Johan Hultberg (M) svarade Anders W Jonsson i en replik om Vissa frågor inom hälso- och sjukvårdsområdet i debatten ”Protokoll 2022/23:71 Onsdagen den 8 mars” den 8 mars 2023.
Anders W JonssonC· i en replikSom tur är för Moderaterna och Johan Hultberg har de flesta som jobbar i hälso- och sjukvården inte tid att följa den här debatten. Hade de haft det tror jag att de hade blivit ganska upprörda över bilden som målas upp.…Herr talman! Dagens debatt bottnar i den förra regeringens brist på såväl handlingskraft som förslag gällande de stora problem som tyvärr finns inom svensk hälso- och sjukvård - problem som under de gångna åtta åren tyvärr har blivit ännu större. Inte minst handlar det om vårdköerna, som har vuxit sig mycket längre.
Ta till exempel den så viktiga barn- och ungdomspsykiatrin, herr talman! Dit har köerna tredubblats under tiden med S i regeringsställning. Cancervården är ett annat dystert exempel: S lovade inför valet 2014 att alla med cancer skulle få vård inom fyra veckor, men när Socialdemokraterna packade ihop lådorna på Regeringskansliet efter valet hade köerna i stället vuxit kraftigt. Efter åtta år med Socialdemokraterna och rödgröna regeringar fick färre än hälften av alla kvinnor med bröstcancer vård i tid, och inte ens var tredje man med prostatacancer fick det.
Herr talman! Detta är ett stort och allvarligt misslyckande och löftessvek. Och det var alltså mot bakgrund av de växande vårdköerna, bristen på vårdplatser, problemen med ojämn tillgång till vård över landet och de stora utmaningarna när det gäller att rekrytera och behålla vårdpersonal som den förra riksdagen uppmanade den förra regeringen att vidta en lång rad åtgärder för att lösa hälso- och sjukvårdens problem och utmaningar.
Vi som då var i opposition kände en stor frustration över att den dåvarande S-regeringen uppvisade ett så bristande ledarskap. Vi var genuint bekymrade över avsaknaden av konkreta förslag och ansvarstagande. Därför lade vi fram mängder av förslag, och vi krävde att regeringen skulle återrapportera till riksdagen hur arbetet fortskred.
Den skrivelse vi nu debatterar är den tredje och sista med anledning av riksdagens tillkännagivande från mars i fjol. Och den kommer inte från den gamla initiativlösa S-regeringen - nej, den här skrivelsen kommer från den nya, handlingskraftiga, moderatledda regeringen, som nu har rivstartat arbetet med att ta itu med precis de problem och utmaningar jag inledningsvis beskrev. Tidöavtalet, som ligger till grund för regeringens arbete, är en reformagenda för en bättre och mer tillgänglig hälso- och sjukvård.
Tidöavtalet innehåller en nationell kompetensförsörjningsplan, en långsiktig plan för att eliminera bristen på vårdplatser och inrättande av en nationell vårdförmedling. Det innehåller även reformer för att skapa förutsättningar för ett bättre nyttjande av digitaliseringens möjligheter att få till en både mer tillgänglig och högkvalitativ hälso- och sjukvård - och dessutom en bättre arbetsmiljö. Det handlar om att skapa en nationell förlossningsplan, ta krafttag för att förbättra den psykiska hälsan och förebygga suicid, bland väldigt mycket mer.
Herr talman! Ett annat stort problem jag vill lyfta fram i dag, på internationella kvinnodagen, är att svensk hälso- och sjukvård faktiskt inte är jämställd. Vi har allvarliga problem inom svensk hälso- och sjukvård. Alltför länge har kvinnors hälsa åsidosatts. Vi ser det i utbudet inom vården. Vi ser det inom forskningen, där det har funnits en snedfördelning gällande vilken forskning som bedrivs. Vi ser det i att kvinnor behöver uppleva och uttrycka mer smärta för att få hjälp och stöd. Vi ser det inom förlossningsvården, som alltför länge har varit eftersatt.
