Anders Karlsson (C) svarade Magnus Oscarsson i en replik om Jordbrukspolitik i debatten ”Protokoll 2025/26:65 Onsdagen den 28 januari” den 28 jan 2026.
Magnus OscarssonKD· i sitt anförandeJag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. I dag debatterar vi jordbrukspolitiken. Vi har diskuterat livsmedelsstrategin många gånger under åren. Det är inte konstigt, för denna strategi, som…Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
I dag debatterar vi jordbrukspolitiken. Vi har diskuterat livsmedelsstrategin många gånger under åren. Det är inte konstigt, för denna strategi, som antogs av en enig riksdag 2017, var unik på det sättet att vi faktiskt var överens om att vi skulle ha vissa grundstenar för att få en annan jordbrukspolitik i vårt land. Jag tackade dåvarande landsbygdsministern och tackar än i dag, för det var ett mycket bra initiativ han tog.
Det vi skulle göra, fru talman, var att öka livsmedelsproduktionen. Vi skulle ha mer lönsamhet i jordbruket, vi skulle stärka konkurrenskraften och vi skulle öka Sveriges livsmedelsproduktion. När vi tittar tillbaka på detta och ser hur det sedan har blivit visar det sig dock att vi faktiskt inte har gjort något av det vi trodde och sa att vi skulle göra. Inget av det hände. Vi ökade inte livsmedelsproduktionen, det blev inte mer lönsamhet, vi stärkte inte konkurrenskraften och vi ökade inte heller livsmedelsförsörjningen.
Detta är väldigt allvarligt, vilket man förstår när man summerar det och ser hur det blev. Efter det här sa lantbrukare att de inte såg några synliga effekter. Livsmedelsindustrin var också tveksam, och regelkrånglet och den tunga administrationen kvarstår. Många sa att det här bara blev en pappersprodukt, fru talman.
Tittar vi på statistiken är det inte så jätteroligt, men vi måste ändå prata om den, tycker jag. År 2015 hade vi i Sverige 4 169 mjölkföretag. I slutet av 2025 var vi nere i 2 484 mjölkföretag. Antalet kor har inte heller ökat – det hörde vi förut. År 2015 fanns det ungefär 338 000 kor, och 2024 fanns det 289 400. Jag vill dock upplysa mina vänner om att antalet mjölkkor år 2025 äntligen ökade med 3 500. Det var faktiskt något positivt.
Under diskussionen i dag har några pratat om att man ser att det är brist när man tittar i matbutiken, och det är sant. Detta började dock inte nu, utan det började för en del år sedan. Vi som har varit med vet exempelvis att det var torka 2018, vilket gjorde att många tänkte att de måste slakta ett antal kor. Det blev då färre nötkreatur, och med dålig lönsamhet dessutom har detta varit en dålig kombo. Nu är det faktiskt bättre lönsamhet i nötköttsproduktionen. Därmed satsar man på sina kor, och det kommer också att märkas. Men den här kombon är helt klart något negativt.
Detta, fru talman, visar på sårbarheten vi har i vårt land. Vi är fortsatt nere på bottennivåer – 50 procent av vår livsmedelsförsörjning. Vi har dock ett handelsunderskott på över 80 miljarder. Vi handlar och köper, och när vi drar ett streck märker vi att vi har ett handelsunderskott. Det här är någonting som vi tycker måste ändras. Vi vill att vi ska kunna äta exempelvis mer svensk ost och mer svenskt kött.
Sverige är faktiskt bara självförsörjande på vetemjöl, morötter, socker och ägg. Den morotskaka som vi har pratat mycket om är alltså det vi kan äta i kristider. Skämt åsido – det här är jätteallvarligt och någonting som regeringen verkligen jobbar aktivt för att ändra på.
Ett lysande exempel på ett land som inte tänkte dra ned som vi gjorde i Sverige är Finland, fru talman. Där tänkte man: Trots att det är fred och ser lysande ut framåt vågar vi inte, för vi har en orolig granne i öster. Vi måste ha minst 80 procents självförsörjning av livsmedel.
Tidigare klarade Finland sex månader, och faktum är att man nu klarar nio månader utan att importera ett enda vetekorn. I Sverige klarar vi hela tio till tolv dygn, och sedan är det tomt på hyllorna i våra matbutiker. Detta är naturligtvis jätteallvarligt, och regeringen har verkligen tagit krafttag för att förändra det. Vi ser nämligen att exempelvis Finland, som hade en helt annan politik, tyvärr fick rätt. Det är tråkigt att säga det, men så är det.
