Andrea Andersson Tay (V) svarade Helena Storckenfeldt i en replik om Övergripande miljöfrågor i debatten ”Protokoll 2025/26:61 Onsdagen den 21 januari” den 21 jan 2026.
Helena StorckenfeldtM· i en replikDet var en jättebra fråga av ledamoten Andersson Tay. Jag ska svara helt ärligt: Jag vet inte. Precis som ledamoten har jag ännu inte sett den nationella planen. Vi får vänta och se vad som står i den om hur problemet…Herr talman! Det här betänkandet kallas ibland lite slarvigt för ”slasktratten”. Men bakom detta något nedlåtande smeknamn döljer sig några av våra viktigaste frågor. Det handlar om hur vi tar hand om vår natur, hur vi bygger ut vårt elsystem och hur vi ger plats för både ansvar och utveckling.
Sveriges framtid vilar på att vi har ett elsystem som fungerar – året runt i hela landet och till priser som hushåll och företag klarar av. Ett stabilt energisystem är inte bara avgörande för vår konkurrenskraft utan också en förutsättning för att klara klimatomställningen.
I dag ser vi en växande efterfrågan på el från industrin, transportsektorn och hushållen. Det är i grunden något positivt, eftersom elektrifieringen är en nyckel till att nå nettonoll. Men det betyder också att vi står inför en enorm utmaning: Sveriges elbehov väntas fördubblas inom en väldigt snar framtid.
Därför behövs alla fossilfria kraftslag. Vindkraften kommer att spela en viktig roll eftersom det särskilt på kort sikt är vindkraften som har störst möjlighet att snabbt bidra med ny elproduktion. Men vindkraften har också sina utmaningar. Den är väderberoende, och den möter ibland motstånd lokalt.
Här har den moderatledda regeringen tagit ansvar. Vi har infört ekonomiska incitament för kommuner som säger ja till vindkraft. Vi gör det också möjligt för närboende att få del av intäkterna och att begära inlösen av sin bostad om de påverkas för mycket. Det här handlar om att öka den lokala acceptansen, att skapa en vinn-vinnsituation där omställningen också innebär en lokal nytta.
Samtidigt står vi fast vid att kärnkraften är och förblir en del av basen i Sveriges energisystem. Vi behöver en stabil grund att bygga på, och kärnkraften är det som gör det möjligt att kombinera just väderberoende kraftslag som vind med trygg elförsörjning dygnet runt.
Det är dock ingen hemlighet att tillståndsprocesserna i Sverige är alldeles för långsamma. I dag tar det åratal, ibland över ett decennium, att få grönt ljus för projekt som skulle kunna bidra till den gröna omställningen. Företag som vill göra rätt och investera i klimatsmarta lösningar möts inte av stöd utan av hinder.
Vi har hört berättelserna till exempel om vattenkraftverket som kunde effektivisera sin produktion men ändå fick kämpa i 15 år för ett tillstånd eller om lantbrukaren som, till skillnad från grannen med ett tillstånd från 60-talet, möttes av en byråkratisk mur bara för att han ville modernisera sin verksamhet. Det här är en orimlig och framför allt orättvis ordning.
Politikens roll är att sätta tydliga, rättssäkra och effektiva spelregler. Men ibland, herr talman, är det bästa politiken kan göra att kliva åt sidan och låta innovation, investeringar och initiativkraft få utrymme.
Därför är det glädjande att vi nu ser konkreta reformer bli verklighet. Regeringen har förenklat tillståndsprövningen för elnät, vilket gör att utbyggnaden går snabbare och blir billigare. Fler hushåll och företag kan därmed få tillgång till el där den faktiskt behövs. Vi har också påbörjat en efterlängtad reform av miljöbalken, med fokus på jord- och skogsbruk, för att förenkla prövningen, minska byråkratin och skapa mer proportionerliga regler för våra areella näringar.
Utöver detta har vi tillsatt både ett förenklingsråd och ett implementeringsråd med uppdrag att identifiera onödigt krångel och motverka den överimplementering av EU-regler som länge har hämmat svensk konkurrenskraft. Vi har även reformerat strandskyddet. Det kanske inte hör hemma just här, men jag tänker att tillståndsprocesser är en del av alltihop. Det handlar om hur vi väljer att behandla våra näringar, våra hushåll och våra företag. Vi ska se till att de faktiskt kan komma fram med sina nya produkter, utvecklingar och investeringar – få ut det och göra största möjliga nytta.
