Paulina Brandberg

Fru talman! Till att börja med vill jag bemöta påståendet att jag inte har haft någon kontakt med arbetsmarknadens parter. Det är inte korrekt. Jag har haft flera möten med de centrala organisationerna vid ett flertal tillfällen. Så sent som förra veckan besökte jag Unionens kongress, och jag har tidigare träffat Unionen, Saco, LO, TCO och flera andra fackförbund. Det har jag gjort vid ett flertal tillfällen. Den informationen är alltså inte korrekt.

Jag uppskattar som sagt den här debatten, och jag delar interpellantens uppfattning att det här är frågor som borde få mer fokus i vårt samhälle, inte minst mediefokus, för att människor ska få upp ögonen för dessa frågor. Det är tyvärr inte något jag styr över. Jag styr över regeringens åtgärder på området, och jag kan försäkra både interpellanten och övriga debattörer om att det pågår ett aktivt arbete på Regeringskansliet som vi så småningom kommer att se resultatet av.

Det viktiga är att vi hittar rätt åtgärder - att det blir rätt åtgärder, evidensbaserade åtgärder, som verkligen får effekt. Det är bättre att det blir rätt än att det går fort, och det kommer att bli tydligt för både interpellanten och övriga debattörer att arbetet pågår.

Slutligen vill jag tacka interpellanten och debattörerna för denna viktiga debatt. Jag är säker på att vi kommer att fortsätta diskutera de här frågorna här i kammaren vid fler tillfällen framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! När det gäller att det är viktigt att ha regelbundna samtal om de här frågorna vill jag poängtera att regeringen fortsätter med de arbetsmiljöforum som har pågått under strategiperioden 2021-2025. Det är ett forum där både tidigare och pågående planerade åtgärder inom ramen för arbetsmiljöstrategin diskuteras tillsammans med arbetsmarknadens parter, Arbetsmiljöverket och Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Det är ett forum för de åtgärderna och något som regeringen fortsätter med.

Jag vill gå tillbaka till där jag slutade mitt förra anförande. Vi vet att det på de arbetsplatser där det i dag sker dödsolyckor ofta beror på slarv, som någon av debattörerna var inne på. Det handlar inte om medvetna avvikelser eller risker. Det beror på slarv och på att det går fort. Detta hänger såklart ihop med det vi pratade om när det gäller stress.

När man tittar på de här frågorna tror jag att det är viktigt att inte fastna i stuprör. Vi måste lyfta blicken. Vi kan absolut ha strategier. Det är jätteviktigt att ha strategier för att hantera även den psykosociala arbetsmiljön. Men vi måste också se på de bakomliggande orsakerna.

Något som bekymrar mig mycket är den kompetensbrist vi har i Sverige. Inom många yrken är det otroligt svårt att få tillräckligt många anställda för att kunna klara av jobbet.

Samtidigt har vi i Sverige en enorm outnyttjad resurs i form av människor som kommit hit från andra länder men som står långt från den svenska arbetsmarknaden, inte för att de inte har kompetens eller för att de inte skulle klara av att utföra ett arbete utan för att de inte har blivit insläppta. De har inte blivit integrerade och inte blivit insläppta i det svenska samhället och på den svenska arbetsmarknaden.

Ska vi lösa de problem vi pratar om här kan vi inte titta i det smala stupröret, utan vi måste se på vårt samhälle i stort och se hur vi använder den resursen för att få ut kompetent och bra arbetskraft på vår arbetsmarknad som en åtgärd för att komma åt den här problematiken.

Jag vill också vara tydlig med att även om det är så att de flesta arbetsgivare vill göra rätt finns det också de som inte vill det. Det finns de som tar genvägar på bekostnad av arbetstagarnas hälsa och välmående och ibland även liv. Detta är något som vi måste ta på oerhört stort allvar inom vårt arbete med arbetslivskriminaliteten.

Jag ser också att vissa branscher är mer drabbade än andra. Jag har bland annat i medierna pratat om bärplockarbranschen, där jag har sett att vi i stora delar faktiskt har en modern form av slaveri.

Jag kan försäkra debattörerna att det finns ett intensivt pågående arbete på Regeringskansliet med de här frågorna. Vi kommer i närtid att gå fram med det arbetet med full fart samtidigt som vi fortsätter arbetet med att upprätta a-krimcenter i flera delar av Sverige.

Fru talman! Till att börja med vill jag bekräfta att vi delar problembilden. Även om det inte varit just ledamoten Amlohs pappa som förolyckats har det varit någon annans pappa eller bror. Varje sådan dödsolycka är en fullständig tragedi.

Vi vet att större delen av de dödsolyckor som inträffar på våra arbetsplatser i Sverige hade kunnat undvikas om man hade haft ett systematiskt arbetsmiljöarbete och sett de säkerhetsrisker som finns. Det är otroligt viktigt med ordentliga riskbedömningar och ett gediget säkerhetsarbete på våra arbetsplatser.

Innan den här interpellationsdebatten hade vi en debatt om skyddsombud. Här vill jag också betona de lokala skyddsombudens jätteviktiga roll i det dagliga arbetsmiljöarbete som sker på våra arbetsplatser. Jag är därför väldigt nöjd med att regeringen har gett ett uppdrag till Arbetsmiljöverket för att vi ska kunna få fler skyddsombud att engagera sig på våra arbetsplatser.

Även rättsväsendets roll togs upp här. Om någon dör på sitt jobb är det naturligtvis viktigt att reda ut ansvarsfrågan. Det är väldigt viktigt för anhöriga att få upprättelse. Det här är jättekomplicerade utredningar. Det är speciella poliser och också speciella åklagare som arbetar med just de här brotten. Vi har en särskild enhet inom Åklagarmyndigheten, Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, som jobbar med dessa utredningar just eftersom de är väldigt komplicerade. Detta kräver resurser.

