt från krig eller förföljelse ska uppehållstillståndet gälla så länge skyddsbehovet finns kvar. Om man har fått uppehållstillstånd på någon annan grund ska det också finnas ett fortsatt skäl för vistelsen. Men under lång tid har svensk migrationspolitik byggt på en annan logik. Uppehållstillstånd har i praktiken betraktats som permanenta redan från början. Det har skickat signalen att den som kommer till Sverige också kommer att få stanna här, vilket inte alltid är självklart.

De flesta asylsökande får avslag. Om de skulle få asyl i Sverige ska de vistas här så länge de behöver skydd, men inte längre. Det är oansvarigt att kommunicera ut något annat. Sådan kommunikation har skapat missförstånd och lett till att vissa som befunnit sig tillfälligt i Sverige har sett det som en rättighet att stanna kvar permanent. Med den här propositionen bryter vi med den ordningen.

Permanent uppehållstillstånd ska inte längre vara utgångspunkten. Den som vill bygga ett permanent liv i Sverige ska i stället kvalificera sig till svenskt medborgarskap genom långvarig vistelse och egen ansträngning.

Sverige ska inte tillåta utlänningar att vistas permanent i landet när deras anknytning till Sverige är tillfällig och kortvarig. Den principen är både rimlig, rättvis och nödvändig. Den principen visar respekt för de människor som lever i det här landet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Vi kan då återgå till det som Socialdemokraterna kallar etableringstillstånd. Om detta inte är något annat än ett nytt permanent uppehållstillstånd, varför vill Socialdemokraterna upprätta ett sådant över huvud taget?

Om Socialdemokraterna stöder idén att utlänningar som söker asyl – och vissa andra grupper – endast ska ha tidsbegränsade uppehållstillstånd i Sverige och ingenting som liknar ett permanent uppehållstillstånd, varför vill man upprätta ett nytt uppehållstillstånd som liknar ett permanent uppehållstillstånd?

Om tanken är att personer som har fått asyl ska vistas i Sverige tillfälligt tills skyddsbehovet upphör, varför behövs ett särskilt tillstånd som ska gälla ända fram till medborgarskapet?

Regeringens och Sverigedemokraternas linje är mycket enkel. Skydd ska vara tillfälligt. Den som vill stanna permanent i Sverige ska uppnå de krav som finns för att man ska kunna erhålla svenskt medborgarskap.

Socialdemokraternas modell verkar i stället bygga på att man först avskaffar permanent uppehållstillstånd och sedan skapar ett nytt tillstånd som fyller exakt samma funktion. Jag undrar därför fortfarande: Anser Socialdemokraterna att asyl ska leda till en tillfällig vistelse i Sverige, eller anser man att asyl i praktiken ska leda till en permanent bosättning?

Fru talman! Socialdemokraterna är ett mycket kreativt parti – det måste man ge dem. Socialdemokraterna vill ersätta permanent uppehållstillstånd med ett så kallat etableringstillstånd. Ett etableringstillstånd är ett permanent uppehållstillstånd men med ett annat namn. Det är det här Socialdemokraterna menar med en stram migrationspolitik. Man har en liberal migrationspolitik men använder andra begrepp.

Socialdemokraterna beskriver etableringstillståndet som en ersättning för permanent uppehållstillstånd. De erkänner i sin reservation att det i praktiken är ett permanent uppehållstillstånd – men med ett annat namn. Det blir lite löjligt.

Vill Socialdemokraterna ha en stram migrationspolitik där de som får asyl i Sverige vistas här under en begränsad tid, eller vill man att dessa utlänningar ska vistas här permanent?

Har Socialdemokraterna några principer över huvud taget när det kommer till migrationspolitiken? Det verkar inte så. Å ena sidan vill man behålla någon form av permanent uppehållstillstånd och kalla det etableringstillstånd. Å andra sidan kommer man att rösta för regeringens och Sverigedemokraternas förslag om att utmönstra permanent uppehållstillstånd, vilket är bra.

Jag tror inte att väljarna riktigt förstår vad Socialdemokraterna egentligen står för.

Fru talman! Min fråga går till socialministern.

Förra året stoppade Myndigheten för stöd till trossamfund stödet till Islamiska Shiasamfunden i Sverige efter att det konstaterats att den största moskén inom Islamiska Shiasamfunden i Sverige, Imam Ali Islamic Center, samverkat med regimen i Iran för att bedriva säkerhetshotande verksamhet mot Sverige och mot personer i den iranska diasporan.

Nyligen beslutade Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor att bevilja Islamiska Shiasamfunden i Sverige 848 000 kronor i offentliga medel. Det är oklart vilka omständigheter som har förändrats sedan den tidigare bedömningen.