Nu har vi dock en regering som också på detta område tar krafttag. Vi har i budgeten gjort rejäla satsningar på förlossningsvården och på kvinnors hälsa. Arbetet med en nationell förlossningsplan är påbörjat, och i dag presenterades tre nya uppdrag med syfte att skapa en mer jämställd hälso och sjukvård.
Socialstyrelsen får i uppdrag att genomföra insatser för en mer jämlik hälso- och sjukvård.
Vi ger Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, ett förstärkt uppdrag att jobba med tillsynen av förlossnings- och mödrahälsovården för att säkerställa en god patientsäkerhet.
Vi ger Socialstyrelsen i uppdrag att göra insatser för en mer jämlik och kunskapsbaserad hälso- och sjukvård för dem som har utsatts för sexuellt våld.
Herr talman! Avslutningsvis kan jag konstatera att vi alltjämt har stora utmaningar och problem inom svensk hälso- och sjukvård men att vi också har en handlingskraftig regering som har förslag till lösningar på de problem vi står inför. Dessutom har regeringen möjlighet att samla en majoritet för och få igenom sin politik, herr talman, och därmed steg för steg skapa en mer tillgänglig, högkvalitativ och jämlik hälso- och sjukvård.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jesper Skalberg Karlsson (M).
Herr talman! Som tur är för Moderaterna och Johan Hultberg har de flesta som jobbar i hälso- och sjukvården inte tid att följa den här debatten. Hade de haft det tror jag att de hade blivit ganska upprörda över bilden som målas upp.
Hultberg säger att vi har problem i svensk hälso- och sjukvård därför att vi under åtta år har haft en regering som inte har varit handlingskraftig - men att vi nu minsann har fått en fantastisk regering som kommer att kunna lösa alla problem genom en handlingskraftig agenda. Men när man sätter sig ned och tittar på vad den handlingskraftiga regeringen har gjort ser man att den har tagit ett antal gamla sosseförslag och gått vidare med dem, och sedan är det lite mer riktade statsbidrag och lite uppdrag till några statliga myndigheter.
Den fråga jag ofta möter i sjukvården berör dock ett av de förslag som faktiskt läggs fram. Kvinnosjukvården är eftersatt. Mödradödligheten är ett litet problem i Sverige, men den är betydligt större bland de kvinnor som inte pratar det svenska språket. Där är också risken större att barnen skadas och att kvinnan får skador i samband med förlossningen. Moderaterna och Sverigedemokraterna har drivit igenom att möjligheten till tolk ska begränsas. I Stockholm har man lagt fram förslag om att det ska kosta 500 kronor att ha tolk.
Den fråga jag möter från dem som jobbar på förlossningen och akutmottagningar är: Vem tar ansvar? Det kan handla om ett läge där en kvinna vårdas under förlossning, eller där någon som kommer in på akuten vårdas, och där patienten inte har tillgång till tolk, vilket leder till en felaktig diagnos och felaktig behandling som vållar skada - och kanske till och med död. Vem har det juridiska ansvaret efter det att Moderaterna och Sverigedemokraterna driver igenom en begränsning av möjligheten att få tolk? Detta är något som verkligen oroar människor ute i hälso- och sjukvården, ska jag säga.
Herr talman! Svensk hälso- och sjukvård har stora och allvarliga problem som den har dragits med under väldigt lång tid. Tillgänglighetsproblemet kan vi ju närmast beskriva som en kronisk åkomma i den svenska hälso- och sjukvården.
Vi kan ändå konstatera att vi när alliansregeringen styrde - och vid den tiden ingick även Centerpartiet i regeringen - lyckades förbättra tillgängligheten radikalt. Det gjorde vi genom att sätta fokus på arbetet med att skapa en förbättrad tillgänglighet och genom ekonomiska incitament för att korta vårdköerna. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde tog man bort kömiljarderna. Vårdköerna sköt i höjden, och nu behövs på nytt ett ökat fokus på att skapa en tillgänglig hälso- och sjukvård. Precis detta fokus har den nya regeringen.
