Herr talman! Tack för anförandet, Malin Danielsson!

Jag lyfte tidigare en fråga med den sverigedemokratiska ledamoten om språkkravet i äldreomsorgen, som är den enda punkt i Tidöavtalet som avhandlas när det gäller äldreomsorgen. Det har pratats väldigt mycket om äldreomsorg i dag, men detta är faktiskt den enda punkt man har lyft där.

Språkkrav i äldreomsorgen är en fråga som fungerade som cirkulärmotion från Sverigedemokraterna under hela den föregående mandatperioden. Centerpartiet och Liberalerna stod då i kommun efter kommun och röstade ned denna motion. Bland annat i min hemkommun Varberg konstaterade vi att den bakomliggande orsaken till språkkravet inte handlade om att värna vare sig de äldre eller personalen utan om att hålla invandrare borta från äldreomsorgen.

Nu är det väl lite mer nyanserat uttryckt i Tidöavtalet. Vi hörde också Carita Boulwén från Sverigedemokraterna tidigare tala om att det handlade om att undvika språkförbistring. Den synen delar jag fullt ut. Det är väldigt viktigt att inte ha språkförbistring inom vården och äldreomsorgen.

Nu har ju språkförbistringen två sidor. Den ena handlar naturligtvis om att personal behöver kunna svenska. Det har också såvitt jag vet hela tiden varit ett krav på personalen i alla kommuner, helt utan behov av nationella språktest. Men ett annat problem vad gäller språkförbistring är att vi har väldigt många äldre med invandrarbakgrund som på ålderns höst kanske glömmer sitt svenska tal och återgår till att bara kunna sitt ursprungliga modersmål.

Frågan är, med tanke på att språkkravet är den enda fråga man lyfter i Tidöavtalet, hur ni från Tidöpartiernas sida har tänkt möta problemet med språkförbistring när det är de äldre som inte klarar av svenskan.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, Malin Danielsson!

Språkförbistring är en problematik. Det jag ser är att regeringen och Tidöpartierna har tagit initiativ just vad gäller att öka trycket på personalen och på kommunerna, samtidigt som jag inte uppfattar att det har varit ett stort problem. För att gå tillbaka till min egen hemkommun Varberg erbjuds där de i personalen som har problem med språket undervisning i svenska för att bättra på den. Det är ett mycket bättre sätt att få personal att söka sig till omsorgen och stanna i omsorgen att kommunen erbjuder den hjälpen.

Vi har nu konstaterat att det finns två sidor av myntet. Den ena sidan är personalens språkkunskaper vad gäller svenska, och den andra är just behovet av även andra språk hos personalen för att möta de behov som fler invandrade grupper på våra äldreboenden skapar. Har regeringen och Tidöpartierna tänkt ta ett motsvarande initiativ kring just den frågan, som jag tror är minst lika viktig som den första, det vill säga att möta upp de behov som finns när äldre och kanske framför allt dementa inte klarar av att prata svenska längre?

Herr talman! I dag ersätter jag Karin Rågsjö i debatten om våra äldre. Jag tänker inte försöka fylla hennes skor - det är nämligen helt omöjligt - men däremot försöka förmedla hennes budskap.

Vänsterpartiet har under lång tid påpekat risken med nedmontering och fragmentisering av den svenska välfärden. Tyvärr har vi kunnat konstatera, genom konsekvenserna av coronapandemin, att detta tydligt har lett till stora brister särskilt inom äldreomsorgen. Besparingar och privatiseringar har bidragit till en kraftigt underdimensionerad vård och omsorg, och utifrån konsekvenserna av den höga smittspridningen kan vi bara beklaga utvecklingen.

Situationen inom äldreomsorgen har genom detta även påmint oss om den ojämlikhet och ojämställdhet som råder. Vänsterpartiet har lyft upp såväl ojämlikheten som nedmonteringen, privatiseringen och andra redan konstaterade brister när det gäller äldreomsorgen. Vi har också vid ett flertal tillfällen lyft upp behovet av ökad bemanning och kompetens.