Strandskyddet är en del av detta. Små vattendrag och konstgjorda vatten blir inte längre en onödig börda som stoppar byggande. Det är en frihetsreform för landsbygden som ger människor större rådighet över sin mark och stärker möjligheterna att bo, bygga och leva i hela landet.
Herr talman! Vi har ett starkt miljöskydd i Sverige, och det ska vi vara stolta över. Men vi ser i dag att lagstiftning som en gång syftade till att skydda miljön i allt högre grad står i vägen för just den utveckling vi behöver. Vi måste börja ställa oss den grundläggande frågan: När, var och hur har politiken mandat att ingripa?
Århuskonventionen, som både Sverige och EU har anslutit sig till, slår fast att den som har ett tillräckligt intresse i ett miljöärende eller som upplever att en rättighet kränkts ska ha rätt att få ett beslut prövat rättsligt. Det är en viktig princip. I grunden handlar det om öppenhet, delaktighet och demokratiskt inflytande – värden som vi moderater står bakom.
Men, herr talman, vi kan också konstatera att talerättens utveckling inte har varit toppen. Den riskerar nu att underminera både rättssäkerheten och legitimiteten i våra miljöprocesser. Skogsägare tvingas försvara sin rätt att bruka sin egen mark, ofta till höga kostnader, medan små miljöorganisationer, ofta utan lokal förankring eller medlemmar, kan överklaga samma ärenden utan något kostnadsansvar alls. Det här var inte syftet från början.
Äganderätten är grundlagsskyddad. Ändå behandlas våra markägare i Sverige i dag som misstänkta och inte som de samhällsbärare de faktiskt är. Skogsbruket har under lång tid visat att det går att kombinera produktivitet med miljöhänsyn. Det är tack vare deras förvaltarskap som stora delar av den svenska naturen ser ut som den gör i dag.
Självklart ska människor kunna organisera sig för miljön. Det är en naturlig del av ett öppet samhälle. Men vi måste också sätta gränser och ställa krav, inte minst för att talerätten ska behålla sin legitimitet. Moderaterna vill därför se en justering av dagens regelverk. Vi vill tydliggöra vad som faktiskt utgör en miljöorganisation och ställa krav på en tydligare geografisk koppling och sakägarskap i de ärenden man vill överklaga. Det är en fråga om rättvisa och sunt förnuft.
Herr talman! Klimatpolitiken förutsätter att vi klarar av att ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste värna miljön men också möjliggöra investeringar, jobb och framtidstro i hela landet. Då krävs rättvisa och rimliga spelregler.
(Applåder)
Herr talman! I den här debatten för två år sedan ställde jag frågan till Moderaterna vad regeringen tänkte göra för att ge dem som har drabbats av PFAS-föroreningar i Kallinge upprättelse och kompensation. Jag fick inget tydligt svar då.
Sedan dess har det ändå hänt en del när det gäller PFAS. Statsministern meddelade i regeringsförklaringen i höstas att regeringen ska ta fram en nationell plan för att förhindra att PFAS sprids i våra vatten och i vår natur.
Det gläder mig att regeringen äntligen tar tag i frågan, även om vi inte har sett den nationella planen ännu. Men problemet är att PFAS redan har spridits under lång tid och att människor har blivit förgiftade. Allra värst har detta drabbat invånarna i Kallinge i Blekinge. År 2013 fick de veta att de i flera decennier druckit vatten förorenat med skyhöga halter av evighetskemikalierna PFAS. Källan till föroreningen är Försvarsmaktens användning av brandskum. Sedan föroreningarna blev kända har de drabbade inte erbjudits någonting annat än ett blodprov för att få veta hur höga halter de har i kroppen – inga särskilda hälsokontroller och ingen ekonomisk kompensation.
PFAS-föreningen i Kallinge har sagt att deras önskan är att alla som har höga halter av PFAS i blodet på grund av föroreningarna i Kallinge ska kompenseras och få den vård de behöver. De vill också se en förändrad lagstiftning för att människor som drabbas ska slippa ta till rättsprocesser för att få kompensation. Det är staten som har orsakat utsläppet, och då måste staten också ta ansvar.
Min fråga till Moderaterna här i dag är därför: Vad tänker regeringen göra för att hantera statens PFAS-skuld och ge de drabbade i Kallinge upprättelse och kompensation?
Herr talman! Det var en jättebra fråga av ledamoten Andersson Tay. Jag ska svara helt ärligt: Jag vet inte. Precis som ledamoten har jag ännu inte sett den nationella planen. Vi får vänta och se vad som står i den om hur problemet ska hanteras.
