Karin Sundin (S) om Bättre förutsättningar för besöksnäringen i fråga om småskalig produktion av alkoholdrycker

Herr talman! Regeringens proposition och socialutskottets betänkande om så kallad gårdsförsäljning har rubriken Bättre förutsättningar för besöksnäringen i fråga om småskalig produktion av alkoholdrycker.

Man kan fråga sig varför socialutskottet ska debattera förslag som rör besöksnäringen. Borde det inte vara en fråga för, typ, näringsutskottet eller kanske miljö- och jordbruksutskottet? Skälet till att det är socialutskottet som behandlar den här frågan om villkoren för besöksnäringen är att frågor som rör alkoholförsäljning är av betydelse för folkhälsan. Vi socialdemokrater tycker att det är en klok ordning. Alkohol är inte vilken vara som helst, och den ska inte heller få säljas som vilken vara som helst.

Ungefär 300 000 svenskar bedöms vara beroende av alkohol. Fler än så – 320 000 barn – lever tillsammans med en vuxen som dricker för mycket och påverkas negativt av det. Barn som växer upp under sådana förhållanden riskerar att själva få problem när de blir vuxna.

Huvudfrågan i dag handlar om hur vi skapar så trygga förhållanden som möjligt för de här barnen. Hur får de en trygg uppväxt, och hur ser vi till att skydda dem från att växa upp i ett samhälle där alkohol finns tillgängligt överallt och när som helst?

Huvudfrågan i dag handlar om vilka förutsättningar vi skapar för oss själva – för Sverige som land. Ska vi kunna besluta om den svenska alkoholpolitiken i framtiden, eller ska vi överlämna beslutsmakten till framtida domstolsprocesser?

Huvudfrågan i dag handlar om folkhälsan och om det svenska detaljhandelsmonopolets framtid.

Huvudfrågan handlar inte om villkoren för besöksnäringen i Sverige, och huvudfrågan handlar inte om huruvida det är rimligt att lokala producenter ska få sälja sina produkter själva och under vilka villkor det i så fall ska ske.

Den restriktiva alkoholpolitiken – och med den Systembolagets detaljhandelsmonopol – har tjänat Sverige väl. Så sent som i februari i år släppte FN en rapport som säger att länder med statligt ägda monopol har lägre alkoholkonsumtion per capita jämfört med EU-genomsnittet och generellt lägre andel alkoholrelaterade skador.

Utan Systembolaget hade sannolikt fler svenskar varit alkoholister. Fler barn hade vuxit upp med alkoholiserade föräldrar, och samhällets kostnader för sjukdom, olycksfall och sjukfrånvaro hade varit ännu högre än de är i dag. Men 320 000 barn säger oss att vi har en hel del kvar att göra.

Herr talman! När Sverige ansökte om att bli medlem i EU slogs vi för rätten att behålla det svenska detaljhandelsmonopolet för alkohol trots att monopolet strider mot idén om rörlighet och frihandel. Sverige fick behålla monopolet eftersom det är en del av en systematisk och sammanhängande reglering av alkoholförsäljningen, i syfte att värna folkhälsan.

Med det förslag som vi har på bordet i dag vill regeringen bryta upp detaljhandelsmonopolet och tillåta försäljning av alkohol av näringspolitiska skäl – fast bara lite grann, låter det som när regeringen och Christian Carlsson ska förklara hur de tänker. Det görs bara för att gynna besöksnäringen och bara för att gynna svenska lokala alkoholproducenter framför andra alkoholproducenter. Det vore ju väldigt trevligt, rent av lite kontinentalt. En frihetsreform, utropade statsministern.

Man kan tycka vad man vill om förslaget, men det är inte ett förslag som gör den svenska folkhälsopolitiken vare sig systematisk eller sammanhängande, tvärtom. Förslaget innebär att monopolet per definition bryts upp och att det skapas en helt ny säljkanal utanför Systembolaget med många olika försäljningsställen. Systematiken i alkohollagstiftningen överges när detaljhandel dels ska ske på Systembolaget av folkhälsopolitiska skäl, dels ska ske direkt av de lokala producenterna av näringspolitiska skäl.

