Riksflödet
Logga in
Replikerade på Niklas Sigvardsson ·

Josefin Malmqvist (M) om Nya läroplaner - för en stark kunskapsskola

Josefin Malmqvist (M) svarade Niklas Sigvardsson i en replik om Nya läroplaner - för en stark kunskapsskola i debatten ”Protokoll 2025/26:131 Onsdagen den 3 juni” den 3 juni 2026.

Niklas SigvardssonS· i en replikStörre delen av ledamoten Malmqvists anförande bekräftar den bild vi socialdemokrater – och alla – har: att ojämlikheten i skolan har ökat. Så som jag tolkar det Malmqvist pratar om handlar det om att man kan se…
Replikskiftet · 12 repliker

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 2 och reservation 8 i betänkandet.

Den här debatten handlar om skolans kanske allra viktigaste styrdokument – de dokument som varje dag vägleder lärare, rektorer och elever runt om i landet. Därför måste förändringar i läroplanerna präglas av långsiktighet, eftertanke och bred förankring.

Svensk skola behöver styrdokument som är begripliga, sammanhållna och användbara i klassrummet. Lärare ska kunna ägna sin tid åt undervisning och elevernas kunskapsutveckling, inte åt att tolka otydliga formuleringar eller navigera mellan motstridiga skrivningar. Det är därför rimligt att se över läroplanernas struktur och innehåll.

Men just eftersom läroplanerna är så grundläggande för skolans verksamhet borde detta arbete ha genomförts i bred parlamentarisk enighet. Skolans riktning kan inte ändras efter varje regeringsskifte. Vi behöver stabila spelregler som ger lärare, elever och huvudmän trygghet över tid. Därför hade breda parlamentariska kommittéer och regelrätta samtal mellan regering och opposition varit det naturliga sättet att genomföra denna typ av förändring.

Fru talman! Vi socialdemokrater välkomnar ambitionen att stärka kunskapsuppdraget. Sverige behöver en stark kunskapsskola. Men det är också värt att påminna om att arbetet med att förtydliga styrdokumenten inte började med den här regeringen. Under den socialdemokratiskt ledda regeringen påbörjades ett omfattande arbete för att minska otydligheterna, renodla uppdraget och skapa bättre förutsättningar för lärarna att fokusera på kärnuppdraget, nämligen undervisningen.

Problemet är därför inte att regeringen vill förtydliga läroplanerna. Problemet är att man väljer att samtidigt ta bort eller försvaga delar som är avgörande för skolans demokratiska uppdrag och för elevernas rätt till kunskap om sin egen samtid.

Fru talman! Detta tar våra reservationer i betänkandet sikte på. Vi värnar elevernas inflytande i skolan och motsätter oss en utveckling där staten i allt större utsträckning detaljstyr undervisningsmetoder och arbetssätt. Lärarna ska, utifrån sin profession och sin kunskap om elevernas behov, vara de som avgör hur undervisningen bäst bedrivs.

Vi vill också säkerställa att den icke-konfessionella undervisningen även fortsättningsvis tydligt kommer till uttryck i läroplanerna. Skolan ska vara en gemensam och sammanhållande kraft som vilar på demokratins och vetenskapens grund.

Därutöver menar vi att områden som sexualitet, samtycke och relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck måste ha en tydlig och självklar plats i skolans styrdokument även framöver. Det handlar inte om sidofrågor. Det handlar om elevernas rätt till kunskap, och det handlar om jämställdhet, frihet och varje barns rätt att växa upp utan förtryck och begränsningar.

Fru talman! En av de mest oroande delarna i propositionen och betänkandet är att regeringen väljer att försvaga skrivningarna om sexualitet, samtycke och relationer i läroplanernas mål och grundläggande uppdrag. För många barn och unga är skolan den enda plats där de möter kunskap om jämställdhet, kroppslig integritet, relationer och sina rättigheter. Detta gäller inte minst barn och unga som växer upp i hederskontexter eller i miljöer där flickors och pojkars frihet begränsas, där sexualitet är tabubelagt eller där hbtqi-personers rättigheter förnekas.