Anser socialministern att det är lämpligt att offentliga medel delas ut till organisationer med så nära band till regimen i Iran?

Fru talman! Det finns också ett internationellt arbete för att motverka den ofrivilliga organskörden. Statsrådet har gått igenom en del av det internationella arbete där Sverige medverkar, men det finns också Europarådets konvention mot handel med mänskliga organ, Santiagokonventionen, som Sverige av någon anledning inte har tillträtt.

Trots all den dokumentation som finns om den ofrivilliga organskörden i Kina behandlas Kina som vilket transplantationsland som helst av svenska myndigheter. Här har regeringen mycket att göra. Det minsta man kan göra är att ge uppdrag till berörda myndigheter att åtminstone förhålla sig till Kina så som man bör förhålla sig till ett land som med tvång berövar människor deras organ.

Kina är inget normalt land i dag, och jag tycker inte att vi ska sätta så stor tilltro till deras lagstiftning. Det är en maffiastat som behandlar vissa av sina medborgare som inget mer än biologiska tillgångar. Vi talar om ett system där människans kropp behandlas som ett lager av reservdelar. Det är inte bara ett brott mot medicinsk etik; det är ett angrepp mot själva människovärdet.

Sverige kan göra mycket. Det finns lagstiftning som andra länder har antagit för att se till att landets medborgare inte deltar i denna ofrivilliga organskörd. De länderna har inte tittat på om det finns indikationer. Förmodligen har de kartlagt om medborgare från deras länder åker till Kina, och då har de antagit lagstiftning för att hindra detta. Statsrådet säger att det inte finns indikationer på att svenska medborgare har åkt till Kina för att ta emot organ som andra människor berövats med tvång. Då har man inte tittat på och kartlagt detta. Man har inte lyft upp misstänkta fall.

Som statsrådet säger: Om efterfrågan minskar kommer också antalet ofrivilliga organtransplantationer att minska.

Fru talman! Jag har tittat närmare på den lagstiftning som statsrådet refererar till. Den gäller om själva handlingen är olaglig också i det främmande landet och innebär inte att man kan sätta dit dem som tar emot organ som andra människor har berövats med tvång i till exempel Kina. Det måste därför vara olagligt i det land där brottet begås.

Det finns länder som redan har infört lagar för att deras medborgare inte ska bidra till de hemska dåd som kommunistregimen i Kina ägnar sig åt. Sverige kan och borde följa dessa länders exempel. Det finns flera länder som är kända för att ha antagit just sådana lagar. Att åka till Kina eller vilket land som helst och ta emot organ som har tagits från andra människor med tvång är olagligt i till exempel Belgien, Israel och Taiwan.

Ett sätt att minska risken för att svenska medborgare bidrar till dessa övergrepp är bättre informationsutbyte och tydligare möjligheter att uppmärksamma misstänkta fall. Vi har inget sådant informationsutbyte i Sverige. Det är lätt att åka till ett annat land, ta emot organ som tagits från en annan människa med tvång i en diktatur och därefter få eftervård här i Sverige. Det är lätt att komma undan i dag.

Om vårdgivare och försäkringsbolag kan flagga fall där det finns misstanke om att organ har tillhandahållits genom tvång eller andra allvarliga människorättsövergrepp kan berörda myndigheter få bättre underlag och lättare upptäcka mönster. Det verkar vi inte ha gjort i Sverige.

Det skulle också skicka en viktig signal om att detta inte är något som vi kommer att blunda för eftersom människor har rätt till sin egen kropp. Människor har rätt till sina egna organ. I dag händer det här helt och hållet i det fördolda. Offren glöms bort medan de svenska medborgare som eventuellt har bidragit till detta förtryck får eftervård här i Sverige.

Samtidigt har specifika kinesiska sjukhus och transplantationsmiljöer pekats ut i rapporter och utredningar om dessa mycket allvarliga övergrepp. Trots detta har samarbeten mellan svenska institutioner och sådana verksamheter inte på något sätt motverkats. Samarbete förekommer fortfarande mellan svenska institutioner och kinesiska verksamheter som kopplats till ofrivillig organskörd, vilket väcker en grundläggande fråga: Ska svenska universitet, regioner och andra skattefinansierade aktörer verkligen samarbeta med sjukhus där det finns allvarliga och återkommande uppgifter om att det pågår ofrivillig organskörd?

Det ska inte finnas risk att svenska skattepengar bidrar till att ge legitimitet åt verksamheter som förknippas med mycket allvarliga människorättsövergrepp. Om man inte tar ställning mot den ofrivilliga organskörden i Kina kommer detta att sprida sig till andra diktaturer – om det inte redan har gjort det.

Vi vill inte leva i en värld där det blir vanligt att politiska dissidenter blir berövade sina organ med tvång. Redan nu måste Sverige ta ställning mot detta. Redan nu måste Sverige säga att det här inte är acceptabelt och att vårt samhälle inte på något sätt ska bidra till detta beteende.

