Sofia Skönnbrink (S) om (forts. från § 15) Livsmedelspolitik (forts. MJU9)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 11.

I dag debatterar vi livsmedelspolitik. Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, inte bara för att jag älskar god mat utan också för att jag före mitt uppdrag som riksdagsledamot arbetade som miljö- och hälsoskyddsinspektör med ansvar för livsmedelsfrågor.

I min roll som inspektör blev det tydligt för mig hur viktigt det är med likvärdighet och enhetliga bedömningar. Detta gäller hela vägen från jord till bord. Det ska inte spela någon roll om man odlar potatis på Öland eller i Skåne, tillverkar ost i Burträsk eller i Falköping eller driver restaurang i Stockholm eller i Charlottenberg. Oavsett vilket ska lagstiftningen tillämpas och följas upp på samma sätt.

Fru talman! I regeringsställning gav därför Socialdemokraterna Livsmedelsverket i uppdrag att öka likvärdigheten i livsmedelskontrollen över hela landet. Slutrapporten presenterades 2022 och slår fast att det fortfarande finns betydande brister när det kommer till den kommunala kontrollverksamheten.

Bland annat finns det stora olikheter mellan de lokala kontrollmyndigheterna vad gäller kontrollfrekvens, bedömning av avvikelser och benägenhet att fatta beslut vid bristande efterlevnad.

I Sverige finns det totalt 250 lokala kontrollmyndigheter som sysslar med livsmedelsinspektion, och i en tredjedel av dessa finns bara en inspektör anställd. Detta skapar en sårbarhet eftersom det inte gör det möjligt att specialisera sig inom olika områden. Detta är dåligt inte bara för den anställde utan också för företagen eftersom de inte alltid upplever att de får rätt typ av stöd i sitt arbete med att leverera säkra livsmedel till sina kunder. Det ska vara lätt att göra rätt, och det är oerhört viktigt att företagarna upplever livsmedelskontrollen som givande snarare än ångestfylld.

Fru talman! Vad vi lägger på tallriken kan skilja sig åt, men gemensamt är att vi alla är beroende av mat och vatten för att överleva. Därför är det oroväckande att tänka på att varannan tugga som vi äter är importerad. Detta är något som inte kan upprepas nog många gånger, särskilt i tider då beredskapsfrågan står högt upp på agendan.

Mat är en av krisberedskapens viktigaste funktioner. Om vi inte får i oss näring och energi fungerar vi inte som människor, men även om vi vet att hungriga magar är dåligt i kris fortsätter den svenska självförsörjningsgraden att ligga på skrämmande låga nivåer. Detta är en trend som måste vändas. Sverige ska i alla lägen kunna förse sina invånare med mat och rent vatten. Därför behöver vi se mer svenskt på tallriken och i glasen, inte mindre.

Fru talman! En viktig del i detta arbete menar vi socialdemokrater är att införa ursprungsmärkning av kött på restauranger och i storhushåll. Svenska produkter symboliserar ett starkt djurskydd och en låg antibiotikaanvändning, vilket innebär ett mervärde för konsumenterna.

Under pandemin kunde vi se att efterfrågan på svenska produkter blev större, vilket berodde på att fler lagade sin mat hemma och då kunde välja att köpa svenskt kött i butik. Men nu när vi återigen äter ute på restaurang i större utsträckning har importen ökat igen. Det beror på att man oftare använder sig av importerade utländska varor på restaurangerna. Det blev med andra ord tydligt att när konsumenterna själva kunde välja valde de svenskt.

Fru talman! Genom att införa krav på ursprungsmärkning av kött på restauranger och i storhushåll skulle det inte bara bli tydligare för gästerna. Det skulle också sätta press på restaurangägarna att köpa in mer svenska produkter för att möta sina kunders efterfrågan. Detta i sin tur skulle stimulera svensk livsmedelsproduktion och göra oss mindre sårbara.

Därför är det beklagligt att landsbygdsminister Peter Kullgren drog tillbaka den anmälan som vi socialdemokrater i regeringsställning lämnade in till EU-kommissionen om att få införa egna, nationella bestämmelser på detta område. Förklaringen var att man ville invänta EU-gemensamma regler. Men ett och ett halvt år senare har vi inte sett att det har skett någon förändring.

