Paulina Brandberg

Herr talman! Ivos rapport var otroligt viktig. Jag fick själv en presentation av rapporten. Självklart är det bra att dessa brister blottläggs, för så här kan vi inte ha det. Min bild är inte att detta är en fråga om resurser utan att det till stor del är en fråga om okunskap, bristande rutiner och saker och ting som går att åtgärda. Just därför är det bra att detta blottläggs.

Vi behöver arbeta för att se varför någon inte lämnar en våldsam relation. Jag har hört frågan väldigt många gånger när man pratat om detta: Om det är så illa, varför lämnar hon inte relationen? Jag vill berätta om två kvinnor som jag har mött.

Jag mötte en kvinna under valrörelsen inför riksdagsvalet. Vi kan kalla henne Anna. Jag deltog i en paneldebatt om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, och efter debatten kom Anna fram till mig och berättade att hon hade levt i en våldsutsatt relation. Efter år av grovt våld mot henne valde hon att lämna relationen. Hon berättade för mig att hon ångrade detta. Det gjorde hon därför att hon upplevde att situationen för hennes barn hade blivit sämre sedan hon lämnat relationen. Hon hade stor ångest för att hon nu utsatte sitt barn för den här faran.

Vi måste alltså verkligen se till barnperspektivet - inte bara för barnens skull, även om det är ett tillräckligt gott skäl, utan också för att kunna möjliggöra för de våldsutsatta att lämna relationerna.

Här har vi reformen om skyddat boende. Självklart ska vi noggrant analysera hur den faller ut, men en pusselbit där är att barnen får egen skyddsstatus och att vi tittar på hur vi kan skydda barnen genom skyddat boende.

Utöver detta bereder regeringen ytterligare förslag som syftar till att stärka skyddet för barn i samband med umgänge när en förälder har utövat våld eller gjort sig skyldig till annan allvarlig kränkning. Vi hoppas kunna presentera förslag även där. Frågan om tvångsumgänge, helt enkelt, är central i detta arbete.

Den andra kvinnan jag vill berätta om är en kvinna jag mötte i min roll som åklagare. Vi kan kalla henne Fatima. Fatima hade också utsatts för oerhört grovt våld. Hon blev också regelbundet våldtagen av sin man. Detta var ett otroligt starkt mål. Hon hade spelat in vad som hände på sin mobiltelefon, och vi spelade upp det i rätten.

Fatima lämnade inte relationen därför att hon inte trodde att hon fick utan sin mans tillåtelse. Hon visste inte att en kvinna i Sverige kan ansöka om skilsmässa utan mannens godkännande. Av den anledningen stannade hon i relationen. Hon gjorde inte dessa inspelningar för att använda dem som bevis på något sätt, utan hon gjorde dem för att hennes son om mannen försvann med barnet skulle kunna se hur hennes situation hade varit.

Detta blottlägger ytterligare en faktor som vi måste ta hänsyn till. Vi måste se även ur det perspektivet vad som gör att någon inte känner att man har möjlighet att lämna en våldsam relation.

Jag kommer i kommande inlägg att återkomma till de konkreta åtgärder som regeringen vidtar med anledning av den här problematiken.

Herr talman! Sofia Amloh har frågat mig om hur jag avser att agera för att våldsutsatta inte ska bli kvar i destruktiva situationer.

Jag vill tacka interpellanten för frågan och engagemanget för att stärka samhällets skydd och stöd till dem som drabbas av våld i nära relationer, ett engagemang som jag och regeringen delar. Att samhället ska kunna skydda utsatta och förebygga våld är en självklar och central del i regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.

Regeringen arbetar systematiskt och intensivt med att säkerställa att våldsutsatta ska få det stöd och skydd de behöver innan, under och efter uppbrottsprocesser. För att våldsutsatta ska kunna lämna destruktiva relationer behövs en kedja av samordnade insatser från en rad aktörer. Jag vill här nämna några exempel på regeringens åtgärder.

Regeringen arbetar just nu med ett nytt åtgärdsprogram för att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Det nya programmet ska gälla 2024-2026.

