Helena Vilhelmsson (C) svarade Camilla Rinaldo Miller i en replik om Integration och jämställdhet i debatten ”Protokoll 2024/25:51 Måndagen den 16 december” den 16 dec 2024.
Camilla Rinaldo MillerKD· i sitt anförandeVi kristdemokrater står bakom regeringens politik, och jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Vi behöver gemensamt bygga ett samhälle där alla får förutsättningar att delta och bidra. Varje…Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom regeringens politik, och jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Vi behöver gemensamt bygga ett samhälle där alla får förutsättningar att delta och bidra. Varje människa har ett oersättligt värde och är en avgörande pusselbit i ett starkt, fungerande samhälle. Sverige behöver hålla ihop. I detta är arbetet mot utanförskap och normer som inte ger flickor och kvinnor samma möjligheter som pojkar och män högt prioriterat.
I dag debatterar vi regeringens budgetförslag för 2025 om integration och jämställdhet. Det är områden som ligger oss kristdemokrater särskilt varmt om hjärtat. Jag kommer att beröra båda områdena i mitt anförande, då det inte är möjligt att sätta upp sig två gånger på talarlistan. I mitt anförande vill jag lyfta upp några av de konkreta åtgärder som budgeten möjliggör samt Kristdemokraternas värderingar som kan fördjupa detta arbete.
Fru talman! För ungefär en och en halv vecka sedan hade jag förmånen att här i riksdagen träffa organisationen Kvinna till Kvinna tillsammans med några fantastiska tjejer - jag kan nog kalla dem det, eftersom de var yngre än jag - eller kvinnor som går en ledarskapsutbildning. Jag hade också förmånen att efter vårt möte visa dem runt i vår fantastiska riksdagsbyggnad.
Det var otroligt inspirerande och samtidigt lite sorgligt att träffa dessa kvinnor. Till exempel berättade en tjej att hon i maj fick sin legitimation som socialsekreterare men att det, beroende på hennes namn och bakgrund, har varit svårt att få jobb. Det har sin grund i både synliga och dolda fördomar. Vi vet att det finns en brist på personer inom denna yrkeskategori. Ändå kan hon inte få jobb. Ska det vara så i Sverige 2024?
Här får faktiskt alla vi partier i riksdagen erkänna att vi har misslyckats och att det nu bara handlar om att jobba framåt för bättre integration och jämställdhet för kvinnor med invandrarbakgrund. Om vi inte fortsätter att arbeta mot hedersförtryck och tar itu med krafter som enbart baserat på kön vill begränsa människors friheter och rättigheter kommer vi bara att stå och stampa.
En idé som föddes dagen då Kvinna till Kvinna var här i riksdagen var att kvinnor med invandrarbakgrund under en dag nästa år i samband med internationella kvinnodagen den 8 mars ska ges möjlighet att skugga eller praktisera hos oss kvinnliga riksdagsledamöter. Det ser nu ut som att vi kan lösa detta och kan planera för att vi kvinnor i riksdagen i vår, före internationella kvinnodagen, kan ha en kvinna som går vid vår sida under en dag. Jag tror att det kan bli en tydlig manifestation; vi låter kvinnor med invandrarbakgrund ta större och tydligare plats i vårt samhälle och ger dem en möjlighet att integreras i arbete och i samhällsgemenskap.
Fru talman! Vad har då regeringen gjort, och vad ytterligare föreslår regeringen ska göras i kommande budget?
På jämställdhetsområdet prioriteras i budgeten satsningar på att minska kvinnors ekonomiska utsatthet, särskilt insatser för att fler kvinnor ska lämna osäkra anställningar och övergå till stabila arbeten. Det är något som vi som parti stöder helhjärtat.
När det kommer till området integration avsätts i budgeten resurser för att stärka nyanländas språkinlärning och anställbarhet. Det satsas bland annat på fler platser i sfi och på ett nytt, flexibelt etableringsprogram med möjlighet att förlänga insatserna upp till fem år för dem som behöver det. Vi kristdemokrater ser positivt på detta, eftersom vi menar att en god start i Sverige börjar med språket och att det är en viktig och avgörande väg in i arbetslivet.
