Paulina Brandberg

Fru talman! När jag pratar om det enorma samhällsproblem som vi pratar om här i dag brukar jag likna det vid en ständigt pågående pandemi. Tittar vi på Socialdemokraternas styre ser vi att man sätter in åtgärder men att resultatet uteblir. Vi ser att det ligger på ungefär samma nivåer, samma antal mördade kvinnor varje år - runt 15. Åtgärder sätts alltså in, men resultatet uteblir.

Det är dags att titta på nya åtgärder. Om vi fortsätter att göra som vi alltid har gjort kan vi inte förvänta oss ett annat resultat. Jag ägnar mig just i denna stund åt att dammsuga civilsamhället och relevanta myndigheter på expertis, idéer, tankar och konkreta åtgärder.

Ledamoten sa här att det är lite som märks i konkret handling. Jag skulle kunna säga samma sak om den socialdemokratiska regeringen fast med avseende på resultat: Det är lite som märks.

Den här regeringen kommer att fokusera på resultat. Vi kommer att vidta nya åtgärder som inte har vidtagits tidigare, eftersom det är resultatet som spelar någon roll. Det är det som kan rädda liv. Det är resultatet av åtgärderna som faktiskt erbjuder skydd och stöd till dem som lever med våld och skräck i sina egna hem.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! En viktig reform som just nu bereds inom Regeringskansliet är reformen om skyddat boende. Den är väldigt viktig för att stärka skyddet för dem som lever med våld i hemmet. Det är en reform som bland annat gör det möjligt att skydda barn. Man ser barnens skyddsbehov på ett nytt sätt. Man ska kunna skydda dem på ett bättre sätt mot kontakt med en våldsam vårdnadshavare under vistelsen på boendet.

Vi ska också ha en kvalitetssäkring av våra skyddade boenden. Inom mitt ansvarområde ser jag detta som en nyckelåtgärd i det viktiga arbetet med att bekämpa och förebygga det könsrelaterade våldet och det hedersrelaterade våldet.

Den här typen av reformer kräver såklart finansiering. Vi har redan avsatt 145 miljoner kronor. Där finns ett överskott, eftersom reformen inte kommer att träda i kraft vid den tänkta tidpunkten. I övrigt har regeringen gett beskedet att vi kommer att återkomma gällande finansiering för detta.

I den situation vi nu befinner oss i finns det några viktiga saker. Det är ingen hemlighet att vi har flera pågående kriser i vårt samhälle. Vi har en gängkriminalitet som eskalerar, vi har ett krig i vårt närområde, vi har en energikris och vi har en lågkonjunktur. Det är otroligt många kriser på en och samma gång. Regeringen är medveten om att kriser i ett sådant läge, ifall vi tittar historiskt, oftast drabbar samhällets mest utsatta allra värst.

Den här regeringen kommer att göra allt vi kan för att motverka de negativa effekterna för de allra mest utsatta. Och bland de allra mest utsatta finns såklart den grupp som vi pratar om här och nu, de som lever i skräck, de som inte vet vart de ska ta vägen när de vill lämna sin relation, de som behöver samhällets skydd och stöd från såväl rättsväsendet som socialtjänsten och alla aktörer som är nyckelspelare i det här arbetet.

Regeringen kommer inte att glömma bort detta. Vi kommer att se den här gruppen och göra de prioriteringar som krävs för att få ett ordentligt skydd.

Fru talman! I arbetet med att bekämpa det könsrelaterade och hedersrelaterade våldet måste vi ha som utgångspunkt att våldshandlingarna över huvud taget inte ska begås. Ska vi arbeta med detta måste vi arbeta inom flera områden. Den viktigaste åtgärden för att vi inte ska hamna i detta över huvud taget är att arbeta med våra unga och med grundorsakerna till det kontrollerande beteende och den maktutövning som vi ser i de relationer där våldet är det yttersta uttrycket för detta.

Detta uppstår inte i ett vakuum. Det är normer och värderingar som etableras under de unga åren. Att jobba med detta i skolan och att på olika sätt ingripa i barnens vardag och normbildning är otroligt viktigt, så att de inte har sina egna bubblor, till exempel på sociala medier, där denna typ av skadliga normer och värderingar etableras och förstärks. Det är en stor prioritering i det förebyggande arbetet.

Utöver det måste vi också, som jag var inne på i den tidigare debatten här i dag, se till att fler kan lämna dessa relationer. Vi måste titta på de repressiva åtgärderna, och vi måste också titta på hur vi arbetar med förövarna så att vi kan förändra det här beteendet när vi har misslyckats - för vi kommer tyvärr att misslyckas med vissa. Hur gör vi för att de som utövar våld mot sin partner inte ska fortsätta med det beteendet? Detta är ett brett arbete.

När det gäller prioriteringar är det ingen hemlighet att vi i Sverige har en situation inom rättsväsendet med gängkriminalitet som eskalerar och som tar allt större fokus i den allmänna debatten. Den här regeringen anser inte att mäns våld mot män är mer prioriterat eller mer allvarligt än mäns våld mot kvinnor.