Antalet personer över 80 år kommer enligt SCB att öka med cirka 50 procent till 2028. Då måste vi ha beredskap för ökad medicinsk kompetens och tillräckligt stort antal anställda. Utan utbyggd äldreomsorg får anhöriga ta ett ökat ansvar. Det är ett faktum att kvinnor är överrepresenterade bland både personal och dem som får dra det stora lasset för att ta hand om äldre familjemedlemmar.

Äldreomsorgen måste gå att lita på, för både dem som behöver stöd, vård och omsorg och deras anhöriga. Det gäller även personalen, som behöver ha goda arbetsförhållanden. Vänsterpartiet vill satsa på ökad personaltäthet och mer fortbildning inom äldreomsorgen för att få personal att stanna i yrket. Med fast anställd och utbildad personal kan vi skapa en stabil och likvärdig äldreomsorg i hela Sverige. De äldre får den omsorg de har rätt till, och personalen får den arbetsmiljö som de förtjänar att ha.

Men för att vi ska få en jämlik äldreomsorg behöver kommunerna få tillräckligt med resurser från staten. Och arbetsvillkoren för äldreomsorgens personal måste förbättras. Våra äldre måste ses som individer med egna behov, inte som enheter som ska generera ett ekonomiskt överskott till aktieägare i privata företag. Livskvalitet kostar och tar tid. Det behövs mer personal och ökad möjlighet till kompetensutveckling och karriärvägar. Samtidigt måste bemanningen planeras utifrån de stora pensionsavgångar som kommer.

Den medicinska kompetensen måste vara hög inom äldreomsorgen. Utvecklingen mot att allt fler blir allt äldre och att vårdbehoven bland de äldre därmed också ökar har inte lett till utveckling och tillgång till adekvat medicinsk kompetens. Regeringen måste därför vidta åtgärder för att stärka den medicinska kompetensen genom krav på specialistutbildning i geriatrik för de läkare som arbetar inom äldreomsorgen.

Det kommer också att finnas omfattande vårdbehov bland äldre personer som får kommunal vård och omsorg. Då borde det vara en självklarhet att undersköterskors kompetens regleras och säkerställs på nationell nivå. Vi menar därför att regeringen bör ta initiativ till att utveckla samtliga specialistutbildningar för undersköterskor på yrkeshögskolenivå och att dessa ska vara nationellt sammanhållna.

Herr talman! Sedan början av 2000-talet har en omfördelning skett från särskilt boende till insatser i det egna hemmet. Att fler ska bo kvar hemma längre kan bli ett sätt för kommunerna att hålla nere kostnadsökningarna. Är det bra? Är det bra för individerna? Vänsterpartiet anser att utvecklingen är negativ om den går ut över de äldres behov och begränsar deras möjligheter till inflytande och valfrihet. Äldre ska kunna bo hemma så länge de själva vill, men när behovet av stöd ökar och de vill flytta måste det finnas möjlighet till det.

I en artikel i Aftonbladet från januari 2022 framgår det att tusentals äldre svenskar får avslag när de söker plats på äldreboende. De äldre och deras anhöriga beskriver hur de upplever kampen för att få komma in i tryggheten efter att ha fått avslag på sina ansökningar av både kommunen och förvaltningsrätten. Motiveringen är att deras behov kan tillgodoses med insatser i det egna hemmet som kan ge så kallad skälig levnadsnivå, trots att de äldre och deras anhöriga hävdar det motsatta. Flera äldre beskriver dessutom den otrygghet det innebär att ha hjälp hemma av många olika människor.

Detta gäller ofta människor som är mellan 80 och 90 år och ibland även har demenssjukdom. Flera anhöriga vittnar om en evig kamp mot myndigheterna. Det blir inte bättre av att riktlinjer och handläggning vad gäller särskilt boende varierar kraftigt över landet.

