Serkan Köse (S) svarade Ann-Christine Frohm i en replik om Integration i debatten ”Protokoll 2025/26:68 Onsdagen den 4 februari” den 4 feb 2026.
Ann-Christine FrohmSD· i sitt anförandeI dag står vi återigen i den här kammaren och ska debattera integrationsfrågan, som hör hemma i arbetsmarknadsutskottet. Politikområdet innehåller förutom integration också utanförskap och diskriminering, frågor som…Fru talman! I dag står vi återigen i den här kammaren och ska debattera integrationsfrågan, som hör hemma i arbetsmarknadsutskottet. Politikområdet innehåller förutom integration också utanförskap och diskriminering, frågor som tyvärr sällan debatteras. Jag har tagit upp dem i någon annan debatt.
En del av de andra partiernas debattörer är inlånade från andra utskott för att integrationsfrågan ligger som ansvar på just denna ledamot. Kanske är det också för att den ledamoten anses vara en skicklig debattör och är utsänd för att försöka krossa oss andra, kanske främst mig och mitt parti, i sitt anförande eller genom sina repliker.
Själv har jag debatterat integrationsfrågan från den här talarstolen i snart sex år. Jag som å ena sidan är en helt vanlig mor, mormor, fru, syster, kollega, vän och medmänniska och å andra sidan är en folkvald riksdagsledamot och en stolt sverigedemokrat har kallats det ena nedvärderande epitetet efter det andra. När vänsterflanken har tagit till orda har jag anklagats för att vara rasist, nazist och fascist, och jag har anklagats för att se ned på människor med ett annat ursprung än mitt eget.
Inget kunde vara mer felaktigt som bedömning, vare sig av mig som person eller av mitt parti. Vi som parti har utvecklats. Sverige har sedan vi ingick ett regeringssamarbete utvecklats till det bättre. Men vänsterflanken står kvar och stampar på samma ställe och basunerar ut samma epitet utan några som helst andra lösningar på problemen i Sverige än att fortsätta mottagandet och fylla på vårt land med ännu mer av segregation och motsättningar.
Men, fru talman, fakta väger alltid tyngre än oförskämda epitet som slängs runt, bland annat i den här salen. Sedan väljarna för första gången år 2010 gav oss förtroende att stå i den här talarstolen och representera dem och göra deras röst hörd har vi, till övriga partiers förtret, vuxit i varje val. Svenska väljare har sett oss som det enda alternativet för att säkerställa att deras vardag återigen ska bli trygg och säker. Det är svenska medborgare som, vare sig de är födda i landet med en släkt som har bott här i många generationer eller har flytt hit till oss för att exempelvis undkomma islams utbredning med livet i behåll, vill göra sin demokratiska röst hörd i den här församlingen. Det är svenska medborgare som vill Sverige väl. Det är svenskar som varje dag lever där ute i verkligheten och är goda medmänniskor. Det är svenskar som lever i utanförskapsområden och har felbehandlats till följd av bristande språkkunskaper. Det är svenskar som kämpar för sin familjs trygghet och för vårt lands väl och ve.
Fru talman! Våra samarbetspartier i Tidöavtalet har varit konstruktiva i många frågor. Vi har redan lyckats genomföra en hel del förändringar och förbättringar, inte minst inom integrationsområdet. Det är bland annat krav på anpassning till vårt svenska samhälle, bekämpning av utanförskap och hjälp att återvända för den som inte vill anpassa sig till våra västerländska värderingar eller rättssamhället.
I dagens debatt vill jag särskilt belysa det faktum att januari månad år 2026 blev den första månaden på åtta år som var fri från dödsskjutningar, den första hela månaden på åtta år utan en dödsskjutning i Sverige.
Hade någon under det glada 80-talet sagt till mig att vårt land skulle ha förstörts så till den milda grad att vi år 2026 skulle uppmärksamma en månad fri från dödsskjutningar hade jag naturligtvis trott att det hade varit ett skämt. Det hade varit helt otänkbart. Men här står vi med facit till sossarnas oansvariga integrationspolitik i knät, och sprängningar, gängkriminalitet och dödsskjutningar är ett faktum.