Ur mitt eget och Moderaternas perspektiv kan jag konstatera följande: Jag lyssnade på miljöpartisten Emma Nohréns anförande alldeles nyss. Hon framhöll att det behövs en ny ordning där den drabbade kan få hjälp. Det tycker jag är fullt rimligt. Jag skulle vilja att vi om möjligt kommer samman och försöker hitta någon form av ordning för hur vi kan gå till botten med den här typen av miljöproblematik och värna om principen att förorenaren betalar. Jag tycker att det är fullständigt rimligt att vi vidhåller den principen och kommer fram med en lösning som håller lite längre än bara till nästa mandatperiod.
Herr talman! Det är ett väldigt glädjande besked. Vänsterpartiet har lagt fram liknande förslag som syftar till att lösa det här och ge stöd till de människor som drabbas. Om Moderaterna vill inleda blocköverskridande samtal för att lösa de här problemen är jag jättepositiv till det.
Människor i Kallinge har väntat väldigt länge på det här. Föroreningen har som sagt varit känd sedan 2013. Många människor har redan blivit sjuka. Jag tycker inte att det är rimligt att de ska behöva vänta längre på det här, utan det behövs en väldigt snabb lösning. Man oroar sig för sina barns framtid. Man är rädd för att få cancer. Ändå får man inga särskilda hälsokontroller, trots att man har känt till riskerna i över tio år.
Sedan är det också så att Kallinge inte är den enda plats som drabbats. Även i Uppsala har man uppdagat att höga halter av PFAS läckt ut. Det här är ett problem som växer, och det är tydligt att det krävs långsiktiga lösningar. Jag är glad att vi är överens om att problemet finns, men nu är vi inne i slutet av mandatperioden. Regeringen har haft en hel mandatperiod på sig att agera, så jag hoppas verkligen att den tar tag i det här problemet omgående.
Herr talman! Jag tycker att det är bra med ledamöter som brinner för en fråga och inte ger sig. Detta är en fråga som jag och Andrea Andersson Tay har diskuterat många gånger här i kammaren, och det är en viktig fråga. Varje gång vi haft ett replikskifte om frågan har den beskrivits på ett nytt sätt, och det har varit positivt för mig.
Som jag sa tidigare får vi se vad den nationella planen innehåller. Det tycker jag ska bli väldigt intressant att se. Därefter får vi se vad som behövs utöver det och vilka steg som ska tas.
Jag tackar ledamoten så mycket för hennes engagemang och ser fram emot fortsatt engagemang.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Storckenfeldt för anförandet. Det var intressant att höra vilka ämnen ledamoten valde att lyfta. Jag tänker nu lyfta frågan om offentlig upphandling, vilket jag brukar göra. Vi får väl se om ledamoten har utvecklat svaret sedan sist.
Vi är alla överens om att den gröna omställningen är en av vår tids stora utmaningar och att vi måste använda alla verktyg vi har för att lyckas. Den offentliga sektorn upphandlar varor och tjänster för över 800 miljarder kronor varje år. Det är en enorm marknad och en fantastisk möjlighet att driva på utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle. Men här finns en potentiell målkonflikt som vi måste våga prata om: avvägningen mellan lägsta pris och högsta miljönytta. Att ställa ambitiösa miljö- och klimatkrav kan ibland innebära en högre kostnad i det korta perspektivet, men ett ensidigt fokus på lägsta pris riskerar att premiera ohållbara alternativ.
Min fråga till ledamoten är därför: Hur ser Moderaterna på den här avvägningen? Är Moderaterna beredda att i större utsträckning än i dag låta miljö- och klimathänsyn väga tungt i offentlig upphandling?
Herr talman! Jag tycker att detta är jätteintressant. Jag har sedan vi diskuterade detta i kammaren senast haft ett antal möten för att lära mig mer om hur vi kan använda oss av verktyget offentlig upphandling. Vi har under lång tid vetat att det är ett verktyg som får stor effekt på marknaden och är en drivande kraft när man använder sig av det på rätt sätt. Det handlar om vilken typ av utveckling vi vill se i samhället.
Här tycker jag att miljö- och klimataspekterna är en given del. Som jag sagt i tidigare replikskiften tycker jag att vi borde använda oss av de aspekterna i offentlig upphandling på ett bättre sätt. Jag vet att man i Uppsala bland annat har använt sig av dem i fråga om byggsektorn. Det har varit ett väldigt framgångsrikt recept. Man kan inkludera krav på vilken miljönytta ett projekt ska ge och inte bara ta hänsyn till hur mycket det kommer att kosta.