Herr talman! En annan utmaning som har drabbat våra svenska livsmedelsproducenter hårt och som i förlängningen riskerar att påverka vår försörjningsgrad i en negativ riktning är det tuffa ekonomiska läge som vägrar att släppa taget.

Svenska hushåll har under lång tid brottats med rusande matpriser, vilket gör att väldigt många nu tvingas välja det billigaste alternativet - som oftast inte är det svenska. Den prisökning på mat som vi har upplevt under den senaste tiden är den kraftigaste sedan 1950-talet, och vi socialdemokrater ser med oro på att matpriserna i Sverige skenar mer än i andra länder.

Herr talman! Att folk inte har råd att köpa svenska produkter är problematiskt, men vad som är ännu mer oroväckande är att ensamstående föräldrar vittnar om att de inte har råd att sätta näringsriktig mat på bordet till sina barn. Det märks inte minst på att försäljningen av frukt och grönt har gått ned. Experter menar att vi helst ska få i oss ett halvt kilo frukt och grönt per dag, vilket motsvarar ungefär fem frukter dagligen. Samtidigt visar färska undersökningar att försäljningen gick ned med hela 4,1 procent under 2023.

Men det är inte bara frukt och grönt som har blivit dyrare. Ebba Buschs favoritlivsmedel, falukorven, är en av de varor som ökade mest i pris i början av året. Så frågan, herr talman, är vad regeringen tänker göra för att leverera på Ebba Buschs falukorvslöfte om att ingen unge ska behöva lämna matbordet med en kurrande mage.

Vi socialdemokrater har föreslagit att det ska tillsättas en priskommission för sänkta matpriser. Vi tror att man genom att samla aktörer från hela livsmedelskedjan, såsom grossister, matbutikskedjor, konsumentorganisationer och berörda myndigheter, kan ta kontroll över denna prisutveckling och se till att det inte sker några oskäliga höjningar av matpriserna. Tyvärr har regeringen inte nappat på detta förslag.

Herr talman! När vi debatterade livsmedelspolitiken förra året befann vi oss mitt i en värmebölja med väldigt lite nederbörd. Oron inför sommaren 2023 var stor. Men även om det inte slutade med torka drabbades jordbruket och livsmedelsproduktionen i stället av kraftig nederbörd.

Denna typ av extremväder och ojämna vattenflöden ställer till det för skörden. Därför är det viktigt att svenska lantbruk får en chans att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter. Vid torra perioder behövs ett välfungerande bevattningssystem, och vid blöta perioder behöver man väldimensionerade dräneringssystem och diken. Här krävs det långsiktigt stöd för att bygga ut infrastrukturen och förenklad lagstiftning för att kunna vidta snabba åtgärder när det behövs.

Herr talman! Även om det finns stora utmaningar när det kommer till svensk livsmedelsproduktion finns det också lika många möjligheter. Livsmedelsproduktionen bidrar till ökad sysselsättning och tillväxt, skapar jobb på landsbygden och producerar bra mat med höga miljö- och djurskyddskrav.

Om det är någonting som jag har fått lära mig i rollen som riksdagsledamot, livsmedelsinspektör och landsbygdsbo är det hur mycket vilja och engagemang som det finns bland våra svenska livsmedelsproducenter, oavsett om det rör sig om mjölkbönder, sockerbetsodlare, sylttillverkare eller kalkonuppfödare. Vi har också en mycket bra och kunnig livsmedelsindustri som gärna vill utveckla sina verksamheter efter marknadens önskemål.

Herr talman! Det finns med andra ord en enorm potential i den svenska livsmedelskedjan.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Malin Larsson (båda S).

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Jag vill vänligen men bestämt avböja att bli jämförd med Sverigedemokraterna. Jag är väldigt stolt över vår socialdemokratiska politik och står fullt ut bakom den.

Som ledamoten nämner medför det stora kostnader att vara lantbrukare i dag, inte minst när det gäller räntorna som har skenat. Lantbrukarna är bland de mest belånade företagarna, och de drabbas väldigt hårt av denna räntesmäll.