Jag hoppas att trenden nu äntligen har brutits, och vi bör kunna få uppmärksamma fler månader i närtid som är fria från dödsskjutningar i vårt land.
Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna genomför nu steg för steg de förändringar som krävs för att öka kraven på anpassning och underlätta återvandring för dem som inte har integrerats i Sverige. Asylinvandringen är nu den lägsta sedan 1985. Reformerna är viktiga steg i rätt riktning, men mer behöver göras och reformtakten måste hållas i. Därför anmäler vi ett särskilt yttrande i detta betänkande.
Vi sverigedemokrater kommer att återkomma med ytterligare förslag för att skapa ett samhälle där de som har laglig rätt att stanna i vårt land förväntas bli en del av vårt samhälle, främst genom ansträngning. Det är vår utgångspunkt att detta arbete kommer att fortsätta långt bortom nästa val.
Fru talman! I dag står jag här inte bara för att påtala Socialdemokraternas och övriga vänstersidans, eller för den delen Centerns breda mitts, bristande förmåga att hantera integration, utanförskap och diskriminering. Jag står här också för att göra allt jag kan för att rädda kommande generationers framtid. Snart står svenska folket vid valurnorna, och det är då det avgörs. Det är då svenska folket avgör om Sverige ska köras i botten av Socialdemokraterna eller om man ska låta oss sverigedemokrater fortsätta vägen mot ett fritt, tryggt och säkert samhälle.
Fru talman! Fakta väger tyngre, sa ledamoten i sitt anförande. Det fick mig att tänka på en stor undersökning som släpptes förra veckan. Den visar att 82 procent av kommunerna runt om i Sverige vill ha ett fortsatt mottagande och tycker att mottagandet bidrar positivt till kommunerna. Bara 2 procent av kommunerna tycker att det bidrar negativt.
Enligt kommunpolitikerna är de nyanlända inte ett problem eller en belastning – vilket Sverigedemokraterna många gånger ger uttryck för. I stället är de uppskattade kommunmedborgare som bidrar till att lösa kommunernas svåra situation med demografiskt åldrande, avfolkning och bristande kompetensförsörjning inom både offentlig och privat sektor.
Detta blev också väldigt tydligt när Kommunsverige protesterade mot regeringens förslag om återvandringsbidrag. Man bryr sig om sina kommuninvånare, helt enkelt. Det är så verkligheten ser ut i landets kommuner. Man vill inte ha Sverigedemokraternas retorik eller politik, och jag tror att anledningen ligger mycket i att exakt ingenting blir bättre med Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna vill inte ha integration. Samtidigt vill nästan alla landets kommuner ha ett mottagande, utbildning och människor i välfärden som ser till att kommunen växer. Detta visar varje undersökning och all statistik, och det visar också undersökningen som kom förra veckan. När ska Sverigedemokraterna lyssna på dessa behov ute i landet?
Ledamoten efterfrågade fakta. Det här är ju väldigt färsk statistik och fakta från förra veckan. När ska Sverigedemokraterna lyssna på den?
Fru talman! Jag tackar ledamoten Haddou för att ledamoten vill diskutera integrationsfrågan i den här debatten i stället för att göra som han brukar göra och halka in enbart på arbetsmarknadsfrågor. Jag uppskattar verkligen detta, för det är integration, utanförskap och diskriminering vi ska diskutera här i dag.
Fakta är viktigt, som jag sa i mitt anförande, och vad gäller ansvar i kommuner kan vi konstatera att en så stor andel som 230 av Sveriges 290 kommuner har fler kommuninvånare som blir försörjda genom bidrag än genom arbete – 230 av 290 kommuner. Det är en väldigt stor andel. Det vore intressant att höra ledamotens reflektion om detta.
Som vanligt försöker Vänsterpartiet lägga orden i munnen på oss och säga att vi tycker illa om människor, fast jag precis har sagt från talarstolen att så inte är fallet. Som vanligt fortsätter dock Vänsterpartiet i den riktningen. Det beklagar jag.