Regeringen har under 2024 avsatt drygt 600 miljoner kronor för att förstärka arbetet inom det jämställdhetspolitiska området. Genom satsningarna kan skyddet mot våldet och förtrycket stärkas samtidigt som stödet till utsatta förbättras.

Socialstyrelsen har 2024 fått i uppdrag att analysera och ta fram förslag på en samordnad stödkedja för våldsutsatta individer (S2024/00720).

Den 1 april 2024 trädde ett nytt regelverk i kraft som innebär att skyddat boende blir en boendeinsats enligt socialtjänstlagen med minimikrav och tillståndsplikt för den som driver skyddat boende. Reformen innebär stärkta rättigheter för barn i skyddat boende och en ny möjlighet att skydda barnet mot kontakt med en våldsutövande vårdnadshavare under vistelsen i boendet.

Regeringen har på straffrättens område också tillsatt flera utredningar för att få till ett perspektivskifte där reglerna i större utsträckning ska utformas utifrån ett brottsofferperspektiv och med beaktande av samhällets behov av skydd.

Som interpellanten lyfter har Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, nyligen redovisat ett uppdrag om förstärkt tillsyn av socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Ivos tillsyn visar på allvarliga brister i förhållande till gällande bestämmelser på detta område. Kommuner och regioner bör noga beakta tillsynsresultaten och åtgärda bristerna. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården har en mycket viktig roll i arbetet med såväl våldsutsatta som våldsutövare. Regeringen fortsätter att verka för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra genom insatser på alla samhällsnivåer.

Herr talman! Det tyder på viss självinsikt från Socialdemokraterna att de förväntar sig kritik från regeringen. Problemet med svarttaxiverksamhet är ingenting som har uppkommit de senaste ett och ett halvt åren, utan det är ett problem som har brett ut sig under en längre tid.

Interpellanten efterfrågar konkreta åtgärder. Jag har nämnt dem här i dag, men jag kan sammanfatta de kanske viktigaste åtgärderna som regeringen vidtar i tre punkter.

Det är såklart tilläggsdirektiven till Delegationen mot arbetslivskriminalitet, som jag nämnde i mitt inledande interpellationssvar.

Som jag nämnde i mitt förra inlägg gör vi en enorm resursförstärkning i vårt rättsväsen, vilket är jätteviktigt för att kunna komma åt den här problematiken.

Vi river också sekretesshindren för att våra myndigheter bättre ska kunna samverka för att komma åt all form av arbetslivskriminalitet.

Om inte detta är konkreta åtgärder, vad är det då?

Regeringen delar interpellantens syn att svarttaxiverksamheten är ett stort problem, och vi jobbar på flera fronter med att komma åt detta. Vi kommer att fortsätta det arbetet under hela mandatperioden.

Med det vill jag tacka för dagens debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att det alltid är väldigt positivt att titta på hur andra länder löser de problem som vi ser både i andra länder och här i Sverige. Svarttaxiproblematiken är inte unik för Sverige. Det är såklart någonting vi ser i andra länder. Det är alltid positivt att titta på hur andra länder löser samma problem som vi har i Sverige.

Nu har vi gett Delegationen mot arbetslivskriminalitet tilläggsdirektiv som specifikt riktar in sig på den här branschen. Vi måste självklart avvakta och se vad delegationen föreslår för åtgärder för att vi ska kunna hitta de skarpaste åtgärderna som fungerar just i Sverige. Det vore oseriöst att inte invänta deras analys där de tittar specifikt på branschen.

Delegationen har fått direktiv att titta på transportbranschen men också att hitta reglerade yrken där vi ser ett missbruk av yrkestitlar. Vi vet att taxiförare är ett reglerat yrke. Även där finns det något som delegationen har att titta på.

Förutom detta handlar det om arbetet mot arbetskriminalitet i stort. Här har vi bland annat styrt Arbetsmiljöverket mot fler oanmälda och fysiska inspektioner. Men vi ska komma ihåg att när det gäller svarttaxibranschen är det kanske inte det absolut mest verkningsfulla instrumentet.

Detta är per definition personer som kanske inte finns i registrerade bolag och som är svåra att hitta genom den typen av kontroller. Här menar jag i stället att en jätteviktig åtgärd är att se till att polisen har tillräckliga resurser för att genomföra trafikkontroller. Det är i den typen av kontroller som den här typen av brottslighet lättare kan upptäckas.

