Emma Nohrén (MP) svarade Magnus Oscarsson i en replik om Jordbrukspolitik i debatten ”Protokoll 2022/23:79 Onsdagen den 22 mars” den 22 mars 2023.
Magnus OscarssonKD· i en replikJag tackar Emma Nohrén för frågorna. Jag kan också ge beröm till ledamoten. Jag tycker verkligen att ledamoten har en känsla för landsbygden. Ledamoten bor själv på landsbygden och vet mycket väl vad hon pratar om - på…STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik
Herr talman! I kväll debatterar vi betänkandet om jordbrukspolitik. Jag vill först yrka bifall till utskottets förslag.
Jag har haft förmånen att besöka väldigt många jordbrukare runt om i Sverige. Det som alltid tas upp är att lönsamheten är för dålig och livsmedelsstrategin.
Livsmedelsstrategins historia är denna: Den dåvarande landsbygdsministern Sven-Erik Bucht tog fram en strategi tillsammans med övriga partier i riksdagen. Den antogs i riksdagen 2017. Då var vi överens om en ökad livsmedelsproduktion, om mer lönsamhet för jordbruket, om att stärka konkurrenskraften och om att öka Sveriges livsmedelsförsörjning.
Herr talman! Det var ett väldigt viktigt beslut, och i Jordbrukssverige sa många: Äntligen!
Jag kommer ihåg en jordbrukare som i en intervju sa: Nu vågar jag satsa. Förut ville politiken avveckla svenskt jordbruk. Nu är politiken överens om att vilja utveckla vår gröna näring.
Det var 2017. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. När vi tittar i backspegeln ser vi att det har hänt väldigt lite, skrämmande lite, med de vackra orden i strategin. Undersökningar som gjorts visar att lantbrukare saknar synliga effekter. Även livsmedelsindustrin är tveksam till nyttan.
Regelkrånglet och den tungrodda administrationen kvarstår. Antalet regler har ökat. Och speciellt egenkontrollen för jordbrukarna upplevs som en hämsko. En liten, liten skrivmiss - en minsta stavelse som är fel - kan kosta tusentals kronor i avdrag.
Jag kommer aldrig att glömma den mjölkbonde som jag träffade på en bondefrukost för några år sedan. Han sa: Hördu, Magnus, varenda morgon när jag vaknar undrar jag vilken regel jag kommer att bryta mot i dag.
Livsmedelsförsörjningen har inte ökat, utan den är fortfarande nere på bottennivåer. Vi hörde förut ledamoten John Widegren prata om det. Varannan tugga vi äter kommer inte från Sverige utan från ett annat land.
Hur ser det då ut i Sverige? Har vi fler bönder i dag med strategin än när vi antog strategin för sex år sedan? Statistiken, herr talman, visar att det inte är så. Den visar exempelvis antalet mjölkföretag som finns kvar. År 2015 hade vi 4 169 mjölkföretag. Det har minskat till 2 795 under 2022. Under samma tid har det sammanlagt blivit 40 000 färre kor.
Herr talman! När jag började i riksdagen 2014 höll jag ett anförande här i kammaren om vår låga livsmedelsförsörjning och om att vi som land aktivt måste arbeta för att öka vår livsmedelsförsörjning. Efter mitt tal sa en ledamot till mig: Magnus, du behöver inte oroa dig. Det kommer att ordna sig - det reder sig, som vi säger i Ödeshög. Vi har ju EU.
I dag är det knappast någon som säger så, utan vi har förstått att vi måste ha en egen stark livsmedelsproduktion i vårt land. På nio år har det inte hänt något. Vi är fortfarande nere på bottennivåer när det gäller vår livsmedelsförsörjning.
Vi brukar prata om att vi är självförsörjande på vete, socker och morötter, och det håller ungefär. Så är det ju. Finland, herr talman, är ett mycket bra exempel på ett land som förstod att omvärlden tyvärr kan förändras - det ser vi just nu med Rysslands krig mot Ukraina. Finland har en livsmedelsberedskap som handlar om sex månader. Nu tar de ett ytterligare steg och ökar beredskapen till att handla om åtta och en halv månad - under den tiden behöver de inte importera ett enda vetekorn. Sverige har en beredskap för tio dygn. Sedan är skafferiet helt tomt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik
Herr talman! Jag är så tacksam över att vi nu har en regering som har förstått allvaret och som aktivt arbetar med beredskapsfrågor. Regeringen har nyligen sjösatt livsmedelsstrategin 2.0, och man går nu från prat till den berömda verkstaden. Dessutom har en utredning tillsatts för att stärka konkurrenskraften för Sveriges livsmedelsproducenter samtidigt som Sveriges högt ställda krav på djurskydd bibehålls.