Fru talman! Det har under lång tid framförts mycket allvarliga uppgifter om att samvetsfångar i Folkrepubliken Kina har utsatts för ofrivillig organskörd.

FN:s särskilda experter har uttryckt allvarlig oro över trovärdiga uppgifter om övergrepp riktade mot bland annat religiösa, etniska och språkliga minoriteter. Den oberoende utredningen China Tribunal drog slutsatsen att påtvingad organskörd förekommit under lång tid och i betydande omfattning samt att samvetsfångar använts som en källa för organtransplantationer. Att så omfattande uppgifter kunnat framkomma trots den mycket begränsade insynen i Kina tyder på att det rör sig om övergrepp av betydande omfattning.

Det finns flera exempel på personer som genomgått organtransplantationer i Kina med anmärkningsvärt korta väntetider. Det finns också rapporter som väckt frågor om hur transplantationssystemet kunnat erbjuda sådan tillgänglighet.

Dessa uppgifter tyder på att kommunistregimen i Kina har berövat människor det mest privata de har: deras egen kropp. Vi talar om en diktatur som på det mest brutala sätt har berövat människor både deras värdighet och deras liv. Om liknande uppgifter hade framförts om institutioner i Europa hade kraven på utredningar, sanktioner och politiska åtgärder förmodligen varit omedelbara.

Tyvärr har omvärlden alltför ofta reagerat med passivitet och försiktighet inför Kinas övergrepp. När ett auktoritärt system anklagas för att inte ens respektera människors rätt till sin egen kropp måste reaktionen vara betydligt starkare.

När diktaturers övergrepp normaliseras försvagas demokratin långt utanför diktaturernas egna gränser. Om omvärlden vänjer sig vid en ordning där inte ens människors kroppar och organ är fredade från statligt förtryck håller vi på att normalisera något som aldrig får bli normalt. Frågan är: Vad kan Sverige göra för att motverka denna ofrivilliga organskörd?

I dag är det tyvärr möjligt för svenska medborgare att resa till Kina och genomgå organtransplantationer i ett system där det under lång tid framförts mycket allvarliga uppgifter om att organ har tillhandahållits genom tvång eller genom övergrepp riktade mot samvetsfångar och andra utsatta grupper.

Den som medvetet tar emot ett organ, trots vetskap om att det kan ha tagits från en annan människa genom tvång eller allvarliga människorättsövergrepp, omfattas i dag inte av någon särskild ordning som riktar sanktioner mot just detta agerande. Det innebär att svenska medborgare aktivt kan bidra till dessa övergrepp utan att på något sätt straffas för det.

Det finns länder, såsom Spanien, Belgien, Israel och Taiwan, som har antagit lagar som riktar sanktioner även mot mottagare av organ. Därmed har dessa länder kriminaliserat organhandel som baseras på tvång helt och hållet. Sverige har valt att inte göra det. Den lagstiftning som statsrådet nämnde gäller i Sverige, men den gäller inte om brottet har hänt i Kina.

Min fråga till sjukvårdsministern är: Kommer ministern att verka för att svenska medborgare hindras från att bidra till dessa fruktansvärda övergrepp genom att sanktioner riktas mot sådan medverkan?

Herr talman! Statsrådet sa något som jag håller med om: Statsbidrag ska inte betalas ut till organisationer som underminerar den svenska demokratin. Men varför betalar statliga myndigheter ut medel till organisationer som har kopplingar till Muslimska brödraskapet? Varför händer det? Underminerar inte Muslimska brödraskapets ideologi den svenska demokratin? Det gör den ju. Någonting händer här som politiken borde göra något åt. De här medlen betalas ut, och politikerna är alltför passiva i den här frågan.

Samtidigt håller jag också med statsrådet om att alla muslimer inte är extremister. Det finns ungefär en miljon människor i Sverige som har muslimsk kulturell eller nationell bakgrund. Självklart är de inte alla extremister – det skulle vi ha märkt. Men samtidigt pumpar staten in medel i organisationer och moskéer som har som syfte att radikalisera dessa muslimer och vända dem mot det svenska samhället och dess värderingar.

Myndigheterna är medvetna om att vissa organisationer har kopplingar till Muslimska brödraskapet. Det finns belägg för detta; det finns forskningsrapporter och myndighetsrapporter. Men ändå får dessa islamistiska organisationer ta del av statliga medel.

Här finns alltså ett problem som man måste åtgärda. Jag förstår att vi har ett regelverk, men myndigheterna verkar inte följa detta regelverk. Jag gick igenom en organisation som har tydliga kopplingar till Muslimska brödraskapet men ändå får flera miljoner i statliga medel från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Hur kan detta hända? Där tycker jag att statsrådet borde ha ett svar.

