Annika Hirvonen (MP) om Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd

Herr talman! Ett samhälle håller inte bara genom sina rättigheter. Det håller också genom sina förväntningar, genom att den som kommer hit förväntas följa våra lagar, respektera våra grundläggande värderingar och leva hederligt. Det är varken märkligt eller kontroversiellt i sig. Det är själva grundvillkoret för att allt vi håller kärt i vårt land inte ska försvinna.

Under alltför lång tid har svensk migrationspolitik präglats av en märklig försiktighet inför just detta. Vi har ställt frågor om skyddsskäl, arbete och anknytning – vilket vi självklart ska göra – men vi har i alldeles för liten utsträckning tagit fasta på något som de flesta människor uppfattar som fullständigt självklart: att den som vill leva i Sverige också ska sköta sig och respektera våra värderingar, att uppehållstillstånd inte bara är en administrativ status i systemet utan också bygger på ett ansvar och att rätten att vistas här inte är frikopplad från hur man faktiskt lever här.

Propositionen Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd innebär att en utlännings vandel i ökad utsträckning ska kunna beaktas när uppehållstillstånd beviljas, förnyas och återkallas.

Herr talman! Om en människa vill bygga sitt liv i Sverige är det rimligt att samhället kan ställa krav – inte bara på att papperen i sig är i ordning den dag ansökan lämnas in utan också på att personen inte missköter sig, inte ägnar sig åt kriminalitet, inte försörjer sig oärligt och inte visar en uppenbar ovilja att följa de regler som gäller här.

Det är en fullständig självklarhet att rätten att stanna i landet måste hänga ihop med krav på skötsamhet. Det är lika självklart som att medborgarskapet förutsätter ett hederligt levnadssätt och som att den som kommer hit inte bara ska ha rättigheter utan också skyldigheter.

Herr talman! I dag tar vandelsprövningen nästan uteslutande hänsyn till brottslighet. Det är alltför snävt. Regeringens förslag utgår från att också annan allvarlig misskötsamhet måste kunna få betydelse. Därför ska det framöver särskilt kunna beaktas om en utlänning utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet, har dömts för brott eller i övrigt har brustit i sin vandel. Det huvudsakliga syftet är att skapa större möjligheter att avlägsna personer ur landet på grund av sådan misskötsamhet.

Det gäller som sagt exempelvis hot mot allmän ordning eller säkerhet, såsom stöd till internationell terrorism, extremistiska sympatier eller kopplingar till våldsbejakande organisationer. Det gäller brottslighet, även när den är mindre allvarlig, till exempel enstaka bötesbrott. Det gäller också bristande vandel i övrigt, såsom bidragsfusk, svartarbete, att inte betala böter, att skuldsätta sig utan avsikt eller ansträngning att betala och göra rätt för sig samt att organisera tiggeri.

Det här är viktigt. Vi talar om beteenden som samhället redan i dag motverkar. Vi talar inte om privata egenheter eller diffusa moraldomar, utan vi talar om handlingar och levnadssätt som uppenbart har negativa konsekvenser för andra människor eller för samhället i stort.

Det handlar om människor som lurar välfärdssystemen, som försörjer sig genom svartarbete, som inte följer myndighetsbeslut, som inte gör rätt för sig och som i vissa fall hotar ordning och säkerhet. Att en sådan livsföring ska kunna påverka rätten att vistas i Sverige är inte särskilt radikalt.

Herr talman! Regeringen har samtidigt varit tydlig med vad som inte ska omfattas. Det har också betydelse i debatten. Prostitution, missbruk och tiggeri ska inte läggas till grund för bedömningen av bristande vandel. Det klargörs också att yttranden i sig inte ska kunna utgöra bristande vandel, men yttranden kan bekräfta eller förstärka bilden av kopplingar till våldsbejakande eller extremistiska organisationer – när den kopplingen visar sig vara brottslig. Det är endast straffbara yttranden som ska kunna läggas till grund för bedömningen.

Detta är avgörande eftersom kritiker gärna låtsas som att regeringen öppnar för godtycke. Men det är inte det som sker. Det som sker är att regelverket förändras så att också annan allvarlig misskötsamhet än just brottslighet kan vägas in. Och det görs inom ramen för individuell prövning, proportionalitet och möjlighet till överklagande.

