Carl-Oskar Bohlin

Fru talman! Jag tackar Alexander Christiansson för en angelägen fråga.

Låt mig börja med att säga att arbetet i Regeringskansliet är så fördelat att frågan om skyddet av kulturarvet ligger hos kulturministern. Med detta sagt har frågeställaren helt rätt i att skyddet av kulturarvet är en omistlig del av det civila försvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

I Ukraina ser vi hur Ryssland ägnar sig åt att försöka utplåna delar av den ukrainska identiteten, och vi behöver givetvis dra slutsatser av detta. Just därför är det glädjande att regeringen har givit Riksantikvarieämbetet ett uppdrag på detta område. Jag och kulturministern besökte tillsammans ett av våra statliga museer, och jag kunde då med glädje konstatera att man där hade börjat arbeta med frågor om till exempel undanförsel. Mycket mer behöver dock göras på området, och regeringen arbetar därför vidare med dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag tackar Ingemar Kihlström för en väldigt angelägen fråga, som naturligtvis kräver ett mycket längre svar än bara på en minut. Jag ska dock säga några av de saker som vi just nu gör vid sidan om den totalförsvarsplanering som jag nämnde i mitt svar på en tidigare fråga.

En direkt konsekvens av erfarenheterna från Ukraina är att regeringen nu arbetar med ett snabbspår för att till exempel aktivera civilplikt inom sektorn kommunal räddningstjänst. Detta beror på att vi ser ett stort tillkommande behov vid höjd beredskap eller, ytterst, ett väpnat angrepp när det gäller den civila räddningstjänsten, som då vid sidan om ordinarie uppgifter har att hantera ammunitionsröjning, indikering, hantering av raserade byggnader med mera.

En annan mycket stor och viktig fråga som vi arbetar med är hela försörjningsberedskapen, som vi behöver ta ett samlat grepp kring. Vi gör just nu detta och kommer att återkomma med fler besked i närtid.

Fru talman! Jag tackar Lars Püss för frågan.

Jag kom i lördags, tillsammans med försvarsministern, hem från en resa till Ukraina. Erfarenheterna därifrån är naturligtvis många och starka.

Slutsatserna här i Sverige från alla aktörer som har en roll i det svenska totalförsvaret, vilket är alla svenskar, alla myndigheter, alla företag, alla kommuner och alla regioner, bör vara att vi måste förstå att det pågår ett krig på den europeiska kontinenten på ett kortare avstånd än härifrån till Luleå. Vi behöver arbeta där vi står. Det betyder att jag inte vill höra att någon säger att vi inte kan göra någonting för att vi inte har resurser. Alla behöver gräva där de står. Regeringen skjuter till mer än 1 miljard kronor till det civila försvaret, utöver den bana som lades fast i försvarsbeslutet. Men alla måste gräva där de står just nu.

Herr ålderspresident! Vi är alla måna om att skapa goda förutsättningar för räddningstjänsten runt om i landet. Vi är alla måna om att skapa goda förutsättningar för de tillkommande uppdrag som finns för räddningstjänsten vid höjd beredskap. Dessa frågor bereds just nu i Regeringskansliet.

Till syvende och sist har vi en ordning där det grundläggande ansvaret för räddningstjänsten är kommunalt. Vad varje kommun gör med sin räddningstjänst styrs inte av ett dekret från regeringen, utan det ligger inom ramen för det kommunala självstyret. Det är alltså en politisk prioritering.

Det som vi har att göra här och nu är att se till att den samlade förmågan i det civila försvaret stärks. Räddningstjänsten har en helt instrumentell del.

Att tänka sig en ordning där staten går in och, som interpellanten tycks efterfråga, räddar enskilda brandstationer vore en ganska oortodox lösning för att se helheten i detta. Och jag uppfattar inte, även om interpellanten vill få det att låta på detta sätt, att Socialdemokraterna i grunden har någon annan uppfattning i denna fråga eller har något annat förslag för att gå in och rädda enskilda brandstationer.

