Magnus Resare (M) om Arbetskraftsinvandring

Fru talman! Inledningsvis vill jag gärna för tittare och andra göra det väldigt klart att det försörjningskrav vi talar om här bara rör människor som kommer från länder utanför EU. Jag tycker att det är väldigt viktigt att det kommuniceras ut.

Jag tänkte inte vara sämre än den föregående talaren, Ola Möller, med att sätta detta ämne i en historisk kontext. Jag har ett intresse av att ibland handla på auktioner. Jag brukar leta efter antikviteter på olika auktionssajter. Som alla samlare med någon form av självinsikt vet måste man avgränsa sitt samlande till någonting. Jag och min flickvän har valt att avgränsa det till metallföremål som hennes förfäder har gjort i detta land. Från någon gång på 1700talet till någon gång på 1800talet var olika förfäder till henne aktiva som smeder här.

De kom hit som arbetskraftsinvandrare. Hennes familj var valloner och kom hit som arbetskraftsinvandrare för att hjälpa till med det svenska metallarbetet, eftersom vi inte hade tillräckligt duktiga smeder själva här i landet. Först höll de på mycket med att göra vapen så att vi kunde bygga en stark krigsmakt. Sedan började en del göra andra föremål, som vaser, skedar eller vad det nu kan vara. Utan arbetskraftsinvandring hade jag alltså inte haft min kära Isabelle.

För att fortsätta i någon form av historisk kontext har jag det senaste året också intresserat mig lite för marinarkeologi, och skeppet Vasa är väl intressant att nämna även i detta sammanhang. Skeppet Vasa är någon form av symbol för hela den svenska stormaktstiden, och det byggdes av duktiga holländska och belgiska hantverkare och skeppsbyggare som kom hit.

Nu kanske någon lustigkurre kan tycka att Vasaskeppet inte är någon symbol för ett gott hantverk. Då ska man ha med sig att de skepp som byggdes efter att Vasa förliste gjordes om lite och tjänade den svenska krigsmakten väl. De var väldigt framgångsrika i det de gjorde när de var nere och krigade och byggde Sverige som en stormakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring

Nu tror jag inte att Gustav II Adolf kanske diskuterade försörjningsstöd så mycket på sin tid. Jag tror inte att han diskuterade så mycket alls med andra. Han tog nog beslut, och så fick det bli som han tyckte. Men om han hade diskuterat försörjningskrav tror jag att det hade varit i en lite annan kontext än det är nu. På den tiden kanske man behövde betala sin hyra och sätta mat till sig och sin familj på sitt bord. Dagens samhälle är ju lite mer komplext än så.

I dagens samhälle handlar försörjning inte enbart om att betala sin mat och sin hyra. Det är ju så att den som kommer hit för att arbeta också har rätt att ta med sig sin partner, som har rätt till operationer om man behöver det. Man har rätt att ta med sig sina barn, som har rätt till skola, förskola och att åka buss till fotbollsträningen och allt vad det kan vara. Allt detta finansieras genom att man jobbar och betalar tillräckligt mycket i skatt.

I dag är medianlönen i Sverige ungefär 35 000 kronor. Även med den medianlönen vet vi ju att välfärden alltid behöver mer pengar. Det är klart att om man fyller på med en massa människor som tjänar långt under medianlönen kommer alla andra att vara tvungna att hjälpa till för att lyfta upp så att man får råd med skola, buss, pensioner och allt vad det här landet behöver.

Jag tycker att vi behöver lyfta blicken lite när det gäller försörjningskrav och se vad en svensk försörjning verkligen är. Jag tror att det är någonting mer än att tjäna 13 000 i månaden, som det var tidigare. Då har vi inte möjlighet att betala allt det vi vill att vår välfärdsstat ska stå för.

Det handlar också om att få in arbetslösa människor på arbetsmarknaden. Vi vet att det finns hundratusentals människor som i dag står utan jobb och som borde kunna ta jobb. De borde kunna ta enkla jobb. I stället för att kosta samhället pengar skulle de kunna generera pengar in i det här samhället. Jag tror verkligen att en hel del av de människor som är här är fullt kapabla att ta en hel del av de arbeten vi historiskt sett har gett människor från alla möjliga delar av världen utanför Europa. Det ska den här debatten också handla om.