Herr talman! Jag misstänker att alla som ställer sig i den här talarstolen i dag kommer att säga att de står upp för det svenska detaljhandelsmonopolet. Regeringen säger att de gör bedömningen att förslaget om gårdsförsäljning är förenligt med EU-rätten och att det inte äventyrar det svenska detaljhandelsmonopolets ställning. Men precis som regeringen själv skriver i sin proposition är det endast EU-domstolen som kan avgöra om det är förenligt med EU-rätten att kombinera den form av gårdsförsäljning som nu är aktuell med ett bevarat detaljhandelsmonopol.

Problemet är att långt ifrån alla delar regeringens bedömning. Tunga remissinstanser, jurister och experter på handelsrätt har påtalat risken för att den svenska hållningen inte kommer att hålla i EU-domstolen och att det inte är en fråga om det kommer att överprövas utan om hur snabbt det kommer att gå.

Vi socialdemokrater menar att det här är en risk som vi så långt det är möjligt ska undvika att ta. Vi menar att det finns andra och bättre sätt att gynna den viktiga besöksnäringen och den småskaliga produktionen av öl, sprit och vin i Sverige. Det är viktiga näringar som ska gynnas, men det skulle gå att göra inom ramen för dagens detaljhandelsmonopol i samverkan med Systembolaget. Det har vi socialdemokrater presenterat förslag om, men regeringen har inte varit intresserad.

Herr talman! Den som har följt debatten kan konstatera att ingen verkar vara särskilt nöjd med det här förslaget. Innan förslaget ens har blivit antaget här i riksdagen höjs många röster för att man borde ändra på förutsättningarna för gårdsförsäljning. Redan i dag har vi hört att det borde omfatta större producenter – då skulle det verkligen kunna bli fart på besöksnäringen! Besökarna borde få handla mer under sitt besök – tre liter vin är ju knappt värt besväret. Kravet på kunskapshöjande inslag drar ett löjets skimmer över frågan, och tidsbegränsningen om sex år gör det omöjligt att få detta lönsamt.

På samma sätt duggar just nu förslagen tätt om hur det borde bli lättare att ha öppet längre på krogen. Man borde slopa kravet om matservering på krogen, och det borde vara liberalare regler för att servera alkohol i pausen på teatern.

Det är i debatten i dag ett stort fokus på alkohol som avkoppling och upplevelse, som något roligt och festligt. Och alkohol är ju allt det där. Det har och bör ha sin plats. Men det är också på sin plats att påminna om de 320 000 barn som växer upp i hem där de vuxna dricker för mycket, hem där ”Glad påsk!” inte nödvändigtvis har inneburit en glad påsk för barnen.

Det är för deras trygghet vi bör diskutera den här frågan. Det är deras bästa vi ska ha för ögonen. Det är för deras skull vi ska vara rädda om det svenska detaljhandelsmonopolet. Det är inte intresset hos dem som producerar, säljer och gör sin vinst på att så många som möjligt köper så mycket alkohol som möjligt som bör ligga till grund för den svenska alkoholpolitiken.

Herr talman! Jag vill avsluta med att citera en man som kan mer om den svenska alkoholpolitiken än de flesta andra.

Gabriel Romanus har varit riksdagsledamot för Folkpartiet, socialminister och vd för Systembolaget. Han var med och såg till att Sverige kunde gå med i EU med bibehållet detaljhandelsmonopol. Han var också med och banade väg för att Systembolaget i dag är det företag som svenskarna har absolut störst förtroende för i mätning efter mätning.

Gabriel Romanus sammanfattar diskussionen om gårdsförsäljning så här: ”I själva verket finns det stor risk att det skulle hota monopolet. Många av dem som talar för gårdsförsäljning vill ha det som ett redskap för att bli av med alkoholpolitiken. Det känns som hyckleri när de påstår att monopolet kan vara kvar.”

Herr talman! Jag yrkar avslag på propositionen och bifall till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Problemet är ju att man inte är överens om huruvida det här förslaget är förenligt med EU-rätten. Regeringen och näringen anser det, men tunga remissinstanser delar inte den bedömningen. Experter på handelsrätt och EU-rätt säger att det är tveksamt.

