Jessica Rosencrantz (M) svarade Jonny Cato i en replik om Migration i debatten ”Protokoll 2022/23:39 Torsdagen den 15 december” den 15 dec 2022.
Jonny CatoC· i sitt anförandeVi är inte överens om jättemycket här i dag. Men vi kan vara överens om att svensk migrationspolitik står inför ett paradigmskifte när Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna på punkt efter punkt ska förverkliga…Herr talman! Vi är inte överens om jättemycket här i dag. Men vi kan vara överens om att svensk migrationspolitik står inför ett paradigmskifte när Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna på punkt efter punkt ska förverkliga Sverigedemokraternas migrationspolitik.
Sverige är ett land som i decennier har tagit ett stort ansvar för människor som flyr undan krig och förtryck - som flyr undan situationer som vi kanske inte ens kan föreställa oss. Nu ska politiken ställas om. Så få som möjligt ska få komma hit; så få som möjligt ska få skydd och trygghet i Sverige. Och kommer du väl hit ska dina rättigheter vara minimala.
Jag hade hoppats att en ny regering skulle innebära ett ökat fokus på en fungerande integration. I stället väljer den nya regeringen att fokusera på att så många som möjligt ska återvända till det de en gång flydde från. Det är ett paradigmskifte till en historiskt konservativ och nationalistisk migrationspolitik - till en historiskt dålig migrationspolitik.
Migrationspolitik är en otroligt svår och komplex fråga, av många anledningar - framför allt för att vi här inne inte styr hur stora skyddsbehoven är, utan det sker hemskheter runt om i vår omvärld som påverkar huruvida människor behöver fly för sina liv eller inte. Nu senast har Putins olagliga och fruktansvärda invasion av Ukraina lett till stora flyktingströmmar i vår absoluta närhet.
Det jag försöker säga är att migrationspolitik är oberäknelig så länge man står upp för asylrätten. Och låt mig vara tydlig: För Centerpartiet är asylrätten okränkbar. Den som kommer till Sverige ska få sina skyddsskäl prövade. Har man inte skyddsskäl ska man återvända, men har man skyddsskäl ska man mötas av "välkommen hem!" och få bästa möjliga förutsättningar att lära sig det svenska språket och komma in i och bli en del av vårt gemensamma svenska samhälle.
Det är just detta den svenska debatten bör handla om: hur integrationen ska fungera, hur man ska komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle och lära sig det svenska språket, få det första jobbet och se sina barn växa upp och bli sitt bästa jag. Det är där det politiska fokuset ska vara - på att alla som har skyddsskäl ska få bästa möjliga integration och de bästa möjligheterna att lyckas utifrån sina unika förutsättningar.
Herr talman! Vi i Sverige kan på många sätt i en internationell och europeisk kontext vara mycket stolta över vårt asylsystem, som är ett av världens mest robusta och rättssäkra. Men även det som är bra kan bli ännu bättre. Vissa handläggningstider behöver kortas, liksom tiden för överklagandeprocessen. Vi behöver även en bred och gedigen utredning som ser över hur rättssäkerheten i asylprocessen kan bli ännu bättre än i dag, framför allt i särskilt svåra ärenden såsom hbtqi-ärenden och ärenden som gäller konvertiter.
I samband med att riksdagen tog beslut om en ny migrationspolitik fick Centerpartiet igenom vårt förslag om en bred utredning om att öka återvändandet för personer som fått sina asylskäl prövade och fått avslag. Ska Sverige kunna vara ett öppet land för människor på flykt som har skyddsskäl måste den som fått avslag på sin ansökan också återvända.
Herr talman! Den nya regeringens politik är ett hårt slag för alla som tvingas på flykt, men framför allt för några av vår tids allra mest utsatta. Det är mycket i den nya migrationspolitiska inriktningen för Sverige som är direkt dåligt. Det blir svårare för barn att återförenas med sina föräldrar. Det blir en smalare humanitär grund. Permanenta uppehållstillstånd ska försvinna, vilket är otroligt anmärkningsvärt.
I dag är tillfälliga uppehållstillstånd huvudregel när man kommer till Sverige. Men möjligheten att få ett permanent uppehållstillstånd är helt avgörande för integrationen och tryggheten, och inte minst är det anständigt att någon som bott i Sverige länge, arbetat och kommit in i och blivit en del av vårt gemensamma samhälle också får stanna här permanent. Dessutom vill regeringen att när man har fått den där tryggheten, det permanenta uppehållstillståndet, ska beslutet kunna återkallas.
