Vasiliki Tsouplaki (V) svarade Roland Utbult i en replik om Kultur, medier, trossamfund och fritid i debatten ”Protokoll 2024/25:43 Onsdagen den 4 december” den 4 dec 2024.
Roland UtbultKD· i sitt anförandeJag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i utgiftsområde 17. Kulturens andel i budgeten är 0,65 procent av den totala statsbudgeten. Det kanske inte är på decimalen rätt, men ändå. När finanserna ska fördelas…Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i utgiftsområde 17.
Kulturens andel i budgeten är 0,65 procent av den totala statsbudgeten. Det kanske inte är på decimalen rätt, men ändå. När finanserna ska fördelas hamnar kulturen dessvärre, oavsett regering, på en alltför låg nivå.
Tillåt mig återge vad en annan socialdemokratisk politiker än den vi nyss hörde har sagt: Vi som är kulturpolitiker slåss för kulturen i samhället och i våra olika partier.
Det finns ett annat citat, från Winston Churchill, som jag tror att ni alla känner till: "Har vi ingen konst och kultur har vi inget att försvara!" Detta yttrande fälldes under andra världskriget. Det har faktiskt god relevans i vårt nya militära läge med kraftigt ökad försvarsbudget. Kulturen kan sitta trångt i en budget.
Tyvärr finns det en syn på kulturen som ett självspelande piano. Vi måste fortsätta att slåss för kulturen. Jag välkomnar alla som har samlats här som åhörare i dag och som gör stora insatser för svenskt kulturliv. Jag har själv varit kulturarbetare i 50 år, så jag vet något om detta. Jag har fått välja att vara kombinatör, så att musiken har legat vid sidan om mitt arbete som lärare.
Fru talman! I Kristdemokraternas nya kulturpolitiska program skriver vi att staten ska eftersträva att kulturarbetarna har tillgång till ett fungerande system för social trygghet utifrån deras förutsättningar, eftersom deras avvikande arbetsvillkor kan begränsa tillgången till de sociala skyddsmekanismer som vanligen finns tillgängliga för personer med sedvanliga anställningsförhållanden.
Jag fortsätter att läsa ur vårt nya kulturpolitiska program: Välfärdssystemen måste ta hänsyn till historiska inkomster och även inkomster i form av till exempel stipendier och kulturpriser. Det offentligas uppgift är att se till att kulturarbetare och kulturutövare kan arbeta med goda villkor.
Det är alltså Kristdemokraternas politik, och den är framåtsyftande. Jag ska göra det jag kan för att gå från ord till handling, för det kan bli mycket ord när det gäller de här frågorna.
Fru talman! En annan del av verkligheten som inte står emot politikens möjligheter att skapa goda förutsättningar för kulturarbetarna är det paradigmskifte som vi nu ser äga rum inom kulturområdet. Det handlar om näringslivets inträde när det gäller att stötta kulturen. Det handlar om mecenater, donatorer till kulturell verksamhet. Vi kristdemokrater tror på mecenaternas återkomst som ett komplement till politikens ansvar för kulturen, för det finns också.
När jag lyssnar på Pjotr Iljitj Tjajkovskijs första pianokonsert, som jag gjorde tidigare i dag, tänker jag på hans mecenat Nadezjda von Meck. Hon gav ekonomiskt stöd till Tjajkovskij och såg till att han kunde skriva sin underbara musik.
Vi ser behovet av kapital när det till exempel gäller Operan. Jag blev glad när jag hörde Mats Berglund säga att han var positiv till privata tillskott till kulturen - kanske gällde det specifikt Operan. Ska vi få en extraordinär opera, ett operahus för både besökare och anställda, tror jag att det kommer att krävas pengar från mecenater, donatorer och näringsliv.
Regeringen beslutade i början av november om tilläggsdirektiv till utredningen som ser över skatteincitamenten för juridiska personers gåvor till ideell verksamhet. Så här lät det: Utredaren ska nu även se över möjliga avdrag eller annan skattelättnad för sponsring av kultur. Det gäller då även ideell verksamhet.
Fru talman! Fritidskortet är en kristdemokratisk baby, en reform för att främja barns och ungas aktiva deltagande i idrotts, kultur- och friluftsliv i gemenskap med andra. Vi satsar 792 miljoner årligen på detta - väldigt mycket pengar. Det gör det möjligt för fler barn och unga att få en aktiv och meningsfull fritid.
Vi har stora utmaningar när det gäller ohälsa och stillasittande bland barn och unga. Det krävs att vi tänker nytt och vågar satsa. Våra barn och unga förtjänar att vi gör vårt yttersta för att ge dem förutsättning för en god hälsa och ett gott liv. Särskilt viktigt är det att nå de barn som vi faktiskt inte når i dag.
