Lotta Johnsson Fornarve

Herr talman! Tack till ledamoten Forssell för frågorna!

Jag tycker att jag har svarat på den här frågan redan tidigare. Det är klart att ett konventionellt krig får förödande konsekvenser i Ukraina. Det har vi absolut sett i form av ett stort antal döda och förött klimat på många olika sätt. Men kärnvapen är ju otroligt mycket mer destruktiva. De förstör i stort sett allt.

När man har använt kärnvapen kan det också bildas liksom ett sotmoln som blockerar solens strålar och gör att ingenting kan växa under flera, flera år. Det skulle kunna bli massvält under väldigt lång tid. Det är alltså inte bara detta att man dödar massor av människor just där och då när kärnvapnet används, utan det kan få effekter för otroligt lång tid framöver.

Därför är kärnvapen så otroligt mycket mer fruktansvärda domedagsvapen än konventionella vapen. De är naturligtvis också fruktansvärda, men de kan inte jämföras med kärnvapen på samma dag.

Därför måste vi göra allt som står i vår makt för att minska antalet kärnvapen i världen, och då måste vi ställa krav på alla kärnvapenstater. Vi måste ställa krav på Ryssland, USA, England, Frankrike och Kina - Israel har också kärnvapen - om kärnvapennedrustning.

Ledamoten säger att vi ska lära av historien. Det tycker jag definitivt att vi ska göra. Morgan Johansson hade en historielektion här tidigare och berättade om kärnvapennedrustningen på 70- och 80-talen. Jag var också med på den tiden. Där kan vi se hur vi verkligen lyckades få Sovjet och USA att sätta sig vid förhandlingsbordet och minska antalet kärnvapen.

Det är så vi måste göra återigen. Vi måste förmå kärnvapenstaterna att nedrusta. Vi måste få bort kärnvapnen.

Herr talman! Tack till Stefan Olsson för ytterligare frågor!

Nej, jag tror inte att kärnvapenavskräckning fungerar, och det är många som håller med mig. Hela den breda fredsrörelsen håller med om att kärnvapenskräckning är någonting som inte fungerar.

Vi har också den internationella konventionen mot kärnvapen, där man tydligt försöker få fram ett förbud mot användande av kärnvapen.

Vi menar att den enda vägen att gå är att jobba för en kraftfull nedrustning av kärnvapen, och då måste man ställa krav på alla kärnvapenmakter - Ryssland och alla de länder som ingår i Nato plus naturligtvis alla de länder som inte ingår i Nato som har kärnvapen - att de ska nedrusta.

För att kunna göra det krävs en kraftfull opposition, menar jag. Vi såg ju på 80-talet att vi faktiskt lyckades få kärnvapenmakterna att rusta ned. Jag var själv med i fredsrörelsen på den tiden. Det var mycket tack vare en världsomspännande, kraftfull opinion mot kärnvapen som vi fick kärnvapenmakterna att faktiskt komma överens om att nedrusta. Det går alltså. Och vi måste tro att det är det som är vägen framåt, för fler kärnvapen är inte lösningen. Det ökar bara risken för att kärnvapen kommer till användning.

Herr talman! Jag tackar för frågorna.

Kärnvapen är ju de värsta vapen som mänskligheten har uppfunnit, och som jag sa i mitt anförande finns det inga vinnare i ett kärnvapenkrig. Det finns bara förlorare. Och att man kan använda kärnvapen i avskräckande syfte är en chimär. Det fungerar inte.

Kommer kärnvapen till användning kommer en stor del av jordens befolkning att dö, och jorden kommer inte att kunna brukas under väldigt lång tid. Vi måste göra allt som står i vår makt för att kärnvapen aldrig någonsin ska komma till användning. Därför måste vi aktivt jobba för kärnvapennedrustning, och det måste vi göra även om vi är med i kärnvapenalliansen Nato.

Till att börja med måste vi se till att vi aldrig någonsin får kärnvapen på svensk mark, för det skulle naturligtvis öka risken för att kärnvapen kommer till användning. Vi skulle bli en måltavla på ett helt annat sätt, så vi måste garantera att inga kärnvapen placeras på svensk mark eller på nordiskt territorium. Vi drev en gång i tiden på för att Norden skulle bli en kärnvapenfri zon. Vi gör det fortfarande, och jag tycker att det är en alldeles utmärkt idé.

Det är klart att det måste vara en ömsesidig kärnvapennedrustning. Vi kan ju inte kräva att bara den ena parten nedrustar, utan det måste vara en ömsesidig kärnvapennedrustning. Vi måste ställa krav på både Ryssland och Nato om kärnvapennedrustning. Det är otroligt viktigt om vi ska säkra framtiden.

Tanken med no first use är att om vi kan få kärnvapenstaterna att gå med på att inte använda kärnvapen först, att inte vara de första att använda kärnvapen, får vi större trygghet och en bättre garanti för att man inte kommer att kunna använda kärnvapen. Det är en jättebra idé, det här med no first use.

Herr talman! De politiska partierna i Sveriges riksdag är överens om mycket när det gäller säkerhetspolitiken, även om det också finns skillnader. Det gäller framför allt synen på Ryssland och Ukraina.

Rysslands folkrättsvidriga angreppskrig mot Ukraina är ett hot mot säkerheten i vårt närområde och i Europa. Det är ett krig som har fått förödande konsekvenser för den ukrainska civilbefolkningen med ett stort antal döda och tusentals människor på flykt. Självklart ska Sverige och EU fortsätta att stödja det ukrainska folket så länge det behövs på alla tänkbara sätt - humanitärt, ekonomiskt och militärt - ända till dess att Ukraina återigen har kontroll över sitt eget territorium och kan börja bygga fred i landet.

I Gaza fortsätter Israel att bomba civilbefolkningen trots att Internationella domstolen uppmanat Israel att genast upphöra med offensiven mot Rafah. Nyligen attackerades ett försvarslöst tältläger med flyktingar, och ett stort antal människor dödades, varav de flesta kvinnor och barn. Det är svårt att finna ord för denna oerhörda grymhet och tragedi.

Kriget, som har pågått i snart åtta månader, går till historien som det krig där flest barn, journalister, sjukvårdspersonal och hjälparbetare dödats sedan andra världskriget. En permanent vapenvila måste införas.

När Israel inte lyssnar på Internationella domstolens beslut måste det få konsekvenser. Jag är därför glad över att vi tillsammans med resten av oppositionen i dag har lagt fram ett utskottsinitiativ om att Sverige måste agera kraftfullt för att säkerställa att Internationella domstolens direkta order efterlevs på alla punkter och att Sverige driver på för att EU pausar associeringsavtalet med Israel till dess att man följer domstolens beslut.

