Johan Forssell

Herr talman! Jag triangulerar inte. Jag redogör bara för vad som mötte mig första dagen på Utrikesdepartementet. De siffror som Tomas Eneroth använder var före limiterna. Det som vi fick ta del av första dagen var 590 miljoner kronor. Det var utgångspunkten. Jag är helt övertygad om att Tomas Eneroth kände till det eftersom han själv satt i den regering som införde dessa limiter. Det var alltså 590 miljoner kronor när vi tillträdde, och det är 575 miljoner kronor i dag. Det är alltså 15 miljoner kronor som det skiljer. Det låter kanske inte riktigt så i denna debatt, eller i den förra heller för den delen. Jag tror att vi egentligen är ganska överens om grunddragen här.

Det finns väldigt stora behov i världen, inte minst kopplat till demokrati och mänskliga rättigheter. Vi gör vad vi kan med de begränsade medel som vi har. Vi är en generös givare, men våra resurser är inte obegränsade. Jag måste vara så tråkig att jag fastslår det i den delen. Vi har ett mindre anslag som kan användas flexibelt. Vi tycker att det är viktigt för att just hantera uppkomna situationer. Vi kommer att återkomma till hur dessa medel ska användas framöver. Det handlar om den lokala strategin, men jag vill även peka på just den regionala som faktiskt uppgår till nästan 600 miljoner kronor och även den strategi som till exempel just gäller MRförsvarare.

Jag vill ge interpellanten helt rätt i att alla dessa pengar inte kommer att hamna i Guatemala. Det vågar jag påstå här i talarstolen. Men några kronor även från den strategin kanske kan hamna i Guatemala. Vi kommer att få anledning att återkomma framöver kring eventuellt andra besked.

Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag vill återigen bara understryka att vi ser väldigt allvarligt på att en folkvald tillträdande president systematiskt motarbetas. Och vi ser, som sagt, väldigt allvarligt på denna utveckling.

Glädjande nog är det samtidigt så att Sverige inte står ensamt i denna kritik, utan det är många som står upp för den. Vi delar, som sagt, den kritik som har riktats från EU:s höge representant och även USA:s engagemang i frågan.

Vi har ett engagemang i Guatemala på olika sätt, både i landet och regionalt. Den regionala strategi som vi tog över innebar 590 miljoner kronor, och den är nu 575 miljoner kronor. Skillnaden är 15 miljoner kronor. Det finns många olika uppfattningar och mycket kritik här. Men ärligt talat vet jag inte riktigt vad som skiljer oss. Det blir lite av charader i dessa diskussioner. När man sedan tittar i budgeten och måste göra prioriteringar är regeringen och Socialdemokraterna väldigt överens i denna del. Så ser det faktiskt ut svart på vitt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en pott för flexibla medel. Vi använder alltid den utifrån var vi ser att den strategiskt kan göra nytta. Jag tänker inte föregripa detta nu, utan vi gör alltid löpande bedömningar.

Vi har sagt att en tydlig prioritet ska vara just Ukraina och situationen i närområdet där behoven är enorma. Det ser ut på det sättet på en lång rad områden. Men det allra mesta av Sveriges bistånd kommer även fortsättningsvis inte att hamna i Ukraina, eller i Moldavien för den delen, utan utanför Europas gränser. Så kommer det att fortsätta att vara. Så vi lär säkert få anledning att återkomma till denna fråga.

Herr talman! Precis som har beskrivits både i interpellationen, i mitt svar och i det som sägs i anförandena här finns det stora demokratiska utmaningar i Guatemala. Det finns en utbredd korruption som vi har diskuterat i debatter här tidigare. Respekten för mänskliga fri- och rättigheter samt för rättsstatens principer är negativ. Det är alltså ett allvarligt läge.

Det är såklart väldigt viktig att den av folket valde Arévalo får tillträda presidentposten som tänkt den 14 januari nästa år. De försök som nämndes här tidigare att omkullkasta valresultatet efter den senaste valomgången går ju emot både internationell praxis och landets konstitution. De personer som ligger bakom de våldsamheter som faktiskt har varit i landet den senaste tiden bör ställas till svars för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt är det regeringens uppfattning att bistånd är viktigt men att man måste se det i ett sammanhang. Vi tror inte att man kan adressera den här situationen enbart med hjälp av bistånd. Vi har som regering varit väldigt tydliga med att vi stöttar de demokratiska krafterna i Guatemala i deras strävan att värna landets demokrati, både genom vår ambassad på plats samt från Bryssel och Stockholm. Sverige står bakom de uttalanden som EU har gjort kring den oroande utvecklingen. Att ge politiskt stöd åt demokratiska krafter är en prioriterad fråga för regeringen. Både genom uttalanden och engagemang kan vi även med små medel verka för en positiv demokratisk utveckling.