Vi har dock en otroligt svår situation. Inom till exempel rättsväsendet har vi haft en enorm ökning på grund av gängkriminaliteten. Det slukar otroliga resurser från rättsväsendet. Jag vet, eftersom jag har arbetat med detta. Trots det var antalet folkbokförda per polis förra året, 2022, exakt samma som 2012, tio år dessförinnan. Socialdemokraterna löste inte polisbristen under åren de satt vid makten.

Om vi inte får fler poliser, trots en brottsutveckling som ser ut på detta sätt, är det väldigt svårt för polisen att prioritera resurserna på ett sådant sätt att man täcker in även andra brottstyper. Det är såklart helt oacceptabelt att det drabbar våldsutsatta kvinnor och att det drabbar våldtäktsoffer.

Så ser realiteten ut. Det måste vi uppmärksamma och arbeta med. Men grunden till detta är rättsväsendet och att antalet poliser per invånare inte har blivit fler, trots den utveckling vi har haft. Priset för det betalar väldigt många kvinnor i dag.

Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att stärka det förebyggande arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Sofia Amloh har även frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder för att mäns våld mot kvinnor ska få samma prioritering, resurser och engagemang och tas på samma allvar som gängkriminalitet och mäns våld mot andra män.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig börja med att slå fast att könsrelaterat våld är ett stort samhällsproblem som kränker våldsutsattas grundläggande fri- och rättigheter. Våldet är utbrett och allvarligt, orsakar stort lidande och får livslånga konsekvenser.

Regeringen har högt på agendan att motverka kriminalitet. Det arbetet måste ske på bred front. Vi tar krafttag mot den organiserade brottsligheten och gängkriminaliteten. Regeringen kommer samtidigt att prioritera det brotts- och våldsförebyggande arbetet under kommande mandatperiod. Könsrelaterat våld mot kvinnor ska upphöra, och det hedersrelaterade våldet och förtrycket ska bort. Det är en självklar och viktig del av regeringens prioriteringar.

Att förhindra att könsrelaterat våld över huvud taget uppstår eller upprepas är den huvudsakliga utgångspunkten för regeringens tioåriga nationella strategi för att motverka och bekämpa våld. Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld är ett av strategins mest prioriterade områden.

Regeringen beslutade 2022 om ett nationellt våldsförebyggande program. Det förstärker såväl det tidiga våldsförebyggande arbetet som insatser gentemot dem som har förhöjd risk att utöva våld samt gentemot dem som har utsatt en närstående för våld. Programmet är också en del av regeringens bredare brottsförebyggande arbete.

För att vi ska få stopp på våld i nära relationer behöver personerna som utövar våld förändra sitt beteende. Socialstyrelsen har i uppdrag att utveckla en nationell samordning och kunskapsutveckling för återfallsförebyggande arbete för våldsutövare. Socialstyrelsen driver också telefonlinjen Välj att sluta, som ger stöd och behandling till våldsutövare. Därtill ändrades socialtjänstlagen 2021 så att socialtjänsten nu är ålagd att vidta insatser gentemot våldsutövare för att dessa ska förändra sitt beteende.

Regeringen har också inrättat ett nytt statsbidrag för förebyggande arbete mot våld. Syftet är att stärka det våldsförebyggande arbetet och främja utvecklingen av evidensbaserade insatser.

Regeringen har redan förstärkt det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck permanent med 50 miljoner kronor per år. Satsningen utökar de sedan tidigare permanenta medlen om 300 miljoner kronor för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Hittills i år har regeringen fördelat cirka 525 miljoner kronor för arbetet och gett flera myndigheter uppdrag på området.

Regeringen har därtill ökat stödet till lokala kvinno- och tjejjourer med 50 miljoner kronor under 2023. Det förstärker de permanenta medlen till kvinno- och tjejjourer och andra organisationer inom brottsofferområdet på 150 miljoner kronor per år.

Regeringens nationella strategi kompletteras med åtgärdsprogram som innehåller konkreta insatser för att förebygga och bekämpa det könsrelaterade våldet. I åtgärdsprogrammet 2021-2023 är en central utgångspunkt att våldet ska förebyggas med fokus på våldsutövare.

Regeringen har nu påbörjat arbetet med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för att motverka och bekämpa könsrelaterat och hedersrelaterat våld och förtryck för perioden 2024-2026. Det våldsförebyggande arbetet kommer fortsatt att vara i fokus för arbetet.

Fru talman! Den här typen av arbete kräver långsiktighet. Vi kan inte sitta och dutta med olika projekt, utan vi behöver ha planer som är långsiktiga och som ger ett gediget skydd under lång tid. Det är absolut det som också är min ambition i arbetet. Vi måste självklart också säkerställa att det finns finansiering för de åtgärder som vi plockar fram.

Jag vill tacka ledamoten för hennes engagemang i frågorna. Det gläder mig att jag känner att det finns en bred samsyn i detta. Det här är inte frågor där vi ska ägna oss åt något partipolitiskt käbbel, utan här krävs det att vi krokar arm - som det brukar heta inom politiken - och verkligen jobbar framåt för de utsatta kvinnornas skull och för alla som lever med våld i hemmet och lever i skräck på den plats som ska vara ens trygga punkt.