Vi vill också att Sverige aktivt ska stödja internationella rättsliga institutioner som International Criminal Court och International Court of Justice och deras rättsprocesser för att motverka straffrihet gentemot alla aktörer i konflikten och säkra tillträde för kommissioner med mera.

Nu tänker jag gå in på att redogöra för våra reservationer, som vi har flera av i betänkandet. Den första handlar om viktiga vägval när Sverige nu är medlem i Nato. Kärnvapen är det mest destruktiva massförstörelsevapen som mänskligheten uppfunnit. Forskning har tydligt visat att det saknas beredskap för att hantera konsekvenserna av kärnvapen.

Kärnvapen är inte ett skydd mot internationella konflikter och krig. I verkligheten är kärnvapen ett enormt hot mot nordisk och global säkerhet. Om kärnvapen skulle komma till användning skulle det innebära en humanitär och klimatmässig katastrof med konsekvenser som ingen stat har förutsättningar att bemöta. Ett enda kärnvapen kan döda hundratusentals människor, ödelägga en hel stad och få klimatmässiga konsekvenser under många år.

Nato är en kärnvapenallians, och de amerikanska kärnvapnen utgör det så kallade kärnvapenparaplyet som Natomedlemmarna ryms under. När Sverige nu är medlem i Nato måste vi förhålla oss på ett klokt sätt till detta faktum. Enligt Natos doktrin är kärnvapen en central komponent i Natos sammanlagda förmåga för avskräckning och försvar. I doktrinen slås fast att så länge kärnvapen existerar kommer Nato att förbli en nukleär allians.

Om kärnvapenmakter valde att tillämpa principen om no first use, det vill säga en princip som innebär att kärnvapen aldrig får användas om inte fienden redan har genomfört en kärnvapenattack, skulle risken för att kärnvapen används minska betydligt. Tyvärr förbehåller sig Nato rätten att slå till först i en konflikt som använder kärnvapen. Det försvårar globala nedrustningsinitiativ eftersom det medför att ett överhängande hot om kärnvapen alltid kvarstår. Sverige måste därför driva principen om no first use inom Nato.

I flera länder som är medlemmar i Nato ser vi hur demokratin backar. Det finns Natoländer där grundläggande mänskliga rättigheter utmanas allt oftare. Oppositionella och journalister fängslas, medier och universitet kontrolleras och rättsstatens principer ifrågasätts. Jag tänker framför allt på länder som Turkiet och Ungern, där utvecklingen gått åt helt fel håll under de senaste åren. Dessa länder kan inte längre räknas som fullvärdiga demokratier.

Vi ser hur Ungern inte vill ge sitt fulla stöd till Ukraina och hur Turkiet har tydliga stormaktsambitioner i regionen och angriper grannländer helt i strid med folkrätten. Den bristande demokratiska statusen hos länder inom alliansen är ett säkerhetsproblem som behöver tas på allvar. Därför bör Sverige verka för att Nato inför ett demokratikrav.

Sverige har en stolt tradition av transparens och offentlighetsprincip. Sverige ska därför vara pådrivande för att förbättra insynen i Nato och för att de nationella parlamenten i medlemsländerna ska skärpa sin granskning av Natos angelägenheter, så att ansvarsutkrävande kan ske för att säkerställa demokratisk förankring i Sverige. Det ska inte heller vara några permanenta Natotrupper på svensk mark. Permanenta baser i sig skulle kunna utgöra en måltavla och öka säkerhetshotet mot Sverige. En stark permanent utländsk närvaro kan också komma att påverka Sveriges självständighet. Permanent stationerad utländsk militär lyder inte heller under svensk lag, vilket kan komma att utgöra ett problem om brott begås.

Vänsterpartiet har ytterligare en reservation som rör kärnvapen. Kärnvapen är, som sagt, det mest destruktiva massförstörelsevapen som mänskligheten har uppfunnit. Det internationella samfundet har hittills varken lyckats stoppa spridningen eller få kärnvapenstaterna att avväpnas. I stället investeras i dag miljarder i modernisering och utveckling av kärnvapen. Inte sedan kalla kriget har risken för att kärnvapen kan komma att användas varit så stor som i dag, enligt fredsforskningsinstitutet Sipri.

I en värld där Ryssland hotar att använda massförstörelsevapen måste kärnvapenfria länder som Sverige ta täten och sätta press på Ryssland och andra kärnvapenstater om att nedrusta - för allas vår säkerhet. Naturligtvis måste det vara en ömsesidig nedrustning. Det är hög tid att fredsrörelsen och alla positiva krafter verkligen tar upp kampen för en global nedrustning av kärnvapen.

Internationell säkerhet ska vila på folkrätt, samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. I ljuset av den säkerhetspolitiska utvecklingen i världen blir FN:s avtal om förbud mot kärnvapen särskilt viktigt. Genom Sveriges historia av militär alliansfrihet finns också en unik röst som bör användas för global kärnvapennedrustning.

Sveriges medlemskap i kärnvapenalliansen Nato gör det särskilt viktigt att markera mot kärnvapen. Sverige ska inte stå bakom vare sig avskräckning med eller användning av kärnvapen. Det gäller oavsett om Sverige är medlem i en militär allians eller inte; Sverige bör förbjuda kärnvapen på sitt territorium i både freds- och krigstid. Sverige ska omgående signera FN:s avtal om förbud mot kärnvapen. Det finns inga vinnare i ett kärnvapenkrig - bara förlorare.

Vi har dessutom en reservation om att införa en kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Vi är övertygade om att en sådan skulle bidra till avspänning i regionen. Det är något som verkligen behövs mot bakgrund av den ökande spänningen och upprustningen vi ser i området.

Stora områden i världen, som Latinamerika, Centralasien, Sydostasien, Oceanien och Afrika, är redan kärnvapenfria zoner. Sverige bör som enskilt land, som alltså är medlem i EU och FN, agera för att få till stånd en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern.

Vi har också en reservation som berör trollfabriker, som vi ser som ett allvarligt hot mot vår demokrati och säkerhet. Trollfabriker är ett propagandaverktyg som syftar till att påverka samhällsdebatten genom exempelvis desinformation, falska nyhetssidor och sociala medier.

I Sverige är det framför allt de ryska trollfabrikerna som har uppmärksammats. Vi har sett flera exempel på det under de senaste åren. Men nu har vi även våra egna trollfabriker genom SD:s anonyma konton, som sprider hot, hat och desinformation på nätet.