Att Tidöregeringen föreslår att sexualitet, samtycke och relationer, även skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck, ska strykas från läroplanernas mål och grundläggande uppdrag, alltså från skolans övergripande värdegrund, och i stället begränsas till enskilda kursplaner är ett allvarligt misstag. Därför duger det inte att regeringsföreträdare säger att frågorna fortfarande ska tas upp i vissa ämnen. Om vi tycker att dessa frågor är viktiga på riktigt är det viktigt att de blir en tydlig del av skolans gemensamma uppdrag. Annars riskerar arbetet att fragmenteras och bli beroende av enskilda lärares engagemang.

Barn som inte får med sig demokratiska och jämställda värderingar hemifrån måste kunna möta dem i skolan. Det kräver ett aktivt arbete från hela skolans sida – inte att ansvaret smalnas av så att detta görs till en fråga för några få lektioner i några få ämnen. Vi kan inte bekämpa hedersförtryck samtidigt som vi suddar ut skolans ansvar för att förebygga det.

Fru talman! En annan del där regeringen väljer att försvaga läroplanerna handlar om elevernas inflytande. Låt mig vara tydlig: Det är läraren som leder undervisningen. Det är läraren som planerar, genomför och utvärderar arbetet i klassrummet. En stark lärarroll och ett tydligt ledarskap är grundläggande för en fungerande skola.

Men därifrån är steget långt till att nedvärdera elevernas möjlighet att påverka sin utbildning. Regeringen konstaterar själv i propositionen att bestämmelserna om elevinflytande finns kvar i skollagen. Vi menar att läroplanerna också bör ge stöd för det uppdraget och de skrivningarna i lagstiftningen.

Fru talman! Elevinflytande handlar inte om att eleverna ska bestämma vad det ska undervisas om eller hur betyg ska sättas. Det handlar om att ge eleverna möjlighet att ta ansvar, göra sin röst hörd och vara delaktiga i frågor som rör deras skolgång. Detta är en viktig del av skolans demokratiuppdrag.

En skola som talar om ansvar men inte ger elever möjlighet att öva på ansvar riskerar att fostra till passivitet snarare än att fostra aktiva samhällsmedborgare. Erfarenheterna från många skolor är dessutom tydliga: När elever upplever att delaktigheten ökar upplevs även engagemanget, trivseln och ansvarstagandet öka.

Därför är det viktigt att de föreskrifter som nu tas fram utformas med respekt för skollagens intentioner. Ett starkt elevinflytande på övergripande nivå står inte i motsättning till en lärarledd undervisning, tvärtom. En tydlig lärarroll och meningsfull elevdelaktighet kan och bör gå hand i hand. Det rör sig inte om ett val mellan det ena och det andra; en bra skola behöver båda.

Fru talman! Ytterst handlar den här debatten om vilken skola vi vill bygga för framtiden. Vi socialdemokrater vill se en stark kunskapsskola med höga ambitioner för varje elev – en skola med tydliga läroplaner, ordning och reda, studiero i klassrummet och höga förväntningar på både elever och vuxna, där fler elever når godkända resultat än vad nuvarande regering lyckas med och där varje barn får möjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar.

Men kunskapsskolan får aldrig reduceras till enbart ämneskunskaper och provresultat. Skolan har också ett demokratiskt uppdrag. Därför vill vi se en skola som står upp för jämställdhet, människors lika värde och varje människas frihet att forma sitt eget liv – en skola som tydligt tar ställning mot hedersrelaterat våld och förtryck och som ger barn och unga kunskap om relationer, samtycke och sina rättigheter, där elever får möjlighet att vara delaktiga och ta ansvar i en demokratisk gemenskap.

Vi vill också se en skola där lärarnas professionalitet respekteras, där staten anger riktningen men inte detaljstyr undervisningsmetoderna. Det är lärarna, inte politikerna, som bäst avgör hur undervisningen ska bedrivas i klassrummet.

Avslutningsvis, fru talman: En stark kunskapsskola byggs inte enbart genom nya skrivningar i läroplaner och styrdokument. Den byggs med skickliga lärare och tillräckliga resurser och genom att pengar som är avsedda att användas för våra barns och elevers utbildning också går dit och inte hamnar i aktieägares fickor. Först då kan ambitionerna i denna kammare bli verklighet i varje klassrum.

(Applåder)

Fru talman! Jag får inte riktigt Niklas Sigvardssons resonemang att gå ihop. Han pratar om vikten av att ha en kunskapsskola och att man ska förmedla kunskap och bildning och liknande, och det är klart att vi är överens om det. Men samtidigt har vi sett att lärarrollen har försvagats väldigt mycket, framför allt i förhållande till föräldrar och elever, som har fått ett väldigt stort inflytande över undervisningen.

