Riksflödet
Logga in
Replikerade på Finansministern Elisabeth Svantesson ·

Ali Esbati (V) om Statens budget 2024 - Rambeslutet

Ali Esbati (V) svarade Finansministern Elisabeth Svantesson i en replik om Statens budget 2024 - Rambeslutet i debatten ”Protokoll 2023/24:38 Onsdagen den 29 november” den 29 nov 2023.

Finansministern Elisabeth SvantessonM· i en replikTack, Ali Esbati, för frågan! Vanliga löntagare ska vara väldigt glada för att Vänsterpartiets budgetmotion inte går igenom här i riksdagen i dag. Det skulle leda till högre inflation. Man vill låna upp enorma belopp som…
Replikskiftet · 16 repliker

Herr talman! Det är tydligt när jag lyssnar på kollegorna från olika partier att det minsann är en väldigt svår och exceptionell tid vi befinner oss i. Jag fyllde 56 för några veckor sedan, och under hela min livstid har Sverige aldrig mött just dessa svåra utmaningar samtidigt.

Det pågår ett krig i vårt närområde som vi är engagerade i. Jag tror inte det har hänt sedan finska vinterkriget. Sverige skickar vapen och ger politiskt och ekonomiskt stöd. Vi stöder Ukraina på olika sätt för att de ska vinna kriget mot Putin. Jag är väldigt glad över att vi står enade i detta.

När jag besökte Kiev och områdena däromkring för bara några veckor sedan åkte jag runt med finansministern och fick bland annat se hans hemstad, som hölls av ryssarna förra våren. Jag såg skolan han gick i när han var liten. Den var förstörd. Jag åkte till Butja med honom och såg fotografier och plakat med namn på alla dem som massakrerats av ryssarna. Då kände jag att vi aldrig får sluta stötta Ukraina. De kämpar för sin frihet, men de kämpar också för allas vår frihet.

Det är även en svår tid här hemma på många sätt. För bara någon månad sedan dödades två svenskar i en terrorattack i Bryssel - bara för att de var svenskar.

Herr talman! Jag kan inte få bort bilden jag har i huvudet av den 13 eller 14-åriga pojke som hittades död i en skogsdunge. Han hade dödats bara för att han inte ställde upp på att vara med i ett gäng.

Jag skulle vilja säga att det är nödläge. Barn springer omkring med automatvapen och skjuter andra barn. Vi har ett förhöjt terrorhot i Sverige och krig i vårt närområde. Då är det nödläge, och vi måste göra allt vi kan för att bekämpa och ta Sverige igenom det.

Herr talman! Det är också så att budgeten som vi nu debatterar och som riksdagen snart ska fatta beslut om möter det här läget. Den möter ett svårt ekonomiskt läge. Vi pressas även ekonomiskt.

När regeringen lade fram den här budgeten och redan när vi lade fram förra årets budget - det vill säga för det här året - såg vi att Sverige skulle vara i lågkonjunktur. Vi såg att inflationen var hög men skulle komma ned.

Budgeten som nu ligger på riksdagens bord för er att fatta beslut om är avvägd för just den här situationen och det här ekonomiska läget. Den är avvägd för att göra det vi har sagt att vi ska göra, nämligen ge resurser till polis, rättsväsen, kriminalvård och försvar för att man ska kunna bygga säkerhet både i vårt land och i förhållande till främmande makt som vill Sverige illa.

Herr talman! Sverige har genomlevt den högsta inflationen på 30 år, och den är på väg ned. Det är bra. Men inflationen är fortfarande för hög, och även om den skulle vara noll i morgon är prisnivåerna höga. De kommer inte att gå ned bara för att inflationen dämpas. Det är därför så många människor kämpar nu och inte vill någonting hellre än att vi tar oss ur detta på bästa sätt så snabbt som möjligt.

Jag ser tre fajter framför mig under månaderna framöver. Den första fajten går vi mot inflationen, herr talman. Som jag sa är det inte läge att pusta ut, för den sista ronden mot inflationen är dessvärre inte över.

Inflationen är löntagarnas värsta fiende, och många drabbas hårt. Så här bara några veckor före jul ser jag besvikelsen hos de barn som kanske inte kommer att få några av de klappar som står högst upp på önskelistan. Tro mig - jag vet hur det känns, både som barn och som förälder. Inflationen drabbar människor hårt, och därför ska vi inte ge oss förrän den är nere.

Med det sagt: Den finanspolitik vi har lagt fram är som sagt återhållsam. Vad betyder det? Jo, det betyder att den inte är expansiv - men vi gör ju stora satsningar på hushållen. I år har hushållen mottagit cirka 40 miljarder. Nästa år sänker vi skatten för alla som jobbar. Vi ser till att de som har det allra tuffast får behålla det förhöjda bostadsbidraget. Vi sänker skatten på drivmedel. Vi ser till att reduktionsplikten förändras. Vi kompenserar 57:orna, och vi sänker skatten på pensionen.