Vi har också pekat på vikten av att samarbeta med andra likasinnade, utöver det svenska biståndet. Både USA och EU är naturligtvis viktiga samarbetspartner i detta arbete. Jag kan lugna ledamöterna i den frågan. Det finns ingen otydlighet i regeringens konsekventa ståndpunkt att det alltid är viktigt att allokera skattebetalarnas resurser på ett strategiskt viktigt sätt. Problemet i sammanhanget är dock följande: Vi ser växande behov i en lång rad länder och regioner världen över. Vi har inte minst i vårt eget närområde ett krig som vi inte hade före februari i fjol. Man måste se allt sådant i ett sammanhang.

Jag vill ändå påpeka för ledamöterna att stödet till Guatemala sänktes 2022 genom de limiter som den tidigare socialdemokratiska regeringen införde. Vi har nu som regering faktiskt satt ett tak för avräkningen. Tittar man också på hela regionen Latinamerika är biståndsvolymen näst intill lika stor som efter dessa limiter. Jag vet ärligt talat inte i kronor och ören räknat hur stor skillnad det egentligen är i den delen.

Vi kommer att fortsätta driva dessa frågor. Vi kommer att stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter, både i den volym vi faktiskt har och i den strategi vi har i hela regionen samt i den strategi för människorättsförsvarare som vi i år kunde öka till 1 miljard kronor och som kan sökas globalt.

Herr talman! Tomas Eneroth har frågat mig om jag har tagit några initiativ med anledning av den allvarliga situationen i Guatemala.

Regeringen följer utvecklingen i Guatemala noggrant och kommer fortsatt att stå upp för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. För detta är Guatemala inget undantag.

Regeringen ser med oro på utvecklingen i landet, särskilt händelseförloppet efter den 20 augusti. Regeringen stöder till fullo EU27-uttalandet från den 5 oktober av EU:s höga representant för utrikesfrågor Josep Borrell.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Främjandet av demokrati och rättsstatens principer är en central fråga för Sveriges regering. Detta illustreras inte minst av den miljard kronor som regeringen har avsatt i år genom globalt strategisamarbete för stöd till frihetskämpar över hela världen. Till det kommer Sveriges stöd till multilaterala organisationer som arbetar med bland annat demokratifrågor, såsom FN:s MR-kontor, UNDP, Unicef och Internationella Idea.

Herr talman! Jag kan bara upprepa det jag sagt flera gånger om att det har varit ett stort antal möten både i riksdagen och på Utrikesdepartementet. Det har varit minst lika många möten som tidigare regeringar har haft. Påståendet att det inte skulle ha tagits in synpunkter stämmer alltså inte. Att det är helt felaktigt kan vi visa i antal möten och protokoll. Jag rekommenderar att Olle Thorell slutar påstå detta, för det är uppenbart helt fel.

Vi kommer snart att presentera vår reformagenda. Jag tror som sagt att det finns stor potential att hitta synergier mellan bistånd och handel, göra biståndet mer transparent än tidigare - transparensen har minskat de senaste åren - och effektivisera. Det handlar om att skattebetalarna alltid ska känna att de får valuta för sina skattepengar, det vill säga att pengarna går till rätt saker och gör skillnad i mottagarländerna.

De tankar vi har ligger väldigt väl i linje med bland annat diskussionen i FN:s generalförsamling häromveckan. Varje diskussion handlar ju om hur man ska kunna mobilisera ytterligare privata resurser, vilket är ett arbete som har varit eftersatt i Sverige under lång tid. Nu ska vi dock ändra på det och försöka göra något riktigt bra åt det.

Jag får be om ursäkt för om jag har beskrivit Socialdemokraternas politik när det gäller enprocentsmålet på ett felaktigt sätt. Det är möjligt att Socialdemokraterna fortfarande står bakom enprocentsmålet - förutom i sin budgetmotion där de inte gör det, för det saknas 10 miljarder kronor. Till detta får vi säkert anledning att återkomma framöver.

Jag tackar interpellanten för en bra diskussion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag blir inte riktigt klok på Olle Thorells kritik. I ena sekunden går allting för fort - saker stressas fram, och vi lyssnar inte - och i andra sekunden beklagar sig Olle Thorell över att vi inte har presenterat några resultat och att det inte finns någonting på bordet. Jag vet inte riktigt; det är inte helt lätt att få ihop dessa två punkter, alltså att det går både för fort och för långsamt.