Utvecklingen med trollfabriker, propaganda och desinformation måste motarbetas oavsett om de är inhemska eller kommer från främmande makt. När det gäller främmande makts användning av dessa metoder måste de naturligtvis kraftfullt fördömas. Regeringen bör i kontakt med länder som finansierar trollfabriker, som Ryssland, Turkiet och Kina, tydligt markera och kräva ett stopp på det statliga stödet till aktiviteterna.

Vår sista reservation handlar om autonoma vapensystem. Helt autonoma vapensystem är vapen som förmår agera utan mänsklig kontroll. Till skillnad från en obemannad drönare som kontrolleras av en pilot som fjärrstyr den har helt autonoma vapensystem förprogrammerade algoritmer som själva väljer ut sina mål. De senaste tio åren har antalet länder och företag som arbetar med tekniken ökat kraftigt. AI har därmed många positiva sidor och erbjuder möjligheter till utveckling och effektivisering, men det finns också mindre positiva sidor. Det handlar till exempel om risker för bristande integritet, mer övervakning, gråzonsproblem och inte minst alltmer avancerade helt autonoma vapensystem.

AI-utvecklingen lyfter upp en rad frågor, bland annat ägande, demokratisk kontroll och etiska principer. I mars 2023 uppmanade en rad ledande AI-forskare och experter världen att pausa utvecklingen av AI i ett halvår medan vi ser över vilka risker som finns och hur de kan motverkas. Det finns behov av en öppen och transparent debatt om AI och om den reglering som måste till. Det finns områden där tekniken kan användas för goda ändamål, till exempel minröjning och cybersäkerhet. Men att överlåta etiska avgöranden till algoritmer kan aldrig vara acceptabelt i en fri, demokratisk och rättssäker värld.

Frågan om autonoma vapensystem är minst sagt kontroversiell. I dag saknas ett tydligt regelverk för sådana vapen. En lång rad stater har efterlyst någon typ av reglering, och ytterligare andra stater vill se ett förbud. FN:s generalsekreterare António Guterres har kallat autonoma vapen moraliskt motbjudande och politiskt oacceptabla. Helt autonoma vapensystem sätter även ansvarsfrågan ur spel. Vem är ansvarig för folkrättsbrott begångna av en robot? Fredsorganisationer varnar också för risken för att autonoma vapensystem sänker trösklarna för krig.

Civilsamhällesorganisationer över hela världen har gått samman för att stoppa utvecklingen av autonoma vapensystem i kampanjen Stop Killer Robots. I FN pågår sedan 2014 samtal om hur autonoma vapensystem ska hanteras. Men Sveriges engagemang i frågan har varit alltför svagt, och det måste förbättras.

Flera av världens största vapenföretag arbetar med teknik som kan användas i autonoma vapensystem, men utan att ha någon tydlig policy för hur man säkrar mänsklig kontroll. Helautonoma vapensystem bör förbjudas enligt internationell lag, och Sverige ska arbeta för en bindande internationell konvention mot helt autonoma vapensystem.

Vi står bakom alla reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 3.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Det är bara så att kärnvapen inte fungerar som avskräckning. Nato har sagt att man vill förbli en nukleär allians så länge kärnvapen finns. Om kärnvapenmakterna valde att tillämpa principen om no first use, det vill säga att kärnvapen aldrig får användas om inte fienden redan har genomfört en kärnvapenattack, skulle risken för kärnvapenanvändning minska. Tyvärr förbehåller sig Nato rätten att slå till först i en konflikt med kärnvapen. Detta försvårar det globala nedrustningsinitiativet, eftersom det medför att ett överhängande hot om kärnvapen alltid kommer att kvarstå.

Vi tycker att Sverige bör driva på för principen om no first use inom Nato. Det skulle innebära en större trygghet. Vad anser ledamoten om detta?

Fru talman! Jag tackar Stefan Olsson för anförandet.

Ledamoten nämnde kärnvapen i sitt anförande. Kärnvapen är ju det mest destruktiva massförstörelsevapen som mänskligheten uppfunnit. Forskningen har också tydligt visat att det saknas beredskap för att hantera konsekvenserna av kärnvapen - det går helt enkelt inte.

Kärnvapen är inte ett skydd mot internationella konflikter och krig. I verkligheten är kärnvapen ett enormt hot mot både nordisk och global säkerhet. Om kärnvapen skulle komma till användning skulle det innebära en humanitär och klimatmässig katastrof med konsekvenser som ingen stat har förutsättningar att bemöta. Ett enda kärnvapen kan döda hundratusentals människor och ödelägga en hel stad.

Nato är ju en kärnvapenallians. Sverige är nu medlem i Nato och har blivit det utan några som helst förbehåll vad gäller kärnvapen. Anser inte ledamoten att vi borde garantera att inga kärnvapen någonsin kommer att placeras på svenskt territorium genom att lagstifta om ett tydligt förbud mot kärnvapen på svensk mark?

Herr talman! OSSE är en viktig organisation för fred och säkerhet och en av världens största regionala säkerhetsorganisationer med 57 deltagande stater i Europa, Kaukasus, Centralasien och Nordamerika. OSSE verkar för att främja säkerhet och stabilitet i regionen och riktar in sig på säkerhetspolitik, ekonomi, miljö, demokrati och mänskliga rättigheter. Organisationens särskilda styrka ligger bland annat i dess breda krets av deltagande stater. Det är viktigt att Sverige fortsätter att prioritera frågor inom OSSE som är kopplade till den europeiska säkerhetsordningen, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Det är bra att vi som land bidragit till att sätta det ryska anfallskriget mot Ukraina högt på OSSE:s dagordning. Medan detta folkrättsvidriga krig pågår måste vi fortsätta stödja Ukrainas folk på alla möjliga sätt till dess att Ukraina återigen har kontroll över sitt eget territorium och de ryska angriparna kastats ut. Vi måste också göra allt vi kan för att utöva påtryckningar gentemot Putin och Ryssland, inklusive hårdare sanktioner, för att få slut på kriget.

Det går inte att prata om fred och säkerhet utan att nämna det fruktansvärda krig som pågår i Gaza. Den humanitära katastrofen är enorm med tusentals dödade civila, utsatta kvinnor och barn, förstörda sjukhusbyggnader och enorm brist på alla förnödenheter. Det är glädjande att flera länder nyligen beslutat sig för att erkänna staten Palestina, precis som Sverige gjorde redan 2014. Det är ett värdefullt bidrag till att stärka det palestinska folkets position och sätta press på Israel om ett omedelbart eldupphör.

Jag konstaterar också att åklagaren i den internationella domstolen beslutat att utfärda en arresteringsorder mot Netanyahu och Hamas ledare för krigsbrott. Det borde få vår regering att äntligen agera mer kraftfullt för att få stopp på kriget.

