Merit Frost Lindberg (M) svarade Helena Vilhelmsson i en replik om Integration och jämställdhet i debatten ”Protokoll 2025/26:52 Måndagen den 15 december” den 15 dec 2025.
Helena VilhelmssonC· i en replikJag håller med, men skillnaden är att jag är helt övertygad om att alla personer som kommer till Sverige vill ha egen försörjning, även de som kanske inte tror att de behöver det; om man förklarar för personer vad egen…
Jag påminner om att inte tilltala varandra med ”du” utan med ”ledamot” och om att vi inte ska glömma bort att det är utgiftsområde 13 vi debatterar.
Fru talman! Då vill jag bara passa tillbaka den frågan till Stockholms fullmäktigesammanträde. Ledamoten kan ta debatten där i stället. Här diskuterar och debatterar vi utgiftsområde 13, som handlar om de jämställdhetsmål vi har i Sverige. Det handlar bland annat om den ekonomiska jämställdheten, som inte lyser speciellt klart på det här området. Helt fundamentalt om vi ska komma någonstans med att uppnå jämställdhet är om kvinnor är ekonomiskt ofria eller om de är ekonomiskt fria och kan ha en självständighet och styra över sina egna liv.
Den här regeringen väljer i alla sina budgetar att skära ned på sjukvården och på välfärden, där otroligt många av dessa kvinnor jobbar varje dag, med otrygga anställningar och dåliga arbetsvillkor. Min fråga kvarstår alltså: Vad säger ledamoten till alla de välfärdskvinnor som sliter varje dag, 24:7, när ni har valt att prioritera bort dem och att inte lägga pengar på att de ska kunna få en förbättrad arbetssituation, tryggare anställningar och en bättre lön? Vad är ledamotens svar till dem? Är svaret att vi behövde sänka skatten för väldigt rika män ännu en gång, eller har ledamoten ett annat svar att ge dem?
Fru talman! Ekonomiskt fri blir man som sagt genom att skaffa sig en egen försörjning, inte genom bidragsberoende. Det är just det den här regeringen har jobbat efter. Den grupp som står allra längst bort från arbetsmarknaden är utrikes födda kvinnor. De kan mycket mer än vad Socialdemokraterna kommunicerar att ni tror om dem.
Vi har satsat oerhört mycket på att nå just de här grupperna. Vi satsar på utbildning, yrkesvux, språkinlärning och läsfrämjande insatser och försöker hitta nya vägar att nå dessa kvinnor, till exempel genom öppna förskolan. Detta är en av de absolut viktigaste grunderna för att utrikes födda, som har blivit den nya tidens hemmafruar, ska komma i arbete.
Det är också en av de grupper som vi kommer att nå med den bidragsreform som vi nu kommer att genomföra. Ledamoten står och flinar – jag tycker att det vittnar om ett ganska dåligt debattklimat.
Jag tycker att det finns en nedlåtande inställning mot utrikes födda kvinnor. Vi har, som jag nämnde, gjort en resa i Sverige där vi förändrade de ekonomiska incitamenten. Det var faktiskt många som tvingades ut då. Om man kommer från ett annat land med andra värderingar – som de vi hade i Sverige för 100 år sedan – är det inte en självklarhet att man direkt kommer i arbete. Där behövs det stöd, och det ger vi på många plan. Vi kommer på flera sätt också att göra mottagandet flexiblare för kvinnorna när det gäller föräldraledighet och så vidare. Men det behövs också ekonomiska incitament för det, och det är något vi nu genomför.
(Applåder)
Fru talman! Tack, Merit Frost Lindberg, för anförandet! Jag skulle också vilja uppehålla mig lite vid arbetet med att nå just utlandsfödda. Jag håller helt med ledamoten om att de är de nya hemmafruarna i Sverige. Frågan är om vi tycker att de är hemmafruar av eget val eller inte. Det jag reagerar lite på är när ledamoten lägger ord i oppositionens mun om att vi inte tror på kvinnor. Då reagerar jag starkt. Om det är något Centerpartiet tror på är det den enskilda individens förmåga att själv forma sitt liv. Problemet är att man inte har lika förutsättningar att göra just detta. Det är de förutsättningarna vi måste arbeta med att jämna ut.
Då undrar jag: Är detta verkligen den enda åtgärden? Kan den ändring av förutsättningarna som behövs åstadkommas genom en bidragsreform? Om majoriteten och regeringen tror det måste det vara så att de tror att kvinnorna fram till i dag har gått hemma av egen fri vilja. Men så är det ju inte. Jag är väldigt säker på att alla kvinnor som kommer hit av olika skäl vill ha egen försörjning.
Om regeringen tror att man enkom med en bidragsreform kan få de här kvinnorna att ändra sitt beteende tror jag att man faller i sin egen grop. Det är en viss skillnad mot det 70-tal som ledamoten beskriver, då man kom till Sverige och – om vi nu ska använda det ordet – tvingades ut på arbetsmarknaden, för då fanns det en arbetsmarknad. I dag är det helt annorlunda. Det råder kompetensbrist, och det finns jobb som är svåra för alla att ta.
Det handlar om en strukturell ojämställdhet för kvinnor som kommer från andra länder. Jag undrar: Håller ledamoten med om att det finns en strukturell ojämställdhet på arbetsmarknaden för utlandsfödda kvinnor?
