Sofia Amloh (S) om Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering

Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom regeringens politik. Jag vill därför börja med att yrka bifall till propositionen i dess helhet.

Vi har nu kommit en liten bit in i debatten, och det är för mig en styrka att höra att alla riksdagspartier är överens om att jämställdhet är en viktig och prioriterad fråga. Det tror jag att vi alla kan vara överens om att vi är överens om. Genom detta har vi i alla fall kommit en liten bit framåt på vägen mot ett mer jämställt samhälle.

Fru talman! För några veckor sedan var vi med om en historisk händelse. En kvinna vid namn Stéphanie Frappart fick tillsammans med två andra kvinnor för första gången utgöra ett domarteam i en match under herrarnas fotbolls-VM. Stéphanie Frappart blev tilldelad uppgiften att vara huvuddomare i mötet mellan Costa Rica och Tyskland. Att man valde detta VM för denna händelse får väl ändå ses som en tydlig markering åt rätt håll, även om det runt omkring det mästerskap som precis avslutats fanns många andra tveksamheter.

Det som denna kvinnliga trio fick vara med om får väl, som Neil Armstrong uttryckte det 1969, ses som ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten. Trots att vi här i kammaren verkar vara överens om att jämställdhet är en viktig fråga finns det oerhört mycket kvar att göra.

Fru talman! Låt mig få be er om att för ett ögonblick fästa blicken på det övergripande mål angående jämställdhet som finns med i propositionen. Så här står det, vilket ni ju säkert vet: Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.

Tänk att jag är en av 349 ledamöter som fått förtroendet att vara med och forma samhället utifrån mitt uppdrag som ledamot i riksdagen! Det vill jag förvalta på bästa möjliga sätt. Det vill säkerligen också alla övriga riksdagsledamöter. Vi har tillsammans ett förtroendekapital att förvalta som innebär makt att vara med och forma vårt samhälle. Det gäller oavsett om vi är män eller kvinnor. Alla har vi fått den möjligheten och det ansvaret.

Fru talman! När vi talar om jämställdhet går det inte att gå förbi frågan om mäns våld mot kvinnor. Bara förra året mördades 24 kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för brist på jämställdhet - något som aldrig får accepteras eller nonchaleras. Tillsammans måste vi hitta vägar för att hjälpa kvinnor ur dessa förhållanden, och vi måste tillsammans jobba för att vidta kraftfulla åtgärder och kraftfullt markera allvaret i brottet.

Jag vill också understryka att ur mitt perspektiv är det omvända, alltså kvinnors våld mot män, lika oacceptabelt. Tyvärr tror jag att statistiken här inte visar faktiska siffror utan att det finns ett stort mörkertal. Personligen har jag i min närhet haft en vän till familjen som varit utsatt. Min uppfattning när det gäller kvinnors våld mot män är att det inte är fysiskt utan mestadels psykiskt.

Det finns också studier som rapporterar att mäns och kvinnors utsatthet är lika stor. Och forskning visar att det rör sig om olika typer av våld, alltså, som jag själv var inne på, mer psykiskt våld än fysiskt. Att män i mindre utsträckning anmäler beror många gånger på att det är lite förnedrande och svårare att ta på när våldet inte är fysiskt. Mörkertalen är därför troligen mycket stora. Men låt mig vara tydlig: Våld får aldrig tolereras eller accepteras i vårt samhälle, oavsett mot vem det sker.

Fru talman! Den andra delen av det övergripande målet är att kvinnor och män ska ha makt att forma sina egna liv. Vi som politiker har därför en stor uppgift att skapa rätt förutsättningar, så att det inte bara ska bli ett övergripande mål inskrivet i en handling utan ett mål som går att uppfylla.

Vi har tagit många viktiga steg framåt, men vi är inte framme än. Det är ett arbete som vi måste göra allihop för att ge människor, kvinnor såväl som män, möjligheten att ha samma makt att forma samhället och sina egna liv, ge likvärdiga förutsättningar och villkor för att kunna utveckla sin fulla potential i såväl familjelivet som arbetslivet och samhällslivet. Vad jämställdhet ytterst handlar om är alla människors lika värde.

Fru talman! Propositionen i sin helhet andas dessa möjligheter. Jag vill därför bara avsluta med att igen yrka bifall till propositionen.

Fru talman! Tack, ledamoten Sofia Amloh, för frågan! Det är ingen hemlighet att vi kristdemokrater tycker att det ska ges möjlighet att dela föräldraledigheten utifrån varje familjs egen situation. Vi tror inte på att samhället ska bestämma hur mycket mamman respektive pappan ska vara hemma - eller om man är två mammor eller två pappor. Vi tror att varje familj själv bäst avgör hur dagarna ska fördelas. Från min och Kristdemokraternas sida vill vi alltså ge båda föräldrarna möjlighet att själva styra över sina dagar - att fritt välja hur de ska fördelas. Alla dagarna ska alltså vara lika mycket bådas, och varje familj kan själv välja utifrån sin egen situation.