Man kan väl ändå säga att vi har kommit rätt långt på ett år, tycker jag. I jämförelse med tidigare regeringar har vi kommit betydligt längre, till exempel vad gäller policyramverket. Jag ser fram emot att få presentera detta snart, och jag är övertygad om att Olle Thorell kommer att fortsätta ha många synpunkter och inspel - precis som han har haft på vår reformagenda under hela det senaste året. Jag ser fram emot att få ta del av dem. Sedan ska vi omsätta reformagendan i olika regleringsbrev, budgetpropositioner och så vidare, så arbetet kommer att pågå även fortsättningsvis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller Pontus Andersson Garpvalls fråga om Palestina stämmer det att vi har beslutat att göra en paus i utvecklingssamarbetet med Palestina. Det humanitära berörs inte av detta, utan pausen gäller utvecklingsdelen. Pausen görs mot bakgrund av att vi har en ny situation efter den 7 oktober i år, då den fruktansvärda terrorattacken mot Israel genomfördes. Det är viktigt att vi gör en genomlysning av biståndet och säkerställer att det inte går till aktörer som inte har en glasklar syn i dessa helt avgörande frågor. Vi kan aldrig acceptera terrorism som politisk metod.

Även detta är kopplat till reformagendan, det vill säga att vi ska ha en nolltolerans mot den typen av saker för att säkerställa att svenskt bistånd alltid används effektivt. Detta beskrivs ofta som att det handlar om svenska skattebetalare, och det är ett viktigt perspektiv. Men jag skulle vilja lyfta fram ett annat perspektiv, herr talman: Ytterst är ju detta pengar som ska gå till människor i dessa länder och göra skillnad för dem. Det ligger i människors intresse i Palestina och Gaza att medlen inte går till aktörer som inte har en glasklar syn i dessa helt fundamentala frågor.

Mycket av diskussionen om villkorande av bistånd har hittills handlat mer om migration. Även det kommer att vara en del av reformagendan då det är en del av den överenskommelse vi har gjort. Det handlar om den fullt rimliga principen att alla länder i världen enligt folkrätten har en skyldighet att ta emot sina egna medborgare. Vi vill jobba med olika länder i världen för att försöka göra situationen bättre för dem, men då måste de också vara beredda att jobba med oss. Det är så samarbete ser ut, och det är en fullt rimlig princip.

Det har varit ett antal sådana diskussioner. Somalia nämndes här, och jag träffade faktiskt nyligen en somalisk minister på just detta tema och klargjorde vår hållning i den delen. Vi hoppas att det ska kunna leda till resultat framöver, för detta är ett stort och viktigt område. Vi tror att vi kan göra saker och ting mer effektivt än tidigare, inte bara när det gäller transparens utan även när det gäller det som nämnts, det vill säga att hitta synergier mellan bistånd och handel.

Jag kan konstatera att många länder ute i Europa, faktiskt av olika politiska färger, har valt att titta på precis dessa saker. Det gör de för att det finns en stor potential att inte minst mobilisera ytterligare resurser för att uppnå de globala hållbarhetsmålen.

Herr talman! Först och främst gläder det mig naturligtvis att det finns en sådan förväntan på och ett sådant intresse för vår reformagenda. Det är bra, för biståndet är ett område som är väldigt viktigt.

Jag tror att biståndet har stor potential både när det gäller att göra större skillnad ute i världen till gagn för människor och när det gäller exempelvis transparensen tillbaka till svenska skattebetalare, som ju har minskat de senaste åren. Detta är medel som inte bara regnar ned från himlen, utan vi ska alltid komma ihåg att dessa 56 miljarder kronor kommer från svenska skattebetalare. De har alltid rätt att vänta sig kvalitet, effektivitet och transparens, och det tänker vi säkerställa att de får.

Som vi har varit inne på har vi en på många sätt helt ny situation. Vi har sedan februari i fjol ett krig i Europa. Det hade vi inte tidigare, och detta får följder. En sådan följd, utöver dem vi har pratat om tidigare, är det faktum att vi måste säkerställa att om svenskt bistånd ska vara relevant måste det också vara flexibelt. Det måste finnas möjligheter att snabbt ställa om utifrån de stora behov som finns i världen.

Ett sådant exempel är det faktum att Ukraina i år kommer att vara den största mottagaren av svenskt bilateralt bistånd. Det är en historisk förändring som sker på kort tid. Jag tycker att man ska se detta i ljuset av att den tidigare regeringens policyramverk tog två och ett halvt år att få på plats. Om man har den typen av väldigt långa processer får det följder för flexibiliteten. Det kommer att försämra möjligheterna att snabbt ställa om och skapa den handlingsfrihet som man behöver om biståndet ska vara relevant i den värld vi i dag lever i.

