Anders Karlsson (C) svarade Elin Nilsson i en replik om Jakt och viltvård i debatten ”Protokoll 2024/25:73 Onsdagen den 19 februari” den 19 feb 2025.
Elin NilssonL· i en replikÄven jag reagerade på det som ledamoten Karlsson sa här i sitt anförande. Även jag bor i ett väldigt vargtätt län, Örebro län. Jag och Kjell-Arne och även Sofia Skönnbrink bor där det kanske är som tätast och har varit…Fru talman! Vi debatterar nu jakt och viltvård, och jag yrkar bifall till reservation 19 under punkt 14 om jakt på säl.
Vi har i dag fått höra att en ny jaktlagstiftning är på gång. Detta är något som Centerpartiet driver och helt ställer sig bakom. Vi ser ett behov av en ny jaktlagstiftning, inte minst på grund av det som har hänt med EU-lagstiftningen och implementeringen av den. Detta måste ske på ett sätt som Sverige anser är rätt. En del är bra medan annat inte alls är bra. När det gäller exempelvis godkännande av fällor för vildsvin borde ett godkännande för hela EU räcka, men där är vi inte i dag.
Det är viktigt att jaktlagstiftningen håller fast vid detta med lokala beslut. Lokala beslut är en svensk tradition som måste ge tydliga avtryck även i fortsättningen både på svensk nivå och i EU.
Dagens förvaltning och förvaltningsplan via Naturvårdsverket fungerar bra i många fall men lite mindre bra i en del fall. Vi har en lång tradition av älgförvaltning. Det har dykt upp en diskussion om bland annat skador på skog. Samtidigt ser vi en minskad population. Det ser dock inte likadant ut över hela landet. I vissa områden är antalet älgar ungefär detsamma som tidigare. Det är alltså viktigt med en lokal förankring när det gäller älgskötseln för att förstå hur populationen ändrar sig. Där det finns färre älgar har skogsägarna och jägarna kanske en samsyn och vill ha tall för att älgarna ska få mat. Så är det inte mellan stora skogsbolag och jägare. Där är målkonflikten ganska tydlig.
Den del som har blivit bättre och där jag ser en stor förändring i besluten är vildsvinsjakten. Lite längre tillbaka i tiden fanns inga vildsvin ute i markerna. Egentligen är det fråga om brist på tillsyn av inhägnader av länsstyrelsen som gjorde att vildsvin kom ut i all mark.
Det var en stor ökning av vildsvinsbeståndet i Sverige, men nu har beståndet sänkts till en betydligt bättre nivå. Vi har diskuterat varför vi har lyckats, och det beror på att verktygen har blivit fler. Inte minst har det blivit bättre med vapen med mörkersikte så att man kan jaga på den tid på dygnet när vildsvinen är aktiva. Det är något som har stor betydelse. Vidare har man varit mer restriktiv med utfodringen. Just i fråga om utfodring finns mer att göra, till exempel genom att vara mer restriktiv med åtling. Då är det lättare att hålla dem i schack.
Något nytt som har dykt upp är att dovhjort betar och tär på samma foder som ska gå till tamboskapen. Det går inte att jämföra med vildsvinen. De förstör fodret, och det kan skapa problem i nästa led med till exempel mastit hos korna, stenar som förstör maskiner och så vidare.
Ett större bekymmer är vargfrågan, och den har diskuterats flera gånger i dag. Vargen är och kommer att vara ett problem även i fortsättningen, oavsett antalet. Problemet med vargen är att även en liten population har ett mönster med att stöta ifrån sig handjuren, och de rör sig över stora områden. Ett enskilt djur kan skapa stor oreda där det finns tamboskap.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård
Det har varit ett stort fokus på antalet vargar. Jag tror att det skulle bli lite mindre fokus på antalet om vi kunde flytta vargar till andra vargbestånd i landet. Där det finns tamboskap är det inte lämpligt med varg, och då måste vi tillåta ett helt annat sätt att hantera vargen. Därför blir jag frustrerad över att vi, som i år, inte uppnår antalet vargar som skulle avlivas. Här är det vargar kvar trots att vi vet vilken skada en enskild individ kan göra.