Anders W Jonsson har alldeles rätt i att problemen är stora och att detta kommer att ta tid att lösa. Jag ska inte ge någon illusion av att allting i svensk hälso- och sjukvård kommer att vara perfekt om fyra år - när den sittande regeringen förhoppningsvis blir återvald - men jag är övertygad om att vi kommer att ha tagit viktiga steg på vägen mot att skapa en mer tillgänglig, högkvalitativ och jämlik hälso- och sjukvård över hela landet.
Ledamoten Jonsson raljerar över att vi ger myndighetsuppdrag och så vidare, men det är ju så den politiska processen ser ut. Vi har en ny regering som har tagit över ledarskapet i Regeringskansliet, och man styr genom sina myndigheter. Det är myndigheterna som är verktygen för att åstadkomma förändring, också givet att vi har ett decentraliserat hälso- och sjukvårdssystem där ansvaret att ge vård i grunden ligger på regionerna.
Tolkfrågan får jag kanske återkomma till i min andra replik. Jag sätter alltså den på vänt, herr talman - jag har ytterligare två minuter på mig att besvara frågan i nästa inlägg.
Herr talman! Jag kan konstatera att Johan Hultberg undvek att svara på den specifika fråga som jag ställde.
Det som oroar väldigt många barnmorskor, sjuksköterskor och läkare ute i hälso- och sjukvården är just det konkreta förslaget från denna regering, framdrivet av Sverigedemokraterna och Moderaterna, att man ska begränsa möjligheten att få tolk.
Johan Hultberg nämnde kvinnosjukvården. Ett av de mest akuta problemen där är att det vad gäller mödradödlighet redan i dag är stor skillnad på huruvida man förstår det svenska språket eller inte.
Om regeringen nu politiskt driver igenom förslag som minskar tillgången till tolk, vem är det då som har patientansvaret i ett läge där läkaren ställer en felaktig diagnos på grund av att han eller hon inte kan kommunicera med patienten eller där barnmorskan förlorar möjligheten att prata med den gravida kvinnan? Många läkare och barnmorskor frågar vem det är som har ansvaret då. Svaret på det kommer ju att vara att det är den läkare som har befunnit sig i situationen eller den barnmorska som har jobbat med förlossningen som kommer att drabbas.
Regeringen - eller Moderaterna och Sverigedemokraterna - kommer säkert inte att ta något ansvar för den situationen. Här har åtminstone Kristdemokraternas sjukvårdsminister och till viss del även Liberalerna varit ärligare och sagt att detta förslag inte kommer att läggas fram om det på minsta sätt hotar patientsäkerheten. Jag har dock inte hört något sådant vare sig från sverigedemokrater eller från moderater.
Därför återkommer jag till min konkreta fråga. Om detta förslag leder till att fler patienter kommer till skada och till att fler kvinnor drabbas under förlossningen, vem är det då som har patientansvaret? Är det Johan Hultberg och Moderaterna, eller är det den barnmorska eller läkare som har berövats ett av sina viktigaste verktyg för att kunna ställa rätt diagnos och förorda rätt behandling?
Herr talman! Vi har nu en regering som absolut kommer att ta ansvar för svensk hälso- och sjukvård. Men vi har också en regering som kommer att ta ansvar för att göra någonting åt de väldigt stora integrationsproblem som åratal av misslyckad migrationspolitik och integrationspolitik har renderat i.
Vi måste någonstans göra klart att svenska är det språk som talas i Sverige och ställa krav på att den som kommer till Sverige så snabbt som möjligt ska komma i egen försörjning, lära sig språket och bli en person som bidrar till det svenska samhället och gör vårt land bättre.
Jag tycker att det är viktigt att föra en diskussion om hur länge det är rimligt att det offentliga - skattebetalarna - finansierar tolk för den som har varit i Sverige under lång tid. Det är ju vad denna fråga i grunden handlar om, och det är detta som nu ska utredas. Det finns inget konkret förslag, ledamoten Jonsson, på hur detta ska förändras. Det finns ett konkret löfte från Tidöpartierna om att utreda den här frågan nogsamt. Det har, som sagt, också getts tydliga besked från regeringen om att regeringen inte kommer att lägga fram ett förslag som äventyrar patientsäkerheten.