Herr talman! En av de stora invändningarna gäller själva ordet vandel. Man säger att det är gammaldags, diffust och rättsosäkert. Men problemet här är inte ordet.

Det finns människor som inte är dömda för de grövsta brotten men som ändå lever på ett sätt som tydligt visar att de inte respekterar de regler och förväntningar som ska gälla för att få stanna i Sverige. De personerna ska inte skyddas av ett alltför snävt regelverk bara därför att misskötsamheten råkar falla utanför den traditionella brottskatalogen.

Det är just därför regeringen använder begreppet vandel; för att tydliggöra att det handlar om en bredare bedömning av hur en person lever sitt liv i det här landet.

Herr talman! Det är också viktigt att nämna några ord om rättssäkerheten.

Regeringen har i propositionen tydliggjort vilka typer av omständigheter som ska kunna beaktas, hur de ska förstås och att det alltid ska göras en helhetsbedömning. Skälen för att neka eller återkalla ett tillstånd ska vägas mot utlänningens anknytning till Sverige. Ju starkare anknytning, desto allvarligare vandelsbrister krävs. Hur långt tillbaka i tiden en brist ligger ska också beaktas.

Vandelsprövningen ska dessutom kunna överklagas till domstol. Detta är viktigt att hålla fast vid. Det ska finnas fler möjligheter att agera mot misskötsamhet, samtidigt som den individuella prövningen ligger fast.

Propositionen innebär också att uppehållstillstånd ska kunna återkallas i fler fall än i dag. Det gäller till exempel när någon annan än utlänningen medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit omständigheter av betydelse för att få tillstånd, eller när förutsättningarna för tillståndet inte längre är uppfyllda.

Ett uppehållstillstånd kan inte vara något man får på felaktiga grunder och sedan behåller. Den som har fått stanna här på fel premisser eller som senare visar sig inte uppfylla villkoren ska inte kunna gömma sig bakom byråkratin.

Herr talman! Det som återkommer i mycket av kritiken är samma gamla visa. Man vill gärna tala om ansvar, men inte ställa krav. Man vill gärna tala om regler, men inte om följderna när regler bryts. Man vill gärna tala om rättigheter, men mer sällan om skyldigheter. Det är just den hållningen som har bidragit till att svenska regelverk under lång tid varit för svaga på det här området. Och det är just den hållningen regeringen nu bryter med.

Herr talman! Det ska inte krävas att en människa begår grova brott för att staten ska reagera. Det ska inte vara så att bidragsfusk, svartarbete, uppenbar regelefterlevnad i sönderfall eller kopplingar till extremistiska miljöer möts med en axelryckning så länge personen inte passerat en alltför hög tröskel. Det skickar helt fel signaler.

Vi menar att den som vill leva i Sverige också måste leva upp till grundläggande krav på vandel. Vi menar att misskötsamhet ska få konsekvenser, vi menar att reglerna ska vara skarpare och tydligare och vi menar att detta är nödvändigt både för rättsstatens skull och för legitimiteten i migrationspolitiken som helhet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Niels Paarup-Petersen för frågan.

Jag tycker att kritiken mot ordet vandel säger något mer om ledamotens och Centerpartiets ovilja att tala klarspråk än om de verkliga problemen som finns i dag.

Vad är det man vänder sig mot? Man säger att man är för allt som står i propositionen, utom möjligtvis begreppet vandel. Ska Sverige ta hänsyn till om en person fuskar med bidrag, arbetar svart, inte betalar böter, inte gör rätt för sig, har kopplingar till extremistiska miljöer eller på andra sätt visar brist på respekt för de regler som gäller här? Är det då begreppet vandel som är problemet?

Jag tycker att det blir lite dimmigt när det gäller den grundläggande principen, alltså att det blir svårt för vanliga människor att förstå. Den som har rätt ska inte bara fylla i rätt blankett vid rätt tillfälle, och det verkar vi vara överens om, utan den personen ska också leva på ett sätt som är förenligt med våra lagar och grundläggande samhällsnormer. Därför tänker jag att begreppet vandel blir viktigt. Det fångar ändå upp att misskötsamhet inte alltid ryms i en snäv brottskatalog, att människor under lång tid kan leva på ett sätt som skadar samhället, urholkar tilliten och visar förakt för våra gemensamma regler, utan att de nödvändigtvis döms för grova brott.