Det är en oerhört viktig signal till landets jordbrukare. Regeringen vill ha en förändring där det åter ska bli lönsamt att vara jordbrukare i Sverige, och det ska skapas framtidstro för den gröna näringen i hela landet.
(Applåder)
Herr talman! Jag hör att ledamoten försöker föra fram att det inte har hänt någonting, men samtidigt låter det som att regeringsföreträdarna här vet exakt vad som behöver göras. Men om man nu vet vad som behöver göras, varför levererar man då inte direkt? Varför startas utredningar och så vidare? Och varför finns det inte med någonting i budgeten? Jag har läst Tidöavtalet, eller slottsavtalet som det kallas, och man nämner ordet "jordbruk" en endaste gång, kan jag upplysa om.
Jag och ledamoten Oscarsson har ofta debatterat livsmedelsstrategin, och det var ju faktiskt en socialdemokratiskt ledd regering som lyckades ta fram Sveriges första livsmedelsstrategi. Vi socialdemokrater levererade. Mycket har hänt sedan dess, och vi behöver uppdatera den befintliga livsmedelsstrategin. Det finns det en bred politisk enighet om. Men väldigt mycket har faktiskt hänt, och det märks skillnad på gårdsnivå. Det gör det i alla fall på de gårdar jag besöker. Lönsamheten hade ökat i tre av livsmedelskedjans fyra led innan pandemin slog till, så nog har det hänt grejer!
När Sven-Erik Bucht tog fram den första livsmedelsstrategin var han noga med att samla alla politiker från blocken och också att strategin skulle hålla över tid. Jag kan tyvärr konstatera att ingen av oss från oppositionen och inte heller någon representant från de blå näringarna var inbjuden till den kickoff som landsbygdsministern bjöd in till.
Jag ställde en fråga om det här till landsbygdsministern, och nu undrar jag hur ledamoten Oscarsson ser på det. Varför har man valt att exkludera de blå näringarna, som är på frammarsch för att ta fram hållbara livsmedel?
Herr talman! Tack, Malin Larsson, för dina frågor så här på kvällskvisten!
Jag kan bara konstatera att regeringen tillträdde i oktober, och i dag är det den 22 mars. Det har inte gått så jättelång tid, om man ska vara riktigt ärlig.
Det har alltså gått några månader, och nu kommer ledamoten och säger "Varför har ni inte gjort någonting?" Jag kan säga att vi kommer att göra saker - lita på det! Under de här få månaderna har vi tillsatt en utredare för konkurrenskraften. Vi har även tagit tag i livsmedelsstrategin 2.0, vilket jag tycker är riktigt bra. Mer är på gång; det kan jag verkligen utlova här i kammaren i kväll!
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik
Jag och ledamoten har ju haft en diskussion om de gårdar som vi besöker. Vi verkar få olika besked, och jag skulle så gärna vilja att vi åker till samma gårdar framöver. Det skulle vara så intressant, för jag talar verkligen sanning om att de säger att lönsamheten är för dålig. Det här duger inte, Magnus, säger de. Vi går på knäna. Vi kör på fälgen!
Det är jätteintressant att företrädaren för den förra regeringen inte hör detta. Men de raka besked som jag får handlar om lönsamheten och om de uteblivna löftena från livsmedelsstrategin.
Herr talman! Jag kan konstatera att ledamoten Oscarsson väljer att inte svara på mina frågor.
(MAGNUS OSCARSSON (KD): Det kommer!)
Varför var inte oppositionen inbjuden? Tänker man hålla det här i en snäv krets och inte se långsiktigt på den viktiga livsmedelsstrategin så att den blir hållbar över tid? Varför utesluter man de blå näringarna?
Regeringsföreträdarna har suttit några månader, säger ledamoten. Men trots det har man ju förhandlat fram ett Tidöavtal, och man har lagt fram en budget. Där syns inte allt som ledamoten lyfter i talarstolen, och det hade ni haft full möjlighet till redan då.