Vem är det, enligt Niklas Sigvardsson, som ska bestämma i klassrummet? Är det eleverna, föräldrarna eller läraren? Det är min första fråga.

Min andra fråga handlar om detta med sex, samtyckte, relationer och hedersrelaterat våld. På vilket sätt menar Niklas Sigvardsson att undervisningen i dessa ämnen försämras eller försvagas bara för att man flyttar detta från de inledande delarna i ett styrdokument till mer ämnesspecifika i kursplaner? Där lyfts ju dessa ämnen fram på ett helt annat sätt än i dag. Vad är det som säger att detta skulle innebära att man tar bort de här ämnenas relevans i utbildningen? Ingenting! Jag undrar var Niklas Sigvardsson har fått detta ifrån.

Och om vi verkligen menar att vi ska ha en kunskapsfokuserad skola där kunskap ska vara gällande fullt ut framöver, ska då inte kunskapsuppdraget väga tyngre än alla andra målsättningar i en läroplan?

(Applåder)

Fru talman! Jag ska försöka svara på de frågor som har ställts.

Det är väl ganska tydligt för den som lyssnat på mitt anförande att svaret på den första frågan – vem det är som bestämmer i klassrummet – är att det är läraren. Jag tycker att det var väldigt tydligt. Om man tolkar anförandet på annat sätt blir jag faktiskt väldigt förvånad. Jag tycker att det var väldigt tydligt.

Det är läraren som bestämmer i klassrummet när det gäller hur undervisningen ska bedrivas, vilka ämnesområden som tas upp när och hur man bedömer dessa. Det är ganska tydligt, och den frågan är inte särskilt svår.

Sådant som gäller sexualitet och samlevnadskunskaper är det viktigt att kunna ha med både i kursplaner med ämnesinnehåll, där man tar upp detta utifrån de mål och det innehåll som bestäms i varje enskild kursplan, och som en mer principiell fråga som handlar om det förhållningssätt vi vuxna har i skolan. I skolans värdegrund står vissa givna uppdrag, som vi ser det som viktigt att alla vuxna i skolan kan och också står upp och försvarar. Det handlar om att möjliggöra att elever kan ha förtroliga samtal med dem som befinner sig i skolan. Det är inte så konstigt.

Det är rimligt att vissa lärare mer praktiskt kommer att ha undervisning på dessa ämnesområden medan andra lärare mer aktivt kommer att kunna jobba när det uppstår situationer på skolan. De ska också kunna möta elever som kommer med dessa problem, till exempel om en elev anförtror sin lärare något i en rastmiljö eller liknande. Den principiella delen handlar om att alla vuxna i skolan ska ha ett ansvar att jobba med de här frågorna.

Fru talman! Jag får tacka Niklas Sigvardsson för svaren.

Läraren bestämmer i klassrummet, säger ledamoten. Det är väl bra. Problemet är bara att om vi dessutom har ett starkt elevinflytande över undervisningen bestämmer ju inte läraren fullt ut, utan då är det någon annan som också är med och bestämmer. Det underminerar lärarens roll. Då är det inte längre läraren som bestämmer i klassrummet, utan då bestämmer läraren utifrån vissa andra premisser som man ska ta hänsyn till.

Det jag hör från Niklas Sigvardsson är att han accepterar detta. Han accepterar att läraren ska bestämma i klassrummet, men i vissa fall kan då elevinflytandet tränga undan lärarens roll. Man kan inte tolka det på något annat sätt.

I begreppet ”demokratiska värden” ligger, i alla fall för oss i Tidösamarbetet, inte någonting om hederskultur. Jag vet inte om det är annorlunda i socialdemokratin: Ser man hederskultur och demokratiska värden som två skilda saker? Men för oss är hederskultur inte förenlig med demokratiska värden.

Om vi säger att skolan ska stå för demokratiska värden innebär det också att vi tar avstånd från hederskultur. Då behöver vi heller inte ha någon dubbelskrivning om detta i de inledande kapitlen. Då är det väl jättebra att vi stärker ansvaret och slår fast att detta ska tas upp i de enskilda kurserna, så att det inte glöms bort. Men det omfattas alltså redan av begreppet ”demokratiska värden” i de inledande delarna.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med elevinflytandet. Det går alldeles utmärkt att ha en stark lärarroll där läraren är den som bestämmer i klassrummet och samtidigt låta elever ha inflytande.