Det konkreta förslaget får vi återkomma till, men inriktningen från regeringen är klar. Denna regering vill öka kraven på människor i Sverige när det gäller att lära sig språket, ta ansvar för sin integration och ta ansvar för sin självförsörjning. Vi har 1,3 miljoner människor i Sverige som inte är självförsörjande. Det håller inte om vi långsiktigt ska klara av att finansiera den välfärd som debatteras i dag. Om vi ska klara av att satsa på hälso- och sjukvården och ge ökade resursförstärkningar krävs en stark arbetslinje och en bättre integration. Detta är en liten pusselbit i den viktiga och angelägna diskussionen.
(Applåder)
Herr talman! Det är uppenbart att denna regering är helt beroende av Sverigedemokraterna. Det är de som sitter där bak och styr; det är uppenbart. Den dag som de tröttnar eller blir sura faller den här regeringen som käglor. Det är alltid bra att påminna om detta, tycker jag.
Det var intressant att lyssna på den diskussion som ledamoten hade med Anders W Jonsson. Lite ödmjukhet är aldrig fel. Jag tycker att ledamoten lät som ett reklamblad för Moderaterna under valrörelsen. Nu har ju valet hållits, och vi kan se konsekvenserna av det.
Självklart är det så att tolkfrågan är väldigt infekterad ute i vården, men jag ska inte gå djupt in i denna fråga. Det är kanske inte heller en fråga som ni i Moderaterna hade drivit själva om ni hade haft förutsättningar att bilda en egen regering.
Det är väl fortfarande så, herr talman, att det är regionerna som är ansvariga för förlossningsvård och så vidare; vad jag vet är det inte vi som sitter och råddar i förlossningsvården. Man ska veta att regionerna var väldigt högerstyrda under den förra mandatperioden. Det var Stockholm, som var högerstyrt i 16 år, som hade det största antalet kvinnor som blev drabbade av förlossningsskador. Detta kan man fundera på, tycker jag. Nu får den andra majoriteten, så att säga, städa upp där.
När det gäller psykisk hälsa bland barn och unga är det väl bra om de resurser som finns koncentreras till de områden där barn har det som jobbigast. Tycker inte ledamoten det? Självklart är det så att barn- och ungdomspsykiatrin får det jobbigare om man lägger ned verksamheter som skulle kunna ta emot barn och unga som lider av lättare psykisk ohälsa.
Herr talman! Ledamoten Rågsjö tyckte att jag lät som ett reklamblad. Jag är stolt moderat. Före valet var jag stolt över den politik vi i Moderaterna gick till val på. Jag är också stolt över att nu få vara en del av underlaget för en regering som har presenterat ett rejält program för att komma till rätta med hälso- och sjukvårdens stora problem, skapa en socialtjänst som har ett mer förebyggande anslag, återupprätta arbetslinjen, ta tag i integrationsproblemen och föra en mer effektiv miljö- och klimatpolitik.
Ja, jag är stolt, men jag spelar inte ned de stora problem och utmaningar som vi har. Som jag sa i det föregående replikskiftet är problemen stora och omfattande, och de kommer inte att lösas på vare sig ett, två, tre eller ens fyra år. Här krävs ett långsiktigt arbete. Riktningen är dock klar: Patientens ställning ska stärkas, kvaliteten i vården ska höjas, jämlikheten ska öka och tillgängligheten ska förbättras.
Nu har vi en regering som tar ett ökat nationellt ledarskap. Det är sant, som ledamoten Rågsjö sa, att till exempel förlossningsvården - liksom all övrig hälso- och sjukvård - är regionernas ansvar. Men också staten har ett ansvar och en roll att spela för att skapa en mer jämlik vård över landet. Det handlar om att utveckla kunskapsunderlag, stödja regionerna och inte minst ta ett nationellt ansvar för det absolut viktigaste för att man ska kunna bedriva en bra hälso- och sjukvård, nämligen att det finns en fungerande kompetensförsörjning.