Inte minst prioriterar vi välfärden i våra satsningar - 40 procent av reformutrymmet, alltså den största satsningen, går till att stötta kommuner och regioner. Men som jag har sagt tidigare är det tufft, och det kommer att vara tufft. Vi har ansvar, herr talman, och vi tar ansvar. När jag läser oppositionspartiernas budgetförslag upplever jag inte att alla tar ansvar.

Vi har hört här tidigare att både Vänsterpartiet och Miljöpartiet går emot egentligen hela den samlade ekonomiska expertisen, liksom de politiska företrädarna på 80- och 90-talen. Man vet att en expansiv finanspolitik i en höginflationsmiljö drabbar undersköterskan och den ensamstående pappan. Det drabbar dem väldigt hårt eftersom räntorna och inflationen kommer att fortsätta vara höga.

Socialdemokraterna vill ge sken av att ta ansvar, men de föreslår en bankskatt som faktiskt inte ens är genomförbar nästa år. Den ska man alltså finansiera välfärdsökningarna med. Jag tycker att det är att spela ett högt spel med svensk ekonomi, herr talman.

Herr talman! Den andra fajten som Sverige ska vinna är den om säkerheten och tryggheten. Ska vi vinna den fajten - ska vi knäcka gängen - måste vi strypa den kriminella ekonomin. Allt handlar nämligen om pengar. I grund och botten göds dessa gäng av just pengar. De lever på möjligheten att lura våra välfärdssystem, på att bedra enskilda personer, på narkotikaförsäljning och mycket annat. Vi måste strypa tillgången till dessa pengar.

Jag har bestämt mig, och regeringen har bestämt sig, för att de 100 eller 150 miljarder som varje år omsätts i den kriminella miljön måste minska. Därför ser vi nu till att exempelvis öka trycket, myndigheter och regering tillsammans, för att komma åt de blufföretag som finns. Vi gör en folkräkning för att få veta om människor bor där de ska bo och får rätt ersättningar. Vi ser till att Utbetalningsmyndigheten kommer på plats, just för att man inte ska kunna lura olika system och så att säga mjölka välfärdssystemen på pengar. Alla som går till jobbet på dagen eller på natten ska veta att pengarna används på rätt sätt och inte av kriminella.

Detta är också en fråga om liv och död. Det är såklart en fråga om skattepengar, men så länge pengarna finns i dessa miljöer kommer barn, unga och vuxna att fortsätta dö. Det måste vi göra något åt. Kan vi strypa tillgången till pengarna kan vi också knäcka gängen.

Herr talman! När det gäller säkerhet nämnde jag kriget i vårt närområde. Jag sa också att vi ökar resurserna till försvaret, både här hemma och i Ukraina. Vi ökar även resurserna till Säpo på grund av den förhöjda terrornivån. Vi fortsätter att stärka polis, rättsväsen och alla de delar som behöver stärkas för att vi ska kunna göra det vi nu gör, nämligen skärper straffen och ser till att bygga de fängelser som kommer att behövas.

Den första fajten är alltså den mot inflationen, och den andra fajten är den mot osäkerheten och otryggheten. Den tredje fajten är den mot lågkonjunkturen och arbetslösheten - men också mot den långsiktigt försvagade tillväxten, som behöver bli stark.

När jag fick det här jobbet för drygt ett år sedan kunde jag konstatera att arbetslösheten var väldigt hög. Den arbetslöshet som skulle bli den lägsta var en av de högsta i EU, och många människor lämnades utanför. Dessa personer behöver komma tillbaka, men nu ser vi dessutom att fler riskerar att bli arbetslösa på grund av lågkonjunkturen. Vi ser också att tillväxten minskat under året, på grund av räntekänsliga hushåll som är högt belånade, korta räntetider och att vi har en negativ bnp. Den upplevelsen och verkligheten kommer vi antagligen att dela med Tyskland.

Det går dock att göra mycket för att öka den långsiktiga tillväxten, alltså den som nu har gått ned under lång tid. Det handlar om att göra det möjligt för företag att växa. Det handlar om klimatomställning. Det handlar också om att helt enkelt se till att Sverige blir den plats som är mest produktiv och där företag vill och väljer att vara.

Vad är det då jag hör att man först och främst önskar sig när jag talar med företag runt om i Sverige, stora som små? Det har sagts tidigare av kollegor: Det handlar om kompetensförsörjning, och därför möter vi upp med mycket utbildningssatsningar både på spets och på bredd. Det handlar om elförsörjning, och därför tar vi nu äntligen ett riktigt tag om hela kedjan för att möjliggöra för kärnkraft i Sverige.

