Emma Ahlström Köster (M) svarade Azadeh Rojhan i en replik om Kultur, medier, trossamfund och fritid i debatten ”Protokoll 2024/25:43 Onsdagen den 4 december” den 4 dec 2024.
Azadeh RojhanS· i en replikDet stämmer faktiskt. Jag är verkligen helt fascinerad av denna reform. Jag är fascinerad av den enorma tondövhet som kommer med den. Bortse från all kritik som jag och mina partikollegor med flera framför här i…Fru talman! Det finns något alldeles speciellt med den svenska idrottstraditionen. När vi träffas under idrottens fana för att träna, tävla eller bevittna idrottsliga prestationer upplever vi en känsla av stolthet och gemenskap.
Sarah Sjöström i frisim, Armand Duplantis i stavhopp, Truls Möregårdh i bordtennis eller Anna Beck på cykel - ja, de svenska idrottsstjärnorna får inte bara oss svenskar att tappa hakan; de får en hel värld att stanna upp.
Idrottsrörelsen är och ska även fortsatt vara en central del av Sverigebilden. Det handlar om Sverige som idrottsnation, Sverige som ett folk och ett land för hälsa och Sverige som hållbart samhälle.
Fru talman! I en tid av ökat stillasittande och ökad ohälsa som kryper allt lägre ned i åldrarna behöver vi göra ännu mer för att fler barn och unga ska bjuds in till en aktiv och meningsfull fritid. Den moderatledda regeringen har redan nu presenterat flera åtgärder för att stärka civilsamhället, friluftslivet och föreningslivet. Idrottsanläggningar är en sådan del.
En av förutsättningarna för att utöva vissa idrotter är att det finns en anläggning att utöva idrotten i. Därför satsar regeringen 30 miljoner kronor extra på fler idrottsanläggningar i landet.
Dessa medel kommer självklart inte att räcka för att rusta upp Sveriges alla eftersatta gymnastikhallar eller idrottsplatser - detta är också ett arbete som till stor del kommer att behöva göras ute i våra kommuner - men det är en tydlig signal om att frågan om idrottsanläggningar är viktig och att regeringen vill bidra till att öka takten på den efterlängtade upprustningen.
Totalt uppgår den extra satsningen till 130 miljoner kronor bara för i år.
Tillgången till anläggningar måste också kartläggas. Därför har regeringen gett Centrum för idrottsforskning ett uppdrag att upprätta och driva en kunskapsplattform för anläggningar och utemiljöer för idrott och fritid. När vi vet mer om var vi ska satsa och investera kan vi pricka våra satsningar mer träffsäkert.
Cif har också fått i uppgift att lyfta fram goda exempel på lösningar på hur tillgången till lokaler och ytor skulle kunna förbättras. Att öka nyttjandegraden av redan befintliga idrottshallar, lokaler och ytor för idrott är en lågt hängande frukt som ur såväl ett tids, kostnads- som hållbarhetsperspektiv bara har fördelar.
Var tredje familj har inte råd att skicka sitt barn på en fritidsaktivitet, hörde jag från talarstolen här i dag. Då är det välkommet att den här regeringen ser det problemet. Det är just därför som vi har utformat fritidskortet. Fritidskortet är regeringens stora reform för att främja barns och ungas aktiva deltagande i idrott, kultur, friluftsliv och föreningsliv.
Att barn och unga får röra sig mer, förbättra konditionen och främja kreativt och kulturellt skapande i sociala sammanhang är viktigt här och nu, men det är också av stor betydelse för god hälsa genom hela livet. Barns och ungas möjligheter att delta i fritidsaktiviteter ska inte avgöras av föräldrarnas storlek på plånbok eller deras utbildningsbakgrund. Fritidskortet är därför en riktad satsning för att nå dem som står allra längst bort. Det är också där som nyttan kommer att vara som allra störst.
För den moderatledda regeringen är också riktade medel för att utveckla idrottsverksamhet i utsatta områden en prioriterad fråga. Utöver införandet av fritidskortet har Riksidrottsförbundet därför tilldelats 100 miljoner kronor för att utveckla idrottsverksamheten, främst för barn och unga, i just dessa områden. Insatser ska ske där det finns förutsättningar för långsiktigt arbete. Långsiktighet är också en röd tråd i det som regeringen nu föreslår.
Fru talman! Den nationella ungdomsenkät som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har genomfört visar att unga som har en funktionsnedsättning idrottar, umgås med vänner, besöker gym eller är aktiva i föreningar i mycket lägre utsträckning än andra barn och unga. Det är endast 9 procent av dem med intellektuell funktionsnedsättning som når den rekommenderade tiden för fysisk aktivitet per dag.