Jag ser fram emot att lägga fram dessa åtgärder, och jag hoppas att vi kan ha breda överenskommelser kring alla de åtgärder som är pusselbitar i detta viktiga arbete och tillsammans jobba framåt. För det är precis som ledamoten säger: Vi ska inte ha en kvinna till.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är korrekt att regeringen inte utesluter några åtgärder i detta viktiga arbete. Vi måste tänka brett, och vi måste tänka inom flera olika områden för att kunna hitta lösningar på problemet.

Det är otroligt viktigt att ge stöd och skydd till dem som vill lämna relationer så att vi över huvud taget möjliggör för dem att göra det.

En nära relaterad fråga till detta är frågan om kontaktförbud. Den här regeringen tycker att det är orimligt att det är som i dag, då det är brottsoffer som i stor utsträckning måste flytta på sig och leva gömda medan misstänkta förövare och förövare kan bo kvar.

Vi vill ha ett perspektivskifte, och vi menar att det i större utsträckning måste vara förövarna som får flytta på sig genom att kontaktförbudsområdena blir otroligt mycket större geografiskt än de är i dag. Om man har fått ett kontaktförbud och ska vara skyddad av ett sådant ska man såklart kunna åka till mataffären på andra sidan staden och fortfarande vara skyddad av kontaktförbudet i form av det geografiska området.

Vi vill också att fler kontaktförbud ska omfattas av elektronisk fotboja, som även ger ett mer konkret skydd. Det här är ett perspektivskifte som måste till, där vi höjer brottsoffrens status och ser den situation detta innebär. Vi ser det frihetsberövande som vi faktiskt lägger på brottsoffren när vi är för passiva i förhållande till dem och i förhållande till förövarna. Den passiviteten innebär ett helt orimligt frihetsberövande för många brottsoffer i dag. Det kommer regeringen att jobba med.

En annan viktig fråga som vi verkligen måste lägga ett helt annat fokus på är förövarna. Även om vi har brottsoffer som lyckas lämna relationer, även om vi ger stöd och även om vi kanske lyckas döma förövaren till något års fängelse har vi inte löst problemet om vi inte har förändrat beteendet hos förövaren. En sådan förövare, som inte har fått någon beteendeförändring, kommer med stor sannolikhet att antingen gå tillbaka till samma brottsoffer igen eller skapa nya relationer. Risken är då överhängande att vi får nya brottsoffer, nya kvinnor och utsatta personer som lever i skräck och är i stor fara i sitt eget hem.

Vi måste tänka brett, och vi måste titta på hur vi genomför beteendeförändringar. Vad är det som triggar våldet, och vad är det som gör att så många personer brukar våld mot den som de lever med?

Vi måste också se till att vi inte tror att vi har någon one size fits all-lösning, utan vi måste titta på alla de olika situationer som finns. Det kan finnas olika kulturella aspekter som kan spela roll i detta. Det kan finnas missbrukssituationer, och det kan finnas psykisk ohälsa. Det kan finnas funktionshinder som innebär att det finns olika aspekter att ta hänsyn till.

I regeringens arbete - både med att stärka skyddet för brottsoffer och i arbetet med förövarna - kommer vi att behöva se på de specifika situationer som finns och som kräver olika typer av lösningar. Detta arbete pågår just nu intensivt på Arbetsmarknadsdepartementet inom min portfölj, och jag ser fram emot att kunna presentera konkreta åtgärder.

Fru talman! Ja, det är en kris att så många kvinnor förlorar livet och att det också sker år efter år. Vi vet också att de som förlorar livet är toppen på ett isberg.

Utöver dessa liv finns det otroligt många fler personer som får sina liv fullständigt förstörda och får livslånga men av våldet. Även om det inte berövar dem livet direkt påverkar det dem otroligt mycket. Skadan är enormt stor. Det är ett gigantiskt samhällsproblem.

Ledamoten har helt rätt i att en av nyckelfaktorerna för att få ned statistiken och ge fler friheten att kunna lämna relationen är att vi från samhällets sida måste gå in med skarpare åtgärder. Det handlar om att riva ned de hinder som i dag ofta finns för att man över huvud taget ska kunna lämna en relation.

Det krävs såklart att man har någonstans att ta vägen. Vi måste ha fungerande skyddade boenden. Där kommer regeringen i närtid att presentera en ny reform gällande skyddade boenden som tar sikte på just den frågan. Men det finns såklart många fler frågor.

Vi vet att barn är en viktig faktor i detta. Många vågar i dag inte lämna relationer därför att de vet att det innebär en större fara för barnet om man lämnar relationen jämfört med om man stannar kvar. Det är såklart en nyckelåtgärd för att möjliggöra för fler att lämna våldsamma relationer att kunna erbjuda skydd för fler.