Jag är väldigt glad att den här regeringen har satsat rejält på rättsväsendet. Vi har en situation i Sverige med många parallella kriser, och den situationen är jag orolig att hela vår samhällsstruktur och vårt rättsväsen inte kommer att mäkta med. Vi har koranbränningar, gängkriminalitet och stora säkerhetskriser. Samtidigt måste den här brottsligheten, som fortsätter år efter år, också prioriteras. Vad gör vi när allt måste prioriteras? Vi måste föra till resurser, och det är jag glad att den här regeringen har gjort i sin budget.

Det är viktigt att vi pratar brett om arbetsmiljöfrågorna. Därför är jag väldigt glad att ledamoten Magnusson tar upp frågan om stress. Det är lätt att stirra på de fruktansvärda dödssiffrorna, men dels är det bara toppen av ett isberg av alla fysiska skador som sker på våra arbetsplatser, dels är det bara en del av problematiken.

Stress är en otroligt viktig fråga som inte syns på ytan och som också har ett viktigt jämställdhetsfokus. Vi vet att det är män som dör på jobbet, men samtidigt ser vi väldigt många kvinnor som drabbas oerhört mycket av stress på ett sätt som till och med ibland också tar deras liv.

Jag ser nu att min talartid snart löper ut, så jag kommer att hålla mig kort och förhoppningsvis fortsätta prata om stress i nästa anförande.

När det gäller stress är det viktigt att vi inte bara har tydliga riktlinjer för vår fysiska arbetsmiljö utan också att vi i vår strategi ser till de risker som gör att människor blir sönderstressade och sjukskrivna från sina arbetsplatser. Jag kommer att återkomma till den frågan.

Fru talman! Jim Svensk Larm har frågat mig om jag avser att komma med en uppdatering av arbetsmiljöstrategin och när vi i så fall kan förvänta oss en uppdatering, vilka åtgärder jag avser att vidta för att få stopp på dödsolyckorna samt vilka konkreta förslag jag ser som de viktigaste för att få ned antalet som dör i förtid på grund av sjukdomar och skador till följd av jobbet.

Jag vill börja med att tacka Jim Svensk Larm för engagemanget i denna viktiga fråga. Ingen ska behöva dö till följd av sitt arbete. Varje dödsolycka är en tragedi för de inblandade och oacceptabel för ett modernt arbetsliv. För regeringen är detta en viktig fråga. Det är arbetsgivaren som har arbetsmiljöansvaret enligt arbetsmiljölagstiftningen. Med kunskap och ett systematiskt arbetsmiljöarbete kan de allra flesta av dödsolyckorna och arbetsrelaterade dödsfallen förebyggas. Arbetsmiljöverket har ett viktigt uppdrag att genomföra inspektioner på landets arbetsplatser för att bland annat se om det finns brister i arbetsmiljön. Myndigheten har fått stora tillskott på sitt anslag under de senaste åren. En förstärkning av Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet bidrar till att skapa säkra och trygga arbetsplatser.

Vid Arbetsmiljöverkets inspektioner av dödsolyckor framgår ofta att det har funnits brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet och att riskbedömningarna för det arbetsmoment som skulle utföras saknats eller varit bristfälliga. Ofta har säkerhetsåtgärder saknats eller varit bristfälliga.

Arbetsgivare måste förebygga både dödsolyckor och de arbetsmiljörisker som leder till ohälsa på längre sikt. I detta arbete är kunskap om arbetsmiljö och om var riskerna finns, samt hur dessa kan förebyggas, mycket viktig.

För att hantera arbetsmiljöbrott finns ett strukturerat samarbete mellan Arbetsmiljöverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Samverkan har bidragit till att utredningstiden avseende olyckor med dödlig utgång minskat och att antalet arbetsgivare och företag som lagförs för arbetsmiljöbrott ökat de senaste åren. I budgetpropositionen för 2023 gjordes stora satsningar på rättsväsendet, bland annat på fler poliser och åklagare.

Satsningen på myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet fortsätter och bidrar till att skapa ett tryggt arbetsliv där man inte behöver riskera liv och hälsa eller drabbas av brott och fusk.

Skyddsombuden har också en viktig roll i att skapa säkra och trygga arbetsplatser. Samverkan med skyddsombud är viktigt för att minska risken för allvarliga olyckor.

I arbetsmiljölagen regleras att olyckor och olycksfall i arbetet ska förebyggas samt att en god arbetsmiljö ska uppnås. I arbetsmiljöstrategin för 2021-2025 anges regeringens långsiktiga politiska inriktning för området. Genomförandet av arbetsmiljöstrategin, som togs fram av den tidigare regeringen och som vi nu arbetar vidare efter, är en viktig del i att stärka arbetet med att uppnå målet för arbetslivspolitiken. Hur nuvarande strategi ska utvärderas och eventuellt uppdateras och hur framtagandet av nästa strategi kommer att se ut får vi återkomma till. Strategin gäller som bekant fram till 2025.

I arbetsmiljöstrategin finner man en utvidgad nollvision. Ingen ska behöva dö på sitt arbete, men ingen ska heller behöva dö av sitt arbete. Det handlar om en nollvision mot arbetsplatsolyckor som leder till död men också mot arbetsrelaterad dödlighet på grund av till exempel längre tids sjukdom, cancer eller suicid. Inget annat än en nollvision kan gälla för dödsfall till följd av arbete.

Fru talman! Jag är också väldigt glad åt att vi har den här viktiga debatten, även om jag tycker att det är märkligt att ha en debatt som utgår från att regeringen har fattat ett beslut som inte står i regeringsbeslutet. Jag kan försäkra både interpellanten och övriga debattörer om att den här regeringen inte är särskilt ängslig av sig. Vill vi genomföra en åtgärd vidtar vi just den åtgärden, och skriver vi i ett uppdrag att det inte innefattar att ge några förslag på författningsändringar är det faktiskt också det regeringen beslutar och ingenting annat.