Herr talman! Allt vi har pratat om här i dag och allt jag har nämnt tidigare hamnar i skymundan av en helt annan fråga. Sedan 1950-talet, i över 70 år, har Sverige varit ett stolt mottagarland för kvotflyktingar. Vilka är då kvotflyktingar? Jo, genom UNHCR:s verksamheter i flyktingläger runt om i världen identifieras kvotflyktingar i enlighet med väl etablerade riktlinjer. Kriterierna baseras på skyddsrisk, utsatthet och särskilda behov. Bland dem som identifieras som kvotflyktingar finns utsatta kvinnor och flickor, krigsskadade och torterade, utsatta barn och flyktingar med juridiska, medicinska eller fysiska skyddsbehov som inte kan tillgodoses i deras nuvarande asylland.
Förra året tog Sverige emot 6 421 kvotflyktingar. Av dessa var 46 procent barn och 49 procent kvinnor och flickor. Regeringen har aviserat att man inom ramen för Sveriges kvotflyktingmottagande ska prioritera kvinnor och hbtqi-flyktingar. Det är mycket bra. Men det är retorik som ekar tomt.
Problemet är nämligen att regeringen har bestämt att vi bara ska ta emot totalt 900 kvotflyktingar varje år. I och med att Sverige tog emot närmare 3 200 kvinnor och flickor förra året innebär det alltså att antalet tjejer och kvinnor som får komma till Sverige kommer att minska drastiskt de kommande åren. Därför vänder det sig på riktigt i min mage när jag hör ledande företrädare för Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna säga sig vilja prioritera kvinnor och hbtqi-flyktingar, för man gör precis tvärtom.
Herr talman! Här hade jag tänkt sluta. Men i går fick jag ett meddelande som påminde mig om hur viktig debatten om kvotflyktingar faktiskt är - att detta är på riktigt. Och innan jag skulle somna började jag fundera på varför detta är så viktigt.
För knappt tre år sedan befann jag mig i ett av UNHCR:s flyktingläger för kvotflyktingar i Tunisien, nära gränsen till Libyen. Där vistas personer som fått ett beslut om vidarebosättning, om ett tryggare och säkrare liv. De inväntar att någon ska komma dit och säga: Du får följa med hem. Lägret är den absolut värsta boendemiljö jag någonsin sett, men för många av barnen var miljön den bästa de någonsin upplevt.
I barnens ögon och berättelser mötte jag ljus och hopp. I de vuxnas, mestadels utsatta kvinnors, ögon mötte jag mörker och rädsla. Det finns en berättelse som alltid kommer att finnas med mig. Det var en kvinna som flytt med sina två barn. Mannen hade dött; hon hade flytt för sitt liv. När hon kom in i Tunisien möttes hon av en polis och kände trygghet. Hon våldtogs av polisen och blev gravid. Detta är en historia jag alltid kommer att bära med mig.
Bakom varje kvotflykting, även bakom de 4 100 kvotflyktingar som regeringen ska minska antalet med, finns ofta en historia lik den jag precis berättade. Därför blir det ännu mer absurt när vi ska ta emot 900 att vi ska ta emot dem med bäst integrationsförmåga. För mig handlar kvotflyktingar om exakt det motsatta: Vi ska hjälpa dem som behöver skydd allra mest. Regeringen drar alltså inte bara ned antalet drastiskt, utan man förändrar också behovet så att de som behöver allra minst hjälp ska få komma hit. Det är ett paradigmskifte, och det här är en mörk dag för Sverige.
Vi ska vara stolta över att vi tar emot kvotflyktingar, och jag vet att det finns många, framför allt liberaler, som tycker att detta är riktigt jobbigt. Till er vill jag säga att lika enkelt som det är att dra ned på antalet, lika enkelt är det att åter öka antalet. Den dagen ni är redo att göra det står Centerpartiets dörr alltid öppen.
Herr talman! Jag upplever att skiljelinjen mellan våra alternativ är att vi tycker att det ska finnas ett skäl för personer som vill bo med uppehållstillstånd i Sverige medan Centerpartiet är väldigt otydligt med om det ska krävas ett skäl eller inte.
I sitt anförande sa Jonny Cato att ett nej ska vara ett nej och ett ja ett ja. Så långt är vi överens. Men världen är inte så enkel, för det händer ju saker. Det vi syftar på när vi pratar om att öka möjligheten att återta och omvandla uppehållstillstånd är framför allt i en situation när förutsättningarna förändrats.
