Rickard Nordin

Fru talman! Låter det för bra för att vara sant är det nog för bra för att vara sant, som Jessica Stegrud sa. Det är en ganska bra sammanfattning av Sverigedemokraternas politik. Verkligheten kom i kapp, sa Oscar Sjöstedt med numera bevingade ord. Låt oss låta verkligheten komma i kapp lite här också.

Skellefteå Kraft gjorde en vinst på 2 miljarder förra året; det verkar inte vara ett jättestort problem för det bolaget. Om det finns vindkraftverk som har problem med sin lönsamhet betyder det i praktiken att det är konsumenterna som har tjänat på att någon har gjort en dålig investering. Verken kommer inte att plockas ned. Så jag förstår inte när Sverigedemokraterna pratar om att det är ett problem med låga priser. Sedan när är låga priser ett problem, med tanke på den vinter vi har haft? Det är väl jättebra att konsumenterna får en lägre elräkning.

Man pratar om kreditgarantier. Sådana har vi inte i Sverige för någon elproduktion, åtminstone inte än så länge. När man pratar om att varken kraftvärme, vattenkraft eller kärnkraft har fått subventioner stämmer inte heller det med verkligheten. Vattenkraften hade statliga lån, kraftvärmen har fått ganska mycket elcertifikat, och det har för övrigt även vattenkraften fått, och kärnkraften hade olika typer av stöd när den byggdes. Egentligen är den enda kraft som har byggts i Sverige utan något statligt stöd de senaste årens landbaserade vindparker och de solparker som nu kommer upp där det inte finns några elcertifikat.

Det intressanta med Sverigedemokraterna och Jessica Stegrud är att det låter som att omställningen är ett problem. Det är klart att man kan bryta ned Kina på tio miljoner exemplar och enskilda enheter också. Men det är ett faktum där verkligheten har kommit i kapp att Northvolt, Volvo, SCA, Holmen, LKAB och SSAB, vartenda industribolag, säger att vi ska gå före för att det är bra för Sverige, det skapar jobb här och vi kan exportera till resten av världen.

Det är inte ett problem med den gröna omställningen, utan det är en möjlighet för Sverige. Varför vill Sverigedemokraterna då bromsa detta?

Fru talman! Uppenbarligen gör Mats Green en helt annan bedömning än biogasbranschen gör. Där är man beredd att gå fram med andra vägar, om inte annat parallellt. Det finns inget som hindrar att man gör båda sakerna samtidigt för att vara på den säkra sidan. Det är ju inget som säger att vi har en ny skattebefrielse om 18 månader. Det kan vara så att EUkommissionen kommer fram till att det inte blir aktuellt, och då får man återigen börja med det som Mats Green tycker är en mer byråkratisk väg, från noll.

Men den stora frågan handlar återigen om att det hade gått att sänka skatten i vårändringsbudgeten till EU:s miniminivå. Det är klart att man hanterar de flesta skatter på hösten, men detta är fullt möjligt att göra i vårändringsbudgeten.

Låt oss säga att det hade varit fossil bensin och diesel som hade ökat med 5 kronor. Där har regeringen visat sig vara beredd att göra saker som ökar den fossila användningen. Man säger sig vara beredd att sänka priset. Men när det kommer till inhemsk svensk biogas eller möjligtvis dansk, för den delen, som är tusen gånger bättre än rysk, saudisk eller qatarisk olja, är regeringen alltså inte beredd att göra någonting på skattesidan för att sänka priset vid pumpen.

Man har inte 18 månader. De som har investerat i gårdsanläggningar som i dag har en omsättning på 500 000-600 000 får en skatt på 1 miljon. Det är helt omöjligt att driva dessa anläggningar i de 18 månader som Mats Green står och pratar om.

Detta är en mycket allvarlig situation för svensk energiproduktion, för svensk självförsörjningsgrad och för alla de saker som Mats Green radade upp i början av sitt anförande och som är beroende av gas. Den gasen ska självklart vara förnybar. Var är engagemanget från regeringen?

Det är bra att vi är överens. Men ni är uppenbarligen inte beredda att prioritera det här, för det hade varit fullt möjligt att ändra detta i vårändringsbudgeten. Varför, Mats Green, valde regeringen att inte sänka skatten till EU:s miniminivå när det var fullt möjligt? I stället väntar man 18 månader och slår ut ett antal bolag på vägen.