Livsmedelsstrategin 2.0 har vi pratat lite om. Det är klart att det finns en del kritik; man kanske undrar varför man inte fick vara med och diskutera. Men faktum är att livsmedelsstrategin 2.0 kom ut från den första livsmedelsstrategin.
Regeringens fokus har varit en stark och robust livsmedelsproduktion. Det är grunden. Vi kan prata väldigt gott om olika bidrag hit och dit, men det hjälper inte eftersom det viktigaste – och det vet ju alla här som har varit ute och talat med bönder – är att vi har en produktion som är lönsam och konkurrenskraftig. Det är grunden för allting. Det är viktigt att ha Norrlandsstöd och andra stöd, fru talman, men oavsett det är det viktigt att slå fast detta – tycker i alla fall jag. Regeringen och vi i Tidöpartierna har också visat hur viktigt det är att fortsätta på den vägen.
En sak som hände var att Elisabeth Nilsson, som fick i uppdrag att titta på konkurrenskraften, kikade på detta och tog fram förslag som nu har blivit till stöd. Virtuella stängsel och beteskravet har vi pratat mycket om här i kammaren, och där blev det 1 000 kronor per mjölkko. Vi kristdemokrater vill dock att det ska finnas ett undantag i beteslagstiftningen. Vi tycker att det är viktigt att det finns med tanke på hur det ser ut på gårdarna.
Det vi ser när vi är ute och diskuterar med människor – min kollega Helena sa exempelvis tydligt att hon varit ute och pratat med sina kompisar i Halland – är att de överallt säger att antalet regler är för stort. Regelverket bågnar ju, och det dundrar på. Vi pratade om att vi i dag faktiskt har över 862 regler. Kanske kom det dessutom en ny regel i går eller i dag; vi får se. Det här är jätteallvarligt, och därför ville regeringen satsa på detta.
Jag fick faktiskt det uppdraget, vilket jag kan säga att jag är väldigt tacksam för. Vad kom vi då fram till? Arbetet är färdigt, och regeringen kommer att lägga fram förslag framöver. Det handlar om flera åtgärder. Bland annat tycker vi att antalet myndigheter ska minska från dagens 270 till 2. Vi tycker också att djurägarnas ställning ska stärkas – det är jätteviktigt – och att olika avgifter ska tas bort. Myndigheterna ska dessutom arbeta mer för att stödja och ge råd till jordbruksföretagen. Det finns även andra förslag, och de kommer att komma här framöver.
Det viktiga är att slå fast att vi inte är färdiga som regering. Min kollega Staffan talade om det. Vi har mycket kvar att göra, och vi behöver minst fyra år till för att få till ännu mer av det vi är ute efter. Vi önskar nämligen att bönderna ska märka skillnad. Som svar på det kan man få höra ett retoriskt ”Jaha, ja, det säger ni nu”, men faktum är att jag möter väldigt många bönder som säger att vi har gjort skillnad. Bara på tre år har bönderna märkt att vi har gjort skillnad.
Jag kommer aldrig att glömma den bonde som sprang i fatt mig i Nässjö. Han sa: Hör du, Magnus, innan du går – ni i regeringen har sänkt kostnaden för diesel i mitt jordbruk med 450 000 kronor. Ta med dig det till dina kompisar i Tidögänget och hela riksdagen! För mig har ni gjort skillnad.
Jag tycker att vi ska ta med oss det.
Jag ska också läsa några ord ur den nya livsmedelsstrategin. Det står: ”Om vi inte själva producerar den mat vi behöver är vi hänvisade till att importera mat från länder med lägre klimat- och djurvälfärdsambitioner.” Det är precis detta det handlar om, fru talman. Vi kristdemokrater är inte nöjda. Vi vill att antalet kor ska öka med 100 000 – det tycker vi är jätteviktigt – och att Sverige ska bli självförsörjande på mejeriprodukter och kött.
Avslutningsvis, fru talman: Sverige har de bästa förutsättningar att producera livsmedel, men vårt skafferi är i dag halvtomt. Vi måste kunna producera mer mat i landet. Skafferiet ska bågna av mat så att vi kan både försörja vår befolkning och hjälpa andra i nöd.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar Magnus Oscarsson för ett härligt anförande. Det är mycket jag skulle vilja ställa frågor om.
Förra året ställde jag en tydlig fråga till ledamoten om regeringens beslut att inkludera jordbruket i ETS 2 trots att EU inte kräver det och om hur svenska lantbrukare skulle kompenseras för de ökade kostnader detta innebär. Jag fick svaret att frågan låg på regeringens bord och att förslaget var på gång.