Som jag sa i mitt svar arbetar regeringen nu med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för 2024-2026 och även med att ta fram en ny nationell tioårig strategi som ska gälla från 2026.

I det arbetet träffar jag många företrädare från civilsamhället och från myndigheter. Så sent som i går träffade jag två poliser - Erika Gyllenswärd och Caroline Boström - från Polismyndigheten. Vi talade om hur man arbetar i Norge med deras så kallade Krisesenter. Jag har också tidigare träffat den otroligt engagerade polisen Markus Antonsson. Han talar själv om ett lämnaprogram som en åtgärd som vi behöver se i de här sammanhangen.

Jag lyssnar otroligt noga på alla de förslag som lyfts fram i de här sammanhangen. Vi arbetar intensivt med att ta fram lämnaprogrammet. Jag känner mig förvissad om att vi kommer att hitta nyckelåtgärder som verkligen gör skillnad och gör att fler kan få frihet och skydd så att utvecklingen kan vändas och vi verkligen kan få ned de fruktansvärda siffrorna.

Fru talman! Helena Vilhelmsson har frågat justitieministern om ministern och regeringen tänker initiera ett lämnaprogram, likartat över landet, för kvinnor som lever i våldsamma relationer och om inte vilka åtgärder ministern och regeringen planerar för att förebygga och förhindra att fler kvinnor mördas. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill tacka ledamoten för frågan och engagemanget för att motverka våld, ett engagemang jag och regeringen delar. Våld i nära relationer måste bekämpas med samhällets fulla kraft. Könsrelaterat våld ska upphöra, och det hedersrelaterade våldet och förtrycket ska bort. Det är en självklar och viktig del av regeringens prioriteringar.

Att förhindra att våld över huvud taget uppstår eller upprepas är den huvudsakliga utgångspunkten för regeringens tioåriga nationella strategi för att motverka och bekämpa könsrelaterat våld. Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld är ett av de mest prioriterade områdena i strategin och det åtgärdsprogram som gäller för 2021-2023. En insats i åtgärdsprogrammet är ett nationellt våldsförebyggande program, som regeringen beslutade om 2022. Det fokuserar på våldsförebyggande insatser gentemot både dem som har förhöjd risk att utöva våld och dem som har utsatt en närstående för våld.

Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att alla som vistas i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver. Det gäller inte minst att ge stöd till kvinnor som är eller har varit utsatta för våld i nära relationer och att hjälpa dem att förändra sin situation. Socialtjänsten ska också verka för att den som utsätter eller har utsatt närstående för våld eller andra övergrepp ska ändra sitt beteende.

Ett stort antal myndigheter bidrar till att genomföra den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Samarbetet mellan olika aktörer är viktigt för att den enskilde individen inte ska falla mellan stolarna. Regeringen arbetar aktivt med att utveckla samverkan mellan strategins nyckelaktörer, bland annat i syfte att stödja socialtjänstens arbete.

Socialstyrelsen ska utveckla kunskaps- och metodstöd inom socialtjänsten. Socialstyrelsen ska också utveckla nationell samordning och kunskapsutveckling för återfallsförebyggande arbete för våldsutövare, inklusive stödlinjen Välj att sluta. Regeringen har dessutom förstärkt Socialstyrelsens uppdrag om stöd till kommunernas arbete med stadigvarande boende för våldsutsatta. Ett tryggt boende är en förutsättning för en fungerande livssituation för våldsutsatta kvinnor och barn. Insatser för att förbättra tillgången till stadigvarande boende är viktiga för att kvinnor ska kunna lämna våldsutövare.

Länsstyrelsen i varje län har en samordningsfunktion som ska bidra till effektiva metoder, arbetssätt och kunskapsstöd i regionala och lokala verksamheter, däribland socialtjänsten. Inspektionen för vård och omsorg har nyligen fått regeringens uppdrag att genomföra en förstärkt tillsyn av socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete mot våld i nära relationer, A2021/01714. Uppdraget ska slutredovisas senast den 30 april 2024.

För att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete för att förebygga och bekämpa könsrelaterat våld har regeringen påbörjat arbetet med ett nytt åtgärdsprogram som ska gälla 2024-2026. Det våldsförebyggande arbetet kommer fortsatt att vara i fokus för arbetet, liksom att erbjuda våldsutsatta det skydd och stöd de har rätt till. Det är av högsta prioritet att förebygga, bekämpa och motverka dödligt våld i nära relationer. Men jag vill i dagsläget inte föregripa det pågående arbetet och gå in på åtgärdsprogrammets konkreta insatser, till exempel om ett lämnaprogram kan bli aktuellt.

Regeringen kommer att prioritera det våldsförebyggande och brottsförebyggande arbetet under den kommande mandatperioden. Könsrelaterat våld ska upphöra, och det hedersrelaterade våldet och förtrycket ska bort.

Herr ålderspresident! Jag plockar upp det ledamoten avslutade med. Den här regeringen påstår inte och har aldrig påstått att det bara är straff som kan förhindra brott, varken gällande andra brottstyper eller gällande arbetsmiljöbrott och dödsolyckor i arbetet.

