Rickard Nordin

Herr talman! Låt mig korrigera ledamoten på ett par punkter. För det första var fem länder på väg att nå målen, enligt EU:s egna bedömningar som kom förra året. Sverige var ett av dem, tills regeringen ändrade politiken.

Ledamoten säger att utsläppen ska ned och att regeringen bara väljer att göra det på ett annat sätt. Men regeringen och SD gör det på ett sätt som ökar utsläppen. Om man ska minska utsläppen men gör det på ett sätt som ökar utsläppen har man ju gått fundamentalt fel någonstans.

Jag delar ambitionen med elektrifiering. Problemet är att den inte räcker. Naturvårdsverkets och Energimyndighetens egna underlag och rapporter visar att även om alla nya bilar som säljs från och med i morgon är elbilar räcker inte det. Det som däremot räcker är elen. Förra året exporterade vi el motsvarande ungefär tre gånger hela Sveriges personbilsflottas behov, om den hade gått på el. Det är alltså inte ett problem. Att börja prata kärnkraft i den här debatten är bara att blanda bort korten.

Det som är mest relevant här är att om man inte klarar utsläppsminskningarna i transportsektorn är det jord- och skogsbruket som får ta smällen. EU:s klimatmål är nämligen bindande. Alternativet är möjligtvis dryga EU-böter, och det betyder att vi ska betala pengar helt i onödan utan någon som helst nytta och dessutom utan att det sänker klimatutsläppen. Det är slöseri och ineffektiv politik. Det om något har väldigt många visat på, inte minst klimatforskarna.

Min fråga blir återigen att om vi nu inte ska göra det här i transportsektorn - för elektrifieringen räcker inte - hur ska vi då se till att det inte blir jord- och skogsbruket som drabbas?

(Applåder)

Herr talman! Det är härligt att Helena får hela oppositionsbingobrickan fylld. Det kanske beror på att det är ganska allvarliga frågor vi talar om.

EU har satt upp tuffa klimatmål för unionen i allmänhet och Sverige i synnerhet. Vi ska minska våra utsläpp i ESR-sektorn, alltså den sektor som inte handlar med utsläppsrätter, med 50 procent. Det handlar om transportsektorn, arbetsmaskinerna och jord- och skogsbruket.

När nu regeringen väljer, enligt sina egna beräkningar, att slopa eller kraftigt sänka reduktionsplikten och öka försäljningen av fossil bensin och diesel med 4 miljoner liter om dagen är det ju så att utsläppsminskningarna måste komma någon annanstans ifrån. Elektrifieringen räcker inte. Inte ens om alla bilar skulle vara elektrifierade från i morgon skulle vi nå målen. Då finns det bara en sektor kvar, och det är jord- och skogsbruket. Det handlar om minskad livsmedelsproduktion och minskad avverkning i skogen.

Hur har Moderaterna egentligen tänkt att få ihop det? Det finns inga utsläppsrätter att köpa från andra länder, för de existerar inte, och det finns väldigt få länder som över huvud taget ser ut att nå målen. Sverige var ett av de få länder som gjorde det, men det kommer inte att bli billigt - om det ens finns något att köpa. Elektrifieringen räcker inte. Hur ska man lösa det här om man nu väljer att fokusera på fossil bensin och diesel i framtiden i transportsektorn? Utsläppen ökar med mellan 6 och 10 miljoner ton, enligt regeringens egen budget. Hur ska kalkylen gå ihop?

Herr talman! Jag tror att Boriana Åberg ska fundera på det där med löftessvek. Hon kan ju börja med att prata med Hédi Fried.

Om det är något den utsatta besöksnäringen har problem med är det att regeringen rycker undan den arbetskraft man får via arbetskraftsinvandringen, vilket kommer att öka näringens kostnader radikalt. Man har även höjt skatten för unga, vilket också drabbar besöksnäringen. Det är betydligt mycket värre än att behöva redovisa varifrån man köper sitt kött.