Vi i Vänsterpartiet menar att regeringen bör genomföra en kartläggning på nationell nivå över antalet särskilda boenden i kommunerna. Kartläggningen behöver också undersöka hur många beslut som fattas om att bevilja respektive avslå ansökningar om särskilt boende för äldre.

Vidare bör regeringen vidta åtgärder för att genomföra de lagändringar som krävs för att bättre tillgodose äldres rätt till särskilt boende. Regeringen bör ta initiativ till att ändra nationella riktlinjer i syfte att oro och ensamhet ska utgöra grund vid bedömning av rätten till särskilt boende.

Vi anser dessutom att regeringen bör ta initiativ till ändrade riktlinjer så att alla över 85 år ska erbjudas insatsen särskilt boende.

Jag yrkar i dag bifall till reservation 28.

Herr talman! Det måste naturligtvis nämnas att i dag när vi har vår debatt om äldreomsorg och andra frågor som rör äldre har det gått bara två dagar sedan vi fick reda på att en av de allra tydligaste rösterna för äldres rättigheter har lämnat oss. Barbro Westerholms insatser på området kan förmodligen inte överskattas. För mig är det också tydligt att hon blev en så stark förespråkare för äldres rättigheter för att hon såg dem just som rättighetsfrågor. Rättighetsfrågor hade hon lång erfarenhet av att arbeta med, inte minst inom ett av de områden som ligger mig nära: hbtqi-rättigheterna.

Äldres situation är starkt kopplad till rättigheter. Behovet av äldreomsorg är inte statiskt, utan i vilken mån äldre behöver äldreomsorg hänger starkt samman med hur mycket vi möjliggör att vård- och omsorgsbehov kan skjutas upp genom till exempel olika förebyggande och hälsofrämjande insatser. Om och när omsorgsbehovet uppstår är det centralt att rättighetsperspektivet är styrande. Äldre ska kunna vara sig själva och leva sina liv som de själva vill långt upp i åren. När någon behöver och får insatser ska det kunna ske med den enskildes behov i fokus och med fast återkommande personal som har möjlighet att lära känna den som tar emot stödet.

Herr talman! Jag vill beröra tre områden i dag. Det är ett omfattande betänkande vi diskuterar. Jag vill nämna äldres rättigheter, personalens villkor och hälsoinsatser som förebygger dålig hälsa för äldre.

Miljöpartiet anser att det är oerhört centralt att arbetet mot åldersdiskriminering pågår kontinuerligt, på samma sätt som annat arbete mot diskriminering. I regeringen medverkade vi till att det i diskrimineringslagen finns krav på att alla arbetsgivare och utbildningsanordnare ska se till att aktiva åtgärder vidtas för att förebygga diskriminering gällande alla diskrimineringsgrunder. Vi anser att DO:s tillsyn av de aktiva åtgärder som vidtas för att förebygga åldersdiskriminering skulle behöva öka.

Den regering vi ingick i tillsatte också en utredning om en särskild äldreomsorgslag. Denna utredning har nu lämnat sitt betänkande. Syftet med utredningen var att det skulle ställas tydligare krav på vad äldreomsorg är och ska innebära. Vi hoppas verkligen att regeringen bereder utredningens förslag och de inkomna remissynpunkterna samt återkommer till riksdagen med ett förslag till ny lagstiftning under mandatperioden.

Vår medlemsorganisation för äldre, Gröna Seniorer, är positiv till att äldreomsorgen ska omfattas av en särskild lag. Detta bör stärka de äldres möjligheter att få rätt stöd och service. Gröna Seniorer ser positivt på lagens syfte att förtydliga äldreomsorgens definition, uppdrag, innehåll och möjlighet till nationell likvärdig kvalitet. Det förebyggande hälsofrämjande perspektivet är viktigt liksom rehabiliterande insatser samt att stödja funktioner och förmågor som finns hos den äldre.

