Emma Nohrén (MP) svarade Helena Storckenfeldt i en replik om Klimat, miljö och natur i debatten ”Protokoll 2025/26:53 Tisdagen den 16 december” den 16 dec 2025.
Helena StorckenfeldtM· i en replikMiljöpartiet satsar på skydd, sa Emma Nohrén. Det finns många problem med Miljöpartiet, men jag skulle säga att grundproblemet är brist på tillit. Man litar inte på skogsägarna trots att det är just de som genom…Fru talman! Vi är här för att debattera utgiftsområde 20, som handlar om klimat, miljö och natur. Det är ett kärt ämne för Miljöpartiet. Eftersom vår budgetmotion är på över 17 sidor kommer det att vara svårt att hålla sig inom tidsramen, men jag ska försöka, fru talman. Vi har en budgetram som går utöver den satta och kommer därför inte att kunna göra några yrkanden. Vi hänvisar i stället till vårt särskilda yttrande.
Fru talman! Låt mig börja med ett födelsedagskalas som jag var på för några veckor sedan. Pricken fyllde 40 år. Pricken är inte någon person, utan det är en prick ute i havet där man gör miljöövervakning och har gjort så i över 40 år. Festen var på Kristineberg, och nästan alla som någon gång varit delaktiga under prickens tid var där. Jag som varit student på nämnda ställe var också inbjuden dit. Det hela var väldigt roligt. Odd Lindahl, som var en av dem som började med att ta prover där, berättade hur det gick till och att man sedan såg värdet av att fortsätta med övervakningen.
Övervakningen innebär att man tar olika vattenparametrar och undersöker primärproduktion och zooplankton. Det gör att man kan se skillnader över året och hur det har förändrats när algblomningen kommit allt tidigare. Man har även undersökt vattentemperaturen. I början gjordes detta av entusiaster som såg värdet av detta för annan forskning. Sedan har man fått visst bidrag för att fortsätta.
Mitt i firandet, när alla som var där berättade hur de använt data därifrån under året, fanns också en oro. Man ser att det dras ned inom miljöövervakningen. Sedan Tidöregeringen kom på plats 2022 har miljöövervakningen nästan halverats. Nu har regeringen skjutit till lite pengar, men övervakningen går fortfarande back med 100 miljoner jämfört med 2022.
Miljöövervakning är så mycket mer än bara primärproduktion och zooplankton. Den är ryggraden i nästan all klimatpolitik och även för företag som ska etablera sig, eftersom det hela bygger på den forskning som görs. Man behöver ha kunskap om hur det ser ut för att veta att de åtgärder som sätts in är rätt eller för att kunna mäta hur parametrar förändras över tid.
Vi har haft övervakning till havs under många år. SMHI är ute med båt en gång i månaden och tar prover. Det är förstås dyrt eftersom det kräver mankraft. Nu har man dock fått ett hack i kurvan, och i stället för tolv gånger har man varit ute nio gånger.
Dessa värden går aldrig att återskapa. Det går inte att extrapolera bakåt. De data man inte samlar in nu finns inte. Jag förstår inte hur man som regeringsparti kan ta så mycket pengar från dessa områden när man sitter och ska göra en klimat- och miljöbudget och säger sig prioritera detta. Det här är ju grunden. Man kan tycka vad man vill, men om vi inte ens har det här vet vi inte hur det blir.
I Miljöpartiets budgetmotion finns det här förstås med, och vi tillgodoser de olika myndigheternas äskanden. Under olika budgetposter kan man se att miljöövervakning finns med i alla delar. Vi har 162 miljoner mer som ska gå till bland annat övervakning av PFAS, klimat, jordhälsa och främmande arter. Vi har också en satsning på nya metoder.
Miljöövervakning handlar om att göra saker och ting på samma sätt hela tiden. Låt oss gå tillbaka till födelsedagskalaset för pricken. Det finns ett företag i Danmark som gör en reagens enbart för denna provtagning för att allt ska vara samma så att ingenting ska kunna diffa. Denna reagens görs inte till någon annan; ingen annan använder den. Men för att man ska få samma siffror och samma resultat fortsätter man med produktionen.