Det handlar dock även om trygghet. Jag nämnde det tidigare, men också företagen nämner den frågan ofta. Ni måste göra Sverige tryggt, säger man - de kriminella måste försvinna. Det är ett arbete som regeringen tar på fullt allvar, och jag vet att företagen gör det. Många andra aktörer behöver också göra sin del för att, som jag sa tidigare, strypa ekonomin för de kriminella.

Vi ser till att förlänga expertskatten nästa år. I år har vi höjt FoU-avdraget. Vi kommer att förändra 3:12-reglerna till det bättre. Vi tar steg efter steg för att göra Sverige ännu mer företagarvänligt, för att främja entreprenörskap och för att underlätta för företag att verka i en miljö som är möjlig att växa i.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att det är en svår tid men att jag är fast besluten. Vi ska vända utvecklingen tillsammans.

Beslutsamhet tror jag är den viktigaste egenskapen för oss alla här inne - beslutsamhet om att knäcka gängen, beslutsamhet om ekonomin, det vill säga att inflationen ska ned och tillväxten upp, och beslutsamhet om att Sverige kan så mycket bättre och kan bli så mycket rikare i framtiden än vad Sverige har varit de senaste åren. Det är fullt möjligt att underlätta för hushåll och göra Sverige tryggare. Det är fullt möjligt att fortsätta stötta Ukraina i deras kamp, som inte bara gäller dem själva utan även oss.

Med detta - många kanske skulle säga långa - anförande ska jag tacka för mig. Jag vill också passa på att tacka för ett gott samarbete med många partier under hösten. Jag vet att vi alla vill Sverige väl.

Regeringen har lagt fram en budget som steg för steg får ordning på Sverige. Reform efter reform kommer att sätta Sverige på rätt kurs igen och göra Sverige till ett rikare, bättre och tryggare land att bo och leva i.

(Applåder)

Herr talman! Det finns en viktig utgångspunkt som kanske inte kunde skönjas i det finansministern sa, och det är att finansministern bedriver en ekonomisk politik som har fört Sverige in i en recession.

Ingen hävdar att de inflationstendenser som uppstod i världsekonomin låg inom regeringens kontroll, men det är ju så att Elisabeth Svantesson och Sverigedemokraterna har hanterat situationen på ett närmast unikt dåligt och nonchalant sätt - och att svenska folket betalar priset. Det är verkligheten. Vi har en situation där hushållen är hårt drabbade, till exempel av höga priser på mat. Vi såg stora prisökningar i början av året, och de fortsätter.

Vi har diskuterat möjligheter att se till att de överpriser som tas ut av matjättarna - med höga vinstmarginaler och där de behåller dem - ska regeringen göra någonting åt för att förbättra konkurrensen. Ingenting sådant har skett.

Finansministern kallade till sig folk för en fika, även om hon inledningsvis sa att det skulle vara någon variant av sovjetisk kommunism att göra det. Men sedan har det inte hänt så mycket. Det blev ett slags lycka till som vi fick höra.

Samtidigt har regeringen nu med öppna ögon sett till att föra in Sverige i en vårdkris. Nedskärningarna kommer att bli chockartade med den budget som nu ligger. Statens finanser är starka, men man väljer att lämna patienter och personal i sticket. Det blir ett slags dubbelstöt för dem som lever i Sverige.

Frågan blir: Tycker finansministern att det är rimligt att göra den typen av prioriteringar, skattesubventioner till lyx-rot framför att satsa på välfärden? Varför agerar man inte ens för att få till rimliga konkurrensförhållanden, marknadslösningar som man i teorin säger sig värna? Är det rimlig prioritering 2023?

Herr talman! Tack, Ali Esbati, för frågan!

Vanliga löntagare ska vara väldigt glada för att Vänsterpartiets budgetmotion inte går igenom här i riksdagen i dag. Det skulle leda till högre inflation. Man vill låna upp enorma belopp som vi vet kommer att driva på inflationen och höja räntorna. Det skulle drabba alla dem som Ali Esbati säger sig värna.

Det skulle också leda till att investeringsklimatet i Sverige skulle vara väldigt problematiskt under många år framöver, och ännu färre jobb skulle skapas. Därför ska löntagarna vara glada.

Löntagarna kommer också vare sig de röstade på Ali Esbati eller mig att få en skattesänkning nästa år. De som har det allra tuffast som många barnfamiljer med bostadsbidrag kommer att få dem förhöjda under året.

Människor kommer också att möta lägre drivmedelspriser och en reduktionsplikt som gör det rimligt för människor som har det tufft att leva. Det kommer inte att vara enkelt. Men steg för steg gör vi saker och underlättar för människor. Det är ansvarslöst att lägga fram en budget som inte bara driver på inflationen utan som också ökar lånekostnaderna.

