Fru talman! Ciczie Weidby har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av Arbetsmiljöverkets rapport och om jag fortfarande anser att åtgärder behöver vidtas för att fler arbetstagare än i dag ska vilja engagera sig som skyddsombud, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte. Givet att så är fallet har hon slutligen frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta.

Johanna Haraldsson har frågat mig vad jag menar är relevanta åtgärder att vidta för att fler ska vilja engagera sig som skyddsombud på sin arbetsplats.

Jag vill börja med att tacka för frågorna och för engagemanget i ärendet, som jag delar.

Regeringen beslutade den 14 september 2023 om ett uppdrag till Arbetsmiljöverket att lämna förslag på åtgärder, tillvägagångssätt, initiativ eller liknande som kan leda till att fler arbetstagare vill engagera sig som skyddsombud (A2023/01237). Som angavs i uppdraget har skyddsombuden en viktig roll i att skapa säkra och trygga arbetsplatser och att företräda alla arbetstagare på arbetsplatsen, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte. Regeringen konstaterade också i uppdraget att antalet arbetsplatsolyckor har ökat under senare år och att arbetsgivarnas samverkan med skyddsombuden är viktig för att minska risken för dödsolyckor och andra allvarliga olyckor.

Av Arbetsmiljöverkets redovisning framgår bland annat att antalet fackligt utsedda lokala skyddsombud i Sverige har ökat något sedan 2020. Räknar man det som antalet skyddsombud per förvärvsanställd har det däremot skett en minskning. Detta beror på att antalet förvärvsarbetande har ökat. Det saknas tillgång till uppgifter om antalet skyddsombud som inte är utsedda av fackliga organisationer.

Arbetsmiljöverket lämnade sin redovisning av regeringsuppdraget den 29 april 2024, och ärendet bereds nu i Regeringskansliet.

Fru talman! Jag kan likt Ciczie Weidby konstatera att jag inte har fått något svar på min fråga i statsrådets inledande anförande. Jag hoppas att jag får det under debattens gång.

När regeringen gav uppdraget till Arbetsmiljöverket att se över hur man skapar förutsättningar för arbetstagare att vilja engagera sig som skyddsombud reagerade ju den samlade fackföreningsrörelsen hårt på en skrivning där man från regeringens sida inte gjorde skillnad på skyddsombud utsedda av facket och andra skyddsombud.

Ett fackligt skyddsombud och ett oorganiserat skyddsombud har helt olika förutsättningar att utöva sitt uppdrag. De fackliga organisationerna ger sina skyddsombud stöd, utbildning och rådgivning. I skarpt läge kan också den fackliga organisationen stämma en arbetsgivare som hindrar ett skyddsombud från att utöva sitt uppdrag. Facken ger skyddsombuden en styrka som ett oorganiserat skyddsombud saknar. Oavsett hur kunnig och ambitiös ett oorganiserat skyddsombud är kan hon inte lägga kraft bakom orden när det inte finns någon som håller henne om ryggen.

En annan anledning till den starka reaktionen från arbetstagarorganisationerna är regeringspartiernas tidigare uttalanden och motioner i riksdagen. Sverigedemokraterna och Liberalerna, påhejade av de andra högerpartierna, har velat ta skyddsombudens styrka ifrån dem genom att skilja dem från facken och avskaffa den fackliga företrädesrätten att utse skyddsombud, som man i dag har. Partierna har även velat avskaffa de regionala skyddsombuden. Man kan alltså anta att facken helt enkelt såg en stor risk med att Liberalerna tillsammans med Sverigedemokraterna skulle kunna använda rapporten från Arbetsmiljöverket som underlag för att driva igenom de förändringar som man under flera år drivit på för i riksdagen. Dessa förändringar skulle lämna arbetstagare utan företrädare i skyddsfrågor och försvaga arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna.