Vi behöver se till att förmågan i det civila försvaret ökar. Det görs genom att regeringen satsar brett på det civila försvaret - som jag nämnde nästan 1 miljard mer för 2023 än den bana som slogs fast i försvarsbeslutet från 2020. Och vi kommer att fortsätta med detta arbete för att stärka det civila försvaret.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr ålderspresident! Problemet är att interpellanten beskriver en situation som till del är fiktiv, för han försöker göra gällande att det parti som han företräder här i Sveriges riksdag på något sätt skulle ha några andra pengar än de som regeringen anslår på området. Socialdemokraterna satsar inte mer än regeringen på civilt försvar. Regeringen har höjt ribban genom en satsning med 950 miljoner över den bana som lades fast i försvarsbeslutet 2020.

Det blandas liksom äpplen och päron. Ibland är det en diskussion om de allmänna statsbidragen till kommunerna och ibland om anslaget till det civila försvaret. Och när det kommer till anslaget till det civila försvaret är vi mycket tydliga med att förmågan i det civila försvaret måste öka. Det finns ett problem i att man inte kan ge generella statsbidrag till exempelvis kommunförbund. De flesta räddningstjänster är organiserade som kommunförbund.

Jag har inte sett, herr ålderspresident, ett förslag där Socialdemokraterna öronmärker mer pengar till kommunal räddningstjänst i någon form. Men låt oss ta den diskussionen när ni har ett sådant förslag på plats.

Vårt besked är tydligt: Vi vill öka förmågan brett hos den kommunala räddningstjänsten i det civila försvaret. Vi bereder just nu det underlag som MSB har levererat in till Regeringskansliet per den 1 mars. Eventuella framtida satsningar kan jag naturligtvis inte redogöra för här i en interpellationsdebatt, för det finns ett format för hur framtida budgetsatsningar redovisas när det kommer till arbetet med budgeten för 2024.

Därutöver behöver man konstatera att det som staten framför allt har ett ansvar för på området är att det finns resurser för extraordinära händelser och att arbetet mot höjd beredskap kan fortsätta att bedrivas. Det grundläggande ansvaret här är kommunernas. Vi har haft ett rekordinflöde och rekordresultat i kommuner och regioner de senaste åren.

Även om vi har svåra tider framåt handlar det här om politiska prioriteringar, och jag skulle vilja hävda att räddningstjänst är en fundamental funktion i en kommun. Jag kan inte göra prioriteringar åt enskilda kommuner i den delen. Men jag skulle vilja träffa den kommunpolitiker som inte tycker att detta är centrala och prioriterade frågor.

Låt mig säga att MSB har en pool av nationella resurser som finns att använda för just extraordinära händelser, till exempel vid skogsbränder, översvämningar, oljeutsläpp med mera. Detta är alltså ett område där vi satsar resurser och där vi ser till att dessa resurser finns att tillgå. Om interpellanten har en annan uppfattning, nämligen att all räddningstjänst ska vara statlig, får han gärna framföra denna synpunkt så att vi får diskutera den. Men jag uppfattar inte att det finns någon sådan bred politisk enighet i Sveriges riksdag.

Fru talman! Jag hade välkomnat om denna debatt och diskussion hade kunnat präglas av ett större mått av saklighet. Jag har hittills uppfattat att området som rör totalförsvaret av Sverige har varit förskonat från denna typ av allmänna utsvävningar och försök att misskreditera regeringen i olika sammanhang.

Så här ligger det till. Interpellanten gör gällande att regeringen inte satsar en krona till på det civila försvaret. Regeringen skjuter till 1 miljard, 915 miljoner för att vara exakt, till det civila försvaret i budgetpropositionen för 2023. Det är alltså nästan 1 miljard mer än den bana som lades fast i totalförsvarsbeslutet 2020.

Såvitt jag vet har Socialdemokraterna inte avsatt mer medel i sin budgetmotion för 2023 än vad regeringen gör i budgetpropositionen för 2023, så påståendet att det inte skulle satsas en krona mer på det civila försvaret håller helt enkelt inte mot verkligheten.

Frågan rörde den kommunala räddningstjänsten. Den kommunala räddningstjänsten är kommunal, och mig veterligen finns det ingen annan uppfattning i den här kammaren. Regeringen anslår i generella statsbidrag mer medel än någonsin på detta område, det vill säga att kommunerna har mer pengar från staten att röra sig med i dag än tidigare. Vi kommer från en tid då kommunerna haft historiska överskott, men vi går mot kärvare tider. Det är absolut sant.