Jordbruksmaskiner går på diesel; så är det. Men det finns ju förnybar diesel, vilket är fantastiskt. Den går dessutom att göra på slakteriavfall, matrester och allt möjligt. Det hade varit betydligt mycket bättre att göra diesel på slaktrester från Sverige - eller från norra Tyskland, som rätt mycket kommer från - i stället för att köra på fossil olja när vi vet att världsproducenterna av den heter Ryssland, Saudiarabien och Qatar. Det är vansinnigt ur ett säkerhetspolitiskt eller försörjningstrygghetsmässigt perspektiv att, som regeringen, vilja fortsätta använda fossila bränslen. Det går helt enkelt inte ihop.

När det kommer till elen finns det som sagt ganska gott om sådan. Om Boriana hade lyssnat på det förra replikskiftet hade hon hört att vi har så mycket el att vi skulle kunna köra elbilarna nästan tre gånger om även om vi ersatte alla de förbränningsmotorbilar som finns i dag med elbilar. Att en debatt om sänkt skatt på bensin och diesel och sänkt skatt för jordbruket slutar i en kärnkraftsdebatt visar rätt mycket på fantasilösheten och svarslösheten från regeringens sida.

Det jag vill höra från Boriana Åberg är hur regeringen, med tanke på EU:s bindande utsläppsmål, ska se till att det inte blir jordbruket som får tar smällen när nu transportsektorn inte ska göra det. Ett jordbruksavdrag hade varit en bra start, och där finns saker förberedda. Men hur ska man se till att det inte blir jordbruket som får ta smällen när regeringen ökar utsläppen?

Herr talman! Det var många fina ord om livsmedelsförsörjning och jordbruk från Boriana Åberg. Hon lyfte bland annat att vi behöver köpa mer svenskt, så det är ju konstigt att regeringen har valt att skrota det förslag som fanns om ursprungsmärkning av mat på restauranger och i storkök, till exempel.

Hon talade också om att säkra livsmedelsförsörjningen i tider av kriser och oro. Nu är det så att det största beroendet vi har är beroendet av drivmedel. Det tar en vecka eller två, och sedan står traktorerna och arbetsmaskinerna still. Regeringen ökar ju det beroendet i och med att vi importerar i princip allt vårt fossila drivmedel. Det kommer från skurkstater som Ryssland, Qatar och Saudiarabien. Detta väljer man att göra i stället för att fokusera på drivmedel som vi skulle kunna producera själva. Det finns en färdig utredning på regeringens bord om att producera mer biodrivmedel, och den har regeringen inte ens remitterat.

Min fråga till Boriana Åberg och Moderaterna är därför: Hur räknar man med att kunna stärka en livsmedelsförsörjning i tider av kris och oro när man explicit gör det svårare för den att klara sig och svårare att tillhandahålla drivmedel i tider av kris och oro?

Fru talman! Nu tror jag att ledamoten från Sverigedemokraterna får lyssna lite bättre, därför att det här är ett samlat paket från EU. Om man inte minskar utsläppen i transportsektorn måste man minska dem i jordbrukssektorn. Men regeringen har valt att inte minska i transportsektorn utan tvärtom öka. Hur ska ni nå EU-målen?

Dessutom är ett antal uttalanden falska. Fendt kommer med en eltraktor inom två år, och Ponsse har redan en eldriven skotare. Volvos eldrivna lastmaskiner är ganska populära. Det finns alltså saker nu, inte 2045 som ledamoten pratade om.

Det jag och Centerpartiet föreslår är att använda teknik som finns i dag. Förnybar diesel går alldeles utmärkt att använda och kommer från skogsrester, slakteriavfall och annat. Man behöver inte köpa in fossil olja från skurkstater som Ryssland, Saudiarabien och Qatar.

Det är fel att säga att vi inte har den el som skulle behövas för att köra alla våra bilar. Om alla personbilar i Sverige skulle konverteras till eldrift skulle det gå åt 10-15 terawattimmar. Förra året exporterade vi mer än 30 terawattimmar. Det stämmer alltså inte. Dessutom är laddningen flexibel och skulle kunna ske nattetid, vilket norska energimyndigheten har visat kan göras nästan utan att stärka elnätet.

Det är väldigt mycket fel i sak från Sverigedemokraterna i den här diskussionen. Jag vill veta hur Sverigedemokraterna och deras regeringskompisar ska klara EU:s mål som inbegriper transportsektor, jordbruk och arbetsmaskiner om de inte ska lösa något inom transportsektorn. Det vill jag ha svar på, för att om man inte löser det är det bara jord- och skogsbruk kvar, och inom den sektorn är de livrädda för att behöva ta smällen som er politik orsakar. Hur ska ni klara målen?