Det här är ingen lagstiftning. Remissförfarande har man för just lagstiftning, och det vet interpellanten. Om reformagendan däremot kommer att innehålla lagstiftning kommer vi naturligtvis att återkomma till riksdagen enligt konstens alla regler. Det kommer att bli remissförfaranden etcetera. Men det är viktigt att komma ihåg att inte blanda ihop de här två sakerna. Lagstiftning är lagstiftning; det är någonting annat än denna reformagenda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill bara påpeka det som jag också sa i mitt svar: Utrikesutskottet har informerats om arbetet. Samtliga partier har varit inbjudna till konsultationer på UD. Flera förutsättningslösa konstellationer om reformagendan har också genomförts med civilsamhälle, med forskare, med näringsliv och med myndigheter. Vi har lyssnat in vad olika partier tycker i Sverige, och vi har samrått med många länder ute i Europa och tagit in information om vad länder som har ungefär samma tankar som vi gör. En digital brevlåda har inrättats som möjliggör för intresserade att komma med skriftliga idéer och så vidare.

Det har alltså varit ett brett arbete på detta område. Men det är också viktigt att komma ihåg att man inte kan mäta kvalitet bara med hur många möten man håller. Det måste också bli ett resultat, och det kommer vi snart att presentera.

Herr talman! Vi fortsätter att prata bistånd, och Olle Thorell har frågat mig på vilket sätt jag avser att förankra reformagendan för biståndet i riksdagen innan beslut fattas.

Regeringen har fått mandat att göra förändringar och arbetar med att ta fram en reformagenda för biståndet, detta för att bättre bemöta de stora utmaningar världen gemensamt står inför och för att bidra till en positiv utveckling. Bistånd räddar liv och lindrar nöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att Sverige är en av världens mest generösa biståndsgivare innebär också ett stort ansvar. Regeringen har i budgetpropositionen aviserat att en reformagenda för biståndet tas fram med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet. Utrikesutskottet har informerats om arbetet, och samtliga partier har varit inbjudna till konsultationer på Utrikesdepartementet. Ett större antal möten har gjorts med civilsamhällesorganisationer, forskare, näringsliv och myndigheter. Det har även funnits möjlighet för samtliga dessa att inkomma med skriftliga synpunkter. Den biståndspolitiska debatten kring reformagendan har pågått under närmare ett års tid.

Med stora förändringar i omvärlden och ett krig i Europa är det viktigt att biståndet kan verka med större flexibilitet än tidigare och ha förmåga att snabbt ställa om. Regeringen arbetar efter den inriktningen och i syfte att göra svenskt bistånd mer effektivt samt hitta synergier med den viktiga handelspolitiken. Vi vill agera handlingskraftigt och göra skillnad under mandatperioden.

Herr talman! Det stämmer att det krävs nästan 11 miljarder ytterligare medel i år för att nå upp till enprocentsmålet. Det hade Socialdemokraterna kunnat anslå i sin motion om man hade velat. Det hade gått alldeles utmärkt.

Men det gör man inte. I stället anslår man 1 miljard. Det krävs alltså 11 miljarder, men man anslår 1 miljard. Olle Thorell och andra socialdemokrater kan stå och säga hur många gånger som helst hur viktigt det är med enprocentsmålet, och det kan man ju tycka. Frågan jag ställer mig är dock hur viktigt man egentligen tycker att det är om man bara anslår 1 miljard när det krävs 11 miljarder. Man får lite intrycket, herr talman, att det mest är retorisk rök.

Men siffrorna i budgeten ljuger inte, för där tvingas man att prioritera. Då kan man inte längre låtsas att allting är viktigt och att man har hur mycket pengar som helst, utan då blir det mer på allvar.

Det här är svåra frågor. Vi har gjort en prioritering. Vi har prioriterat just det långsiktiga och kraftfulla stödet till Ukraina, vi har prioriterat att öka det humanitära stödet, vi ökar stödet till demokrati- och människorättsförsvar och vi kommer att öka stödet kopplat till grön omställning - saker som gör nytta på riktigt utanför Sveriges gränser.

Det är klart att om man har hur mycket medel som helst kan man göra väldigt mycket. Men så ser faktiskt inte världen ut vare sig för regeringen eller för Socialdemokraterna i deras skuggbudget.

Låt oss som sagt komma ihåg att 98 procent av Vetenskapsrådets medel är intakta. Dit kommer forskare inom detta fält precis som tidigare att kunna vända sig med sina ansökningar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Tack, interpellanten, för nya frågor och inspel! Jag kan börja med att säga något när det gäller frågan kring Minor Field Studies och Junior Professional Officers. Det ligger under en annan anslagspost än vad som gäller för Vetenskapsrådet. Det ligger under AP 28. Det är alltså en annan del, som inte påverkas av denna diskussion. Rätt ska vara rätt.