Regeringspartierna har försvarat sitt uppdrag till Arbetsmiljöverket med att det är brist på skyddsombud och att det är viktigt att politiken tar initiativ för att vända den utvecklingen. Nu har rapporten kommit, och i den konstateras att det krävs stöd från arbetskamrater och arbetsgivare och att det finns en positiv bild av uppdraget för att man ska vilja bli skyddsombud. Man behöver dessutom ha tillräckligt med tid för att utföra uppdraget, kunskap och tillgång till vidareutbildning. Ett nätverk utanför arbetsplatsen lyfts också fram som en viktig förutsättning. Man menar även att arbetsmarknadens parter har den kunskap och de forum som behövs för att skapa goda förutsättningar för att arbetstagare ska vilja engagera sig som skyddsombud. I rapporten lämnar man alltså till parterna att ta de initiativ som krävs.

Skyddsombuden har en oerhört viktig roll som företrädare för alla som jobbar på arbetsplatsen i fråga om skydd mot ohälsa och olyckor. Det är vi helt överens om. Det är viktigt att man skapar så goda förutsättningar som möjligt för skyddsombuden att utföra sitt uppdrag. Jag återkommer till att rapporten lyfter fram att parterna själva - fack och arbetsgivarorganisationer - är bäst lämpade att sköta detta.

Min fråga, utöver den jag inte fick svar på i det inledande inlägget, är om man kommer att göra som det framhålls i rapporten att man bör göra och lämna frågan till parterna.

Fru talman! Jag blir lite häpen. Vi har tillbringat ganska mycket tid här i kammaren för att prata om uppdraget till Arbetsmiljöverket. Jag har till och med stått och läst innantill ur uppdraget. Ändå verkar det som att vi fortfarande måste diskutera om regeringen har tagit initiativ till någon författningsändring för att skilja skyddsombuden från facken.

Jag vet på riktigt inte hur mycket tydligare jag måste vara, men jag uppmuntrar ledamöterna att läsa innantill ur regeringsbeslutet. Det finns ingenting i detta beslut som handlar om att skilja skyddsombuden från facken. Det är mitt tydliga besked här, och det har varit mitt tydliga besked hela tiden. Jag vet inte på vilket sätt jag ska kunna bli tydligare i denna fråga.

Uppdraget handlar om att regeringen vidtar en konkret åtgärd eftersom vi tycker att det är ett problem att för få engagerar sig som lokala skyddsombud. Jag vet inte om den tidigare regeringen inte tyckte att detta var ett problem, men den agerade i alla fall inte i frågan. Vi agerar och har gett ett uppdrag till Arbetsmiljöverket som handlar om precis just detta.

Jag förstår inte varifrån uppfattningen kommer om att regeringen på något sätt skulle vilja försämra för arbetstagarorganisationerna att utse skyddsombud. Däremot tycker vi att alla skyddsombud är viktiga.

Jag hoppas att jag nu äntligen har kunnat vara tillräckligt tydlig i frågan.

Regeringen har nu tagit emot den här rapporten. Som förväntat finns såklart inga förslag på författningsändringar, eftersom det ju som sagt inte ingick i uppdraget. Vår plan är nu att lyssna in vad representanter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna har att säga om rapporten. Vi planerar två dialogmöten med dessa representanter, enligt samma modell som vi hade när vi pratade om dödsolyckorna i arbetslivet, som var på tapeten för en kort tid sedan.

Det vore oansvarigt av mig som statsråd att föregripa processen och komma med besked innan vi tydligt har lyssnat in vad parterna säger om detta och innan vi har gått igenom rapporten och de förslag som finns i den. När processen är slut kommer vi självfallet att återkomma med besked om vilka åtgärder vi går vidare med.

Fru talman! Det är lite märkligt att statsrådet säger att hon är häpen och undrar hur mycket tydligare hon kan vara. Här i kammaren har partikamrater till mig begärt att statsrådet ska lova att hon inte kommer att gå fram med någon förändring avseende fackens företrädesrätt att utse skyddsombud. Det har hon inte kunnat göra. Att vi fortsätter att fråga om man fortfarande har ambitionen att göra detta är väl inget att vara häpen över.

