Fru talman! Sverige behöver en klimatpolitik som är långsiktig, trovärdig och förankrad i verkligheten. Klimatomställningen är inte ett särintresse; den är en nödvändighet för vårt lands konkurrenskraft och vår energisäkerhet och den är vårt ansvar gentemot kommande generationer.

Just därför är det allvarligt att regeringens politik på detta område präglas av motsägelser, överoptimistiska antaganden och en kommunikation som riskerar att vilseleda både svenska folket och näringslivet. Påståenden utan täckning, grafer som korrigeras, cherry-picking av scenarier och rena lögner är sådant den här regeringen sysslat med under mandatperioden.

Regeringen säger att klimatmålen ligger fast, men samtidigt genomför man reformer som kraftigt ökar utsläppen här och nu. Det fossila är det energislag som ökat mest under mandatperioden, genom helt medvetna beslut.

Samtidigt försöker regeringen ge intryck av att klimatpolitiken inte påverkas nämnvärt. Finansminister Elisabeth Svantesson påstår att vårändringsbudgeten sänker utsläppen, men några beräkningar för påståendet lägger man inte fram. Flera gånger har man dessutom påstått saker om oppositionens politik. Man hänvisar till beräkningar på Regeringskansliet, beräkningar som man sedan inte lämnar ut.

Det här håller inte. Det är oseriöst, antiintellektuellt och direkt farligt. I en värld av fake news, gaslighting och desinformation hade det varit hedervärt om det åtminstone gick att lita på regeringen. Var ärliga i stället. Säg att ni inte prioriterar klimatfrågan. Då hade vi kunnat debattera det – på riktigt. Vi hörde i en tidigare debatt Lars Beckman från Moderaterna ta detta ett steg längre än vad regeringen lyckats göra. Det är ovärdigt den svenska demokratin.

Att hävda att klimatmålen ska nås, samtidigt som man försvagar centrala styrmedel utan trovärdiga ersättningsåtgärder, skapar osäkerhet. Regeringen hävdar att man för en effektiv klimatpolitik. Det enda man effektivt har gjort är att montera ned de effektiva åtgärderna.

De beräkningar som presenterats bygger i hög grad på framtida tekniker, styrmedel som ännu inte finns på plats och antaganden om utsläppsminskningar som framstår som alltför optimistiska. Klimatpolitik bygger inte på önsketänkande eller politisk bokföring. Därför yrkar jag bifall till reservationen i betänkandet.

Centerpartiet delar uppfattningen att klimatpolitiken måste vara kostnadseffektiv och fungera i hela landet. Landsbygden, hushållen och företagen måste ges rimliga villkor i omställningen. Men lösningen är inte att backa från klimatansvaret. Lösningen är att reformera styrmedel så att de funkar bättre, samtidigt som utsläppen faktiskt minskar.

Vi behöver därför en politik som kombinerar realistiska klimatåtgärder med stärkt konkurrenskraft. Vi har världsledande företag i Sverige. Utan en stark hemmamarknad flyttar företagen någon annanstans. Det är precis det som sker med den här regeringen. Vi har sett hur världsledande elflygstillverkare lämnar Sverige. Man får inte konkurrenskraftiga villkor. Vi ser hur utbyggnaden av biodrivmedelsproduktion har avstannat och skjutits på framtiden på grund av stoppade möjligheter.

Vi har en fantastisk potential för produktion av hållbara biodrivmedel, snabbare elektrifiering, bättre laddinfrastruktur och reformer som gör det möjligt för fler människor att producera och använda egen fossilfri energi.

Omställningen måste också demokratiseras. Det ska inte bara vara den som äger sitt eget hus som kan investera i solel, laddning eller energilagring. Vi har precis debatterat möjligheten och rätten att ha en laddplats hemma utan att behöva ta hela investeringskostnaden.

Centerpartiet vill göra det enklare för fler att bidra med energigemenskaper, bättre möjligheter till laddning i flerbostadshus, delad energianvändning och lokala lösningar som stärker både hushållens ekonomi och energisystemets robusthet. Det här är viktigt i en tid av osäkerhet, när auktoritära ledares morgonhumör kan påverka drivmedelspriset på eftermiddagen.