Här är det oerhört beklagligt att den förra regeringen passivt såg på medan brottsligheten eskalerade på det sätt som den gjorde på alla plan samtidigt som polisstyrkan var oförändrad i antal i förhållande till befolkningsmängd. Vi hade samma antal poliser i förhållande till befolkningsmängd år 2022 som vi hade år 2012 trots att det inte kan ha undgått någon att vi har haft en skenande utveckling av grov kriminalitet som äter väldigt mycket resurser.

Jag kan tala utifrån egen tidigare yrkeserfarenhet. Den nedmontering som det de facto är går ut över annat polisarbete och annat brottsbekämpande arbete. Exempelvis blir arbetet med att genomföra trafikkontroller svårare att genomföra när det är färre poliser på plats.

Det är en del av regeringens arbete att vi kraftigt växlar upp resurssättningen till vårt rättsväsen så att vårt rättsväsen inte bara ska kunna hantera den grova gängkriminaliteten utan också exempelvis den här typen av brottslighet. Det är helt orimligt att den här problematiken ska kunna bre ut sig på det sätt som den gör i dag.

Herr talman! Till att börja med vill jag säga att jag delar interpellantens syn på taxibranschen som en otroligt viktig bransch för att människor ska få sina liv att gå ihop. Den är såklart extra viktig för alla de människor som bor på platser där man inte har god tillgång till kommunala transportmedel, vilket är realiteten för många människor.

Vi behöver såklart kunna värna taxibranschen och alla de taxiförare som vill utföra ett seriöst arbete och löper risk att konkurreras ut av den utbredda svarttaxiverksamheten. Där finns det stor samsyn.

Förutom problemet med att seriösa taxibolag konkurreras ut har vi det som interpellanten också nämner och som jag är väldigt glad att interpellanten nämner, nämligen trygghetsfrågan.

Jag har själv i min tidigare roll som åklagare hanterat ärenden där våldtäkt har ägt rum i just svarttaxibilar. Detta är en problematik som riskerar att särskilt drabba kvinnor, som blir väldigt utsatta när de hoppar in i en svarttaxibil. Det är ytterligare ett argument för att detta är en fråga som vi behöver ta på väldigt stort allvar.

Från regeringens sida har vi som sagt gett tilläggsdirektiv till Delegationen mot arbetslivskriminalitet, där vi specifikt nämner transportbranschen som en sådan bransch som vi tycker att vi behöver titta extra noga på, helt enkelt därför att det är en bransch där vi ser ett utbrett skuggsamhälle som slår hårt både mot konkurrensen och mot enskilda arbetstagare.

Interpellanten nämner också detta med gigekonomin. Detta är inte nödvändigtvis en del av svarttaxiverksamheten, men i den här ekonomin är det viktigt att vi har en taxibransch som över huvud taget fungerar. Där behöver vi se att vi numera också har aktörer i taxibranschen som verkar utifrån digitala plattformar.

EU har nyligen antagit ett nytt plattformsdirektiv, som regeringen kommer att anta, för att säkra att vi har bra anställningsformer, att de som kör taxibil inom den delen av verksamheten gör det med rätt arbetsvillkor och att det är tydligt vilken anställningsstatus man har när man arbetar inom den delen av taxibranschen. Även om det är en del av den vita taxibranschen är det såklart en viktig del av arbetet att vi tillser att alla som arbetar inom den här branschen har bra arbetsvillkor.

Regeringen avser inte att vänta till 2025 med att vidta åtgärder. Vi har som sagt gett de här direktiven till delegationen, men en av de viktigaste pusselbitarna när det gäller att komma åt arbetslivskriminaliteten är myndighetssamverkan.

Därför är jag väldigt glad att vi från och med den 1 juli, det vill säga om bara några veckor, river många av de sekretesshinder som i dag utgör extrema hinder i arbetet för effektiv myndighetssamverkan, exempelvis när det gäller att slå mot arbetslivskriminaliteten.