Det den här regeringen gör till skillnad från den förra är att vi agerar på problematiken att det finns för få skyddsombud. Vi ser även att man behöver hitta de faktorer som styr. Precis som ledamoten Amloh redogjorde för finns det en otrygghet för många skyddsombud i dag. Hot och trakasserier drabbar skyddsombud. De kan känna otrygghet kring den egna anställningen. Detta är faktorer som behöver identifieras för att kunna plockas bort och göra att det förhoppningsvis blir fler skyddsombud. Detta vill regeringen ta tag i. Regeringen pratar inte bara om hur viktiga saker är. Vi agerar också på dem.

Slutligen vill jag rikta ett tack till skyddsombuden, som genomför ett otroligt viktigt arbete på arbetsplatserna i Sverige varje dag. Jag vill också tacka interpellanten och debattörerna för debatten. Jag ser fram emot att fortsätta diskutera den här frågan vid fler tillfällen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag känner att jag behöver upprepa ytterligare en gång att uppdraget som regeringen har lämnat till Arbetsmiljöverket handlar om att identifiera de faktorer som skulle kunna göra att fler vill engagera sig som skyddsombud. Det handlar alltså inte om att ändra spelreglerna på arbetsmarknaden. Det står tvärtom uttryckligen i regeringens beslut att förslag till lagändringar inte ska tas fram. Ändå för vi en debatt som om det vore det som stod i regeringens beslut. Det blir konstigt att föra en diskussion kring någonting som inte är det som regeringen har fattat beslut om.

Jag blir också lite perplex av det som interpellanten framför, där det påpekas för mig att skyddsombud inte ska väljas i förtroende av sin chef. Något sådant har jag inte framfört, och ingen annan företrädare för regeringen heller. Varken jag eller någon annan företrädare för regeringen har heller någonsin påstått att de icke fackligt anslutna skyddsombuden har samma skydd som de som utsetts av facket.

Det stämmer som interpellanten förklarade att när det gäller dem som utsetts av facket gäller förtroendemannalagen. Däremot är inte övriga skyddsombud helt skyddslösa. De omfattas av arbetsmiljölagen. Men det är såklart ett sämre skydd, och något annat har inte heller påståtts av vare sig mig eller någon annan från regeringen.

Det som gör mig lite fundersam är att vi alla är överens om att det är bekymmersamt att allt fler arbetsplatser saknar skyddsombud. Regeringen ser problemet och tar nu det här initiativet för att ändra på den här saken. Vi ger Arbetsmiljöverket ett brett uppdrag.

Sofia Amloh framförde kritik om att vi inte skulle ha frågat arbetsmarknadens parter vad som behöver göras för att få fler skyddsombud. Men om man läser regeringens beslut ser man att det är precis det vi ger i uppdrag till Arbetsmiljöverket att föra dialog med parterna om. Jag kan läsa högt ur regeringsbeslutet: "Inom ramen för uppdraget ska Arbetsmiljöverket föra dialog med arbetsmarknadens parter och andra samhällsaktörer som myndigheten bedömer relevanta." Det som framförs som kritik är att regeringen inte har frågat parterna, men det är alltså precis det regeringen ger Arbetsmiljöverket i uppdrag att genomföra.

Till alla er i den rödgröna oppositionen - till interpellanten och till ledamöterna - som är kritiska till det här uppdraget har jag en fråga. Det är något jag verkligen undrar över. Ni hade ju regeringsmakten mellan 2014 och 2022. Vilka initiativ tog ni i regeringsställning för att fler ska vilja vara skyddsombud? Om vi delar problembilden att det är ett problem att det finns för få skyddsombud och ni precis har haft regeringsmakten - vilka initiativ tog ni för att förbättra situationen? Det är jag väldigt nyfiken på att få höra.

Fru talman! Jag vill börja med att upprepa att det som vi pratar om här i dag är frågor som verkligen förtjänar att debatteras, och att jag välkomnar den här interpellationen. Jag tycker också att det är väldigt positivt att det finns en bred enighet om skyddsombudens viktiga arbete för säkra och trygga arbetsplatser.

Interpellanten gör gällande att jag står och är raljant här i kammaren. Det är inte över huvud taget min avsikt. Däremot kan jag inte låta bli att vara väldigt konfunderad, och jag är fortfarande konfunderad. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi går tillbaka till fakta. I detta uppdrag, som regeringen har gett Arbetsmiljöverket och som finns på regeringens hemsida, står det klart och tydligt att detta är ett uppdrag som ska göras inom ramen för gällande författningar. Det innebär alltså att arbetstagarorganisationernas rätt att med stöd av arbetsmiljölagen utse skyddsombud är oförändrad.

Jag tror inte att någon av deltagarna i den här debatten har missat att de allra flesta skyddsombud i dag utses via facken och är fackligt anslutna. Det är också ett faktum att det i dag även förekommer andra skyddsombud, som inte utses av facken.

Regeringen har identifierat ett problem, nämligen att vi har för få lokala skyddsombud. Vi tycker att det är ett problem att vi har för många arbetsplatser som saknar lokala skyddsombud. Vi ser också med oro på den trend som visar att vi har färre och färre som engagerar sig som lokala skyddsombud. Detta är ett problem som regeringen känner att vi behöver göra någonting åt. Vi kan inte stillasittande se på när detta fortsätter. Detta är bakgrunden till det uppdrag som vi har gett till Arbetsmiljöverket.

Jag undrar om debattörerna skulle vilja ändra lagen för att förbjuda skyddsombud som inte är fackanslutna. När man lyssnar på interpellanten och de övriga debattörerna framstår det som att det är i den riktningen som de vill gå. Då skulle jag tycka att det vore positivt med klarspråk i denna fråga.