Varför funkar inte ordet vandel? Det verkar som att det skulle vara ett fritt svävande moralbegrepp där en myndighet godtyckligt ogillar människors livsstil. Det är inte sant. Det framgår tydligt i propositionen varför vi använder oss av begreppet.

Fru talman! Tack, ledamoten, för följdfrågan!

Jag tycker att regeringen har tydliggjort vilka omständigheter som ska kunna vägas in i helhetsbedömningen.

Låt oss börja med ledamotens utgångspunkt, som han också var inne på i sitt huvudanförande. Det har varit en lite raljant ton, tycker jag, med utgångspunkten att 50 procent av befolkningen kör för fort och att enbart ett sådant ärende kan göra att man kommer att utvisas. Så är det inte.

Det kommer att göras en helhetsbedömning, till exempel av utlänningens anknytning i förhållande till vandelsbristerna. Ju starkare anknytningen är, desto allvarligare behöver bristerna vara. Man ska också kunna beakta om det bara har skett nyligen, om det skedde för länge sedan eller om det har skett över tid. Det är viktigt att ha med sig detta. Dessutom ska det prövas i domstol.

Jag har tagit upp mycket av de saker som kommer att innefattas. När man ska bedöma om någon ska få stanna i landet kommer man att titta på systematisk misskötsamhet, bidragsfusk, svartarbete, obetalda böter, kopplingar till extremistiska miljöer eller en uppenbar ovilja att rätta sig efter samhällets regler.

Jag tycker att det är tydligt vilka signaler som vi skickar ut och vad det är som ska bedömas i begreppet vandel. Det är därför viktigt för oss att också använda begreppet för att det ska vara tydligt.

Fru talman! Till att börja med vill jag framföra samma sak som företrädare i den här debatten tidigare har gjort. Det är ganska typiskt att ta så specifika exempel och försöka få hela debatten att handla om någonting helt annat än själva huvudproblemet.

Regeringen säger inte att varje liten företeelse ska leda till utvisning. Det står inte så i propositionen. Regeringen säger inte heller att en bagatell ska avgöra en människas framtid. Oppositionen försöker få det att låta som att det är något mer som står på spel. Jag tycker att Sverige ska kunna reagera mot annan allvarlig misskötsamhet än grov brottslighet.

Men om vi tar det specifika fallet kommer inte ett sådant ärende att leda till att man får sitt uppehållstillstånd återkallat. Det kommer att göras en samlad bedömning utifrån det som sker på individnivå. Många andra saker, till exempel anknytning, ska beaktas i varje enskilt fall.

Jag har extremt svårt att se att det kan bli så. Men om det är som i det här fallet borde man rimligtvis kunna bevisa att man har blivit utpressad och att någon annan har begått brott, till exempel en grov urkundsförfalskning, i ens namn. Det ser jag inte som några märkligheter, och det ska i så fall också framföras vid sådana ärenden.

Jag förstår inte riktigt vad det är för skrämselretorik som ledamoten Annika Hirvonen använder sig av i det här ärendet.

Jag får återkomma till fråga två i nästa replik.

Fru talman! Tack, ledamoten Hirvonen, för följdfrågan!

Låt oss vara överens om att vi inte är överens. Det här låter dramatiskt, men jag vill hävda att det fortfarande bygger på samma missvisande bild av att regeringen har föreslagit ett system som är helt dimmigt och att ingen vet vad som gäller.

Propositionen är tydlig med att det inte handlar om en enskild bagatellartad misskötsamhet. Den är också tydlig med att anknytningen ska spela roll. Ju starkare anknytningen är, desto allvarligare vandelsbrister krävs.

Det ska vidare göras en proportionalitetsbedömning i varje enskilt fall, och det ska göras en domstolsprövning.

Det finns dessutom en följddel i det här. Säg att man har obetalda skulder. Det behöver inte ens handla om att man är tvingad till något. Jag har själv råkat ut för urkundsförfalskning en gång i mitt liv. Nu skedde det visserligen för många år sedan, men det var ganska lätt att visa att det inte var jag som hade tagit det där lånet.

Men oavsett vilket ska det i nästa läge vara så att man har noll intresse av att göra rätt för sig och betala av dessa lån.