Jag vill också passa på att lyfta en annan del, och det är hållbarheten, som är en viktig del av livsmedelsstrategin, och att jordbruket får förutsättningar att ställa om. Inte minst den aktuella rapporten som FN:s klimatpanel nyss släppt visar hur allvarligt läget är och att det kommer att krävas stora, snabba och permanenta utsläppsminskningar.
Kristdemokraterna driver ju en politik där de är positiva till att den ekologiska odlingen ökar och att nya ekologiska metoder kan anammas inom det konventionella jordbruket, något som går att läsa på Kristdemokraternas hemsida. Jag ser i texterna att Kristdemokraterna tycker att det ekologiska lantbruket spelar en viktig roll, vilket jag tycker är bra, men hur kommer vi att se det i den uppdaterade livsmedelsstrategin?
Glöm inte heller frågorna om de blå näringarna och hur samverkan kommer att ske! Jag tycker att det är viktigt att vi har en livsmedelsstrategi som håller över tid, vilket vi socialdemokrater var väldigt noga med.
(Applåder)
Herr talman! Vad bra att jag har två minuter till att försöka svara på de frågor som ledamoten ställde till mig!
Jag ska ta det pedagogiskt från början. Varför var inte oppositionen med på kickoffen? Svaret jag får från regeringen är att detta är livsmedelsstrategin 2.0. Strategin finns alltså redan. Precis som jag själv tog upp jobbade dåvarande landsbygdsminister Bucht fram den tillsammans med oss, och efterföljande ministrar har jobbat för den.
Regeringen säger alltså att detta inte är någonting nytt. Vi har tagit fram en strategi, och nu ska vi försöka gå från pratstadiet till verkstaden. Det är egentligen vad det är. Det är inte mycket mer nytt än att man ska försöka ta fram de olika verktygen och göra verkstad av det. Det är svaret på den frågan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik
När det gäller de blå näringarna tycker jag att det var ett misstag att de inte var med. De skulle ha varit med, för de är otroligt viktiga för vårt land. Jag hoppas därför att man tar med dem nästa gång det är dags att samlas.
Ledamoten tar också upp att det inte står "jordbruk" i Tidöavtalet. Det är mycket, kan jag säga, som inte står i Tidöavtalet som kanske borde ha stått där. Men å andra sidan är det inte utifrån det vi arbetar, utan vi arbetar för att ta fram en robust och levande landsbygdspolitik för hela Sverige.
Herr talman! Ledamoten Magnus Oscarsson och jag är sällan överens om sakfrågorna. Vi delar dock engagemanget, och när det kommer till jordbruksfrågorna och landsbygden brukar han vara en stark kämpe för att hela landet ska leva och att alla ska kunna bedriva sina verksamheter där de är.
Därför skulle jag vilja anknyta till det som jag tog upp förut i ett replikskifte, och det är att den politik ni för nu slår undan benen på de jordbrukare och lantbrukare som är längst ut i systemet. De ser till att bevara kulturlandskapet med öppna vidder. Det är fråga om att beta de så otroligt viktiga landskapen och visa det bästa av Sverige.
Jag tog tidigare upp ett räkneexempel, nämligen att de pengar som finns nu hos Västkuststiftelsen räcker till tre och en halv ko i ett reservat - om de ska ha vinterföda. Korna klarar av att beta ungefär 7 hektar. Ett av de mest populära reservaten, och det som är mest välskött, är Ramsvikslandet på 1 200 hektar. De tre och en halv korna kommer inte att klara sitt arbete. Det betyder att det blir en förbuskning, en utarmad biologisk mångfald och minskade förutsättningar för turism och lantbrukare som inte kan ha kvar sina djur.
Hur tänkte ni när ni gjorde så här, och kommer ni att göra något åt det?
Herr talman! Jag tackar Emma Nohrén för frågorna.
Jag kan också ge beröm till ledamoten. Jag tycker verkligen att ledamoten har en känsla för landsbygden. Ledamoten bor själv på landsbygden och vet mycket väl vad hon pratar om - på sitt sätt, naturligtvis. Vi ser på dessa frågor på lite olika sätt.