Sverige måste även i fortsättningen vara en stark röst för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, särskilt i ett läge där dessa utmanas i flera av deltagarstaterna i OSSE.

En av OSSE:s viktigaste arbetsuppgifter är att delta i valobservationer. OSSE:s oberoende valobservationer är av stor betydelse för att kunna fastställa om ett val varit fritt och rättvist. Det är viktigt att svenska ledamöter fortsätter vara aktiva i detta arbete. OSSE åtnjuter också stort förtroende när det gäller just valobservationer.

Det är bra att Sverige tillsammans med andra har tagit initiativ för att aktivera Moskvamekanismen och har tagit fram flera rapporter om kränkningar av och övergrepp på mänskliga rättigheter och överträdelser av internationell humanitär rätt. Det handlar om misstänkta krigsförbrytelser och andra allvarliga internationella brott i Ryssland och även i Belarus, bland annat kidnappningen av ukrainska barn till Ryssland.

Jag hoppas även att OSSE kan engagera sig mer aktivt i konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan. Armenien har ju tagit viktiga steg mot demokrati, men utmaningarna är många och landet behöver vårt stöd. Azerbajdzjan däremot går i en mer auktoritär riktning.

Det är viktigt att utveckla samarbetet med civilsamhällets organisationer och stödja dessa, särskilt i länder som går i en odemokratisk riktning, men även i övriga länder som ingår i OSSE. Det gäller främst organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter, demokrati, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter samt miljöorganisationer.

För Vänsterpartiet är rätten att uttrycka sin sexualitet och sin könsidentitet på sina egna villkor en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter, oavsett var i världen man bor. Ingen stat kan med hänvisning till historia, kultur, religion och så vidare hävda att dessa rättigheter inte omfattar alla dess medborgare.

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa är en bra arena, där Sverige kan driva hbtqi-frågor. I parlamentet finns både länder som har kommit en bit på väg och länder som ligger långt efter. Men öppen diskriminering av hbtqi-personer förekommer även på vår egen kontinent. När nationalistiska och högerpopulistiska krafter vinner mark utmanas rätten till den egna sexualiteten och identiteten. Vi glömmer exempelvis inte de uppmärksammade, fruktansvärda brotten mot homosexuella i Tjetjenien, dit OSSE också skickade en expertmission för att kartlägga och uppmärksamma dessa brott.

Att Sverigedemokraternas Björn Söder har valts till ordförande för den svenska delegationen till OSSE:s parlamentariska församling tycker vi är direkt olämpligt. Sverige ska gå före i försvaret av mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter. En ordförande för den svenska delegationen bör således stå upp för minoriteters rättigheter, inte angripa dem.

Inom OSSE finns ett rapporteringssystem för hatbrott, vilket innefattar brott mot hbtqi-personer. Sverige bör verka för att Moskvamekanismen ska åberopas när risken för hot mot hbtqi-personer och hbtqi-rörelsen anses vara överhängande. Sverige bör också verka för att OSSE-samarbetet även ska omfatta hbtqi-frågor.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 2 som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Avslutningsvis vill jag tacka Margareta Cederfelt för hennes fantastiska arbete som president för OSSE. Jag har inte varit med i delegationen men har vid flera tillfällen när jag var andre vice talman stött på Margareta i olika internationella sammanhang och sett vilket bra arbete hon gjorde som ordförande. Tack för det!

Herr talman! Jag tackar Katarina Tolgfors för frågan.

Nej, i nuläget finns det ingen möjlighet att förhandla om fred. Nu handlar det helt och hållet om att fortsätta att bistå Ukraina på alla tänkbara sätt, militärt och humanitärt, för att Ukraina ska kunna återta kontrollen över sitt eget land och skapa fred. Jag ser ingen annan möjlighet, och vi står bakom fortsatt massivt stöd från svensk och europeisk sida.

Det kan dock göras mer när det gäller att sätta press på Ryssland på olika sätt. Det är kanske en annan diskussion, men här tror jag att det finns mer att göra.

Herr talman! Vi debatterar nu ett antal motioner från den allmänna motionstiden som berör mänskliga rättigheter. I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i Europakonventionen slås det fast att alla människor har samma grundläggande rättigheter, bland annat mötesfrihet, organisationsfrihet, strejkrätt, yttrandefrihet, religions- och övertygelsefrihet samt rätt att delta i allmänna, fria och hemliga val.

Tyvärr ser vi att alltför många länder bryter mot dessa rättigheter på en rad punkter, och utvecklingen ser inte ut att gå åt rätt håll. Vi ser det i det illegalt ockuperade Västsahara och i Palestina. I Gaza blir brotten mot de mänskliga rättigheterna mycket tydliga - Israel förhindrar mat och andra förnödenheter att nå fram till civilbefolkningen, som nu befinner sig i en hungerkatastrof. Tusentals döda civila talar sitt tydliga språk: Israel har brutit mot folkrätten och krigets lagar.

Vi ser även hur länder som Afghanistan, Iran, Kina, Ryssland, Belarus, Kambodja, för att nämna några, bryter mot de mänskliga rättigheterna på ett omfattande sätt. I det orättfärdiga ryska anfallskriget mot Ukraina har vi sett otaliga brott mot civilbefolkningen och de mänskliga rättigheterna. I Afghanistan och Iran ser vi hur demokratin och kvinnors rättigheter kränks varje dag, och i Kina ser vi ett fortsatt förtryck av etniska minoriteter och oliktänkande.

Det är särskilt viktigt att demokratiska länder som Sverige inte låter brotten mot de mänskliga rättigheterna ske obemärkt utan gör sitt yttersta för att motverka dessa brott och står upp för de mänskliga rättigheterna fullt ut.

Vänsterpartiet har skrivit flera motioner som berör de mänskliga rättigheterna inom olika områden. Vi står upp för de mänskliga rättigheterna i alla lägen, och vi är de första att protestera när de kränks oavsett vem som kränker dem eller var det sker. Detta betänkande är ganska smalt och tar endast upp några frågor kopplade till de mänskliga rättigheterna, men vi har vid andra tillfällen tagit upp och debatterat andra frågor med fokus på dessa rättigheter. Jag kommer nu att fokusera på våra två reservationer i detta betänkande, och den första rör politiska fångar.

Turkiet lever inte upp till kraven på demokrati och mänskliga rättigheter. Snarare går utvecklingen åt helt fel håll. I valet 2023 var det uppenbart att oppositionens möjligheter till en rättvis valrörelse var kraftigt begränsade. Flera ledande företrädare, organisatörer, advokater, journalister och kulturutövare greps före valet, vilket enligt valobservatörer från OSSE ledde till ett ojämnt spelfält i valrörelsen.