Nu har det gått snart ett år, och beslutet om ETS 2 ligger fast. Kostnadsökningarna är kända, men fortfarande saknas besked om hur kompensationen ska se ut, när den kommer och när den ska presenteras. Det är oklart hur lantbrukare ska kunna planera i väntan på kompensationen. Min fråga till ledamoten Oscarsson är därför: När tänker regeringen infria det här löftet till lantbruket, och kan ledamoten i dag redogöra för vilken typ av kompensation som faktiskt är på väg?
Fru talman! Tack, Malin Larsson, för din fråga! Det är jätteviktigt att du ställer den igen.
Jag kan säga så här till ledamoten: Jag kan tyvärr inte säga exakt vad som är på gång mer än att man fortsätter att se över hur man ska kunna lösa det här på bästa sätt. Jag vet att ledamoten kanske vill ha ett tydligare svar, men jag kan tyvärr inte ge mer svar än så.
Fru talman! Jag kan konstatera att det inte bara är jag som vill ha det här svaret utan framför allt lantbrukarna. Det är de som väntar på svaret, men ingen av oss får något svar i dag.
Jag vill även ta upp några frågor utifrån ledamotens anförande. Ledamoten brukar ofta säga att Sveriges låga självförsörjningsgrad kan sammanfattas med morotskakan, och vi fick höra det även i dagens anförande. Även den bonde som springer i kapp ledamoten hör vi ofta talas om. Jag undrar om det är samma bonde eller olika bönder som springer i kapp ledamoten.
Det vi ser i verkligheten är dock färre dikor och färre får – helt enkelt färre betesdjur, som är så viktiga. Detta gör att betesmarker växer igen. Vi ser även färre mejerier; hemma i Norrland har två stora mejerier stängt igen under den här mandatperioden. Även slakterier stänger igen. Dessutom har regeringen tagit bort stödet till de 39 glesbygdskommuner där många av våra lantbrukare verkar.
Trots att regeringen, och framför allt ledamoten Oscarsson, har haft väldigt hög svansföring i jordbruksfrågorna och kritiserat tidigare regeringar hårt ser vi ju inget resultat efter regeringens snart fyra år vid makten. Magnus Oscarsson har tidigare talat om att vi behöver 125 000 fler kor. I dag hade han sänkt den ambitionen till 100 000 fler kor. I verkligheten har vi dock det lägsta antalet kor på 160 år.
Varför har regeringen misslyckats, och varför händer det egentligen så lite på gårdsnivå?
Fru talman! Jag önskar att jag hade fem minuter på mig att svara på allting, för Malin Larssons frågor var jättebra. Jag ska försöka svara på dem så gott jag kan.
Jag börjar med frågan om att antalet kor har minskat. Detta har ju skett under en väldigt lång period. Jag har suttit med i miljö- och jordbruksutskottet ganska länge och var med under den kris vi kallade mjölkkrisen. Jag hade många debatter med dåvarande ministrar, men jag sa aldrig att det var regeringens fel att mjölkpriset var så dåligt. Hela världens mjölk hänger ju ihop på något sätt. Jag sa aldrig att det var regeringens fel att mjölkpriset var 2,30 när det var som lägst. Däremot kan man såklart agera för att det ska bli bättre, och jag tycker att det är viktigt att man gör det.
Vad har då regeringen gjort? Jag tycker om att berätta om bonden som sprang i fatt mig. Han ville verkligen berätta för mig. Vänta! Jag vill höra vad du säger!
Folk ringer mig ibland och säger: Vad bra att ni har gjort någonting som gör att jag märker skillnad på gårdsnivå! När fick jag de här pengarna förut?
Det är detta som är så viktigt. Oavsett vad vi kommer fram till handlar det om att ha lönsamhet i jordbruket och stärka konkurrenskraften. Det blir bärande, oavsett om man bor i norr eller i söder och oavsett om man bor i Sverige eller inte. Det är det viktigaste vi har att göra.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar Magnus Oscarsson för anförandet.
När jag lyssnade på Magnus Oscarsson hörde jag någon som inte är nöjd med utvecklingen i svensk jordbrukspolitik. Det har inte gått tillräckligt snabbt. Vi skulle kunna göra det bättre, och vi skulle kunna göra mer.
Samtidigt vill ledamoten ha mandat för fyra år till. Tror Oscarsson att detta verkligen är vad väljarna vill?
