Fru talman! Jonathan Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att pressa tillbaka ungdomsarbetslösheten. Serkan Köse har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta, inom mitt ansvarsområde, för att fler unga ska få arbete eller utbildning och vilka åtgärder jag avser att vidta för att bryta arbetslösheten i Sverige. Adrian Magnusson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att stärka arbetsmarknaden i Skåne och sänka arbetslösheten samt om jag och regeringen är beredda att vidta särskilda och riktade åtgärder för att stötta de skånska kommuner som drabbats allra hårdast av den stigande arbetslösheten.

Jag vill börja med att tacka för interpellationerna.

Ett arbete är inte enbart av betydelse för varje människas ekonomi. För de flesta människor innebär värdet i ett arbete att bidra till samhället och att ha tillgång till socialt umgänge och ett sammanhang. Arbetslösheten i Sverige är hög och har varit det i många år. En del av arbetslösheten bedöms vara konjunkturell, men den höga arbetslösheten har framför allt strukturella orsaker. Det är svårt för människor med kort utbildning och bristande kunskaper i svenska språket att få ett arbete.

När efterfrågan i ekonomin är låg ökar vanligtvis arbetslösheten och ekonomin sägs vara i en lågkonjunktur. I budgetpropositionen för 2026 framgår att regeringen bedömer att den konjunkturella arbetslösheten utgör cirka 1 procentenhet av den totala arbetslösheten. För en öppen ekonomi som den svenska är även efterfrågan i vår omvärld viktig, vilket snabbt kan få genomslag på företagens och hushållens syn på de ekonomiska utsikterna.

Sveriges höga arbetslöshet beror framför allt på strukturella faktorer. En stor andel av de arbetslösa har begränsade färdigheter och står långt ifrån arbetsmarknaden. Runt 70 procent, eller cirka 250 000 personer, av de inskrivna arbetslösa på Arbetsförmedlingen tillhör någon av grupperna med svag konkurrensförmåga på arbetsmarknaden, vilka i genomsnitt löper större risk för längre tider utan arbete.

Det finns stora skillnader i arbetslöshet mellan olika utbildningsnivåer. Arbetslösheten bland personer utan gymnasieutbildning är ungefär fem gånger så hög som bland personer med eftergymnasial utbildning. Var tredje inskriven arbetslös på Arbetsförmedlingen saknar gymnasieutbildning. Det är framför allt gruppen utomeuropeiskt födda som har kort utbildning. Det gör det svårt att få jobb i Sverige, där det ofta krävs minst gymnasieutbildning för att komma in på arbetsmarknaden.

Regeringen har vidtagit ett flertal åtgärder för minskad arbetslöshet. Ett förstärkt jobbskatteavdrag är infört, och arbetslöshetsförsäkringen reformeras så att den blir en tydligare omställningsförsäkring som stärker arbetslinjen och minskar risken för fusk och fel.

En stor andel av de arbetslösa har kort eller ingen utbildning samtidigt som det finns branscher där det råder brist på personal. Under 2025 har satsningar gjorts på fler platser inom både yrkesvux och yrkeshögskolan. I budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen ytterligare satsningar på yrkesutbildning för vuxna som bland annat innebär en förstärkning och förlängning av pilotverksamheten med Nationell yrkesutbildning till 2028. Det innefattar även en intensifierad utbyggnad av yrkeshögskolan där det utöver den planerade utbyggnaden för 2026 tillkommer ytterligare 180 miljoner kronor, inklusive studiemedel under 2026. Regeringen beräknar därtill ytterligare 360 miljoner kronor för 2027 och 590 miljoner kronor årligen från och med 2028, inklusive studiemedel till yrkeshögskoleutbildning. Regeringen avser även att göra förändringar i statsbidraget för regionalt yrkesvux för att göra det mer långsiktigt, ändamålsenligt och flexibelt. Förändringarna syftar bland annat till att öka nyttjandegraden av statsbidraget och få fler faktiskt genomförda utbildningar, öka andelen dyra utbildningar inom investeringstunga områden och bibehålla kvaliteten i utbildningarna.