Fru talman! Det var ett intressant anförande av Mats Green. Egentligen är detta ett mycket bredare betänkande där vi behandlar nästan alla energifrågor. Men jag tänkte hålla mig just till biogasen.

Mats Green säger att gasen har behandlats styvmoderligt av tidigare regeringar. Jag är beredd att hålla med om det. Man införde ett konverteringsbidrag som man sedan aldrig tog fram några riktlinjer till, så det frös inne. Man ville också utesluta gasbilar från upphandlingar av miljöbilar, vilket man sedan drog tillbaka. Det har skapat osäkerhet för marknaden, såklart.

Men den största osäkerheten kom faktiskt under den här regeringen. Priset på biogas i dag är 5 kronor högre vid pumpen än det var vid årsskiftet. Det beror, som Mats Green säger, på den dom som kom. Men det är inte så att det enda sättet att återställa skattebefrielse eller sänka priset är att vänta i 18 månader, som regeringen vill. Det går att antingen gå via gruppundantagsförordningen i EU, GBER, vilket man i branschen själv säger sig vilja göra. Man är till och med beredd att ta risken att det sedan skulle visa sig att det inte är en möjlig väg och att man måste betala tillbaka pengarna. Sådant har jag aldrig hört ett företag i Sverige säga tidigare, men branschen är redo att ta den risken för att detta är så avgörande.

Ett annat alternativ hade varit att helt enkelt sänka skatten. Man måste inte ta ut 5 kronor i skatt vid pumpen. Men regeringen valde aktivt att inte utnyttja denna möjlighet i vårändringsbudgeten trots att den fanns.

Min fråga till Mats Green och Moderaterna och därmed också till regeringen är: Varför vill man vänta i 18 månader när det finns andra lösningar som skulle kunna sänka priset här och nu?

Fru talman! I dag på morgonen har Centerpartiet lagt fram ett förslag på hur man kan klara klimatmålen, sänka priset vid pumpen och ge alla en möjlighet att tanka svenskt.

Om den utredning som ligger på regeringens bord och samlar damm genomförs kan vi i Sverige producera 3 miljarder liter förnybara drivmedel från svensk råvara. Det skulle sänka priset vid pumpen, minska utsläppen och skapa tiotusentals arbetstillfällen.

Min fråga till regeringen och Johan Forssell blir därför: Vad gör regeringen för att öka den svenska biodrivmedelsproduktionen, så att alla kan välja att tanka svenskt?

Fru talman! Att tippa och spela om pengar är för de allra flesta en kul hobby. Det är något som kan göra det lite roligare att titta på den där fotbollsmatchen eller som ger möjlighet att drömma om vad som händer när man kammar hem miljonvinsten. Men även om den stora massan hanterar sitt spelande bra finns det en grupp människor som inte riktigt klarar av situationen. Egentligen är det inte en utan två grupper, som är ganska olika.

Det är den klassiska schablonbilden av unga män som spelar på internet, Vegasmaskiner och annat, men det finns också äldre kvinnor som sitter i bingohallar och som kanske inte spelar bort miljoner, men som från början har knappa resurser och spelar alltför mycket. Den gruppen är väldigt lätt att glömma bort och fångas inte upp på samma sätt av samhället. I debatten kring spelberoende får den gruppen inte glömmas bort utan måste få samma möjligheter till stöd och vård som andra.

Att spelmani sedan ett par år tillbaka placeras i samma kategori som beroende av alkohol och narkotika i psykologimanualen DSMIV kan förhoppningsvis skynda på utvecklandet av behandlingsmetoder. Den nya spelregleringen som togs fram brett över partigränserna för ett antal år sedan har i huvudsak fungerat väl. Kanaliseringen är tämligen god, och problemen med oreglerade aktörer och tveksamt spelansvar har minskat.

Nu när regleringen varit på plats ett tag är det kanske dags att utvärdera den. Bör restaurangkasinon fortfarande ha undantag? Det var en försvinnande verksamhet, men nu växer den igen. Hur ser kanaliseringen ut egentligen, och finns det åtgärder som behöver vidtas för att utöka den ytterligare? Hur upplever spelarna själva det hela? Är det någon skillnad? Behandlas de likvärdigt av bolagen, oavsett om de vinner eller förlorar? Det finns ganska många frågor som borde studeras närmare. Det tycker jag att den här debatten borde handla om snarare än de allmännyttiga lotterierna.