Låt mig ta ett exempel: En person kommer till Sverige för att söka asyl. Vi bedömer att personen har skyddsskäl och därför ska få stanna. Sedan händer något i personens hemland som gör att dessa skäl inte längre finns vid handen. Under denna tid, nästan oavsett hur lång den är, har personen inte kommit i egen försörjning, inte lärt sig någon svenska, inte skaffat sig ett nätverk utanför vad som ofta, tyvärr, är utanförskapsområden. Personen har alltså mestadels umgåtts med landsmän och inte riktigt kommit in i det svenska samhället. När situationen förändras så att det inte längre finns något hinder för personen att resa tillbaka till sitt hemland, varför ska personen fortfarande bo kvar i Sverige om det inte finns något vettigt skäl för det? Personen har som sagt kanske inget arbete, ingen familj och har inte integrerats. Personen har en gång kommit hit för att söka asyl, men skyddet behövs inte längre.
Skiljelinjen är att vi tycker att i denna situation ska personen åka hem igen. Man ska vara här så länge man behöver skydd, men behöver man det inte ska man åka hem.
Jonny Catos linje är att dessa personer ska stanna i Sverige trots att detta bygger upp utanförskapet och gör alla de problem vi har diskuterat här än värre. Varför, Jonny Cato?
Herr talman! Tillfälliga uppehållstillstånd är nu huvudregel, och när de omprövas får nästan 99 procent ett positivt besked om att de får stanna. Det ska med andra ord väldigt mycket till för att skyddsbehovet ska ändras för den som har fått skydd i Sverige.
Jag tycker att det är rätt enkelt. Har man fått ett permanent uppehållstillstånd ska man få lov att stanna. Det positiva beslut man har fått ska gälla.
Sverigedemokraterna pratar om människor som att de inte vill komma in i samhället, inte vill integreras, inte vill lära sig svenska språket och inte vill få det första jobbet. Men jag tror att de allra flesta vill exakt det.
Vi ska ställa krav på människor som kommer hit, men vi behöver också ställa krav på oss själva som politiker att skapa förutsättningar och möjligheter för människor att komma in i samhället. Jag har inte en enda gång i denna kammare under snart fem års tid hört ett enda integrationsförslag från Sverigedemokraterna förutom att folk ska återvandra och att vi ska stänga gränsen. Vi måste skapa förutsättningar för människor att integreras och bli en del av det svenska gemensamma samhället.
Har ledamoten några gedigna svar på reformer som krävs för att människor ska få bättre möjlighet att lära sig svenska språket och komma in på arbetsmarknaden och bli en del av vårt svenska gemensamma samhälle?
Herr talman! En väldigt enkel grej är att kräva prov i svenska för att få ett medborgarskap - något som vi har tjatat om och där Centerpartiet sent omsider hoppade på tåget. Men jag vet inte om ni stöder det i dag.
Det är sant att de flesta som får sina tillfälliga uppehållstillstånd omprövade får det förnyat. Men det är ju för att det inte sker någon ordentlig prövning. Migrationsverket har i dag inget uppdrag att undersöka detta på riktigt. Det sker i praktiken alltså ingen ordentlig prövning av om skyddsskälen fortfarande består.
Jonny Cato säger att även om man inte har kommit i försörjning, inte lärt sig språket, inte skaffat sig ett nätverk utanför sin egen diaspora och alltså inte kommit in i Sverige så kanske man vill det. Ja, men när vi pratar om förvaltningsrätt och det offentligas förhållande till enskilda brukar man inte basera det på spekulationer om vad människor vill utan vad människor faktiskt gör. Det är fullständigt orimligt, Jonny Cato, att bygga en utlänningslagstiftning som grundar sig på vad människor säger att de vill göra.
Om Centerpartiet nu stöder förslaget om ett språktest för medborgarskap, tycker ni då att alla personer som vill klara detta test per automatik också ska klara det? Det är enkel fråga. Detta faller på sin egen orimlighet, vilket till och med Jonny Cato borde förstå.
Det är precis samma sak med de andra materiella kriterierna för att få stanna kvar i Sverige. Bara för att man vill stanna kvar, vill lära sig svenska och vill skaffa sig ett jobb betyder det inte att man kan det. Om man inte kan göra det och inte har andra skäl för att vara kvar - man har ingen familj, inget skyddsskäl, inget jobb och ingen svenska, alltså det man bör skaffa sig när man flyttat till ett annat land - då är det rimligt att man åker tillbaka, om det är möjligt.