Fru talman! Det var intressant att lyssna på det föregående replikskiftet, för jag tror att det som ledamoten från Sverigedemokraterna inte förstår är att EU:s ESR-mål, som handlar om den icke handlande sektor som inte har med utsläppsrätter att göra, fungerar så att vi ska minska utsläppen med 50 procent. Det behöver vi göra i transportsektorn, på arbetsmaskiner och i jordbruket. Totalt handlar det om 50 procent.

Vi ska tydligen inte minska utsläppen i transportsektorn eftersom regeringen sänker skatten på fossila bränslen och tar bort reduktionsplikten, det vill säga ökar andelen fossila drivmedel med 4 miljoner liter fossil diesel om dagen. Då behöver vi göra det någon annanstans. Det var det ledamoten från Miljöpartiet försökte säga.

Om man nu inte ska göra någon minskning i transportsektorn är det bara jord- och skogsbruket kvar. Då blir det precis så som ledamoten från Sverigedemokraterna säger. Det blir dyrare. Vi kommer att jaga lantbrukare ut ur Sverige. Vi kommer att köpa maten någon annanstans ifrån i stället. Min fråga är alltså otroligt enkel: Hur ska vi lösa det här och nå EU:s klimatmål utan att det drabbar jordbruket, med tanke på de beslut som regeringen fattat?

Ledamoten pratar om teknik som inte finns och om att vi i stället borde använda teknik som finns i dag. Men vi har ju förbränningsmotorer på ganska många ställen i dag där det finns teknik som fungerar alldeles utmärkt. Det handlar om förnybara drivmedel. Varför inte använda den tekniken och se till att behålla ett konkurrenskraftigt jordbruk, till exempel med ett jordbruksavdrag, som jag sa? Det gör att man får ersättning om man använder det förnybara. Det är min fråga till ledamoten.

Fru talman! Ett av Tidöregeringens allra största löftessvek är bränslepolitiken. Efter att i valrörelsen ha gjort helt orimliga utfästelser på upp till 10 eller ibland till och med 12 kronors sänkt pris vid pumpen har resultatet i stället blivit i bästa fall oförändrat pris, samtidigt som klimatutsläppen skjuter i höjden. Genom att sprida ut skattesänkningen på bensin och diesel på alla hushåll, där huvuddelen har gått till stadspendlare som har goda möjligheter till kollektivtrafik, har man spätt ut effekten så att det nästan inte blir någon effekt alls.

Sänkningen motiveras med behoven på landsbygden. Det är sant att i glesare delar av Sverige där kollektivtrafiken inte har tiominuterstrafik finns det ett betydligt större behov av bilen. Då hade det också varit rimligt att fokusera på att åtgärderna ska hamna just där.

Regeringen talar ofta om att klimatpolitiken ska vara effektiv och att man inte spä på inflationen med dåligt riktade satsningar. Därför är det förvånande hur regeringen så ograverat bryter mot sin egna utfästelser i det här ärendet. I stället för att skicka pengarna till storstäderna och dess kranskommuner hade det varit fullt möjligt att göra precis som Centerpartiet vill. Vi föreslår ett riktat och direkt stöd till landsbygden. Det hade dessutom kunnat ge verklig effekt.

I vårt budgetalternativ visar vi hur det hade gått att sänka priset vid pumpen med 3 kronor på landsbygden. Regeringens halvhjärtade försök har visat att sänkningen i bästa fall blir några ören, om priset över huvud taget sänks. Men om regeringen hade velat fokusera på sänkt skatt - jag som liberal gillar ju sänkt skattetryck - finns det andra sätt att göra det på.

Vi i Centerpartiet har med vår politik om att tanka svenskt visat att det skulle gå att sänka priset med 4 kronor vid pumpen samtidigt som vi skapar tiotusentals arbetstillfällen i den gröna bioekonomin och minskar utsläppen. Varför regeringen inte väljer att gå en väg som är billigare, effektivare och klimatsmartare är för mig en gåta, och för många andra också. Möjligen skulle det kunna bero på fantasilöshet och en fascination inför fossila bränslen. Att den fascinationen dessutom stöttar skurkstater som producerar den fossila oljan - Ryssland, Saudiarabien och Qatar - gör ju det här ärendet bara ännu värre.