Låt mig avslutningsvis säga att en procentenhet höjd ränta på den offentliga skulden vi har är ungefär 20 miljarder i utgifter. Det gäller för varje räntehöjning. Lek då med tanken att Vänsterns budget skulle vinna och lånen skulle öka betydligt. Då skulle inte bara inflationen stiga utan också räntekostnaderna som någon annan får betala och som tränger undan viktiga investeringar.

Vi har lagt fram en väl avvägd budget. Vi stöttar hushåll. Välfärden har den största satsningen i budgeten. Vi ser till att få ordning på Sverige. Jag hör inte Ali Esbati tala om den pojke som låg död och blev skjuten för att han inte ville vara med i gängen. Vi tar ansvar för helheten. Jag är glad för att det är den budgeten som vinner i dag och inte Ali Esbatis.

Herr talman! Det Elisabeth Svantesson gör är att skyla över en fullt synlig verklighet med dåligt underbyggda teorier. Det är vad som sker. Det är återkommande i regeringens sätt att beskriva ekonomin.

Elisabeth Svantesson sa tidigare: Nu ska vi gå en sista tuff rond i kampen mot inflationen. Problemet är att det hon gör är att skjuta framför sig dem som ska ta smällarna. Det är barnfamiljer. Det är bolånekunder. Det är sjuksköterskorna inom välfärden. De ska bära trycket från inflationen. Det gäller inte för dem som driver de företag som kan överprissätta på grund av att de har oligopolsituation på marknaden. Det säger så mycket om regeringens egna prioriteringar.

Det är inte så att ordentliga investeringar, att ta bort flaskhalsar och att göra Sverige bättre rustat att möta framtiden är inflationsdrivande. Vi har ett stort land i väster - jag talar nu om USA och inte om Norge - där presidenten driver enorma investeringar i privat sektor och understöder den typen av investeringar. Det heter Inflation Reduction Act.

Jag säger inte att man kan göra precis samma sak i Sverige. Men jag säger att man kan och bör investera i klimatomställning. Det är dyrt och oansvarigt att inte göra det. Jag vill understryka att alla de satsningar som vi gör på välfärdsförbättringar finansieras genom en annan skattepolitik än den som regeringen står för. Det är en omfördelning från dem som har det allra bäst och klarar sig väldigt bra till att genomföra ordentliga välfärdssatsningar som räddar svensk sjukvård.

För övrigt var frågan vad man tänker om gängkriminaliteten. Hur menar Elisabeth Svantesson att de som jobbar inom skolan och inom socialtjänsten och nu får ta emot nedskärningssmockor ska göra ett bättre jobb med att skydda oss alla i framtiden mot just den typen av utveckling? Där blir Elisabeth Svantesson svaret skyldig.

Herr talman! Det är antagligen vår sista debatt och replikskifte. Jag ska kortfattat säga något politiskt och sedan något annat.

Jag delar helt bilden att det sticker enormt i ögonen att banker, matjättar och andra företag har höga vinster. Under perioder har banker övervinster, absolut. Många matjättar har under tiden som vi har sett haft väldigt höga priser. Där har vi dock sett skillnad.

Alla måste ta ansvar. Sedan ska vi också veta att det är jättemånga företag som kämpar. De kan inte ta ut de priser som de skulle behöva. De möter också ökade kostnader. Inflationen är brett spridd i många branscher. Många företag kämpar stenhårt. Andra har nog passat på och tagit ut högre kostnader och priser, absolut.

Det var många andra saker som Ali Esbati sa. Jag träffade Ali Esbati första gången i Oslo. Det var Ali Esbatis första engagemang i arbetsmarknadsutskottet för ett gäng år sedan där vi gjorde besök. Sedan dess har vi delat arbetet i några olika utskott och debattplattformen här.

Jag uppskattar verkligen, precis som många andra har sagt innan, din skärpa, din förmåga, din verbala förmåga och din intellektuella förmåga. Den kommer att saknas här i riksdagen. Jag önskar dig allt gott. Jag vet att du inte alltid gillar finansministern i Sverige. Du får väl se fram mot en centerpartistisk finansminister i Norge i stället. Jag önskar dig allt gott och lycka till!

(Applåder)

Herr talman! Jag blev ändå lite förvånad över att finansministern så oreserverat säger att SD-regeringens ekonomiska politik verkar fungera så bra. Vi har nu en situation där Sverige har i princip sämst ekonomisk utveckling i Europa.

Vi har haft en värre situation med inflation än våra grannländer. Vi har haft en högre kostnadsökning i Sverige än i våra grannländer. Det betalar nu svenska hushåll i sin vardagsekonomi. Med regeringens budget har man också skapat en välfärdskris. Det väcker frågan om vilken verklighet som finansministern egentligen ser och lever i.