Subventionsgraden för rotavdraget har tillfälligt höjts under perioden 12 maj–31 december 2025, från 30 procent till 50 procent. Det syftar till att stötta byggbranschen i det nuvarande konjunkturläget.

Under nuvarande lågkonjunktur har sysselsättningsgraden minskat mer för unga än för övriga åldersgrupper, och den största minskningen av antal sysselsatta har skett inom handel och företagstjänster där många unga arbetar. För att stötta ungas möjligheter på arbetsmarknaden och samtidigt underlätta för företag som anställer unga att behålla och nyanställa personal aviserar därför regeringen i budgetpropositionen för 2026 att det bör införas en tillfällig nedsättning av det samlade uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift på ersättning till personer som vid årets ingång har fyllt 18 men inte 23 år. Nedsättningen innebär att endast ålderspensionsavgiften och hälften av de övriga avgifterna ska betalas på ersättning upp till 25 000 kronor per kalendermånad. Nedsättningen föreslås träda i kraft den 1 april 2026 och tillämpas på ersättning som ges ut under perioden den 1 april 2026 till och med den 30 september 2027.

Under 2025 satsar regeringen 250 miljoner kronor på sommarjobb och jobb för unga i kommuner med hög arbetslöshet. Det är en ökning med 100 miljoner kronor sedan 2024. Bedömningen är att 15 000 unga i landet ska kunna få ett jobb genom satsningen.

Regeringen har även tagit initiativ till att sänka kostnaderna för småföretag att anställa genom att förbättra det så kallade växa-stödet. Växa-stödet är en tidsbegränsad nedsättning av arbetsgivaravgifterna som ges till företag och företagare som anställer för första gången.

Regeringen kommer att fortsätta följa utvecklingen noggrant.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Vi debatterar i dag arbetslösheten. Sverige befinner sig i massarbetslöshet. Över en halv miljon människor står utan jobb. Sedan valet har över 100 000 fler människor blivit arbetslösa. Arbetslösheten har ökat i 16 av 21 län, och Sverige har nu den tredje högsta arbetslösheten i hela EU.

Fru talman! Varslen fortsätter att hagla. Senast varslade Scania 750 tjänster i Södertälje. Konkursstatistiken visar på rekordhöga nivåer. Bara under 2024 gick över 10 000 aktiebolag i konkurs. Svenskt Näringsliv talar om tolv kvartal i rad av svag konjunktur. Det är den längsta nedgången i modern tid. LO konstaterar att regeringens politik straffar arbetare. TCO pekar på kortsiktiga skattesänkningar i stället för långsiktiga satsningar på välfärd och jobb.

Fru talman! Kritiken mot regeringens passiva arbetsmarknadspolitik är alltså omfattande, inte minst från parterna på svensk arbetsmarknad. Därför hade jag hoppats att regeringen skulle vara betydligt mer aktiv och presentera reformer för att bekämpa massarbetslösheten. I stället möts vi av en tom propositionslista från Arbetsmarknadsdepartementet. Det enda regeringen levererar detta och nästa år är två skrivelser och ett EU-direktiv om lönetransparens, mitt i den största arbetslöshetskrisen på över ett decennium.

Fru talman! Det är inte nog med det. Vi har nu den tredje liberala arbetsmarknadsministern på tre år, men fortfarande ingen politik värd namnet. Man orkar byta statsråd, men inte kurs. Resultatet efter tre år med SD-regeringen är en tom verktygslåda, en handlingsförlamad regering och en arbetslöshet som biter sig fast.

