ANDRE VICE TALMANNEN höll ett anförande om Näringspolitik i debatten ”Protokoll 2025/26:91 Tisdagen den 17 mars” den 17 mars 2026.
Jag vill bara påminna om att den här debatten handlar om näringspolitik, så att den inte går alltför långt utanför det.
Fru talman! Det är inte utan att det blir en viss historierevisionism här. Vi har nyligen med vår vitbok klargjort exakt hur vår bakgrund ser ut. Vi har tagit avstånd från den. Jag kanske har träffat en antisemit, en som gjort antisemitiska uttalanden, i mitt parti under hela min karriär, och jag har varit med sedan 2012. Det är historia, och det är ingenting jag skäms över. Jag har aldrig varit en del av det.
Vi är i dag ett av få Israelvänliga partier. Vi står upp för Israels rätt att existera – till skillnad från Vänsterpartiet, som fått utesluta åtminstone två riksdagsledamöter på grund av problematik med kopplingar till grupper som uttrycker väldigt tydlig antisemitism.
Jag ser Vänsterpartiets reservation som en del i en större helhet. Vänsterpartiet ute i landet har stora problem med antisemitism. Ni lever på att människor som har väldigt starka antisemitiska åsikter ska rösta på er. Detta är en flört med den rörelsen, skulle jag säga.
Därmed säger jag inte att Birger Lahti på ett personligt plan behöver ta åt sig av detta. Men problemet i hans parti är för mig helt uppenbart.
Fru talman! Jag ska försöka hålla mig till näringspolitiken. Reservationen som ledamoten pekar på handlar också om ett handelsavtal.
Som jag sa används handelsavtal för att pressa stater att göra det som är rätt utifrån våra internationella åtaganden och regler. Vårt partis syn är att Israel inte gör det i dag.
Ledamoten tar upp två ledamöter som har blivit uteslutna. Det var av precis den anledningen: Vi tycker inte att det är rätt väg att gå att hamna i den fållan. Men jag lämnar det därhän.
Min fråga kvarstår: Har ledamoten träffat människor som var vid dessa checkpoints på 80- och 90-talet och såg hur man behandlade människor som skulle ta sig till jobbet genom muren och försöka vara människor på andra sidan? Man har pressat bort palestinier i decennier. Det är en ockupation som sker, men få tar till sig den biten.
Jag sätter inga värderingar på vilken kristen syn man har, men när ett land är ockuperat och en D4 kommer och puttar omkull ens hus är det inte konstigt att det är konflikter där.
Det som nu pågår kommer inte på lång sikt att lösa de här konflikterna. Därför var vår ambition att peka på handelsavtal som ett verktyg för att visa att vi kan bättre.
Fru talman! Konflikten Israel–Palestina har många bottnar och är på många sätt komplicerad. Jag vet inte om jag får en bättre helhetsbild av att prata med just de människor som Birger hänvisar till. Det finns många berättelser att prata om.
Det som för mig är helt uppenbart är att Israel är ett land där man kan vara israelisk arab och ha samma rättigheter och möjligheter som vilken israel som helst, så länge man inte försöker knivhugga och döda eller tillhör en sådan rörelse, till exempel Hamas.
Vi kunde tyvärr se efter den 7 oktober, då Hamas tillsammans med ytterligare ett antal grupper attackerade oskyldiga civila i Israel och utförde de mest bestialiska brott, att till och med svenskar, eller svenska invandrare ska man väl säga, åkte ut och firade på Sveriges gator, inte minst nere i Malmö. Detta är en grupp som inte röstar på Sverigedemokraterna, kan jag säga. Det är en grupp vars röster Vänsterpartiet i Malmö nog räknar med och inte vill stöta sig med. Det är oroväckande.
Som jag sa tidigare: Den här reservationen, som alltså ska handla om näringspolitik, är en flört med de här grupperna. Det är min absoluta uppfattning.
Fru talman! Jag tackar Josef Fransson för anförandet.