Det tredje största partiet i landet, det prokurdiska oppositionspartiet HDP, riskerar att upplösas av Erdogans regim, och ledande politiker kan dömas i massrättegångar, helt i strid med demokratiska principer. För att alls ha en möjlighet att delta i valet tvingades politiker i stället att kandidera för ett betydligt mindre parti: den rödgröna vänstern, YSP.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Men förtrycket mot oppositionen började långt innan dess. Vid kuppförsöket 2016 fängslades tusentals oliktänkande, journalister, lärare, advokater och människorättskämpar. Turkiet har lämnat Istanbulkonventionen, som försvarar kvinnors rätt att inte bli utsatta för våld, och sedan dess har jämställdheten kraftigt försämrats.

Den 4 november 2016 fängslades Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag, partiledare för HDP, tillsammans med nio andra parlamentsledamöter på politiska grunder. Demirtas sitter fortfarande frihetsberövad. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har upprepade gånger konstaterat att syftet med fängslandet varit att kväsa politisk opposition och debatt i Turkiet. Domstolen har vidare uppmanat Turkiet att omgående frige Demirtas. Hans enda brott är att han öppet kritiserat Erdogans politik, och på grund av det har han nu suttit åtta år i turkiskt fängelse under mycket svåra förhållanden. Sverige bör verka för en ovillkorlig och omedelbar frigivning av Selahattin Demirtas.

Det är dessutom förkastligt att Sverige återupptagit vapenhandeln med Turkiet som en eftergift för Natomedlemskapet. Turkiet ska inte heller tillåtas att bli en EU-kandidat så länge man inte respekterar grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Nu när vi är medlemmar i samma militärallians är det viktigt att Sverige inte minskar kritiken mot Turkiet när Turkiet fortsätter att begå övergrepp mot oppositionen och bryter mot grundläggande demokratiska fri- och rättigheter.

Herr talman! Vår andra reservation rör ett helt annat område, nämligen allvarliga internationella miljöbrott, som brukar kallas ekocid. Denna reservation har vi tillsammans med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet.

Det är uppenbart att naturen behöver ett starkare rättsligt skydd och att behoven har ökat med åren. Fallen av storskaliga ingrepp på miljön som skadat ekosystem och livsmiljöer för oöverskådlig tid är tyvärr många. Gruvbolag, skogsskövlare, fossilenergibolag och andra exploatörer kommer lätt undan. Kvar blir en förstörd miljö och omfattande kostnader som får bäras av hela samhället.

En ekocidlagstiftning skulle vara ett viktigt verktyg i att stoppa detta och utkräva ansvar från dem som utarmar miljön. Särskilt stor betydelse skulle en internationell lag om ekocid få för de fattiga länder med svag miljölagstiftning som drabbas hårdast av de omfattande miljöbrotten.

Sedan några år tillbaka har ICC börjat ta sig an miljömål. Det är ett viktigt steg framåt och innebär att vissa miljöfall kan tas upp i domstolen inom ramen för brott mot mänskligheten. Det är bra, men det vore ännu bättre med en renodlad ekocidtillämpning där alla fall av omfattande miljöförstöring skulle vara åtalbara. Det skulle skicka en viktig signal om att förstörelse av natur i sig är ett brott.

Under den fullskaliga invasionen av Ukraina har Ryssland orsakat omfattande förstörelse av naturen och miljön, alltså ekocidbrott. Det har skett löpande men framför allt genom förstörelsen av Nova Kachovka-dammen den 6 juni 2023. Som en konsekvens av Rysslands agerande kommer det att ta lång tid innan naturen och miljön återhämtar sig, om de någonsin gör det. Utskottet fick också en tydlig redogörelse av de omfattande miljöbrotten i Ukraina genom den utredning som leds av Margot Wallström.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Vänsterpartiet anser att ekocid måste läggas till som brott i Romstadgan och att Ryssland med flera miljöbovar måste åtalas för brott mot naturen. Sverige bör inom FN och EU verka för att uppdatera det juridiska ramverket så att det blir ett kraftfullt verktyg för att förhindra brott mot naturen genom att inkludera ekocid i Romstadgan.

Utskottets majoritet är i grunden positiv till förslaget men anser att det behöver utredas mer. Jag beklagar verkligen att utskottets majoritet inte kan ställa sig bakom förslaget i nuläget och därigenom skynda på processen i denna oerhört viktiga fråga.

Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 5.

Herr talman! Tack för svaret, ledamoten Tolgfors!

Självklart ska vi fördöma Hamas brutala angrepp på civila israeler den 7 oktober. Det har jag själv gjort många gånger i talarstolen här. Det var ett fruktansvärt övergrepp. Men det försvarar inte det Israel håller på med nu, när man håller på att straffa ut en hel befolkning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Man måste också komma ihåg att historien inte började den 7 oktober. Israels illegala ockupation av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem började decennier dessförinnan. Fördrivningen av palestinier, de illegala bosättningarna, apartheidmuren - allt detta påbörjades långt innan dess. Det försvarar ändå inte Hamas, men man måste komma ihåg det. Historien började inte den 7 oktober.

Ledamoten säger att Israel måste följa internationella regelverk, folkrätten och så vidare. Det håller jag fullständigt med om. Men när det gäller krigets lagar är det ju uppenbart att Israel inte har följt krigets lagar. Det är jättetydligt. Så många civila som över 34 000, varav majoriteten är kvinnor och barn, skulle inte ha dödats om Israel hade följt krigets lagar.

Efter andra världskriget kom länderna överens om att man skulle skydda civila i samband med krigföring och att man är skyldig att göra det. Men det är uppenbart att Israel inte har gjort det när så många civila har fått sätta livet till. Här har Israel absolut brutit mot krigets lagar, och då tycker jag att det finns anledning att framföra den kritiken mot Israel på ett tydligt och klart sätt från den svenska regeringen. Att man hindrar förnödenheter från att komma in är också uppenbart, så här skulle jag önska större tydlighet.

Herr talman! Tack till ledamoten för anförandet!

Jag håller med om mycket av det ledamoten sa vad gäller jämställdhet. Men i likhet med Kerstin Lundgren efterlyser jag tydligare riktlinjer i reformagendan för hur det arbetet ska gå till, för det saknas.

Men jag begärde egentligen ordet på grund av det ledamoten sa angående Gaza. Ledamoten sa att Israel har rätt att försvara sig. Då undrar jag om ledamoten anser att den krigföring som Israel nu begår gentemot Gaza är proportionerlig. Ja eller nej?