Marknadspriset på diesel har gått ned kraftigt. Jag hoppas att ledamoten talade om för den som ringde upp att marknadspriset på diesel har gått ned väldigt kraftigt och att lönsamheten därmed har gått i rätt riktning på den punkten. Så är det med väldigt mycket inom lantbruket – vi är väldigt beroende av världsmarknadspriserna och kan inte styra så mycket.
En del kan vi dock faktiskt påverka själva. Rovdjurspolitiken, som Helena Storckenfeldt tog upp här, är ett viktigt exempel. Den ansvariga ministern tillhör ledamotens parti. Vi har i dag 355 vargar. Den målsättning som har beslutats i kammaren är 170 vargar. Det är en väsentlig skillnad, och den är avgörande för om vi ska få en lammproducent som startar produktion.
Vad kan ni göra bättre, Magnus Oscarsson, om ni nu vill ha mandat för fyra år till?
Fru talman! Tack, Anders Karlsson, för mycket relevanta frågor!
Det vore ju väldigt förmätet av mig att säga att vi är nöjda, att allt har gått perfekt, att vi har gjort allt som vi sa att vi skulle göra och att allt har blivit precis som vi tänkte från början. Så är det ju inte. Det är klart att vi har sett att det tar tid.
Vi fick regeringspärmen, öppnade den och började. Från dag ett har vi haft som tydlig utgångspunkt att vi ska förändra. Jag vet att Anders Karlsson, liksom jag, känner många lantbrukare. Vi ska se till bonden som vill se skillnad på gårdsnivå.
När bönder ringer berättar jag för dem att regeringen har gjort mycket. Det pendlar upp och ned med världsmarknadspriset, men faktum är att den här regeringen har gjort skillnad. Vi har tagit tag i dieselskatten. Vi har sett till att förändra andra delar för att göra så att dieselpriset vid pump blir lägre. När bönder är glada över det går det ju inte att säga åt dem att lugna sig, utan då blir man såklart själv glad och entusiastisk.
Vi har mycket att göra fram till valet och förhoppningsvis därefter. Man måste se detta som en oceanångare. Det tar tid att vända det här. Nu gäller det att försöka få till det. Det tar minst fyra år till att förändra riktigt ordentligt så att bonden känner ännu mer att det blir skillnad på gårdsnivå.
Fru talman! Ledamoten sa att man kommer att göra mycket. Vi hade en debatt om euron här tidigare i veckan. Trots att ledamotens parti Kristdemokraterna har ett stämmobeslut på att man ska utreda euron var ledamotens kollega Hans Eklind från finansutskottet väldigt negativ till det.
Detta är en sak som skulle kunna leda till bättre lönsamhet för lantbrukarna. Alla EU-ersättningar är i euro. Det rör sig om så stora belopp att de måste valutasäkras, och om man inte gör det är det också ett beslut. De som levererar sin mjölk till Arla får egentligen ersättningen utbetald i euro i och med att betalningen görs i danska kronor. Den danska kronan är direkt kopplad till euron.
Här blir det en väldigt häftig effekt av valutaförändringar. Just nu ser vi en förstärkning av den svenska kronan, och då sjunker mjölkpriset. I två år dessförinnan hade vi ett bra mjölkpris.
Är ledamoten beredd att jobba för en ny valuta för Sverige, eller i alla fall en utredning?
Fru talman! Tack, Anders, för din fråga!
Jag vill inte gå in i eurodebatten. Jag har en jätteduktig kollega som tar den debatten. Jag tänker dock på att de i Finland säger att de inte är så jätteförtjusta i euron. Det blev kanske inte så bra som de hade önskat, och det får vi förhålla oss till.
Jag pratade ju om att försöka vända detta och liknade det vid att vända en oceanångare. För att sätta det i ett sammanhang kan jag nämna att jag för ett tag sedan pratade med en äldre småländsk man som berättade att han blev bonde på 60-talet. Han gick till banken och sa att han ville låna pengar eftersom han skulle ta över gården. Då sa banktjänstemannen: Men lille pojk – inte ska du bli bonde! Har du inte förstått att vi i Sverige inte ska ha det på det sättet? Vi ska köpa in mat från andra länder och producera något annat.
Redan på 60-talet var detta något som man fick in i våra jordbrukare, eller i vårt samhälle. Det tar naturligtvis tid för den här regeringen att ändra något som har funnits ända sedan 60-talet.
Vi måste ha mer livsmedelsproduktion. Vi måste se till att vårt skafferi inte är halvfullt utan faktiskt bågnar av mat. Vi kan producera mer mat och se till att det finns försörjning för hela landet.
(Applåder)