Jag brukar inte gilla att i talarstolen prata om att jag jobbat som lärare innan jag hamnade i riksdagen. Men under alla de år jag jobbade som lärare hade Patrick Reslow varit jättevälkommen att besöka mina klassrum. Där var det tydligt att det var jag som bestämde ämnesinnehåll och hur vi jobbade med bedömningar, men vi kunde samtidigt ha ett samtal om hur vi skapar ett så bra klassrumsklimat som möjligt. Var vi oense fanns det ingen otydlighet om att det var jag som bestämde i klassrummet.

Men det är ganska tydligt att man kan kombinera detta med att bjuda in till inflytande och ha samtal om förhållningsregler och liknande. Det kan man kombinera med en stark lärarroll.

Detta tycker vi socialdemokrater att vi ska ha i alla klassrum i det här landet. Vi ska ha en stark lärarroll kombinerat med elevinflytande, där elever har möjlighet att i dialog med sina lärare jobba med att skapa en så bra skola som möjligt. Både lärare och elever vill ju ha en så bra och trygg skola som möjligt där vi lär oss så mycket som möjligt. Det finns ingen åtskillnad i den delen.

Låt mig komma till detta med demokratiska värden. Det är väl glädjande om det nu är tydligt att hedersrelaterat våld och förtryck inte är förenligt med demokratiska värderingar enligt Tidöregeringens sätt att se det. Då hade vi också kunnat skriva in det tydligt i läroplanens inledande delar, bland de grundläggande värderingarna, så att det inte går att tolka på något annat sätt.

Om man röstar för bifall till den reservation som vi socialdemokrater med flera står bakom blir detta tydligt. Då kan vi se till att vi också blir så tydliga som jag uppfattar att också Patrick Reslow vill att vi ska vara. Vi ska vara tydliga med vilka demokratiska värderingar vi jobbar efter.

Man har fortfarande chansen att lägga till att vi i den här kammaren står upp för att hedersrelaterat våld och förtryck står i strid med de grundläggande demokratiska värderingarna.

(Applåder)

Fru talman! Till att börja med hoppas jag att få svar på min fråga om det finns något kreativt förslag från ledamoten när det gäller hur man ska jobba med sexualundervisning i matematiken. Matematik är ju ett av skolans ämnen, och om detta med sexualundervisning ska vara övergripande ska det ju finnas med överallt. Vi vill ju flytta det till relevanta ämnen. Jag nämner detta bara som ett exempel. Det vore intressant att höra hur Socialdemokraterna tycker att sexualundervisningen ska ta sig uttryck i matematikundervisningen.

Jag reagerade lite när ledamoten Sigvardsson sa att sexualundervisning är viktig på riktigt och därför måste vara med bland det övergripande. Jag håller helt med. Sexualundervisningen är viktig på riktigt. Men det finns många saker som är viktiga på riktigt. Om principen är att allt som är viktigt på riktigt ska vara med bland det övergripande i skolans läroplaner undrar jag om inte Socialdemokraterna har missat en del saker som är viktiga på riktigt.

Man kan titta på reservationerna. Det finns en reservation från Centerpartiet om entreprenörskap. Vi kan ha en lång debatt om entreprenörskap i skolan. Och visst är entreprenörskap viktigt på riktigt i samhället. Det är kanske inte relevant i alla ämnen, men det är viktigt på riktigt.

Miljöpartiet har en reservation där klimat, hållbar utveckling och AI nämns. Det tycker jag är saker som är viktiga på riktigt. Men det betyder inte att det ska vara övergripande och en del i alla ämnen i skolan.

Detta verkar inte heller Socialdemokraterna tycka. I utskottet har man nämligen ställt sig bakom andra reservationer tillsammans med de här partierna, men just de här reservationerna ställer man sig inte bakom.

Min andra fråga är därför om inte också Socialdemokraterna, precis som jag själv, Miljöpartiet och Centerpartiet, tycker att klimatet, AI eller hållbar utveckling är viktigt på riktigt.

Fru talman! Saker kan vara viktiga på riktigt och ändå inte stå med i läroplanen. Där kan jag dela Joar Forssells bild. Därmed har vi klarat av diskussionen om vad vi menar med viktigt på riktigt.