Detta är naturligtvis en fråga där också kommunerna måste göra ett hårt prioriteringsarbete. Men såvitt jag vet finns inga extra medel tillsatta i någon av oppositionspartiernas budgetar för detta ändamål. Låt oss hålla isär vad som är sanning och vad som är retorisk fiktion i en talarstol i Sveriges riksdag.

Det är mycket angeläget att vi upprätthåller förmågan i räddningstjänsten. Det hoppas och tror jag att vi är överens om. Står vi inför utmaningar på detta område? Absolut. Ser regeringen det här problemet? Absolut. Vi har tagit emot MSB:s underlag, som redovisades den 1 mars. Vi bereder det i Regeringskansliet.

Jag är fullt övertygad om att riksdagsledamoten förstår, precis som alla andra, att jag inte kan förekomma det arbete som bedrivs inför budgetpropositionen för 2024. Det vill säga att när vi lämnar besked om eventuella budgetsatsningar för 2024 gör vi det i enlighet med gängse rutin för detta, precis som Socialdemokraterna och andra partier som lägger fram budgetmotioner här i Sveriges riksdag återkommer och aviserar vilka prioriteringar man gör inför 2024.

Med detta sagt har regeringen redan i början av detta år konstaterat att just med erfarenheten från Ukraina behöver vi gå fram i ett snabbspår för att se över förutsättningarna att aktivera civilplikten för sektorn kommunal räddningstjänst som ett sätt att tillföra förmåga och resurser till räddningstjänsten i händelse av höjd beredskap. Men i grunden är räddningstjänsten ett kommunalt ansvar. Kommunerna har ansvar för att finansiera den, och staten skjuter till generella statsbidrag som är högre än tidigare. Detta är naturligtvis ett ansvar som kommunpolitikerna måste försöka ta.

Fru talman! Tack, Adrian Magnusson, för interpellationen!

Adrian Magnusson har frågat mig om jag och regeringen fortsatt avser att inte dela ut något ekonomiskt stöd för att tillgodose att landets räddningstjänster ska kunna upprätthålla sin nuvarande beredskapsnivå och, om svaret är ja, om det finns något tillfälle då ekonomiskt stöd kan bli aktuellt.

Det är av stor betydelse att Sverige har en god beredskap och förmåga att genomföra effektiva räddningsinsatser vid bränder och andra olyckor.

Enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor är det kommunerna som ansvarar för olycksförebyggande verksamhet och räddningstjänst inom sina områden. Det innebär att det är kommunernas ansvar att planera och organisera räddningstjänst så att räddningsinsatser kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt.

Den 1 januari 2021 trädde en rad ändringar i lagen om skydd mot olyckor i kraft. Lagändringarna syftar i grunden till att kommunerna i samverkan ska kunna genomföra snabba och effektiva räddningsinsatser i hela landet.

Genom lagändringarna har kommunerna på flera sätt utvecklat sin förmåga att leda och genomföra omfattande räddningsinsatser. Kommunerna har sedan 2021 tillförts 45 miljoner kronor per år för den nya uppgiften att ha en ständig funktion för övergripande ledning av räddningstjänsten. I dag har alla kommuner tillgång till en sådan funktion. Kommunerna har även bildat större samverkansorganisationer.

Staten stöder kommunerna på olika sätt vid omfattande räddningsinsatser. Ett exempel på det är att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har tillförts medel för att bistå kommunerna med förstärkningsresurser. År 2019 tillfördes MSB 65 miljoner kronor, och sedan 2020 har myndigheten årligen tillförts 15 miljoner kronor. MSB förfogar över förstärkningsresurser för bland annat skogsbrand, översvämning, oljeutsläpp, sök och räddning. Stödet bidrar till att räddningstjänsternas förmåga och beredskap stärks.