Jag ställer mig också frågande till följande: Om regeringen nu ger ett brett uppdrag till Arbetsmiljöverket som täcker in alla skyddsombud, anser interpellanten och de övriga debattörerna då att regeringen i stället uttryckligen hindrar Arbetsmiljöverket att titta på situationen för vissa skyddsombud? Det hade i så fall också varit intressant information att få.

Regeringen värnar den svenska arbetsmarknadsmodellen och ser det som viktigt att engagera parterna i alla frågor som rör arbetsmiljö och skyddsarbete på våra arbetsplatser. Det är också därför som det framgår av detta uppdrag att Arbetsmiljöverket kommer att genomföra detta uppdrag och ha kontakt med arbetsmarknadens parter för att kunna genomföra det på ett så bra sätt som möjligt.

Svar på interpellationer

Fru talman! Ciczie Weidby har frågat mig om jag avser att verka för att lagstiftningen ska ändras så att lokala skyddsombud som huvudregel ska utses av arbetstagarna på en arbetsplats och inte, som i dag, av den lokala arbetstagarorganisationen som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal gentemot arbetsgivaren.

Ciczie Weidby har också frågat mig om jag har övervägt att vidta andra åtgärder för att få fler arbetstagare än i dag att vilja engagera sig som skyddsombud, såsom förbättrade förutsättningar för och rätt till utbildning, vidareutbildning och fortbildning.

Slutligen har Ciczie Weidby frågat mig hur jag ser på de risker som regeringens uppdrag till Arbetsmiljöverket i förlängningen innebär i form av att skyddsombud utses av arbetsgivaren.

Jag vill börja med att tacka Ciczie Weidby för engagemanget i frågan. Jag är övertygad om att vi delar uppfattningen att skyddsombuden spelar en mycket viktig roll i ett välfungerande arbetsmiljöarbete för trygga och säkra arbetsplatser.

Regeringen gav den 14 september 2023 Arbetsmiljöverket i uppdrag att lämna förslag som kan leda till att fler arbetstagare vill engagera sig i rollen som skyddsombud. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2024.

Bakgrunden till uppdraget är den oroväckande utvecklingen som innebär att allt fler arbetstagare arbetar på arbetsplatser som saknar skyddsombud. Ett viktigt led i ett välfungerande lokalt arbetsmiljöarbete är därför att fler tar steget till att engagera sig som skyddsombud och att fler vill stanna längre i rollen som skyddsombud. Det finns i dag för många arbetsplatser som saknar skyddsombud. Därmed följer att det finns för många arbetsplatser där risken är stor att det finns brister i det viktiga arbetet med att identifiera risker för arbetsrelaterad ohälsa, dödsolyckor och andra allvarliga olyckor.

Jag vill återkomma till vikten av det breda engagemanget i frågan och till det positiva i att Ciczie Weidby lyfter upp skyddsombudens ställning till debatt här i kammaren i dag, men det är viktigt att debatten förs utifrån ett korrekt faktaunderlag. Det fullständiga uppdraget finns på regeringens hemsida. Den som läser hela den texten ser att det uttryckligen framgår att det inte ingår i uppdraget att lämna förslag på författningsändringar. Uppdraget innebär alltså ingen förändring av arbetstagarorganisationernas rätt att med stöd av arbetsmiljölagen utse skyddsombud.

Uppdraget innebär inte heller någon förskjutning som innebär att skyddsombud ska kunna utses av arbetsgivaren. Enligt arbetsmiljölagen (1977:1166) utses skyddsombud i princip alltid av den lokala arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Men det framgår också uttryckligen av arbetsmiljölagen att skyddsombud i vissa fall kan utses direkt av arbetstagarna. Det finns inget lagkrav på att ett skyddsombud måste vara medlem i en arbetstagarorganisation.

Enligt uppdraget ska Arbetsmiljöverket under genomförandet föra en dialog med arbetsmarknadens parter och andra samhällsaktörer som myndigheten bedömer relevanta. Jag ser fram emot att ta del av resultatet av detta arbete och Arbetsmiljöverkets redovisning av uppdraget.

Herr talman! Jag vill i mitt slutanförande faktiskt börja med att tacka Jim Svensk Larm och även övriga ledamöter som har deltagit i debatten, för jag delar helt uppfattningen att detta är frågor som måste komma högt upp på agendan. Jag tycker också att det är bra och nyttigt att vi diskuterar dem här i kammaren.

Regeringen kommer att agera på bred front mot all form av kriminalitet. Vi kommer också att göra ett stort perspektivskifte när det gäller synen på brottsoffer - vi behöver förflytta fokus från gärningspersoner till brottsoffer i hela vår politik. Men allra viktigast är att vi ska få färre brottsoffer, och det är sant även när det gäller vår arbetsmarknad och vårt arbetsliv.

Svar på interpellationer

I Sverige ska vi ha ett friskt arbetsliv. Vi ska ha en hälsosam arbetsmarknad där människor går till jobbet, får rätt lön för sitt arbete och kan känna sig trygga på arbetet - och där fusk och kriminalitet motverkas och bekämpas med full kraft. Jag kommer i mitt arbete att fortsätta driva exakt den linjen, och jag ser fram emot fler debatter på detta tema där jag får möjlighet att presentera de åtgärder som regeringen löpande vidtar gällande detta arbete.

Tack för en god debatt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Arbetslivskriminaliteten i Sverige är omfattande och kräver en palett av åtgärder. Som det har påpekats här räcker det inte med en reform eller en åtgärd, utan det krävs krafttag inom många områden.

