Emma Nohrén (MP) svarade Kjell-Arne Ottosson i en replik om Skogspolitik i debatten ”Protokoll 2023/24:72 Torsdagen den 15 februari” den 15 feb 2024.
Kjell-Arne OttossonKD· i en replikJag tackar Emma Nohrén för frågan. Jag börjar där Emma Nohrén slutade. Ja, vi står bakom dem. Det måste vara mål som faktiskt går att nå, men självfallet står vi bakom dem. Det står även i utredningen. Emma Nohrén nämnde…Fru talman! Det är kul att få stå här i denna sena timma och diskutera skog. Ett fantastiskt spännande ämne!
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Det kan jag göra med ganska stor stolthet, eftersom nästan alla av dem tas upp i skogsutredningen eller den kommande artskyddsutredningen. Sedan finns det någon reservation som vi gärna kan låta vila i frid utöver det.
I Sverige har vi någonting som kallas för Skogsbarometern. Det är en årlig undersökning som Kantar Public utför. En av frågorna där är: Vad betyder mest för ditt skogsägande? När man hör debatten i samhället, i denna kammare eller var det nu är låter det ofta som om det viktigaste med att äga skog är pengar och att ha så stor avkastning som möjligt. Du ska avverka så mycket som möjligt så att du får så mycket pengar som möjligt - så tycker jag att det låter i den allmänna debatten.
Men i de svar som har kommit fram är det absolut viktigaste känslan av att äga skog. Andelen som svarar så är fyra gånger så stor som dem som svarar att det viktigaste är en god löpande avkastning. Äganderätten är alltså helt central. Känslan av att äga någonting som du sedan förvaltar och sköter efter bästa förmåga ligger på första plats.
På andra plats ligger god långsiktig investering. Där handlar det förstås om pengar och en placering av pengar, men det är verkligen inte fråga om några snabba klipp, som det också låter som i debatten ibland, utan det är en investering över generationer. Det är väldigt sällan den generation som planterar är samma generation som sedan får avverka.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik
På tredje plats kommer jakt och rekreation, som vi hörde här tidigare i något av anförandena: att vara ute, jaga, plocka bär och svamp och så vidare.
Först på fjärde plats kommer god löpande avkastning.
Äganderätten är helt central. Det har vi hört flera gånger. Men tyvärr är den under ständiga angrepp både från EU och på nationell nivå från olika aktörer. Vi har verkligen ett hästjobb med att skydda, bevara och stärka äganderätten.
Som ett led i detta har regeringen lagt fram direktiv till en utredning, En robust skogspolitik som ser skogen som en resurs. En del i arbetet är att utvärdera skogspolitiken, givet de förändringar som har skett sedan 1993 när skogsvårdslagen kom.
I den text som finns om lagen som kom 1993 framgick att utbildning och rådgivning skulle innebära att vi kunde klara oss utan politisk detaljstyrning. Det var tanken. Den är jättegod, men vi har sannerligen inte hamnat där att vi klarar oss utan detaljstyrning i skogen. Som vi också har hört i debatten var frihet under ansvar devisen när den lagen togs fram. Man hade alltså en tilltro till skogsägarnas ansvarskänsla. Den tilltron måste vi komma tillbaka till, och det är där vi ska vara i skogspolitiken.
En annan del av utredningen gäller att utveckla skogspolitiken för att möta de utmaningar som kommer i EU:s skogspolitik och utveckla arbetssättet för Sveriges fortsatta arbete i EU vad gäller de skogliga frågorna. Vi måste verkligen steppa upp, fru talman. Precis som Malin Larsson sa i ett tidigare inlägg är skogen nationell kompetens. Det är vi nästan helt eniga om i kammaren. Men ändå är EU ute och fäktar i skogsfrågor gång på gång, trots att de inte ska göra det. Skogen nämns inte med ett ord i EU-fördraget, och därmed är den nationell kompetens. Vi måste snarare klara jobbet på hemmaplan och utbilda EU-institutionerna i vad skogsbruk faktiskt är.
Fru talman! En annan del gäller hur vi rapporterar. Vi måste få fram ett enhetligt system så att vi rapporterar lika. På det sätt som det sker nu blir det att jämföra äpplen och päron.
Fru talman! En annan oerhört viktig del handlar om förenklingar för den enskilda markägaren. Det gäller till exempel att överväga alternativ till avverkningsanmälan och anmälan för samråd. Det handlar om hur beslut inte ska kunna överklagas till flera olika instanser. I dag kan ett beslut överklagas till både allmän förvaltningsdomstol och till mark- och miljödomstol samtidigt.
