Adrian Magnusson (S) svarade Mats Arkhem i en replik om Arbetsrätt och arbetstid i debatten ”Protokoll 2024/25:127 Torsdagen den 5 juni” den 5 juni 2025.
Mats ArkhemSD· i en replikPrecis som ledamoten själv har sagt är detta upp till arbetsmarknadens parter. En del tycker att förkortad arbetstid är jätteviktigt. Andra tycker att det är mindre viktigt. Det är inte upp till oss politiker att…Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 23 i betänkandet.
Vi anser att det är viktigt för alla nationer att bevara självbestämmandet och den nationella suveräniteten. Det gäller inte minst inom det arbetsmarknadspolitiska området. Vi motsätter oss att EU får mer inflytande där, vilket nu sker genom de förslag som läggs fram inom ramen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter.
Vi anser att den svenska modellen, som bygger på att parterna kommer överens om vilka regler och villkor som ska gälla på den svenska arbetsmarknaden, måste värnas. Till skillnad från vad som verkar vara utskottets uppfattning anser vi att regeringen bör vara mycket aktivare i denna fråga. Vi anser därför att regeringen bör ta initiativ till följande åtgärder:
Sverige ska bistå arbetsmarknadens parter och agera för ett nationellt och permanent undantag från EU:s arbetstidsdirektiv. Genomförandet av minimilönedirektivet ska dessutom omedelbart rivas upp om Danmark och Sverige vinner framgång i EU-domstolen.
Sverigedemokraterna vill även slå fast att Sverige har en stark och välfungerande arbetsmarknadsmodell. Det är viktigt att de politiska avvägningar som görs på arbetsmarknadsområdet görs med värnandet av denna framgångsrika modell i fokus.
Sverigedemokraterna kommer alltid att vara en grindvakt mot samtliga partier som vill flytta mer makt till EU i frågor som är kopplade till svensk arbetsmarknadspolitik. Införandet av EU:s sociala pelare har visat att vår svenska arbetsmarknadsmodell nu verkligen sätts på prov.
Fru talman! Arbetsmarknadens parter förhandlar om löneutrymmet, vilket har landat i att kortare arbetstid har prioriterats inom vissa områden medan man inom andra har valt höjda löner och därmed framtida högre pensioner. Som exempel är ett vanligt veckoarbetsmått 34,33 timmar för Kommunalmedlemmar som jobbar natt. Ett annat exempel är det gemensamma Metallavtalet. Där skiljer sig arbetstidens längd åt om man jobbar skift. Till exempel jobbar de som har kontinuerligt treskiftsarbete 36 timmar per vecka.
Samtidigt är vi inte blinda för den verklighet som många löntagare möter. Många anser att 40-timmarsveckan är bättre anpassad för dem som arbetar dagtid på kontor i jämförelse med exempelvis anställda inom vård och blåljus som arbetar dygnets alla timmar årets alla dagar.
Vi har också förståelse för att olika förbund har olika starka muskler för att få igenom en arbetstidsförkortning i avtal och att det dessutom kan vara de förbund som behöver det mest som inte lyckas gå i mål. Det finns också en jämställdhetsdimension i detta, vilket ställer stora krav på fackförbunden att använda sin gemensamma kraft för samtliga medlemmars bästa, män som kvinnor.
Vi står till fullo bakom den svenska modellen. Vi har kontinuerligt arbetat mot alla försök till inskränkningar. Vårt agerande kring minimilönedirektivet tjänar som ett gott exempel på det.
Vi anser att frågan om arbetstider hanteras bäst av parterna. Dagens flexibilitet har överlag varit gynnsam. Beroende på vad arbetsmarknadens parter uppnått tidigare skulle en lagstadgad arbetstidsförkortning få olika effekt för landets löntagare. Att lägga över frågan på politiken skulle dessutom riskera förändringar i samma takt som ändringar sker i riksdagsmajoriteten och inom EU. Det skulle minska förutsägbarheten och stabiliteten på arbetsmarknaden, vilket missgynnar både arbetsgivare och arbetstagare.
Med detta sagt utesluter vi inte att man kan tillsätta en utredning om ny lagstiftning i händelse av att parterna vänder sig till politiken med ett partsgemensamt förslag.