Fru talman! Statsrådet talar gärna om strukturella problem, men det håller inte. Regeringen har själv förvärrat läget. Man har skurit ned på vuxenutbildningen, folkhögskolorna och komvux och därmed monterat ned de verktyg som krävs för att människor ska kunna ta sig vidare. Mitt i denna kris står ungdomarna. Deras generation borde mötas av möjligheter men möts nu av stängda dörrar.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige har passerat 20 procent. Det är den högsta nivån på över tio år. Var femte ung människa i det här landet står med andra ord utan jobb. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor visar att 130 000 unga varken arbetar eller studerar. Detta är inte bara siffror, fru talman, utan det är en hel generation som riskerar att fastna i hopplöshet.

Fru talman! Vad gör då SD-regeringen åt detta? Jo, mitt i denna kris väljer man gång på gång att bestraffa unga människor. Först tog man bort den avgiftsfria tandvården för alla över 19 år, vilket betyder att många unga får betala tusenlappar för vård som tidigare var gratis. Sedan röstade man nej till vårt förslag om att gymnasieelever ska få CSN-utbetalningar under sommaren. Det hade gett unga trygghet och möjlighet att klara sin ekonomi, men regeringen valde att säga nej.

Fru talman! När vi föreslog gratis kollektivtrafik för unga på kvällar, helger och lov för att fler ska kunna ta sig till jobb, praktik och utbildning valde regeringen att inte agera alls.

I går, fru talman, presenterade regeringen – Tidöpartierna – sin budget för nästa år. I den finns fortfarande ingenting riktat mot ungdomsarbetslösheten. I stället möts vi av ett förstärkt jobbskatteavdrag, som inte hjälper en enda arbetslös ungdom, och ett rotavdrag för villaägare – inte för 20åringar som söker sitt första jobb. Sänkta arbetsgivaravgifter kommer först 2026. Samtidigt skär regeringen ned på komvux, vuxenutbildningen och folkhögskolorna, som är just de steg unga behöver för att ta sig vidare.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är väldigt enkel: Hur kan regeringen mitt i denna jobbkris lägga fram en budget och en propositionslista som i praktiken saknar jobbskapande reformer och vägra se verkligheten på svensk arbetsmarknad här och nu?

(Applåder)

Fru talman! Åsa, 55 år, är arbetslös. Hennes sista hopp är en anställning på Samhall, men kön dit är för lång. I fem år har Åsa saknat ett arbete. Hon är övertygad om att åldern spelar in: ”För varje nej blir det allt svårare att spänna bågen.” Åsa beskriver arbetslösheten: ”Man blir en andrasortering som ingen vill ha.”

Kristina, 28 år, är också arbetslös: ”Min man fick en bukett blommor från jobbet som grattis till faderskapet. Jag fick ett varselbesked. Mejlet kom bara några dagar efter förlossningen. Det var arbetsbrist. Det hände i april förra året. Sommaren innan hade jag äntligen fått en fast anställning. Det var något jag hade strävat efter. Jag hade visat framfötterna i flera års tid som praktikant och lärling.” Kristina berättar att man faktiskt inte känner sig som vuxen när man går arbetslös.

Filip, 35 år, är också arbetslös. Han har varit arbetslös av och till i sex år: ”Det är deprimerande. Ibland känns det som att ljuset inom mig håller på att slockna. Nu börjar vi vänja oss vid tanken på att vi aldrig kommer att kunna skapa en familj. Jag tynar långsamt bort.”

Detta är beskrivningen av många tusentals arbetslösa som inte vill något annat än att ha ett arbete. De beskriver verkligen en fruktansvärd situation – vad arbetslösheten gör med oss människor. Det här är inte den enskildes problem. Det är ett kollektivt problem. I det här fallet är det ett kollektivt misslyckande när vi har denna skyhöga arbetslöshet.

Fru talman! För två år sedan stod jag en fredagskväll i en föreningslokal i Skärholmen. Den var till brädden fylld med kvinnor – kvinnor i alla åldrar med gedigna utbildningar från världens alla hörn. Alla hade de lärt sig svenska snabbt, den ena på kortare tid än den andra. Alla ville inget hellre än att få ett arbete. De hade gjort allt de kunde komma på, allt som stod i deras makt och mer därtill. De hade gjort mer än vad som krävs av dem, men ändå hade de inget arbete.