Kunskapskraven har tagits upp tidigare. Där måste vi verkligen tydliggöra vad som gäller och underlätta så att inte skogsägaren råkar ut för oproportionerliga kostnader och ett enormt kontorsarbete. Vi har tidigare sett en del formulär som har skickats hem till skogsägare, och det är helt vansinnigt vilka förväntningar som finns på den vanliga skogsägaren. Det räcker inte bara med att vara biolog, utan det krävs än högre utbildning för att klara av att fylla i formulären. Detta visar att vi verkligen har kört i diket, och det är därför vi måste göra ett omtag.
Precis som vi har hört tidigare måste det ske en förenkling av avverkningsanmälan för enskilda, alltså brukningsenheter som ägs av privatpersoner. Vi måste se över om det inte går att höja gränsen för undantag från ett halvt hektar upp till fem hektar. Det här är återigen, fru talman, ett steg tillbaka mot grundtanken i lagen 1993 där man litar på skogsägaren.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik
I en av mina repliker nämnde jag att man ska se över både mätbarhet och uppföljbarhet i miljökvalitetsmålen. Man ska effektivisera miljömålsarbetet. I miljömålet Levande skogar finns tyvärr en del preciseringar och indikatorer som allt fler forskare är överens om inte kan nås. Även om all mänsklig verksamhet skulle upphöra på jorden i 100 år når vi inte målen. Då är frågan om målen är ställda på ett riktigt sätt. Vi måste sätta upp mål som är nåbara. Vi som har börjat vår bana i kommunpolitiken har fått höra om målstyrning. Där är det jättetydligt att mål måste vara nåbara, och där är vi inte.
Jag ser fram emot det arbete som ska göras, och jag ser fram emot att en "superutredare" har fått uppdraget, nämligen Göran Enander. Ingen seriös aktör ifrågasätter hans kunskap och kompetens: doktor, docent och professor i skogsskötsel. Det kommer att bli otroligt bra.
Jag noterar att min talartid tar slut alldeles för fort. Slutligen vill jag ta upp den fråga som inte är med i skogsutredningen, just för att vi måste gå fortare fram. Det är artskyddet. Det är därför de ligger i två delar. Om artskyddet hade legat med i utredningen hade den tagit för lång tid.
I december var jag på studiebesök i Jämtland, och jag besökte ett sågverk som under hösten hade stått still i flera dagar på grund av timmerbrist. Det låter verkligen märkligt att det kan vara timmerbrist i skogslänet Jämtland. Det berodde på artskyddet. Det var alltså så pass många förväntade avverkningar som inte hade blivit av på grund av att artskyddet hade tickat in, och därmed blev det stopp. Så kan vi inte ha det. Därför görs detta i ett eget spår så att utredningen går fortare.
Fru talman! Jag avslutar, även om jag hade mer på min agenda.
(Applåder)
Fru talman! Både jag och ledamoten Ottosson trivs bra i skogen. Jag tänkte ta vid där ledamoten avslutade.
Trots att Kristdemokraterna och Liberalerna sitter i samma regering lyfte ledamot Ottosson upp frågan om artskyddet vid en frågestund nyligen. I dag ställde en annan kristdemokratisk ledamot också en fråga om artskyddet. Till och med ni kristdemokratiska ledamöter undrar samma sak som jag, nämligen varför inget händer. Men ni sitter i regering, och ni har ett ansvar.
Nu har ni styrt landet tillsammans i ett och ett halvt år, och ännu har inte SD-regeringen tagit itu med den viktigaste frågan för skogsbruket. Jag fick inget svar när jag interpellerade miljö- och klimatministern, och ledamot Ottosson fick inte heller något svar vid frågestunden, trots att man styr landet tillsammans.
Varför dröjer regeringen med att ta itu med den viktigaste frågan för våra skogsbrukare? Kommer artskyddsbestämmelserna och ersättningsfrågan att ses över? Det har ni sagt. Men när?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik
Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för frågan.
Det är jätteroligt att Socialdemokraterna har fått bråttom i frågan eftersom det sannerligen inte var bråttom när man själv satt i regering.
Omtolkningen av artskyddet; fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet slogs ihop. Förlåt! Nu tappade jag namnet på direktivet. Nej, jag kommer inte på det, fru talman.
När omtolkningen gjordes satt Socialdemokraterna i regeringen. Man har suttit i regeringen i två år efter omtolkningen, och man har inte gjort någonting. Vi har suttit i regeringen i drygt ett år, och vi har tagit itu med frågan eftersom den måste hanteras nu. Det är just därför som den kommer i ett eget spår för att det ska gå så fort som möjligt.
Jag är jätteglad att det är vi som sitter i regeringen när frågan ska lösas, inte Socialdemokraterna. Då hade ni med stor säkerhet suttit ihop med Miljöpartiet och kanske också Vänsterpartiet, och deras inställning i frågan kan vi vara säkra på. Då är frågan om det hade blivit något över huvud taget.