Centerpartiet värnar såklart folkrörelserna. De har en mycket viktig roll i samhället. Finansiering via lotterier spelar en viktig roll för en hel del av dem. Det gör också att vi här i riksdagens kammare inte behöver fatta beslut om utökade stödmedel, vilket annars antagligen hade kunnat vara fallet.

I Sverige pratar vi om spel. Det är ett ord med många betydelser. Det kan handla om spel om pengar - det som på engelska kallas gambling - men det kan också handla om sådant spel som sker bara för nöjes skull utan några pengar inblandade. Det kan vara lekar, brädspel och tv-spel - det som på engelska kallas gaming. Av någon konstig anledning tycker riksdagen och det politiska systemet att gaming och gambling ska hanteras tillsammans, trots att det är helt skilda saker som inte har det minsta med varandra att göra.

Jag kan visserligen tippa utgången av en e-sportmatch, men jag kan också tippa hur det går i Eurovision på lördag. Det betyder ju inte att vi behandlar dessa frågor samtidigt. Även om de heter samma sak blir det helt orimligt. Vi debatterar ju inte frågor om blåvalar samtidigt som frågor om valsystemet, trots att båda kan betecknas som valfrågor.

För mig och Centerpartiet visar det här på okunskap. Det är en gammal rest från när e-sport och spelande sågs som något omoraliskt, dåligt och förkastligt. Ingenting kunde vara mer fel! Spelbranschen omsätter varje år runt 35 miljarder bara i Sverige. De tio största bolagen betalar in 1,5 miljarder i bolagsskatt till statskassan. Antalet anställda är närmare 7 000 och växer lavinartat.

Det svenska spelundret är faktiskt större än det svenska musikundret. Politiker från andra partier pratar gärna om vikten av kulturskola och musikundervisning - och det är fantastiska saker - men vi behöver också prata om det svenska spelundret och vad som behövs där. Det är ingen annan än Centerpartiet som slåss för spelandets erkännande och likvärdiga villkor inom kultur- och idrottsrörelsen på samma sätt som vi gör.

Det har varit många läpparnas bekännelser, men konkret handling saknas. Regeringen införde i höstas kvittokrav på gamla flipperspel, trots att inget flipperspel i världen har möjlighet att installera en kvittoskrivare och att det har gått bra utan i 40 år. Både den här och den gamla regeringen har sagt och säger att spelandet är en kulturform, men de kulturpolitiska målen vill man inte uppdatera. Det går jättebra att säga att e-sport är sport, men de faktiska besluten vill man inte ta.

Under pandemin skulle ett av världens största e-sportsevenemang, The International, hållas i Sverige - trodde vi. Men det fick ställas in eftersom man inte fick inresetillstånd och visum. Däremot gick det jättebra att hålla konståkningsVM veckan efter i samma arena.

Jag trodde att jag 2023 inte skulle behöva förklara att e-sporten bidrar till sådant som inkludering, förbättrade språkkunskaper, strategiskt tänkande och snabbt beslutsfattande - inte heller att äldre som spelar uppvisar bättre kognitiva egenskaper, att drönarpiloter rekryteras bland gamers och att den som utövar e-sport på elitnivå behöver ha god fysisk förmåga. Forskning visar att e-sportare utsöndrar lika höga nivåer av kortisol som racerförare, att deras öga-handkoordination många gånger är bättre än hos bordtennisspelare och att deras puls ibland går upp så högt som till 160-180 slag i minuten, vilket liknar en maratonlöpares.

Spelfrågor

Är det för mycket begärt att samhället - i detta fall riksdagen - ger esporten likvärdiga förutsättningar? Uppenbarligen tycker regeringen och stora delar av riksdagen att e-sporten fortfarande ska existera i ett vakuum med de hinder och de problem det innebär. Centerpartiet vill annorlunda. Vi vill ge e-sporten chansen. Därför yrkar jag bifall till reservation 4.