Ministerns svar till de tusentals människor som inget hellre vill ha än ett arbete är: Ni behöver få det tuffare. Ni behöver bli ännu fattigare för att ni ska få ett jobb.

Detta är inget annat än klassisk borgerlig politik. Vi såg det under alliansregeringen med Fredrik Reinfeldt. Arbetslösheten steg då, liksom den gör nu. Det är samma sak.

Fru talman! Det är tre förlorade år. Man har helt gett upp om arbetslösheten. Jag tror inte att regeringen själv tror på att det går att få ned den. Jag tvivlar på att man ens har en sådan ambition.

Sverige behöver nu en regering som gör upp med arbetslösheten, en regering som vill använda alla till buds stående medel för att trycka tillbaka den, för tillväxten, för ekonomin och för varje människa där ute som förtjänar att komma till sin rätt, bli behövd och kunna fortsätta leva sitt liv – för Åsa, Kristina, Filip och många andra som förtjänar att finnas på svensk arbetsmarknad.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamöterna, för denna diskussion! Regeringens plan för att knäcka arbetslösheten och utanförskapet består sammanfattningsvis av tre delar.

Den första delen är utbildning som leder till jobb. Vi är helt pragmatiska när det gäller vilken typ av utbildning det ska vara. Det kan vara arbetsmarknadsutbildning, yrkesvux eller yrkeshögskola. Folkhögskolor har vi pratat om tidigare.

Det finns ungefär 150 000 utbildningsplatser i dag. Vi har gjort historiska satsningar på detta. Utbildningar som leder till jobb är det allra viktigaste.

Den andra delen, som det inte går att komma ifrån, är att det måste löna sig att arbeta. Ju mer det lönar sig att arbeta jämfört med att leva på ersättningar och bidrag, desto större är drivkrafterna att arbeta. Vi har en ganska enkel princip: Det ska aldrig löna sig bättre att leva på bidrag än att leva på lönearbete. Det skulle vara intressant att höra om någon av ledamöterna eller Socialdemokraterna som parti har en annan uppfattning här.

Den tredje delen i planen för att knäcka arbetslösheten handlar om att vi måste ha en väldigt stram asylinvandring under överskådlig tid. Hälften av alla arbetslösa är utrikes födda, och två tredjedelar av de långtidsarbetslösa är utrikes födda. Många av de 70 procent som har svag koppling till arbetsmarknaden har det för att de saknar formell utbildning, språkkunskaper eller andra egenskaper och färdigheter som lever upp till de krav som arbetsgivare i såväl företag som offentlig verksamhet ställer.

Det skulle vara intressant att höra hur ledamöterna ställer sig till att vi ska ha stram asylinvandring under överskådlig tid.

Det framförs kritik mot jobbskatteavdraget. Då blir min fråga: Kommer Socialdemokraterna att höja skatten för dem som arbetar? Det vore intressant att höra. Jag har inte upplevt att det finns någon kritik mot just denna del av budgetpropositionen, men om det finns sådan kritik och Socialdemokraterna i sin budgetmotion kommer att höja skatten för dem som arbetar vore det ett intressant besked att få här i dag.

Vi behöver knäcka arbetslösheten, utanförskapet och bidragsberoendet. Jag är orolig för att vänsterpartierna i Sverige blundar för hur farligt bidragsberoende är. Vi måste göra allt vi kan för att fler barn ska se sina föräldrar gå till ett arbete på morgonen. Den stora kostnaden för bidragsberoende, arbetslöshet och utanförskap bärs inte av staten och kommunerna utan av de barn och familjer som lever i den situation det innebär att inte ha pengar och inte vara efterfrågad.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret även om hälften av tiden användes till att attackera socialdemokratin och ställa frågor till oss. Men det är vi som är här för att ställa frågor till statsrådet och få svar när det gäller den massarbetslöshet vi har i vårt land. Den borde bekymra statsrådet mer än en diskussion om stram migrations- och asylpolitik, för där är vi överens.