Enligt förslaget om fritidskortet ska barnen vara mellan 8 och 16 år. Kortet ska kunna användas för betalning av vissa avgifter för ledarledda fritidsaktiviteter som hålls av en godkänd utförare.
Barns och ungas möjligheter att delta i fritidsaktiviteter ska inte avgöras av plånbokens storlek. Det finns därför två olika belopp här. Först finns det ett generellt fritidskort om 500 kronor per barn. Jag vet att det finns de som tycker om den generella välfärden och vill att alla ska få del av dessa pengar. Det har efterfrågats tidigare när jag under flera år höll på och debatterade fritidspengen. Man vill ha en generell välfärd, och nu har vi den: 500 kronor till alla barn. Men sedan finns det undantag, och det är barn och unga som lever i ekonomisk utsatthet. Där finns ett belopp om 2 000 kronor.
Detta kommer nu att införas, efter flera års debatter där jag försökt övertyga mina kära kollegor här om hur bra detta är, den 1 oktober 2025. Då hoppas jag att vi alla ska fira detta. Jag är inte så säker på att alla blir med, men man kan ju alltid hoppas.
Fru talman! Det görs mer från regeringens sida. Jag ska hålla lite koll på min talartid, men jag vill gärna nämna bara några saker.
Det satsas pengar på insatser för att stärka, tillgängliggöra och öka kännedomen om verksamheter för barn och unga i kommuner över hela landet, liksom på att det ska utbildas fler ledare för barn och unga med funktionsnedsättningar. Kulturrådet har fått ett uppdrag som gäller att stärka den kommunala kulturskolan - också det finns det pengar till. Vi stärker också det judiska livet i Sverige.
Vi har ju även idrotten på vår agenda. Regeringen ger liksom tidigare regeringar ungefär 2 miljarder till Riksidrottsförbundet. Det går också 100 miljoner till anläggning av idrottsmiljöer i år och sedan 100 miljoner per år för idrott i utsatta områden, det så kallade Idrottsklivet. Vi gör också satsningar på friluftsliv och idrott för äldre. Till sist gör vi en ensamhetssatsning, eller om man vill kalla det gemenskapssatsning, på 300 miljoner.
Så där kan jag hålla på och räkna upp åtgärder. Vi hörde tidigare Kristina Axén Olin dra en hel lista på åtgärder, och nu kom jag med några ytterligare kulturella och hälsofrämjande åtgärder som vidtas framför allt för våra barn och unga.
(Applåder)
Fru talman! Jag märker att ni på regeringssidan inte vill ha så många repliker. Vi har en lång talarlista kvar, så vi kanske ska koncentrera oss lite. Jag begärde dock replik när jag hörde mitt namn nämnas.
Det är helt riktigt: Miljöpartiet har aldrig på något sätt varit emot att privata pengar kommer in i kulturlivet. Jag tror att det skulle vara väldigt bra. Vi ser inte minst nu att det är sårbart när det offentliga drar sig undan och för lite privata pengar finansierar kulturen.
Men det är just det: Det offentliga får aldrig undandra sig ansvaret bara för att det kommer in privata pengar. Jag tycker att regeringen och kulturministern börjar i fel ände. Man drar ned på kulturen och hoppas att det på något sätt ska komma privata pengar.
Roland Utbult nämnde att sponsring av kultur ska bli skattefritt. Det är väl en åtgärd för att kanske locka lite mer sponsring, men jag tror knappast att den räcker. Det finns ett önsketänkande om att vi ska få altruistiska miljonärer som sponsrar kulturen, men jag är orolig för att det inte händer om man inte vidtar massiva åtgärder från politikens sida.
Jag har inga idéer på vad det ska vara. Vi har försökt i Stockholm, under tiden då Alliansen styrde, med att tillsätta en avdelning på Kulturhuset som skulle "fundraisa". Den drog inte ens in pengar till sina egna löner, så den fick vi lägga ned.
Men vad har Kristdemokraterna för tankar kring detta? Jag har läst ert program, men där finns inga förslag.
Fru talman! Jag tackar Mats Berglund för frågan. Det är jättefint om vi kan ha ett resonemang om det här paradigmskiftet när näringslivet börjar komma in i sammanhanget.
När det har gällt sponsring av idrott vet vi att man får en skylt i hallen, och så drar man av pengarna. Man gör ett skatteavdrag. Om det kan göras för dem som jobbar inom kulturen är det fantastiskt bra. Då kan näringslivet gå in - jag tror att detta är ganska utvecklat i Danmark - och göra en ekonomisk insats och sedan göra ett avdrag. Det tycker jag är ett bra sätt för näringslivet att komma in.