Att så många civila har dödats, över 34 000 varav majoriteten kvinnor och barn, att Israel förhindrar att förnödenheter kommer in, att vi står inför en stor svältkatastrof och att barn redan har dött av svält, är det proportionerligt? Anser ledamoten det?

Anser ledamoten att Israel har begått krigsbrott när man dödat så många civila som man faktiskt gjort i det här kriget? Inte i något krig sedan andra världskriget har så många barn, journalister, hjälparbetare och FN-personal dödats som i kriget som nu pågår.

Jag skulle vilja ha svar på de frågorna.

Fru talman! Självklart ska biståndet fungera väl, och om det finns problem ska de åtgärdas. Men få saker har genom årens lopp varit så genomlyst och transparent som just biståndet.

Svenska folket har väldigt stort förtroende för civilsamhällets biståndsarbete. Det visar Sidas årliga opinionsundersökning. Det finns också en anledning till att det är just de här 17 organisationerna som får bidrag från Sida. De är de mest väletablerade organisationerna vi har i landet och de har funnits under lång tid, vissa i 60 år.

Jag är naturligtvis öppen för att förändringar kan genomföras; det är inte det. Men man säger upp ingångna avtal som var tänkta att löpa under flera år framöver och drar undan mattan för projekt som det har lagts ned massor av tid, energi, resurser och planering på att genomföra. De riskerar nu att rinna ut i sanden. Det är ett faktum att det är på det sättet, och jag menar att det är ett enormt slöseri med skattemedel och biståndsmedel. Det är ungefär 1 700 partner i 90 länder världen över som berörs. En lång rad organisationer som jobbar för demokrati, mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, fackliga och religiösa rättigheter, klimat och miljö står nu inför en mycket osäker framtid.

Svenskt bistånd har fortfarande ett bra rykte runt om i världen, men nu riskerar regeringen att slå sönder det och kraftigt minska förtroendet för det. Då försämras bilden av Sverige, och det är en bild som vi i stället skulle behöva stärka.

Fru talman! Det som är nytt i det här är att Sida säger upp avtal som inte har löpt ut. Det är inget konstigt att man inte förlänger avtal som har löpt ut, men de här avtalen har ju inte löpt ut. Det finns projekt som har planerats för flera år framåt i tiden. Man har lagt massor med tid, energi, resurser och pengar på det här.

Organisationer runt om i världen har en förväntan att det här ska fortgå, men nu har man alltså tvingats säga upp de här avtalen. Organisationer runt om i världen sitter och väntar och vet inte vad som kommer att hända. Det är det som är det nya. Det är därför som civilsamhällesorganisationerna är djupt upprörda och oroade.

Jag bjöd in samtliga 17 civilsamhällesorganisationer som vi pratar om här till ett möte. Alla som kom till riksdagen var djupt oroade och upprörda över det som nu sker. Då tycker jag att det är uppenbart att ministern inte har lyssnat in civilsamhällesorganisationernas oro och ängslan och inte heller vad de här organisationerna håller på med ute i världen.

På mötet sa bland annat Rädda Barnen: Nu när vi måste säga upp det ingångna avtalet, vad ska vi säga till de funktionshindrade barnen i Rwanda som har gått igenom en lång process av förberedelser och som är stolta över sitt avtal med Rädda Barnen och har stora förväntningar inför framtiden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad säger ministern till demokratikämparna i Kambodja som nu förlorar sitt stöd i ett mycket känsligt läge? Det är ett stöd som regeringens egna statliga kommitté EBA har utvärderat noga och sagt är mycket väl fungerande.

Nu föreslår regeringen också att Sida ska ta över folkrörelsebiståndet. Det står tydligt och klart i instruktionerna. Om det skulle bli verklighet skulle decennier av kunskap och erfarenhet gå förlorad. Samtidigt kan en myndighet omöjligt nå ut till lokalsamhället på det sätt som civilsamhället kan genom sina partner. Många organisationer i mindre demokratiska länder kan inte heller ha direkt kontakt med en myndighet.

Regeringen har även aviserat att den vill öppna för kortare avtal i framtiden, trots att all forskning visar att långsiktighet är viktigt för ett bra och effektivt bistånd. Ett projekt bör vara minst fem år för att vara effektivt. Det går inte att bygga upp någon vettig verksamhet under till exempel ett år. Regeringens ledord om transparens, effektivitet och långsiktighet klingar alltmer falskt.

Dessutom innebär regeringens nya strategi för utvecklingsarbete med det civila samhället för 2024 ett ökat egenfinansieringskrav. För små organisationer innebär det en dubblering redan i år eller en tredubbling från och med nästa år. Flera av de mindre organisationerna, till exempel Afrikagrupperna, kommer inte att klara av att samla in de medel som behövs.

Små civilsamhällesorganisationer kommer kanske att tvingas stänga ned på grund av detta nya krav. Deras långa och upparbetade relationer, särskilda expertis samt unika möjligheter att nå särskilda grupper riskerar att gå helt förlorade. Är det bara de stora jättarna som ska kunna söka pengar och driva projekt i framtiden? Jag tycker att det är en oroväckande utveckling.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret på min interpellation!

Ministern svarar bland annat att han vill slå fast att regeringen ser civilsamhället som en helt avgörande samarbetspartner vad gäller kunskap, erfarenhet och genomförande av det svenska biståndet. Det är naturligtvis jättebra. Men det blir mot den bakgrunden desto märkligare att regeringen nu håller på att dra undan mattan för ett stort antal av civilsamhällets organisationer som verkar inom biståndet. De organisationer som berörs är de så kallade strategiska partnerorganisationerna, SPO:erna. Det rör sig om 17 väletablerade organisationer med oerhört starkt förtroende hos den svenska allmänheten - Rädda Barnen, Diakonia, Röda Korset, Kvinna till Kvinna, We Effect, Act Svenska kyrkan, RFSU, Union to Union och Afrikagrupperna, för att nämna några.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den 29 februari gav regeringen Sida i uppdrag att utreda hur myndigheten kan ta över vidareförmedling av stöd och ersätta det nuvarande systemet med strategiska partnerorganisationer med ett nytt system som ska sjösättas den 1 januari 2025. Sida började därför säga upp avtal med strategiska partnerorganisationer, trots att avtalen inte löpt ut. Det har skapat en enorm oro både bland de svenska organisationerna och bland mottagarna av svenskt bistånd runt om i världen. Många frågar sig vad som nu händer med svenskt bistånd.