Detta är viktiga principer som jag fortsatt står bakom.
Herr talman! Det var positivt att höra. Just byggsektorn är en bransch där man har lyft de här frågorna och använder sig av miljökrav i upphandlingar. Det är positivt att vi är överens om detta.
Men varje gång Centerpartiet och jag har väckt motioner och lagt fram förslag om detta har det blivit avslag från regeringen. Samtidigt säger ni ja till detta i enkäter och utfrågningar, Helena Storckenfeldt. Vad vill Moderaterna egentligen här? Ni säger en sak men gör något annat.
Att inte ställa ambitiösa miljökrav är också ett val. Det är ett val som riskerar att cementera gamla, ohållbara tekniker och göra att vi missar chansen att bygga upp en ny, grön marknad där svenska företag kan bli världsledande. Om det offentliga inte vågar gå före och agera som en modig och kravställande kund, vem ska då göra det? Att bara vänta på att marknaden ska lösa allt på egen hand är inte svaret – det är vi överens om.
Min följdfråga blir därför mer konkret: Anser Moderaterna inte att den offentliga sektorn verkligen har ett ansvar att agera som en strategisk motor i den gröna omställningen?
Herr talman! Jag försöker lista ut om det var dubbel negation eller inte och om jag ska svara ja eller nej på frågan. Men vad jag tycker är helt enkelt att det självklart är en viktig drivande kraft i den gröna omställningen.
Jag vet att även ledamoten känner till skillnaden mellan att sitta i opposition och att sitta i majoritet. I majoritet säger man nej till oppositionens motioner oavsett hur bra man själv tycker att de är. Man driver sina frågor internt och har förhandlingar i regeringen, som sedan lägger fram propositioner i stället. Men Stina Larsson vet vad jag har sagt i den här kammaren vid ett flertal tillfällen och vad vi driver på moderata partistämmor och arbetsstämmor. Det är väldigt tydligt vad vi tycker. Jag tycker att vi i det här motionsbetänkandet visar på bredden.
När det handlar om vilka olika delar som är viktiga i den gröna omställningen tror jag att tillståndsprocesserna hör till de absolut viktigaste, och jag tror att Centerpartiet instämmer i det. Även om marknaden kanske inte löser alla detaljer tror jag att vi är rätt eniga om att den är en av de absolut viktigaste drivande faktorerna för att klara den gröna omställningen. Vi måste se till att vi har rätt tillståndsprocesser på plats och att förenklingsarbetet går som vi vill.
Det jag vill ha sagt med detta är att regeringen inte har legat på latsidan. Som jag nämnde i mitt huvudanförande har vi drivit igenom ett antal förenklingsprocesser när det gäller tillstånden.
Herr talman! Ledamoten Helena Storckenfeldt och jag är från samma valkrets. Vi är båda från Halland, och vi känner båda till vikten av energifrågan och dess betydelse för omställningen och tillväxten i vårt län och i vårt land.
Jag begär inte replik för att ifrågasätta ledamotens personliga engagemang, utan det handlar snarare om att jag är något oroad över utvecklingen i Moderaterna den senaste tiden. Den visar inte på långsiktighet och stabilitet och sådana spelregler som ledamoten nämnde i sitt anförande. Det handlar dels om de nedskärningar som vi ser i miljöbudgeten och som slår hårt mot vårt län i fråga om naturvård, klimatanpassning och kalkning. Det handlar dels om energipolitiken. Fokus borde vara att bygga ut elproduktionen, bygga ut elnätet och stärka överföringskapaciteten. För att göra det i den takt som krävs behövs stabila spelregler.
Vi hörde många ord om vindkraften, något som jag och vi socialdemokrater står bakom. Men i praktiken ser det ut så här, herr talman: Incitament för närboende saknas fortfarande, flera år efter att utredningen presenterades. Utbetalningarna till kommunerna, de så kallade vindkraftsmiljonerna, har uteblivit trots tydliga löften. Det första regeringen gjorde när den tillträdde var att försämra förutsättningarna för den havsbaserade vindkraften att ansluta till stamnätet.
Jag undrar helt enkelt varför, herr talman. Varför får vi höra det här i teorin men se att det i praktiken blir något helt annat? Förutsättningarna för vindkraften blir nämligen försämrade.