Herr talman! Serkan Köse har frågat mig hur jag och regeringen avser att intensifiera våra insatser mot arbetslivskriminaliteten inom taxibranschen, för att säkerställa en sund och rättvis konkurrens där seriösa taxiföretag kan verka och där allmänheten kan åtnjuta tillgängliga och säkra transporttjänster.

Jag vill tacka Serkan Köse för en angelägen fråga.

Arbetslivskriminalitet utgör ett hot mot svenska företag, anställda och samhället i stort. Den skapar stor otrygghet, snedvrider konkurrensen och bidrar till den kriminella ekonomin. För att gemensamt och på bästa sätt kunna arbeta mot fusk, arbetslivskriminalitet och organiserad brottslighet samt tillvarata kunskap och erfarenheter krävs det att myndigheter med olika ansvarsområden samverkar.

Som jag redovisade i svaret på en skriftlig fråga till Serkan Köse den 13 mars 2024 beslutade regeringen den 22 februari 2024 ett tilläggsdirektiv till Delegationen mot arbetslivskriminalitet, som bland annat innebär att delegationen ska analysera specifika arbetslivskriminella upplägg i näringsgrenen transport, där taxibranschen ingår, och föreslå effektiva åtgärder för att motverka arbetslivskriminaliteten (dir. 2024:26).

Uppdraget ska redovisas i samband med delegationens slutredovisning den 28 februari 2025. Jag ser fram emot att ta del av delegationens redovisning.

Utöver detta vill jag uppmärksamma interpellanten på att arbetet mot arbetslivskriminalitet även är en viktig del i regeringens strategi mot organiserad brottslighet.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en viktig fråga.

Jag delar ledamotens syn att det är ett jättestort problem att många kvinnor och flickor tvingas bära slöja mot sin vilja. Detta är såklart en del av det hedersförtryck som vi ser alltför tydligt breda ut sig i Sverige.

Från regeringens sida tar vi frågan på största allvar. Vi vidtar många åtgärder för att komma till rätta med hedersrelaterat våld och förtryck. Det är viktigt att de åtgärder som vi vidtar träffar kärnan, det vill säga de som tvingar på andra slöjor. Vi vill inte straffa dem som tvingas bära slöja. Det regeringen bland annat gör är att utreda hur vi kan utöka kriminaliseringen när det gäller olaga tvång för att komma åt dem som tvingar andra att bära slöja. Vi kommer såklart att fortsätta att jobba med denna jätteviktiga fråga.

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är en stor tragedi varje gång en människa i Sverige går till jobbet och sedan inte kommer hem igen. Vi måste se varje sådan tragedi som den tragedi den är och såklart vidta konkreta åtgärder. Förra året var ett dystert år med 65 personer som gick till jobbet utan att komma hem.

Innan regeringen fick ta del av den mörka statistiken förra året hade vi vidtagit flera åtgärder för att få fler lokala skyddsombud på arbetsplatserna. Vi styrde vidare snabbt om Arbetsmiljöverkets uppdrag till att genomföra fler oanmälda och fysiska inspektioner.

Regeringen har också haft flera möten med arbetsmarknadens parter, och vi har träffat arbetsgivarorganisationerna och arbetstagarorganisationerna för att se vad vi kan göra tillsammans, vad de kan göra och vad regeringen kan göra framåt. Vi kommer att återkomma med fler åtgärder.

Fru talman! Jag bedömer att frågan ligger inom mitt ansvarsområde, och jag kan därför svara på frågan.

Det är ett stort problem att det råder stor oreda på arbetsmarknaden. Arbetslivskriminaliteten breder ut sig där i många fall utländsk arbetskraft används på sätt som det inte är tänkt att den ska användas till. Det leder i slutändan till utnyttjande av människor och en osund konkurrens på svensk arbetsmarknad.

Regeringen vidtar flera åtgärder för att komma till rätta med de problem som har en stark koppling till arbetslivskriminaliteten. En delegation tittar på frågor kopplade till vissa branscher som är särskilt utsatta för arbetslivskriminalitet, och man tittar på vilka verktyg som behövs för att jobba med de branscherna. Som exempel kan nämnas byggbranschen, där det finns utbredda problem.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en viktig fråga. Det finns två utredningar om detta; det finns exitprogram för personer som befinner sig i prostitution och människohandel och exitprogram för dem som utnyttjas i pornografi. Det är jätteviktigt att vi tittar på den utsatthet som finns och hur vi kan förbättra stödet för just de här personerna.