Jag kunde egentligen upprepa en del av replikskiftet med Patrick Reslow, där jag förklarade varför vi anser att det principiellt är viktigt att de vuxna som finns i skolmiljön är trygga och har de kunskaper som behövs för att prata om dessa tuffa frågor. Många av frågorna är väldigt känsliga, för de berör frågor om livet, sexualitet, relationer, samtycke och hedersrelaterat våld och förtryck. Det är frågor som, på ett annat sätt än AI eller hållbar utveckling, ligger nära individen och är väldigt känsliga.

Därför blir alla de samtal som en ung människa vågar ha med en vuxen i skolan gällande dessa områden väldigt känsliga. Det är väldigt tydligt att de vuxna som rör sig i den här miljön behöver vara utrustade med de kunskaper som behövs för att kunna ha den typen av diskussioner eller för att kunna vara inlyssnande på det sätt som situationen kräver. Det är därför vi socialdemokrater tycker att det är viktigt – det är en principiell och grundläggande värdering – att de här delarna står i de övergripande delarna.

Vi är helt med på att man i vissa kursplaner ska lyfta fram detta och förtydliga att det ska vara en del av ämnesundervisningen. Vi har inte räknat upp matematik och liknande. Vi vill se vad regeringen nu tar fram. Regeringen och ministrar har ju vid olika tillfällen pratat om olika ämnen där detta behövs och om olika många ämnen där det behövs. Där väntar vi fortfarande på svar från regeringen. Hur ser utkasten för kursplaner ut?

Men vi socialdemokrater anser att detta ska vara på en övergripande nivå. Vuxna i skolan med olika ämnesbakgrunder ska kunna ha de här tuffa och riktigt svåra samtalen.

Fru talman! Jag tror faktiskt att jag börjar få svar på min fråga, men jag vet inte om de som tittar på den här debatten blir särskilt mycket klokare.

Det är klart att vi tycker att det ska finnas empatiska och kunniga vuxna i skolan som man kan vända sig till även, så att säga, utanför klassrummet. Vi tycker att elevhälsan ska stärkas. Vi tycker till exempel att de i elevhälsan ska vara närvarande på skolan och faktiskt prata med elever och inte bara göra strategidokument och ha workshoppar med lärare och ledning. De ska alltså också vara med eleverna. Vi tycker naturligtvis att det är viktigt att det finns andra empatiska och väl utrustade vuxna som kan prata om svåra ämnen som ligger nära eleverna.

Fru talman! Det verkar nu på svaret som att även Socialdemokraterna tycker att till exempel sexualundervisningen, precis som många andra viktiga saker, inte har en självklar del i undervisningen i varje ämne. Så tolkar jag Socialdemokraterna, och då är vi överens om det.

Jag tror att det blir väldigt svårt för dem som tittar på den här debatten att förstå vad den praktiska skillnaden är mellan Socialdemokraternas förslag och majoritetens förslag. Vi menar att sexualundervisningen är en viktig del av skolan och att den ska vara en stor del av skolan i relevanta ämnen. Vi menar också att elevhälsan ska stärkas – det ska finnas tillgång till kuratorer och annan elevhälsa – och att det ska finnas ansvarstagande och empatiska vuxna.

Samtidigt finns det saker som är viktiga på riktigt som inte är med i det övergripande. Det finns saker i dag som jag tycker är viktiga på riktigt och som jag tycker ska in i det övergripande, till exempel läsning. Det har inte varit med tidigare. Det kan jag tycka är en kunskap som man behöver i alla ämnen. Det är inte någonting man bara behöver kunna i svenska. Det behöver man också kunna i matematiken.

Jag tackar för svaret och vill få bekräftat att Socialdemokraterna inte tycker att det här ska vara en del av undervisningen i alla ämnen.

Fru talman! Det är en självklarhet att alla lärare i sin skolmiljö står upp för och kan prata om alla saker som står i värdegrunden, som vi jobbar med och som är ett övergripande ansvar. Det behöver inte betyda att det i varje enskild kursplan ska stå att man ska undervisa om sexualkunskap. Vi delar helt synen på det. Det går att ha övergripande delar om demokratiska värderingar, om att vi ska stå upp för jämställdhet och liknande. Men vi kan också ha sådant som är med i de övergripande delarna som inte ingår i undervisningen i varje enskilt ämne. Där är vi helt överens.