Jag vill ändå ställa en fråga om arbetskraftsinvandringen: Tycker statsrådet fortfarande att vi inte ska ha en arbetsmarknadsprövning när det gäller arbetskraftsinvandring? Allt tyder ju på att arbetskraftsinvandringen påverkar både jobb och villkor på svensk arbetsmarknad. Detta kan statsrådet svara på i sitt nästa inlägg.

Statsrådet pekar också på resurserna till arbetsmarknadspolitiken: 100 miljoner till Arbetsförmedlingen. Fackförbundet ST tycker att det är bra att Arbetsförmedlingen får mer pengar, och det tycker jag också. Men det fyller inte resursbehoven, och Arbetsförmedlingen kräver mer pengar för att man ska klara av sitt uppdrag. Pengarna kommer inte att räcka till för att hantera en halv miljon arbetslösa och en växande ungdomsarbetslöshet. Dessutom har vi 130 000 unga människor som inte finns i något system.

Statsrådet var inne på utbildningsinsatser, men det statsrådet säger stämmer inte. Först var det minus 1 miljard. Sedan har regeringen skjutit till pengar under resans gång och fyllt på, men det är fortfarande inte på samma nivå som när vi hade makten. Som jag nämnde tidigare är det 4 000 färre platser på allmän kurs på folkhögskolorna sedan 2022. Det stämmer inte heller att man har satsat på folkhögskolor, vuxenutbildning eller komvux. Jag nämnde också att Forskningsrådet har varnat för dessa nedskärningar inom vuxenutbildningen.

Fru talman! I denna typ av kriser krävs det en handlingskraftig regering. Men från Arbetsmarknadsdepartementet möter vi tystnad, och som jag nämnde tidigare har vi en tom propositionslista. I höst får vi inget från regeringen. Först nästa år får vi två skrivelser och ett EU-direktiv om lönetransparens.

Är statsrådet nöjd med att det ser ut så här, att vi i höst inte får några propositioner, reformer eller förslag från regeringen och nästa år två skrivelser och ett genomförande av ett EU-direktiv om lönetransparens? Är statsrådet nöjd med detta när en halv miljon är arbetslösa och vi har en ungdomsarbetslöshet på 20 procent? Dessutom ökar konkurserna, inte minst inom byggsektorn. Tusentals byggnadsarbetare är arbetslösa. Detta slår sönder samhället. Unga människors drömmar möts inte av åtgärder och insatser från regeringen. Var femte ungdom i landet saknar jobb, och hundratusentals människor är undersysselsatta.

Mitt i allt detta försämrar man också tryggheten för människor. Från den 1 oktober stramas akassan åt. Efter 100 dagar ska den som har förlorat jobbet klara sig på ännu mindre. Det innebär att tusentals människor går in i vintern och det nya året med urholkad ekonomi och större oro, och barnfamiljer tvingas vända på varje krona. Regeringen kallar detta arbetslinje, men för dem som redan står utan jobb är det bara en hårdare spark nedåt.

Återigen: Vi har en massarbetslöshet, var femte ung är arbetslös och det är 130 000 unga som varken arbetar eller studerar. Vad avser statsrådet att göra på kort sikt?

(Applåder)

Fru talman! Jag har inte riktigt hört det ännu, men vi kommer kanske att få höra det även från arbetsmarknadsministern i dag – det som vi fick höra hela dagen i går från finansministern och som man använder för att skylla ifrån sig: En stor del av förklaringen till den höga arbetslöshet vi har är den omvärld som vi lever i och det som har hänt på andra sidan Atlanten med Trump.