När det gäller reduktionsplikten och inblandningen av biodrivmedel har det handlat om att vi ska ge jordbruket en chans att få tid på sig att ställa om sin verksamhet för att de inte ska bli drabbade av de åtaganden som vi måste leva upp till på grund av EU-samarbetet.

Detsamma gäller för skogen. Vi vill fortsätta att bruka skogen. Frågan är vad som händer om vi häver reduktionsplikten helt. Ska vi då lägga detta ok på jordbruket eller på skogen? Det är frågor som vi inte har fått svar på från regeringen. Vilka andra åtgärder ska man vidta för att nå de högt uppsatta klimatmål som vi alla har kommit överens om att vi ska uppnå?

I stället för att fråga ett oppositionsparti hur vi ska lösa detta vore det väldigt intressant för oss att få veta vad Sverigedemokraterna och regeringen vill göra för att skogen och jordbruket inte ska bli lidande av att man sänker reduktionsplikten. Självklart tycker vi alla att landsbygdsbor ska ha råd att ta bilen till jobbet och till förskolan. Lantbrukarna ska ha råd att köra sina maskiner. Men det är inte utan konsekvenser som man sänker reduktionsplikten. Frågan är vad regeringen då vill göra för att kompensera för de ökade utsläppen.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Vi gick också fram med att vi ville minska inblandningen eftersom vi såg att priserna på drivmedel skenade och att det drabbar framför allt glesbygdsbor på ett väldigt negativt sätt.

Men jag ska lämna klimatet och återgå till livsmedelspolitiken, som vi debatterar här i dag. Nu inser jag att ledamoten inte har någon mer replik. Det blir därför svårt att ställa en fråga tillbaka. Det var synd. Men vi får ta det vid ett senare tillfälle.

Det som skulle vara intressant att höra och prata mer om, eftersom det är livsmedelspolitik vi debatterar, är tanken kring livsmedelsstrategin vad gäller att stärka svenskt jordbruk och svensk livsmedelsproduktion. Vi hade gärna sett att vi i oppositionen hade varit en del av de samtal som just nu pågår, för även om det är en revidering - vilket landsbygdsministern menar att det är - kan små förändringar få stora följdeffekter.

När vi satt i regeringsställning var det viktigt för oss att alla partier i Sveriges riksdag skulle vara en del av detta arbete. Jag tror att breda, gemensamma politiska lösningar som håller över tid och regeringsskiften skulle vara väldigt bra för våra svenska bönder.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten får ursäkta mig, men jag uppfattade inte riktigt frågan. Jag tror att det gällde hur man ska kunna antingen stimulera en generationsväxling eller stärka produktionen i stort, men jag är inte säker.

Jag svarar så här: Jag vet att det finns en jättestor potential i svensk livsmedelsproduktion. Jag sa i mitt anförande att det finns ett väldigt stort driv och engagemang och att många yngre känner sig manade och vill ta över - men att det är problematiskt med generationsväxling på grund av att det är väldigt högt belånade företag det rör sig om. Det är som ung person i dag svårt att få ett lån som gör att man klarar av att ta över föräldrarnas mjölkgård, till exempel. Det är alltså någonting som jag tycker att vi borde kolla närmare på.

Även vad gäller regelförenklingar vet inte minst jag - som har sett hur lagstiftningen tillämpas ute i verkligheten hos livsmedelsproducenter, matbutiker, storhushåll och annat - att det bland annat handlar om de mindre producenterna, som jag ur beredskapssynpunkt tror att vi behöver se väldigt mycket mer av. De behöver spridas över hela Sverige och inte bara koncentreras till de södra delarna.

För att klara att stimulera dessa mindre producenter måste vi kolla på ett regelverk som tillåter dem att inte vilja bli större och större, det vill säga fortsätta att växa. Just nu är det nämligen - och det kan jag säga med säkerhet - väldigt fyrkantigt. För de mindre blir det dyrt och krångligt, och kanske inte ekonomiskt hållbart, att driva livsmedelsföretag i dag.

För mig handlar det alltså mycket om att stimulera en generationsväxling som funkar men också om att se till att mindre och mellanstora producenter får växa och må bra i vårt land.