Jag skulle välkomna om den uppmaning som vi fick här också gällde Vänsterpartiet, så att Vänsterpartiet faktiskt börjar lyssna på Sveriges medborgare och Sveriges befolkning.
På tal om fakta talar opinionsundersökningarna sitt tydliga språk. Faktum är att svenska folket har mycket stort förtroende för Sverigedemokraterna och väldigt stort förtroende för vår partiledare Jimmie Åkesson. Där är inte Vänsterpartiet i undersökningarna.
Fru talman! Detta var absolut inte svar på den fråga jag ställde om fakta och om kommunerna. Jag vet inte om jag ska upprepa den, men den handlade ju om när Sverigedemokraterna ska lyssna på kommunerna. Jag sa precis att 82 procent av kommunerna vill ha ett fortsatt mottagande för att de anser att det bidrar positivt till kommunens utveckling. Till svar får jag en sverigedemokrat som säger att 230 av 290 kommuner har problem med exempelvis att människor ska komma i arbete och med försörjningsstöd.
Jag vet inte om Sverigedemokraterna förstår att de sitter i regeringsställning – eller alltså att de är det största underlaget till regeringen. Underkänner Sverigedemokraterna sin egen politik under den här mandatperioden? Är det detta Sverigedemokraterna ger uttryck för här? Det är en helt seriös fråga. Om det går dåligt för människor och vi till exempel har den höga arbetslöshet vi har, och Sverigedemokraterna är det största underlaget och det är Sverigedemokraternas politik som bedrivs, då underkänner ju ledamoten sin egen politik här. Det är väl ett allvarligt problem.
Jag tror helt ärligt att det för Sverigedemokraterna är viktigare var människor kommer ifrån än vad de uträttar för vårt land och än att lyssna på kommunernas behov. Vi har människor runt om i kommunerna som håller upp svensk välfärd och ser till att landet fungerar, men jag tror att det är väldigt mycket viktigare för Sverigedemokraterna var de kommer ifrån.
Jag fick nämligen inget svar över huvud taget rörande att så många kommuner – nästan alla kommuner i Sverige – i undersökningen säger att mottagandet bidrar positivt till kommunens utveckling. Det är ju rena fakta, som Sverigedemokraterna borde lyssna på.
Fru talman! Vi behöver som vanligt reda ut några saker när vi debatterar mot Vänsterpartiet. Det första är naturligtvis att vi är ett samarbetsparti med ett Tidöavtal. Vi ingår alltså inte i regeringen, utan vi har ett antal punkter i ett avtal som vi har kommit överens med regeringen om. Ledamoten vet mycket väl att det är på det sättet.
Ledamoten pratar om att det är många kommuner som vill fortsätta mottagandet och som tycker att det är positivt. Jag kan förstå att det är på det sättet. Jag vill också belysa att Sveriges kommuner är självstyrande, så det är inte alls säkert att de kommunerna styrs av ett regeringsparti – i alla fall inte som största parti – utan många av våra kommuner runt om i landet styrs av Socialdemokraterna. Då kan man ju förstå att kommunerna är väldigt positiva till ett fortsatt mottagande. Enligt mig är detta inte rättvisande över huvud taget, utan det beror på vilka som styr kommunerna.
Sedan har ju den här regeringen tagit vid efter åtta år av fullständigt odugligt styre av Sverige. Det är där vi står i dag. På en mandatperiod – eller på tre år, kan vi säga – har den här regeringen lyckats vända utvecklingen när det till exempel gäller dödsskjutningarna i Sverige och gängkriminaliteten. Det pratade jag om i mitt anförande. Vi har infört högre straff och tagit bort straffrabatten – jag kan rabbla väldigt länge, men det har vi inte tid till.
Jag säger det igen: Vi har tagit vid efter åtta år av slarvigt styre av Sverige. Det tar tid att åtgärda det, men vi kommer att fortsätta vårt arbete.