Jag vill ställa en fråga på det temat. Jag noterade att ni hade en pressträff. Ni hävdade att på en aggregerad nivå, tror jag att regeringen sa, är regeringens budget tillräcklig för att hålla uppe sysselsättningen i skolan, vården och omsorgen.

Men sanningen är att det är någon form av låtsasvärld som Finansdepartementet har byggt upp. Jag tror att finansministern måste öppna ögonen, herr talman, och se verkligheten i Sveriges sjukvård.

I Östergötland kommer sjukvården att behöva minska sin personal med 600 tjänster. I Sörmland har man varslat 400 anställda i vården. Därtill har vi fått rapporter om anställningsstopp i Örebro och i delar av Stockholms sjukvård. Allt detta innebär färre anställda och inte fler.

Då är min fråga: Vad är egentligen verkligheten? Finns den verkligheten bortom Excelarken? Står finansministern fast vid sitt uttalande att regeringens budget är tillräcklig för att undvika minskad personal i sjukvården runt om i Sverige? Är det verkligheten eller Excelarken som styr regeringens politik just nu?

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågan, Mikael Damberg! Det är intressant att förre departementschefen på Finansdepartementet tycker att tjänstemännen där håller på med fantasier.

Låt mig bara vara väldigt tydligt. Den budget som vi lade fram och den prognos som den bygger på visar på en lågkonjunktur. Den visar att inflationen kommer att gå ned framöver, och den visar högre arbetslöshet. Den prognosen visar också sammantaget precis som jag sa att den satsning som görs på en aggregerad nivå ändå inte behöver sänka sysselsättningen. Men som jag sa redan då kommer det att se olika ut i olika kommuner och olika regioner. Dessutom har jag sagt många gånger att utvecklingen kan bli både bättre och sämre än vad den prognosen visar. Jag följer den väldigt noga, för jag är mån om att välfärden inte ska lämnas i sticket.

Med det sagt ser jag nu runt om i Sverige särskilt socialdemokratiska regioner och kommuner som går ganska hårt fram. De höjer skatten, och kanske håller de tillbaka nyanställningar och ser till att människor lämnar sitt jobb.

I Region Örebro, där jag bor, har Socialdemokraterna styrt i kanske 100 år, men de har inte lyckats jobba med effektiviseringar. När jag talar om effektiviseringar betyder det inte att man ska springa fortare, utan det betyder att det finns mellanlagerchefer och saker man gör som inte är produktiva. Det finns mycket att göra.

När man inte tar tag i problemen och det dessutom kommer en lågkonjunktur och inflation som skapar en kostnadskris för många slår det hårt. Den största prioriteringen i vår budget var just välfärd. Dessa pengar gör nytta och kommer att göra nytta, men många har det tufft.

Om det nu blir som alla hoppas och tror - att prognoserna funkar den här gången - kommer inflationen att dämpas, och det kommer att göra att till exempel 2025 kommer att se helt annorlunda ut för många regioner och kommuner om inte lågkonjunkturen förvärras. Tyskland går nu betydligt sämre, och den kinesiska ekonomin har stora problem. Det finns många risker, men vi lade fram en avvägd budget.

Jag säger det igen: Vi fortsätter att följa utvecklingen och är beredda att göra mer om konjunkturen dyker djupare och problemen blir större.

Herr talman! Det var ju inte riktigt detta som finansministern sa alldeles nyss i talarstolen. Då sa hon att det var exakt det här läget man hade kalibrerat budgeten för; det var exakt det läge som vi har i Sverige just nu som budgeten svarade på.

Då måste man öppna ögonen och se hur verkligheten ser ut i sjukvårdsregionerna runt om i Sverige. Det finns inte en sjukvårdsregion, oavsett om den styrs av en moderat eller en socialdemokrat, som inte räknar med underskott. Då kan man inte säga att det bara handlar om hur effektiv någon har varit.

Det är ju kaos överallt. Det är enorma besparingar som väntar om man inte bara låtsas ett år, rullar underskottet framför sig och får besparingarna nästa år i stället.

Det kommer rapporter om att det blir mindre personal i region efter region. Om det talas om anställningsstopp, vilket vi vet innebär mindre personal, verkar det man tänkte på Finansdepartementet inte stämma. Då sker det ju besparingar. Då blir det mindre personal i sjukvården.

Vi tog höjd för detta i vår budget. Vi såg att det gjordes för lite för att säkra välfärdens finansiering. Jag anklagade till och med er i regeringen för att ni är på väg att skapa en hemmagjord sjukvårdskris. Det är ert beslut att inte ge sjukvårdsregionerna dessa resurser som nu leder till besparingar och till och med skattehöjningar på vissa håll. Jag har varnat för detta, för jag tycker inte att det bra att man höjer skatten på låga inkomster i detta tuffa läge. Det beror ju på att sjukvårdsregionerna inte har fått stöd från staten i den här tuffa situationen.