Jag tror att vi kan hitta en lösning. Men skrivningarna är nu sådana att vargar ska vara jämnt fördelade över landet, och det innebär den största begränsningen för att få en hållbar vargförvaltning. Om vi kunde lyckas få igenom att närvaro av tamboskap innebär att varg inte tillåts i någon större utsträckning skulle det vara enklare att komma fram. Centerpartiet vill se en licensjakt på varg eller att vargar som inte skjuts flyttas till områden där det finns varg så att antalet områden minskar.
Frågan om säl och skarv är också viktig. Det är inte samma typ av brukare som drabbas, utan här är det fiskare som drabbas. Vi har lyssnat på vad problemet med säl och skarv är för fiskarna, och vi har tidigare varit inne på att det går att använda andra metoder för att fiska när det finns säl och skarv. Men den metod som fiskarna har gått över till, inte minst fiskare på östra sidan, är småskalig tråljakt. Anledningen är att det inte fungerar när säl- och skarvtrycket ökar.
Det finns vägar framåt för att få ordning på problemet, och det är otroligt viktigt att få fram något som fungerar. En av de enskilt viktigaste frågorna att hantera är att komma till rätta med säl och skarv. Vi har inte lång tid på oss. Speciellt när det kommer andra beslut som går emot fiskarna kan denna fråga bli spiken i kistan, och då får vi inte tillbaka dem och kan därmed inte lyckas med en självförsörjningsgrad på den nivå som behövs för Sverige.
Fru talman! Jag tackar Anders Karlsson för anförandet. Det var mycket i anförandet som jag absolut kan ställa mig bakom, men jag vill ändå ställa en fråga om en sak.
Ledamoten tog upp vargfrågan och påpekade att vi bör begränsa var vargen får befinna sig. Jag noterar att det sker renskötsel på halva Sveriges yta, och där finns ingen vargstam. Vargen trivs inte där.
Sedan ska det inte finnas varg där det finns tamboskap. Då finns det inte så många områden kvar där det kan finnas varg. De kan finnas hemma hos mig, Elin Nilsson och Sofia Skönnbrink och några till i den här lokalen. Är det Centerpartiets åsikt att vargstammen ska koncentreras till den del av Svealand där vi befinner oss, med småbrutet landskap, skog och sjöar men inte så mycket tamboskap? Ska vargen koncentreras till de bönder och lantbrukare som finns där? Då kan de bara stänga och lägga ned.
Fru talman! Mig veterligen finns tamboskap även i de områden som ledamoten och de övriga nämnda ledamöterna här i kammaren kommer från. En väg är att begränsa varg i de områden där det finns tamboskap.
På kartorna är det uppenbart vilka områdena är. Jag delar ledamotens uppfattning att det inte finns många ytor kvar där varg passar in i det svenska landskapet. Det är en problembild.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård
170 vargar är inte många individer. Att i kvarvarande landskap hantera 170 individer är absolut möjligt. Jag tycker absolut att man bör utreda möjligheten att hantera dem.
Fru talman! Jag tackar Anders Karlsson för svaret.
Jag blir ändå bekymrad av svaret. 170 vargar är inte så mycket, säger Anders Karlsson. Tack vare vargjakten i min del av världen de senaste åren har koncentrationen av vargar minskat, men Värmland har ändå varit berört av en fjärdedel av Skandinaviens samlade vargstam. Det har verkligen varit ett tryck i mitt län, och vi har sett hur vargarna har spritt sig vidare österut mot Örebro. Det gäller även vidare upp mot Gävleborg. Det är där, i Mellansverige, vi har koncentrationer – enorma koncentrationer med tanke på hur många vargar vi har av Skandinaviens samlade vargstam.
Om vi koncentrerar de här 170 vargarna, eller hur många vi nu klarar att komma ned till, i det här området kommer det att innebära kroken på dörren för våra lantbrukare. Det kommer att innebära att vi kan lägga ned allt vad jakt heter. Det kommer att påverka dem som bor och lever på landsbygden. Man kan inte fortsätta med sitt liv och sin hobby som tidigare.