Fru talman! Tack, ledamoten, för ett engagerat anförande!
Låt oss konstatera faktum: Arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar, och Sverigedemokraterna är med och styr. Sverigedemokraterna har haft en betydande roll som regeringens största stödparti under mer än tre år. Det innebär inte bara möjligheten att påverka den politiska agendan utan också ansvaret att leverera konkreta resultat. Ledamoten sa själv att man ska förstärka integrationen och bryta segregationen, och för det krävs också konkreta reformer.
Med tanke på att Sverigedemokraterna har varit med – och är med – och styr arbetsmarknadspolitiken är min fråga till ledamoten vilka konkreta och framgångsrika åtgärder Sverigedemokraterna faktiskt har föreslagit och drivit igenom för att lösa segregationen och skapa verklig samhällsgemenskap – som ledamoten själv var inne på.
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!
Ledamoten har den goda smaken att säga att Sverigedemokraterna är ett samarbetsparti till regeringen och ingenting annat. I detta samarbete har vi undertecknat ett avtal som vi i de fyra partierna har kommit överens om. Vi har hittills under den här mandatperioden genomfört väldigt många av de punkterna. En del återstår, och en del kommer vi att behöva ännu en mandatperiod för att driva igenom. Det tar nämligen tid att rätta till åtta år av vanstyre, som jag väljer att kalla det, av ett land. Det är det parti som ledamoten tillhör som är ansvarigt för det vanstyret.
Vad gäller arbetsmarknadspolitiken är den problematisk; det vet vi. Tyvärr är det alldeles för många människor i vårt land som är arbetslösa och inte har ett arbete att gå till. Jag anser inte att sysselsättning hjälper, utan det är arbete människor behöver gå till. En sysselsättning är ofta en arbetsmarknadsåtgärd, och jag tycker att det ger siffror som inte är rättvisande.
Vad gäller integrationsfrågan, om jag hoppar vidare till den, handlar det bland annat om återvandringsbidraget, som vi har drivit igenom. Vi är beredda att ge den som inte vill ingå i vårt västerländska sätt att leva och som inte trivs här ett bidrag så att man kan återvända hem igen. Det är ett exempel.
Fru talman! Ledamoten nämnde att man har genomfört väldigt många punkter och reformer, därav min fråga om vilka reformer man har genomfört på arbetsmarknadspolitikens område.
Vi har de facto nästan en halv miljon arbetslösa människor i dag. Vi har en hög ungdomsarbetslöshet och en integration som behöver hanteras. De här frågorna hänger ihop, för arbete påverkar allt runt omkring. Arbete gör att människor kan få en bostad, betala hyran och betala sina räkningar. Det gör att människor får det ekonomiskt bättre och att de bidrar till välfärdssamhället.
Jag ställer därför frågan igen. Ledamoten säger att man har genomfört reformer och punkter inom arbetsmarknadspolitiken, och jag är genuint nyfiken på och intresserad av vilka de reformerna är. Jag undrar också om det även finns annat som är på gång, med tanke på att jag som ledamot i arbetsmarknadsutskottet under de senaste tre åren inte har sett ett enda förslag. Det finns inga reformer på dagordningen. Väldigt många av våra utskottsmöten, fru talman, handlar om att träffa andra och prata om annat än arbetsmarknadspolitiken och situationen på arbetsmarknaden.
Här har Sverigedemokraterna ett ansvar som samarbetsparti till regeringen. Jag frågar alltså återigen: Vilka reformer har man genomfört, och vad finns på agendan med tanke på situationen på den svenska arbetsmarknaden i dag?
Fru talman! Jag uppskattar ledamotens genuina intresse för arbetsmarknadspolitiken. Det delar jag, och att läget är bekymmersamt kan ledamoten och jag vara överens om. Arbetslösheten är alldeles för hög, vilket är bekymmersamt. Det är något vi redan tar på största allvar och kommer att fortsätta ta på största allvar.