Regeringen har inte ens klarat av att remittera Bioekonomiutredningens första delbetänkande, med förslag som hade kunnat ge dessa arbetstillfällen, minska behovet av fossila bränslen och sänka drivmedelspriserna. I stället samlar det damm på regeringens bord, och det är oklart varför. Jag vet inte om det beror på att en ökad andel förnybart skulle gå emot de vallöften som man har ställt ut och den låsning vid fossila drivmedel som man har. För mig är det oförklarligt.

Men det som trots allt är bra i det här betänkandet, åtminstone till hälften, är att regeringen genomför den tillfälligt utökade nedsättningen av koldioxid- och energiskatt på diesel som används i svenskt jord- och skogsbruk. Den infördes ju på grund av de kraftigt höjda priserna som följd av Rysslands krigföring i Ukraina. En ytterligare motivation var behovet av att upprätthålla och stärka den svenska livsmedelsproduktionen i en extraordinär situation. Så har det varit nu, med tanke på omvärlden.

Men jag sa "till hälften". Både Centerpartiet och livsmedelsproducenterna har nämligen varit tydliga med att skattenedsättningar av den här typen inte är hållbara i längden. Dessutom erhåller endast de som kör på fossila bränslen en sådan skattenedsättning. De som kör på förnybart får ingenting alls.

I stället borde det införas jordbruksavdrag som ges teknikneutralt och gäller permanent. Även här finns en färdig utredning som samlar damm på regeringens bord. Den är dessutom remitterad och klar. Det är bara att genomföra den, vilket också är vad branschen vill att man ska göra. Därför yrkar jag bifall till vår reservation 2 i det här betänkandet.

Centerpartiets politik tar sin utgångspunkt i hela landets förutsättningar, i konkurrenskraft och i klimatutmaningen. Vi klarar av att kombinera alla dessa tre perspektiv.

Regeringen verkar bara klara av att hålla en tanke i huvudet samtidigt och förordar därför bara fortsatt fokus på fossila bränslen. Det är ett hot mot Sveriges säkerhet, mot vårt klimat och mot vår konkurrenskraft.

(Applåder)

Fru talman! Den här debatten är lite uppochnedvända världen. Vänsterpartiet pratar om näringsliv och småföretag medan Moderaterna drömmer sig tillbaka till elprisregleringar och planekonomi. Men faktum är att det behövs väldigt mycket ny elproduktion, och där är vi överens.

Det som inte verkar tydligt för regeringen är att det behöver gå snabbt. Industrin pratar om 70 nya terawattimmar redan till 2030. Jag tycker att Socialdemokraternas 60 terawattimmar är lite i underkant. Centerpartiet pratar om en planeringsram om 100 terawattimmar.

Det handlar i slutändan om minskade utsläpp och ökad konkurrenskraft. Kort sagt: Utan snabb tillförsel av ny elproduktion kommer svenska företag att vara sämre rustade än sina konkurrenter. Det kostar i form av arbetstillfällen, och det kostar för samhället. Utan snabbt ökande elproduktion kommer Sverige att vara en förlorare i den omställning som världen nu går igenom. En klok regering väljer då självklart att möta näringslivets behov. För en regering som säger sig vara borgerlig borde det vara en självklarhet. Men för en utomstående verkar den här regeringens agerande totalt verklighetsfrånvänt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny kärnkraft i Sverige

Det är rimligt att uppdatera en del lagar kring kärnkraften, till exempel ta bort taket för hur många reaktorer som får byggas. Det är rimligt med tanke på teknikutvecklingen. Det är också därför jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.

Det finns dock ingen som med någon sorts seriositet skulle kunna hävda att kärnkraft kan möta behoven hos industrin till 2030. Westinghouses vd säger att för att bygga det till 2035 skulle investeringsbeslutet helst ha kommit i går. I ett absolut bästascenario ligger man alltså någonstans runt 2035, och jag utesluter inte att det kan byggas lönsam kärnkraft i framtiden. Det säger också scenarier från bland annat Chalmers och Energimyndigheten. Samtidigt skulle det kunna vara så att det inte blir någon kärnkraft under dessa förutsättningar.