Utifrån min tidigare erfarenhet kommer jag att uppehålla mig lite mer kring rättsväsendet och brottsbekämpningen. När man lyssnar på vissa av ledamöterna framstår det nästan som att arbetslivskriminaliteten lever sitt eget liv vid sidan av resten av brottsligheten. Exempelvis ledamoten Amloh tyckte att man pratar så mycket om gängkriminalitet men så lite om detta.

Herr talman! Denna kriminalitet hänger ihop med annan kriminalitet. Vi ser hur pengar från arbetslivskriminalitet göder den organiserade brottsligheten som breder ut sig över vårt land. Det är också så, herr talman, att trots att vi har haft en otrolig brottsutveckling - en skenande brottsutveckling - i Sverige hade vi 2022 samma antal poliser i förhållande till befolkningsmängd som vi hade 2012.

Herr talman! När brottsligheten breder ut sig drabbar det all form av brottsbekämpande verksamhet. Det drabbar brottsutsatta kvinnor som utsätts för våld i hemmet, och det drabbar såklart också arbetet med arbetslivskriminaliteten.

Att då säga att denna regering inte vidtar några åtgärder när vi gör enorma satsningar, inte minst i budgeten, för att våra brottsbekämpande myndigheter ska kunna ha en chans att hantera detta är inte hederligt.

Herr talman! Som jag sa krävs det åtgärder på bred front. Som jag också sa finns det en reform som tar sikte på just arbetskraftsinvandringen, för det är en otroligt viktig pusselbit. Regeringen kopierar inte socialdemokratisk politik när vi tycker att vi har bättre lösningar, och den reform som nu ligger på migrationsministerns bord ser vi som en bättre lösning för att förhindra att människor i många fall vilseleds till att komma till Sverige för att arbeta här under slavliknande förhållanden och till slavlöner. Det är en av pusselbitarna i regeringens arbete kring detta.

Utöver det växlar vi upp den myndighetssamverkan som krävs. Vi håller på att bygga ut de a-krimcenter som är på gång, och fyra av dem återstår att öppna. Planen är att de ska öppna före årsskiftet, vilket alltså är mitt besked i den frågan.

Vi har fått en rapport om det myndighetsgemensamma uppdrag som finns, och i februari 2024 kommer Arbetsmiljöverket att redovisa ett uppdrag de har fått. Delegationen mot arbetslivskriminalitet kommer då också att lämna ett delbetänkande gällande just dessa frågor. Utöver det tittar vi på möjligheterna till en myndighetsgemensam tipsfunktion, och även detta är ett pågående arbete som jag hoppas ska kunna vara en viktig pusselbit i arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar ledamöternas uppfattning att det är viktigt att riva ned de sekretesshinder som i dag finns för att det myndighetsgemensamma arbetet ska fungera på ett effektivt sätt. Här finns en pågående beredning på Finansdepartementet, och jag hoppas att vi snart kommer att kunna presentera en väg framåt gällande den frågan. Det är nämligen en väldigt viktig pusselbit.

Herr talman! Fram till den 17 oktober 2022, dagen innan jag blev minister, arbetade jag som åklagare, som många av er i rummet känner till. Jag arbetade på riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet och hade människohandel som specialområde. I den rollen hanterade jag mycket av det som vi pratar om här i dag.

Jag såg människor som kom till Sverige för att jobba i våra bärskogar men som hamnade i en situation som inte kan beskrivas på något annat sätt än som utnyttjande i slavhandel. Jag såg flera andra branscher: skönhetsbranschen, restaurangbranschen, byggbranschen och thaimassagesalonger - det är många branscher som är otroligt drabbade av arbetslivskriminalitet. Jag tog del av berättelser från människor som exploaterades och utnyttjades på ett fruktansvärt sätt. Jag såg hur våra välfärdssystem mjölkades. Jag såg hur våra välfärdspengar, som skulle göra otroligt stor nytta för så många människor som är utsatta på riktigt, åkte rakt ned i fickorna på kriminella aktörer. Jag såg hur seriösa företag inte hade möjlighet att överleva när de skulle konkurrera med de oseriösa företagen.

Herr talman! Jag såg hur kriminaliteten åt sig in i den svenska samhällskroppen på alla områden, och arbetslivskriminaliteten var inget undantag. Det var därför jag gav mig in i politiken över huvud taget - för att jag såg att den förra regeringen fullständigt saknade förutsättningar att komma till rätta med problemen. Det stod jag inte ut med, herr talman. Jag stod inte ut med att se ett skuggsamhälle breda ut sig i Sverige och alla dess kapillärer och känna att de som styr fullständigt saknar förmåga att hantera detta och att utvecklingen gick åt precis motsatt håll.

Herr talman! Den här regeringen lägger om kursen, och vi har bara börjat. Arbetslivskriminaliteten är ett prioriterat område i min portfölj, och vi vidtar många åtgärder. Vi fortsätter med en del av de saker som den förra regeringen påbörjade men som var långt ifrån tillräckliga. Vi bygger ut de så kallade regionala a-krimcentren, där vi satsar på myndighetssamverkan för att komma åt problematiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser över arbetskraftsinvandringen, men inte på det sätt som den förra regeringen tänkte, utan vi har en annan variant som vi menar är bättre, går längre och gör större nytta. Utredningen ligger på min kollega Maria Malmer Stenergards bord.

Herr talman! Arbetet kommer att fortsätta under hela mandatperioden, och jag vill bara säga att jag ser det som väldigt positivt att det finns ett så stort engagemang i kammaren. Jag önskar bara att detta engagemang hade lett till större resultat under de åtta år som Socialdemokraterna styrde landet, innan den här regeringen kom till makten.

Herr talman! Jim Svensk Larm har frågat mig hur jag ser på de problem som arbetslivskriminaliteten för med sig och vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att komma åt arbetslivskriminaliteten.

