Karin Sundin (S) svarade Mona Olin i en replik om Stöd till personer med funktionsnedsättning i debatten ”Protokoll 2024/25:83 Torsdagen den 13 mars” den 13 mars 2025.
Mona OlinSD· i en replikTack, ledamoten Sundin, för dina frågor! Jag förstår att det kan kännas frustrerande att det inte blir ett tillkännagivande även denna gång, och jag förstår att oppositionspartierna står bakom sina reservationer. Som jag…Herr talman! I dag debatterar vi SoU15 Stöd till personer med funktiosnedsättning. Det är ett område med många viktiga frågor som är avgörande för det dagliga livet för många människor i vårt land. Vissa frågor är mer avgörande än andra, men alla påverkar vardagen på ett eller annat sätt för alla som lever med någon form av funktionsnedsättning.
Jag börjar med att yrka bifall till vår reservation 9.
Avsikten med LSS är att alla människor ska ha möjlighet att leva sitt liv som vem som helst, oavsett funktionsnedsättning. Familjer med barn som har funktionsnedsättning ska känna trygghet i sin vardag. Unga ska ha möjlighet att bli självständiga vuxna och leva ett fritt liv. Vuxna ska kunna umgås med sin familj på samma villkor som andra.
För nio månader sedan riktade riksdagen här i kammaren flera tillkännagivanden till regeringen. Det var glädjande att Sverigedemokraterna och övriga oppositionspartier enades i dessa viktiga frågor. Det handlade om schablonbeloppet, om att årligen redovisa hur det räknats fram och om att göra en översyn av modellen för uppräkning av assistansersättningen. Det riktades också tillkännagivanden om att regeringen bör se över förutsättningarna för en avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning och om att reglera insatsen i en särskild lag.
Herr talman! När det gäller indexering av schablonbeloppet är nog alla som sitter här i kammaren just nu väl medvetna om problemen som skapas för både anordnare och mottagare av assistans så länge som det nuvarande systemet utan indexering fortsätter. Det innebär att assistansbolagen inte får någon som helst möjlighet att planera långsiktigt. Det är svårt för dem att utlova någon form av löneförhöjning, att rekrytera ny personal och att erbjuda personalen kompetensutveckling. Det är därmed svårt att behålla befintlig personal och dessutom svårt att kvalitetsutveckla verksamheten.
För personalen innebär det problem när långsiktigheten saknas. Vad händer nästa år? Jobbar jag kvar? Hur ska jag kunna bilda familj, köpa hus och bygga min framtid med dessa premisser? Brukarnas vardag och framtid är helt beroende av assistansen och att den är tillräcklig för att de ska kunna leva ett självständigt liv med vardag, framtidsplaner och drömmar.
Det här gör det helt enkelt omöjligt för alla inblandade parter att planera framåt och att bygga sin framtid. Det gäller både företag, anställda och brukare.
Detta är den enskilt viktigaste frågan för hela branschen, och jag är därför mycket glad att regeringen och Sverigedemokraterna i budgeten för 2025 aviserar att man avser att undersöka om en indexering av schablonbeloppet kan införas i syfte att öka förutsägbarheten för assistansmottagare och assistansanordnare. Utskottet ser fram emot att regeringen snarast återkommer i frågan.
En indexreglerad assistansersättning skapar långsiktiga förutsättningar för dem som tar emot assistans, för dem som bedriver assistans och för dem som arbetar inom branschen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning
Herr talman! Nu vill jag tala lite om ledsagning. En välfungerande ledsagarservice är helt avgörande för att synskadade ska kunna leva ett aktivt och självständigt liv – ett liv som många av oss tar för givet. Det handlar om sådana självklara saker som att kunna ta sig till jobbet, handla mat och umgås med vänner. Att vara ofrivilligt isolerad i sitt hem påverkar människors välmående negativt, oavsett om man har en synnedsättning eller inte.
Tyvärr är detta precis vad som sker nu. Rätten till ledsagning har gradvis försämrats på grund av förändrade tolkningar av lagen. Återigen ser vi hur en lag som en gång var tydlig i sin avsikt nu tillämpas på ett sätt som avviker från den ursprungliga tanken. Människor som i många år har haft rätt till ledsagning får plötsligt sina insatser indragna, trots att deras behov är oförändrade. Det enda som har ändrats är hur lagen tolkas.