Vi står med en integrationsskuld. Det vet vi. Flera tidigare regeringar har varit alldeles för dåliga på att få människor att lära sig svenska och kanske lära sig läsa, räkna och allt man behöver för att kunna ta ett jobb i Sverige. Det arbetar vi med just nu. Vi försöker få till bra integrationsåtgärder så att de människor som är här enklare ska kunna ta sig ut i arbetslivet. Men vi står alltjämt med en skuld, vilket inte minst tidigare regeringar ska skyllas för. Sverige tog in hundratusentals människor år efter år. Dem ska vi få in i arbete, men de behöver lite hjälp på vägen.

Jag skulle vilja lyfta den dialog som vi har fört med branschorganisationer. Jag tycker att den har varit konstruktiv.

Jag skulle särskilt vilja lyfta Gröna arbetsgivare, som jag har träffat ett par gånger och som jag har för avsikt att träffa igen. Jag tycker att de är väldigt konstruktiva i sitt sätt att föra dialog. De förstår att det här är en del av Tidöavtalet och att man har kommit överens om det här, men de är också väldigt noga med att beskriva riskerna med att vissa arbetsgrupper kanske inte kan få 100 procent av medianlön. Därför är det oerhört viktigt att vi för en tät och nära dialog nu när vi eventuellt ska höja kravet till 100 procent av medianlön, så att vi kan göra vissa undantag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring

Jag tror att vi kommer att få se bra undantag – och flera undantag – i de branscher där det kommer att behövas. Det är till exempel jätteviktigt att vi har ett jordbruk som funkar i det här landet, och om vi inte kan kompetensförsörja jordbruket från Sverige eller andra länder i Europa måste vi kanske få hit människor från tredjeland. Då är det jätteviktigt att det fungerar. Det är en beredskapsfråga; blir det krig eller annan kris i världen – det kan vara missväxt i resten av världen – måste det svenska jordbruket stå starkt.

Där vet jag att regeringen är lyhörd, och vi kommer så småningom att återkomma med vilka yrkesgrupper som blir undantagna från de försörjningskrav vi inför.

Någonting positivt med försörjningskravet och de reformer vi har genomfört på arbetskraftsinvandringssidan är att den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen nu kan ta sig hit på ungefär en månad. Tidigare tog det kanske ett halvår att få ett arbetstillstånd i Sverige, och nu går det på ungefär 30 dagar.

Vi vet att folk tidigare sa nej till att komma till Sverige, för innan du hade fått ett arbetstillstånd i Sverige kunde du vara igång och jobba i någon annan del av världen. Det fick folk att dra sig för att välja Sverige som land att åka till om de var högkvalificerade inom en viss yrkesgrupp. I dag ser vi att de kommer hit, för du hinner inte ens flytta ut ur lägenheten i ditt hemland innan du kan vara igång och arbeta i Sverige. Det är otroligt positivt, och jag vet att även branschen har varit väldigt positiv till det. Vi har fått de signalerna till oss, och det är jag jätteglad för.

Vad gäller Socialdemokraternas arbetsmarknadsprövning tycker jag inte att det är någonting bra. Jag tycker att arbetsgivaren faktiskt ska få välja vilka som ska komma hit så länge de uppfyller kraven för ett svenskt arbetstillstånd lönemässigt, bidrar till vår välfärd och bidrar till företagens möjlighet att växa och skapa välstånd i det här landet. Försörjningskrav handlar inte om att undanta företagen möjlighet att anställa den de vill, utan det handlar om att vi har regler för att få ett uppehållstillstånd i Sverige. Om man kommer hit måste man ändå vara med och bidra till det gemensamma.

Med de orden skulle jag vilja yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Sander (M).

Fru talman! Om det sistnämnda får regeringen återkomma. Jag svarar inte för regeringen, utan jag inväntar också besked i den frågan. Men det kommer säkerligen att komma, och då kan vi debattera exakt hur det blev.

Ja, det är absolut jättemånga som tjänar under medianlönen. Precis som du säger, Jonny Cato, är det exakt hälften av landets invånare. Det jag menar, och min poäng, är dock följande: I ett samhälle där en del tjänar över och en del tjänar under medianen blir det någonting bra av det som ligger i mitten. Men om man bara fyller på dem som tjänar under får ju alla, även de som är med och tjänar under medianen, vara med och lyfta dem som tillförs i den undre kategorin.

Därför vill vi att folk som kommer hit ska tjäna medianlön eller så småningom mer. Just nu har vi sagt att nivån ligger på 80 procent, och det är okej. Senare kommer en hel del yrken att vara undantagna, nämligen de där vi inte kan hitta kompetensen i Sverige, och då kommer det att vara okej. Det är nämligen inte så enkelt som att man bara genererar välstånd utifrån den löneinkomst man har, utan man genererar också en del välstånd genom att ens företag kanske säljer en produkt till någon annan och så vidare. Jonny Cato förstår hur det där fungerar.