Vi behöver tänka nytt och utforma aktiviteter och verksamheter som fungerar för alla och är välkomnande också för dem som inte redan har hittat till föreningslivet. Därför har regeringen i år satsat nästan 300 miljoner kronor extra för att stärka föreningslivet och göra det mer tillgängligt särskilt för denna grupp, som alltså är extra långt bort. Satsningen inkluderar stöd för att öka kännedomen om verksamheterna, stöd för att köpa in utrustning, stöd för att rekrytera och utbilda ledare och stöd för att förbättra möjligheterna för barn med funktionsnedsättning att delta.
Lägg därtill att Fritidsbanken nyligen har tilldelats 10 miljoner kronor för att skapa ett brett utbud av fritidsutrustning, fritidshjälpmedel och parautrustning.
Fru talman! Jag har härmed nämnt några av regeringens riktade satsningar för att öka barns och ungas möjlighet till mer rörelse och idrott, men jag vill också lyfta vikten av att du och jag - vuxna i Sverige - rör på oss mer. Det handlar om folkhälsan i stort.
Lidingöloppet, Vårruset, Vätternrundan - vilket lopp är din favorit? Sverige har fantastiska löp- och cykellopp. De lockar tusentals vuxna att röra sig. Det uppstår en folkfest, och det skapas arbetstillfällen på de orter och i de kommuner där det arrangeras en större tävling.
Det är därför mycket välkommet att regeringen nu har beslutat att ideella föreningar ska kunna slippa att betala för Trafikverkets kostnader för bland annat omskyltning vid arrangemang på statliga vägar. I budgetpropositionen för 2025 aviserar regeringen också ett permanent anslag till Trafikverket på 8 miljoner kronor årligen för att möjliggöra en permanent lösning.
Fru talman! Jag är stolt över Idrottssverige. Våra idrottsstjärnor går först. De driver utvecklingen framför sig. De sätter Sverige på kartan i världen och visar att det är möjligt att nå nya mål. De visar att ansträngning lönar sig. De visar också att både resan och målet i sig kan vara målet.
Men jag är också stolt över den breddverksamhet som finns i Sverige, som tack vare denna regering kommer att kunna innefatta fler. Vi visar att det finns vilja och handling och att vi tillsammans kommer att kunna rikta satsningar för att nå fler och göra mest nytta.
Jag är också stolt över dem som arbetar ideellt i civilsamhället, de som är därute i våra föreningar, som tror på våra barn och som tar sig tid att göra det möjligt för barnen att upptäcka rörelseglädjen. En aktiv och meningsfull fritid är kanske något av det absolut viktigaste vi kan ge våra barn. Det är alltså vi - politiken och civilsamhället tillsammans - som gör detta möjligt.
(Applåder)
Herr talman! Emma Ahlström Köster redogjorde precis från talarstolen för alla reformer och satsningar som regeringen gör på idrottsområdet. Jag vill dock påminna om att pengarna till de satsningar som nu kommer till idrotts- och friluftsrörelsen tas från de över 790 miljoner som aldrig betalades ut eftersom fritidskortet inte kom till. Det finns fortfarande inget fritidskort på plats. Man fick alltså lite pengar över. De pengarna behövde man göra sig av med, och då gjorde man lite smådutt här och där.
Min fråga är då: Vad händer när dessa småpengar - pengarna som blev över - inte längre finns kvar? Man lägger närmare 2 miljarder kronor i administrativa kostnader på att genomföra fritidskortsreformen. Vilka utrymmen finns det då för att göra satsningar på idrotts- och friluftsområdet?
Från dessa talarstolar har det nu sagts flera gånger att man i opposition helt plötsligt hittar en massa pengar, att man slösar med pengar och resurser och att man satsar lite här och där. Men i detta fall verkar det finnas oändliga mängder pengar att satsa på olika reformer.
Herr talman! Jag noterar att Socialdemokraterna är imponerade av fritidskortet. De tar gång på gång upp problematik som de ser runt det, men egentligen vet de att det är en fantastiskt bra reform som kommer att nå dem som är allra längst bort från detta.
Socialdemokraterna är oroliga för att det finns för mycket pengar som nu kommer att riktas till denna grupp. De är också oroliga för att det tar för lång tid. Och nu är de oroliga för att själva administrationen kostar för mycket.
Men jag menar att detta också är ett svar på det som Socialdemokraterna har oroat sig för, det vill säga att pengarna ska hamna i fel fickor. Nu har vi möjlighet att göra det här i god tid. Vi har möjlighet att skicka ut pengar till de föreningar som ska ta hand om detta framöver så att de har god tid på sig att förbereda sig. Systemet ska vara väl rustat och inte vara en ficka för kriminella. Vi ska kunna ha ett robust system på plats.