En god räddningstjänstförmåga i hela landet är av stor vikt. Regeringen följer utvecklingen noga. Det är dock viktigt att komma ihåg att räddningstjänst är en av kommunernas kärnuppgifter. Det är angeläget att kommunerna vidtar de åtgärder som krävs för att säkerställa en effektiv beredskap för räddningstjänst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag delar i stort bedömningen. Från min sida blir det naturligtvis aktuellt att ha en fortsatt dialog med den myndighet som sorterar under mig för att ta del av deras erfarenheter. Sedan kan vi försöka bilda oss en bredare uppfattning om hur stort problemet är. Oavsett det behöver vi ha ögonen på denna fråga, som jag sa i mitt interpellationssvar. Till följd av det teknikskifte som vi befinner oss i, bland annat i transportsektorn, kommer förekomsten av den här typen av transporter att öka. I takt med att den totala transportvolymen ökar kommer sannolikt också antalet oseriösa aktörer att öka. Det är naturligtvis en fråga som man måste hålla under mycket stor uppsikt. Precis som interpellanten säger finns en extremt stor nedsida i riskerna med att hantera den här typen av material på ett felaktigt sätt, till exempel ombord på passagerarfärjor.

Jag tackar interpellanten för en viktig interpellation. Vi kommer att fortsätta hålla ögonen på denna fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar Thomas Morell för inlägget. Thomas Morell har naturligtvis helt rätt i att den största delen av det här problemet är de transporter som sker regelvidrigt. Det är väl det som är pudelns kärna i den här diskussionen. Om man företar den här typen av transporter av farligt gods på ett sätt som inte är förenligt med regelverket, det vill säga bryter mot regelverket, måste vi naturligtvis beivra det. Det är här de oseriösa aktörerna finns. Men att beivra brott och överträdelser mot den här regleringen är inte primärt en uppgift för MSB som föreskriftsmyndighet, utan det är en uppgift för de rättsvårdande myndigheterna som de naturligtvis måste ta på mycket stort allvar, som så många andra uppgifter.

Frågan om statistik över hur många omärkta transporter som sker ska ställas till Polismyndigheten. Det är bara de som kan göra ett estimat, möjligen tillsammans med Kustbevakningen, av hur frekvent förekommande det är att man träffar på det här. Skulle det visa sig att detta är ett stort dolt problem kanske man får fundera över vilka åtgärder man behöver vidta för att intensifiera arbetet gentemot det.

Frågan om att hantera transporter som sker regelvidrigt och beivra dessa är en fråga för våra rättsvårdande myndigheter snarare än för MSB. Med det inte sagt att det här inte är ett problem, snarare tvärtom. Jag kommer för all del också att ta kontakt med den myndighet som sorterar under mig, nämligen Kustbevakningen, för att få deras bild av hur det här problemet ser ut och vilka upptäckter man gör vid till exempel kontroller i hamn.

Herr talman! Jag tackar Thomas Morell för en väldigt viktig och relevant frågeställning och för inlägget. Jag instämmer i stora delar med vad Thomas Morell anför.

Det här är frågor att ta på mycket stort allvar. Efter att ha varit i kontakt med den föreskriftsgivande myndigheten MSB är min bild att man gör det. Man har haft utbildningar eller information för bland annat Kustbevakningen, och man avser att ha en fortsatt dialog med polisen om bevakningen av detta.

Man kommer också att ta kontakt med sin norska motsvarighet. Enligt den information som jag har handlar det här nämligen ofta om flödesströmmar som kommer från Norge, där man har en åldrande elbilsflotta på grund av en tidigare utrullning av elbilar. Det gör att man har fler begagnade batterier att hantera, och de transporteras ofta genom Sverige eftersom det fortfarande finns ett relativt stort värde i batterierna. Det är då viktigt att märkningen sker korrekt redan från start.

De föreskrifter som finns i dag är det som heter MSBFS 2020:9. Där listas hur litiumjonbatterier ska klassificeras, förpackas, märkas och dokumenteras vid transport på väg. Man delar in batterierna i tre kategorier: nya batterier, begagnade batterier som transporteras till återvinning och skadade batterier. De ska märkas på erforderligt sätt just för att man ska kunna få information om vilket slags gods som transporteras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller helt med om att det är en fråga att ta på yttersta allvar. Det är en fråga vars aktualitet kommer att öka med tiden, eftersom vi inte kommer att se färre utan snarare fler transporter av detta slag som en konsekvens av att vi använder sådana batterier på fler områden i samhället. Därmed kommer mängden begagnade batterier att öka.