Det handlar också om trovärdighet. Sverige behöver en regering som är ärlig med konsekvenserna av sina beslut. Om utsläppen ökar ska det sägas. Om klimatmålen försvåras måste det erkännas. Och om nya styrmedel krävs ska de presenteras, inte med förhoppningar utan med realism.

Centerpartiet står för en klimatpolitik som tar ansvar både för klimatet och för människors vardag. Med vår politik får man mer i plånboken, samtidigt som utsläppen sänks. Det har riksdagens utredningstjänst – som är oberoende – räknat fram. De beräkningarna delar vi gärna med oss av.

Vi tror på innovation, teknikneutralitet, företagande och decentraliserad energiproduktion. Och vi tror också på politiskt ansvarstagande. Vi är beredda att ta vårt ansvar för den här politiken och för kommande generationer. Vi kan nå våra klimatmål. Men då kan vi inte säga en sak före valet, göra en andra sak efter valet och sedan påstå en tredje sak.

Sverige behöver helt uppenbart en ny regering. Vi behöver mindre symbolpolitik, mindre vilseledande retorik och betydligt mer konkret handling. Klimatomställningen genomförs inte på tomma löften, utan den kräver reformer som håller över tid, skapar investeringstrygghet och faktiskt minskar utsläppen. Sverige kan mer!

Fru talman! I augusti 2024 blev det en stor diskussion om regeringens så kallade gyllene lösning. Klimatministern och finansministern presenterade tillsammans på en presskonferens att Sverige skulle nå EU:s klimatmål till 2030 genom att regeringen igen skulle höja den redan kraftigt sänka reduktionsplikten från 6 procent till 10 procent. Här uppstod direkt en stor debatt om det verkligen skulle räcka för att nå klimatmålen.

Naturvårdsverket hade nämligen tagit fram flera scenarier, och regeringen hade valt det mest optimistiska. Så kan man absolut göra när man är politiker. Politik handlar ju om att välja. Det som var problematiskt var dock att klimatministern, när frågan kom på tal, vägrade att diskutera Naturvårdsverkets andra alternativ, nämligen det scenario som visade att vi också kunde hamna långt ifrån målet.

Regeringen vägrade också att lämna ut underlagen för hur man bedömt att målet skulle nås, och båda ministrarna använde ordet huvudscenario när det uppdagades att Naturvårdsverket faktiskt hade tagit fram två olika scenarier. Klimatministern hävdade också att bara ett hade presenterats för henne.

Jag tycker att det här exemplet understryker vikten av att både Naturvårdsverket och regeringen behöver redovisa vad man har räknat på, varifrån man har fått sina siffror och varför man har valt ett visst scenario framför ett annat.

I dag visar alla bedömningar att den gyllene lösningen inte alls löste problemet. Vi beräknas inte nå klimatmålen till 2030. Det var sannolikt att Naturvårdsverkets andra bortvalda scenario var det mest korrekta.

Jag tycker att det här är ett bra exempel. Sverige har under den här mandatperioden ökat klimatutsläppen medan EU som helhet har minskat sina utsläpp. Vi har inte bidragit med den del som vi lovat. Det är viktigt att Sverige gör sin del av jobbet för att alla EU-länder tillsammans ska minska sina utsläpp i tillräcklig takt. Det är också därför som de länder som inte bidrar får böter.

Klimatpolitiska rådet lyfter i sin rapport upp att Sveriges böter om vi inte uppfyller vår del av arbetet och missar målen till år 2030 bedöms ligga mellan 8 och 40 miljarder kronor. Oavsett om man är intresserad av att minska klimatpåverkan eller inte är det viktigt för alla skattebetalare att veta om. Det är också viktigt att kunna ställa ansvariga regeringar till svars för de beslut som har fattats. Jag tycker alltså inte att det är en så torr produkt som SD tycker.