Fru talman! Samtidigt vill jag lyfta fram familjens centrala roll i att främja jämställdhet och integration. Kristdemokraterna ser familjen som samhällets grundsten och menar att en trygg familjemiljö är avgörande för att både män och kvinnor men också barn ska kunna blomstra.
Vi förespråkar till exempel flexibla föräldraförsäkringar och utökat stöd till familjer, för att man ska kunna kombinera arbete och omsorg. Vi menar att en stark familjepolitik också stärker integrationen. Familjer med invandrarbakgrund som känner sig trygga i sin ekonomiska och sociala situation har bättre förutsättningar att delta aktivt i samhället. Och det bidrar till en snabbare etablering för både vuxna och barn. Då kommer vi att kunna uppnå verklig integration. Det är i sin tur livsviktigt för att vi ska nå övriga mål, som minskat utanförskap och ökad jämställdhet i våra utsatta områden.
Fru talman! Sammanfattningsvis innehåller budgeten för 2025 flera lovande satsningar. Men vi kristdemokrater ser också att politiken behöver kombineras med en tydligare värdegrund. Det handlar om att uppmuntra ansvarstagande och egenmakt samtidigt som vi ger stöd där det behövs.
Genom att kombinera vår politik för integration, jämställdhet och familj kan vi skapa ett Sverige där alla har möjlighet att växa, bidra och känna sig hemma. Det gör vi bäst tillsammans för ett starkare samhälle.
Fru talman! Jag är jätteglad att Camilla Rinaldo Miller tog upp mötet med Kvinna till Kvinna, som jag också deltog i. Det är fantastiskt att se unga kvinnor som är oerhört driftiga, trots att många tittar på dem och bara ser en kvinna med somalisk eller etiopisk bakgrund med en slöja. Det är oftast det som är problemet, och de tog upp precis det med oss.
Vi fick höra från kvinnorna att det aldrig spelar någon roll att de alltid har en högre utbildningsbakgrund och dessutom alltid är otroligt måna om att prestera mer - inte bara mer än män utan också mer än svenska kvinnor.
Därför är det otroligt viktigt att vi i debatter när vi talar om integration ser till att den strukturella segregation som alltid bestämmer sig för vilka som kan och får lyckas inte får fäste här.
Dessa kvinnor ska inte behöva tänka: "Jaha, jag fick tjänsten. Då betyder det att min kompis Sara inte kan få någon tjänst eftersom vi har fyllt kvoten för slöjbärande kvinnor." Det är ungefär som hur jag ibland känner att andra tänker: "Gött, nu har vi Ciczie här. Då har vi en knegare. Vi behöver inte fler än så."
Hur ska Kristdemokraterna och regeringen genom sin politik se till att alla kvinnor och män och pojkar och flickor men framför allt dessa superdriftiga, fantastiska kvinnor ges möjligheten att lyckas och kunna visa vägen för andra kvinnor så att vi bryter segregations- och integrationsproblemen?
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar Ciczie Weidby för inlägget och frågan. Jag instämmer i att vi hade en fantastisk stund tillsammans med de där tjejerna.
När man ser högutbildade kvinnor som verkligen har ansträngt sig för att komma in i samhället blir man otroligt glad. Man känner en förhoppning om att vi nu är på rätt väg. Samtidigt är det precis som jag sa i mitt anförande att man kan känna en oerhörd sorg när någon säger: "Jag sökte jobbet men fick det inte, och jag vet att det var på grund av mitt namn och min bakgrund."
Här måste vi framför allt jobba tydligt med både synliga och dolda fördomar, något jag också var inne på förut. Vad är det som gör att dessa kvinnor inte får några tjänster trots att de har rätt kompetens? Det kan inte vara så att fördomar får ligga till grund för om någon får ett anställningsbevis eller inte.
Eftersom regeringen lägger extra mycket pengar på jämställdhetsarbetet ser jag att vi är på väg att kunna komma närmare målet att riva hinder, rasera fördomar och komma varandra närmare. Nästa gång den här kvinnan söker en tjänst som socialsekreterare ska hon därför kunna väljas ut först utifrån att hon har rätt kompetens och utbildning och har möjlighet att bidra.