Det utvecklas dock även nya metoder. Exempelvis tränar man AI att känna igen olika plankton, och man övervakar olika landområden med drönare. Men sådant tar tid och kostar pengar. Sedan måste man jämka det hela med tidigare resultat så att man inte får glapp. En del säger att man måste effektivisera och att det här kommer att skåpa ut tidigare metoder. Ja, det kommer kanske att hända, men just nu kostar det mer att se till att modellerna överlappar varandra och att de nya blir lika träffsäkra.
Det här tycker jag är en av de allvarligaste delarna. Man ger här en skuld till kommande generationer. De data vi inte har i dag kommer vi aldrig att få tillbaka.
Fru talman! Något annat vi aldrig kommer att få tillbaka är den natur som försvinner i dag och som vi hade kunnat skydda. Det sker en omfattande sänkning av budgeten för detta, och så har det varit under hela Tidöregeringens tid. Vi ser att Tidöregeringen har dragit tillbaka mycket pengar. Men nu lägger man till lite – och säger att man gör satsningar trots att totalsumman är mindre än vad den var från början. Inom miljöövervakningen satsar man nu 20 miljoner, men det är fortfarande en total neddragning på över 100 miljoner. Det här en lek med ord, och vi ser det överallt.
Låt oss titta på skydd för biologisk mångfald och skyddad natur. Naturvårdsverket skriver i sitt äskande att de bedömer att det behövs en långsiktig och stabil finansiering för att förvalta skyddade områden och tillgängliggöra naturen. De tillgängliga medlen för skötsel av de skyddade områdena, det vill säga anslagsmedel som inte öronmärkts för andra syften, väntas 2026–2028 vara nere på den klart lägsta nivån sedan 2014. Vi vet vilka som tog makten 2014.
De skriver vidare att de senaste årens inflation också har urholkat de tillgängliga medlen. För att visa på utvecklingen över tid i reala termer ger deras beräkningar, med 2018 som basår, att det belopp som med innevarande anslagsnivå kan läggas per skyddat område verkar bli närmast halverat från 102 000 kronor per område 2018 till 54 000 kronor per område 2028. Det är en halvering i reella pengar.
Så här fortsätter det på område efter område.
Under de sista minuterna av min talartid vill jag berätta vad vi vill göra. Vi vill se att man, precis som regeringen gör nu inom försvaret och som vi gått med på, lånar pengar. Man lånar pengar till försvaret och till andra delar som skyddar oss som samhälle. Miljöpartiet menar att man också måste låna pengar för att satsa på de områden som kommer att kosta mycket mer i framtiden om man inte satsar på dem i dag.
Vi har en stor och stark klimatbudget. Vi satsar på miljöforskning och skötsel av skyddade områden. Vi har också en stor satsning på elbilar och på att få ut elfordon. Det gäller inte bara till privatpersoner, utan vi vill ta tillbaka det som gällde till exempel stadsbussar. Vi vill också se till att näringslivet är med i detta. Vi växlar därför upp Industriklivet, som regeringen har dragit ned på. Vi har klimatavtal för skogen och ett klimatkliv.
Vi har också ett nytt återvinningskliv. I utskottet diskuteras ofta att man måste nyttja de resurser som finns, och det är de olika partierna ofta också överens om. Därför tycker vi i Miljöpartiet att de cirkulära flödena måste komma igång, och vi har ett återvinningskliv för det. Samhället får inte hamna i samma situation som vi gjort nu med till exempel textilier. De samlas in, men det finns ingen avsättning. Det behövs statliga medel för att komma igång med det här.
Nu är min talartid slut. Jag vill passa på att önska talmanspresidiet, utskottet och alla åhörare ett gott nytt år men först och främst en riktigt god jul.
Fru talman! Jag tackar Emma Nohrén för anförandet. Vi som känner Emma vet att hon verkligen brinner för inte minst havet. Inledningen av hennes anförande handlade just om detta. Vi i utskottet var på en resa i Bohuslän i september. Då framgick verkligen vilket stort intresse detta var för Emma Nohrén, men vi insåg också vilka stora kunskaper hon har. Jag har därför full förståelse för att ledamoten brinner för detta.
När vi ser Miljöpartiets budgetmotion råder det heller ingen tvekan om att de brinner för dessa frågor. Och de brinner inte lite. Om vi tittar på anslagen hos regeringen respektive partierna i oppositionen ser vi att två partier har mer, ska vi säga, normala avvikelser i förhållande till regeringens budget. Sedan har vi två partier som sticker iväg rejält, varav ett sticker iväg enormt, och det är just Miljöpartiet, fru talman. Man vill lägga nästan 26 miljarder mer än regeringen på utgiftsområde 20, alltså totalt 45,5 miljarder kronor. Det är mer än en fördubbling på detta utgiftsområde.