Jag och Centerpartiet vet att vi inte kan påverka Riksidrottsförbundets beslut om medlemskap, men vi kan ge e-sporten samma förutsättningar som ett medlemskap hade gett. Mycket lagstiftning skulle kunna ändras i den här kammaren så att man inom e-sporten själv får välja och inte tvingas in i en box och en gemenskap som man eventuellt inte ens får vara med i. Vi måste ge alla sporter de rätta förutsättningarna. Vi måste se till att de som har problem med missbruk av spel om pengar får den vård som behövs. Det vore inte mer än rimligt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Fru talman! Det här med bred enighet har Robert Hannah som sagt hittat på. Det finns ingenting i vår reservation om det, utan det är en majoritet i riksdagen som beslutar om detta. Svårare än så är det inte, och så har det alltid varit. Jag vet inte var Robert Hannah har fått det här ifrån. Han står och fabulerar, helt enkelt.

Jag tycker också att det är toppenbra att mycket av spelandet kan ske på kommersiella villkor och att det har växt fram på egen hand. Men det finns fortfarande saker som inte alls handlar om pengar, och skattebetalarnas pengar, när det kommer till kulturen och spelandet.

Vi hade ett exempel tidigare i debatten som handlade om inreseregler och visum för spelare. Där har Liberalerna en annan åsikt än Centerpartiet; där avslår ni de förslag som Centerpartiet lägger fram. Man ska alltså inte ha samma regler som andra som utövar denna kulturform, idrott eller vad ni nu vill kalla det.

När vi får se de här förändringarna från Liberalerna och regeringen - är ni då beredda att lägga fram regler som gör att man kan resa in till Sverige tillsammans med andra kulturutövare eller idrottare?

Fru talman! Först får nog Robert Hannah putsa sina glasögon och läsa vad som står i vår reservation. Det står ingenting om någon bred enighet och att det ska ske i någon form av parlamentarisk kommitté eller liknande. Det har Robert Hannah helt enkelt hittat på. Han får läsa på bättre.

Det är mycket riktigt att vi tillsammans stod bakom de reservationer som framfördes tidigare. Där har ingenting ändrats. Där får nog Robert Hanna komma tillbaka och korrigera sig själv.

Det var inte därför jag begärde ordet till att börja med. Jag är nyfiken för att vi debatterar spelfrågor brett. Det gäller inte bara sådant som handlar om spelmissbruk och lotterier utan också bland annat e-sport. Den liberala kulturministern sa nyligen i medierna att spel som till exempel tv och dataspel helt tydligt är kultur.

Min fråga till Robert Hannah är egentligen väldigt enkel: Vilka förslag kan vi förvänta oss från regeringen som går i linje med detta - att det faktiskt är en kulturform?

Fru talman! Det är självklart bra med utredningar, men det är ju faktiska lagförslag som spelar roll i slutändan.

Om vi pratar om just kulturfrågorna har vi till exempel riksdagsbundna kulturmål, och där nämns fortfarande inte spelandet på något sätt. Det skapar stora problem runt om i Spelsverige. Man hamnar mellan stolarna. Man klassas inte som sport och får inte vara med i Riksidrottsförbundet, och man klassas inte som kultur, trots att vi har haft ministrar som säger att det är kultur.

Varför har det då inte lagts fram förslag om att ändra de kulturpolitiska målen? Det hade ni också kunnat göra från Miljöpartiets sida under förra mandatperioden.

Fru talman! Jag vill rikta ett stort tack till Amanda Lind. Jag tycker att det är välkommet att Miljöpartiet nu ansluter sig till Centerpartiets värnande om e-sporten och dess förutsättningar.

Det är ju något av en omsvängning, får man säga. När The International, som vi pratade om innan, gick av stapeln - eller skulle gått av stapeln men tvingades ställa in - var det faktiskt Miljöpartiet och till och med Amanda Lind som satt som minister på Kulturdepartementet. Hennes föregångare där, som också var miljöpartist, Alice Bah Kuhnke, uttalade att esport självklart är sport och att spelande är kultur. Trots det har vi fortfarande samma regler nu sju år senare. Vad gjorde Miljöpartiet egentligen i regeringsställning i dessa frågor? Varför har lagstiftningen inte ändrats om man nu tycker så?