Jag tycker att debatten om fritidskortet är intressant. Socialdemokraterna säger sig vara måna om dem som är allra längst bort från detta. De säger sig vara måna om dem som inte hittar till idrottsföreningar. De säger sig vilja att barn och unga som inte har kopplingar till idrottsföreningar ska komma dit. Nu vet vi att vi har ett system som kommer att kunna göra mer än vad Socialdemokraterna lyckades göra under de åtta år när de senast satt vid makten.
Jag förstår att det blir frustrerande för er att också pengarna finns och att vi har lyckats ordna detta.
Herr talman! Det stämmer faktiskt. Jag är verkligen helt fascinerad av denna reform. Jag är fascinerad av den enorma tondövhet som kommer med den.
Bortse från all kritik som jag och mina partikollegor med flera framför här i kammaren! Bortse från de politiska motstånd som ni finner i detta rum! Lyssna på remissinstanserna, på myndigheterna och på sektorn själv! Lyssna på dem som ska genomföra reformen och stå för den! De säger själva att denna reform är att börja i fel ända. Detta handlar inte om en politisk motsättning mellan mig och Moderaterna. Det handlar om att alla vill uppmärksamma regeringen på att reformen inte kommer att slå rätt.
Här riskerar 2 miljarder att slösas bort och att inte få den effekt som regeringen önskar.
Jag är alltså fascinerad. Jag är fascinerad över att ni går fram med denna tondövhet. Jag tycker faktiskt att ni borde vara oroliga och lite mer ödmjuka efter att ha läst remissinstansernas svar. Det förvånar mig verkligen att ni inte är det.
(Applåder)
Herr talman! Jag spenderar ganska mycket tid ute i våra verksamheter. Jag hör historier om barn och unga som står långt från en idrottsförening. De får nu en möjlighet att ta sig till en idrottsförening. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det kallas att vara tondöv.
Den kritik som Socialdemokraterna för fram via ledamoten Rojhan är att det är för dyrt, och man är orolig för att pengarna ska hamna fel. Det är därför som detta har fått ta tid. Vi vill ha ett system på plats som är robust. Vi vill ta hänsyn till den kritik eller de farhågor som finns. Det är därför vi inte skyndar på denna process. Vi vill att systemet ska vara vattentätt. Det handlar om de föreningar som ska ta emot våra barn, de barn som står längst ifrån föreningarna. Jag lyssnar på dem som säger att det är dyrt och att de inte har råd att skicka sina barn till en förening. De kommer med dessa pengar att kunna göra det.
Socialdemokraterna säger att det är för dyrt och att detta inte kommer att riktas till denna grupp. Jag säger: Följ gärna med och se! Jag och regeringen hör att det finns ett problem, och vi vill göra någonting åt det.
Det är klart att man kan göra som Socialdemokraterna har gjort tidigare, det vill säga göra precis samma sak år ut och år in. Men jag lovar att vi då inte kommer att hitta ett förändrat och förbättrat system.
(Applåder)
Herr talman! Jag tänkte lyfta frågan om en lokal- och anläggningsfond, som ledamoten berörde lite grann. Det har under många år funnits en bred enighet i utskottet om behovet av stöd till föreningar och kommuner för att man ska få till fler anläggningar och nya typer av anläggningar för idrott och friluftsliv.
Det är tydligt klarlagt i rapporter från Riksidrottsförbundet och i dess enkäter till kommuner och föreningar att det råder brist på platser och träningstider. Barn som vill aktivera sig i dag får nej från föreningarna, för det finns inte möjlighet att ta emot dem.
Den förra regeringen tog tag i det här. Det har utretts på många sätt, och det har varit många intressenter. SKR har varit inblandat och likaså Boverket. Detta har tröskats i väldigt många år. Till slut hamnade frågan hos en forskningsavdelning som har bildat Center för idrotts- och friluftsanläggningar.
Det känns jättebra att det äntligen finns någonting att bygga på. Men om man jämför med förebilden i Danmark, där utskottet gemensamt besökte den lokala anläggningsfonden, ser man att det här bara har blivit en tummetott än så länge. I Danmark finns samarbete med arkitekter och arkitekthögskola. Det finns ekonomiska smörjmedel för dem som kontaktar anläggningsfonden.
Men det svenska centret har bara fått i uppdrag att samla och sprida kunskap, inte att ge konkreta råd och stöd till dem som ska bygga och inte heller att bidra ekonomiskt. För den lilla kommunen som bygger eller renoverar sin anläggning är det kanske 30 år sedan de senast gjorde något sådant här. Det behövs expertis, menar både vi och de som är inne i det här.
