Annika Hirvonen (MP) om (forts. från § 8) Arbetskraftsinvandring (forts. SfU15)

Herr talman! I och med att mitt parti nämndes i Hirvonens anförande tänkte jag bara ta upp den saken.

Varför jag i mitt anförande talar om att man kanske ska reagera med ryggmärgen på Miljöpartiets förslag när det kommer till migration är för att vi har de senaste tio åren färskt i minnet. I princip alla andra partier i Sveriges riksdag sa att vi kanske skulle sätta stopp när över 150 000 människor hade kommit till landet och det började bli problem att ta hand om dem. Människor hade ingenstans att bo. Migrationsverket skickade runt människor i bussar från ställe till ställe eftersom det inte fanns någon sovplats. Gympasalarna var fulla, Migrationsverkets konferensrum var fulla. Man hade ingenstans att göra av människor, och någonstans måste vi därför säga stopp.

De som höll emot längst när till slut även Socialdemokraterna bestämde sig för att det räckte var Miljöpartiet. De satt i regering med Socialdemokraterna och sa ”lite till, lite till” tills det verkligen inte gick längre. Då först ändrade man sig.

Vad hände då? Då kom det krav på gymnasielagar för att hitta en lösning för ett antal människor som hade kommit men som inte hade asylskäl. Sedan blev det kriser i regeringen, inte sällan på grund av att Miljöpartiet tyckte att om de inte fick igenom någon migrationsfråga tänkte de lämna regeringen. Den typen av avhopp har man aldrig hotat med när det kommer till några miljöpolitiska beslut här i kammaren, men när det kommer till migration kan man tänka sig att hoppa ur regeringar. Man ställer inte den typen av ultimatum i några andra frågor, fast man ändå är ett parti för miljön.

Jag tänkte fråga om den här ventilen. Vi moderater har i dag sagt att vi vill se en möjlighet för ungdomar att gå klart gymnasiet. Tycker inte Annika att det är bra?

(TALMANNEN: Med för- och efternamn tilltalar vi varandra här i kammaren.)

Herr talman! Jag upplever ändå att du tycker att det är positivt att vi går fram nu, och jag är väldigt glad att migrationsministern har varit så tydlig som han har varit de senaste dagarna. Vi ser en öppning och en möjlighet att se till att de ungdomarna som annars riskerar att utvisas kan få gå klart gymnasiet. Det är en tillfällig lösning som jag tror kan ge de här ungdomarna möjlighet att sedan ta sig vidare, antingen att läsa på universitet eller komma ut i arbetslivet – en möjlighet att vara kvar i Sverige.

Skillnaden mellan ert och vårt förslag är att vårt förslag är genomförbart och färdigberett och kan vara på plats ganska snart för att hjälpa de här ungdomarna. Det är nästan redo för riksdagens bord. Oppositionen har gjort stor sak i medierna av att de lägger fram ett initiativ som blir nedröstat i socialförsäkringsutskottet, men det är i princip ogenomförbara förslag som handlar om att man ska ringa upp Migrationsverket och säga att de ska sluta tillämpa svensk lag. Så får vi inte göra i Sverige.

Era förslag handlar om att vi ska återinföra system som Socialdemokraterna klokt nog sa nej till, system som vi avskaffade för tio år sedan som gjorde att Sverige var det land som alla ville fly till. Det regelverket vill man alltså återinföra, och det hade krävt utredningsåtgärder som hade tagit långt mycket längre tid än att göra det som migrationsministern nu vill.

Vi står inte inför journalister och viftar med utskottsinitiativ för att få lite effekt, någon rubrik och kanske någon extra röst i höstens val. Moderaterna gör i stället någonting som verkligen kommer att ge effekt för de tonåringar som finns i det här landet och som annars riskerar att inte få gå färdigt gymnasiet. Det är en seriös politik. Det är en stram migrationspolitik som sätter fingret på de människor som faktiskt ska vara här, som gör rätt för sig och som vi kanske inte behöver utvisa. De får vara kvar.