Allt färre synskadade beviljas ledsagning enligt LSS och hänvisas i stället till insatser via socialtjänstlagen. Detta innebär ofta färre timmar och fler begränsningar kring vad ledsagningen får användas till. Dessutom är det vanligt att kommuner tar ut höga avgifter, ibland flera hundra kronor per timme, medan ledsagning enligt LSS är avgiftsfri.
Som jag sa tidigare riktades i juni 2024 ett tillkännagivande till regeringen om att den bör se över förutsättningarna för en avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning och för att reglera insatsen i en särskild lag. Vi hade kunnat ställa oss bakom ett tillkännagivande även i den här diskussionen, men att lägga ett tillkännagivande på ett tillkännagivande är kanske inte lika konstruktivt som att diskutera med de andra Tidöpartierna och driva frågan i mål.
Riksdagen lämnade alltså ett tillkännagivande för nio månader sedan. Tyvärr har det inte hänt så mycket, men vi ser fram emot de slutsatser och förslag som läggs fram när den pågående beredningen på Socialdepartementet är klar. Jag och många med mig hoppas att detta kommer väldigt snart.
Herr talman! Den 1 januari 2023 infördes ett schablonavdrag, det så kallade föräldraavdraget, vid bedömning av barns behov av personlig assistans enligt LSS. Syftet var att fler barn skulle få assistans, men ökningen har uteblivit. Det som gäller nu är att avdraget halveras för att fler ska beviljas stöd. Problemet kvarstår dock, eftersom avdrag fortfarande görs på ett sätt som inte var avsett. Försäkringskassan tillämpar nämligen dubbla avdrag: Först dras timmar som anses vara utanför funktionsnedsättningen, och sedan görs schablonavdraget. Detta i sin tur leder till att barn kan få mindre assistans än före lagändringen.
Herr talman! Förhöjd assistansersättning är en annan fråga som behöver adresseras. Detta är något som assistansberättigade kan ansöka om när schablonersättningen inte räcker. Det inträffar i regel när en stor del av arbetstiden för assistansen ligger på obekväm arbetstid.
Fram till sommaren 2023 godkändes i princip alla ansökningar om mer än 50 procent av assistanstiden var förlagd på obekväm arbetstid. Sedan hösten 2023 har det blivit allt svårare att få ansökningarna godkända, och under hösten 2024 tog det så gott som fullständigt stopp. Handläggningstiden var tidigare en till två månader. Efter hösten 2024 är den hela sex till åtta månader, vilket är fullständigt orimligt. Det måste presenteras en förklaring till vad som ligger bakom, och en lösning måste tas fram.
Herr talman! Personlig assistans är en grundläggande mänsklig rättighet och en avgörande förutsättning för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Den möjliggör delaktighet, självbestämmande och jämlika villkor. Trots detta har utvecklingen under lång tid varit negativ. Sverigedemokraterna vill därför stärka assistansen med ett långsiktigt perspektiv och menar att alla hjälpmoment för grundläggande behov bör ge rätt till personlig assistans. Det är dags att se hela människans behov i stället för att dela upp det i mindre bitar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning
Sverigedemokraterna värnar tanken bakom LSS, att personer med funktionsnedsättning och omfattande behov av stöd och service ska kunna vara inkluderade i samhällsgemenskapen och leva ett självständigt liv. Lagens ursprungliga intentioner måste värnas och upprätthållas.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Mona Olin för inlägget.
Ledamoten konstaterar att ledsagning är en nödvändighet för att kunna leva ett självständigt liv och lägger ut texten rätt mycket om ledsagning. Det behövs för att kunna gå och handla om man har en synnedsättning. Det behövs för att kunna gå på konsert, träffa kompisar, gå till biblioteket, delta i fritidslivet och så vidare. Det är helt enkelt en väldigt viktig insats.
Samtidigt säger ledamoten att riksdagen lämnade ett tillkännagivande för nio månader sedan och att inte särskilt mycket har hänt sedan dess. Precis så lät det, och det är precis på det viset. Jag utgår från att det också var därför som Sverigedemokraterna i sin kommittémotion inom funktionshindersområdet skrev ett yrkande som löd så här: ”Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt omhänderta tillkännagivandet om att se över förutsättningarna för att reglera insatsen ledsagning i en särskild lag samt att snarast återkomma till riksdagen med förslag.”