Den som på riktigt vill blicka in i framtiden borde ta fram en strategi för fusionskraft, som Centerpartiet föreslår. Men det väljer regeringspartierna och SD att rösta emot.

Våra konkurrentländer firar hela vägen till banken när regeringen driver en retorik och ett beslutsfattande som polariserar och återigen skapar en kraftslagsdebatt. Den hade vi faktiskt lämnat. Den gör det också aktivt svårare att bygga ut elproduktionen, om det inte handlar om just kärnkraft. Klimatministern kallade i sin tidigare politiska roll det här för kärnkraftstourettes. Alla frågor besvaras med att kärnkraft är lösningen.

Enligt World Energy Council, som jag nämnde tidigare, har vi världens bästa energisystem. Frekvensstabiliteten är den bästa på mycket länge. Retoriken som regeringen för skadar Sverige. Det finns mycket vi behöver göra med energisystemet, inte minst vad gäller utbyggnaden, men att uttala sig som man gör kostar i form av minskad konkurrenskraft för näringslivet när människor och företag inte vill ta sig till Sverige.

För den som i stället vill lyfta blicken - och klarar av det - mot vad forskningen och branschen själva säger är det som sagt möjligt att det byggs ny kärnkraft. Men att man skulle vilja massubventionera just kärnkraften verkar ganska konstigt. I Skåne, som ju har lyfts fram i den här debatten, finns Skånes effektkommission där partier tillsammans har satt sig ned och tittat på vad man kan göra till 2030. Där lyfter man fram havsbaserad vindkraft, landbaserad vindkraft, solkraft, biogasturbiner och kraftvärme. Man gör det utan skygglappar och utan subventioner. Det borde den här regeringen också göra.

Centerpartiet har lagt fram en färdplan om minst 100 terawattimmar, och det finns ganska många vägar att nå dit. Det handlar om effekthöjningar i befintlig kärnkraft och vattenkraft och om hur staten tar ansvar för grundläggande infrastruktur i form av elnät, så att vi slipper utdragna processer som i exempelvis Forsmark. Det handlar om utbyggnad av vindkraft på land såväl som till havs. Den förra regeringen gjorde inte tillräckligt, men det är ingen ursäkt för den här regeringen att sitta på ansökningar och inte göra någonting över huvud taget.

Det handlar också om att förbättra för kraftvärmen, som Camilla Brodin mycket riktigt sa. Det är väldigt synd att regeringen inte kommer med några förslag på området. Det finns många lågt hängande frukter, inte minst skatten på bioolja, exempelvis. Där har vi i befintliga verk ungefär en till två kärnkraftsreaktorer i möjlig effekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny kärnkraft i Sverige

Det finns gott om planerbar kraft. Planerbarhet är inte ett kraftslag. Det handlar inte enbart om kärnkraft. Energiforsk säger att det kan vara kraftvärme, ökad effekt i vattenkraften och möjligtvis kärnkraft på längre sikt. Det kan också vara vindkraft med tillhörande lag. Det finns ganska många varianter av planerbarhet.

Man kan även titta på användarsidan. Stålindustrin räknar med att använda sig av vätgaslager för att kunna nyttja topparna i elproduktionen där det är lägre priser. Det har också visat sig att den typen av lager ökar lönsamheten med 25-40 procent i besparingar.

När det gäller utbyggnad vill jag ta upp solelen, inte minst i Skåne. På länsstyrelsernas bord ligger ansökningar som motsvarar en 50-procentig ökning av elproduktionen. Varje tillkommande kilowattimme sänker elpriset. Det är klart att det finns timmar då inte solen lyser och vinden inte blåser, men det sänker priset på totalen, och det är räkningen i slutet av månaden som är det relevanta.

Så varför väntar regeringen? Varför ser man inte över reglerna och skapar tydlighet när det kommer till exempelvis markanvändning? Varför inför man inte lokala fastighetsskatter eller ersättningar till närboende, när man nu säger att man värnar om alla fossilfria kraftslag? Det här är ett problem.