Ett stort antal avtal sägs upp trots att de inte löpt ut. Det gäller projekt som har planerats att fortgå under flera år. Mycket tid, kraft och resurser har investerats i planeringen av dessa projekt, ett arbete som nu riskerar att rinna ut i sanden och gå till spillo. Ett av ministerns älsklingsord brukar vara effektivitet, och det är ett bra ord. Men det som nu sker är knappast ett effektivt sätt att använda bistånd och skattemedel.

Omkring 1 700 partner i 90 länder världen över berörs när deras finansiering äventyras. En lång rad organisationer världen över som jobbar för demokrati, mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, fackliga och religiösa rättigheter eller klimat och miljö står nu inför en mycket osäker framtid.

Projekt som hotas är till exempel ett projekt i ett av världens farligaste länder, Honduras, som går ut på att stödja miljö- och människorättsförsvarare. Hittills har projektet räddat livet på 1 093 personer. I Burkina Faso har ett innovativt projekt startats av en partner för att skapa alternativa inkomstkällor och omskolning för de fattiga kvinnor som utför könsstympning av flickor. Också detta projekt skulle tvingas upphöra. Listan av hotade projekt kan göras mycket lång; detta var bara ett par exempel.

Det är oansvarigt och ett stort slöseri med skattepengar när väl planerad verksamhet kanske inte får fortsätta. Det är definitivt inte ett effektivt sätt att använda biståndsmedel. Varför säger Sida upp väl fungerande projekt i ingångna avtal? Varför låter ni inte åtminstone projekten fortsätta avtalstiden ut så att de kan avslutas på ett värdigt sätt? Varför lyssnar ni inte på civilsamhällets organisationer och den oro som finns bland dessa?

Fru talman! Jag instämmer till fullo i att betydligt mer måste göras för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten i vårt land. I regeringens nationella strategi mot organiserad brottslighet saknar jag dock ett tydligt helhetsgrepp. Om vi ska komma till rätta med problematiken på sikt måste mycket mer göras inom flera områden. Jag håller också med om att flera områden saknas i strategin.

Det allra viktigaste är dock att stärka det brottsförebyggande arbetet och att stoppa nyrekryteringen av unga till gängen. Detta har Vänsterpartiet understrukit och motionerat om i flera olika sammanhang.

Jag tänker fokusera på den gemensamma reservation som vi har tillsammans med Centern och Miljöpartiet, om möjligheten att frigöra fler platser inom kriminalvården.

I stället för att lägga de resurser som krävs på brottsförebyggande åtgärder väljer högerregeringen den repressiva vägen med hårdare straff, visitationszoner och mer hemliga tvångsmedel, trots att det saknas belägg för att dessa åtgärder är verksamma för att minska kriminalitet. Den politiken leder bara till överfulla häkten och anstalter. Överfulla fängelser innebär att det blir mycket svårt att ge den kriminalvård som är nödvändig för att återanpassa de intagna till samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

För Vänsterpartiet är det grundläggande att vi har en god och väl fungerande kriminalvård som inte handlar om ren inlåsning av människor utan om att ge de intagna en väg tillbaka. Personal inom kriminalvården vittnar i dag om att situationen är akut på häkten och fängelser och att de inte har tillräckliga resurser för att göra sitt jobb. Våra fängelser riskerar då att i stället bli grogrund för ökad brottslighet.

Överbeläggning är ett stort arbetsmiljöproblem som sliter hårt på personalen och innebär att riskerna för våldsamma situationer ökar. Vidare försämras möjligheterna för de intagna att lämna ett liv i kriminalitet. Överbeläggningen påverkar även möjligheten till besök, till exempel av barn till intagna, när besöksrum måste användas till andra ändamål.

Ett sätt att lindra den ansträngda situationen inom kriminalvården med platsbrist och överbeläggning är att utöka möjligheten till intensiv övervakning med elektronisk kontroll. Att låta dem som döms för mindre allvarlig brottslighet i större utsträckning än i dag avtjäna sina straff med fotboja bör även ge bättre förutsättningar för ett framgångsrikt återfallsförebyggande arbete.

Fängelsestraff på högst sex månader kan redan i dag om den dömda vill och det bedöms lämpligt avtjänas i hemmet med intensivövervakning med elektronisk kontroll, så kallad fotboja. Det finns mycket goda vetenskapliga belägg för att insatser i frihet gör stor skillnad. Det svenska frivårdssystemet är ett av världens mest utvecklade.

Straff som verkställs i frivård kan göras längre, vara mer ingripande och utformas mer innehållsrikt och individanpassat. På en anstalt begränsas möjligheterna till eget ansvar. Ute i samhället måste klienten själv klara av sin tillvaro och hantera de risksituationer som tidigare lett till kriminalitet. Den dömda får genom verkställighet inom frivården ta större ansvar för att följa påföljdens regler. Det innebär bland annat att det krävs av den dömda att hen ska vara drogfri i den miljö som hen sedan också ska leva i. I många fall innebär detta att drogfriheten håller i sig även sedan intensivövervakningen upphört. Även de skadliga effekter som ett fängelsestraff ofta kan innebära för den enskilda undviks därmed.

Det finns också goda argument för att bygga ut frivården för att hålla kostnaderna för Kriminalvården nere på sikt. En klient som avtjänar sitt straff på anstalt kostar 1 miljon kronor per år. En klient som i stället avtjänar sitt straff inom frivården kostar i dag som jämförelse cirka 100 000 kronor per år.

Även om klienterna med vårt förslag sannolikt behöver mer och dyrare behandlings- och övervakningsinsatser än den grupp som är aktuell för intensivövervakning med elektronisk kontroll i dag kommer verkställda straff inom frivården att bli väsentligt billigare än på anstalt och med största sannolikhet mer framgångsrika. Med vårt förslag skulle med andra ord risken för att den dömda återgår till brottslighet minska, kostnaderna för samhället bli betydligt mindre och ett stort antal platser inom Kriminalvården frigöras.

Jag yrkar bifall till reservation 5.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag har också studerat exemplet Norge. Min slutsats är en helt annan. Det har inte fungerat särskilt väl att hyra fängelseplatser utomlands.

Även intagna är människor. De har också rätt att ha kontakt med nära och kära. Det är otroligt viktigt att man har kontakt med sina barn, sin partner och så vidare, för att man ska må bra, orka studera och klara av att ta sig tillbaka in i samhället igen. Det är en otroligt viktig faktor. Men det blir väldigt svårt om man ska sitta i fängelse i något annat land. Det blir också svårt att ha kontakt med och komma in i det svenska samhället igen, att lämna kriminaliteten helt enkelt.

Jag tror alltså att det här med fängelsestraff i andra länder är en otroligt dålig idé.

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten - får jag väl ändå säga!

Ledamoten nämnde bland annat att han anser att intagna ska kunna genomföra fängelsestraffet utomlands. Det förvånar mig i allra högsta grad.