Jag vill börja med att tacka Jim Svensk Larm för hans engagemang i frågan. Jag kan samtidigt konstatera att arbetslivskriminalitet har varit föremål för flera interpellationsdebatter sedan jag tillträdde som minister. Med det sagt välkomnar jag att vi även i dag debatterar arbetslivskriminaliteten här i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har presenterat sitt budgetförslag för 2024, och där framgår bland annat en betoning på fortsatt myndighetssamverkan men också på samverkan med arbetsmarknadens parter i arbetet mot arbetslivskriminaliteten.

Jim Svensk Larm saknade frågan om arbetslivskriminalitet i statsministerns regeringsförklaring. För en regering med höga ambitioner på många politikområden blir det mycket som ska rymmas i regeringsförklaringen. Allt som är viktigt för regeringen kan därför inte rymmas i ett sådant dokument. Men jag tror inte att någon har missat att en av de mest prioriterade frågorna för regeringen är att bekämpa kriminaliteten i samhället, vilket också tydligt framgår av regeringsförklaringen. Denna kamp mot kriminaliteten omfattar självklart också arbetslivskriminaliteten.

Vi vet att arbetslivskriminaliteten har stor omfattning och leder till många negativa konsekvenser. Inte bara snedvrids konkurrensen så att seriösa företagare konkurreras ut av oseriösa företag; arbetslivskriminalitet är också en inkomstkälla för den grova organiserade brottsligheten. Dessutom utnyttjas arbetskraft på olika utstuderade sätt så att otryggheten i arbetslivet ökar. Det är därför viktigt att bekämpa brott, fusk och missbruk kopplat till arbetsmarknaden.

Vi kommer att fortsätta utveckla arbetet med bland annat de myndighetsgemensamma kontrollerna. Men redan nu står det klart att de gemensamma inspektionerna ger ett mervärde jämfört med om myndigheterna enbart skulle driva arbetet mot arbetslivskriminalitet inom den egna linjeorganisationen.

Jag kan alltså försäkra Jim Svensk Larm om att arbetslivskriminalitet är en fråga som tas på stort allvar av regeringen. Regeringen arbetar gemensamt och på bred front för att få till det skifte som verkligen behövs för att vi ska kunna vända utvecklingen när det gäller kriminaliteten som vi ser på alltför många områden, inte minst på arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag har aldrig försökt och kommer inte att på något sätt försöka spela ned de hot som riktas mot hbtqi-personer på sociala medier, oavsett varifrån de kommer. Jag känner mig stolt över att den här regeringen har en framåtlutad politik för hbtqi-personer, och jag känner att vi i tider av motvind har åtgärder som på riktigt gör skillnad för hbtqi-personer - åtgärder som rör såväl hat och hot på sociala medier som, inte minst, hederskontexten.

När det gäller Sverigedemokraterna är det ett parti som kallar till sig ledamöter, och detta är en fråga som Sverigedemokraterna får hantera inom sitt parti. Den här typen av uttalanden måste såklart de ta ansvar för. Det viktiga för mig i mitt arbete är att jag kan fortsätta den typ av politik som på riktigt gör skillnad i arbetet för att stärka hbtqi-personers rättigheter och möjligheter.

Avslutningsvis vill jag tacka ledamoten för engagemanget i denna fråga. Det är helt korrekt att vi delar detta engagemang och att vi delar synen att det finns ett starkt behov av lösningar. Jag fortsätter gärna att diskutera dessa frågor framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag är väldigt stolt över att sitta i en regering som arbetar brett med frågorna om hbtqi-personers rättigheter och levnadsvillkor, och inte minst frågan om hat och hot mot hbtqi-personer.

Vi vidtar många åtgärder. Och i detta paket är det regeringens politik. Regeringen består av Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Regeringen tar stöd av Sverigedemokraterna och förhandlar om de frågor som framgår av Tidöavtalet. När det gäller hbtqi-politiken finns den med i väldigt begränsad omfattning i Tidöavtalet. I fråga om huvuddelen av regeringens hbtqi-politik sitter Sverigedemokraterna inte med vid förhandlingsbordet.

Det är ingen hemlighet att Liberalerna och Sverigedemokraterna står väldigt långt ifrån varandra i dessa frågor. Och när det gäller denna typ av politik sitter Sverigedemokraterna inte med vid förhandlingsbordet eftersom huvuddelen av dessa frågor inte finns med i Tidöavtalet.

Det som finns med i Tidöavtalet är jag stolt över. Det gäller till exempel frågan om omvändelseförsök, som vi tidigare var inne på. Den berör en bredare fråga, nämligen hedersproblematiken.

Som interpellanten mycket riktigt sa kommer hoten mot hbtqi-personer från flera olika håll. Vi har absolut olika former av extremister och personer som uttrycker hat på sociala medier. Vi har också reella hat, hot och trakasserier, för att inte tala om omvändelseförsök mot personer inom ramen för en hederskontext. Hbtqi-personers levnadsvillkor är inte desamma på Södermalm i Stockholm som de är i många förorter i Stockholm.

Herr talman! Jag besökte nyligen en fritidsgård i Rinkeby där man bedriver ett arbete med att stödja unga hbtqi-personer. Detta är en miljö där förutsättningarna för och möjligheterna att komma ut som hbtqi-personer för många av dessa ungdomar är helt obefintliga därför att priset för dem är så högt.

Detta är någonting som den förra regeringen pratade väldigt lite om. Och jag har inte sett någon konkret politik från den förra regeringen gällande dessa frågor. Vi kan inte tro att one size fits all. Vi måste titta på olika former av hot, hat och trakasserier samt försämringar av hbtqi-personers livsvillkor och jobba specifikt med olika problem.