En sak som jag verkligen håller med ledamoten om är att vi behöver fler betande djur. Precis som ledamoten själv tog upp i sitt anförande har vi sett att mycket av ängar och hagmark har vuxit igen. Jag åkte runt med LRF i Jönköping för några år sedan, och då visade man att det går fort. Där det förut var unika ängar och hagar är i dag skog eller i värsta fall sly. Det är viktigt att det finns fler betande djur, att det finns mer djurproduktion i vårt land och att vi på det sättet får mer fart på vårt land. Stora delar av vårt land är perfekt för dessa betande mular. Det är därför det är så otroligt viktigt att vi gör så.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik
Sedan var det frågan om vad vi ska göra. Vi tycker nog, och ledamoten Widegren var inne på detta tidigare, rent generellt att det är viktigare att lönsamheten ökar för landets jordbrukare. Det måste vara viktigare än att det finns bidrag. Vi tror att det är viktigt att det finns en lönsamhet för jordbruket i vårt land.
Herr talman! Jag tror att vi alla är överens om att det ska vara lönsamt att vara lantbrukare inom de gröna näringarna. Ibland är det som är värt något inte bara själva köttet ett djur producerar utan också de ekosystemtjänster djuret utför. Någonstans måste de betalas. Där har vi ett kollektivt ansvar att se till att medlen finns för nyttorna, till exempel när det gäller skötsel av värdefull natur eller på andra sätt. Det finns också med i landsbygdsprogrammet.
Men vi har också puttat till en del saker via våra länsstyrelser och regioner för att vi ska ha de öppna landskapen. De som jobbar där har en otrolig kunskap. De jag besökte har haft dessa lantbruk i flera generationer, och de vet exakt vilken tid på året de ska släppa ut getterna, vilken tid på året det är dags att ta ut hästarna på öarna, om det ska vara får eller vilket djurslag det ska vara beroende på hur landskapet ska betas och vad som har hänt under året. De röjer och grejar.
Om vi skulle betala varje enskild mantimme för en sådan kunskap - ja, det finns ingen som kan utom de som bor där. Den ekosystemtjänst som ges i form av biologisk mångfald och öppna landskap är egentligen obetalbar. När den försvinner, om den ens går att återskapa, tar det mycket längre tid att börja om från början.
Kan ni inte tänka om och se till att arbetet får pengar? Jag tror att det ligger i allas våra intressen att ha öppna landskap, biologisk mångfald och lantbrukare som har kunskapen kvar.
Herr talman! Jag tackar för Emma Nohréns fråga.
Jag vet inte exakt vad det är fråga om, vilka öar vi pratar om. Det är klart att det finns saker som kan vara behjärtansvärda. Det generella svaret är ändå att det finns EU-ersättningar att söka - det gör många jordbrukare runt om i landet - för betesmarker och hagar. De flesta ansöker om dessa ersättningar. Om det är fråga om specifik kvalitet och artrikedom finns speciellt höga EU-ersättningar för detta.
Det är svårt att säga precis, men jag kan säga att vi får hoppas att det går att söka EU-ersättningar och fortsätta att använda de betande fåren och getterna som gör ett så fint arbete.
Herr talman! Jag tackar Magnus Oscarsson för hans anförande.
Vi kom in i riksdagen som ordinarie ledamöter samma år, 2014, och vi har följt frågorna på olika sätt i olika sammanhang i riksdagens arbete.
Med lärdom av de åren bakåt kan vi fundera över hur det blir den här mandatperioden, nu när Kristdemokraterna har ett oerhört stort ansvar med representation och ledarskap på landsbygdssidan i landsbygdsminister Peter Kullgren.
Man kan fortsätta att åka runt och lyssna på näringen och höra samma problemformulering som de senaste åtta åren. Man kan fortsätta dialogen med olika aktörer och tillsätta utredningar, som kan arbeta en stor del av mandatperioden. Men problemen bara ökar i omfattning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik
Jag är bekymrad över att insikten i regeringen inte är vad den borde vara - inte heller engagemanget - om hur allvarligt läget är för svenskt jordbruk. Det gäller dels utifrån säkerhetsläget, dels utifrån de tydliga signaler vi kan ta del av vid våra besök och när vi summerar helheten. Det ska ställas i relation till vad som har överenskommits i Tidöavtalet och presenterats i budgeten för det här året.
Egentligen vet företrädarna för regeringen hur det ser ut. Det handlar om att gå vidare och presentera och vidta åtgärderna. I det arbete som regeringen har påbörjat, hur kommer regeringen och Kristdemokraterna att se till att det blir en förankring av den uppdaterade livsmedelsstrategin i riksdagen? Eller blir det inte en förankring med beslut i riksdagen?
Herr talman! Jag tackar Daniel Bäckström för de jätteviktiga frågorna.