Låt inte heller pausen för miljöprövning av vattenkraft rinna iväg utan verkningsfulla åtgärder! Det har fortfarande inte presenterats ett enda förslag under den här pausen - än mindre remitterats något - och pausen tar slut den 1 februari. De som ska lämna in sina ansökningar behöver ha beskeden nu för att kunna ta hänsyn till dem. Det är skadligt för Sverige när man fastnar så mycket i en typ av retorik och ett kraftslag.

Glöm inte heller effektivisering, lagring och flexibilitet! Potentialen för effektivisering är massiv. Att kapa effekttoppar och sänka förbrukningen med såväl bibehållen produktion i industrin som komfort i hemmen är inte ens svårt. Potentialen finns och skulle vara enkel att ta vara på. Om man i stället för att bara pytsa ut mångmiljardbelopp i elstöd hade lagt en liten peng på effektivisering, infört ett grönt avdrag för att effektivisera och göra el- och vattenbesparande åtgärder hade vi fått helt andra möjligheter, och väldigt många människor hade fått en helt annan elräkning.

Allt det här går att göra utan massiva subventioner via kreditgarantier eller garanterade elpriser. Det är sådant som annars riskerar att kosta skattebetalarna mångmiljardbelopp. Centerpartiet utgår - precis som effektkommissionen i Skåne, där alla partier har ingått - från verkliga problem och tittar på de möjliga lösningarna här och nu, utan att fastna i ett spår där en sak ska lösa allt, oavsett problem, kostnad eller tidsram.

Det bästa regeringen kan göra är faktiskt, oavsett om vi har mer kärnkraft eller något annat, att sänka den politiska risken. Den är extremt hög nu, speciellt som regeringen vänder sin politik på en femöring. Det gäller inte minst i morgon när vi ska debattera reduktionsplikten. Den osäkerheten kostar. Den kostar i form av att företag behöver en högre riskränta. Det kostar i slutändan i form av högre elpriser för företag och hushåll, och med det är vi ju tillbaka där vi började.

En klok energipolitik utgår från de behov som finns - det industrin skriker efter. Man behöver mer elkraft fort. Det är dags att regeringen börjar lägga energi på att samla riksdagen till samtal och lägga lika mycket energi på att lösa problemen som man lägger på att prata om ny kärnkraft.

Fru talman! Nu står ju Mats Green och hittar på, för Centerpartiet har inte alls Tyskland som förebild. Snarare gör Tyskland saker i precis fel ordning; de borde stänga sin kolkraft först. Det har jag sagt många gånger i talarstolen, vilket Mats Green hade vetat om han brytt sig om att lyssna.

Min fråga var om det enligt Mats Green finns något land i världen som är bättre än Sverige. Mats Green väljer att blicka tillbaka och prata om tider då vi hade en tydligt reglerad elmarknad, och det kanske är så att planekonomi är någonting som Mats Green gärna förespråkar. Men jag tror att vi har kommit lite längre än så i Sverige och i tekniken.

Jag kan dock berätta för Mats Green att World Energy Council, som väl är en av de största auktoriteterna på området, tittar på elsystemen i hela världen och rankar dem utifrån sådant som miljö, energisäkerhet och konkurrenskraft - de tre ben jag tror att vi är ganska överens om att man ska stödja ett energisystem på. Och Sverige har ju klättrat i den rankningen de senaste åren. Sverige leder den - vi är bäst i världen. Vi har världens bästa energisystem.

Går systemet att göra bättre? Absolut! Det är jag den första att säga, och Centerpartiet har ganska många förslag på hur man skulle kunna göra saker och ting bättre. Men det som är problemet är att Mats Green och andra står och talar ned det svenska elsystemet. Vad sänder det för signaler till investerare runt om i världen? Man säger "Kom inte hit, vi har ingenting man kan lita på!" när Sverige har världens bästa energisystem.

Vi ska absolut göra saker bättre, men snacka inte ned Sverige i onödan! Det skadar nämligen både vårt näringsliv och den svenska konkurrenskraften.

Fru talman! Mats Green pratar om att världens bästa kraftsystem har förstörts, monterats ned eller hur man nu väljer att uttrycka sig, och att man ska återuppbygga det så att vi återigen får världens bästa kraftsystem.

