Staffan Eklöf (SD) svarade Joakim Järrebring i en replik om Lättnader i strandskyddet - ett första steg i debatten ”Protokoll 2024/25:115 Onsdagen den 14 maj” den 14 maj 2025.
Joakim JärrebringS· i en replikTack till Staffan Eklöf för frågorna! Det är väl någonstans sunt att ledamoten inte gillar det jag säger i talarstolen. Det finns väl en anledning till att vi tillhör olika partier, tänker jag. Det är kanske också en…Fru talman! Strandskyddet är ett uttryck för en grundläggande socialdemokratisk princip: Naturen och dess resurser är något som vi äger gemensamt och ska förvalta solidariskt.
Det handlar i grunden om jämlikhet. Varenda människa i vårt land, oavsett bakgrund, inkomst och bostadsort, ska ha rätt att fritt kunna vandra längs våra sjöar och vattendrag. Strandskyddet handlar också om att värna biologisk mångfald och klimatanpassning i en tid då vi ser allt tydligare konsekvenser av klimatförändringarna.
När strandskyddet infördes var det ett viktigt steg för att hindra en utveckling som vi såg redan då: Vissa, med tjockare plånbok än andra, kunde privatisera våra stränder. Att införa strandskyddet var ett sätt att slå vakt om allemansrätten och allas lika möjligheter att njuta av naturen.
Fru talman! Vi socialdemokrater motsätter oss inte förändring. Tvärtom har vi under lång tid efterfrågat att strandskyddet ska moderniseras och bli mer ändamålsenligt. Vi tog själva ett första steg under vår tid i regering genom att lägga fram ett lagförslag för ökad differentiering av strandskyddet. De nuvarande regeringspartierna valde dock att rösta nej till vårt förslag, vilket har stoppat en möjlighet till utveckling under tre års tid.
Samtidigt har elva länsstyrelser redan infört de lättnader som denna proposition innehåller, något som alla länsstyrelser hade kunnat göra redan 2022. Trots tre år av regeringsmakt har regeringen inte förmått leverera något mer substantiellt.
Fru talman! Arjeplogs kommun, med cirka 2 600 invånare, är Sveriges sjörikaste kommun med 8 727 sjöar. Det är ett talande exempel på behovet av en verkligt differentierad ordning. Ett generellt strandskydd passar helt enkelt inte överallt.
Vår kritik handlar därför inte om att vi skulle motsätta oss större frihet på landsbygden eller i glesbygden. Tvärtom ser vi ett stort behov av att tydligare kunna ta hänsyn till lokala förutsättningar och göra avvägningar mot andra viktiga samhällsintressen, exempelvis bostadsbyggande, lokal näringsutveckling och inte minst levande lokalsamhällen, utan att för den skull inskränka på allemansrätten eller den fria passagen.
I Öckerö kommun, inte minst på Björkö, är behovet av nya bostäder stort. Ett mer flexibelt strandskydd skulle kunna möjliggöra en önskvärd utveckling samtidigt som vi kan säkra allmänhetens tillgång till stränder och skydda miljön. För oss är det avgörande att strandskyddet är rättvist, hållbart och framtidssäkrat.
Fru talman! Strandskyddet är mer än bara en teknisk detalj i miljöbalken. Det är en ideologisk fråga som handlar om vilket slags samhälle vi vill bygga. Vill vi ha ett samhälle där tillgången till våra stränder styrs av klass och ekonomi eller ett samhälle där alla oavsett inkomst kan njuta av den svenska naturen?
För oss socialdemokrater är svaret självklart. Därför säger vi att regeringens förslag i dess nuvarande form är otillräckligt. Vi står fast vid en vision om ett strandskydd som bygger på jämlikhet, hållbarhet och solidaritet men också på verklig förståelse för behovet av flexibilitet och lokal anpassning.
Jag yrkar bifall till reservation 6.
(Applåder)
I detta anförande instämde Anna-Caren Sätherberg (S).
Fru talman! Jag tackar Joakim Järrebring för anförandet. I många delar är vi eniga. Det råder det inget tvivel om. Det som Joakim Järrebring efterlyser gällande ytterligare lättnader i strandskyddet kommer i del två. Det var inte heller med på det viset i det förslag som Joakim Järrebrings parti presenterade, och det var en av anledningarna till att vi röstade ned det.