Jag har egen erfarenhet av detta. Min man, som är egenföretagare - och nu är jag också det - hade inte möjlighet att ta ut föräldraledighet när barnen var små. Det betyder inte att han inte har tagit ansvar, utan de senaste åren är det han som har klivit in och tagit mycket mer ansvar hemma och för hushållsarbetet. Jag tror att varje familj bestämmer bäst själv utifrån sin egen situation hur föräldraledigheten ska fördelas.

Fru talman! Tack igen, ledamoten Sofia Amloh, för frågorna! Det var väldigt många frågor. Vi började i föräldraförsäkringen och vad vi ska göra åt den.

Jag blir lite förvånad när det nästan låter som att man säger: Ska familjen själv bestämma? Vad hemskt! Det måste väl samhället göra? Vi måste väl lägga oss i hur föräldrar vill dela sin föräldraledighet - det klarar de väl inte av?

Jag förstår mig inte på den retoriken. Ledamoten får ursäkta. Jag tror och litar på att varje förälder själv, utifrån sitt vardagsliv och sitt perspektiv, bäst kan bestämma vilken fördelning som blir bäst. Jag tror inte att det, om vi skulle bestämma att föräldrarna själva får välja hur de vill fördela dagarna, skulle betyda att män helt plötsligt skulle sluta vara hemma mer. Jag tror att vi har kommit längre än så - vi lever på 2000-talet.

Jag litar på att föräldrar vill sitt barns och sin familjs bästa så att samhället inte behöver styra över varje dag och varje uttag. Jag kan inte se det behovet.

Nu får ledamoten Sofia Amloh inte svara på denna fråga, men den är ganska intressant. Vårdnadsbidraget togs bort, men jag undrar om fler utrikes födda kvinnor har kommit i arbete bara för det. Jag tror inte att det är så. Jag tror nämligen att det är likadant där. Det är bättre att vi försöker jobba på att få kvinnor i arbete. Vårdnadsbidraget skulle inte stoppa det. Jag tror att det skulle göra att man såg att det arbete som görs hemma också är värdefullt för samhället och betyder något.

Fru talman! Tack, ledamoten Helena Vilhelmsson, för frågorna! För mig är det ganska självklart att jämställdhetsarbetet måste gå åt båda hållen. Jag var ganska tydlig när jag sa att våld inte är okej i någon form. Det ska vi arbeta mot. Jag tycker att det då inte är fel att också lyfta fram det omvända, för jag tror att ju mer uppmärksamhet detta får, desto mer kommer vi att komma igång med arbetet för att motverka våldet. Kvinnor som lever i förhållanden där de blir utsatta för hedersvåld eller annat våld ska få hjälp. Men ur mitt perspektiv tycker jag faktiskt att även män ska få den hjälpen.

Jag tycker inte att det handlar om att säga: Jamen du då, eller den då? Jag tycker att det är viktigt att man lyfter fram båda perspektiven, och jag tror att vi när vi gör det får upp detta på en högre nivå, vilket skapar ett större engagemang och en större förståelse för alla dessa som tyvärr är utsatta för våld i någon form.

Jag vill nog säga att även om det, som ledamoten Helena Vilhelmsson är inne på, ser ut som att det i högre grad är kvinnor som är utsatta vet vi - jag var inne på detta i mitt anförande - att forskningen visar att det finns ett stort mörkertal.

Bara att vi pratar mer om saken tror jag kommer att göra att arbetet med att förebygga detta och hjälpa människor som är utsatta - oavsett kön - ökar och får mer fokus, vilket skapar bättre förutsättningar att nå fram.

Fru talman! Jag tackar återigen ledamoten Helena Vilhelmsson för frågorna.

Jag kan nog ändå inte förstå varför det på något vis skulle förringa motsatsen om man väljer att även lyfta fram kvinnors våld mot män. Jag tror att det är viktigt att ta upp att båda förekommer. För mig är det också ganska naturligt att man i jämställdhet inte bara pratar i en riktning. Ledamoten vill få det till att man ska förstå att det andra inkluderas när det pratas i bara ena riktningen, och jag tycker att det blir lite märkligt. Jag tycker att det är bra att prata om helheten. Men vi kan som sagt även konstatera att vi är väldigt överens.

Detta är min andra debatt i kammaren som ny ledamot, och jag vill gärna lyda fru talmannen. Vi debatterar nu utgiftsområde 13, som handlar om jämställdhet och invandrares etableringsmöjligheter. Därför säger jag att jag tycker att ledamoten fick ett bra och tydligt svar gällande Tidöavtalet och prostitutionen tidigare. Jag tycker att det svaret var fullgott, och jag kan ställa mig bakom det.