Statsrådet frågar varifrån vi fått vår uppfattning. Det redogjorde jag för i mitt första inlägg. Den uppfattning vi har fått är att de här partierna - tydligast Sverigedemokraterna men också väldigt tydligt Liberalerna - tidigare har drivit frågan att skilja skyddsombuden från facken och avskaffa de regionala skyddsombuden.

Liberalernas arbetsmiljömotion från hösten 2021 var den sista motion som Liberalerna väckte på det här området före valet. Nu när man sitter i regeringsställning väcker man av naturliga skäl inte några motioner. I denna motion står det: "De regionala skyddsombuden bör ersättas av en ny och mer ändamålsenligt utformad funktion. Huvudregeln för de lokala skyddsombuden bör inte längre vara att de ska tillsättas av de lokala arbetstagarorganisationerna."

Det är därifrån uppfattningen kommer, och det är också därifrån oron i frågan kommer. Det här har varit liberal politik. För att stilla den oron behöver statsrådet vara tydlig. Hon behöver lova att inte röra den här regleringen under mandatperioden.

Det är väldigt märkligt att statsrådet säger att det skulle vara oansvarigt att ha en uppfattning. Jag vet att alla politiska partier har uppfattningar i väldigt många olika frågor. Statsrådet har tidigare lyft fram den här frågan som avgörande och den här rapporten som ett avgörande underlag för att man ska kunna åstadkomma bättre arbetsmiljö på arbetsplatserna. Att då inte kunna svara på hur hon ska ta rapporten vidare är väldigt märkligt, tycker jag.

Vänsterpartiets representant i den här debatten, Ciczie Weidby, lyfte fram att det har kommit kritik från olika håll angående den här rapporten. Kritik har även kommit från Sverigedemokraterna, som reagerade negativt på rapporten. Den sverigedemokratiske ordföranden i arbetsmarknadsutskottet gav förra veckan uttryck för sitt missnöje i en skriftlig fråga till statsrådet, där han menar att "det saknas stora delar i utredningen" eftersom den inte tar upp frågan om "krav på facklig tillhörighet för skyddsombuden" och att uppdraget därför "måste betraktas som ej fullgjort".

Det är uppenbart att Sverigedemokraterna fortsatt har samma inställning som man tidigare haft och ifrågasätter skyddsombudens koppling till facken. Jag vill givetvis fråga: Anser statsrådet att Arbetsmiljöverket har fullgjort sitt uppdrag i och med rapporten, eller håller hon med Sverigedemokraterna?

Det finns ju förslag. Statsrådet hävdar att Socialdemokraterna inte gjorde någonting. Men precis som min kollega Sofia Amloh lyfter fram här i debatten ligger det ett förslag på ministerns bord om utökad tillträdesrätt. Förslaget innebär att man ska satsa lite mer pengar på de regionala skyddsombuden för att de ska kunna göra jobbet att se till att fler till exempel kan engagera sig som skyddsombud eller komma in på arbetsplatser och ge fler människor företrädare i de viktiga arbetsmiljöfrågorna.

Fru talman! Jag kan ta upp den tråd som ledamoten Amloh avslutade med: Varför förstärker man inte de fackliga skyddsombuden? Men det är ju precis det vi gör! Med det här uppdraget säger vi att vi vill se hur vi kan få fler att engagera sig som skyddsombud. Vi exkluderar såklart inte de fackliga, och vi behöver inte välja mellan de fackliga och de icke-fackliga. Vi vill stärka både de fackliga och de icke-fackliga.