Fru talman! Enligt Sveriges klimatlag ska regeringens klimatpolitiska arbete vila på vetenskaplig grund och baseras på relevanta tekniska, sociala, ekonomiska och miljömässiga överväganden. Arbetet ska alltid utgå från det långsiktiga, tidssatta utsläppsmål som riksdagen har fastställt. Och regeringen ska sätta de övriga utsläppsminskningsmål som behövs för att vi ska kunna nå det långsiktiga målet.

Riksrevisionen lyfter i sin rapport upp bristen på transparens och tydlighet i de underlag som används för klimatredovisningarna och klimathandlingsplanerna. I rapporten uppmärksammas även en brist på redovisning av olika scenarier och vad som kan leda till det ena eller andra utfallet.

Jag vill understryka att klimatpolitik verkligen inte är enkel att sätta sig in i. Klimatberäkningar kan också vara ganska svår materia att sätta sig in i. Det innebär att Naturvårdsverket har en extremt viktig roll i fråga om att pedagogiskt kunna förklara för både politiker och medborgare vad olika beslut kan innebära och vilka osäkerheter som kan finnas i de olika underlag som tas fram. De underlag som finns behöver också göras tillgängliga för alla som själva behöver kunna göra sig en bild av om de politiska beslut som fattas verkar rimliga eller inte.

Riksrevisionen lyfter i sin rapport upp att det finns en risk att regeringen underskattat behovet av effektiva åtgärder för att minska utsläppen. För oss utomstående är det svårt att avgöra om det beror på att regeringen inte förstått Naturvårdsverkets underlag eller helt enkelt bara valt det bästa scenariot för att det var enklast och billigast. Därför instämmer jag helt i Riksrevisionens skrivningar om behovet av att regeringen tydligare redovisar vilka antaganden och osäkerheter som de varit medvetna om när de fattat de beslut som i dagsläget kraftigt försvårat möjligheterna att nå 2030-målen.

Av klimatlagens förarbete framgår det att regeringen är ansvarig för att se till att lagen följs och att Regeringskansliet och de statliga förvaltningsmyndigheterna ska vara centrala aktörer i regeringens arbete för att säkerställa detta.

Riksrevisionens kritik är viktig eftersom avgörande beslut som fattas baseras på underlagen. Och besluten handlar om att minska utsläppen, att nå klimatmålen och att följa EU-lagstiftningen. Besluten påverkar därmed Sveriges ekonomi och framtida utveckling. De underlag som ligger till grund för beslut om åtgärder behöver därför vara så tydliga och korrekta som möjligt. Och regeringen behöver kunna förstå dem för att kunna ta höjd för de osäkerheter som kan finnas i underlagen.

Därför är det av stor vikt att underlagen, oavsett vem som har tagit fram dem, är av högsta kvalitet och så nära verkligheten som möjligt. Vi vet att osäkerheter i både beräkningar och framtidsscenarier behöver vara tydligt beskrivna, och beräkningsmodeller och antaganden behöver vara tydliga och transparenta.

Vi tycker att det är av stor vikt att arbetet med att ta fram träffsäkra underlag stärks ytterligare och att Naturvårdsverket också får de resurser som de behöver för att ta fram de bästa underlag de kan prestera. Det är också väldigt viktigt att osäkerheter och antaganden som finns och alltid kommer att finnas i beräkningar och framtidsscenarier är tydliga, både i berörda myndigheters underlag och i regeringens klimatredovisningar och klimathandlingsplaner.

Fru talman! Klimatberäkningar är svåra att göra. De beror nämligen på många olika omvärldsfaktorer, som också kan förändras. Men underlagen behöver vara tydliga och korrekta, och de behöver visa vad som skulle kunna förändras. Och alla beslutsfattare behöver förstå vad det är man beslutar om.

Det är också viktigt att andra kan ta del av de underlag som Naturvårdsverket och andra myndigheter har och hur de har räknat men också hur regeringen har tagit till sig informationen och varför man gjort den bedömning man gjort. Det är någonting som både Riksrevisionen och vi tror behöver förbättras framåt, inte minst för att det ska vara tydligt för alla när det är politiken som har beslutat att inte göra tillräckligt.

Därför vill jag yrka bifall till vår reservation i betänkandet.

(forts.)