Min fråga till finansministern är om det, givet den information hon har i dag, kommer att bli minskad personal och färre arbetade timmar i sjukvården runt om i Sverige. Tycker finansministern verkligen att det är bra politik i detta läge?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Mikael Damberg för frågorna.

Varje dag följer jag utvecklingen noga. Varje dag ser jag till att vi tillsammans - fyra ansvarsfulla partier - har en riktning för Sverige vad gäller kriminalitet, välfärd och säkerhet. Alla dessa delar är viktiga för oss.

Prognosen visar att den budget som vi har lagt fram är väl avvägd. Glöm inte bort, Mikael Damberg, att kommuner och regioner har ungefär 1 300 miljarder i egna intäkter. När den här budgeten lades upp såg vi till att matcha drygt hälften av det underskott som då var beräknat.

Jag är lite förvånad över tonläget. Vi är många som var i opposition under förra mandatperioden. Då lade vi fram budgetar med förslag som gick att genomföra. De vann ju flera gånger, och de gick att genomföra.

Den budget som Socialdemokraterna nu har lagt på riksdagens bord går ju inte att genomföra. När man å ena sidan lovar pengar till välfärden och å andra sidan föreslår en bankskatt som inte skulle kunna komma på plats den 1 januari lurar man ju undersköterskorna, sjuksköterskorna, läkarna och lokalvårdarna runt om i Sverige, för detta är inte genomförbart.

Jag förväntar mig mer av Socialdemokraterna. Jag förväntar mig mer av ett parti som hela tiden pratar om ansvar. Ni ville inte ta ansvar under era åtta år - ni skyllde på våra åtta år. Jag tar ansvar, och vi har ansvar. Även Mikael Damberg bör ta ansvar. Eller är det så att det är Nooshi Dadgostar som är tänkt att vara finansminister i en framtida regering?

(Applåder)

Herr talman! Jag skulle vilja passa på att säga lite snabbt att jag verkligen instämmer vad gäller de insatser som behöver göras för Ukraina. Det enda jag önskar är att de skulle vara ännu större och att vi kunde skicka det Ukraina önskar mest av allt, nämligen Jas 39 Gripen.

Jag instämmer också verkligen i omdömet om tillväxtkrisen och behovet av beslutsamhet. Jag önskar bara att denna beslutsamhet hade varit lite kraftfullare när det gäller att sänka skatten på arbete i stället för att höja den. Det är ju många hushåll som tvärtom kommer att få kraftiga skattehöjningar med Elisabeth Svantessons politik.

Jag önskar även att det hade funnits mer styrka från Finansdepartementet när det gäller att prioritera skolan i förhandlingarna med SD.

Jag hade tänkt fråga om det som vi i Sverige får plikta för att vi missar klimatmålen och har en rusande ökning av utsläppen med nästan 20 procent. Jag talar om EU:s återhämtningsfond.

En högt ansvarig person hos kommissionen har sagt att vi på grund av er klimatpolitik inte kommer att få de 38 miljarder som vi, likt alla andra EU-länder, skulle få för att vi följer våra åtaganden och mål i EU. Sverige kommer alltså att få plikta miljarder för att ni har spelat bort klimatbollen, tagit bort en massa saker och inte ersatt dem med någonting.

Hur mycket av dessa 38 miljarder kommer att försvinna? Jag har förstått att det inte är hela summan. Är det hälften? Är det några miljarder? Hur mycket får vi böta för detta? Jag vill ha ett rakt svar på det.

Jag måste också ställa en annan fråga. Medvetet och uttryckligen har den person som sitter bakom finansministern, Oscar Sjöstedt från Sverigedemokraterna, återigen riktat en massiv attack mot satsningarna på H2 Green Steel och Hybrit, alltså de stora industrisatsningar uppe i norra Sverige som så många investerare har satsat på och som så många personer är beroende av. Är det Oscar Sjöstedt som bestämmer, eller är det finansministern som bestämmer? Jag vill faktiskt ha ett rakt svar på den frågan.

Herr talman! Den sista frågan har jag fått tidigare av Martin Ådahl - för ett år sedan, tror jag. Det är väl helt uppenbart att vi jobbar tillsammans i regeringen. Vi följer planen. När det gäller dessa olika stora satsningar kommer det att behövas mycket. Det finns ju mycket privat kapital. Det kommer att behövas infrastruktur, bostäder och annat. Det kommer även att behövas mer el.

Det är ingen hemlighet att staten inte kommer att dra sig ur det som den nu har gått in i.