Jag har en mycket enkel fråga: Vilket kraftsystem anser Mats Green vara bäst i världen, och utifrån vilka objektiva parametrar? Kan han till exempel nämna någon organisation och vilka parametrar denna använder för att bedöma kraftsystem? Vilka system skulle i så fall vara bättre än Sveriges?

Herr talman! Nyligen uttalade klimatministern följande om sabotaget mot Nord Stream och den påverkan det får på klimatet: "Sabotaget av Nord Stream får allvarliga konsekvenser för klimatet, med ökade utsläpp på cirka 5,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter inom den svenska ekonomiska zonen, enligt Naturvårdsverket. För att sätta den siffran i kontext, motsvarar det 12 procent av Sveriges totala utsläpp förra året enligt den preliminära statistiken från Naturvårdsverket. Det är ett klimatsabotage som orsakar stor skada för vår planet." Jag är beredd att skriva under på varje stavelse.

Men i budgeten beräknar regeringen de egna utsläppen till 6-10 miljoner ton koldioxidekvivalenter, alltså 12-20 procent av de årliga utsläppen enligt samma statistik från Naturvårdsverket.

Så, klimatministern, om 5,8 miljoner ton är ett klimatsabotage som orsakar stor skada för vår planet, hur beskriver man den egna politiken som ökar utsläppen mer än så?

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Herr talman! Den norska staten har investerat 2,2 miljarder i att elektrifiera sträckan mellan Trondheim och Storlien. Det är mycket bra med tanke på att man nu kan åka tåg från Trondheim och hela vägen in i Sverige. Det planeras också för trafik på den här sträckan.

Men när Norge har investerat 2,2 miljarder fattas det 25 miljoner på den svenska sidan för att få igång trafiken till december 2024. Detta är trafik som skulle vara bra för industrin, turismen och vardagspendlingen men också för vår säkerhet, med tanke på att det ger oss en väg till Atlantkusten som inte har varit öppen tidigare.

Min fråga går därför till infrastrukturminister Andreas Carlson. Kommer regeringen att svara på efterfrågan och tillsätta dessa 25 miljoner i vårändringsbudgeten så att trafiken kan komma igång under nästa år?

Fru talman! Jag tror att ministern får läsa på om kammarens regler lite bättre.

Till att börja med är det när det gäller de statliga reglerna för va-systemet finansieringen som jag har talat om flera gånger. Det är statliga regler som sätter gränser för hur mycket kommunerna kan ta ut i exempelvis vaavgift och förebygga, exempelvis när det gäller underhållet. Det handlar om statliga regler. Det är det jag har talat om.

Jag kan prata mycket om minskade utsläpp på olika håll. Vi har gott om sådana förslag. När det kommer till exempelvis matsvinn kan man sänka temperaturen i kylen. När det kommer till livsmedelsförsörjning i övrigt har vi ett gäng förslag. Om man minskar importen av klimatskadligt kött och ersätter det med vegetariskt och svenskt minskar de globala utsläppen. Det är en ganska stor sak som skulle göra tämligen stor skillnad.

Jag förstår inte riktigt vad ministern håller på med här. Om det är någonting Centerpartiet gör är det att minska utsläppen. Där har regeringen fortfarande en hel del kvar att göra. Man ökar faktiskt utsläppen, inte minst nu när man vill öka förbrukningen av fossil diesel med 4 miljoner liter varje dag.

Fru talman! Återigen konstaterar jag att det inte är klimatanpassning ministern talar om. Hon talar om utsläppsminskningar. Det pratar jag jättegärna om. Men det är inte det som den här debatten handlar om. Om ministern hade lyssnat på Centerpartiet hade hon vetat att vi kan prata om allt möjligt, från åtgärder mot matsvinn till minskad import av kött och mycket annat. Men det hör inte till den här debatten. Det verkar som att det är ett pågående tema för ministern och regeringen att vilja prata om något helt annat än just klimatanpassning.

Min fråga till ministern är om regeringen är beredd att se över de regler som hämmar lantbrukets klimatanpassning när det kommer till exempelvis bevattningsregler i stentäta områden.

Fru talman! Vi har hört en minister företräda regeringen som är duktig på att upprepa vad andra har sagt är problemet. Vi saknar dock fortfarande ganska mycket förslag på hur problemen faktiskt ska åtgärdas. Man talar om avsaknad av förslag från andra men har väldigt lite att komma med själv.