Däremot är det såklart viktigt att det blir konsekvenser, särskilt för de aktörer som medvetet brister i sitt säkerhetsarbete. Det är någonting som den här regeringen kommer att fortsätta se till. Vi har ju bland annat gjort stora satsningar på åklagare och poliser för att de här väldigt resurskrävande utredningarna ska kunna hålla hög kvalitet och för att man ska kunna få fram den bevisning som går att få fram så att man kan lagföra dem som går att lagföra.

Det gläder mig att vi har den här debatten här i dag. Det gläder mig också att jag och ledamoten har stor samsyn i de här frågorna. Jag hoppas att det betyder att det finns goda förutsättningar att hitta breda majoriteter i riksdagen för de åtgärder som behöver vidtas för att arbetet med detta ska kunna drivas framåt och för att vi ska kunna få till ett trendbrott i statistiken, som tyvärr har sett väldigt dålig ut i otroligt många år, och på riktigt få ned antalet personer som dör på jobbet och som dör av jobbet i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr ålderspresident! Ledamoten och jag delar många uppfattningar i frågan. Vi delar också problembilden, det vill säga att det är omfattande problem som vi verkligen måste jobba hårt och målmedvetet med.

Ledamoten säger att kunskapen och viljan finns på våra arbetsplatser i Sverige. Jag delar i stor utsträckning den bilden. Jag var själv på ett studiebesök häromveckan på Byggbranschens Säkerhetspark utanför Arlandastad, och jag blev imponerad av det gedigna säkerhetsarbetet och säkerhetstänket där. Jag är övertygad om att den typen av systematiskt arbetsmiljöarbete är exakt vad vi behöver för att sänka statistiken.

Det problem jag tog upp i mitt tidigare anförande är vad vi gör när de företag som har kunskap och vilja inte kan konkurrera med de företag som inte har kunskap och vilja. Arbetet kostar pengar för företagen. Där krävs den gedigna satsningen på att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Jag är glad att vi håller på att bygga ut A-krimcenter i Sverige och att vi äntligen håller på att se över sekretessbestämmelserna så att vi kan jobba myndighetsgemensamt. Här krävs en satsning mellan polis, åklagare, Arbetsmiljöverket och Skatteverket. Alla berörda myndigheter som kan ha pusselbitar i arbetet måste få förutsättningar att arbeta tillsammans så att vi kan bekämpa problemen. Då kan de friska företagen frodas och växa i Sverige.

En annan ansvarsfråga som vi måste titta på, som ledamoten också var inne på, gäller underentreprenörer. Vi måste såklart säkerställa att arbetsmiljöarbetet sker i alla led. Här har vi en viktig uppgift vid offentlig upphandling, och där är det viktigt att vi säkerställer att det gedigna arbetsmiljöarbetet och säkerhetsarbetet finns i alla led. Det är ytterligare en pusselbit där man från stat och kommuner kan agera så att de friska företagen får förutsättningar att leva och frodas i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan var det frågan om repression. Det är också viktigt att vid avsteg, vid brister i säkerhetsarbetet så att människor skadas allvarligt, blir sjuka eller till och med förlorar livet, ska man ställas till svars. Den här regeringen har ingen annan uppfattning. Det som jag gav uttryck för i intervjun är att det inte hjälper den som redan ligger i graven att någon ställs till ansvar. Därmed inte sagt att det här inte kan vara en viktig del. För de anhöriga till den som avlidit eller för den som skadats eller blivit sjuk är det såklart en viktig del i processen att bearbeta det som hänt. Men det gör tyvärr inte olyckan ogjord.

Herr ålderspresident! När man tittar på de utredningar som finns om dödsolyckor på arbetet ser man ett återkommande mönster, och det mönstret är att det regelmässigt finns avsteg från eller avsaknad av säkerhetsrutiner som hade kunnat förhindra dessa olyckor från att äga rum.

Av det kan man dra slutsatsen att om vi ska komma till rätta med detta behöver vi ha en säkerhetskultur där alla på alla arbetsplatser i Sverige dels är medvetna om de risker som finns, dels har både kunskap och en vilja att minska de här olyckorna.

Då får man jobba på många olika sätt. Ledamoten Weidby nämnder Arbetsmiljöverket, och det är såklart en jätteviktig pusselbit i arbetet. Om vi ska prata om resurser till Arbetsmiljöverket så fick de under 2022 ett tillskott på 85 miljoner kronor permanent för att stärka sitt tillsynsarbete och genomföra fler arbetsmiljöinspektioner. Under 2023 och 2024 tillförs ytterligare 25 miljoner kronor permanent per år, detta för att stärka det jätteviktiga tillsynsarbetet där man kan upptäcka brister och komma till rätta med dem.

Jag vill dock vara tydlig med att den typen av problem inte kan tillsynas bort. Även om vi kraftigt ökar antalet inspektörer kan vi inte tillsyna bort bristerna. Det är inte hela lösningen på problemet, utan vi måste jobba på fler plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen arbetar enligt den nollvision som finns i nuvarande arbetsmiljöstrategi, men arbetet måste givetvis också ske med många andra berörda aktörer. Vi måste arbeta tillsammans med berörda myndigheter, representanter för arbetsmarknadens parter och andra organisationer i de branscher som är värst drabbade av dödsolyckor.