Då är frågan, fru talman: Var hämtar man hem pengarna för att klara att göra dessa satsningar? Jo, Emma Nohrén nämnde i sitt anförande att det bland annat rör sig om lån. Man vill alltså låna motsvarande 1 procent av bnp och gå utanför ordinarie ramar. Man försöker hitta en egen väg för att få egna pengar som vi andra inte kan vara med och spela med. På vilket sätt anser Miljöpartiet att detta ska kunna leda framåt till en politik som kan bli verklighet, när man sticker ut så enormt vad gäller både summan och hur man ska få tag på pengarna?
Fru talman! Tack, ledamoten Kjell-Arne Ottosson, för frågan! Jag har för mig att vi diskuterade samma fråga i ett replikskifte förra året.
Vi hade ett vallöfte 2022. Vi skulle satsa 100 miljarder per år för att möta framtidshoten – det vi gör nu och det vi investerar får vi tillbaka. Då skrattade man åt oss. Nu har spelplanen ändrats, och man är överens om att faktiskt låna pengar, fast nu till försvaret – 300 miljarder, det vill säga ännu mer pengar – för att det rör sig om ett gemensamt hot och något som behöver göras för samhället.
Vi ser att klimat- och miljöområdet är något som kostar pengar, där man inte möter upp med budgetmedel. Därför behöver man se till att låna och göra dessa saker nu för att det ska bli billigare i framtiden. När det gäller naturskogarna tar det flera hundra år innan den skog som huggs ned nu har kommit upp igen. De saker man inte gör i dag när det gäller trafik, till exempel infrastruktur och tåg, kommer att kosta ännu mer att göra framåt. Vi ser bara på inflationen de senaste åren att pengarna inte är lika mycket värda i dag som de var förut – vi får mindre för dem. Därför vill vi se de här satsningarna.
Vi vet att klimathotet är här och att det går fortare. IPCC:s rapport, som kom i våras, säger att dagens generation, de som är födda på 00-talet, aldrig kommer att uppleva ett normalväder eller en normalsituation. Läget kommer hela tiden att förnyas. Vi måste se till att sakta ned takten för det här accelererande hotet.
Då krävs det stora insatser. Det behövs för skydd, skötsel och miljöövervakning, så att vi vet vad som finns, men också för att se till att vi ställer om och fortsätter med ett starkt industrikliv och att privatpersoner har möjlighet att byta till elbilar och kan vara med i omställningen utan att för den skull göra avkall på sin välfärd.
Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för i alla fall ett delsvar!
Skuld till kommande generationer, nämnde Emma Nohrén i sitt anförande. Det blir det sannerligen med de rejäla lån som Miljöpartiet ska ta på det här området.
Sverige hade en inflation som vi nu, tack och lov, har lyckats bekämpa så att vi är nere på i princip normal storlek. Men ju mer pengar vi strösslar ut igen, desto större är risken att inflationen sticker iväg på nytt så att Sverige, precis som Emma Nohrén nämnde, får en inflation som innebär att pengarna blir mindre värda – att man får mindre.
Det är oerhört viktigt, fru talman, att vi ändå försöker ha någon sorts verklighetsförankring. Emma Nohrén nämnde bland annat infrastruktur. Det var det utgiftsområde som debatterades före den här debatten. Där noterar vi satsningar som Miljöpartiet vill göra, men myndigheterna säger: Vi klarar inte att hantera mer – det spelar ingen roll att ni satsar så mycket pengar som ni gör. De säger: Vi kan inte hantera det; pengarna kommer bara att förfalla. Det hjälper ingen att bara strössla ut pengar om det inte finns en mottagare som kan hantera dem i andra ändan. Vi måste ha verklighetsförankring.
Emma Nohrén nämnde skydd av skog. Denna fråga har jag ställt till Emma Nohrén många gånger tidigare, men jag har inte fått något svar värt namnet. Här ska man skydda och skydda och skydda, men om vi ska ställa om från fossilt – vi är helt eniga om att det fossila ska bort – vad ska vi då ersätta med, om vi inte ska använda oss av till exempel råvaror från skogen? Blir det då så att vi ska backa in i framtiden?