Jag konstaterar att arbetet måste bedrivas effektivt och ändamålsenligt av berörda myndigheter, framför allt MSB som föreskriftsmyndighet samt Kustbevakningen och Polismyndigheten.

Herr talman! Thomas Morell har frågat försvarsministern vilka åtgärder som avses vidtas för att påskynda nödvändiga åtgärder när det gäller övervakningen av och insatser för att stoppa de farliga transporterna av begagnade litiumjonbatterier. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Regler för transport av farligt gods återfinns i lagen och förordningen om transport av farligt gods samt i Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter på området. I föreskriften MSBFS 2022:3 om transport av farligt gods på väg anges bland annat hur litiumjonbatterier ska klassificeras, förpackas, märkas och dokumenteras. Det är avsändarens skyldighet att försäkra sig om att det farliga godset är rätt klassificerat och tillåtet för transport, att endast godkända och lämpliga förpackningar och tankar används samt att godset är rätt märkt och etiketterat. Den som inte följer dessa bestämmelser kan bland annat dömas för brott mot lagen om transport av farligt gods till böter eller fängelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

MSB är så kallad transportmyndighet för transport av farligt gods på väg och järnväg. I det uppdraget ingår att skapa förutsättningar för säkra transporter av farligt gods på land. MSB utfärdar också föreskrifter inom området. Även andra myndigheter har ansvar i samband med transport av farligt gods. Polismyndigheten, Transportstyrelsen, Kustbevakningen och Strålsäkerhetsmyndigheten är alla tillsynsmyndigheter och ska se till att bestämmelserna om transport av farligt gods efterlevs.

Med en åldrande flotta av eldrivna fordon kommer mängden transporter av begagnade litiumjonbatterier sannolikt att öka eftersom de är handelsvara som går att fortsatt använda för andra ändamål. Dessa transporter av gamla litiumjonbatterier har uppmärksammats av berörda myndigheter på senare tid, inte bara i Sverige utan även i andra länder som till exempel Norge. Det arbetas även internationellt inom EU med att ta fram fler lämpliga bestämmelser för dessa batterier så att de kan transporteras och återanvändas på ett säkert sätt.

Jag kan konstatera att det finns lagstiftning som reglerar området och att utpekade myndigheter getts i uppdrag att bedriva tillsyn över att regelverket följs. MSB vidtar även särskilda åtgärder på området genom att informera berörda tillsynsmyndigheter och branschorganisationer om risken för olyckor och krav på säkerhet i hanteringen av litiumjonbatterier. Vidare avser MSB att diskutera frågan med sin motsvarighet i Norge, Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskap.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att detta är ett relativt nytt men känt problem som hanteras av ansvariga myndigheter. Jag avser att fortsatt följa frågan och är beredd att överväga ytterligare åtgärder vid behov.

Herr talman! Jag tackar Hanna Gunnarsson för frågan. Arbetet i Regeringskansliet är fördelat på ett sådant sätt att frågor rörande beredskap för hälso- och sjukvården ligger under statsrådet Ankarberg Johansson.

Med detta sagt kan man konstatera att regeringen har en mycket framåtlutad plan för beredskapen inom den svenska sjukvården. Vi satsar stora summor pengar i budgeten för 2023. Statsrådet Ankarberg Johansson och undertecknad presenterade så sent som för ett par veckor sedan ½ miljard till ett statligt säkerhetslager av traumavårdsutrustning för ett masskadeutfall på svenskt territorium. Det är något som fram till i dag har saknats men som nu kommer att upprättas mycket skyndsamt.

Det här är naturligtvis bara ett exempel på att stärka förmågan i den svenska sjukvården i händelse av höjd beredskap eller väpnat angrepp.

Herr talman! Jag tackar Torsten Elofsson för en mycket angelägen och bred fråga.

Frågan om vår beredskap kopplad till cybermiljön är egentligen mycket bredare än att bara röra kontanter. Men kontanter och kontanthantering är en del av beredskapen och kan fungera som ett exempel på redundant hantering i händelse av att olika typer av samhällsfunktioner slås ut.