Jag har tagit emot ett betänkande, och jag tycker att det finns mycket intressant i det. Vi ska som vanligt inte föregå den beredning som sker inom Regeringskansliet. Men jag kan vara tydlig med att säga att det är prioriterat från regeringens sida att verkligen stärka skyddet för denna grupp, som är en av vårt samhälles allra mest utsatta grupper.

Fru talman! Tack, ledamoten, för en otroligt viktig fråga! Människohandel är ett gift i vårt samhälle. Vi ser hur detta drabbar personer som utnyttjas i prostitution för sexuella ändamål. Vi ser också människohandel på svensk arbetsmarknad.

Vi har väldigt mycket fakta på bordet som visar att detta är ett utbrett problem. Samtidigt råder det en otroligt stor straffrihet för denna typ av brottslighet. Det är uppenbart att vi behöver jobba på andra sätt och att vi behöver prioritera arbetet mot människohandel.

Den specifika frågan gäller en ambassadör mot människohandel. Det är en väldigt viktig funktion; jag delar helt den uppfattningen. Regeringen kommer inom en snar framtid att återkomma med ett besked kring hur vi fortsatt jobbar med denna fråga.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Vi har alla noterat att det pågår en konflikt, Teslakonflikten. När det gäller den konflikten har Medlingsinstitutet utsett en medlare som fortsatt står till parternas förfogande. Självklart följer vi från regeringens sida denna situation noggrant, och det är klart att vi på ett generellt plan tittar på vad som är utlösande faktorer när det blir olika former av strejker och oreda på svensk arbetsmarknad. Men en specifik konflikt är inte en fråga för regeringen att hantera, utan det är en fråga för de inblandade parterna.

Fru talman! Det viktigaste vi kan göra för att minska pensionsgapet är att ta ett helhetsgrepp om just livsinkomsterna. Jag kan uppleva att när vi pratar om ekonomisk jämställdhet, vilket är en väldigt viktig och central jämställdhetsfråga, tittar vi ganska smalt på lönefrågan.

När föräldrar sitter vid köksbordet och ska bestämma vem som ska ta ut föräldraledighet tittar de ofta på hur det påverkar familjens ekonomi där och då. Jag upplever att det finns en stor okunskap om att lägga pusslet kring hela livsinkomsten och hur vardera partens inkomster genom livet påverkas.

Regeringen jobbar på flera fronter med att sätta fokus på den här frågan, bland annat genom att bjuda in olika aktörer till rundabordssamtal för att därefter kunna gå fram med åtgärder. Att sätta fokus på detta är såklart det som kommer att ge störst utslag när det gäller jämställda pensioner.

Fru talman! Det är lite märkligt att regeringen anklagas för att tycka att inte frågan om skyddsombud är tillräckligt viktig när hela debatten handlar om ett uppdrag som regeringen har gett Arbetsmiljöverket och som den förra regeringen inte gav.

Vi tycker från regeringens sida att skyddsombuden fyller en väldigt viktig funktion på våra arbetsplatser. Vi behöver ha ett fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete på våra arbetsplatser inte minst för att kunna få ned de fruktansvärda dödstal som vi har sett i statistiken på senare tid. Det är en av regeringens åtgärder för att komma till rätta med detta.

Jag vill tacka för dagens debatt. Regeringen kommer såklart att ge besked om hur vi går vidare med Arbetsmiljöverkets rapport när den beredningsprocessen är färdig.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag kan ta upp den tråd som ledamoten Amloh avslutade med: Varför förstärker man inte de fackliga skyddsombuden? Men det är ju precis det vi gör! Med det här uppdraget säger vi att vi vill se hur vi kan få fler att engagera sig som skyddsombud. Vi exkluderar såklart inte de fackliga, och vi behöver inte välja mellan de fackliga och de icke-fackliga. Vi vill stärka både de fackliga och de icke-fackliga.