Fru talman! Om Kjell-Arne Ottosson tittar på det här utgiftsområdet ser han att vi möter upp med pengar till de olika institutionerna och verken. Det ska också kunna finnas personalresurser för handläggningen så att det går att få ut de här pengarna. I vissa fall är det kanske lite väl mycket under ett år, men det är det som behövs när man gör beräkningar över vad som måste göras.
Jag vill påminna ledamoten om att vi faktiskt har ett internationellt bindande avtal om att vi ska skydda 30 procent av vår natur. Den ska vara representativ, och den ska hålla ihop. Det betyder att vi måste skydda alla våra olika naturdelar.
Det fanns en överenskommelse mellan partierna – inte de på Kjell-Arne Ottossons sida men övriga – om att vi skulle skydda fjällskogen, som grundade sig på en utredning. Det fanns pengar i budgeten – det kostade väldigt mycket. Men sedan blev det en annan budget som vann, och det var också det som spräckte den regeringen. Då såg vi att dessa pengar behövdes för att man skulle kunna göra det åtagandet. Även om vi hade gjort den stora inlösningen av fjällskogen och skyddat den hade vi inte uppnått hela vårt internationella åtagande. Vi ser att andra länder nu börjar komma i kapp och göra de åtaganden som vi inte gör. Detta gäller alla naturtyper.
Sedan ska vi förstås också se till att bruka. Det är inte så att allting ska stå och bara vara, utan vi ska också bruka. Det vill Miljöpartiet göra. Vi har flera förslag, som vi framför allt diskuterade förra veckan när vi debatterade utgiftsområde 23, om hur man ska få till stånd ett hållbart brukande när det gäller skogen.
Men dessa pengar ska också gå till havet. Vi behöver ha rent dricksvatten. Vi behöver skydda marina områden. Vi måste också se till att de som i dag verkar och brukar får omställningsstöd. Det har vi med till exempel för dem som befinner sig inom de områden där vi vill flytta ut trålgränsen eller i de skyddade områdena, där det kommer att bli stängt för fiske.
Detta måste vara en helhet, och då kommer det att kosta pengar. Men det kommer också att vara det som faktiskt gör att vi får en framtid.
Fru talman! Miljöpartiet satsar på skydd, sa Emma Nohrén. Det finns många problem med Miljöpartiet, men jag skulle säga att grundproblemet är brist på tillit. Man litar inte på skogsägarna trots att det är just de som genom generationer har byggt upp de höga naturvärden som Sverige i dag är känt för. Det handlar om skog som har brukats med ansvar, kunskap och långsiktighet och såklart ofta med sikte på en period som sträcker sig längre än nästa mandatperiod.
Historien visar också något annat: När staten tar över detaljstyrningen av skogen blir resultaten sämre. Det blir mindre engagemang, mindre investeringar och mindre ansvarstagande. Det är inte så man bygger vare sig höga naturvärden eller klimatnytta.
Samtidigt finns en uppenbar motsägelse i Miljöpartiets politik. De vill bygga mer i trä, men de vill också att skogen ska stå orörd. Skogen ska användas som klimatlösning, men samtidigt misstänkliggörs de som förvaltar den. Det går inte ihop, fru talman. Det här handlar om mark som har gått i arv i generationer och om ett ansvar som man bär med hjärta, kunskap och framtidstro, för sina barn och barnbarn. Jag undrar hur detta går ihop? Hur ska Miljöpartiet lyckas med konststycket att bygga mer i trä utan ett aktivt skogsbruk?
Fru talman! Miljöpartiet vill se ett aktivt men hållbart skogsbruk. Skogen har en väldigt lång omloppstid, och här hinner vi se det som man på biologispråk brukar kalla shifting baseline. I Bohuslän, där jag bor – jag vet att ledamoten också bor på västkusten – försvann all skog under 1700- och 1800-talet därför att vi hade trankokerier under de stora sillperioderna. Innan dess fanns det gran ända ned dit. Den finns inte i dag. Den skog som har kommit tillbaka är ofta yngre.
Vi har aldrig haft så lite skog i Sverige som vi hade i början av 1900-talet. Man brukar säga att vi inte har haft så mycket skog i Sverige på 100 år som vi har nu. Det beror på att vi hade tagit bort så mycket skog. I slutet av 1900-talet var det lågt, och då kom det lagar om att man skulle återplantera.