Fru talman! "Komma in i samhället" sa ledamoten. Men dessa flickor är födda i Sverige. De har inte varit i något annat samhälle än i det svenska. Vi måste titta på retoriken så att vi inte genom den bekräftar att de skulle hålla sig utanför samhället. Det handlar inte om något annat samhälle, utan det är samma samhälle som du och jag lever i och som de är födda in i.
De här tjejerna hade dessutom flera konkreta förslag på hur man kan få bukt med detta. Exempelvis kan man ha avidentifierade ansökningar till jobb. Det skulle betyda väldigt mycket, och därigenom kunde man verkligen läsa in vilken kompetens en person har, oavsett kön och annat.
Någon annan ledamot tog tidigare upp en liknande sak som tjejerna också hade tagit upp. Det handlade om rasprofilering i samband med jämlikhetsdata. Om man inte mäter diskriminering kan man heller inte påvisa var den finns och göra något åt den.
Jag har också läst under utgiftsområde 13 i regeringens proposition att det ganska ofta saknas data för att kunna adressera vissa problem. Om man vill veta svaret på flera av dessa frågor och hitta bra lösningar måste man anstränga sig lite grann, skaffa statistik och ställa de frågor som krävs.
Jag hade egentligen en massa andra frågor om familjepolitik och hur Kristdemokraternas familjepolitik främjar jämn fördelning, men det får vi ta en annan gång.
Fru talman! Det var synd att ledamoten inte hann ställa dem, för detta hade jag gärna svarat på.
När tjejerna var här talade vi just om det här. Vid ett tillfälle i våras träffade jag ett företag startat av några killar med invandrarbakgrund som hade gått på KTH. De hade upplevt exakt samma sak. De hade gått på fina utbildningar och var högkvalificerade, men när de skickade in en jobbansökan plockades de bort på grund av namn och bakgrund. De hade därför startat ett företag där man avidentifierar jobbansökningar så att folk ska ha möjlighet att komma längre fram i anställningsprocessen, och helt plötsligt hade möjligheter öppnats.
Jag tycker att detta är väldigt spännande, men jag hade önskat att det inte hade behövts så att man kunde få en fast anställning oavsett namn, hur man ser ut eller bakgrund. Allt ska bero på den kompetens man har, vilken utbildning man har eller vad man har jobbat med förut.
Jämlikhetsdata är också jätteviktigt. Vi tog ofta upp detta när vi debatterade könstillhörighetslagen. För oss är det otroligt viktigt att man i jämlikhetsdata även kan se skillnader mellan män och kvinnor, annars blir det svårt att följa upp statistiken.
Här är detta också jätteviktigt. Om kvinnor med invandrarbakgrund drabbas i ännu större utsträckning än hur de här männen upplevde det hela måste vi ha bra data för att komma till rätta med problemen. I detta fall är vi alltså helt överens.
Fru talman! Jag vill tala lite grann om mäns våld mot kvinnor. Jag tror inte att ledamoten fokuserade specifikt på det i sitt anförande, men jag vet att vi båda jobbar för att få ett slut på den eviga pandemi som mäns våld mot kvinnor utgör. Det orsakar ohemult stort lidande men även stora kostnader för samhället.
De utsatta kvinnorna får ofta höra: "Varför lämnar du honom inte?" Det blir som en ren dubbelbestraffning. Bortsett från att man är ett offer får man en fråga som gör att skulden läggs på en själv. I stället för att fråga "Varför lämnar du inte?" borde vi fråga mannen "Varför slår du?"
Igor var ett projekt som jobbade på ett fantastiskt sätt för att få kvinnor att lämna sin relation. Igor drevs av polisenheter i södra Stockholm i en samverkan mellan polis, socialtjänst, bostadsförmedlare, sjukvård med flera i syfte att kvinnan, när hon för andra, tredje, femte eller tionde gången vågade lämna mannen och verkligen också gjorde det, skulle få ett konkret, snabbt, viktigt och effektivt stöd.
Igorprojektet lades ned. Ingen vet riktigt varför, men det var en stor, stor förlust för detta arbete. Därför blev jag väldigt glad i somras när regeringen under en presskonferens aviserade att man skulle starta ett lämnaprogram - för mig var Igorprojektet just ett lämnaprogram - som skulle fokusera på att få kvinnor som lever i våldsamma relationer att lämna dem.