Vad gäller fakta är det viktigt att påpeka att ungdomsarbetslösheten inte alls är lika hög som Socialdemokraterna vill göra gällande. Siffran beror på att även den som är studerande räknas in i ungdomsarbetslösheten, vilket inte är rättvisande. Även om ungdomsarbetslösheten är för stor, vilket jag håller med om, är den alltså inte alls så stor som man vill göra gällande från Socialdemokraternas sida.
Detsamma gäller egentligen arbetslösheten i stort. En halv miljon människor är en siffra som är helt oacceptabel för alla oss som arbetar i arbetsmarknadsutskottet, oavsett vilket parti vi tillhör eller om vi ingår i regeringsunderlaget eller är i opposition. Men det är samma där: En stor andel av de arbetslösa är hitflyttade människor. Det vet vi. Det finns människor som har bott i Sverige i mer än 15 år – det närmar sig 20 år nu – och som inte kan språket och så vidare.
Ett krav vi har ställt är språkkravet. Det handlar om att göra sig själv anställbar. Att anpassa sig till vårt samhälle och göra sig anställbar är ett av de krav vi har ställt.
Fru talman! Det var som vanligt ett mycket engagerande anförande från Ann-Christine Frohm. Ledamoten pratade dock väldigt mycket om sig själv, och jag tänkte att vi kanske även kan prata lite om andra människor – människor som också är mammor, grannar, samhällsmedborgare etcetera.
Vi kan prata om döttrar – exempelvis Ayla, som sitter här uppe på läktaren och lyssnar och som nu ska utvisas på grund av regeringens politik. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson ”känner inte så mycket” när han hör om Ayla, som är en av de många tonåringar som ska utvisas. Jag vill därför gärna höra vad Ann-Christine Frohm känner inför att Ayla sitter där uppe på läktaren och ska utvisas trots att hela hennes familj har medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd och trots att hon pluggar och jobbar. Hon utbildar sig till undersköterska.
Känner ledamoten någonting? Känner ledamoten att det är vettigt och smart lagstiftning att kicka ut personer vars föräldrar och syskon har medborgarskap eller permanenta uppehållstillstånd? Känns det bättre att ännu en invandrare åker ut? Inte minst är väl en väsentlig fråga om det gör Sverige bättre. Hur blir Sverige bättre av det? På riktigt: Precis hur blir Sverige bättre av att Ayla och alla andra tonåringar som just nu utvisas lämnar landet?
Sverigedemokraterna måste nämligen anse att det gör Sverige bättre, för det är ju med klinisk precision som man har skapat det här regelverket. Man har ändrat reglerna just för att kunna bli av med människor som är mellan 18 och 21 år. Det var syftet med att se till att familjeanknytning inte räknas lika mycket som förut. Det gjorde man medvetet och med kunskap om konsekvenserna. Att man valde att göra detta måste ju bero på att man ville ha den effekten.
Därför skulle jag gärna vilja höra från Sverigedemokraterna varför man anser att Sverige blir bättre av att Ayla lämnar landet.
Fru talman! Det här handlar ju om en enskild person, och det är ingenting som jag tycker att vi ska tala om i talarstolarna här. Vi brukar inte prata om enskilda händelser och enskilda fall, utan i våra inlägg brukar vi prata om majoriteten och det generella.
Att jag talade om mig själv beror på att jag också är en medborgare och en invånare i Sverige, precis som så många andra helt vanliga kvinnor – vanliga mödrar och mormödrar. Jag känner såklart en hel massa saker när ledamoten pratar om en enskild individ, men jag vill inte gå in på och debattera ett enskilt fall här i talarstolen.
När ett land är så misskött som Sverige var under Socialdemokraternas senaste åtta år vid makten, innan vi tog över, kan det när man gör lagändringar – och detta vet även ledamoten som centerpartist – tyvärr ibland bli så att ändringarna inte i samtliga fall faller ut så som man har tänkt sig. Då kanske man behöver skruva på några saker, men den frågan känner inte jag att jag äger. Den hör inte hemma hos mig som enskild ledamot i arbetsmarknadsutskottet utan på en högre nivå.