Det är absolut så att det i vårt land finns olika regelverk och att det finns ett annat skydd för de fackliga skyddsombuden. De omfattas som vi alla känner till av förtroendemannalagen, till skillnad från de icke-fackliga, som omfattas av arbetsmiljölagen. Men det är också ett faktum att inte alla arbetstagare i vårt land vill engagera sig i facket eller organisera sig. Det måste fortfarande vara frivilligt att engagera sig i facket. Även de som inte vill engagera sig fackligt ska kunna engagera sig som lokala skyddsombud, för vi behöver alla lokala skyddsombud.

Det har gått drygt två veckor sedan den här rapporten lämnades. Det är en rimlig ordning att den får beredas och att vi nu håller de här mötena med företrädare för arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna, så att vi lyckas hitta vilka åtgärder som är de bästa och effektivaste för att stärka alla skyddsombuds roll.

Frågan om de regionala skyddsombuden kom också upp. Som svar på mitt påpekande att den förra regeringen inte gjorde någonting åt de lokala skyddsombuden pekade ledamoten Haraldsson på uppdraget gällande de regionala skyddsombuden. Men min kritik riktade sig alltså mot bristen på åtgärder när det gällde de lokala skyddsombuden.

När det gäller de regionala skyddsombuden finns det mycket riktigt en utredning. Jag tror att både interpellanterna och ledamoten Amloh känner till att en del remissinstanser har ifrågasatt den här utvärderingens metod och objektivitet. Det finns skilda meningar kring hur man ska se på utredningen, och det är såklart viktigt att vi noga lyssnar in dem.

Det som regeringen gjort i närtid är att vi den 4 april i år gav Arbetsmiljöverket i uppdrag att ge förslag på en ny modell för redovisning av den regionala skyddsombudsverksamheten. Detta är en modell som ska tas fram i samråd med arbetstagarorganisationerna LO, TCO, Saco och Svenska hamnarbetarförbundet. Uppdraget ska redovisas i samband med årsredovisningen för 2025 i en särskild rapport till Regeringskansliet. Den rapporten ser jag såklart väldigt mycket fram emot, för vi behöver alla olika typer av skyddsombud för att få ett bättre systematiskt arbetsmiljöarbete på våra arbetsplatser.

Fru talman! Jag blir lite häpen. Vi har tillbringat ganska mycket tid här i kammaren för att prata om uppdraget till Arbetsmiljöverket. Jag har till och med stått och läst innantill ur uppdraget. Ändå verkar det som att vi fortfarande måste diskutera om regeringen har tagit initiativ till någon författningsändring för att skilja skyddsombuden från facken.

Jag vet på riktigt inte hur mycket tydligare jag måste vara, men jag uppmuntrar ledamöterna att läsa innantill ur regeringsbeslutet. Det finns ingenting i detta beslut som handlar om att skilja skyddsombuden från facken. Det är mitt tydliga besked här, och det har varit mitt tydliga besked hela tiden. Jag vet inte på vilket sätt jag ska kunna bli tydligare i denna fråga.

Uppdraget handlar om att regeringen vidtar en konkret åtgärd eftersom vi tycker att det är ett problem att för få engagerar sig som lokala skyddsombud. Jag vet inte om den tidigare regeringen inte tyckte att detta var ett problem, men den agerade i alla fall inte i frågan. Vi agerar och har gett ett uppdrag till Arbetsmiljöverket som handlar om precis just detta.

Jag förstår inte varifrån uppfattningen kommer om att regeringen på något sätt skulle vilja försämra för arbetstagarorganisationerna att utse skyddsombud. Däremot tycker vi att alla skyddsombud är viktiga.

Jag hoppas att jag nu äntligen har kunnat vara tillräckligt tydlig i frågan.

Regeringen har nu tagit emot den här rapporten. Som förväntat finns såklart inga förslag på författningsändringar, eftersom det ju som sagt inte ingick i uppdraget. Vår plan är nu att lyssna in vad representanter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna har att säga om rapporten. Vi planerar två dialogmöten med dessa representanter, enligt samma modell som vi hade när vi pratade om dödsolyckorna i arbetslivet, som var på tapeten för en kort tid sedan.