Det som presenterades i dag var bland annat ett uppdrag till Ivo att jobba med tillsynen. Detta är ett av de viktigaste redskap som vi har nationellt för att säkerställa en god patientsäkerhet. Med en skärpt tillsyn hoppas jag att vi ska kunna komma till rätta med de patientsäkerhetsbrister som finns inom mödra- och förlossningsvården. Detta är väldigt viktigt, och jag är glad att ledamoten Rågsjö verkar dela den ambitionen.
Herr talman! Jag går nu in lite på socialtjänsten och förebyggande insatser. Att vräka familjer där en person är kriminell kan väl knappast räknas till förebyggande insatser? Det tror inte jag, men vi lämnar den diskussionen.
Det är väl jättebra att Ivo får ökade möjligheter att gå ut och titta. Senast de var ute och tittade hade de synpunkter på 23 akutsjukhus, tror jag. Det kan man fundera på. Det är väl också jättebra om staten tar ett större ansvar för detta.
Det är jättebra med planer, ord och så vidare, men medel räknas också - inte sant, Johan Hultberg? Då måste man ändå fundera på er budget. Den är ganska snål, tycker jag, när det gäller statsbidragen för att få snurr på det som är så illa just nu.
Jag tycker att ledamoten har svartmålat sjukvården i hela Sverige på ett sätt som inte är okej. Dessa statsbidrag är inte till fyllest; det säger ju alla. Det säger regionerna, det säger SKR och det säger samtliga fack.
Vi kommer att följa upp detta. Det blir otroligt intressant, herr talman, att se vad regeringen, med SD som partner, kommer att göra den dag då ännu fler inom hälso- och sjukvården vill sluta.
För vi står på något sätt vid en brant. Man måste göra någonting ganska snabbt för att det ska hända någonting för att kunna behålla personal och för att få upp förlossningsvården på en rimlig nivå och så vidare. Regionerna kommer att kämpa som djur för att fixa det. Men utan ökade statsbidrag kommer det inte att gå. Det tror jag kommer att bli en tråkig resa inom vården.
Herr talman! Regeringen har som sagt höjt de generella anslagen till regionerna och kommunerna. Vi har också gjort en lång rad riktade satsningar i budgeten för året för att till exempel förbättra förlossningsvården, öka antalet vårdplatser och förbättra tillgängligheten.
Men det är naturligtvis sant att det ekonomiska läge som vi befinner oss i sätter oerhört hård press på regionerna och kommunerna liksom på alla hushåll och företag. Vi har en skenande inflation som gör oss alla fattigare. Problemet är bara att om man skulle bedriva den politik som Vänsterpartiet och ledamoten Rågsjö företräder hade inflationsbrasan eldats på ännu mer. Den budget som ledamoten Rågsjö stod här för några veckor sedan och debatterade var ett recept på ökad inflation. Det var spenderbyxorna på, och det var underskott i statsfinanserna som var oerhört stora för kommande år. En sådan politik kommer vi moderater och den här regeringen aldrig att föra, för inflationen är ett hot mot välfärden och mot hushållen. Vi måste föra en ansvarsfull ekonomisk politik.
Då är det så viktigt, herr talman, att vi återupprättar arbetslinjen. Hade Sverige bara haft motsvarande utveckling på arbetsmarknaden som övriga Europa, om vi hade haft genomsnittet av arbetslösheten i Europa, så hade vi haft 40 miljarder mer till välfärden varje år. Det motsvarar 65 000 undersköterskor. Vikten av en stark arbetslinje och av att pressa tillbaka utanförskapet kan alltså inte nog understrykas när vi pratar om att klara välfärdens finansiering och stora uppdrag framåt.
När det gäller förebyggande arbete, herr talman, skulle jag säga att det mest grundläggande är en stark arbetslinje i kombination med en fungerande skola. Vi måste se till att alla elever får en bra start i livet genom en bra skola, och därför satsar vi på att öka undervisningstiden och på ökad läxhjälp och lovskola så att alla våra barn får en bra start i livet. Det är det bästa vaccinet mot framtida sociala problem.
(Applåder)