Fru talman! Jag hade inte tänkt att ta någon replik, men det var ju en väldigt lång och engagerad del i anförandet om att EU ska hålla sig borta från arbetsmarknadspolitiken. Jag delar den inställningen. Jag uppfattar det också som att man i utskottet är väldigt överens i frågan om att vi ska värna den svenska modellen och att EU inte ska lägga sig i och vara för klåfingriga när det gäller arbetsmarknadspolitik.
Det är väldigt lätt att säga det och väldigt lätt att tycka det, men när Sverigedemokraterna väl får inflytande och får vara med och bestämma gör man ofta precis tvärtom. Sverigedemokraterna var ju med på regeringens linje om EU:s plattformsdirektiv. Att införa plattformsdirektivet är faktiskt ett av de största ingrepp som EU har gjort i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Det är det första eller andra stora steget in på arbetsmarknadsområdet.
Vi var nog många som var förbryllade över att KD, L och M inte var tydligare mot Europaparlamentet och EU-kommissionen om att man skulle hålla tassarna borta. Men Sverigedemokraterna var ju med på linjen från dag ett. Man höll regeringen i handen så att regeringen skulle kunna få igenom plattformsdirektivet.
Det var dessutom under det svenska ordförandeskapet som detta drevs på och drevs framåt. Min fråga är: Varför stod inte Sverigedemokraterna upp i frågan om EU:s plattformsdirektiv – om detta nu är viktigt på riktigt?
Fru talman! Jag är ganska ny i arbetsmarknadsutskottet. Jag satt förut i justitieutskottet. Jag har inte riktigt hunnit sätta mig in i alla regler och datum och vad som har hänt och så, men min uppfattning är ändå att vi verkligen tycker så här.
Jag gick med i Sverigedemokraterna år 2009, och det är min absoluta uppfattning att vi har haft den här politiken hela tiden. Det här är vår åsikt.
Fru talman! Det är ett viktigt besked för de sverigedemokratiska väljarna att detta är viktigt på riktigt – men i förhandlingar med regeringen prioriterar man andra frågor. Det var helt uppenbart så att Sverigedemokraterna och regeringen hade förhandlat den här frågan. Det tror jag var väldigt tydligt bland utskottets ledamöter.
Det här är en stor inskränkning. Båda arbetsmarknadens parter är genuint oroliga för vad EU:s plattformsdirektiv kommer att innebära. Om implementeringen sker på fel sätt riskerar det på riktigt att slå sönder den svenska modellen. Jag är genuint oroad för att detta var ett första steg. Vad är nästa steg som EU ska ta in på den svenska arbetsmarknaden?
Tyvärr är det lite så med EU-kommissionen att de tenderar att ta hela kroppen om man ger dem lillfingret. I det här fallet har den svenska regeringen gjort det. Man har gett EU-kommissionen ett lillfinger. Man har sagt att ”det är okej att ni går in och påverkar svensk arbetsmarknadspolitik”.
Jag har full respekt för att det kan vara svårt att hänga med i turerna när man inte har suttit i utskottet under gamla ärenden, men det här var ju första gången som EU på riktigt gick in i svensk arbetsmarknadspolitik – eller andra möjligtvis. Då säger Sverigedemokraterna: Välkomna!
Nu blir det i framtiden upp till bevis för Sverigedemokraterna att faktiskt också stå för det man tycker. Jag hoppas att Sverigedemokraterna kommer att vara tuffa i förhandlingarna framöver. Min enkla fråga blir: Kommer Sverigedemokraterna att säga nej till liknande förslag i framtiden?
Fru talman! Det blir – som någon har sagt – nästan lite komiskt att smeta på mig som sverigedemokrat och på hela det sverigedemokratiska partiet att vi är något slags EU-vänner och EU:s största beskyddare, för det är vi faktiskt inte. Jag tror att det är ganska många som håller med om det.
Vi är i grunden lite skeptiska. Vi är inte motståndare, men vi är skeptiska i mångt och mycket. Men jag tror nog att det kommer att bli ganska bra till slut ändå – med respekt för att jag inte riktigt vet vad som har beslutats i just de här frågorna. Jag kan dock inte tänka mig att vi har gått med på någonting som skulle vara skadligt för vare sig svenska företag eller svenska löntagare.