Herr talman! Sverigedemokraterna har presenterat sin integrationspolitik, och det är att införa ett prov i svenska språket. Men man säger inget om vad man ska göra för att folk ska bli bättre på att lära sig svenska språket för att klara detta prov. Det intressanta är ju hur vi ska göra så att fler lär sig svenska. Provet i sig är faktiskt sekundärt.
När vi pratar om permanent uppehållstillstånd måste vi också prata om vilka regler som gäller för att få det. Redan i dag ställs krav på egenförsörjning. Sverigedemokraterna vill också införa språkkrav och krav på samhällskunskap för permanent uppehållstillstånd, och det kommer troligen att införas. Det innebär att den som får permanent uppehållstillstånd måste ha egenförsörjning och ha klarat språkprov och prov i samhällskunskap.
Varför ska man då återkalla permanenta uppehållstillstånd? Är det för dem där det tidigare regelverket gällde, för då pratar vi om personer som har varit i Sverige i decennier som ska bli av med sina permanenta uppehållstillstånd?
Sverigedemokraternas politik hänger inte ihop. Men framför allt saknar jag fortfarande svar på vad Sverigedemokraterna har för integrationspolitik. Nästa vecka kommer jag att för första gången delta i integrationsdebatten, och då hoppas jag få svar. Annars har ni faktiskt fyra år till på er.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration
Fru talman! Det var väldigt mycket hjärta i Jonny Catos inlägg, och jag håller med om att det finns så många öden runt om på denna jord och så mycket mänskligt lidande, där Sverige och andra länder vill och behöver hjälpa till. Men denna debatt och dessa frågor behöver både hjärta och hjärna för att se hur vi på bästa möjliga sätt ska kunna ta emot och hjälpa människor men också få en fungerande integration.
Om vi kombinerar hjärta och hjärna leder det mig till slutsatsen att vi inte kan ha en invandring som är större än att vi förmår integrera dessa människor i det svenska samhället. Det handlar om Sverige i stort men också om vilken tillvaro som möter de människor som kommer till vårt land.
Flera vittnesmål i medierna har gjort gällande att människor inte lämnade sina hemländer för att mötas av nya moralpoliser i Sverige eller komma till ett nytt utsatt område där de hamnar i ett utanförskap utan möjlighet att komma i arbete.
Vi behöver alltså en balans här. Det låter på Jonny Cato som att det inte finns någon koppling mellan invandringsnivåer och integration. Jag menar att det visst gör det.
Detta leder mig till en diskussion om kvotflyktingar, som är ett område där vi säger att Sverige har tagit ett historiskt stort ansvar men där vi kanske måste se över nivåerna. År 2021 tog Sverige emot 45 procent av alla kvotflyktingar i EU. Vi har tagit emot fler kvotflyktingar, inte per capita utan nominellt, än alla andra EU-länder. Är detta rimligt?
Jonny Cato säger att vi kan återgå till att ta emot 5 000-6 000 människor per år, men då måste jag fråga honom: Behoven stannar ju inte där - vad har Centerpartiet för förslag när det gäller antalet kvotflyktingar? Ska vi ta emot 10 000, 20 000 eller 30 000? Behoven är oändliga. Det blir en rak fråga eftersom Jonny Cato ägnade så mycket tid i sitt inlägg åt detta: Vilken nivå på kvotflyktingar anser Jonny Cato är rimlig framöver?
Fru talman! Jag tror att man behöver titta lite på vad som händer runt om i Europa nu. För Sverige innebar 2015 och 2016 en ohållbar situation. Vi ställde om vår migrationspolitik, men nu ser vi runt om i Europa att länder står inför liknande situationer som Sverige stod inför 2015 och 2016. Österrike är ett sådant land och har just nu har ett högt tryck på sig i mottagandet. Sverige har faktiskt ställt om sin migrationspolitik i många delar.
Jag tycker att om det är något vi ska prioritera är det säkra och lagliga vägar och kvotflyktingar, så att människor inte behöver riskera sina liv på Medelhavet utan i stället kan komma hit säkert och lagligt. Det stämmer att Centerpartiet vill öka antalet kvotflyktingar, men jag inser också att vi inte kommer att få stöd för detta här i kammaren. Vi hade troligtvis inte fått det med en annan regering heller, om jag ska vara ärlig.
Man kan inte prata om både hjärta och hjärna och sedan inte, enligt mitt sätt att se på det, ha något hjärta alls. Det finns inte ett enda förslag i Tidöavtalet som gör det bättre för flyktingar, utan det gör det bara svårare att komma hit. Och det gör det bara svårare att komma in i och bli en del av det svenska samhället.