Det finns dock förbättringspotential i det förslag som utredningen lämnade, påpekar också Gröna Seniorer. Bland annat hoppas man att begreppet skälig levnadsnivå i lagen ändras till god, i enlighet med definitionen i LSS. Det här är något som vi hoppas att regeringen kommer att se över.

Herr talman! Att personalen har tillräckligt bra villkor för att ha en chans att göra ett bra jobb är grundläggande. Som jag har nämnt i flera andra tidigare debatter vill Miljöpartiet prioritera en stor satsning på personalen i såväl hälso- och sjukvård som vård och omsorg. Vi vill se en permanent statlig satsning för stärkt arbetsmiljö och stärkta arbetsförhållanden med fokus på fler medarbetare och högre löner. Det krävs en ny konstruktion där staten tar ett permanent och stort ansvar för att bidra till bättre villkor för personalen i hälso- och sjukvården och i den kommunala vården och omsorgen.

Miljöpartiet var med om att driva igenom återhämtningsbonusen, som riktade sig till personalgrupper inom vården och äldreomsorgen. Bonusen ska ge möjlighet att utveckla nya arbetssätt för förbättrad arbetsmiljö. Syftet är att ta till vara på personalgruppers egna utvecklingsidéer och ge dem möjlighet att pröva dessa, inklusive att testa nya arbetstidsmodeller. Bland annat kan pengarna användas för att minska antalet ofrivilligt så kallade delade turer.

Jag vill också, som även tidigare talare har gjort, betona vikten av Äldreomsorgslyftet. Det handlar om kompetenshöjning och att det ska vara möjligt att både utbilda sig och vidareutbilda sig på betald arbetstid. Enligt Miljöpartiets uppfattning är det en viktig satsning som ger möjligheter till personal i äldreomsorgen inklusive första linjens chefer.

Herr talman! Slutligen vill jag säga något om det förebyggande arbetet för en bättre hälsa, vilket också är en viktig äldrepolitisk fråga. Miljöpartiet driver frågan om en folkhälsolag. Det måste bli tydligt hur samhället ska arbeta på olika nivåer för att främja hälsa och vilka som har ansvar för det. Vi vill se mer av olika typer av förebyggande arbete. Att satsa särskilt på hälsovårdsprogram för äldre, som inkluderar enligt expertmyndigheterna relevanta kostnadsfria vaccinationer och screeningar, är viktigt. Övre åldersgränser för olika cancerscreeningar kan också behöva ses över.

Miljöpartiet vill också att vi får ett system där hjälpmedel ska ingå i högkostnadsskyddet. I dagsläget ser det mycket olika ut i landet. En del typer av hjälpmedel kan lånas ut, men långt ifrån alltid. Med hjälpmedel kan man till exempel undvika skador och fall och skjuta upp ett mer omfattande stödbehov. Miljöpartiet vill också stärka samarbetet mellan äldrevård och sjukvård med målet att varje äldreboende ska ha tillgång till fast namngiven läkare.

Avslutningsvis vill också jag säga något om den rapport som Riksrevisionen presenterade i veckan där de har granskat statens arbete mot vårdskador och missförhållanden inom vård och omsorg av äldre. Slutsatserna är tydliga. Bland annat konstateras att arbetet med att förhindra vårdskador och missförhållanden kan förbättras i vård- och omsorgsverksamheter för äldre. Vårdskador och missförhållanden upptäcks inte alltid. Utredningar av vårdskador och missförhållanden har brister, och verksamheterna har svårt att ta fram rätt åtgärder som leder till förbättringar. Styrningen och uppföljningen av arbetet med att förhindra skadorna och missförhållanden bör stärkas.

Riksrevisionen rekommenderar bland annat regeringen att stärka den nationella styrningen av kvalitet i omsorgen om äldre med målsättningen att minska antalet missförhållanden, exempelvis genom en nationell handlingsplan eller motsvarande. Miljöpartiet kommer att följa frågan mycket noga framöver.

Jag står självklart bakom samtliga av Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande vill jag yrka bifall till reservation 1 under punkt 1 om äldres rättigheter.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 mars.)