Vi vet också – det har redan aviserats – att de europeiska vinproducenternas branschorganisation har för avsikt att överpröva det här. Det finns ett motstånd mot det svenska detaljhandelsmonopolet både i Sverige och utanför Sverige. Det är detta det handlar om. Frågan är hur stora risker vi ska ta.

Jag tror att ledamoten Hultberg stod och försade sig här. Problemet är att det finns tydliga röster, både i Hultbergs parti och i andra partier, som säger att man egentligen vill gå längre och ge större utrymme för försäljning vid sidan om Systembolagets detaljhandelsmonopol. Man anser att regleringen kring den reformen inte räcker till. Ledamoten Hultberg sa att svenskarna tycks vilja ha Systembolaget just nu. Hur ska vi tolka det?

Vad tror Hultberg att svenskarna och Moderaterna kommer att vilja efter några år med gårdsförsäljning? Efter några år av EU-processer, hur kommer man att ställa sig då? När kommer det enligt Hultberg att vara dags att avskaffa det där avskyvärda detaljhandelsmonopolet?

Herr talman! Ledamoten Bergenblock väljer att avleda uppmärksamheten från det som var huvudpoängen i mitt anförande, det vill säga att diskussionen i dag bör handla om hur vi värnar den svenska folkhälsan.

Min poäng med att lyfta näringsperspektivet och inte folkhälsoperspektivet i min inledning var att skälet till att Sverige fått ha ett undantag och får behålla vårt detaljhandelsmonopol i EU, trots att monopol strider mot tanken med frihandel, är att vi har kunnat beskriva monopolet som en systematisk och sammanhängande reglering av alkoholförsäljningen i syfte att värna folkhälsan. Alkohol är en fråga om folkhälsa, men det regeringen ju nu gör är att bryta upp det regelverket. Man bryter upp monopolets försäljning, och man gör det med argument om att det är bra för näringslivet och besöksnäringen.

Det näringslivspolitiska perspektivet på den här frågan gör att den svenska alkoholpolitiken inte längre kan beskrivas som systematisk och sammanhängande i sin reglering av Systembolaget. Om detta kan jag försäkra ledamoten Bergenblock att vi socialdemokrater är överens, oavsett vilket utskott vi sitter i. Men det är märkligt att företrädare för socialutskottet diskuterar frågor som rör kärnan av den svenska folkhälsopolitiken utan att över huvud taget vilja uppmärksamma vilka problem det här faktiskt för med sig.

Herr talman! Då påminner jag igen om att problemet med den proposition och det betänkande som ligger på riksdagens bord i dag är att man inte är överens om huruvida det här verkligen är förenligt med det svenska detaljhandelsmonopolet. Regeringen säger det, och vissa remissinstanser säger det, men tunga remissinstanser håller inte med. Folkhälsomyndigheten håller inte med. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning håller inte med. Göteborgs tingsrätt håller inte med. Kammarrätten i Göteborg håller inte med. Systembolaget håller inte med. Barnombudsmannen håller inte med. Tunga jurister och experter på handelsrätt håller inte med.

Att den svenska alkoholkonsumtionen har sjunkit har till stor del skett tack vare att vi har bedrivit en klok och balanserad alkoholpolitik. Vi använder de alkoholpolitiska verktyg vi har på ett klokt sätt. Där är Systembolaget med sitt samhällsuppdrag ett viktigt verktyg. Utan vinstintresse förmår det sälja alkohol till den svenska befolkningen på ett sätt som gjort att det är det populäraste företag vi har. Förtroendet är oerhört stort för det sätt på vilket det balanserar sin uppgift. Personalen kontrollerar varenda ung person så att ingen får köpa alkohol innan man har åldern inne. De avvisar dem som kommer in som har druckit för mycket. Samtidigt kan de ge goda råd om vilket vin som passar bäst, vilken öl man har råd med eller vad man ska välja och tänka på.

Detta ska vi vara rädda om, och det är det förslaget handlar om. Vi ska kunna fortsätta förfoga över det instrument som har tjänat oss väl och gjort att konsumtionen minskat. Det har gjort att lokala producenter har en hylla på sitt lokala Systembolag. Det ska vi vara rädda om och inte lämna ifrån oss till EU-domstolen.

(Applåder)