När det sedan gäller frågan om det fortsatta stödet tycker jag att jag har redogjort för att vi har gjort en prioritering. Man får alltid värdera olika saker mot varandra. Det är klart att eftersom ingen budget är obegränsad innebär mer pengar till utvecklingsforskning mindre pengar någon annanstans. Det är så det fungerar. Det blir då mindre pengar till att hjälpa människor i Ukraina eller till hjälp mot svälten på Afrikas horn eller till den gröna omställningen. Det är faktiskt så det ser ut om vi ska vara ärliga, och det tycker jag att vi ska vara i denna diskussion.

Jag hade kanske förväntat mig något från Olle Thorell och Socialdemokraterna. Om man nu är oerhört kritisk till detta hade jag förväntat mig att det hade funnits några spår av det i Socialdemokraternas egen motion på detta område. Jag hittar inga formuleringar där om utvecklingsforskning, några nya anslag eller något sådant. Det är ganska tomt i den delen, faktiskt väldigt tomt. Jag vet alltså inte, herr talman, hur oense vi egentligen är i denna fråga. Är det möjligen mest retorik och inte så mycket konkreta saker?

Det är klart att jag är i en situation, herr talman, där jag måste prioritera och ta ansvar för en helhet. Det tycker jag att man ska göra även i opposition. Jag kan se att det inte är enkla frågor. Man måste väga saker och ting mot varandra, och det gör vi i budgeten. Jag känner mig ändå väldigt trygg i uppfattningen att biståndsmedel gör större nytta utomlands än i Sverige.

Det handlar naturligtvis om vad man tycker är viktigt. Handlar det om bilden av Sverige, som har nämnts här, eller om att ge ett kraftfullt stöd till just fattigdomsbekämpning och om det långsiktiga stödet till Ukraina? Jag vet vad jag tycker är viktigast.

Det är inga enkla frågor - det vill jag säga. Men vi har gjort denna prioritering. Och jag vill ånyo påpeka det jag har sagt flera gånger: 98 procent av Vetenskapsrådets anslag är intakta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack till mina meddebattörer! Precis som jag har nämnt både i interpellationssvaret och i den diskussion som pågick i somras grundar sig beslutet på ett kraftigt försämrat omvärldsläge. Vi har ett krig i Europa, vilket vi inte hade före februari i fjol. En tydlig prioritering från regeringens sida är att ge ett stöd till Ukraina som är kraftfullt men också långsiktigt.

Det är klart att det får konsekvenser. Det hade varit väldigt märkligt om biståndspolitiken inte skulle påverkas av det faktum att vi nu, till skillnad från tidigare, just har ett krig i Europa.

Sedan finns det andra delar i detta som är viktiga att komma ihåg. En uttalad prioritet för regeringen är till exempel att öka det humanitära stödet, vilket vi också har gjort. Det finns enorma behov, inte minst på Afrikas horn. Vi vill även utöka klimatbiståndet. Vi har i år också en särskild satsning för människorättskämpar runt om i världen.

Biståndet är en begränsad resurs. Det är generöst, men det är inte outtömligt. Det innebär att vi alltid måste prioritera. Vi måste alltid ställa oss frågan: Var gör biståndet störst nytta någonstans? Jag känner mig bekväm i slutsatsen att biståndet gör större nytta utomlands, i mottagarländerna, än hemma i Sverige. Det gör skillnad för ett hungrigt barn på Afrikas horn, för en skolintresserad tonåring i Afghanistan, för en mamma som lever under svåra förhållanden i Ukraina eller för någon med stora drömmar och små möjligheter.

Till det vill jag säga: Det är klart att vi som regering är väldigt positiva till forskning, och vi värdesätter insatser från forskarsamhället. Jag kan konstatera att 98 procent av Vetenskapsrådets anslag är intakta. Det tycker jag, herr talman, tål att upprepas: 98 procent. Dessa medel är forskare fortfarande välkomna att söka.

Jag vill också påpeka att utvecklingsforskning kommer att bedrivas inom ramen för andra delar - Sida, Folke Bernadotteakademin och Nordiska Afrikainstitutet. Sidas del av regeringens strategi för utvecklingssamarbete inom forskning för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling uppgår i år till 440 miljoner kronor. Det är fortfarande väldigt mycket pengar.

Jag vill också påpeka att det finns andra delar i detta. Jag har nämnt Vetenskapsrådet. Det samlade svenska offentliga forskningsstödet uppgår till nästan 47 miljarder kronor i år. Även det är väldigt mycket pengar. Man kan titta på EU:s forskningsprogram Horizon. Det uppgår till 95 miljarder euro. Även det är något som man kan påpeka i sammanhanget.