Vi håller absolut med om att det är en oerhört speciell situation med den oroliga omvärld vi har, men man kan inte bara skylla ifrån sig, titta på, säga att man följer frågan, rycka på axlarna och sedan bara säga att så är det nu. Man behöver anpassa sin politik och skapa en aktiv arbetsmarknadspolitik, som omvärlden och den särskilda situationen kräver. Det behövs också åtgärder för att detta ska hända. Det har uppenbarligen andra länder. I stort sett alla andra europeiska länder lever i precis samma omvärld som Sverige, men de har många gånger lyckats mycket bättre än vi med arbetslösheten.

Min fråga till statsrådet är: Varför blir det fler arbetslösa med er politik? Tänker ni fortsätta med den politiken och se till att fler blir arbetslösa? Som vi har hört är det nu 100 000 fler. Tycker statsrådet att den inslagna vägen är rätt? Varför är Sverige så dåligt i jämförelse med andra europeiska länder om det bara är omvärlden det är fel på?

Avslutningsvis vill jag komma tillbaka till statsrådets svar på det som vi har beskrivit – de tusentals exemplen: att det ska löna sig att arbeta. Det är oförskämt.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för ledamöternas alla inspel och synpunkter.

Det stämmer som Sofia Amloh säger att omvärlden påverkar oss starkt. När Donald Trump tillträdde som president i Vita huset i januari uppstod en osäkerhet i världsekonomin som påverkar Sverige i allra högsta grad. Vi är mer beroende av omvärlden än många andra länder i vår närhet och i Europa.

Jag har lite svårt att förstå var skiljelinjerna går här. Jag försökte tydliggöra några av skiljelinjerna. Vi verkar vara överens om att det ska vara stram asylinvandring under överskådlig tid. Det är bra; då har vi rett ut den frågan. Det finns ett antal andra frågor i luften som jag nog vill återkomma till. Men det faktum att vi gör historiska satsningar på utbildning och att det i år finns ungefär 150 000 utbildningsplatser i de delar som jag nämnde – arbetsmarknadsutbildningar, yrkesvux, yrkeshögskola och sådant – beror på att vi siktar mot att det ska vara utbildningar som ger jobb. Det kommer alltid att vara huvudsvaret. Kunskap är det som bygger Sverige starkt. Utbildning är det som bygger Sverige starkt på lång sikt men även på kort sikt, och för människor som hamnar i en situation av arbetslöshet kan utbildning vara det som krävs för att man ska kunna matcha in på arbetsmarknaden men också det som gör att man får en meningsfull vardag under en period.

Vi gör det enklare att driva företag. Vi gör det billigare att anställa. Vi satsar på utbildning. Vi gör det mer lönsamt att arbeta. Det är ett väldigt fokus här på jobbskatteavdraget, men frågan hänger ändå i luften: Är Socialdemokraterna emot det? Kommer Socialdemokraterna att höja skatten för dem som arbetar i sin budgetmotion? Den kommer väl om ungefär två veckor. Det vore ett intressant besked.

Det är företag och offentlig sektor som anställer, och vi behöver underlätta för dem. Det framfördes kritik här mot insatsen med nedsatta arbetsgivaravgifter för unga. Det är märkligt, tycker jag, att Socialdemokraterna kritiserar det – om det inte är så att man om ungefär två veckor kommer att vilja dra tillbaka den åtgärden och göra det dyrare att anställa unga. Om man tror att det leder till fler jobb för unga kan man göra det. Jag tror inte det.

Vi är överens om oerhört mycket. Ledamoten Adrian Magnusson beskrev det som någon typ av charader, men det är det jag inte får ihop. Vi är överens om utbildning. Vi är överens om att det ska löna sig att arbeta, men ni är emot jobbskatteavdraget. Hur det är med bidragstaket återstår att se. Vi är överens om stram asylinvandring. Men det är de frågor som vi inte är överens om som det är intressant att diskutera.

Hur blir det med skatten på arbete? Hur blir det med bidragstaket? Det vore intressant att få besked i de frågorna.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på i alla fall några av våra frågor!