Den enda tolkning som går att göra av att Sverigedemokraterna därefter drog tillbaka sitt yrkande och inte längre står bakom detta är att man inte längre tycker att det här behöver ske skyndsamt. Vi har ju redan hört från ledamoten själv att det inte går skyndsamt. Detta tar alldeles för lång tid.
Då blir min fråga till ledamoten och till Sverigedemokraterna: Varför är det inte längre så bråttom att få till den här lagen om avgiftsfri ledsagning?
Herr talman! Tack så mycket, ledamoten Bergenblock, för din fråga! Den är viktig.
Ledsagning är också viktigt. Det är jätteviktigt för Sverigedemokraterna att detta adresseras och blir löst så fort som möjligt. Jag kan inte nog poängtera att alla måste ha möjlighet att delta i samhällslivet på samma villkor, oavsett om man har en synnedsättning eller andra funktionsnedsättningar.
Jag har poängterat att Sverigedemokraterna driver denna fråga. När vi lade fram vår kommittémotion var det ett knappt halvår efter tillkännagivandet. Vi har därefter fått information om att beredning pågår på departementet, och enligt vad som sägs i utskottets betänkande kan vi se fram emot ett svar inom kort. Därför väljer vi att fortsätta diskussionerna med ansvarig minister och lägga press från det hållet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning
Herr talman! En välvillig tolkning av det Sverigedemokraterna säger är väl att de har blivit lurade av de andra partierna i regeringssamarbetet. Uppenbarligen sker ju detta inte skyndsamt.
Jag ställde i höstas en muntlig fråga till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall om ledsagning. Hon sa då att hon skulle påbörja en beredning. När den här kommittémotionen lades fram var alltså knappast någon beredning påbörjad.
Jag ställde samma fråga till socialtjänstministern bara för en vecka sedan vid riksdagens frågestund och fick då svaret att en beredning nu i alla fall var påbörjad. Hur lång tid den skulle ta gick dock inte att få någon klarhet i. Vi hörde också tidigare i ett anförande från den moderata ledamoten att någon tidsplan inte går att beskriva eller visa upp.
Då undrar man ju ändå: Varför är det inte längre viktigt att trycka på regeringen? Jag är väldigt tacksam att Sverigedemokraterna stod bakom det tillkännagivande riksdagen lämnade i juni förra året så att den påtryckningen kunde ske, men varför är det inte längre lika viktigt att trycka på regeringen för att få ett förslag till lagstiftning som gör att detta kan komma på plats? Uppenbarligen går det ju inte särskilt snabbt på Socialdepartementet. De kvarnarna verkar mala väldigt långsamt. Jämfört med andra departement är det kanske där de mal långsammast av alla.
Men varför är detta inte längre så viktigt och så bråttom? Jag tycker att den frågan till Sverigedemokraterna alltjämt kvarstår.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Bergenblock för frågan.
Vi stod inte bara bakom tillkännagivandet i fjol, utan det var faktiskt vårt yrkande som oppositionen valde att stödja. Det är värt att poängtera i denna församling. Vi har drivit frågan i många år, och vi fortsätter att driva den. Frågan är viktig, och vi vill att det ska hända saker fort. Men jag är inte säker på att ytterligare ett tillkännagivande hade gjort att det hade blivit en snabbare hantering.
Som jag sa har Tidöpartierna möten, och vi hedrar samarbetet med varandra. Då måste man förlita sig på vad som sägs mellan partierna. Om jag får besked om att det pågår en beredning, då pågår en beredning. Det finns ingen tidsplan, och det kan inte jag kontrollera i deras böcker. Men jag kan fortsätta att driva frågan och ligga på tidsmässigt.
(Applåder)
Herr talman! Först och främst vill jag påminna ledamoten Mona Olin om vad Sverigedemokraterna alltid har pratat om innan valet 2022, vilket är att ta hand om sina egna före en ökad invandring.
Asylinvandringen är nu lägst på 40 år. Hur har det blivit bättre för Sveriges invånare, speciellt med tanke på den målgrupp vi pratar om i dag – personer med funktionsnedsättning? Hur har det blivit bättre för den gruppen när Tidöregeringens största underlag, vilket är Sverigedemokraterna, är med och styr landet?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning
Jag skulle inte säga att det har blivit så mycket bättre för dem. Troligen har det blivit sämre på många olika håll. De får inte ens rätt till assistans. Får de det riskerar de att få återkrav på miljoner kronor eller att få gå igenom integritetskränkande bedömningar där de får uppge hur många minuter de behöver för att gå på toa, duscha eller gå på promenad.