Men sedan är det så, som jag har varit inne på, att man alltid måste göra prioriteringar. De är inte alltid helt enkla. Jag kan förstå att det finns forskare som är besvikna och som hade hoppats att mer medel skulle tillfalla dem, även om det är en realitet för många forskare att de inte alltid får sina ansökningar godkända. Det är nog mer regel än undantag i den delen. Men det kommer fortfarande att finnas medel att söka, till exempel från Vetenskapsrådet, där just 98 procent av resurserna är intakta.

Herr talman! Olle Thorell har ställt ett antal frågor till mig som handlar om biståndets finansiering av utvecklingsforskning.

Jag vill börja med att slå fast att regeringen är positiv till forskning och de insatser som forskarsamhället gör. Investeringar i forskning och innovation är nödvändiga för att bygga ny kunskap och kompetens och för att skapa konkurrenskraft, tillväxt och välfärd. Det är mot denna bakgrund som regeringen motiverar att det samlade svenska stödet till forskning i Sverige uppgick till cirka 46,8 miljarder kronor 2023.

Vetenskapsrådet har ett forskningsanslag på cirka 7,9 miljarder att fördela till bland annat forskningsverksamhet och olika forskningsprojekt. Den biståndsfinansierade delen utgör en mycket liten del av Vetenskapsrådets samlade medel för forskning.

Det är viktigt för regeringen att en utfasning av den biståndsfinansierade delen sker ansvarsfullt, varför den är förlagd över tre år fram till och med år 2026. De forskare som redan har beviljats medel från biståndsbudgeten via Vetenskapsrådet kommer därför att kunna fullfölja sina forskningsprojekt. Vetenskapsrådet kommer under åren 2024-2026 att tilldelas medel för att säkerställa detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utvecklingssamarbete inom forskning kommer fortsatt att bedrivas genom Sida, Folke Bernadotteakademin och inom Nordiska Afrikainstitutet. Sidas del av regeringens strategi för Sveriges utvecklingssamarbete inom forskning för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling i år uppgår till 440 miljoner kronor.

Jag vill betona att det fortfarande finns möjligheter att söka finansiering inom ramen för andra utlysningar från Vetenskapsrådet. Jag välkomnar alla våra framstående forskare inom olika områden att fortsätta arbetet att hålla Sverige i framkant inom forskning och innovation.

Fru talman! Tack, Marielle Lahti, för frågan!

Om frågan är vad vi gör för att dra oss ur är svaret att det inte finns något sådant beslut. Om frågan däremot är hur vi använder våra internationella samarbeten för att säkerställa en bra utveckling i världen är svaret att vi alltid följer upp dem.

Vi är inne på den åttonde månaden, och vi tittar noga på hur vi ska agera när det gäller våra internationella samarbeten. Ibland blir det mindre, men ibland också mer. Det finns stor outnyttjad potential i flera av de internationella delarna. Det är ett arbete som fortfarande pågår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Just den här typen av energifrågor är prioriterade av regeringen, kopplat till de miljö- och klimatmässiga utmaningarna. Men ett sådant beslut som antyds i frågan har vi inte tagit.

Fru talman! Jag tackar för följdfrågan. Det stämmer att vi har problem med att ett antal länder inte gör det de faktiskt har en folkrättslig förpliktelse att göra, nämligen ta emot sina egna medborgare. Där tror vi att ett villkorande av delar av biståndet kan vara ett viktigt instrument, givetvis tillsammans med många andra, i den bilaterala dialogen för att se till att dessa länder tar sitt ansvar. Det pågår ett sådant arbete just nu, och jag har själv fört samtal kring detta med mottagarländer. Jag är förhoppningsfull om att det kommer att ge resultat.

Fru talman! Jag tackar Yasmine Eriksson för frågan.

Det stämmer att vi är på gång med en stor förändring av hela den svenska biståndspolitiken. Jag vill påpeka att förändringen är driven av mottagarländerna, som själva hela tiden efterfrågar mer av investeringar, mer av handel och mer av företag som kommer till dem och skapar en långsiktig tillväxt. De vill ha mindre av de tillfälliga biståndssatsningar vars resultat sällan är särskilt långsiktiga. Att de inte är det ser vi i det faktum att väldigt många länder som under många har fått mycket bistånd fortsätter att vara just beroende av utländskt bistånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Slutsatserna är därför att vi på ett helt annat sätt än tidigare måste få ihop handel och bistånd. Det pågår ett arbete med det i detta nu; 2023 kommer att bli ett förändringens år för mycket av biståndspolitiken. När det gäller just det svenska näringslivet kan jag konstatera att det ligger långt fram på flera områden som är akuta i många av dessa länder - inte minst den gröna omställningen.