Denna regering växlar upp arbetet just gällande det hedersrelaterade våldet och förtrycket som särskilt drabbar hbtqi-personer. Vi har bland annat tillsatt en ny utredning för en nationell strategi för könsrelaterat våld och hedersrelaterat våld och förtryck, där vi har gett utredaren i uppdrag att bryta ut just det hedersrelaterade våldet och förtrycket och titta på om det kan läggas som ett separat delmål för att just lyfta den särarten och se denna problematik som drabbar hbtqi-personer i en enormt stor utsträckning.

Jag kommer inte att glömma hbtqi-personerna i förorten. Jag kommer att ta till vara alla hbtqi-personers rättigheter.

Herr talman! Till att börja med vill jag säga att jag delar interpellantens bild att det är ett stort samhällsproblem att hbtqi-personer utsätts för hat, hot och trakasserier, inte minst via sociala medier.

Jag vill också säga, som jag tidigare har sagt och som också flera regeringskollegor har sagt, att uttalandena från Björn Söder på Twitter var förkastliga, groteska och felaktiga och gjorde mig genuint både arg och ledsen. Jag vet hur utsatta hbtqi-personer redan är på sociala medier, och den typen av uttryck riskerar att förstärka den problematiken.

Vi ser att hat, hot och trakasserier mot hbtqi-personer ökar inte bara i Sverige utan också internationellt. Utsattheten och hoten ökar, och säkerhetsläget försämras för hbtqi-personer. Här krävs konkreta åtgärder och att vi går upp på tå och hela tiden jobbar emot denna utveckling. Detta gör regeringen bland annat genom de åtgärder som jag presenterade här. En av dessa saker är att vi ser över bestämmelsen om hets mot folkgrupp. När det gäller den typen av hatbrott menar vi att det måste finnas ett bättre skydd för brottsoffer, och generellt måste också brottsofferperspektivet stärkas i vår lagstiftning.

Herr talman! Jag blev lite konfunderad när interpellanten sa att regeringen inte vill kriminalisera omvändelseterapi. Om man läser Tidöavtalet ser man att det är precis detta som det står att regeringen vill göra.

Regeringen har nyligen mottagit en utredning. Denna utredning har landat i slutsatsen att man inte anser att det behövs en särskild straffbestämmelse för omvändelseterapi. Det är utredningens slutsats.

Detta är nu en fråga som fortsatt kommer att beredas inom Regeringskansliet. Vi kommer nu såklart att inhämta remissyttranden från många remissinstanser. Därefter kommer vi att se vad regeringens ståndpunkt blir. Men regeringens ståndpunkt är inte färdigställd, och man ska inte förväxla utredningens slutsats med regeringens ståndpunkt. Det är två separata saker. Vi kommer att återkomma framöver med vad regeringens ståndpunkt blir i denna fråga.

När det gäller könstillhörighetslagen är det en fråga som bereds inom Regeringskansliet. Ansvarigt statsråd Acko Ankarberg Johansson har stått här i riksdagen och berättat att detta är ett arbete som har kommit långt och att vi hoppas kunna presentera ett lagförslag inom kort. Även här pågår alltså ett arbete.

Herr talman! Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig vad jag och regeringen gör för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks, för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta, för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer och om jag och regeringen ser över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer.

Jag vill börja med att tacka Daniel Vencu Velasquez Castro för frågan och för ledamotens engagemang för hbtqi-personers rättigheter. För mig och regeringen är hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter en mycket angelägen fråga. I Sverige ska alla ha rätt att vara den man är och älska vem man vill. Det är särskilt viktigt att slå fast att detta ska gälla oavsett var i Sverige man bor och i vilket sammanhang man befinner sig.

Regeringens hbtqi-handlingsplan och hbtqi-strategi är en central utgångspunkt i arbetet för att främja lika rättigheter och förbättra hbtqi-personers situation i Sverige. För 2023 har 10 miljoner kronor tillförts arbetet för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Tillskottet syftar både till att fullfölja pågående insatser inom ramen för handlingsplanen och att möjliggöra nya insatser.

De numera tolv strategiska myndigheternas insatser har bidragit till att det finns mer kunskap på området och att fler konkreta åtgärder kan vidtas, även på kommunal och regional nivå. Samtidigt återstår utmaningar, vilket inte minst gäller frågor som rör hat och hot mot hbtqi-personer. Våld, diskriminering och andra kränkningar är ett av handlingsplanens fokusområden. Låt mig ge några exempel på insatser som pågår.

Den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor omfattar i samtliga delar hbtqi-personers utsatthet. Detta gäller också de uppdrag som regeringen har gett med fokus på våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Alla aktörer som har fått uppdrag inom ramen för den nationella strategin ska beakta förutsättningar för och kunskap om hbtqi-personer.

Regeringen har förstärkt det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck som drabbar hbtqi-personer permanent med 50 miljoner kronor per år. Satsningen utökar de sedan tidigare permanenta medlen om 300 miljoner kronor för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.

Regeringen har fattat beslut om en ny förordning om statsbidrag för bidragsåret 2023. Syftet är bland annat att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter som utsatts för våld i en nära relation, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.

Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, vid Uppsala universitet har på uppdrag av regeringen upprättat en stödtelefon för transpersoner och icke-binära personer. Till stödlinjen kan transpersoner och icke-binära som utsatts för våld i nära relation och sexuella övergrepp ringa.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har ett pågående uppdrag att inhämta kunskap om unga hbtq-personers utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive utsatthet för så kallade omvändelseförsök.

Regeringen har påbörjat arbetet med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram mot könsrelaterat våld som ska gälla 2024-2026. Arbetet kommer även fortsättningsvis att omfatta hbtqi-personers utsatthet för våld.

Polismyndigheten har haft särskilda uppdrag med fokus på hatbrott och andra brott som hotar demokratin de senaste åren. Arbetet pågår och har vidareutvecklats, bland annat genom att man genomför kompetenshöjande insatser inom myndigheten. Vidare ska Polismyndigheten bland annat redovisa resultat av det arbete som bedrivs för att förstärka den brottsutredande förmågan och uppklaringen av dessa brott.