Fru talman! Det hade ju varit ett utmärkt tillfälle för Moderaterna och Carl Nordblom att ta chansen när vi nu diskuterar dessa saker och när det faktiskt finns motioner i frågan om att man ska titta på inresetillstånd, visumregler och annat för att kunna jämställa dessa saker på ett rimligt sätt.

Vi har ju uttalanden från ministrar i både tidigare regeringar och denna regering, men det händer ingenting i sak. Det är väldigt mycket läpparnas bekännelser. Jag ser fram emot att det kommer förslag till riksdagen och inte bara i fina uttalanden i talarstolar och från ministrar.

Jag skulle jättegärna höra om det är så att Moderaterna är beredda att ställa sig bakom förslaget att e-sportare ska ha samma möjligheter till inresetillstånd som idrottare i andra grenar.

Fru talman! Det är spännande - när vi pratar om spel pratar vi både om spel om pengar, som Carl så förtjänstfullt tog upp i debatten, och om andra typer av spel, inte minst e-sport. Man kan ha många synpunkter på att det är så, men så är det i detta betänkande.

För knappt två år sedan skulle Sverige arrangera ett av världens största e-sportevent, The International, med prispengar på uppåt en halv miljard i potten. Men så blev inte fallet. Deltagarna fick inte inresetillstånd - de fick inte visum - så eventet måste ställas in.

Veckan efter arrangerades konståknings-VM i samma arena. Det var inga problem för deltagarna att få tillstånd då.

I samband med att eventet ställdes in kallade Moderaterna det för extremt pinsamt och en stor svart klump i protokollet för regeringen. Min fråga till Moderaterna, som nu sitter i regeringen, är vad man kommer att göra för att se till att detta inte upprepas.

Fru talman! Utredningen ska ut på remiss, och man har sagt att det kommer förslag nästa vår. Det är utmärkt jobbat från regeringen.

Problemet var att utredningen blev kringskuren: Den fick inte föreslå saker som gäller kommunerna. Kringskärningarna kom både från den gamla regeringen och från den här regeringen.

Ändå säger statsministern att det behövs incitament för kommunerna, och samma sak säger klimatministern. Kan finansministern nämna några exempel på vad regeringen ser att det skulle kunna vara? Vad för incitament tänker sig regeringen över huvud taget till kommunerna när man nu framhåller det som viktigt?

Fru talman! Rapporterna duggar tätt. Det kom exempelvis en rapport från Svenska kraftnät så sent som den här veckan som visar att deras nätutbyggnad inte kommer att räcka till. Det gäller inte minst i Västsverige, där vi har stora investeringsbehov på grund av bland annat batterifabriker och kemikluster. Det behövs helt enkelt mycket ny elproduktion väldigt snabbt.

Därför är det också välkommet med den incitamentsutredning som lämnades över till regeringen så sent som i torsdags. Utredaren var dock ganska kritisk och menade att man kommer att lösa en del av problemen med närboende men att man inte får med sig kommunerna. Det behövs helt enkelt nya incitament.

Då var det välkommet att statsministern i SVT i torsdags uttalade att det behövs incitament till kommunerna. Samma sak sa klimatministern på presskonferensen: Det behövs stöd till kommunerna.

Min fråga till finansministern blir helt enkelt: Vilket stöd kommer till kommunerna för att bygga ut ny elproduktion snabbt?

Fru talman! Sverige har unika förutsättningar för omställning. För det krävs en rejält utbyggd energiproduktion. Vilken det blir kommer inte att styras av politiken utan av marknaden. Det är faktiskt inte ett ärende för denna debatt, även om det har låtit så på tidigare talare.

I går deltog jag på branschmässan Fastighetsenergi. En sak som gick som en röd tråd genom alla seminarier var effektiviseringar och flexibilitet. Det är helt avgörande för att sänka elkostnaderna och skapa spelrum samtidigt som vi köper oss tid i den övriga utbyggnaden.

Då kan det tyckas klokt att regeringen lägger fram lagstiftning kring aggregatortjänster som ska hjälpa många små konsumenter att samla ihop just flexibilitet. Problemet är att regeringens förslag präglas av okunskap, oförståelse och tondövhet mot dem som faktiskt kommer att utföra dessa tjänster. Den flexibilitet som i stort sett alla experter, alltifrån Svenska kraftnät och Energimyndigheten till fastighetsägare och industribolag, säger är helt avgörande och viktig för vår konkurrenskraft - den har moderater kallat elransonering. Det här präglar regeringens förslag.