Det lokala arbetsmiljöarbetet mellan arbetsgivare och lokala eller regionala skyddsombud är också en nyckelfaktor för att förbättra säkerheten på arbetsplatser.

Som jag sagt tidigare krävs både kunskap och medvetenhet för att komma till rätta med problemen, men det måste också finnas en vilja. Man måste vilja ha ett gediget säkerhetsarbete på arbetsplatserna.

På vår arbetsmarknad finns i dag en utbredd arbetslivskriminalitet. Det finns ett skuggsamhälle på den svenska arbetsmarknaden där i många fall utländsk arbetskraft importeras till Sverige och arbetar under bedrövliga förhållanden. Jag har i min tidigare roll som åklagare hanterat människohandelsärenden där jag har sett detta konkret. Det innebär dels en fara för arbetarna i företagen, dels en skev konkurrens på vår arbetsmarknad. De seriösa företag som vill ha ett gediget säkerhetsarbete klarar inte av att konkurrera med de oseriösa företag som inte vill.

Om vi ska komma till rätta med problemen måste vi jobba brett med alla de åtgärder som jag har nämnt; inte minst måste vi göra stora satsningar på att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Det behövs bättre samverkan mellan myndigheter, och jag ser fram emot de sekretesslättnader som förhoppningsvis ska göra samverkan lättare, så att vi på riktigt kan bekämpa sådant som inverkar på människors liv i Sverige.

Herr ålderspresident! Ciczie Weidby har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka dödsolyckor i arbetslivet och uppnå den nollvision som regeringen och riksdagen har slagit fast, vilka åtgärder jag avser att vidta för att fler arbetsgivare ska ställas till svars för de dödsolyckor som sker, vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka rättsväsendets arbete med arbetsmiljöbrott samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att fasa ut allt farligt och riskfyllt ensamarbete i syfte att förebygga dödsolyckor i arbetslivet.

Ingen ska behöva dö till följd av sitt arbete. Varje dödsolycka är en tragedi för de inblandade och oacceptabel för ett modernt arbetsliv. För regeringen är detta en viktig fråga. Arbetsmiljöverket har under de senaste åren fått utökade resurser för att anställa fler arbetsmiljöinspektörer och öka antalet inspektioner. Under 2022 fick Arbetsmiljöverket tillskott på 85 miljoner kronor permanent för att stärka sitt tillsynsarbete och genomföra fler arbetsmiljöinspektioner. Under 2023 och 2024 tillförs ytterligare 25 miljoner kronor permanent per år. En förstärkning av Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet bidrar till att förebygga dödsolyckor i arbetslivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skyddsombuden har en viktig roll i att skapa säkra och trygga arbetsplatser. Samverkan med skyddsombud är viktigt för att minska risken för allvarliga olyckor.

De flesta arbetsgivare och företag i Sverige följer de arbetsmiljöregler som gäller. Men det finns också de som missköter sig. Det är naturligtvis helt oacceptabelt och kräver resoluta åtgärder, ytterst genom att den som begår arbetsmiljöbrott lagförs. För ett sådant brott kan dels den individ som begått brottet dömas till straff, dels kan företaget åläggas företagsbot. Arbetsmiljöbrott är ofta komplexa och svåra att utreda. En viktig förutsättning för att polis och åklagare ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter på ett bra sätt är att respektive myndighet har tillräckliga resurser.

Utredningar om arbetsmiljöbrott kräver inte sällan olika expertkunskaper. Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Arbetsmiljöverket har utvecklat ett nära samarbete, vilket har förbättrat handläggningen och höjt kvaliteten i förundersökningarna. Denna samverkan har bidragit till att utredningstiden avseende olyckor med dödlig utgång har minskat och att antalet arbetsgivare och företag som lagförs för arbetsmiljöbrott har ökat de senaste åren.

Regeringen bedriver ett ambitiöst arbete med att stärka och vidareutveckla polisverksamheten. Polismyndigheten ska växa med målet att polistätheten åtminstone ska motsvara genomsnittet i Europeiska unionen. Satsningen på att öka antalet anställda med sammantaget 10 000 personer till och med 2024 jämfört med ingången av 2016 löper vidare som grund för den stärkta och utvecklade polisverksamheten. För 2023 uppgår Polismyndighetens anslag till drygt 37 miljarder kronor, en ökning med nästan 16 miljarder kronor sedan 2015.

För att stärka åklagarnas förmåga att möta det ökade inflödet av grova och svårutredda brott har regeringen också gjort satsningar på Åklagarmyndigheten. Med den budget som riksdagen beslutat för 2022-2024 ökar anslaget för Åklagarmyndigheten med drygt 900 miljoner kronor fram till och med 2025. Åklagarmyndighetens anslag beräknas från 2025 uppgå till drygt 2,7 miljarder kronor, vilket kan jämföras med 1,8 miljarder kronor för 2021.