I första hand ska vi utvisa folk som begår brott och i andra hand människor som inte har rätt att vara här av olika skäl. Jag tycker att migrationsministern lägger fram ett klokt förslag som kan hjälpa några gymnasieungdomar att få vara kvar, och jag ser fram emot att få vara med och klubba igenom det inom kort.

Herr talman! Ledamoten Hirvonen har ett, som alltid, engagerat inlägg.

Jag har några frågor. Jag uppfattar att ledamoten Hirvonen inte tyckte att lönenivån 13 000 kronor i månaden var relevant för arbetskraftsinvandring. Nu har regeringen presenterat ett förslag, och jag tolkar det som att man kan konstatera att det fanns en problematik.

Min första fråga är: Såg ledamoten Hirvonen problematiken i den situation som var, där väldigt många kom väldigt långt ifrån för att utföra väldigt okvalificerade arbeten? Som jag sa i ett tidigare replikskifte hade vi väldigt många som utförde till exempel städ- och restaurangjobb och på andra sätt mycket viktiga men ganska enkla jobb att träda in i när vi ändå har en stor arbetslöshet. Jag tolkar det som att lönenivån var ett problem och vill gärna ha det bekräftat.

Det står i en reservation att vi riskerar en situation där borttagandet av rätten till spårbyte innebär en förlust av viktig arbetskraft i exempelvis vård- och byggbranscherna. Lite i samma anda som när min kollega från Sverigedemokraterna tidigare pratade skulle jag vilja att ledamoten Hirvonen kvantifierade detta. Vilket antal handlar det om när det gäller förlusten av viktig arbetskraft utifrån att spårbytesmöjligheten har försvunnit? Det som står i reservationen tyder på att vi inte skulle kunna vårda någon och inte bygga någonting, vilket vore en väldigt stor påverkan. Jag skulle alltså gärna vilja höra hur stor förlusten av viktig arbetskraft kommer att vara.

Herr talman! Tack för det svaret, ledamoten Hirvonen! Jag väntar med spänning på svaret på den andra frågan.

Eftersom jag inte har något mer inlägg efter detta måste jag ge mig in på att prata siffror nu. Man kan konstatera att det under 2022 var 87 undersköterskor som arbetskraftsinvandrade. Det motsvarar 0,04 procent av den yrkesgruppen. Den siffran gäller alltså arbetskraftsinvandrare, men vi pratar också om spårbytare här. Det pratas om siffror; vi har hört siffran 4 000, och jag tror att en relevant siffra kanske är lägre – ungefär 2 000. Av dessa är det en väldigt liten del som jobbar som undersköterskor.

När det gäller förlust av viktig arbetskraft skulle jag nog alltså säga så här: Det är klart att varenda hand i arbetskraften är viktig, men det är inte det här som gör att vi inte kan vårda och bygga. Jag tror därför inte att orden om att det här kommer att göra att kommuner och byggarbetsplatser runt om i landet stannar riktigt stämmer överens med verkligheten.

Sedan är det ju också så att det via arbetskraftsinvandring fortfarande kommer undersköterskor till Sverige som lever upp till de lönekrav som finns. Den högkvalificerade arbetskraften ökar också, som sagt.

Jag skulle vilja ställa några snabba frågor eftersom min talartid rinner ut. Man kan fråga sig om Annika Hirvonen tycker att vi har fel regelverk i Sverige nu. Vi har ju egentligen samma regelverk som hela övriga Europa. Betyder det att hela övriga Europa är omänskligt och har för tuffa regler?

Tidigare var det ett replikskifte mellan ledamöter från två potentiella samarbetspartner i regering, och det var ganska intressant. Där var nämligen ledamoten Möller mer på min planhalva, medan ledamoten Hirvonen gick i en annan riktning. Vilka röda linjer finns? Vilka saker ska rivas upp vid ett eventuellt regeringssamarbete? Kommer vi att få tillbaka ett spårbyte? Kommer vi att få en lägre gräns för arbetskraftsinvandring? Blir det något sådant? Det svaret vore intressant att få.