Fru talman! Vi lämnar nu den gamla och ineffektiva biståndspolitiken, som Miljöpartiet till stor del är arkitekt till. Där har handel och bistånd varit två olika delar. Vi lämnar nu den eftersom den inte har fungerat. Resultaten är alldeles för dåliga. Det ser vi både i Uganda och i en lång rad andra länder.

Vi tror väldigt mycket på handel som en positiv kraft för att fler människor ska kunna göra det som de inte har lyckats göra under den gamla biståndspolitiken, nämligen häva sig upp ur fattigdom och skapa tillväxt och ekonomiska förutsättningar för att kunna skaffa sig ett bättre liv och inte behöva drabbas av sina föräldrars fattigdom. Det kommer vi att fortsätta arbeta med i den nya regeringen.

Fru talman! Tack för frågan, Alvin och Leo!

Vi i regeringen har tittat på denna fråga ända sedan lagförslaget kom för några månader sedan. Det är ett bedrövligt lagförslag på alla sätt och vis, och förslaget har nu bekräftats av presidenten. Nu verkar det förvisso överklagas till Ugandas högsta domstol. Vi följer denna fråga noga, och det gör vi på plats.

Vår uppfattning i själva sakfrågan är glasklar. Alla människor har rätt att älska vem de vill. Det är en bedrövlig lagstiftning. Tyvärr är Uganda inget undantag i den delen, utan vi ser samma tendens i stora delar av regionen.

Vi kommer nu att titta noga på vilka följder det här kan få för vårt samlade engagemang i Uganda. Det handlar inte bara om bistånd utan också om våra diplomatiska relationer. Sverige är en stor biståndsgivare till Uganda. Nu går det allra mesta av stödet till olika CSO:er, men det finns även en hel del FN-stöd.

Herr talman! Jag vill då bara ånyo upprepa det jag har sagt i mitt svar och det jag har sagt här i talarstolen flera gånger och som är ganska självklart: Varje biståndsgivare har rätt att välja med vem, var och hur man ingår utvecklingssamarbeten. Att vi väljer att väga in migrationspolitiska faktorer i det står inte på något sätt i strid med OECD-Dacs regelverk för ODA. Nu är det lyckligtvis så att det inte är Vänsterpartiet som avgör vad som är förenligt och vad som inte är förenligt, utan den bedömningen sker på annat håll.

För oss är upprätthållande av en rättssäker och internationell migration väldigt viktigt. I det ingår att ge uppehållstillstånd till de personer som har skyddsskäl, men också just det andra som Vänsterpartiet undviker att tala om, nämligen att den som har fått avslag på sin asylansökan faktiskt ska återvända hem. Det är ett stort problem. Man kan ju önska att Vänsterpartiet någon gång valde att adressera den typen av frågor. Hur ska vi hantera utsattheten som tiotusentals människor i Sverige tvingas uppleva när de befinner i skuggsamhället? Det får vi inte höra så mycket om.

Vi väljer nu att lämna mycket av den gamla biståndspolitiken, som ju inte har fungerat och där resultaten tyvärr på många sätt är för dåliga. Vi bryter ny mark nu, till exempel genom att hitta synergier mellan den viktiga biståndspolitiken och handelspolitiken, utifrån premissen att bistånd kan vara effektivt för att bekämpa fattigdom.

Men den bistra sanningen är att många länder som har fått väldigt mycket bistånd under många år fortsätter att vara i ett väldigt stort beroende av bistånd. Det måste vi bryta. Vi hittar nu synergier med handelspolitiken, vi förändrar och vi moderniserar. Vill Vänsterpartiet vara kvar i det gamla får de gärna vara det, men för oss är det viktigt att nu modernisera och nå nya resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag har svarat på dessa frågor ett antal gånger, men jag svarar gärna på dem en gång till. Sedan får vi se om det blir ännu fler frågor på samma tema.

Jag står självfallet till tjänst med att förklara vad som står i Tidöavtalet. Det räcker kanske inte att bara läsa det, utan man måste nog också ta till sig vad det står. Vänsterpartiets interpellation bygger på en felaktig premiss om att vi skulle villkora enskilda biståndsprojekt med återtagande, men det är inte det vi säger, vilket tydligt framgår i svaret. Men jag upprepar det gärna en gång till. Vad vi säger är att en regering givetvis måste kunna välja samarbetspartner för biståndet utifrån sina politiska prioriteringar. Det är inget nytt, utan så har alla regeringar agerat.