Det har skett olika saker i skogen hela tiden. Jag har själv ärvt skog som min farfar har skött, och jag förvaltar den tillsammans med några systrar. Det är dock inte exakt samma träd, för det gjordes en omarrondering på 90-talet eftersom man ville ha större skiften. Men jag känner starkt för den skogen och har gått i den sedan jag var liten.
Det vi i Miljöpartiet vill är att den skog man brukar ska brukas på ett sådant sätt att den inte bidrar till ökade klimatutsläpp och att man försöker göra så mycket som möjligt för att behålla biologisk mångfald. Det går att göra på andra sätt än det som har varit rådande med kalhygge och trakthyggesbruk.
Sedan har vi detta med långlivade produkter. I dag är det 17 procent av skogen som blir långlivade produkter och alltså finns kvar i över två år. Av ett träd kan man i ett normalt sågverk använda ungefär 50 procent till långlivade produkter. Det fattas alltså 32 procent, som borde kunna bli byggmaterial, talarstolar eller annat.
Fru talman! Sedan detta med frihet under ansvar infördes har ju skogsbruket blivit bättre. Naturvärdena har ökats, och vi har fått mycket mer skog här i Sverige. Det är just de skogsägare som bröt mot lagen och brukade skogen på sitt sätt som gjorde att vi har den mångfald som vi har i dag. Vi har 300 000 skogsägare som brukar sin skog på 300 000 olika sätt. Detta är en styrka i det svenska skogsbruket.
Samtidigt driver Miljöpartiet förslag om att införa exempelvis ett bonus malus-system för skogen, där skogsägare som använder hyggesfria eller så kallade klimatanpassade metoder ska belönas medan de som brukar med mer traditionella metoder ska straffas. I praktiken innebär detta att politiken ska styra över hur enskilda skogsägare brukar sin mark och vilka metoder som ska anses rätt.
Moderaterna tycker att det är mycket viktigare att i stället stärka äganderätten. Vi ser att det är just de 300 000 skogsägarna som gör jobbet och skapar höga naturvärden. Det är inte staten.
Min sista fråga till Miljöpartiet är därför: Hur ser Miljöpartiet på äganderätten och på skogsägarnas roll? Hur kan man samtidigt som man vill skydda mer skog också säga sig lita på markägarna och vilja ha ett aktivt skogsbruk?
Fru talman! Nu ser vi återigen ett exempel på shifting baseline. När trakthyggesbruket kom var det ett modernt skogsbruk. Så var det under 50- och 60-talen när det växte fram. Man fick motorsågar och annat. Man skulle ta bort allting, och man skulle bränna efteråt. Nu pratar vi om det som det traditionella skogsbruket. Det är en ganska kort tid för att något ska bli en tradition.
Vi har lärt oss väldigt mycket sedan dess, och trakthyggesbruket har också förändrats. Man tar inte längre ned lika mycket. Det lämnas hänsynsytor och så vidare. Men vi ser också att den biologiska mångfalden minskar. Vi har lärt oss mycket mer om klimatutsläpp från hyggen. Det tar lång tid innan skogen tar upp det den gör. Framför allt ser vi att också marken släpper ifrån sig koldioxid. Svampsamhällena försvinner.
Allt detta ingår i en helhet. Det finns andra metoder, nämligen de kanske ännu äldre traditionella metoderna med plockhygge och naturnära skogsbruk. Jag tror inte att man kan ha hyggesfritt överallt, men man kan göra det på många olika sätt. Man får se till att anpassa det.
Det är det som våra olika förslag inom skogsbruket syftar till – att man som skogsägare ska kunna använda den metod som är bäst för en själv och också för klimat och biologisk mångfald. Man ska få ut träråvara, men man gör det på ett hållbart sätt.
Det bonus malus-system som vi föreslår handlar om att de stora kalhyggena ska få en avgift. Detta fanns tidigare också, men det togs bort på 90-talet. De pengar som man då får in då ska gå till skogsägare som gör mindre kalhyggen. Om man tittar på statistiken ser man att det inte skulle drabba de enskilda skogsägarna i större utsträckning utan framför allt bolagsskogen. Det är detta skifte vi vill se. Vi värnar att skogsägarna ska kunna göra de insatser de vill göra för sin skog.