Det vore oansvarigt av mig som statsråd att föregripa processen och komma med besked innan vi tydligt har lyssnat in vad parterna säger om detta och innan vi har gått igenom rapporten och de förslag som finns i den. När processen är slut kommer vi självfallet att återkomma med besked om vilka åtgärder vi går vidare med.

Fru talman! Ciczie Weidby har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av Arbetsmiljöverkets rapport och om jag fortfarande anser att åtgärder behöver vidtas för att fler arbetstagare än i dag ska vilja engagera sig som skyddsombud, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte. Givet att så är fallet har hon slutligen frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta.

Johanna Haraldsson har frågat mig vad jag menar är relevanta åtgärder att vidta för att fler ska vilja engagera sig som skyddsombud på sin arbetsplats.

Jag vill börja med att tacka för frågorna och för engagemanget i ärendet, som jag delar.

Regeringen beslutade den 14 september 2023 om ett uppdrag till Arbetsmiljöverket att lämna förslag på åtgärder, tillvägagångssätt, initiativ eller liknande som kan leda till att fler arbetstagare vill engagera sig som skyddsombud (A2023/01237). Som angavs i uppdraget har skyddsombuden en viktig roll i att skapa säkra och trygga arbetsplatser och att företräda alla arbetstagare på arbetsplatsen, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte. Regeringen konstaterade också i uppdraget att antalet arbetsplatsolyckor har ökat under senare år och att arbetsgivarnas samverkan med skyddsombuden är viktig för att minska risken för dödsolyckor och andra allvarliga olyckor.

Av Arbetsmiljöverkets redovisning framgår bland annat att antalet fackligt utsedda lokala skyddsombud i Sverige har ökat något sedan 2020. Räknar man det som antalet skyddsombud per förvärvsanställd har det däremot skett en minskning. Detta beror på att antalet förvärvsarbetande har ökat. Det saknas tillgång till uppgifter om antalet skyddsombud som inte är utsedda av fackliga organisationer.

Arbetsmiljöverket lämnade sin redovisning av regeringsuppdraget den 29 april 2024, och ärendet bereds nu i Regeringskansliet.

Fru talman! När det gäller förekomsten av detta tror jag att den diskussionen kommer att fortsätta. Det är såklart viktigt att vi riktar lampan mot detta varje gång någon utsätts för någon form av hatbrott på grund av sitt ursprung eller sin etnicitet.

Som jag sa innan tror jag att det finns ett stort mörkertal i Brås statistik. Samtidigt är självklart inte varje brott där en utländsk förövare gör något mot någon med svensk härkomst ett brott som har hatbrottsmotiv. Jag välkomnar såklart att vi fortsätter att belysa den här frågan.

Jag vänder mig mot det som interpellanten Andersson Garpvall säger om att det inte händer någonting. Det uttalandet menar jag tyder på en bristande förståelse för den grogrund som skapar den här typen av hatbrott, nämligen de parallellstrukturer som finns i vårt samhälle och den brist på integration - och den brist på politik för att komma åt den bristande integrationen - som länge har rått i Sverige.

Precis som jag har sagt vidtar regeringen omfattande åtgärder både när det gäller detta och när det gäller hedersförtrycket, och jag menar att det är det mest kraftfulla vi kan göra i det här läget för att försöka komma till rätta med just den här problematiken.

Därmed vill jag tacka för dagens debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tänkte börja med att bemöta det som interpellanten Andersson sa om Brås statistik och att det kan finnas ett stort mörkertal. Det var precis det jag betonade i mitt förra inlägg - att jag tror att man måste vara medveten om att det finns en stor risk att statistiken inte speglar hur verkligheten egentligen ser ut.

Jag vill vara tydlig med att regeringens ståndpunkt är att detta såklart är fullständigt oacceptabelt. Jag är ju liberal, och min utgångspunkt är att varje individ självklart ska kunna känna sig trygg i att man aldrig ska kunna utsättas för hatbrott eller diskriminering på grund av den man är.

När det gäller regeringens arbete mot olika former av rasism tar sig rasism olika uttryck, och det finns också olika historiska kontexter till olika former av rasism. Vi kan till exempel titta på antisemitismen, som vi vet ofta motiveras av olika inslag i konspirationsteorier, vilket präglar hur den tar sig uttryck. På motsvarande sätt finns det andra särdrag i rasism som riktar sig mot andra grupper.