När jag lyssnar på sverigedemokraten Josef Fransson framträder i många stycken en nationalist och isolationist. Vi pratar om EU och Sveriges roll i EU. Ledamoten Fransson tycker att EU stjäl våra pengar och att Europeiska unionen gör mer skada än nytta.
Jag tänker på USA, som under Donald Trumps ledning har gått en nationell väg med America first. Så går det att göra – ett tag – om man är en väldigt stor ekonomi, har en stor inre marknad och har en självklar plats som ett av världens maktcentrum. Men för Sverige, som är ett väldigt litet land, blir det ganska snart ekonomisk stagnation och ingen tillväxt om vi skulle isolera oss och inte liera oss närmare med våra europeiska grannländer.
För Centerpartiet är det självklart: Givet den nya geopolitiska situationen och givet den eroderande regelbaserade ordningen i världshandeln måste vi europeiska länder komma samman. I EU kan vi vara starka tillsammans. Vi har god ekonomi och goda förutsättningar med många invånare. Men för oss i Sverige, ett enskilt litet land, är det helt omöjligt att klara oss själva.
Därför vill jag fråga ledamoten Fransson om jag hörde rätt när ledamoten önskade att vi ska ha ett mindre engagemang i Europeiska unionen framöver.
Fru talman! Jag tackar för frågan, Anders Ådahl.
Svaret är kort och gott ja. Jag hade önskat mig ett mycket mindre EU. Hade det varit bara upp till mig, och jag tror att jag har många inom mitt parti med mig åsiktsmässigt, även om vi inte driver frågan, skulle EU ha varit en betydligt mindre klubb som sysslat med betydligt färre saker.
Jag är vän av frihandel och frihandelsunionen – det som EU en gång såldes in som, den frihandelsunion vi en gång gick med i. Men därefter har EU vuxit till att bli något helt annat. Det är social omfördelning, industripolitik och pillande på energisystem som borde vara nationell kompetens – en hel del saker. Sedan kommer på detta alla de pålagor som man lägger på alla svenska och europeiska företag med en ogenomtänkt och omöjlig klimatpolitik som driver våra industriföretag till länder som inte bryr sig om klimatet. Det är ingen vinst alls. Här måste man verkligen göra ett omtag.
Hade jag fått bestämma, fru talman, hade EU varit just en frihandelsunion. Om vi hade velat samarbeta i andra frågor hade vi garanterat gjort det i alla fall, men då hade det åtminstone varit frivilligt utifrån våra förutsättningar.
Jag tycker att EU förstör mycket. I min hemkommun Skövde ska EU lägga sig i vår sophantering. Vi har jättefina utarbetade system för hur vi tar hand om våra sopor. Sedan kommer de inte att funka längre därför att EU har bestämt att vi ska ha sophanteringen på ett annat sätt, som inte alls passar oss i Skövde.
Ja, absolut! Jag hade velat se ett betydligt mindre EU.
Fru talman! Jag vet inte om jag blir överraskad, om jag slås av häpnad eller om det är ett alldeles förväntat svar. Den första tanken som slår mig är hur Sverigedemokraterna ska gå in i en andra fas i Tidösamarbetet med Moderaterna, Kristdemokraterna och kanske Liberalerna, som jag inte alls känner som partier som vill sluta landet, stänga gränser, vända blicken inåt och röra sig tillbaka till 50-talet, 20-talet eller 1800-talet. Hur den riktningen ser ut för Tidöförsamlingen begriper jag inte.
Ledamoten Fransson säger också ungefär: Om jag fick bestämma. Men, fru talman, det får han ju. Ledamoten Fransson sitter på regeringssidan. Han är en av ledamöterna som röstar igenom lagar. Ledamoten Fransson får faktiskt ta ansvar. Han bestämmer just nu. Beskedet till oss är att vårt engagemang i EU ska minska, tillväxten ska minska och den gröna omställningen ska minska. Ärligt talat är det ett häpnadsväckande besked.