Herr talman! Statsrådet sa något som jag håller med om: Statsbidrag ska inte betalas ut till organisationer som underminerar den svenska demokratin. Men varför betalar statliga myndigheter ut medel till organisationer som har kopplingar till Muslimska brödraskapet? Varför händer det? Underminerar inte Muslimska brödraskapets ideologi den svenska demokratin? Det gör den ju. Någonting händer här som politiken borde göra något åt. De här medlen betalas ut, och politikerna är alltför passiva i den här frågan.

Samtidigt håller jag också med statsrådet om att alla muslimer inte är extremister. Det finns ungefär en miljon människor i Sverige som har muslimsk kulturell eller nationell bakgrund. Självklart är de inte alla extremister – det skulle vi ha märkt. Men samtidigt pumpar staten in medel i organisationer och moskéer som har som syfte att radikalisera dessa muslimer och vända dem mot det svenska samhället och dess värderingar.

Myndigheterna är medvetna om att vissa organisationer har kopplingar till Muslimska brödraskapet. Det finns belägg för detta; det finns forskningsrapporter och myndighetsrapporter. Men ändå får dessa islamistiska organisationer ta del av statliga medel.

Här finns alltså ett problem som man måste åtgärda. Jag förstår att vi har ett regelverk, men myndigheterna verkar inte följa detta regelverk. Jag gick igenom en organisation som har tydliga kopplingar till Muslimska brödraskapet men ändå får flera miljoner i statliga medel från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Hur kan detta hända? Där tycker jag att statsrådet borde ha ett svar.

Herr talman! Som interpellanten nämner är sådana uttalanden från moskéerna mer regel än undantag. I det offentliga livet har det nu under tio år utgått sådana budskap från moskéerna. Det har pågått under en längre tid, men det är under de senaste tio åren som medierna på allvar rapporterat om vilka budskap moskéerna faktiskt förmedlar.

Det är också först under de senaste tio åren som medierna på allvar rapporterat om de kopplingar som moskéerna i Sverige har med diktaturer och islamistiska organisationer. Interpellanten refererar till moskén i Kristianstad där imamen enligt Expressen sagt att muslimer har en skyldighet att hata. Samma imam har predikat hat och antisemitism.

Det som också borde lyftas upp i sammanhanget är att moskén i Kristianstad är medlem i organisationen Förenade Islamiska Föreningar i Sverige, som får bidrag från staten. För år 2026 har Förenade Islamiska Föreningar erhållit 5,3 miljoner kronor från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.

En och annan, och kanske statsrådet, kan säga: ”Vänta nu, tänk om det bara är en moské! Tänk om alla andra moskéer i Förenade Islamiska Föreningar i Sverige faktiskt sköter sig!” Men den största organisationen inom Förenade Islamiska Föreningar är Islamiska Förbundet i Sverige. De moskéer som är anslutna till Islamiska Förbundet i Sverige är också anslutna till Förenade Islamiska Föreningar i Sverige. Det finns myndighetsunderlag samt flera forskare som pekar på att Islamiska Förbundet i Sverige är en front för Muslimska brödraskapet. Det här är underlag som är tillgängliga för alla.

Frågan som uppstår är varför man från statens håll skapar möjligheter för organisationer som har kopplingar till islamister. Att en moské, som är en del av denna islamistiska infrastruktur i Sverige, uttalar sig antisemitiskt är inte någon överraskning. Islamismen är en ideologi som är antisemitisk, men varför har vi myndigheter som känner att de har behov av att finansiera islamistiska organisationer? När man fördelar 5,3 miljoner kronor till Förenade Islamiska Föreningar i Sverige ger man pengar till en organisation som i sin tur fördelar dessa medel till moskéer som har Muslimska brödraskapets ideologi.

Det värsta är att det här inte är någon hemlighet. Det finns massor av belägg för vilka organisationer som har kopplingar till Muslimska brödraskapet. Det finns belägg för vilka moskéer som finansieras av islamistiska organisationer från Turkiet eller Qatar. Inget av detta är hemligt.

Vi har myndigheter som låtsas att allt detta inte händer. När myndigheterna sedan fördelar ännu mer pengar till dessa islamistiska organisationer förstärker de islamisternas förutsättningar för att kunna sprida sin ideologi i Sverige. Jag tror att många medborgare frågar sig varför – varför vill staten med skattemedel stärka islamisternas moskéer i Sverige?

Medan länder som Tyskland och Frankrike har lagstiftning som tillåter myndigheterna att riva islamisternas moskéer eller åtminstone se till att de upphör med sin verksamhet fortsätter Sverige att stärka islamisterna här. Vad är anledningen till detta?