För att det ska bli verkstad i frågan är jag glad att vi sitter med i regeringen. Utredningen kommer att hanteras i ett snabbspår för att den ska gå så fort som möjligt så att våra skogsägare inte ska drabbas av galenskapen.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Ottosson för svaret.
Verkstad och snabbspår; det har gått ett och ett halvt år. Det kallar inte jag för snabbspår, och jag kallar det inte heller för verkstad. Både jag och ledamot Ottosson vet att när EU-reglerna infördes var det ledamot Ottossons eget parti som satt med i regeringen, inte Socialdemokraterna.
Problemen har ju inte uppstått genom ändringar i svensk lagstiftning, utan det är en rad rättsfall som har ställt till det. När detta upptäcktes agerade den socialdemokratiska regeringen direkt. Vi hade en trestegsplan och hann genomföra de två första stegen. Det tredje steget gällde artskyddsreglerna. Där behöver det troligtvis göras en översyn av miljöbalken.
Nu har Kristdemokraterna suttit med i regeringen i ett och ett halvt år, men ingenting har hänt. Artskyddsfrågan måste hanteras nu, och vad som gäller för ersättning till skogsägare som nekas avverkning behöver styras upp. Vi har i dag hört från flera representanter för regeringspartierna att det är viktigt med ersättning. Det finns också många markägare som har höga naturvärden på sina marker och som vill bevara dem. Men vad ser vi att den SD-ledda regeringen gör? Man minskar budgeten för skydd och skötsel av natur och skog. Sedan lägger man tillbaka lite pengar till skydd, men det är långt ifrån det som krävs.
Jag håller inte med om att detta skulle vara något snabbspår eller någon verkstad. Jag vet inte om landsbygdsministern och klimat- och miljöministern är eniga här. Den ena säger att det är bråttom samtidigt som det inte har hänt någonting på ett och ett halvt år.
(Applåder)
Fru talman! Jag kan bara uppskatta Malin Larssons engagemang i frågan. Det betyder att det kanske är ännu större chans att saker och ting händer fort även om Socialdemokraterna skulle sitta i regering.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik
Som jag sa tidigare hade även ni chansen att rätta till det. Om det nu var så att just artskyddet var det viktigaste här, varför tog ni inte det först? Varför väntade ni i så fall med det till sist?
Ja, detta implementerades under alliansregeringen. Ja, det var en överimplementering. Därför måste det göras om och göras rätt - det är ingen som har hymlat med detta över huvud taget. Den chansen har funnits. Sregeringen tog inte den chansen. Vi kommer att ta den, och jag hoppas att vi tar chansen även i flera andra delar där vi ser att Sverige har överimplementerat EU-regler eftersom Sverige alltid ska vara Bror Duktig och helst göra lite mer än vad som krävs. Därmed straffar Sverige sig självt. Jag känner mig väldigt trygg i den frågan.
Vad gäller skydd av skog verkar Malin Larsson och jag inte vara eniga. Vi sätter kvalitet före kvantitet. Det låter på Malin Larsson som att man vill skydda än mer skog och ta skog från skogsägare; det är ju faktiskt detta som det handlar om. Vi har sagt att det är nödvändigt att lugna sig och ta hand om den skog som staten redan har tagit från enskilda skogsägare.
Det låter ju bra med frivillighet som grund när man ska skydda skog, men här handlar det också om ersättning och hur ersättningar ska hanteras. Vilken ersättning ska du få om du skyddar skog frivilligt, och hur ska det vara de gånger då staten går in och pekar med hela näven? Där har vi inte hört hur Socialdemokraterna vill gå fram - bara att de vill lägga mer pengar för att skydda mer skog. Hur mycket vill Socialdemokraterna skydda?
Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för anförandet! Jag får erkänna att jag höll mig ända till slutet - sedan tryckte jag på knappen.
Ledamoten pratade mycket om frihet under ansvar och att det är vi skogsägare som vet bäst. Det står att den svenska skogspolitiken till stor del bygger på frihet under ansvar, med begränsade sanktionsmöjligheter. Men skogsvårdslagen är en så kallad minimilag - för att de skogspolitiska målen ska nås förväntas skogsägare göra insatser utöver vad lagen kräver. Detta är en del av skogsbrukets så kallade sektorsansvar, vilket innebär att åtgärder som krävs för att bevara skogslandskapets natur- och kulturmiljövärden är ett gemensamt ansvar för myndigheterna och skogsbruket.