Låt mig få fråga om grön omställning. Jag förstod på anförandet att ledamoten är upprörd över att vi satsar för mycket statliga pengar på företag som inte levererar lyckade industriprojekt. Jag kan också sympatisera med att vi måste vara varsamma med statens medel.
Låt mig i stället få ställa en sökande fråga. Om grön omställning verkligen, som näringslivet säger, är nödvändig för morgondagens företagande, vad är i så fall Sverigedemokraternas recept för en offensiv grön omställning och för att bygga morgondagens företag?
Fru talman! Jag tror att ledamoten Ådahl kanske övervärderar min roll i Sverigedemokraterna. Jag sitter inte i vare sig partistyrelsen eller i regeringsförhandlingar.
Jag tror att det är en ganska vanlig uppfattning att man vill ha ett mindre och vassare EU, åtminstone i vissa partier i Tidösamarbetet. Det brukar vara en vanlig valslogan vart femte år när det dags att välja ledamöter till EU. Då är det många partier som vill ha ett smalare och vassare EU. Jag tror inte att det är en jättekontroversiell uppfattning.
Vi i Sverigedemokraterna påpekar ofta att makten släpps iväg till ledare eller politiker som vi inte kan rösta på eller som vi inte kan avsätta i val. Någonstans i Bryssel, långt borta från vår vardag, finns människor som på en otrolig detaljnivå bestämmer hur Sverige ska utvecklas på olika sätt. Många frågar sig om det över huvud taget kan kallas för demokrati. Det kan nog de lärde tvista om.
Jag förstår faktiskt inte, fru talman, ledamoten Ådahls påståenden om att jag skulle förorda att tillväxten ska minska. Det är väl snarare tvärtom. I mitt anförande sa jag just att EU ligger som en våt filt över svenskt näringsliv med pålagor och regler, allt det som gör att företag hålls tillbaka relativt andra kontinenter, exempelvis USA och Asien. Det är väl det som ledamoten ska ta med sig från mitt anförande, snarare än att jag skulle förorda att vår tillväxt ska minska.
Fru talman! Jag tackar Josef Fransson för ett anförande som gav ganska vida ramar för vad man kan begära replik för. Jag tänkte ändå försöka hålla mig till ämnena som vi diskuterar i dag.
Jag finner detta intressant. Josef Fransson lyfte att klimatarbetet inom EU är negativt för Sverige och Europa. Jag ser själv att det har blivit tydligt att Sverigedemokraterna har en ny syn. Tidigare var Sverigedemokraternas syn på Sveriges klimatarbete att klimatarbetet ska skötas inom EU. Nu vill Sverigedemokraterna försvaga och luckra upp klimatmålen inom EU, skjuta upp lagstiftning och försvaga det arbete som görs där.
Vi ser i rådande världsläge att vårt beroende av olja gör oss sårbara. Det gäller både privatpersoner och svenskt näringsliv. När gasen stryps på grund av ett osäkert världsläge går elpriset upp därför att elen blir dyrare i Tyskland. Vi ser att oljepriserna gör att bensinpriserna varierar mycket. Det gäller även priset på diesel. Om vi hade haft ett skarpt klimatarbete både i Sverige och i Europa, där vi till exempel hade sparat mycket energi genom energieffektivisering eller byggt upp produktion av egna biobränslen hade det gjort oss mycket mer resilienta mot de förändringar vi ser i dag. Vi hade kunnat skydda Europas, Sveriges och medborgarnas ekonomi på ett bra mycket bättre sätt. Det är så som jag och Miljöpartiet ser på det, och även många andra.
Ser inte Sverigedemokraterna att ett skarpt klimatarbete kan skydda oss framåt och hade skyddat oss i den situation vi befinner oss i just nu?
Fru talman! Det raka svaret är nej, Katarina Luhr. Jag ser inte det.
Att vi inte ska ha större klimatkrav än övriga EU, som vi i många fall konkurrerar med, ser jag som en självklarhet. Vi kan inte ålägga våra företag en mängd ytterligare pålagor än de som kommer från EU.