Men med detta sagt skulle jag också vilja säga att kontanter inte ska betraktas som en hel lösning på problemet kopplat till den digitala infrastrukturen, därför att vi måste hela tiden vinnlägga oss om att bygga så robusta och starka digitala system som bara är möjligt. I de exempel som vi har sett på att it-system slås ut i till exempel dagligvaruhandeln har kontanter inte alltid löst problemet för att man inte klarar av att hantera transaktionssystemet med kontanter eftersom allting går ned. Det sätter fingret på att man för att få en verklig redundans måste bygga dessa digitala system säkrare och bättre än vad vi i dag ser på många håll.

Herr talman! Tack, Jennie Wernäng, för en angelägen fråga! Det är helt klart så att näringslivets roll i totalförsvaret är fundamental och helt central när det kommer till Sveriges försörjningsberedskap. De kriser vi har bakom oss visar ju att försörjningstryggheten och försörjningskedjorna lätt blir störda i situationer som ligger utanför normalläget. Pandemin var ett exempel på detta.

I händelse av ett väpnat angrepp mot Sverige skulle naturligtvis denna fråga ställas på sin spets. Och regeringen har avsikten att involvera näringslivet i totalförsvaret av Sverige på ett mycket tydligare och mer offensivt sätt. Vi har för en tid sedan fattat beslut om det tvärsektoriella näringslivsrådet för totalförsvaret, där det kommer att finnas en bred representation från det svenska näringslivet. Och vi kommer i närtid att sammanträda för första gången för att lägga ut riktningen för detta arbete.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Niels Paarup-Petersen, för en mycket angelägen fråga! Jag vill säga att regeringen tar cybersäkerhetsfrågorna också kopplat till den civila delen av samhället på mycket stort allvar. Vi har skjutit till mer pengar till MSB:s CERT i budgeten för 2023. Det pågår just nu en översyn av det nationella cybersäkerhetscentret, som ska utgöra spetsen på det svenska offentliga cybersäkerhetsarbetet.

Men vi behöver få en bättre koppling mellan akademi, näringsliv och offentliga aktörer i cybersäkerhetsarbetet. Det viktigaste och mest grundläggande som den senaste tidens cyberattacker har visat oss är att varje enskild aktör i systemet måste ta sitt cybersäkerhetsarbete på ett mycket stort allvar. Den säkerhetspolitiska miljö som Sverige befinner sig i gör att vi tyvärr kan förvänta oss att den här typen av attacker kan komma att fortsätta.

Herr talman! Tack, Björn Söder, för en angelägen fråga! Jag skulle väl säga att den här frågeställningen är bredare och mer komplex än att den rör en enskild app. Den handlar om att vi behöver ta vårt informationssäkerhetsarbete på ett mycket stort allvar, givet den tid vi lever i och den säkerhetspolitiska situation som Sverige befinner sig i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Men i grunden måste det här arbetet bedrivas med utgångspunkt i den lagstiftning som finns i Sverige, nämligen säkerhetsskyddslagen. Den kräver av alla myndigheter att de förhåller sig på ett specifikt sätt i sin informationssäkerhetshantering. Det leder i sin tur till att olika myndigheter kan landa i olika bedömningar beroende på hur känslig information dess användare hanterar.

Med detta sagt menar jag att vi behöver vara mer framåtlutade i den här frågan och ta det här på ett mycket stort allvar. Men det vore dumt av mig att stå och peka på enskilda appar, för då missar man den bredare frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för frågan!

Arbetet i Regeringskansliet är fördelat så att frågor som rör minkfarmer ligger hos statsrådet Kullgren och frågor som rör den generella beredskapen inom sjukvården ligger hos statsrådet Ankarberg Johansson.

Generellt kan man säga att den gångna pandemin fört med sig många lärdomar när det gäller den civila beredskapen i samhället.

Regeringen har för bara några veckor sedan fattat beslut om bland annat nya statliga säkerhetslager av sjukvårdsutrustning och traumavårdsutrustning men också att vi behöver titta bredare på förmågan att hålla bättre beredskap när det gäller lagerhållning av utrustning och annan materiel som gör att vi bättre kan hantera detta men också på ett tydligare sätt involvera näringslivet för att säkra försörjningskedjor under störningar som kan uppstå i samband med en pandemi.