Jag går vidare till frågan om reduktionsplikten. Till den som lyssnar och undrar vad detta handlar om kan jag säga att den förra regeringen lämnade in en plan med olika delar för att vi ska få de pengar som Sverige har rätt till. Vad jag förstår finns det numera en ganska stor majoritet här i riksdagen som är för att reduktionsplikten ska förändras; jag tror till och med att Socialdemokraterna tycker det.

Det betyder att vi behöver byta ut denna insats mot någonting annat. Denna diskussion pågår just nu med kommissionen. Vi kommer att återkomma när vi har besked att ge om vilka andra åtgärder som vi kommer fram till i vår kommunikation och relation med kommissionen.

Herr talman! Den uppmärksamma lyssnaren märkte att det inte kom något svar på någon av de två frågorna.

Är det som ledamoten Oscar Sjöstedt från Sverigedemokraterna sa om att vi inte ska göra några statliga investeringar och att det inte finns någon el till dessa projekt - alltså att den vindkraft som behövs för dessa projekt inte ska byggas - bara struntprat som finansministern här kan dementera rakt av? Kan finansministern säga att det där bara var SD-struntprat? Eller är det i själva verket SD som bestämmer, som vanligt?

Nu drabbar detta Norrland. De stora investeringarna, allt hopp och alla pengar får gå någon annanstans. Investerarna lyssnar, Elisabeth Svantesson. Norrland lyssnar på det du säger härnäst. De hör om det är lite flummigt - om du inte är så tydlig med vad du säger och meddelar att ni ska prata om det. Andra länder är tydliga och klara och tror på sina industrier och på de miljardinvesteringar som folk är beredda att göra i deras länder.

Svara så noga du kan, finansministern: Var det struntprat allt det som sades, eller var det sant? Vem är det som bestämmer? Jag hoppas vid gud att finansministern har förmågan att säga att det var struntprat.

Jag fick inte heller något som helst svar på hur mycket pengar vi kommer att få plikta.

Vi vill ersätta reduktionsplikten med Tanka svenskt och få ett svenskt biobränsle upphandlat så billigt som möjligt enligt den utredning som finns. Vi ska få ned kostnaderna och sänka skatten på biobränslet så att vi får ordentligt lägre priser för folk på landsbygden, så där är det ingen diskussion.

Men eftersom ni nu låter utsläppen rusa är frågan: Hur mycket av de 38 miljarderna, dubbelt så mycket som vår klimatbudget, kommer Sverige att få plikta i EU?

Herr talman! Herregud, Martin Ådahl! Martin Ådahl vill nog inte riktigt lyssna. Att Oscar Sjöstedt lyfter fram kritik och funderingar kring satsningarna och olika investeringar är fullt legitimt, bara så att vi har det klart. Det handlade inte om ett politiskt beslut. Det var inte ett regeringsbeslut som han lade fram framför Martin Ådahl, så Martin Ådahl kan vara lugn.

Men det är väl bra att vi har diskussioner, för det har vi inte riktigt haft. Framför allt har vi inte haft någon diskussion om hur de här satsningarna ska få mer el, något som jag har efterfrågat i flera år. Det kommer att behövas vindkraft, men det kommer att krävas kärnkraft.

Vi tar den här frågan på fullt allvar. Företag i norr, söder, öster och väster ska kunna växa, och vi ska ställa om och få ned utsläppen. Det stämmer att vi har högre utsläpp detta år och nästa för att vi sedan ska komma ned. Vi är långt framme. Vi har höga ambitioner för näringslivet, hushållen och politiken, och det ska vi fortsätta att ha. Men det krävs ren, stabil el. Det kan Martin Ådahl aldrig komma ifrån.

Jag svarade på frågan om reduktionsplikten. Att Martin Ådahl sedan inte är nöjd med svaret är faktiskt inte mitt problem, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Finansministern sa i sitt anförande att regeringen är beslutsam. Det är klart att beslutsamhet är bra och viktigt, men effektiv politik är ännu viktigare.

Regeringen har fått kritik för sin passivitet både här i kammaren och utanför den. LO tycker att regeringen borde ha en mer aktiv finanspolitik. Svenskt Näringsliv tycker att regeringen ska ha en mer aktiv finanspolitik. Volvos vd efterlyser en mer aktiv roll för staten för att skynda på den gröna omställningen. Näringslivet kräver en aktiv klimatpolitik för att man faktiskt ska kunna räkna hem de investeringar som man har gjort och som man vill göra i den gröna omställningen.

Regeringen verkar lida av en akut närsynthet, och det är många som har ställt olika frågor kring det här i dag. Vi vet att regeringen inte levererar i den här budgeten, och jag skulle därför vilja fråga finansministern: När ska regeringen börja leverera det som krävs för att säkra omställningen och svensk konkurrenskraft?

Fru talman! Tack, Janine Alm Ericson, för frågan!

Bara för att säga det väldigt tydligt: Jag vet att många vill att vi ska göra mer, vilket oftast betyder en expansiv budget. Det har vi pratat om tidigare; det skulle just leda till ökad inflation.