Fru talman! Jag vill egentligen bara ha ett förtydligande. I riktlinjerna från vår kongress – den fantastiska kongressen – som jag läste upp tidigare skriver vi socialdemokrater att arbetstiden behöver kortas.
Jag blev lite brydd, eller vad man ska säga, för jag förstod helt enkelt inte riktigt var Sverigedemokraterna står i frågan om behovet av en arbetstidsförkortning. Är man för, eller är man emot?
Fru talman! Precis som ledamoten själv har sagt är detta upp till arbetsmarknadens parter. En del tycker att förkortad arbetstid är jätteviktigt. Andra tycker att det är mindre viktigt. Det är inte upp till oss politiker att bestämma hur folk ska jobba och så vidare.
Det är också så att arbetstiden inte bara handlar om timmar och minuter utan även dagar, veckor och år. Föräldraförsäkringen har till exempel ökats. År 1974 var den 180 dagar, 1975 var den 210 dagar, 1978 var den 270 dagar, 1986 var den 360 dagar, 1989 var den 450 dagar och 2002 var den 480 dagar. Så det har ju skett en arbetstidsförkortning, fast inte i timmar per vecka.
Fru talman! Vi är överens om att parterna behöver gå före, men som jag precis läste upp har Socialdemokraterna som riktlinje att arbetstiden behöver kortas. Det är socialdemokratins uppfattning. Oavsett vem som ska lösa den frågan går Socialdemokraterna in i det här med uppfattningen att arbetstiden behöver kortas.
Min fråga till den sverigedemokratiska ledamoten var: Vad tycker Sverigedemokraterna i fråga om arbetstidsförkortning? Eller har man ingen uppfattning? I tidigare uttalanden har man sagt nej till arbetstidsförkortning. Man har sagt att man inte vill ha en arbetstidsförkortning. Om det har skett en förändring på den punkten tar jag gärna del av det här.
Ledamoten började resonera kring föräldraledighet och semesterveckor, dagar, år, veckor, timmar och så vidare. Om det finns förslag från Sverigedemokraterna om fler semesterdagar, en ytterligare semestervecka eller utökad föräldraledighet tar jag gärna del av dessa också. Det kan vara så att jag missuppfattar, men jag är ändå nyfiken.
Jag är också nyfiken på en sista sak. Ledamoten förde ett resonemang om att politiken måste vara beredd att agera om parterna ber om hjälp. Det har varit så många gånger i svensk arbetsmarknadshistoria att parterna har kommit till politiken och sagt att de behöver lagstiftning inom ett område.
Om det skulle vara så att parterna ber om hjälp med arbetstidsförkortningsfrågan, är då Sverigedemokraterna beredda att sätta sig och förhandla med Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna i denna fråga? Och vilket perspektiv kommer man då att inta? Kommer man att vara för en arbetstidsförkortning? Kommer man att ställa sig på löntagarnas sida, eller kommer man att vara emot en arbetstidsförkortning? Kommer man att ställa sig på arbetsgivarnas sida? Det kan ju vara att man är överens i det läget. Det vet ju inte jag. Det jag egentligen vill reda ut är var Sverigedemokraterna står i frågan om arbetstidsförkortning. Vilka ingångsvärden tar man med sig vid en eventuell förhandling?
(Applåder)
Fru talman! I god svensk förvaltningssed vill vi naturligtvis tillsätta en utredning och låta den se vad den kommer fram till.
Som jag sa i mitt anförande är det olika. Nattarbetare inom Kommunal har till exempel mycket kortare arbetstid än dem som jobbar på kontor dagtid, för de har det behovet. Nackdelen är ju att det på sikt blir lägre lön och därmed lägre pensioner. Det är alltså inte alltigenom positivt att jobba mindre. Det finns ju inte någon gratis lunch här och var eller att man kan säga att det bara är företagen som ska ta kostnaderna. Nej, det kommer att avspeglas på framtida lön också.
Företagen kanske får ta en viss del av smällen. Löntagarna får ta en viss del av smällen, och om det är ett tillverkande företag eller ett tjänsteföretag får även dess kunder ta en viss del av smällen. Det är inte en helt lätt fråga som är svart eller vit. Det är, som med allting annat, jättemycket gråskalor.