Herr talman! Jag vill börja med att välkomna ledamoten till hennes första debatt med miljö- och jordbruksutskottet. Det är väldigt roligt att vi äntligen kan ha lite mer Hallandsfokus i miljö- och jordbruksutskottet. Det är helt rätt.
Jag tycker att ledamoten lyfter upp bra frågor, men samtidigt måste jag poängtera att utvecklingen när det gäller tillståndsprocesserna, vindkraftverken och hur vi säkrar en stabil energiförsörjning inte är något nytt. Det var inget som helt plötsligt landade i vårt knä när vi klev in i Rosenbad, utan det här är något som vi har sett utvecklas under väldigt lång tid och, med all respekt, främst under Socialdemokraternas tid vid makten. Jag tycker därför att det är något magstarkt av Socialdemokraterna att här i kammaren fråga varför allting inte är löst på en kvart. Det är ungefär den tid som Moderaterna har suttit vid makten om man jämför med Socialdemokraternas tid vid makten.
Låt mig ta ett konkret exempel, som också ledamoten tar upp och som gäller havsvinden. Denna regering har i praktiken genomfört och godkänt dubbelt så många havsvindsparker som den förra socialdemokratiska regeringen gjorde. Det är ett konkret bevis på att vi får saker gjorda.
Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!
Jag noterar att regeringen tar åt sig äran för processer och ärenden som förbereddes och utreddes under den förra regeringen och som ledamoten mycket väl vet tar lång tid.
Det vi ser i praktiken är ett kraftigt fall för nyinvesteringar i elproduktion. Pågående projekt riskerar att pausas. Exempelvis pausas Kriegers flak nu när regeringen försämrar förutsättningarna för den havsbaserade vindkraften. Vi ser att Kattegatt Syd utanför min hemkommun Falkenberg, som skulle kunna stå för fem terawattimmar elförsörjning, också riskerar att pausas på grund av den här politiken.
Vad är det då för politik som jag redogör för, herr talman? Jo, det handlar om att man i stället för att leva upp till det som ledamoten pratar om, det vill säga att alla fossilfria kraftslag behövs, från vindkraft till kärnkraft, bedriver en ensidig politik som i princip slår undan benen för all annan nödvändig fossilfri elproduktion. Den skulle kunna komma på plats inom de närmaste 10–15 åren, i väntan på ny kärnkraft. Jag tror inte att halländska hushåll och företag är redo att vänta minst 10–15 år på lägre elpriser och ökad takt i klimatomställningen.
Jag noterade också att vi kan prata om stabila och långsiktiga spelregler. Jag tror att ledamoten och jag är överens om det. Men då undrar jag varför Moderaterna valde att inte ingå en bred energiöverenskommelse. Varför valde man att lyssna på partistrategerna som drog slutsatsen att man hellre ville ha det här som ett politiskt slagträ i valdebatten? Ska vi ha en konflikt för konfliktens skull? Eller ska vi kroka arm i de frågor där vi är överens och leverera mer billig el för halländska hushåll och företag? Jag vet vad hallänningarna svarar på den frågan. Vad svarar ledamoten Helena Storckenfeldt?
Herr talman! Jag tycker att det vore väldigt intressant om ledamoten i så fall svarade på frågan vad hennes parti vill med kärnkraften. Socialdemokraterna kommer nämligen med nya bud hela tiden. Det beror helt på vilken ledamot man pratar med. Det beror helt på vilket år som partiledaren håller ett visst tal. Det kommer nya bud exakt hela tiden.
Om vi ska prata om långsiktighet för elförsörjningen tror jag att Socialdemokraterna först behöver se sig själva i spegeln och svara på frågan: Vad vill man med kärnkraften? I vilken utsträckning är man villig att stå upp för kärnkraften om man återigen hamnar i regeringsställning med Miljöpartiet som stöd? Innan den frågan är besvarad är det totalt ointressant för oss att ingå i någon form av energiöverenskommelse. Det är för osäkert, alldeles oavsett vad vi kommer överens om i det enskilda rummet.
Vad gäller vindkraften pratar vi mycket om att öka acceptansen. Det är något som jag vet att ledamoten är väl införstådd med eftersom hon kommer från en kommun där det har varit stor uppståndelse kring vindkraften. Halland är ett län som har mycket vindkraft och har tagit ett stort ansvar. Pengarna från det ska givetvis komma kommunerna till del. Men det är också viktigt att se till människors verklighet. Vi måste se till att få bättre reformer på plats för att få människor med på tåget. Om vi inte har dem med oss har vi dem emot oss.
(Applåder)