Lotta Johnsson Fornarve menar att det inte skulle vara förenligt med OECD-Dacs regelverk, men det är helt fel. Självfallet har Sverige liksom alla andra länder full rätt att avgöra med vilka länder de vill samarbeta. Ser man på biståndet de senaste decennierna har detta förändrats många gånger både upp och ned. Ibland har man helt avslutat samarbeten och ibland byggt upp nya. Varför skulle det inte gälla just denna regering? Ska den rätten plötsligt upphöra bara för att det är en borgerlig regering? Tyvärr har Vänsterpartiet fått detta helt om bakfoten.

Vi har ett omfattande problem med ett växande skuggsamhälle där människor lever i stor utsatthet, inte minst många kvinnor och flickor. Det finns olika beräkningar av detta, men antalet kan motsvara en mellanstor svensk stad. Det är en utveckling som vi har varnat för under många år och som den tidigare regeringen aldrig lyckades hantera, och tyvärr har Vänsterpartiet varit helt ointresserat.

Nu får vi agera för att lösa dessa problem, där en del är att vissa länder inte respekterar folkrätten och inte tar emot sina medborgare trots att de har en skyldighet att göra det. Här vill vi att biståndet ska vara ett verktyg bland flera, och vi tror att det har potential och ger möjligheter. Vi kommer att fortsätta att arbeta med denna fråga, för vi måste få en förändring till stånd.

Jag vill också påpeka en sak som ofta glöms bort i den här debatten, nämligen det faktum att en fungerande, säker, ordnad och reguljär migration inte är någonting som vi bara har hittat på. Det är en del av FN:s mål för hållbar utveckling. Det är en grundbult i FN:s globala migrationsramverk. I det ingår att ge asyl till den person som har skyddsskäl men faktiskt också att den person som inte har skyddsskäl ska återvända hem. Detta har inte fungerat tidigare. Nu bryter vi ny mark genom att ta krafttag mot detta utbredda problem, bland annat just genom att kunna använda en del av biståndet som ett verktyg i detta.

Fru ålderspresident! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för frågan!

Vi lever ju i en tid med flera, parallella kriser och stora globala utmaningar. Den växande irreguljära migrationen är en sådan utmaning, och den får stora konsekvenser för både stater och individer.

När migration sker på ett säkert, ordnat och reguljärt sätt kan den utgöra en positiv kraft. Att människor migrerar mellan länder och inom länder kan främja ekonomisk tillväxt. Det gäller självklart även i Sverige, där vi ibland ser ett behov av högkvalificerad arbetskraft inom olika nyckelsektorer.

Den irreguljära migrationen innebär emellertid att människor rör sig till länder där de inte har laglig rätt att vistas, och den får ofta väldigt stora negativa konsekvenser för såväl lokala samhällen som migranter. Den irreguljära migrationen göder också den svarta marknaden för människosmuggling och ökar riskerna för utsatta personer att falla offer för till exempel trafficking. Det skapas också en grogrund för kriminalitet, exploatering och utsatthet längs dessa migrationsrutter.

Detta är en fråga utan enkla lösningar, men för regeringen är det tydligt att biståndet kan utgöra en viktig pusselbit för att få migrationen att bli säkrare, mer ordnad och reguljär. Biståndet kan till exempel bidra till att kvinnor och flickor som har fallit offer för trafficking får tillgång till det stöd som behövs. Vi kan investera i insatser som stärker våra partnerländers förmåga att hantera migration, till exempel genom att förbättra myndigheters hantering av identitetshandlingar.

Fru ålderspresident! Låt mig uppehålla mig vid det som är grundbulten i frågan; jag har också tidigare svarat interpellanten om detta. Under folkrätten har varje stat en förpliktelse att ta emot sina egna medborgare när dessa återvänder från ett land där de inte har laglig rätt att stanna. Detta gäller Sverige liksom alla andra länder och är utgångspunkten för en fungerande internationell migration och ett rättssäkert asylsystem.

I de fall stater ändå väljer att bryta mot folkrätten måste det få konsekvenser. Bristande samarbete i frågor om återtagande är skäl för Sverige att se över sitt samlade utrikespolitiska samarbete med staten i fråga. Det gäller såväl utvecklingssamarbete som andra politikområden, till exempel viseringspolitiken och handelspolitiken. Regeringen har varit tydlig med att delar av biståndet ska kunna villkoras med att länder återtar sina medborgare när detta krävs enligt folkrätten.

Jag vill åter vara tydlig med att regeringens position om villkorande inte bryter mot Dacs regelverk. Dacs regelverk innehåller tydliga kriterier för vad som krävs för att initiativ ska få klassas som bistånd. Dacs regelverk sätter däremot inga begränsningar för givares möjlighet att välja samarbetspartner. Sverige har precis som alla givare rätt att både minska och öka stödet till enskilda mottagare baserat på politiska bedömningar och prioriteringar. Det är en rätt som vi självklart kommer att använda oss av när så krävs.