Även när det gäller rasism eller hatbrott som riktar sig specifikt mot svenskar finns det särdrag. Som precis har nämnts är hederskontexten en kontext som vi måste uppmärksamma i den här frågan, och här har regeringen växlat upp arbetet på flera olika sätt. Det är nämligen jätteviktigt att ingen i Sverige ska behöva straffas av sin familj eller sin släkt för att man väljer att leva ett liv där man umgås med vem man vill, klär sig som man vill eller skaffar den pojkvän man vill. Man bestämmer exempelvis över sin egen sexualitet.

Regeringen har växlat upp arbetet mot just hedersförtrycket på flera olika fronter. På samma sätt har vi växlat upp arbetet för att öka integrationen, för den är en jätteviktig nyckel när vi pratar om dessa frågor.

Som jag visar här vidtar regeringen ett stort antal kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med den underliggande grogrunden för den problematik vi pratar om här i dag. När det gäller ett specifikt åtgärdsprogram gällande hatbrott mot svenskar menar jag att man får fråga sig vad det är man vill uppnå med det. Vad vill Sverigedemokraterna uppnå med ett åtgärdsprogram som riktar sig mot just detta som inte fångas upp av de övriga åtgärder regeringen vidtar i den här frågan?

Fru talman! Jag ska börja med att svara på frågorna om min och regeringens syn på förekomsten av hatbrott mot svenskar. Detta är något som har tagits upp i Brås hatbrottsstatistik, där man redovisar statistiken utifrån vem den utsatte är. I Brås statistik kan vi konstatera att hatbrott mot just svenskar har fångats upp men att siffrorna är så små att det är svårt att dra närmare slutsatser av dem eller titta närmare på dem. Här tror jag att det är viktigt att se att det finns en risk för ett stort mörkertal när det gäller den här typen av statistik.

Precis som interpellanten Andersson sa i sitt inlägg nyss har jag tidigare berättat om mina erfarenheter som åklagare. Jag har absolut sett brott som har riktats mot svenskar just på grund av att de är svenskar. Ett sådant exempel är ungdomsrånen, där jag har sett hat mot svenskar som ett motiv. Ett annat exempel är hedersproblematiken, där unga människor utsätts för hat för att de mot familjens vilja har anammat en för västerländsk eller svensk livsstil.

Förekomsten av svenskfientlighet ifrågasätter inte jag eller regeringen. Det som är knäckfrågan är dock: Vad gör vi åt det - hur hanterar vi detta på bästa möjliga sätt? Som jag redogjorde för i mitt svar omfattar regeringens arbete mot rasism och hatbrott varje individ som på grund av ursprung, etnicitet eller någon annan av diskrimineringsgrunderna utsätts för brott.

Regeringen vidtar ett stort antal åtgärder för att komma till rätta med detta. Om vi tittar på just hatbrott mot svenskar menar jag att en av nyckelåtgärderna i detta är att växla upp arbetet med integrationen. Vi lever i dag i ett Sverige där vi ser parallella samhällsstrukturer. Det utgör en grogrund för olika typer av hatbrott, bland annat mot svenskar, och den behöver vi verkligen komma åt.

Regeringen växlar upp på flera fronter här. Bland annat har vi nyligen tillsatt en nationell samordnare för arbetet mot utsatthet, och vi tittar på olika sätt att klara integrationen.

Sedan är det såklart viktigt att vårt rättsväsen arbetar med dessa frågor så att även denna motivbild fångas upp. Min tidigare myndighet Åklagarmyndigheten arbetar med hatbrott. Man har bland annat en särskilt utsedd ämnesspecialist som arbetar med att höja kunskapsnivån bland de operativa åklagarna. Man har en årlig konferens på området för att utbyta erfarenheter, och man har också ett digitalt nätverk som nyligen har inrättats för att man också ska kunna diskutera uppkomna frågor inom detta område.

Jag vill från regeringens sida vara tydlig med att vi tycker att det är viktigt att fånga upp det varje gång en individ utsätts för brott på grund av bland annat sin etnicitet eller sin härkomst.