I betänkandet En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp, som är på remiss, föreslås bland annat att det ska införas ett särskilt straffansvar för gärningar riktade mot enskilda individer i sådana grupper som i dag skyddas av bestämmelsen. Förslaget kan ge enskilda brottsoffer ett bättre skydd. Förslaget träffar alla de grunder som räknas upp i hetsbestämmelsen, inklusive sexuell läggning och könsidentitet eller -uttryck.

Insatser görs också på kommunal och regional nivå. Kommuner och regioner har med hjälp av statsbidrag genomfört utbildningsinsatser i syfte att öka kunskapen om hbtqi-personers situation för att främja målgruppens rättigheter och möjligheter i kontakten med kommuner och regioner samt främjat fysiska och digitala mötesplatser för hbtqi-personer. Vi ser att fler kommuner och regioner ansöker om medel, och vi har nyligen tillfört ytterligare 1,5 miljoner kronor som ska fördelas 2023.

Som synes pågår en mängd insatser på området med många involverade myndigheter. Jag och regeringen fortsätter arbetet med att säkerställa att hbtqi-personers rättigheter stärks och för att skydda hbtqi-personer från hat och hot samt ge stöd till dem som blivit utsatta.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för engagemanget gällande de här frågorna, ett engagemang som vi delar. Mänskliga rättigheter ska man alltid se till att värna och även försvara. Det är otroligt grundläggande i en demokrati.

Även om jag inte kan ge något besked gällande den budgetprocess som för närvarande pågår vill jag vara väldigt tydlig med att den här regeringen inte på något sätt kommer att ha någon ambitionssänkning när det gäller uppfyllandet av mänskliga rättigheter. Det är också en självklarhet för oss att vi ska uppfylla våra internationella åtaganden.

Därmed tackar jag för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Som jag sa framgår det av de så kallade Parisprinciperna, som Sverige genom rådsslutsatserna har uppmanat alla medlemsländer i EU att följa, att stater ska ha oberoende institutioner för att följa upp hur man lever upp till mänskliga rättigheter och vissa andra frågor som också är knutna till hur dessa institutioner ska arbeta. I dag är det Institutet för mänskliga rättigheter i Lund som har den uppgiften.

Vi kommer såklart att återkomma med besked i budgeten i år om hur det ser ut. Men att föregripa en budgetprocess är inte praxis, och jag kommer inte heller att göra det.

Fru talman! Ledamoten har helt rätt i att jag känner ett djupt engagemang när det gäller att värna mänskliga rättigheter. Jag är därför väldigt stolt över att vi under det svenska ordförandeskapet, när vi nu har omvärldens ögon på oss, har varit med och tagit fram rådsslutsatser om tillämpningen av EU-stadgarna om de grundläggande rättigheterna, det medborgerliga utrymmets roll vad gäller skydd och främjande av de grundläggande rättigheterna i EU.

Dessa rådsslutsatser som Sverige har varit med och tagit fram innehåller bland annat en uppmaning från rådet till medlemsstaterna att inrätta eller underlätta inrättandet av nationella människorättsinstitutioner i enlighet med FN:s så kallade Parisprinciper.

De så kallade Parisprinciperna uppställer bland annat de minimikrav som ska gälla för en institution för mänskliga rättigheter och är minimikrav som formulerades vid ett internationellt arbetsmöte i Paris 1991. Här framgår att en institution ska verka självständigt och ha ett brett uppdrag för att främja och skydda alla mänskliga rättigheter som slås fast i grundlag eller annan lagstiftning. Även institutionens sammansättning eller behörighet specificeras där.

Av FN:s Parisprinciper framgår också institutionens uppgifter och vikten av en bred representation från det civila samhället och vilka arbetsmetoder som institutionen ska ha möjlighet att använda. Uppdraget bör framgå av lag eller grundlag, och institutionen ska ges tillräckliga resurser för att kunna utföra sitt uppdrag och ansvar.

Jag är också stolt över att Sverige under ordförandeskapet, den 20-21 april i år, anordnade en internationell konferens om institutionellt skydd för mänskliga rättigheter i tider av kris. Det här var en konferens som anordnades i samarbete med EU:s Fundamental Rights Agency.

Jag menar att det utifrån detta inte kan råda något som helst tvivel om att det för den här regeringen är självklart att mänskliga rättigheter ska värnas. Vi ska naturligtvis också uppfylla våra internationella åtaganden.

Det stämmer att det har förekommit ett partipolitiskt utspel från Sverigedemokraterna gällande institutet. Men som ledamoten känner till pågår en budgetprocess just nu, och det är praxis att man under pågående budgetprocess inte lämnar några förhandsbesked om resultat i några av de förhandlingarna. Jag kommer inte heller att lämna några sådana förhandsbesked, utan regeringen kommer att återkomma med den färdiga budgeten i höst.

Fru talman! Per-Arne Håkansson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att Institutet för mänskliga rättigheter ska kunna fortsätta att verka i sin nuvarande form.

Institutet för mänskliga rättigheter inrättades som en ny myndighet under regeringen den 1 januari 2022. Myndighetens uppdrag är reglerat i lagen om Institutet för mänskliga rättigheter. Det spelar en central roll i arbetet genom att utifrån ett helhetsperspektiv följa, undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas i Sverige.

EU:s ministerråd har flera gånger enigt uppmanat alla medlemsländer att inrätta nationella MR-institutioner och se till att deras verksamhet kan bedrivas på ett effektivt och oberoende sätt. De flesta medlemsländer har nationella MR-institutioner.

Det är en självklarhet att regeringen även fortsättningsvis kommer att värna mänskliga rättigheter och uppfylla våra internationella förpliktelser inom detta område.