Personliga assistenter runt om i landet sägs upp. Går man i daglig verksamhet får man i vissa kommuner en habiliteringsersättning på 30 kronor per dag. Funktionsnedsatta isoleras mer och mer för att de helt enkelt inte får rätt till ledsagning, vilket gör dem beroende av anhöriga eller tvingar dem till isolering i hemmet.
Hur blev det bättre för personer med funktionsnedsättningar tack vare Sverigedemokraterna?
Herr talman! Jag tackar för frågorna från ledamoten Awad.
Vi jobbar ständigt, och har jobbat ända sedan den dag vi kom in i riksdagen, med att göra det bättre för människor med funktionsnedsättning. Carina Herrstedt har sedan dag ett kämpat för deras rättigheter, och hon har också fått igenom många olika saker på vägen hit. Det var inte särskilt mycket medvind från något annat parti i början, men så småningom har vi ändå lyckats driva igenom flera saker.
Under denna mandatperiod har vi bland annat inrättat ett nationellt kompetenscentrum för frågor om intellektuell funktionsnedsättning och autism. Vi har tagit ett nytt steg för att implementera nationella mål för funktionshinderspolitiken.
Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att förbättra förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning att komma i arbete. Jag tycker att vi har kommit fram med flera olika saker som gör det bättre för människor med funktionsnedsättning. Alla de saker som ledamoten Awad staplade på varandra om indragna assistanstimmar är ingenting som startade i september 2022. Detta har pågått under en lång tid, och nu sitter vi här med stora problem i samhället och med problem inom assistans och ledsagning och så vidare. Detta är saker som har pågått under en lång tid. Vi i Sverigedemokraterna driver dessa frågor, precis som ni har hört under mitt tidigare anförande.
Herr talman! Här rabblas upp ett antal saker som man har gjort för att möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att vara lika delaktiga i samhället som alla andra. Jag säger inte att Sverigedemokraterna och regeringen inte har gjort någonting, utan jag menar att man inte har gjort tillräckligt mycket. Man behöver prioritera upp och om i de frågorna.
Genom åren har man gjort till sin retoriska och politiska agenda att beskylla en hel grupp av människor, alltså personer med invandrarbakgrund, för att de skulle vara orsaken till en rad olika samhällsproblem. Sedan visar det sig att när det nu är den lägsta asylinvandringen på 40 år har det ändå inte blivit bättre för dem som man anser är sina egna, till exempel personer med funktionsnedsättning. Det har ju blivit sämre för dem under Sverigedemokraternas ledning tillsammans med regeringen.
Jag har gett ett antal exempel som rör rätten till assistans, integritetskränkande bedömningar av assistansen, att personliga assistenter sägs upp runt om i landet, habiliteringsersättningens låga nivåer som blir slavliknande och att funktionsnedsatta isoleras mer och mer. De är också överrepresenterade bland fattiga och bland dem som utsätts för våld ute i samhället. Det har inte blivit bättre med Sverigedemokraterna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning
Vilka är de största förändringarna man vill göra för den gruppen?
Herr talman! Jag tackar ledamoten Awad för hennes frågor.
Det lät lite annorlunda nu, att vi ändå har åstadkommit någonting under mandatperioden. Det är trevligt att ledamoten Awad faktiskt ser att det händer saker och att det inte står helt stilla.
Jag får återkomma till att problemen med att bedöma assistansbehov har funnits långt tidigare. Det startade inte med något nytt regleringsbrev när Tidöpartierna kom till makten. Det är något som har utvecklats under en lång tid. I stället för att fatta beslut som följer LSS väljer man att pröva lagen i domstol. Det är ett felaktigt sätt att använda lagen. Lagen är en rättighetslag, och den ska inte prövas på så sätt att man ska bevisa sina behov. Lagen ska erbjuda assistans. Den är en rättighetslag. Man ska inte behöva kämpa och överklaga beslut. Det är helt felaktigt.
Om man hade slopat alla prejudicerande domar och gått tillbaka till LSS som den ser ut precis nu hade man kommit ifrån många av problemen. Det är inte sittande regering som har skapat problemen.
Vad gäller ledamoten Awads påstående att vi ser till de våra först, ser vi inte till någon först när det gäller de med funktionsnedsättning. Vi ser till alla, och det kvittar om man råkar ha svensk bakgrund eller annan bakgrund. Alla som har funktionsnedsättningar ska få den hjälp de behöver.