Kriminalvården ska inte bara vara ren inlåsning utan ska också ge en möjlighet att komma tillbaka in i samhället. Vi måste ändå hålla fast vid och tro på att det ska finnas en sådan möjlighet. I dag är det i stort sett omöjligt med tanke på hur kriminalvården fungerar, med överfulla fängelser, vilket vi hörde tidigare. Personalen inom kriminalvården har jättesvårt att hinna med.

Men om de intagna ska genomföra sina fängelsestraff utomlands blir det i stort sett helt omöjligt att få en väg tillbaka in i det svenska samhället. Man ska ju bland annat få möjlighet till studier, för att hitta en alternativ försörjning och så vidare.

Hur tänker ledamoten egentligen när han säger att intagna ska genomföra sina fängelsestraff utomlands?

Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar! Jag tycker att mycket av det ministern säger faktiskt är väldigt klokt, och jag håller med om mycket. Men jag vill ha ett ännu tydligare ställningstagande om regeringen verkligen står upp för Västsaharas självständighet. Jag skulle vilja höra ministern uttrycka det. Sedan efterlyser jag rapporterna från ambassaderna om besöken i både ockuperade Västsahara och flyktinglägren.

Precis som ministern har jag en djup oro för situationen i de västsahariska flyktinglägren. Den är, som jag sa tidigare, akut. Nu är jag lite orolig för att biståndet kommer att minska med tanke på att Sverige minskar biståndet till FN:s kärnverksamhet. Det är oroligt. Men det är en annan debatt, tror jag.

När det gäller de svenska företagens investeringar på ockuperat territorium är det uppenbart att det skulle behövas tydligare riktlinjer. Många företag efterfrågar detta också. De vill göra rätt. Vi skulle behöva riktlinjer liknande dem som Norge har för att tydliggöra vad som gäller för investeringar på ockuperat område.

Jag hoppas verkligen att Sverige på ett ännu tydligare sätt står upp i FN och i EU och kämpar för Västsaharas rätt till självbestämmande och för att den folkomröstning som man kom överens om redan 1990 äntligen får komma till stånd. Sverige skulle kunna gå i spetsen. Det handlar om att vi sätter hårdare press på Marocko, för det är nödvändigt, och att vi agerar ännu tydligare för att Minurso ska få rätt att bevaka de mänskliga rättigheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi skulle också kunna bidra till att stärka västsahariernas ställning genom att erkänna Västsahara enligt det beslut som togs i riksdagen 2012. Det skulle vara en stor framgång för västsaharierna.

År 1975 fanns det två europeiska kolonier kvar: Portugals Östtimor och Spaniens Spanska Sahara. Östtimor fick sin självständighet 1999, men Västsahara väntar fortfarande. Det vilar ett mycket tungt ansvar på världssamfundet att lösa konflikten, och Sverige kan spela en viktig roll.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för förtydligandet!

Mycket av det utrikesministern nu säger håller jag med om. Men jag hör inte att ministern säger att Västsahara har rätt till självbestämmande. Jag skulle vilja höra ministern uttrycka det, för det är otroligt viktigt. Det är ju detta som hela den här processen handlar om.

Jag är också helt övertygad om att Staffan de Mistura är helt rätt person för uppdraget. Men det är ett väldigt svårt uppdrag, för Marocko är så knepigt att ha att göra med. Det är ju Marocko, inte Polisario, som hela tiden har saboterat för en folkomröstning, och man fortsätter att sabotera. Det är också Marocko som har brutit vapenvilan. Det pågår nu ett lågintensivt krig i området, något som egentligen ingen önskar. Det är alltså Marocko som man måste sätta press på. Man måste vara tydlig med det.

Marocko är en brutal ockupationsmakt, vilket även bekräftas av Human Rights Watch, som har dokumenterat flera fall av misshandel av aktivister på gatan eller i häktet och även rättegångar med falska anklagelser mot aktivister som lett till långa fängelsestraff. Steven Zunes, professor i politik vid universitetet i San Fransisco som just nu besöker Sverige, säger: "Jag har varit i många länder, men aldrig sett en värre polisstat än Marocko-ockuperade Västsahara."

Marockos ockupation av Västsahara är lika illegal som Rysslands ockupation av delar av Ukraina eller Israels ockupation av Palestina. Ett oerhört tungt ansvar vilar på världssamfundet att bidra till att lösa konflikten. Jag hoppas verkligen att Sverige kan ta en ännu mer aktiv roll i det arbetet.

Västsaharas stora naturresurser, främst fosfat och fisk, är en av de främsta anledningarna till Marockos ockupation av landet. Sedan decennier har de enorma vinsterna från försäljningen av västsahariska naturresurser hamnat i marockanska fickor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

EU-domstolen har under årens lopp i flera separata domar slagit fast att EU inte kan låta västsahariska varor ingå i handelsavtalet mellan EU och Marocko. Den enkla anledningen är att Västsahara inte tillhör Marocko och att Marocko därmed inte har någon rätt till Västsaharas råvaror. Trots dessa domar har EU valt att nonchalera sin egen domstols beslut och låtit den olagliga stölden av västsahariska varor fortsätta. Europeiska fiskebåtar har kunnat fortsätta länsa den västsahariska kusten på fisk.

Sverige har dock faktiskt ställt upp för folkrätten här och som enda land röstat nej till fiskeavtalet, och det är hedervärt. Jag hoppas verkligen att Sverige håller fast vid detta principfasta och tydliga ställningstagande att EU inte ska ingå avtal med Marocko som inkluderar det ockuperade Västsahara.

Svenska företag och investerare ska inte bidra till att plundra eller investera i det ockuperade Västsahara på ett sätt som bidrar till att legitimera ockupationen, men vi har tyvärr sett att det har funnits investerare och företag - jag vill inte nämna namn - som faktiskt har investerat i det ockuperade Västsahara. Norge har utarbetat tydliga riktlinjer gentemot företag och investerare för att tydliggöra vad som gäller för Västsahara. Jag tycker att det vore väldigt bra om Sverige kunde utarbeta liknande tydliga riktlinjer som klargör att det strider mot folkrätten att investera på ockuperad mark.

Jag hoppas också att Sverige på ett tydligare sätt kan gå i spetsen för att FN och EU agerar med kraft gentemot Marocko och ser till att den utlovade folkomröstningen kommer till stånd, liksom att man också agerar kraftfullt i FN för att Minurso ska få rätt att tala med den västsahariska befolkningen i den ockuperade delen av Västsahara och dokumentera brott mot de mänskliga rättigheterna. Det får de nämligen inte göra i nuläget.