Men hela den här debatten kokar ned till vad vi socialdemokrater tycker är viktigt. Regeringen har valt att ändra examensmål på lärarutbildningen, till exempel. Man har tagit bort det här området därifrån. Man tar bort det i de övergripande delarna i läroplanen. Det innebär att detta faktiskt riskerar att försvinna helt från lärarutbildningen runt om i landet, och då försvagas möjligheten att ha de här tuffa samtalen. Man gör den här konsekvensändringen. Det står inte med i de övergripande delarna i läroplanen, och det står inte med som ett direkt examensmål i lärarutbildningen. Det finns alltså ingen skyldighet i någon lärarutbildning i vårt land att prata om de här frågorna.

Det får alltså en problematisk effekt när den här delen försvinner i läroplanen i och med de ändringar som man gjort i lärarutbildningen. Detta är på förordningsnivå. Det är alltså regeringen som har beslutat om det – det har inte gått genom den här kammaren.

Vi socialdemokrater tycker att det är en principiellt viktig fråga att vuxna i skolan ska kunna ta ansvar och att alla vuxna som varje dag möter barn och elever ska kunna ta de här tuffa samtalen.

(Applåder)

Fru talman! Sedan 90-talet har vi sett att det har skett en ganska stor förskjutning i dessa frågor i Sverige. Vi har sett att synen på elevinflytande har förändrats. Betydelsen av elevinflytande i skolan har ökat på bekostnad av lärarnas roll i klassrummet. Det har lett till en skyldighet att anpassa undervisningen efter enskilda elevers behov, och det har också stärkt vårdnadshavarnas rätt till inflytande över undervisningen.

Konsekvensen av detta blir helt omöjliga förväntningar på lärarna. Den här kalkylen går inte ihop, och det är inte längre tydligt att det är lärarna som leder och bestämmer över undervisningen i skolan. Dessutom har vi de senaste decennierna sett en trend från lärarledd och katederledd undervisning till mer av individuellt och självständigt arbete bland eleverna.

Det är en omfattande och stor utredning – nästan tusen sidor – som ligger till grund för den proposition som vi ska besluta om i dag. Det är ett digert och omfattande arbete. Man konstaterar uttryckligen att den här utvecklingen har lett till sämre kunskapsutveckling och ökade skillnader mellan elevgrupper. Den förändring som vi nu gör när det gäller elevinflytandet hänger alltså ihop med att vi ska möta de problem vi har sett med ökade skillnader mellan elevgrupper och en sämre kunskapsutveckling.

Här finns det en väldigt tydlig målkonflikt. Därför har jag en fråga till ledamoten Sigvardsson. I ditt anförande säger du att ni både vill ha kakan och äta den. Alla tusen blommor ska få blomma samtidigt. Vi ska både ha en stark lärarroll och bibehålla ett oförändrat elevinflytande. Enligt mig och utredningen är det helt omöjligt. Det är en målkonflikt som inte går ihop. Därför är min fråga till ledamoten: Vilket av de här två är viktigast – lärarnas eller elevernas inflytande?

Fru talman! Större delen av ledamoten Malmqvists anförande bekräftar den bild vi socialdemokrater – och alla – har: att ojämlikheten i skolan har ökat. Så som jag tolkar det Malmqvist pratar om handlar det om att man kan se skillnader när det gäller vilka elever som har tagit vara på inflytandet och vilka elever som inte har gjort det. Kommer man från socioekonomiskt starka områden har man större chans och möjlighet att veta vilken rätt man har. Där behöver skolan vara den motfaktor som faktiskt ser till att det blir jämlikt. Det handlar om att skapa möjligheter för alla, oavsett bakgrund. Det handlar om att de ska få möjligheter senare i livet och att de kan ta sitt inflytande på allvar och göra sin röst hörd i samhällslivet.

Det är en oerhört viktig del som Josefin Malmqvist är inne på i sitt anförande. Ojämlikheten i skolan har ökat de senaste decennierna; det får vi ändå säga. Frågor när det gäller inflytande speglar också just det.

Vi socialdemokrater vet att det – oavsett vad Josefin Malmqvist sa i sitt anförande – går att kombinera en väldigt stark och tydlig lärarroll med att eleverna faktiskt har rätt till inflytande.