Jag ställer mig väldigt frågande till just detta att vargstammen ska koncentreras till de här tre områdena. Jag är rädd, fru talman, att vi då kommer att få enorma problem inom de områdena i stället. Vi kommer alltså inte åt kärnan. Det viktiga är ju att få ned antalet individer och inte minst att få bort de skadegörande.
Fru talman! Jag hör vad ledamoten Kjell-Arne lyfter fram här och vad han är rädd för.
Jag tror i och för sig inte att detta behöver bli ett bekymmer. Jag ser samtidigt den problematik som ledamoten talar om.
Låt oss titta på detta och utreda den här delen! Hur skulle detta kunna se ut? Det finns en problematik, som vi varit inne på, om vi drar ned antalet väldigt lågt. Men har vi inte jakt på vargen får den ett annat beteende, som inte fungerar.
I Baltikum, som har betydligt fler vargar, har man licensjakt. Där har man också betydligt färre problem än vi i dag har i Sverige.
Fru talman! Även jag reagerade på det som ledamoten Karlsson sa här i sitt anförande.
Även jag bor i ett väldigt vargtätt län, Örebro län. Jag och Kjell-Arne och även Sofia Skönnbrink bor där det kanske är som tätast och har varit det över tid. Menar ledamoten att Örebro och Värmland ska bära hela vargpopulationen ensamma?
Är det inte bättre, om vi nu minskar stammen något, jagar mer frekvent och förändrar beteendet hos vargen så att den blir mer skygg, att vargen får sprida sig över Sverige och att vi har bättre verktyg för skyddsjakt? Eller ska vi som bor i Örebro län och i Värmlands län bära hela det här ansvaret, som faktiskt är nationellt?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård
Fru talman! Tack, ledamoten Elin, för din fråga!
Nej, det är inte min avsikt alls. Jag ser framför mig att när vi minskar vargantalet på totalen kommer trycket totalt sett att bli mindre. Det är inte säkert att vi får den här vandringen söderut som ledamoten beskriver kan ske.
Däremot kanske man skulle titta lite mer på vargbeståndet och inte bara titta landsmässigt. Vi har ju i dag vargar i Norge, i Finland och i Sverige. Vargen är ju inte alltid säker på vilket land den befinner sig i, så man kanske skulle titta lite mer på helheten. Det gör man i Europa när man ser att antalet har blivit för stort i vissa områden.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Karlsson för svaret, även om jag inte är nöjd med detsamma.
Det jag hör är att vi ska minska vargstammen så att de vargar som finns kan stanna i Örebro och Värmland. Är det inte bättre att stammen sprider ut sig, också söderut, så att vi får en minskad påverkan över Sverige? Det är ju faktiskt ett delat ansvar.
Vi måste hitta balans i vargförvaltningen, och det är inte balans att de flesta av vargindividerna finns på en så begränsad yta i Sverige. Vi behöver faktiskt dela på det ansvaret.
Regeringen behöver också ta ansvar – vilket den gör – för förbättrade möjligheter till licensjakt och skyddsjakt och samtidigt se till att man kan få sätta upp rovdjursavvisande stängsel och sådant. Men är inte ansvaret delat?
Fru talman! Vi har egentligen inte olika åsikter om detta. Jag säger inte att området som ledamoten Elin kommer från ska bära en större börda. Vad jag säger är att vi ska ha ett minimum av varg där vi har väldigt tätt med tamboskap, för de fungerar helt enkelt dåligt ihop.
Rovdjursavvisande stängsel kan fungera lite i början. Men klarade inte länsstyrelsen av att hålla vildsvinen på rätt sida är jag inte säker på att vi kommer att klara av det här med rovdjursavvisande stängsel på de här stora ytorna när underhållet ska hanteras över tid.
Låt oss titta på detta och hitta områden där vi skulle kunna ha vargarna! Men jag ser det faktiskt inte som en bra åtgärd att ha dem jämnt utspridda över landet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)
Jakt och viltvård