Men det var inte det jag tänkte fråga om, utan jag skulle vilja kommentera den väldigt tydliga socialdemokratiska agitationen. Det handlade om klass och ekonomi. Det var rena förstamajtalet – skulle jag tro. Jag har aldrig varit på ett sådant arrangemang, men jag kan ju ana. Jag kanske inte heller har tänkt gå dit.
De som i dag har råd att köpa de hus som ligger vid vatten med fin utsikt är inte de som redan bor på landsbygden och är etablerade där. Till min del av landet kommer det till exempel många köpstarka norrmän och tyskar som köper de här husen. Det är inte de vanliga medborgarna som redan bor där som har chansen att köpa dem. De har rätt och slätt inte ekonomin, som Joakim Järrebring lyfte fram.
Därför är det jätteviktigt att vi får till förändringar, så att vanligt folk har möjlighet att bygga hus med de här fina utsikterna och så att folk vill bo på landsbygden. På så sätt kan vi få en fortsatt utveckling på landsbygden. Det stämmer alltså att det handlar om klass och ekonomi, men inte alls på det sätt som Joakim Järrebring lyfte fram i sitt anförande.
Men vi utesluter ändå den vanliga landsbygdsmedborgaren om vi inte förbättrar strandskyddet ytterligare, vilket vi vill göra i del två.
Fru talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för kommentarerna till mitt anförande.
Självklart höll jag ett ideologiskt drivet anförande. Det har även tidigare debattörer i debatten gjort. Jag tycker att det är både viktigt och klargörande för vanligt folk att höra var partier står och vilka politiska ställningstaganden de gör.
Som sagt instämmer jag i att vi behöver ett reformerat strandskydd. Min kritik, som jag har fört fram både i replikskiften och i huvudanförandet, går ut på att regeringen saknar den viktiga balansen. Det handlar om att helt och hållet ta bort strandskyddet och inte ta hänsyn till behovet av fri passage och möjligheten att utnyttja allemansrätten. Där går regeringen fel. Det är viktigt, menar jag, att man även har de perspektiven med sig i det fortsatta arbetet med att formulera uppdraget och direktiven till den nya utredningen. Vi kan inte privatisera mer av våra sjöar och vattendrag. Det går inte.
Fru talman! Joakim Järrebring nämner ”den viktiga balansen”. Ja, vi skulle sannerligen behöva få en bättre balans vad gäller just allemansrätten med tanke på vad syftet med allemansrätten var när den en gång instiftades.
Jag har noterat att Joakim Järrebring flera gånger talat om att ”utnyttja” allemansrätten. Jag vet inte om det finns en tanke bakom det eller om det är en felsägning, men det är tyvärr just det som sker: Företag utnyttjar allemansrätten utan att markägaren är med på tåget och utan att avtal slutits. Man går alltså längre än vad man ska göra. Det finns en dom från Högsta domstolen, forsränningsdomen från mitten av 90-talet, som tydligt pekar på att det finns gränser för allemansrätten: Den får brukas i organiserad och kommersiell verksamhet, men det ska inte skapa olägenheter för markägaren eller skada marken.
Jag tror att vi har ett betydligt större jobb att göra där, för jag noterar hur naturturism i vissa delar absolut utnyttjar – precis det ord som Joakim Järrebring har använt sig av – allemansrätten för sina egna syften utan att ha den som faktiskt äger marken med på tåget.
Ser inte Joakim Järrebring en utmaning i detta? Det råder inget tvivel om att allemansrätten är viktig, men det finns ändå gränser för allemansrätten – eller? Det är min fråga till Joakim Järrebring.
Fru talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för att han ger mig möjlighet att korrigera ett lite slarvigt användande av begreppet utnyttja. Det är klart att man ska nyttja allemansrätten. Att det finns ett överutnyttjande, ett missbruk, är jag den första att tillstå. Men det är inte det den här debatten handlar om.
Jag tycker att det är viktigt att regeringspartierna har med sig en bättre balans när vi nu går vidare med en mer differentierad lagstiftning. Sedan ska vi hjälpas åt och se till att stävja missbruk av allemansrätten.
(Applåder)
Fru talman! Tack till Joakim Järrebring för ett intressant anförande!
Ideologin kommer tillbaka. Jag tycker att det är väldigt positivt att våra tal blir lite mer ideologiska så att skiljelinjerna blir tydliga och våra visioner för framtiden blir tydliga.