Jag är väl medveten om att allt i Tidöavtalet inte är Moderaternas politik, och jag förstår att man ibland behöver kompromissa. Men när det gäller 900 kvotflyktingar - och det ska vara de som är lättast att integrera - får det mig att undra: Vad är det för typ av integrationskrav som regeringen vill att man ska ställa när urvalet av kvotflyktingar görs enligt UNHCR:s kvotflyktingsystem?
Fru talman! Det var bra med ett ärligt svar, Jonny Cato, åtminstone gällande kvotflyktingar, även om jag inte fick svar om nivån. Jag ställer frågan därför att jag vill illustrera det svåra i dessa diskussioner. Vi kommer aldrig att kunna hjälpa alla som behöver vår hjälp, oavsett hur mycket vi försöker. Det kan inte ett litet land som Sverige mäkta med, och det är heller inte rimligt.
Återigen: År 2021 tog alltså Sverige emot 45 procent av alla kvotflyktingar i EU. Vi har tagit emot fler än något annat land, inte bara per capita utan totalt, nominellt. Jag är jättenyfiken på att få höra vilken nivå Jonny Cato tycker är lämplig och rimlig för Sverige när det gäller mottagande. Jag menar att vi måste ta hänsyn till det historiska mottagande som Sverige har haft och att vi har tagit emot många fler människor än andra länder. Som sagt har vi de senaste tio åren tagit emot dubbelt så många jämfört med alla andra nordiska länder tillsammans, och vi har tagit emot en stor andel av Europas kvotflyktingar.
Jag tycker, precis som det står i Tidöavtalet, att vi ska prioritera särskilt utsatta grupper, till exempel kvinnor, flickor och hbtq-personer. Jag tycker att det är rimligt att Sverige, när vi väljer vilka kvotflyktingar vi ska ta emot, tittar på den typen av särskilt utsatta grupper. Detta om något tycker jag är hjärta - att titta på vilka grupper som verkligen behöver få komma till Sverige.
Men låt mig ställa frågan igen: Finns det någon exakt siffra för antalet kvotflyktingar som Jonny Cato menar är tillräckligt humant för Sverige att ta emot? Min andra fråga blir: Anser Jonny Cato att det finns någon koppling över huvud taget mellan storleken på invandringen och möjligheten till integration i det här landet, eller vill Jonny Cato erkänna att vi, om vi tar emot väldigt många människor som inte har möjlighet att integreras, bygger upp skuggsamhällen och utsatta områden där människor inte kommer i försörjning, inte lär sig svenska språket och dras in i kriminalitet?
Erkänner Jonny Cato att det finns ett sådant samband och en sådan problematik? I så fall borde man erkänna att vi inte, hur mycket hjärta vi än har, kan ha hur höga nivåer av invandring som helst.
(Applåder)
Fru talman! Bara för att vi inte kan hjälpa alla ska vi inte hjälpa så få som möjligt.
Det är klart att det finns en koppling, men framför allt finns det en koppling till att vi har haft en integrationspolitik som är alldeles för dålig. Centerpartiet vill också ha en reglerad invandring. Centerpartiet vill inte heller tillbaka till den situation vi hade 2015 och 2016. Det är därför jag välkomnar att regeringen satsar på fler förvarsplatser exempelvis.
Men om det nu är så himla viktigt och bra med kvotflyktingar är det bra att Moderaterna nu ska ta över ordförandeskapet i EU och att Maria Malmer Stenergard, när hon ska driva igenom migrationspakten, kan sätta press på de andra europeiska länderna att ta emot fler kvotflyktingar. Men detta har jag inte hört Moderaterna nämna en enda gång.
Vi kan absolut sätta en siffra. Jag tycker att vi kan ta emot 6 000 eller 7 000, men det viktigaste för mig är att vi i alla fall inte minskar antalet med 4 100. Jag inser också att Sverige inte kommer att kunna hjälpa alla de miljontals kvotflyktingar som behöver hjälp, men jag kan i alla fall konstatera att om vi ska hjälpa 900 tycker jag att det ska vara de som har absolut störst skyddsskäl och behöver hjälp allra mest, inte de som har lättast att komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle.
Det är inte Centerpartiet som blir svaret skyldiga om hur många kvotflyktingar vi vill ta emot. Det är Moderaterna som blir svaret skyldiga om hur de ska göra integrationen bättre så att vi återigen kan bli ett stolt mottagarland för kvotflyktingar och förhoppningsvis en dag återuppleva att Sverige kan ta emot en hög nivå av kvotflyktingar.