Det är absolut så att det i vårt land finns olika regelverk och att det finns ett annat skydd för de fackliga skyddsombuden. De omfattas som vi alla känner till av förtroendemannalagen, till skillnad från de icke-fackliga, som omfattas av arbetsmiljölagen. Men det är också ett faktum att inte alla arbetstagare i vårt land vill engagera sig i facket eller organisera sig. Det måste fortfarande vara frivilligt att engagera sig i facket. Även de som inte vill engagera sig fackligt ska kunna engagera sig som lokala skyddsombud, för vi behöver alla lokala skyddsombud.

Det har gått drygt två veckor sedan den här rapporten lämnades. Det är en rimlig ordning att den får beredas och att vi nu håller de här mötena med företrädare för arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna, så att vi lyckas hitta vilka åtgärder som är de bästa och effektivaste för att stärka alla skyddsombuds roll.

Frågan om de regionala skyddsombuden kom också upp. Som svar på mitt påpekande att den förra regeringen inte gjorde någonting åt de lokala skyddsombuden pekade ledamoten Haraldsson på uppdraget gällande de regionala skyddsombuden. Men min kritik riktade sig alltså mot bristen på åtgärder när det gällde de lokala skyddsombuden.

När det gäller de regionala skyddsombuden finns det mycket riktigt en utredning. Jag tror att både interpellanterna och ledamoten Amloh känner till att en del remissinstanser har ifrågasatt den här utvärderingens metod och objektivitet. Det finns skilda meningar kring hur man ska se på utredningen, och det är såklart viktigt att vi noga lyssnar in dem.

Det som regeringen gjort i närtid är att vi den 4 april i år gav Arbetsmiljöverket i uppdrag att ge förslag på en ny modell för redovisning av den regionala skyddsombudsverksamheten. Detta är en modell som ska tas fram i samråd med arbetstagarorganisationerna LO, TCO, Saco och Svenska hamnarbetarförbundet. Uppdraget ska redovisas i samband med årsredovisningen för 2025 i en särskild rapport till Regeringskansliet. Den rapporten ser jag såklart väldigt mycket fram emot, för vi behöver alla olika typer av skyddsombud för att få ett bättre systematiskt arbetsmiljöarbete på våra arbetsplatser.

Fru talman! Det blir tydligt i debatten att regeringen inte riktigt vet vad den håller på med. Statsrådet förstår uppenbart inte när jag försöker att förklara för statsrådet kopplingen mellan de regionala och de lokala skyddsombuden.

Anledningen till att jag lyfter fram frågan om de regionala skyddsombuden är för att de regionala skyddsombuden har i uppdrag att stödja skyddsarbetet på arbetsplatser som företrädare för arbetstagarna. Men de ska också rekrytera och stödja nya skyddsombud.

Det gäller också dem som varit skyddsombud under en längre tid men som känner att de själva inte mäktar med uppdraget. De har då de regionala skyddsombuden som stöd. En viktig åtgärd för att få fler att vilja engagera sig som skyddsombud är att de regionala skyddsombuden finns på fler arbetsplatser.

Om statsrådet vill göra något som på riktigt skulle stärka arbetsmiljöarbetet och skyddsombuden och inte låta sig styras av Sverigedemokraterna finns ett färdigt förslag. Man kan satsa på de regionala skyddsombuden och ge dem rätt att besöka fler arbetsplatser.

Men ministerns enda svar är att det bereds. Hur länge ska det beredas? När ska statsrådet bestämma sig? Hon kan heller inte här i kammaren lova att hon inte kommer att lägga fram ett förslag där man skiljer skyddsombuden från fackföreningsrörelsen, trots att allt pekar på att just det skulle försvaga skyddsombuden och försämra arbetsmiljön.

När regeringen vet vad den vill och när man tycker att en fråga är viktig och har stöd från Sverigedemokraterna går det undan. Det har vi sett flera exempel på. Men antingen är den här frågan inte tillräckligt viktig, eller så vet man inte vad man vill, eller så är man inte överens med det parti som egentligen styr regeringen. Bristen på svar från ministern gör att vi bara kan gissa vad som gäller i den här frågan.

(Applåder)