Fru talman! Jag tror att vi måste komma till rätta med den här bilden. Vill man ha ett jobb och gå ut på arbetsmarknaden? Är det detta man drömmer om? Eller tror vi att man inte vill det? Jag tror faktiskt inte att alla vill det. Det är inte något konstigt med det. Det är inte så att man är en dålig kvinna för det. Men väldigt många kvinnor har kommit till Sverige från helt andra kulturer, där kvinnan från födseln lärs upp att hon ska vara hemma med barn. Man har helt olika möjligheter som man och kvinna och är inte jämlika på något vis. Många av de här männen och kvinnorna har kommit till Sverige med de värderingar som de hade hemma. Nej, jag tror inte att alla utrikes födda kvinnor i dag vill gå ut i arbete. Man har växt upp och lärt sig att det inte är det som är det rätta.
Sedan tror jag också att det finns en stor grupp utrikes födda kvinnor som vill det och drömmer om det men hålls hemma av sina män.
Jag vänder mig mot bilden att det skulle vara något dåligt att komma med de här värderingarna. Vi hade själva de värderingarna i Sverige. Vi var inte sämre kvinnor då än nu, men vi har fått lära oss någonting annat. Om man inte har med sig det från början behövs det dock ekonomiska incitament. Det gäller både de kvinnor som inte vill arbeta eftersom de har lärt sig något annat under sin uppväxt – jag tror att de finns – och dem som vill arbeta men i dag hålls hemma av sina män; i dag har vi bidragssystem som understöder det. Jag tror att det skulle vara väldigt bra i många familjer om mannen i stället fick erfara att det kostade en hel del att hålla frun hemma – attans! – och tvingades släppa ut henne på arbetsmarknaden.
Jag tror att det finns kvinnor som vill och kvinnor som inte vill, men de ska ut. Vi lever inte som hemmafruar här längre.
Fru talman! Jag håller med, men skillnaden är att jag är helt övertygad om att alla personer som kommer till Sverige vill ha egen försörjning, även de som kanske inte tror att de behöver det; om man förklarar för personer vad egen försörjning innebär i form av frihet och självständighet vill alla ha det. Grejen är ju att vi måste förklara det på ett sätt som gör att folk förstår. Men vi kan inte bara kombinera det med ett bidragstak eller en bidragsreform som bygger på tesen att man är hemma för att man inte vill tjäna pengar utan vill ligga samhället till last. Den synen måste vi komma bort ifrån. Nej, vi måste kombinera det med både en bidragsreform och aktiva åtgärder som ger människor möjligheter att få jobb.
Återigen: Det är en stor skillnad mellan arbetsmarknaden i dag och arbetsmarknaden på 70-talet, när hela Sverige och folkhemmet byggdes fram. Det finns säkert hundratusentals kvinnor som kan vittna om att de vill ha jobb men inte får, inte kan eller blir nekade.
Då undrar jag: Vilka är regeringens förslag för att underlätta för detta? Är man beredd att göra om svenska för invandrare till jobbsvenska? Är man beredd att individualisera etableringsprojektet? Är man beredd att verka för lika stöd för alla vidare yrkesutbildningar? Både Merit Frost Lindberg och jag var på ett rundabordssamtal med Sveriges Kvinnoorganisationer där det slogs fast att arbetsmarknadsutbildningar inom till exempel industrisektorn är betalda medan utbildningar för undersköterskor inte är betalda – utan att värdera den uppdelade arbetsmarknad vi har. Är man beredd att begränsa föräldraledigheten, så att det ges ett incitament att komma ut och lära sig svenska? Är man beredd att begränsa arbetsgivaravgifterna för småföretagen upp till ett visst antal personer för att underlätta för jobb? Då kan vi kombinera en bra bidragsreform med att människor faktiskt kommer in på arbetsmarknaden.
Fru talman! Det känns som att vi på något vis pratar ungefär samma språk när det gäller att kvinnor vill leva självständiga liv. Sedan tror jag inte att det kommer att ske utan att det även finns ekonomiska incitament. Men det är verkligen långt ifrån det enda som den här regeringen jobbar med. Givetvis ska allt stöd som kan tänkas behövas finnas för både de kvinnor som vill ut i arbetslivet och de män som vill det.
Det har varit väldigt tuffa tider, med krig, lågkonjunktur och så vidare. Det är en situation som vi tog över från den förra regeringen. Vi har gjort allt som stått i vår makt för att förbättra läget. Vi ser nu också en ljusning i ekonomin, vilket kommer att påverka möjligheterna till jobb.
Många av de här kvinnorna kommer att behöva göra en ”resa” för att göra sig anställbara. Vi har satsat oerhörda resurser på utbildning, såsom yrkesvux och språkundervisning på sfi. Vi har från Moderaternas håll också sagt att etableringsprogrammet ska bli mer flexibelt, så att det blir tillgängligt även för anhöriginvandrare. Vi har även till exempel sagt att föräldraledigheten ska kunna pausas och att tiderna ska kunna bli flexibla för en kvinna som har barn, kanske i förhållande till hennes partners arbetstider. Vi försöker på alla plan verkligen göra allt för att underlätta för att de här kvinnorna ska komma i jobb. De ekonomiska incitamenten är bara en del av en helhet.
Jag tycker att det är viktigt att släppa den här bilden att alla vill men inte kan, för jag tycker att det är en bild som blir nedlåtande mot utrikes födda kvinnor. Det har varit svårt även för svenska kvinnor att göra den jämställdhetsresa som vi har gjort. Jag tycker att det blir en skymf även mot dem att säga att just den här gruppen inte kan. Alla kvinnor ska kunna leva självständiga liv.