När jag nu läser i budgeten har jag dock väldigt svårt att identifiera på vilket sätt regeringen ska jobba med detta lämnaprogram och hur det ska finansieras. Det är helt enkelt det här jag vill fråga ledamoten om. Hur ska lämnaprogrammet genomföras och finansieras?
Fru talman! Jag tackar ledamoten Vilhelmsson för frågan.
Detta är ännu en sorg. Om jag talade om sorg förut är det här en ännu större sorg. Våld i nära relationer är något vi tillsammans måste jobba intensivt med för att få stopp på. Det går inte att säga att det är okej om en blir slagen. Det är därför vi har sagt att vi har nolltolerans mot allt våld i nära relation.
Vi vet att det finns ett mörkertal när det gäller kvinnors våld mot män, men vi vet också att kvinnor i högre grad är utsatta än män.
Därför har den här regeringen satsat extra mycket just när det gäller mäns våld mot kvinnor. Man har avsatt mer medel än någon annan för att, inom det jämställdhetspolitiska området, satsa på civilsamhällets organisationer så att de kan fortsätta arbeta men också på det som heter lämnaprogrammet.
Jag kommer inte att gå in i detalj på hur det kommer att genomföras. Det jag vet är att man nu har en tydlig ståndpunkt - att man är på offrets sida. Offret ska ha rätt till ett skyddat boende eller kunna bo kvar. Det är den som slår som ska få det besvärligt, inte den som är utsatt och blir slagen.
Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!
Det låter ofta som att den här regeringen gör extra mycket för att satsa på att kvinnor som lever i våldsamma relationer ska kunna avsluta dem och så vidare. Men, återigen, jag har svårt att hitta de specifika satsningarna i budgeten.
Det är i dag ett faktum att kvinnor som hals över huvud tvingas lämna en våldsam relation själva får stå för ny lägenhet, flyttkostnad, nya abonnemang till sig själva och till barnen, nya försäkringar för bostaden och så vidare. Hur kan det vara så? Varför ska de betala för dessa kostnader, som de inte har orsakat?
Detta undrar jag, speciellt i ljuset av att det för män som lämnar kriminella miljöer finns ett exitprogram med pengar. Där får man stöd för allt detta.
Detta rimmar väldigt illa med att ledamoten och regeringen säger sig alltid stå på brottsoffrets sida.
Sanningen är att vi, när budgeten kom, letade med ljus och lykta efter ett lämnaprogram innehållande en lämnapeng. Centerpartiet har föreslagit en lämnapeng i många år. Det är exakt vad som behövs och exakt vad män får som lämnar kriminella miljöer i ett exitprogram. Varför har regeringen inte med en lämnapeng i sitt lämnaprogram? Vad är egentligen det nya med regeringens lämnaprogram?
Fru talman! Tack igen, ledamoten, för att du vill ha tydligare svar när det gäller detta!
När det gäller offren och kostnaden som den som har blivit utsatt får ta säger jag: Detta är ingenting som denna regering har dumpat över på den som är utsatt, utan det har tyvärr varit så också tidigare. Det denna regering nu försöker göra är att på något vis återställa ordningen så att offret i första hand är den som är skyddad och som ska känna sig trygg.
Det är enkelt att säga: Nej, men vi ska låta den som har slagit flytta på sig, och den som har varit utsatt för våld ska få bo kvar - detta för att man inte ska behöva dra upp barnen, flytta och börja om någon annanstans. När man väl har börjat om och kommit till rätta kanske man blir hittad av sin före detta partner, som börjar om igen. Då ska man flytta på sig igen. Det borde vara tryggare. Det handlar om att kunna få bo kvar för barnens skull och för sin egen skull och om att förövaren helt enkelt får flytta på sig.
Vi har en jämställdhetsminister som verkligen tar dessa frågor på allvar. Även om det inte står utförligt i budgetpropositionen eller i betänkandet lovar jag dig att hon kommer att se till att arbetet med ett lämnaprogram inte kommer att försvinna bort någonstans. När vi säger att vi står på offrets sida menar vi verkligen det, och vi kommer att fortsätta.
Jag lovar ledamoten detta. Ledamoten kan se framåt och då se att regeringen har gjort verklighet av det man har sagt om att stå på offrets sida.