Jag tror att det kommer att bli ganska vanligt. Vi får ändå tro att det finns ett antal företagare med god anda som tycker att om man stöttar kulturen får man ett mervärde i sitt företag eller sin verksamhet.
Detta ska nu ses över. Vi får se vad man kommer fram till när det gäller sponsring av ideell verksamhet och kulturell verksamhet. Jag är jättespänd på hur det kommer att bli.
Men jag vill nog säga till Mats Berglund att jag hör andra tongångar än han. Jag hör till exempel när det gäller Operan att det finns intresse. Det förvånar mig inte ett dugg, för det är ändå en nationalscen. Låt oss alltså ändå tro och hoppas att det kan bli så om nu möjligheten bjuds.
Fru talman! Vad gäller Operan borde framför allt Stockholms näringsliv stötta den. Jag skulle bli väldigt besviken om det inte kommer pengar. Operan ger nämligen ett enormt mervärde till företag som är baserade i Stockholm. I Stockholm finns många huvudkontor för internationella företag. Det är väl för att det är en bra stad på många sätt. Det är en bra stad skattemässigt. Men även kulturen, barnomsorgen och så vidare lockar.
Jag har svårt att tro på det övriga. Jag är som sagt inte emot det. Men staten och det offentliga får inte dra sig undan.
Jag tycker inte att vi blev riktigt färdiga med fritidskortet. Det är en käpphäst för Kristdemokraterna som man har kämpat för länge. Jag tog upp remissvaren som var ganska negativa och tog upp risker med fritidskortet. Ekonomistyrningsverket till exempel skriver att det finns risk för fusk och fel.
Man tar upp att det framför allt är redan aktiva i kulturskolan, idrottsföreningar och så vidare som kommer att använda det. Det blir svårt att nå de nya grupperna. Jag nämnde att vi i min hemkommun, Stockholm, har försökt med många sätt, att sänka kostnaderna och allt sådant. Men det är svårt att nå många. Man nämner krångel för föräldrarna och för föreningarna och krångel med licensieringen.
Det är bra att man söker grupperna i utsatta områden. Men i går var jag på Heja speciell-dagen, som är Svenska Parasportförbundets satsning på personer med intellektuell funktionsnedsättning. Det är en grupp som står utanför och som verkligen skulle behöva detta men som inte nås av de 2 000 kronorna.
Fru talman! Mats Berglund! Väldigt fint att du tar upp funktionsnedsättning. Jag ska föra det vidare till Jakob Forssmed, som väl är den som framför allt håller i de sista delarna av det som ska formas till detta kort. Det finns en del kvar att göra. Flera myndigheter är inblandade.
Med tanke på ditt första inlägg vill jag säga att det naturligtvis handlar om ett komplement till det offentliga, vilket jag också uttryckte i anförandet. Vi ska inte dra oss undan ansvaret för det offentliga. Men det blir ett tillägg som jag tror kommer att berika om det görs på ett snyggt sätt. Att näringslivet kommer in kommer att berika den kulturella världen.
Jag tycker att Mats Berglund fortfarande lever i en problemvärld. Man skulle i stället kunna ha attityden att man ser utmaningar. Jag menar: Kom igen! Var inte så negativ, utan se möjligheterna i detta! Då ska vi se om vi inte kan dela på tårtan här i oktober nästa år.
Om det blir en succé, vad gör Mats Berglund då? Jag tror att han kanske kommer att se att det finns utmaningar och möjligheter här.
(MATS BERGLUND (MP): Vi hoppas på succé.)
Fru talman! Jag har en fråga lite grann på samma tema till ledamoten Utbult. Det gäller den privata finansieringen.
Vänsterpartiet välkomnar förstås om de som har resurser vill stoppa in privata medel i kultursatsningar. Det som jag är orolig för är bland annat det som Berglund lyfte upp, att det blir en anledning för det offentliga att dra sig tillbaka.
Men jag är också orolig när det gäller skatteavdrag, som ledamoten nämnde. Jag har bara snabbt ögnat igenom det nya kulturprogrammet som Kristdemokraterna har presenterat. På flera områden föreslår man olika typer av skatteavdrag. Jag tänker att om det finns ett intresse för att satsa mindre offentliga medel på kulturen samtidigt som det kommer in mindre offentliga medel, när man gör en stor mängd av olika typer av skatteavdrag, blir det på totalen mindre kulturpengar att fördela.
Jag upplever att jag och ledamoten är överens om att vi ska ha nationella kulturpolitiska mål med en ganska hög ambitionsnivå. Min fundering är: Hur ska vi politiskt kunna jobba för att uppnå de kulturpolitiska målen om det inte finns en rejäl offentlig kulturbudget att gå in med för att se till att det finns verksamheter som drar mot de målen? Det handlar till exempel om riktade satsningar för att barn och unga ska kunna ta del av kultur.