Det man måste komma ihåg är att det kommer att bli lägre inflation och en vändning i slutet av nästa år och början av 2025 - om vi gör det vi nu har beslutat om. Prognoserna bygger alltså på Riksbankens penningpolitik och på det som vi har sagt att vi ska göra. Inflationen kommer inte bara ned av sig själv, utan det kräver aktiv handling, något som vi också gör.

Jag har tidigare sagt till både Janine Alm Ericson och Ali Esbati att just Miljöpartiet och Vänsterpartiet talar väldigt mycket om satsningar. Men satsningar ska ju finansieras. Det finns inga gratispengar, och just nu är det dyrt att låna pengar. Kom ihåg det!

Det krävs dock investeringar, och det är därför som vi nu ser till att möjliggöra kärnkraft. Det är därför vi nu ser till att få skjuts på omställningen. Jag möter företagsledare för både större och mindre företag för att höra vad mer vi kan göra tillsammans, och då lyfter de fram kompetensförsörjningsfrågan. De lyfter fram infrastruktur och energisystem. De ställer om i sina företag, många av dem är klimatsmarta och de har klimatsmarta produkter som de säljer som vi kan vara stolta över här i Sverige.

Den här resan har börjat, den pågår och den kommer att fortsätta. Men bara för att Miljöpartiet inte tycker att regeringen gör rätt saker betyder det inte att vi inte gör något - tvärtom. Vi gör mycket för hushållen. Vi gör just nu väldigt mycket för att se till att få Sverige på rätt köl, för att svenska företag ska kunna växa och för att vi ska kunna få en bra och effektiv omställning.

Fru talman! Tack, Elisabeth Svantesson, för svaret!

Det är ju inte bara Miljöpartiet som kommer med den här kritiken och de här önskemålen; det är lite det som är min poäng här. En väldigt stor samling av resten av det svenska samhällslivet vill se mer satsningar.

Det man ber om är just ett politiskt ledarskap. Jag vet att vi har fantastiska företag och organisationer i det här landet som strävar framåt och som hjälper till att göra omställningen och bygga Sverige starkt. Men man vill ha ett politiskt ledarskap.

Även den här regeringen måste inse situationens allvar och att det är bråttom nu. Det är som om det inte finns någon klimatkris som måste hanteras. Det är som om det räcker med att skjuta de här besluten på framtiden. Men det gör ju inte det. Varje ton koldioxid som vi släpper ut nu räknas. Investeringarna behöver göras nu.

Regeringen gömmer sig fortfarande bakom inflationen. Jag har sagt det förut, jag säger det igen och jag är inte ensam om att säga det. Vi ser hur investeringar görs i andra länder. Ali Esbati nämnde Inflation Reduction Act som Biden har lagt fram i USA. Det sägs ju uttryckligen att den ska hindra inflationen, och vi ser nu också hur den sjunker. Den innebär investeringar i omställning, stora sådana.

Om inte frågan "när" kan besvaras, även om jag, lite hoppfullt, kunde skönja att det kommer att komma, så vill jag fråga varför. Varför vill regeringen lämna walkover i en fråga som handlar om Sveriges konkurrenskraft på sikt men också om omställningen till en klimatsmart värld?

Fru talman! Det har gått drygt ett år. De första åtta månaderna lyckades den här regeringen fatta beslut om mer havsbaserad vindkraft än vad den förra regeringen gjorde på åtta år.

Det har gått ett år, och nu har vi till exempel fått fart på att möjliggöra för att kunna bygga kärnkraft överallt. Nu sätter vi tryck i tillståndsprocesserna så att de går snabbare.

Vi sätter tryck efter tryck för att Sverige ska kunna ställa om. Det kommer att ta tid. Jag är inte naiv, vilket jag tycker att Miljöpartiet har varit ibland. Det krävs stora insatser och ett högre tempo för att vi ska nå det vi gemensamt vill nå.

Sverige ligger i framkant. Det är inte så att den stora satsningen på IRA - som man inte ska säga när man träffar irländare - har någonting med inflation att göra, och det vet nog även Joe Biden. Men absolut, det är mycket subventioner. Subventioner finns det också i en del europeiska länder, men vi vet att det inte är subventioner som det svenska näringslivet först och främst efterfrågar. De vill inte konkurrera om subventioner, för de vet att det inte är den bästa som vinner. De vill konkurrera med kompetensförsörjning, med infrastruktur och med ett elsystem som funkar så att man faktiskt kan finnas här i Sverige.

I grund och botten delar vi målbilden men med lite olika verktyg. Jag tar klimatutmaningen på stort allvar och ser att elektrifiering är en viktig väg i det. På den vägen och i den riktningen styr regeringen.

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.