Med en blygsam satsning hade regeringen kunnat gynna hela landets idrotts- och friluftsliv genom det strategiska centret. Kunskapen finns, och centret har fått regeringens uppdrag att utreda hur detta skulle kunna gå till. Men de får inte medel. Min fråga är: Varför?
Herr talman! Jag tror att regeringen och Vänsterpartiet är överens om att anläggningsfrågan är angelägen.
Om ledamoten Vasiliki Tsouplaki har läst på sin historik vet hon också att moderater i flera omgångar har väckt motioner som handlar om att vi ska ha en anläggningsfond eller liknande. Frågan om att skapa någonting sådant är intressant, och vi diskuterar hur det skulle kunna se ut.
Jag är samtidigt lite förundrad över att Vänsterpartiet och även Socialdemokraterna, som har pratat sig varma för en anläggningsfond här i dag, inte röstade igenom det när de själva hade bollen under förra mandatperioden.
För att återgå till vad vi kan göra nu vet jag, vilket jag också antydde i mitt anförande, att regeringen redan har skickat pengar för att kunna starta arbetet. Jag får återkomma till om det landar exakt i att vi gör en anläggningsfond eller om vi utvecklar uppdraget för att få en samlad bild av hur det ser ut där ute och hur vi kan använda de lokaler som redan finns.
Frågan är angelägen, och jag tycker att den är intressant. Den danska modellen tycker jag också är intressant att kika vidare på.
Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Problemet är att det inte står still ute i kommunerna. Man bygger för fullt, men man har inte stödet. Risken är att man inte bygger anläggningar som klarar av framtidens idrottande.
Här skulle man behöva forskningsuppbackning och stöd för att tänka nytt. Man kan inte bygga som man gjorde på 60- och 70-talet. Det är nya tider, och vi kan inte heller ha anläggningar för varje specialidrott. Vi måste ha kombinationshallar och se till att vi använder hallarna på ett bra sätt.
Min fundering kvarstår. Varför går man inte vidare? Anledningen till att det här inte har kommit till tidigare är inte att någon har varit emot det, utan det har utretts i flera omgångar. Men nu tycker jag att det är färdigutrett.
Vänsterpartiet har motionerat om det här, men under alla år är det ingen som har röstat ja till våra motioner. Vi har också genom åren i våra budgetförslag haft en investeringspott på 1 miljard till kommuner för att stötta dem i byggnation av anläggningar. I den här budgeten har vi däremot lagt 25 miljoner just till det center som nu har inrättats för att man ska kunna ta ett steg.
Det är helt okej att man inväntar utredningen för att se om det finns en massa tomma lokaler. Jag har inte uppfattat att det står en massa skolgymnastikhallar tomma över landet. I en del kommuner kan det vara så, och då är det bra att de får lite påtryckning och kartlägger detta.
Men varför går man inte vidare med ett steg och ser till att kommunerna får råd? Det sker ju en massa projektering, och det finns byggprojekt, men de har inte stödet. Det finns anställda på centret som vill göra detta. De har fått titta på en plan utifrån regeringens uppdrag. Men nu kommer de inte vidare. De har stått och stampat i ett år, och 2025 verkar också bli ett förlorat år.
Det är två förlorade år i en fråga som vi har varit överens om och som ledamoten säger att ni har drivit från Moderaterna. Men varför gör ni inte slag i saken nu när ni sitter på regeringsmakten? Det vill jag ha ett tydligare svar på.
Herr talman! Det enkla svaret är att vi kikar på det, och vi fortsätter att kika på det.
Jag förstår att ledamoten Vasiliki Tsouplaki är ivrig och vet att den här regeringen har ett högt tempo när det kommer till reformer och olika insatser. Så är det, och man skulle önska att det gällde på vartenda detaljområde, också inom idrotten. Jag kan hålla med om det.
Men jag kan också lova att vi kikar på frågan. Den är fortsatt intressant. Som jag antydde i mitt anförande fortsätter vi att kartlägga hur det ser ut, för allt är inte färdigkartlagt. Vi vet inte alltid hur det ser ut överallt, och det finns faktiskt ställen där vi inte utnyttjar alla lokaler. Nej, det kanske inte står färdiga gymnastikhallar där ute. Men det har funnits lokaler för andra idrotter, till exempel sådana som uppstod under pandemin, som i dag ekar ganska tomma. Det finns naturligtvis anledning att kika på hur detta ser ut, även om mycket av det arbetet kommer att behöva göras på kommunal nivå.
Men tack för förtroendet för det snabba reformtempot! Jag ska ta med mig till regeringen att Vänsterpartiet känner så.