Jag kan ärligt säga att precis som ledamoten berättar om alla besök, som säkert alla här i kammaren gör, blir man ödmjuk inför uppgiften. Det är inte så att det var ett uppdukat bord som regeringen kom fram till. Det är fråga om att ta in många saker och försöka ändra kursen. Det är precis vad regeringen försöker göra, det vill säga ändra kursen.
Vi tror att vi behöver sjösätta en del saker, exempelvis livsmedelsstrategin 2.0. Då går vi från att bara prata till att få verkstad. Vi har också tillsatt en utredare för att stärka konkurrenskraften för Sveriges livsmedelsproducenter.
Det är viktiga steg och viktiga signaler till våra jordbrukare ute i landet. Vi tar inte lätt på frågan, och ingen har sagt att det kommer att bli lätt. Men vi kommer att göra vad vi kan för att försöka få en förändring.
Vi har nu pratat i många år om att lönsamheten måste öka, och vi menar det vi säger - annars är det ju helt galet.
Menar vi att vi ska stärka konkurrenskraften vill vi ju det; det är ju det som är hela poängen med detta. Nu har vi fått den här chansen, och vi är otroligt tacksamma över det. Men vi är också ödmjuka, för vi förstår att det inte är enkelt.
Det pratas mycket om omvärlden. Det är klart att det blir tuffa tag på olika sätt, men vi kommer att göra vad vi kan för att få ett ändrat synsätt och för att få fart på svenskt jordbruk.
Herr talman! Det återstår att se. Snart ska det ju presenteras en vårändringsbudget och en proposition om hur vårens utmaningar ska hanteras och om fortsättningen av året. Vi kommer att kunna konstatera om regeringen lägger fram några skarpa förslag utöver initiativen att dra igång en livsmedelsstrategiprocess.
Jag är oerhört bekymrad över om regeringen kommer att komma till skott och över om regeringen kommer att komma med konkreta åtgärder som får praktiska resultat och gör att vi når den målsättning som den nuvarande livsmedelsstrategin så tydligt talar om, och som vi är överens om, nämligen att öka produktionen. Inte minst är jag bekymrad med tanke på vad Magnus Oscarsson själv har sagt i detta anförande och utifrån vad som hänt under de senaste åtta åren.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jordbrukspolitik
Det är oerhört stora åtgärdspaket som behövs. Jag har tagit del av den artikel som landsbygdsministern, som är partikamrat med Magnus Oscarsson, presenterade i samband med lanseringen av en ny livsmedelsstrategi, eller livsmedelsstrategin 2.0. Ministern skrev, också som företrädare för Kristdemokraterna, att ett livskraftigt land med god självförsörjning behöver lantbrukare.
Min fråga är: Vad är en god självförsörjning enligt Kristdemokraterna? Och vad menar man från regeringens sida med god självförsörjning? Detta är ju ett jätteintressant perspektiv att följa upp på punkt efter punkt under de kommande åren av mandatperioden för att se vart regeringen siktar. Vilken typ av självförsörjning ska vi nå? Vilka nivåer pratar vi om?
Det handlar också om de åtgärder som ska till under de närmaste åren för att man ska nå resultat innan mandatperioden är slut. Det kommer ju att gå väldigt fort utifrån det arbete som ni i regeringen har lagt upp.
Herr talman! Jag tackar Daniel Bäckström för dessa jätteviktiga frågor. Det känns som att jag inte kommer att hinna svara på alla frågor på två minuter.
Ledamoten är bekymrad över regeringen. Detta är i sig inget konstigt; oppositionen brukar vara bekymrad över dem som företräder regeringen. Jag vet - jag har själv varit där.
Som jag sa tidigare till en annan ledamot: Vi har ju precis börjat. Man kan säga att vi har hållit på sedan i oktober och att vi borde ha vetat bättre och vetat mer. Det var dock inte bara att sätta sig och köra. Det är mycket som ska till för en ny regering.
Regeringen har ändå gjort det som den har gjort. Man har faktiskt också en civilförsvarsminister, vilket är en viktig signal om att detta tas på största allvar.
Jag tror att ledamoten frågade hur hög vår självförsörjningsgrad ska vara. Kristdemokraterna vill att den ska vara uppemot 75 procent. I början av 90-talet var den runt 80 procent i vårt land, och vi borde komma upp dit igen. Jag skulle vilja fråga ledamoten detsamma, men det kan jag inte göra eftersom tiden är slut.