Ingen ska behöva dö på sitt arbete, men ingen ska heller behöva dö av sitt arbete. I arbetsmiljöstrategin för 2021-2025 är nollvisionen mot dödsolyckor utvidgad. Det handlar om en nollvision mot arbetsplatsolyckor som leder till död men också mot arbetsrelaterad dödlighet på grund av till exempel långvarig sjukdom, cancer eller suicid. Inget annat än en nollvision kan gälla för dödsfall till följd av arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Frågor som rör arbetslivskriminalitet ligger inom mitt ansvarsområde, och jag svarar väldigt gärna på dem. Jag kan såklart också sträcka mig över departementsgränserna - detta går ju in på bland annat Justitiedepartementets område.

Det som gäller A1-intyg handlar ju om socialförsäkringsförmåner. Detta ligger hos Socialdepartementet, och frågor om det besvaras bäst av det ansvariga statsrådet Anna Tenje. Vill man ställa frågor gällande den typen av förhandlingar om 883-förordningen är det lämpligast att ställa dem till henne.

Sammantaget vill jag tacka för denna debatt. Jag är glad att frågan om arbetslivskriminalitet relativt ofta kommer upp till debatt här i riksdagen. Det här är ett otroligt viktigt område för skyddet av de människor som kommer hit och arbetar. Detta är också en viktig pusselbit i vårt arbetsrättsliga skydd för arbetstagare. Inte minst handlar det om arbetsmiljöarbetet. Om vi till exempel ska få ned antalet dödsolyckor på den svenska arbetsmarknaden måste vi dels ha seriösa företag här, dels se till att våra seriösa företag inte utkonkurreras av företag som erbjuder sämre arbetsvillkor, sämre skyddsregler och sämre säkerhet för sina arbetstagare.

Jag vill tacka för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Den fråga som är ställd i interpellationen gäller om jag avser att verka för att anmälningsplikten för utstationerad arbetskraft fortsatt ska vara kvar. Den frågan ligger under mitt ansvarsområde, och därför är det jag som besvarar interpellationen här i dag. Svaret på frågan är, som jag har sagt, att jag kommer att verka för att anmälningsplikten fortsatt ska vara kvar.

I den artikel som det refereras till i interpellationen och som även nämns av ledamöterna här i dag lyfts de så kallade A1-intygen, liksom de förhandlingar som gäller 883-förordningen - som ligger inom Socialdepartementets område. Det går självklart bra att ställa en interpellation till det statsrådet om man vill få svar på frågor gällande detta, men det ligger som sagt inte inom mitt ansvarsområde.

När det gäller anmälningsplikten för utstationerad arbetskraft är regeringens besked tydligt: Reglerna har nyligen skärpts, och det finns inga planer på att ta bort anmälningsplikten. Tvärtom ser vi den som viktig för att vi ska kunna ha de utstationeringsregister som är ett väldigt viktigt verktyg inte minst för att arbetsmarknadens parter ska kunna tillse att vi har generellt sett hög nivå på våra arbetsvillkor i Sverige.

Jag tycker dock att det är positivt att vi har den här debatten och att vi pratar om arbetslivskriminalitet, för det är ett otroligt viktigt område. Här krävs det krafttag. Precis som lyfts av ledamoten Begic finns det väldigt mycket problem. I mitt arbete har jag sett exempel där det på papperet kanske ser ut som att arbetstagaren har bra lönevillkor men där man, när man tittar på anställningsformerna, upptäcker villkor som gör att arbetstagaren är otroligt skuldsatt i förhållande till arbetsgivaren. Denne tvingas kanske betala överpris för till exempel hyra och olika former av biljetter och levnadsomkostnader, vilket gör att det i princip inte blir några pengar kvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta visar tydligt att det krävs myndighetssamverkan kring dessa frågor. Därför är jag väldigt glad att vi har en delegation för arbetslivskriminalitet som jobbar med dessa frågor, och vi håller även på att upprätta akrimcenter runt om i Sverige där man just ska arbeta över myndighetsgränserna.

En annan viktig pusselbit i regeringens arbete är såklart den översyn vi gör av de sekretessbestämmelser som i dag sätter upp hinder för att myndigheter ska kunna jobba på ett effektivt sätt sinsemellan. Här finns det ett förslag som bereds inom Regeringskansliet - det ligger på Finansdepartementet - och som vi kommer att återkomma kring. Det är också en otroligt viktig pusselbit för att vi ska komma åt arbetslivskriminaliteten i Sverige.

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att hålla isär de olika begreppen. Det som ligger inom mitt ansvarsområde är den anmälningsplikt som finns gällande utstationeringsdirektivet för arbetstagare som kommer till Sverige. Arbetsgivaren ska göra en anmälan till Arbetsmiljöverket så att vi har ett utstationeringsregister. Detta är otroligt viktigt, bland annat för att bekämpa arbetslivskriminaliteten och för att de arbetstagare som kommer till Sverige ska få samma arbetsrättsliga villkor och samma skydd som andra arbetare i Sverige och för att oseriösa företag inte ska kunna konkurrera med sämre arbetsvillkor genom att ta hit arbetskraft från andra länder.