Vi är alltså helt klart positiva till att folk kommer hit och jobbar, men vi är också positiva till att de är med och i så stor utsträckning som möjligt finansierar det de kostar landet. Kommer det hit någon som jobbar för 17 000–18 000 i månaden och har med sig en partner och ett antal barn är det klart att de personerna kostar vårt samhälle pengar varje månad.

Jag tycker ändå att det är rimligt att man är med och finansierar barnens skola, en operation för ens partner eller vad det nu kan vara som man faktiskt får rätt till. Det är sunt att man har rätt till det, för man är ändå med och bidrar, men vi har varit tvungna att få ordning på den modell som har gällt tidigare. Den var nämligen inte rimlig. Var och en förstår ju att man med 13 000 kronor i månadslön inte bär sin kostnad.

Fru talman! Jag har aldrig någonsin sagt att jag inte bär ansvar för regeringens politik. Det är klart att vi gör det, i allra högsta grad – vi är ju med och arbetar med regeringen. Det jag sa var att vi inte svarar för när ett visst förslag kommer att träda i kraft eftersom det fortfarande bereds i Regeringskansliet. Det förstår nog Jonny Cato också, men man kan förstås vara rolig och använda sluggerretorik.

Jag tycker på fullt allvar att det är rimligt att den som kommer till Sverige är med och bidrar till den allmänna välfärden, att man drar sitt strå till stacken och att man finansierar det som ens barn, hustru eller man får ta del av. Jag ser inte hur Centerpartiets Sverige ska bära sig. Man vill över huvud taget inte ha några lönekrav, utan den som vill jobba några timmar i månaden kan få komma hit och ta med sig sin familj, som får tillgång till hela vår välfärdsstat.

Jag tycker att det är superrimligt att vi försöker få ut de hundratusentals människor som finns här i landet i arbete. Jag tror att de är fullt kapabla att ta jobb. Det är säkert jättemånga där ute som varje dag bara sitter och längtar efter att få en arbetsplats att gå till.

Vi kommer att arbeta med integrationsåtgärder och bidragstak. Vi kommer att jobba dag och natt för att få dessa människor i arbete så att vi kan få tillbaka det Sverige som fanns före den regering som du var med och stöttade, Jonny Cato. Den satt i åtta år och gjorde kaos av det här landet.

Herr talman! Jag har aldrig någonsin påstått att de människor som tjänar under medianlönen inte bidrar till vårt samhälle. Mitt parti premierar verkligen arbete. Vi sänker skatten för dem som går till jobbet och sliter varje dag. Jag har aldrig någonsin påstått det där.

Det jag påstår är att om Sverige har en medianlön som ligger på en viss nivå kommer det att behövas sådana som tjänar mer. Vårt samhälle går ut på att några tjänar jättemycket och att andra tjänar lite mindre. Alla är med och bidrar så gott de kan. Men om vi bara fyller på med människor som tjänar väldigt lite utarmar det vår totala välfärdsmodell på sikt. Vi behöver ha människor som tjänar mer pengar. Så många som möjligt ska jobba. Så många som möjligt ska betala så lite skatt som möjligt, men de ska ändå betala skatt och dra sitt strå till stacken för vår välfärds skull. Mitt parti kämpar bara för att få så många människor som möjligt i arbete. Vi tror på människor som jobbar, och vi tror att människor vill jobba.

Vad gäller Umeå tycker jag att det är bedrövligt att vi inte utbildar tillräckligt många människor här i landet som kan ta dessa jobb. Det är anmärkningsvärt att vi inte får ut de hundratusentals arbetslösa människor i arbete i dag, så att de kan ta jobb inom äldreomsorgen.

Om man har varit ett regeringsbärande parti i åtta år och inte fått ut dessa hundratusentals människor i arbete måste man dock se sig själv i spegeln. Jag minns att socialdemokratiska statsministrar, understödda av Miljöpartiet, sa för 15 år sedan att vi behövde en jättemigration till vårt land för att rädda äldreomsorgen, och det kom människor för att jobba där. Men vad gjorde man med dem när de kom hit? Man utbildade dem inte och gav dem inte ens språket. Nu måste vi ta hit människor från tredjeland i stället för att använda den arbetskraft som vi har och som för bara några år sedan var grunden till hela den retorik som gick ut på att man tog hit människor till Sverige som skulle jobba inom dessa yrken. Men de har inte kommit ut i jobb. Det finns hundratusentals arbetslösa i dag.