Vi har inte fått svar på alla våra frågor. Men, fru talman, vi kan väl konstatera att efter tre år med SD-regeringen är facit väldigt tydligt. Vi har 100 000 fler arbetslösa nu än 2022. Vi har fattigare hushåll. Vi har en tillväxt i EU:s bottenliga, och vi har ett växande underskott. I går presenterades en avskedsbudget som lappar och lagar men inte tar tag i de stora samhällsproblem som vi har i vårt land, och från och med den 1 oktober försämras akassan och tryggheten för tusentals och åter tusentals löntagare i det här landet.

Statsrådet kan inte fly ansvaret, och han kan inte lägga sitt ansvar på oppositionen. Vi är här för att granska regeringens politik. Vi är här för att ställa krav på regeringen. Vi är här och förväntar oss att statsrådet kan svara på våra frågor. Det är inte bara vi utan tusentals och åter tusentals människor – unga, arbetslösa – som väntar på ett svar.

Propositionslistan är tom. När vi tittar på budgeten ser vi att regeringen drar ned på kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Tidigare sa statsrådet att man satsar på utbildning och nämnde bland annat arbetsmarknadsutbildningar. Då är min fråga: Hur mycket satsar regeringen på arbetsmarknadsutbildningar? I budgeten kan vi läsa att man i själva verket drar ned på resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

De 100 miljonerna till Arbetsförmedlingen tycker fackförbundet ST är väldigt lite. Man förväntar sig mer utifrån det samhällsuppdrag man har. Ska man kunna leverera behövs det ju resurser. Ska man klara av att hjälpa människor med funktionsnedsättning behövs det resurser. Ska man se till att unga människor får komma in på arbetsmarknaden krävs det utbildningsinsatser. Allt detta har den här regeringen under de här tre åren dragit ned, dragit ned och dragit ned på. Så min fråga till statsrådet är: När tänker statsrådet agera?

(Applåder)

Fru talman! Jag ska beröra några av de frågor som ställts. Jag tror som sagt att vi är ense om att arbetslöshet inte är bra. Vi är emot arbetslöshet, och vi är emot att människor lever på bidrag.

Vi verkar ha lite olika metoder när det gäller hur vi ska lösa dessa problem. För oss är det utbildning, incitament och en stram asylinvandring som gäller. Vi verkar vara överens om en del av detta, men inte allt.

När det gäller akassan har vi lagt om den. Den är numera inkomstbaserad. Vad betyder då det? Jo, det betyder enklare regler för företagen och enklare hantering för dem som blir arbetslösa. Det innebär också att fler omfattas. Se där – det är en bra grej!

Vi har höjt taken, så man får mer i akassa nu än man fick tidigare. Det är också en bra grej. Vi har också gjort den till mer av en omställningsförsäkring. Avtrappningen är nu tydligare och något snabbare än den varit tidigare. Det är också en bra grej, tycker vi. Alla i den här kammaren kanske inte håller med om det.

När det gäller Skåne är det en region som har högst arbetslöshet i Sverige, men jag vill ändå påpeka att arbetsmarknadspolitiken är nationell. Det är Arbetsförmedlingen som ansvarar för hur resurserna till insatser fördelas regionalt och lokalt utifrån regeringens mål och inriktning för arbetsmarknadspolitiken – som jag uppfattar att vi i stort också är överens om.

Det finns säkert mer att göra när det gäller styrningen av Arbetsförmedlingen. Det har vi tidigare varit inne på. Jag är inte på något sätt främmande inför detta.

Till sist gäller det arbetsmarknadsutbildningar. Arbetsförmedlingen har ekonomiska förutsättningar att ge insatser inom arbetsmarknadsutbildningar till fler personer än i dag. Det gäller såväl inom som utanför ramprogrammen, och det gäller arbetsmarknadsutbildningar, arbetspraktik samt särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning.

Vi föreslår i budgetpropositionen också en satsning på 30 miljoner för att ytterligare utöka arbetsmarknadsutbildningar inom vård. Vi har ingenting emot arbetsmarknadsutbildningar. Det finns resurser.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.