Jag hörde Joakim Järrebring säga att i Socialdemokraternas idévärld förvaltas resurser och natur gemensamt. Jag har snarare en vision om gemenskap utan gemensam detaljförvaltning, ett samhälle med sammanhållning, med den fria viljans gemenskap och med samarbete. Vi håller ihop. Vi samarbetar för att vi vill det. Det är min vision. Den ligger ett bra stycke bort, men det är min vision.
Jag gillar inte riktigt det jag hör i den socialdemokratiska ideologiska visionen, för det låter för mig som att Socialdemokraterna inte tror på människan. Socialdemokraterna tror att alla är egennyttiga och fifflar om de får chansen.
Det är inte min syn på människor. Det är inte min erfarenhet heller. Den är snarare tvärtom. Människor är oftast godsinta, kärleksfulla och altruistiska. Det är åtminstone min erfarenhet.
Ett exempel är att om man lättar på strandskyddet kommer den som äger marken att utveckla marken. Man kanske bygger ett hus åt sig själv. Man kanske bygger ett hus som man kan hyra ut till andra. Då ger man människor som inte har den plånboken att de kan köpa ett sådant ställe möjligheten att komma till ett strandnära läge.
Frågan blir då: Tror Socialdemokraterna på människan?
Fru talman! Tack till Staffan Eklöf för frågorna!
Det är väl någonstans sunt att ledamoten inte gillar det jag säger i talarstolen. Det finns väl en anledning till att vi tillhör olika partier, tänker jag. Det är kanske också en väldigt viktig anledning till att jag hade varit en synnerligen dålig anställd på Sverigedemokraternas riksdagskansli.
Självklart har vi socialdemokrater en positiv syn på människan. Däremot är vi väldigt tydliga med att vi inte tror på en oreglerad marknadsekonomi. Vi tror inte att marknaden löser de stora, svåra utmaningarna utan att det finns politisk styrning. Här kanske vi skiljer oss åt. Jag har inte i detalj studerat Sverigedemokraternas syn på företagande och marknaden – om den ska vara helt oreglerad eller om det faktiskt krävs regelsystem för att se till att vi inte får ett överutnyttjande av till exempel naturresurser.
Vår syn är väldigt tydlig: Det behövs tydliga regler. I många andra avseenden tror jag att Sverigedemokraterna också tycker att vi behöver ha ett regelbaserat samhälle och inte att vi ska tänka oss att alla människor bara är snälla mot varandra och att man inte behöver ett regelverk. Vi socialdemokrater tror att regler behövs även för att skydda miljön och upprätthålla en fungerande allemansrätt och fri tillgång till våra sjöar och vattendrag.
Fru talman! Vi tror nog på lite mindre detaljreglering än Socialdemokraterna även om vi tror på en i huvudsak reglerad marknadsekonomi. Men vi vill nog sätta lite mer tryck på tillit och mindre detaljreglering. Inte minst vill vi återskapa den tillit i samhället som fanns när jag växte upp.
Det finns en risk när man håller på för mycket med detaljregleringar för det gemensammas skull och detaljstyr individer och pålägger dem regler och osäkerheter, som byråkrati kan innebära: Man kan till sist landa i den version av socialdemokrati som jag inte tror finns överallt men som fanns i Sandviken när jag växte upp och som immuniserade mig mot socialdemokratin för all framtid. Där var det inte viktigt att hjälpa den som hade det dåligt, utan det var viktigt att ta ned den som hade det bra. Det kanske är bruksmentalitet, men så var det i Sandviken – om en inte får, då ska ingen få.
Jag tänker i stället att vi låter individens kraft blomma ut. Man får bygga den där stugan och hyra ut den. Sedan kan samhället till exempel ge alla familjer bidrag till en vecka på landet så att familjer som bor i staden, kanske i utsatta områden, får vara tillsammans en vecka och bryta osunda kopplingar till kamrater som leder en på fel väg. Så tror jag att man får in samhället på en bättre väg, utifrån hur jag ser att människan ser ut.
Fru talman! Jag delar helt åsikten att vi behöver ha ändamålsenliga regelverk och inte för mycket detaljstyrning. Vi ska ha tillräckligt med regler, men vi ska inte ha för mycket regler. Det skapar onödig och svår administration och svåra avgöranden. Där är vi helt eniga.
Vi är också eniga om att just tilliten mellan människor är en otrolig styrka i ett samhälle. Därför blir det märkligt för mig att höra en sverigedemokrat yttra de orden, för är det någon politisk kraft i Sverige som minskar tilliten mellan människor och driver på ett vi-och-de-samhälle är det just Sverigedemokraterna.
(Applåder)