Det finns inte heller någon motsägelse i att därefter säga att EU måste nyktra till och ha regelverk, mål och visioner i klimatarbetet som är realistiska och rimmar med vår omvärld. Då skulle vi inte hamna i den situation vi faktiskt är i nu, nämligen att andra världsdelar växer och vi ligger still. På 20 år har vår bruttonationalprodukt vuxit med 13 procent – om jag inte missminner mig. Det är för dåligt. Samtidigt har Kina fyrdubblat sin ekonomi, och samtidigt har USA ökat sin ekonomi mångfalt mer än vi.
Vi blir geopolitiskt irrelevanta, och det enda vi har gjort i slutänden är att vi har späkt oss själva genom att kväva oss själva och vårt näringsliv. Koldioxidutsläppen minskar inte globalt bara för att vi gör alla de här sakerna och för att vi säger: Nu ska vi inte längre bygga bilar i EU – det som både Sverige och inte minst Tyskland har varit så bra på.
Helt plötsligt ska vi förbjuda försäljning av bensinbilar. Men vi har ingen egen batteriproduktion, utan bilarna importeras i stället från USA och Kina. Det är ingen vidare bra nationell politik. Då flyttar jobben. Då fortsätter man på den inslagna vägen.
Fru talman! Jag ser en mer nykter och realistisk klimatpolitik från EU som helt nödvändig.
Fru talman! Det här replikskiftet väcker många frågor och tankar. Men jag förstår det som att Josef Fransson anser att vi just nu inte har någonting att vinna på att ställa om, varken i Sverige eller i Europa, och att klimatomställningen egentligen bara är en orättvis pålaga som inte kommer att gynna oss.
Jag tror precis tvärtom. Jag tror att vi har allt att vinna på en bra klimatomställning. Jag tror att både svenska och europeiska företag har allt att vinna på att vara i framkant och faktiskt ställa om till en modernare produktion av produkter som folk kommer att efterfråga i framtiden.
Men den här diskussionen handlar egentligen om att vi, även om vi inte skulle vinna ekonomiskt på att ställa om, har extremt mycket att förlora när världen blir varmare och faktiskt förändras och vi alla kommer att slås av klimatförändringarnas effekter. Därför vill jag fråga Josef Fransson om han tror att klimatförändringarna kommer att leda till något dåligt eller om han inte tror att de är något problem över huvud taget.
Fru talman! Tack för frågorna, Katarina Luhr!
Tror gör man i kyrkan, brukar det ju sägas. Att vi tror så mycket om framtiden är problematiskt. Klimatreligionen som har vuxit upp har nämligen alltid det värsta scenariot som utgångspunkt, och resten av politiken ska formas efter det. Jag tror att det är olyckligt i flera led. Det blir dyrt, och när vi i praktiken självspäker oss genom långtgående politiska reformer som tvingar vår industri ut ur Europa minskar inte koldioxidutsläppen på något sätt. Koldioxidutsläppen ökar jättefort. Det är bara det att det sker någon annanstans.
Jag delar kanske inte riktigt Katarina Luhrs bild, som jag var inne på. Man ska ta frågan på allvar – det är inte det – men man ska kanske inte utgå från det värsta scenariot varje gång. Jag tror att ledamoten oroar sig för klimatet i samma omfattning som jag tror att de flesta miljöpartister gör. Men då ska de kanske inte lägga ned svensk kärnkraft och ersätta den med så kallat förnybart, som tvingar oss att använda en backup, som är kolkraft från kontinenten. Då tar vi bort ren el som inte är belastad med de här koldioxidutsläppen och skapar ett väldigt problematiskt elsystem, som definitivt släpper ut betydligt mer koldioxid.
Jag tror kanske inte att Sveriges bidrag till omvärlden är omställningen som innebär att bygga batterifabriker och ändra oss när det gäller kolet. Jag tror att vi helt enkelt ska hitta teknologi som kan stå sig på marknadsmässiga grunder och sedan exportera det till resten av världen.