Återigen: Det görs en helhetsbedömning. Att bara vifta med ett enskilt fall är ren skrämselpropaganda. Det är inte sådant som hela den här lagstiftningen är till för.

Vad gäller att det ställs krav på utlänningar på ett sätt som inte gäller för svenska medborgare är uppehållstillstånd inte samma sak som medborgarskap. Det är anmärkningsvärt att jag ens behöver säga det i den här kammaren.

Svenska medborgare har en ovillkorlig rätt att vistas i det här landet. Det är själva innebörden av medborgarskapet. Den som inte är svensk medborgare vistas här därför att vi under vissa rättsliga förutsättningar har gett den möjligheten. Det rör sig om två helt olika rättsliga situationer.

Fru talman! Tack, ledamoten Tony Haddou, för frågan!

Till att börja med: Rättigheter kan vara olika starka beroende på vilken rättslig status man har. Det gäller på många områden, och det gäller självklart också rätten att vistas i det här landet. Det betyder inte i sig att människor med uppehållstillstånd är mindre värda, som man vill få det att låta som. Det betyder inte att deras rättssäkerhet ska vara svagare.

Det betyder inte heller, som man hela tiden lyfter fram här, att staten ska agera godtyckligt – tvärtom. Konsekvenserna av ingripanden och beslut måste vila på en individuell helhetsbedömning och på en bedömning av anknytningen till det här landet. Det har vi återkommande upprepat i den här debatten. Det ska vara proportionerligt, och man kommer att ha möjlighet att överklaga till domstol. Det är därför vi har utformat detta förslag så som vi har gjort och lagt fram det på bordet.

Vad är det vi talar om? Jo, vi talar om personer som kanske inte är dömda för de grövsta brotten men som ändå genom sitt levnadssätt visar att de inte respekterar de regler som finns i det här landet – försörjer sig oärligt, fuskar med bidrag, arbetar svart, inte följer myndighetsbeslut, skuldsätter sig utan att vilja göra rätt för sig och betala tillbaka eller har kopplingar till extremistiska miljöer. Ska vi då blunda för detta därför att det, som ledamoten och Vänsterpartiet vill låta påskina, inte alltid passar in i någon form av snäv brottskatalog?

Det här förslaget är viktigt för att det återupprättar en enkel princip: Rätten att vistas i det här landet är inte frikopplad från hur man faktiskt lever här. Den som vill stanna i Sverige ska inte bara undvika de allra grövsta brotten utan ska som sagt leva på ett sätt som visar respekt för våra lagar, regler och grundläggande samhällsnormer.

Fru talman! Tack, ledamoten Tony Haddou, för följdfrågan!

Det är bara att direkt konstatera: Här i Sverige är alla lika inför lagen. Vi gör inte skillnad på människor. Det är helt oerhört att det ens framställs som om vi gjorde det.

Vi har mängder av rättsliga begrepp i det här landet. Lagtext fylls ut genom förarbeten, praxis, proportionalitetsbedömningar och domstolsprövning. Det är inget konstigt; så har det funkat länge här. Det är så ett levande rättssystem fungerar i verkligheten.

Verkligheten är komplex. Gör vi lagtexten i sig alltför stel eller alltför uttömmande tror jag att vi får ett system som inte kommer att fungera i praktiken och tyvärr också säkert blir betydligt lättare att kringgå. Vi vill ha ett regelverk som är skarpt nog att fungera i verkligheten och samtidigt är rättssäkert nog att faktiskt också hålla i domstol.

Då är det centralt att återkomma till det jag har nämnt tidigare: Det kommer att göras en individuell helhetsbedömning. Det ska göras en proportionalitetsavvägning. Utlänningens anknytning till Sverige ska beaktas. Hur gammal en vandelsbrist är ska vägas in. Och det finns möjlighet att överklaga.

Jag tycker att detta är svar på ledamotens frågor. Det är bara det att ledamoten inte gillar svaren, för ledamoten vill inte ha den här lagstiftningen. Det är det som är problemet: Man hittar saker och försöker slå ned på något helt annat. Men i slutändan handlar det om att ledamoten och Vänsterpartiet faktiskt tycker att samtliga som vill komma till Sverige oavsett skäl ska få göra det och oavsett skäl ska få stanna. Det är det som det i slutändan handlar om.