Ledamoten använder sig av uttryck som att Sverigedemokraterna eller regeringen skulle vilja bli av med personer i åldern 18–21 år. Jag vill ändå säga att jag inte alls känner igen det utan det får stå för ledamoten. Det är inte ett uttryck som jag använder.
Fru talman! Jag ska ta det här i omgångar.
Den dagen Sverigedemokraterna slutar använda enskilda fall i talarstolen ska jag också göra det. Förra gången vi hade en debatt här tog ledamoten upp ett enskilt fall i talarstolen. Då gällde det dock brott, och då är det tydligen fine. Jag tror att vi alla har pratat om Nytorgsmannen, vilket är ett enskilt fall. Det får vi göra. Men det här handlar ju inte om att ledamoten ska ta hänsyn till Aylas fall, utan jag frågade om det regelverk som har skapat fallet. Det var det jag frågade om.
Man har ändrat det regelverk som hade till syfte att säkra att personer skulle kunna vara kvar om de hade anknytning till Sverige. Regelverket skulle säkra att man kan vara här till 21 års ålder och att hänsyn kan tas till särskilt ömmande fall. Det har Sverigedemokraterna tagit bort. Ledamoten röstade för att ta bort det.
Det är klart att jag förväntar mig att en företrädare för Sverigedemokraterna kan förklara varför de har röstat för specifik politik som de själva har fått igenom. Det är ju Sverigedemokraterna som har pressat igenom det här. Jag vet att det finns många kristdemokrater, liberaler och moderater som inte hade velat göra detta om inte Sverigedemokraterna hade pressat dem.
Det är Sverigedemokraternas politik som har blivit verklighet. Att då säga att man inte kan försvara det är faktiskt ett fattigdomsbevis i den här parlamentariska kammaren. Demokrati går ut på att förklara den politik som man tvingar igenom eller vill ha igenom.
Jag anser att Sverigedemokraterna ville ha ut dem. Det fanns ett regelverk som var till för bara den här gruppen, men Sverigedemokraterna tog bort det, tillsammans med regeringen. Det var inte så att det var ett regelverk som gjorde att en massa kriminella kunde stanna och att dessa personer åkte med vid sidan om, utan det här var bara för den gruppen. När Sverigedemokraterna gick in och tog bort detta gjorde de det därför att de ville ha bort dem – det finns ingen annan förklaring.
Varför ville Sverigedemokraterna ändra regelverket? Varför tycker man att det är bra att tonårsutvisningarna sker? Vi behöver inte nämna Ayla, för detta handlar inte om ett enda enskilt fall utan om många enskilda fall.
Fru talman! Precis som jag sa i mitt anförande är Centerpartiets ledamot en skicklig debattör – det tycker jag, och det ska ledamoten ha all kredit för.
Jag har däremot lite problem med att man tar upp enskilda fall på den här nivån, i en debatt om integration, utanförskap och diskriminering. Jag skulle säga att det rör sig om allvarliga fall, och jag kände mycket när ledamoten beskrev den enskilda individen. Detta hör dock egentligen inte hemma i den här debatten, utan det hör hemma på regeringsnivå, i regeringsförhandlingar och på partiledarnivå.
Jag ser att ledamoten tycker att det är problematiskt, men om vi ska vara på den nivån kan vi också tala om folkstyret i kommunerna. Ledamotens parti har varit tydligt med att vi behöver utländsk arbetskraft och män som jobbar inom äldreomsorgen för att vi ska klara oss. Tyvärr har det bidragit till att antalet fall där äldre kvinnor har utsatts för våldtäkt har ökat. Jag väljer dock att inte hålla ledamoten ansvarig för detta i den här debatten, för om vi ska vara på den nivån kan vi diskutera allt mellan himmel och jord – folkstyre, regering och så vidare.
Som jag sa tidigare är Sverigedemokraterna ett parti som samarbetar med regeringen i de frågor där vi har kommit överens om att vi ska driva politik. Jag känner att frågan mer hör hemma på regeringsnivå och på partiledarnivå.