Därför tänkte jag nu ge lite tips till regeringen om vad den borde göra till den klimatpolitiska handlingsplan som kommer innan jul. Så fatta pennan och notera noga!

Börja med att nyttja dagvattenhanteringen betydligt bättre än i dag! Taken på våra hus och andra hårdgjorda ytor går att använda betydligt bättre till elproduktion, dagvattenhantering och ekosystemtjänster. Det kan exempelvis handla om gröna tak för att kunna ta emot större regnmängder.

Anpassa regelverken för lantbrukets klimatanpassning, som jag talade om tidigare i replikskiftet med Socialdemokraterna. Det handlar om vattendrag, dammar, biotopskydd och stenmurstäta områden där det är svårt med bevattning.

Vi måste också ha tillräckliga resurser för klimatanpassningen. Kärnavfallsfonden, om vi nu ska prata om kärnkraft, är ett utmärkt exempel på en lösning av problemet på sikt. Där tar man ansvar för problemen. Även från statens håll kan man ta mycket större ansvar när det kommer till klimatanpassningen. Exempelvis kan en statlig vattenavgift finansiera klimatanpassningsåtgärder, inte minst i va-systemen vars renoveringsbehov är enormt, speciellt i mer glesbebyggda kommuner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om klimatanpassning

Inkludera också klimatanpassning i det befintliga klimatpolitiska ramverket samt i klimatlagen. Att förebygga nya utsläpp är alltid bättre och högsta prioritet. Men vi kan inte låta det skymma behovet av att anpassa samhället. Om vi kan få in de sakerna får Klimatpolitiska rådet större ansvar, och då kan vi löpande utvärdera arbetet på ett helt annat sätt än i dag.

Var så god, regeringen och statsrådet! Det är bara att kopiera och klistra in.

Fru talman! Jag tackar för det positiva svaret. Jag ser fram emot att Helena Storckenfeldt och Moderaterna driver detta i arbetet med den klimathandlingsplan som vi kommer att få se i december. Det vore toppenbra om detta kunde komma med.

Jag är den förste att säga att vi behöver ha både våtmarker och dammar. Där har regeringen ett ganska stort arbete framför sig med att se till att vi får en vettig anpassning av miljöreglerna kring vattenkraften - och även kring andra dammar, för det finns väldigt många fler.

Jag tycker att det låter alldeles utmärkt att ledamoten tar med sig detta, och så hoppas jag att det också blir resultat framöver.

Fru talman! Tack för påpekandet att detta faktiskt är en klimatanpassningsdebatt och inte en debatt om vare sig gängkriminalitet eller, för den delen, kärnkraft. Det är konstigt att man behöver säga det så många gånger, men det verkar som att ni inte vill prata om klimatanpassning.

Jag tänkte lyfta ett konkret förslag. Centerpartiet har nämligen lagt fram ett förslag om att Klimatpolitiska rådet också ska jobba med klimatanpassning, och inte bara med utsläpp, och utvärdera regeringens politik på detta område.

Vi har hört en del från moderat håll de senaste dagarna om just Klimatpolitiska rådet. Därför är jag lite nyfiken på hur Moderaterna ser på detta: Kan vi inte göra så att vi vidgar Klimatpolitiska rådets uppdrag till att också handla om klimatanpassning så att den frågan får större prioritet, med tanke på att vi är så många som tycker att den är viktig?

Fru talman! Jag tänker fortsätta att hålla mig till lantbrukets villkor. Det låter som att Centerpartiet och Socialdemokraterna är tämligen överens i dessa frågor, och det är ju bra. Jag hoppas att det kommer att finnas ett ökat intresse från S för att driva dessa frågor lite mer aktivt med tanke på att det finns väldigt stora behov. Jag kan bara beklaga att dåvarande regering inte prioriterade tillräckligt mycket och inte kom fram tillräckligt snabbt med de åtgärder som behövs. Vi får väl hoppas att nuvarande regering fångar upp det.

Mina slutfrågor blir: Varför tror Anna-Caren Sätherberg att man inte kom fram i dessa frågor i slutändan? Varför blev det inte tillräckligt stort tryck på det då?