Hur ska vi kunna garantera att vi kan nå de kulturpolitiska målen? Om det blir upp till var och en som pytsar in lite pengar vill man kanske helst lägga sina privata pengar där man kan få en fin plakett på väggen där det står att man har satsat. Man kanske vill namnge en salong, eller vad det nu kan vara. Man säger kanske inte: Jag vill att vi ska uppnå de kulturpolitiska målen med hjälp av mina pengar.
Fru talman! Tack för frågan, Vasiliki Tsouplaki!
Jag kan inte se att det skulle störa det kulturella livet i Sverige särskilt mycket om man skulle få sätta sitt namn på en salong. Vi får kanske räkna med att man vill ha något slags bekräftelse om man satsar lite pengar.
Jag sa inte i mitt inlägg och tänker inte heller att det skulle bli mindre offentliga medel bara för att näringslivet kommer in. Jag tror att det kommer att vara ungefär samma budget och fungera ungefär som nu. Det här kommer att vara ett tillägg och en möjlighet.
Jag tror att behoven kommer att öka, som när det gäller det mesta i samhället. De offentliga medlen kommer kanske också att minska av olika skäl, eftersom det finns sådana enorma behov. Vi ser att bara försvarsbudgeten har gått från 40 miljarder för bara några år sedan till att nu vara uppe i 120-130 miljarder - de som sitter i försvarsutskottet kanske kan säga mer exakt. Jag kanske inte har rätt på decimalerna. Men det är en enorm ökning. Det är klart att det tränger ut en del annat. Så är det.
Men vi får slåss, som jag sa förut att en socialdemokrat har sagt: Vi slåss i samhället, och vi slåss i våra olika partier för kulturen. Vi får kämpa på.
Som jag sa i mitt anförande ser jag det här som något som kompletterar de offentliga medlen.
Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!
Det känns betryggande att Roland Utbult säger: Nej, det ska inte bli några nedskärningar. Men när ledamoten säger att han tror att det kommer att ligga på den här nivån innebär det ju att alla stöd som finns sakta men säkert kommer att urholkas.
Jag kan inte se framför mig att det finns privata finansiärer som säger: Jag vill satsa några miljoner på löne- och prisuppräkning, för det tycker jag känns viktigt. Det var det jag ville synliggöra med att man vill ha en plakett eller namnge en salong. Jag menar inte att det stör på något vis, men det är kanske den typen av satsningar man vill göra med sina pengar eftersom man vill lämna efter sig någon form av arv.
Vi såg till exempel att en större bolagsägare kunde gå in med 100 miljoner till Stockholms konserthus. Men det kanske inte är någon som säger ja till lite mer barnteater i skolan. Det är det jag är ute efter.
Jag vet att ledamoten brinner för att barn som lever i ekonomisk utsatthet ska få ta del av kultur. Jag menar att vi är politiskt ansvariga för de kulturpolitiska målen. Det ansvaret kan vi inte lägga över på privata finansiärer. Det kan vi inte kräva av dem. Det tycker jag inte att vi ska göra, utan det ansvaret måste vi här i riksdagen och ni som regeringspartier ta.
Det oroar mig när ledamoten säger att Kristdemokraterna inte får gehör bland Tidöpartierna och när Sverigedemokraterna säger att de inte får gehör för mer pengar till kulturarv.
Det verkar finnas partier som bromsar kultursatsningar i ert regeringsunderlag. Det oroar mig att det inte är Roland Utbults idéer som får genomslag i slutändan.
Fru talman! Detta är en otroligt viktig debatt, eftersom ett paradigmskifte är på gång när näringslivet kommer in på ett helt nytt sätt. Vi alla måste naturligtvis vara vaksamma så att detta sker på bästa sätt.
Vasiliki Tsouplaki tycker att min inställning är betryggande, men jag kan inte bära mer än Kristdemokraterna på mina axlar. Andra får ta ansvar för sina partier. Jag kommer att slåss för denna sak och göra vad jag kan. Det lovar jag.
När ledamoten säger att det offentliga stödet kommer att urholkas förstår jag det som att hon tänker att man inte följer kostnadsutvecklingen på de olika områdena. Det är en jätteviktig synpunkt. Det är naturligtvis Finansdepartementet som i stor utsträckning lägger kartan. Där får vi också slåss för kulturen.
Kostnadsutvecklingen är en del av alltsammans. Min förhoppning är verkligen att vi följer kostnadsutvecklingen på våra olika områden så att vi kan vara trygga i denna del.