(Applåder)
Herr talman! Tack, ledamoten Olin, för anförandet! Det var mycket klargörande när det gäller Sverigedemokraternas hållning i förra årets diskussion och de beslut som fattades då.
De ställningstagandena ledde fram till tillkännagivanden om bland annat ledsagningarna och att regeringen borde se över förutsättningarna för avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning och för att reglera den insatsen i en särskild lag. Då stod Sverigedemokraterna bakom det. Det gjorde också mitt parti. Det gjorde även Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet.
I det betänkande vi debatterar i dag står Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet fortfarande bakom att ledsagning behöver regleras i särskild lag och vara avgiftsfri. Det behöver ske skyndsamt.
Sverigedemokraterna står inte bakom det i år. Ledamoten Olin sa i debatten att man hade kunnat göra det men att det inte vore konstruktivt. Ledamoten sa också att det tyvärr inte har hänt så mycket men att man hoppas att det kommer att hända någonting snart.
När jag lyssnar till diskussionen undrar jag varför Sverigedemokraterna helt plötsligt har lagt sig platt i den här frågan. Vi här i kammaren vet ju att det är ett faktum att den regering vi har i dag kan gå till Rosenbad varje dag helt och hållet beroende av att Sverigedemokraterna ger dem tillåtelse att göra det. Det är Sverigedemokraterna som legitimerar den politik som bedrivs av den här regeringen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning
Frågan är därför varför det här inte längre är av betydelse för Sverigedemokraterna.
Herr talman! Tack, ledamoten Sundin, för dina frågor!
Jag förstår att det kan kännas frustrerande att det inte blir ett tillkännagivande även denna gång, och jag förstår att oppositionspartierna står bakom sina reservationer.
Som jag redan har förklarat är detta frågor som vi inte på något sätt släpper eller inte tycker är viktiga. Vi tycker att de är jätteviktiga, och vi vill se en lösning när det gäller både ledsagning och indexering av schablonersättningar.
Precis som ni säger har det kanske inte hänt mycket. Men varför skulle det hända mer för att det blir ett tillkännagivande till? Det är som att läraren ställer samma fråga en gång till när eleven ändå inte svarar. Då får vi försöka med andra vägar, och det gör vi nu genom att diskutera med våra Tidökollegor och försöka driva det på det sättet.
Det är jätteviktiga frågor. Ingen vill mer än jag se att det fattas beslut om både ledsagningen och schablonfrågorna.
Herr talman! Ledamoten! Jag vill betona att det inte är ett tillkännagivande i sig som är av betydelse här, även om det är en kraftfull signal.
Det jag tror att många hör i den här diskussionen är precis motsatsen till det ledamoten Olin säger. Det låter precis som att man har släppt frågan om ledsagning. Man säger att den är viktig, men man säger att man vill ta den diskussionen direkt med regeringen. Frågan är då på vilket sätt man gör det. Signalen i den här kammaren, att man inte ställer sig bakom samma beslut som man gjorde förra året, är ju att man inte driver frågan.
Vad, mer specifikt, har Sverigedemokraterna för avsikt att göra för att se till att vi får till en utredning som syftar till att ledsagning ska regleras i en särskild lag och att den kan vara avgiftsfri och därmed tillgänglig för dem som behöver ledsagning? Vad tänker Sverigedemokraterna göra?
Herr talman! Tack, ledamoten Sundin, för dina frågor!
Vi vill att dessa fyra frågor ska lösas så fort det någonsin går. Men vi vet alla att det kan ta tid på departementen. Det är många saker som har legat och malt under tidigare regeringar. Det kan ta tid även under den här regeringstiden. Vi har drivit igenom fler beslut under denna mandatperiod än många regeringar har gjort under flera mandatperioder. Det jobbas stenhårt på att lösa frågor.
Vi tycker att ledsagningen är jätteviktig. Och jag tycker att det har framgått med all önskvärd tydlighet var Sverigedemokraterna står i frågan. Och det är precis likadant med schablonersättningen. Vi vill att det ska drivas, och vi vill att det ska komma framåt så fort som möjligt.
Hur vi sköter våra diskussioner inom Tidöpartierna är definitivt ingenting som jag kommer att stå och redogöra för här i kammaren. Det är något som görs på vår kammare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning
Vi står bakom att dessa frågor ska drivas och att de ska komma i hamn. Det förväntar vi oss också att de gör.