Förslaget går betydligt längre än vad direktivet gör; det är bara att läsa direktivet och jämföra ord för ord med lagförslaget. Det här var en lagstiftning som skulle underlätta och tydliggöra de roller som aggregatorn har, men den blir nu i stället en hämsko och ett hinder för dessa tjänster.

Med tanke på att detta riskerar att omintetgöra hela affärsmodellen yrkar jag bifall till reservation 2 i betänkandet, för att säkerställa att de ekonomiska förutsättningarna fortsatt är rimliga och samhällsnyttan kan realiseras.

Oavsett vad som sägs i den gamla trötta kraftslagsdebatten och även om vi effektiviserar och använder flexibilitet maximalt behövs också överföringskapacitet. I dag är flaskhalsarna enormt många, och att bygga bort dem tar tid - alldeles för lång tid.

Trots att det talas om tio till tolv år för en stamnätsledning lägger regeringen inte fram något förslag till riksdagen för att korta tillståndsprocesserna. Det finns två färdiga utredningar på regeringens bord. De är remitterade och klara. Trots det händer ingenting. Trots alla ord vi hör i alla debatter om kortare tillståndstider sker ingenting. Regeringen sitter på händerna. Regeringens passivitet hotar svensk konkurrenskraft och driver upp kostnader, och inte minst inflationen.

För omställningen behövs överföringskapacitet från norr till söder men också från söder till norr, där industriutvecklingen nu tar fart. Rapporterna duggar tätt om att man riskerar att slå i taket. Svenska kraftnäts planer är otillräckliga. Bara i Göteborg behövs en fördubblat effekt till 2030.

Om inte takten ökar från regeringens sida när det kommer till tillståndsprocesserna kommer det att bli svårt med batterifabriker i städer som Göteborg, Mariestad och Svenljunga. När de faller kommer jag att hålla regeringen personligt ansvarig för haveriet i och med att man inte har lagt fram de förslag som har efterfrågats och som är färdigberedda.

I norr ser vi hur stora förbrukare inte får kapacitet i tid för att genomföra sina investeringar. Många företag är besvikna, och Svenska kraftnät levererar inte tillräckligt. Det behövs en tydligare prioritering bland de ansökningar som finns för att maximera samhälls- och miljönyttan i investeringarna.

Var är ledarskapet från regeringen? Tydligare direktiv behövs till Energimarknadsinspektionen och till Svenska kraftnät att delta i denna samhällsutveckling. Vi behöver regler som gör att man kan bygga elnätsledningar med marginal. Vi behöver se till att mikronät kan byggas ut och att man kan nyttja de mikronät som finns och inte bli straffbeskattad, som Skatteverket nu har kommit fram till. Vi behöver se till att de nät som redan är miljöprövade, exempelvis inom en vindkraftspark, inte behöver söka koncession i onödan.

Vi behöver helt enkelt reformera elnätsregleringen. Det finns en mängd olika saker som skulle kunna göra stor skillnad. Skapa lönsamhet i flexibiliteten! Lägg till forskning och utveckling! Kräv effektiviseringar så att man inte bygger ut nät i onödan!

Vi behöver mycket mer forskning på nätreglering och nätmodeller. Det skulle kunna skapa stor nytta. Vi ser hur en mängd olika bolag har en mängd olika regler, exempelvis när det kommer till effekttariffer. För att kunna bygga ut behövs också acceptans lokalt. Nu kommer en incitamentsutredning för vindkraft, som jag gärna hade sett var betydligt bredare. Men det behövs såklart också acceptans när det kommer till elnätsregleringen.

Det behövs bättre ersättningar, och vi behöver bygga mer marksnålt. Vi behöver också skapa en grund för jobb och företagande. För den som inte får ett elnät spelar det ju ingen roll vilken produktion vi har.

Ellagen behöver ses över. Det är tydligt att den är skriven för en helt annan tid, med några storskaliga anläggningar snarare än många små och med kunder som agerar passivt. Det är detta elnätslagen utgår ifrån, och så här är det inte längre. I dag ser vi aktiva konsumenter som producerar själva i sina många decentraliserade anläggningar. Detta är bra ur totalförsvarssynpunkt och skapar minskad sårbarhet. Det har vi inte minst sett i dag, när vi har haft två stora anläggningar som har fallit ifrån på grund av ett strömavbrott.