Det är väldigt tydligt. Vi kan läsa skollagen. Vi kan läsa om andra förslag som vi faktiskt beslutar om här. Vi socialdemokrater har röstat för att till exempel tona ned skrivningar om vårdnadshavares inflytande. Det handlar om de debatter som vi har just när det gäller de betänkanden som vi pratar om.

Här finns alltså inte den skiljelinje som Josefin Malmqvist vill måla upp.

Det som Josefin Malmqvist i stället borde måla upp är den här bilden: När ojämlikheten i skolan är stor behöver vi se till att skolan fokuserar på att utjämna den, så att alla elever – oavsett hur många böcker som står i bokhyllan hemma och oavsett vilken utbildningsbakgrund och vilken ekonomisk bakgrund föräldrarna har – har möjlighet till bra undervisning. De ska också kunna lära sig att använda sin röst och sin förmåga för att kunna ha inflytande i skolan.

(Applåder)

Fru talman! Niklas Sigvardsson verkar ha missförstått betänkandet. Det är alltså inte skillnader i elevinflytande som utredningen pekar på, utan man pekar på att elevinflytandet orsakar skillnader i kunskapsutveckling.

De som drabbas hårdast av en bristande och försvagad lärarroll – av att läraren inte har ett tydligt mandat att leda sitt klassrum – är nämligen de elever som har det tuffast. Eleverna med svagast förutsättningar hemma är de som drabbas hårdast av dessa flummiga skrivningar om krav på elevers inflytande över undervisningen. Det är därför vi nu förändrar det här.

Niklas Sigvardsson säger att det är jag som ledamot som påstår detta. Nej, jag citerar alltså vår utredning på nästan tusen sidor. En lång rad experter har medverkat i den och gemensamt kommit fram till slutsatsen att det i dag är ett problem att elevernas – och vårdnadshavarnas – inflytande har blivit alltför starkt. Det gör vi nu upp med. Nu förtydligar vi att det är lärarna som leder undervisningen.

Det stämmer att vi därmed försvagar det krav på elevinflytande som hittills har gällt och att vi luckrar upp skrivningarna om vårdnadshavares inflytande över undervisningen. Det är nämligen lärarna som ska leda undervisningen. De ska planera innehållet i undervisningen och leda undervisningen i klassrummet.

Jag kommer därför tillbaka till den fråga som Niklas Sigvardsson inte svarar på. Här finns det en målkonflikt: Vi kan inte både äta kakan och ha den kvar, och vi kan inte både påstå att det är viktigt att det är läraren som leder undervisningen och samtidigt blunda för det faktum att detta betyder att vi måste försvaga elevinflytandet. Vi kan inte ha båda de här sakerna samtidigt.

Detta konstaterade utredningen, och det är bakgrunden till de förändringar vi nu genomför. Därför står jag bakom förslaget i betänkandet – eftersom jag tror på en stark lärarroll i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Vi socialdemokrater tycker också att det är viktigt med en stark lärarroll. Vi tycker att det är viktigt att det är läraren som styr undervisningen, planerar undervisningen och genomför de bedömningar som behövs. Där finns ingen skiljelinje.

Däremot finns det en skiljelinje gällande att man skriver att skolan ska bidra till att eleverna blir aktiva samhällsmedborgare. Det står vi nämligen upp för att den faktiskt ska. Det är det skolan ska åstadkomma: Eleverna ska få ämneskunskaper och färdigheter så att de kan bli vuxna och ta plats i samhällslivet – och där ingår inflytande som en viktig del. Inflytande betyder ju inte bestämmande, utan inflytande betyder att man kan ha en dialog och diskussion med läraren i ett klassrum. När oenigheter uppstår är det dock läraren som bestämmer; det är väldigt tydligt.

Det finns också ett brett forskningsstöd för att det – apropå till exempel den diskussion vi hade förra veckan – ofta blir så att skolregler, det vill säga det som tidigare hette ordningsregler eller liknande, följs mycket bättre när elever är med och tar ansvar för dem. Om alla som verkar i skolan får känna att de har möjlighet att vara med och påverka de dokument som man jobbar efter blir det också mycket lättare att jobba efter dem – att faktiskt hålla sig till de överenskommelser man har slutit.

Därför finns inte den målkonflikt som Josefin Malmqvist målar upp. Det går faktiskt att kombinera en starkare lärarroll med elevinflytande i skolan.

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.