Man ska alltså göra det som krävs för att man ska uppnå det som står i lagen. Som vi har varit inne på har lagen två jämställda mål: produktionsmålet och miljömålet. I slutet av ledamotens anförande sa han att det inte går att nå dessa mål. Tidigare i dag, under frågestunden, stod landsbygdsministern här och sa att han står bakom båda målen. Min fråga blir därför: Står Kristdemokraterna bakom båda målen?
Fru talman! Jag tackar Emma Nohrén för frågan.
Jag börjar där Emma Nohrén slutade. Ja, vi står bakom dem. Det måste vara mål som faktiskt går att nå, men självfallet står vi bakom dem. Det står även i utredningen.
Emma Nohrén nämnde att det står om begränsade sanktionsmöjligheter. Detta kan man ju i allra högsta grad fundera på med tanke på hur det ageras i skogen och hur staten och statens myndigheter på olika sätt agerar mot våra markägare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik
Det råder ingen tvekan: Vi står bakom de två jämställda målen, som fastställdes 1993. Landsbygdsministern och jag är helt eniga om detta, och det står även i direktiven.
När dessa mål fastställdes 1993 hade man - eller ville i alla fall komma till - en syn där man litade på skogsägarna. Man menade att politiken inte skulle vara inne och detaljstyra, utan man ville ge frihet med hjälp av bland annat utbildning. Detta har vi verkligen kommit bort ifrån.
Min upplevelse är att Emma Nohréns parti driver på för raka motsatsen - att man ska in och detaljreglera in absurdum - och anser att vi inte gör nog här i Sverige utan att även EU ska in och detaljreglera.
Anser Emma Nohrén att skogen är EU-politik? Ska EU vara med och bry sig om det svenska skogsbruket när skogen ser så otroligt olika ut i de olika europeiska länderna? Det går inte att jämföra skogen i Belgien med skogen här i Sverige. De är två vitt skilda saker. Ska EU kunna vara med och begränsa det svenska skogsbruket när man inte har kunskapen?
Fru talman! Vi har ju en klimatlag på EU-nivå som vi har förbundit oss att följa. Där finns det ett beting där skogen spelar en stor roll. Det är också detta som till exempel Miljömålsberedningen jobbar med.
Visst finns det stora delar där vi har ett gemensamt ansvar för hela Europas skogar för att de ska göra Europas klimatarbete och bidra till biologisk mångfald.
Du sa, Kjell-Arne Ottosson, att ni står bakom målen. Samtidigt sa du att miljömålen inte går att nå. Men oavsett om man anser att målet är ouppnåeligt kan man se att trenden sedan 1993 har varit att det går utför. Det råder brist på viktiga livsmiljöer. Flera livsmiljöer minskar - de blir mindre och mer fragmenterade. Vi ser en ogynnsam status och en negativ utveckling för många skogslevande arter. Populationerna av många hotade och känsliga arter blir mindre. Ekosystemtjänsterna har otillräcklig status. Vi har en negativ påverkan på vattendragen i skogslandskapet.
Det är inte så att vi har ett bra läge och ska ännu högre, utan det vi har minskar, trots åtgärderna. När vi ser nedåtgående trender, minskande antal, minskande utrymmen och livsmiljöer för dessa arter och att arterna minskar kan vi inte, oavsett vilka mål vi har, säga att vi ska vara nöjda. Därför undrar jag vad ni ska göra för att vi ska nå miljömålen eller åtminstone se till att det inte går åt motsatt håll, om ni nu inte vill ha miljömål som faktiskt motsvarar det som krävs.
Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för frågan!
Vi ska i alla fall inte lita på storebror staten. När staten har pekat med hela handen har det verkligen gått åt skogen; det har visat sig med all önskvärd tydlighet.
Vi ska lita på enskilda markägare så att de får göra det jobb som de vill göra. Det har visat sig vara det absolut bästa, ändå från att de gamla kronoskogarna blev privata fram till dags dato.
Emma Nohrén pratar om trender. Vi har mer död ved i skogen än på länge. Vi har mer löv i skogen än på länge. Vi har mer fågel i skogen än på länge. Vi har mer skog i skogen än på länge. Ändå låter det som att vi inte har skog kvar. Det avverkas 1 procent av den svenska skogen årligen, och i debatten låter det ändå som att det inte finns livsmiljöer kvar. Men det finns i allra högsta grad livsmiljöer kvar i den svenska skogen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik
Det som verkligen är skyddsvärt ser skogsägarna och låter stå när de avverkar. Vid en avverkning ska man alltid ta generella hänsyn till högstubbar, surdråg eller annat, och områden med högt naturvärde låter de flesta markägare vara, för de inser själva värdet. Vi måste lita på markägarna, och markägarna måste kunna lita på staten. Annars kommer det åter gå käpprätt åt skogen.
(Applåder)