Vi behöver slutligen också se över marknadsmodellen. Svenska kraftnät behöver få det långsiktiga ansvaret för energiförsörjningen. En brist på stödtjänster måste självklart åtgärdas. Här måste man upphandla, men det måste ske långsiktigt och teknikneutralt.

Kostnaden ska såklart belasta dem som inte levererar till systemet. Vi ska inte betala i blindo för alla som inte ens kan välja. Att göra det, precis som man pratar om från vissa partier och som det nästan står i Tidöavtalet, skulle bli dyrt. Att betala mångmiljardbelopp för något som man redan i dag får gratis kommer att göra det dyrare för hushållen och företagen och försämra vår konkurrenskraft. Dessutom driver också detta upp inflationen. Att bolagen lobbar för det här är inte så konstigt; det skulle ju betyda mångmiljardbelopp till dem för någonting de redan gör utan att behöva göra någonting extra. För mig låter det vansinnigt.

Tyvärr har frågorna om ellag, elnätsreglering och marknadsmodeller mötts av ett tämligen stort ointresse och svalt engagemang från många andra partier, så länge det inte handlat om att kasta ytterligare bränsle på någon typ av kraftslagsdebatt mellan vindkraft och kärnkraft.

Om det är någonting jag hade önskat mig av en energiminister och en regering efter valet är det att de hade börjat leverera konkreta besked. Detta är möjligtvis också den första proposition som kommer som går i helt fel riktning med överimplementering, försvårande för företag och uppdrivna kostnader.

Jag vill inte ha fler förslag i den andan. Jag vill sänka kostnaderna. Jag vill inte ha fler förslag, strategier och översikter. Vi behöver sätta spaden i backen, och det händer inte just nu. De här frågorna är alldeles för viktiga för att reduceras till valaffischer, snabba talepunkter och kraftslagsdebatter. De här frågorna är avgörande för svensk konkurrenskraft. De är avgörande för omställningen. De är också avgörande för landsbygden, för hälsan och för säkerheten.

Den här utmaningen är gigantisk. Vi i Centerpartiet är beslutsamma, och vi har viljan. Vi är beredda att komma till förhandlingsbordet, för vi behöver enighet i detta. Frågan är om övriga partier är beredda att sätta spaden i backen för klimatets bästa och för Sveriges bästa.

Fru talman! Jag noterar att Camilla Brodin och Kristdemokraterna inte kan svara på hur de små företagen har varit med i den här processen. Sanningen är, om man tittar på remissvaren, vilket jag har gjort, att de som har representerat små företag, till exempel oberoende elhandlare eller Power Circle som tittar på ny teknik, är de som är kritiska till regeringens implementering av direktivet.

Regeringen lyssnar för mycket på stora företag som har lätt att ta sig in på marknader. Och man har överimplementerat, för om man nu inte tycker att man har överimplementerat varför har man då inte använt EU-direktivets ordalydelse? Det är ju det enklaste sättet att faktiskt få det precis så som EU har tänkt sig och inte hitta på en massa andra saker.

Remissvaren är tydliga med att det är en överimplementering, speciellt från de remissinstanser som Camilla Brodin säger sig värna: små och medelstora företag.

Varför har man då valt att göra så här? Varför har man valt en annan ordalydelse? Varför har man valt att gå emot de små och medelstora företagen, trots att Camilla Brodin själv säger att det är dem man ska lyssna på för att inte överimplementera?

Fru talman! Vi vill ha färre regler och minskade administrativa kostnader för små och medelstora företag. Dessutom vill vi verka för en god myndighetsutövning där företagare finns med från början i processen för införande av EU-lagstiftning i svensk lagstiftning. I dag överimplementeras EU-lagstiftning och ger inte företag förutsättningar för en god konkurrenskraft.

Det här är inte min egna ord, även om jag skriver under på dem. Det är Camilla Brodins egna ord.

Då blir frågan: På vilket sätt har småföretagare varit med från början, så som Camilla Brodin vill se, i den lagstiftning som vi nu diskuterar när det kommer till aggregatortjänster? Hur försvarar Camilla Brodin och Kristdemokraterna att detta direktiv så tydligt överimplementeras? Annars hade man bara kunnat införa EU-direktivets skrivningar rakt av, men det har man valt att inte göra.

Hur förklarar man att man överimplementerar till en kostnad för just de små och medelstora företagen och för hushållen också för den delen? Hur, Camilla Brodin, har småföretagen varit med från början och diskuterat det här?

Fru talman! Jag tror att Mats Green får läsa propositionen och EU-direktivet en gång till, för i EU-direktivet är det extremt tydligt: Man skriver ordagrant att aggregatortjänster ska stå för de obalanser de skapar. Men i regeringens proposition står det att de ska belastas med all påverkan de skapar. Det är två helt olika saker. Påståendet att man inte överimplementerar när det ordagrant är olika saker - när det ena begreppet vidgar det hela betydligt - är ju inte sant.

Mats Green vill prata om vattenkraft, vilket vi jättegärna kan prata om, eller planerbar kraft, kärnkraft och så vidare, men det är ju något helt annat. Där försöker man blanda bort korten. Min fråga är: Varför har regeringen valt att vidga begreppet när det kommer till aggregatortjänsterna, trots att man från Moderaternas sida så fint säger att vi inte ska överimplementera EU-direktiv - att det kostar extra för svenska företag?

Detta är ett typexempel på en överimplementering där man uppenbarligen inte vet vad man gör. Det kommer att orsaka stora samhällsekonomiska kostnader och öka inträdesbarriärerna för mindre företag när man gör det svårare att nyttja detta, som är samhällsekonomiskt lönsamt. I slutändan drabbar det konsumenterna. Det drabbar svenska hushåll, som kommer att få högre elpriser, och det drabbar svenska företag, som får sämre konkurrenskraft. Det är ett typexempel på det som Moderaterna för så sent som ett år sedan sa sig jobba emot. Ändå står man här och försvarar det.

Varför väljer Moderaterna att överimplementera så ordagrant och så tydligt?

Fru talman! Det är ett återkommande problem att den svenska regeringen vill överimplementera EU-direktiv, vilket ofta tenderar att leda till försämrad konkurrenskraft för svenska företag. Bland annat leder det ofta till en obefogad och ökande regelbörda och ytterligare onödig administration.

Om Sverige ständigt ska ställa högre och obefogade regelkrav på svenska företag än övriga EU-länder medför det att det svenska näringslivet successivt får sämre villkor än sina konkurrenter i Europa. Dessa ord är inte mina, även om jag kan skriva under på dem. Det var Moderaterna som skrev detta och levererade det här i riksdagen förra året. Ändå lägger regeringen nu fram ett lagförslag som överimplementerar ett EU-direktiv, till skada för svensk konkurrenskraft och till ökade kostnader - helt i onödan.

Min fråga till Mats Green och Moderaterna blir därför: Varför har ni valt att belasta aggregatorerna inte bara med de obalanser de skapar, vilket är fullt rimligt och det som står i EU-direktivet, utan med all påverkan som dessa kan få i hela systemet? Detta gör ni trots att det skulle omöjliggöra många av dessa funktioner och dessutom skapa extremt höga inträdesbarriärer - och trots att aggregatortjänsterna är samhällsekonomiskt mycket lönsamma och, skulle jag säga, helt avgörande för att vi ska klara framtiden samt bibehålla och stärka vår konkurrenskraft.

Varför har ni valt att överimplementera EU-direktivet, Moderaterna?

Fru talman! När Miljöpartiet satt i regeringsställning med ansvar för miljöministerposten, bland annat, fanns chans att införa en ursprungsmärkning på drivmedel. När nu regeringen är ovillig att göra någonting åt detta hade en sådan gjort att man som konsument faktiskt hade kunnat välja bort den ryska diktaturdieseln.

Förslaget fanns på er regerings bord, men i sista stund justerades det, så att informationen inte behövde skrivas ut vid pumpen. Detta hade ju varit perfekt för oss som är intresserade av att välja bort rysk energi. Men trots det valde ni att skrota förslaget och bara visa miljöprestandan.

För mig är det en självklarhet att låta konsumenter välja. Tyvärr verkar det inte vara så för Miljöpartiet. Varför då?