Det som nämns om A1-intyg gäller anmälningsplikten gällande utsändning enligt den så kallade 883-förordningen. Syftet med det är att fastställa vilket lands socialförsäkring som ska gälla under den tid som en utsänd arbetstagare utför arbete i ett annat land. Då ska arbetsgivaren göra en anmälan till behörig socialförsäkringsinstitution i det utsändande landet. I Sverige är det Försäkringskassan. Det som nämns gällande A1-intyg är alltså en del som gäller utsända arbetstagare, och det är det som rör 883förordningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under det svenska ordförandeskapet ligger frågan om 883-förordningen på bordet, och jag vet att förhandlingar pågår. Den ligger inte inom mitt ansvarsområde utan inom Anna Tenjes ansvarsområde. När det gäller det som ligger inom mitt ansvarsområde, det vill säga utstationeringsdirektivet och det svenska regelverk som avser detta, skedde det en skärpning av reglerna 2020. Man tog då bort ett undantag för kortare utstationeringar. Det finns heller ingen som helst plan från denna regering att ta bort den anmälningsplikt som vi ser som ett viktigt verktyg för att vi ska ha en hög nivå för alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden.

Det är precis som ledamoten Begic säger, nämligen att vi har människor i Sverige som arbetar under rent ut sagt vidriga förhållanden. Jag har sett detta som åklagare när jag har arbetat med människohandelsärenden, och jag har sett att vissa branscher är särskilt drabbade. Det finns människor som arbetar under så pass slavliknande förhållanden att det utgör människohandel. Däremellan finns det en stor gråskala med människor som utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden och där företag skaffar sig osunda konkurrensfördelar. Detta är denna regering fast besluten att bekämpa med full kraft. Här finns det inget skifte i syn när det gäller hur stort detta problem är. Detta kommer att prioriteras av den svenska regeringen, och det är en viktig fråga just när det gäller arbetslivskriminaliteten.

Herr talman! Leif Nysmed har frågat mig om jag kommer att verka för att anmälningsplikten för utstationerad arbetskraft fortsatt ska vara kvar.

Först vill jag tacka Leif Nysmed för att han har tagit initiativ till en debatt om dessa viktiga frågor här i kammaren. Med min bakgrund som operativt verksam åklagare har jag själv erfarit vad arbetslivskriminalitet och organiserad brottslighet kan innebära. Det är viktigt att påminna oss om vad arbetslivskriminalitet är och vilka negativa effekter den har på vårt samhälle.

Detta är en fråga som är prioriterad för hela regeringen. Vi jobbar gemensamt och på bred front för att få till det paradigmskifte som verkligen behövs för att vi ska kunna vända utvecklingen. Det är också tillfredsställande att det i grunden råder en bred enighet över partigränserna om att det är politiskt prioriterat att bekämpa arbetslivskriminaliteten och att begränsa utrymmet för den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I interpellationen refererar Leif Nysmed till förhandlingar om ett samordningsregelverk för social trygghet. Det är Socialdepartementets ansvarsområde. Jag vill vara tydlig med att jag i den här debatten kommer att hålla mig till de frågor som ligger inom mitt ansvarsområde.

Arbetsmarknadsdepartementet har ansvaret för frågor som rör anmälningsskyldighet enligt utstationeringslagen, och dessa frågor ligger inom mitt ansvarsområde som statsråd. Det regelverket innebär en skyldighet för en arbetsgivare som utstationerar arbetstagare i Sverige att senast när arbetstagaren påbörjar arbetet anmäla detta till Arbetsmiljöverket. Svaret på Leif Nysmeds konkreta fråga är att jag fortsatt kommer att verka för att denna anmälningsskyldighet ska vara kvar.

Jag vill vara tydlig med att fusk, oavsett bransch, aldrig får bli en konkurrensfördel. Därför välkomnar jag denna debatt om hur regeringen ska se till att arbetslivskriminaliteten försvinner från den svenska arbetsmarknaden.

Fru talman! Regeringen har inte sänkt ambitionsnivån när det gäller att öppna upp arbetsmarknaden för utrikes födda kvinnor.

Det här är en otroligt viktig jämställdhetsfråga, för vi ser att det är just gruppen utrikes födda kvinnor som är den grupp som står allra längst från arbetsmarknaden.

Det är också som viktigast nu när vi har ett svårt ekonomiskt läge och en efterpandemitid att vi verkligen ser till att de som står längst från arbetsmarknaden inte hamnar ännu längre bort från arbetsmarknaden.

Jag är stolt över att den här regeringen har satsat 20 miljoner kronor som en särskild satsning på flickors och kvinnors organisering i utsatta områden. Jag tror att det är väldigt viktiga pengar för att de här kvinnorna ska bli mer integrerade i det svenska samhället och i högre grad bli en del av samhället.

Vi får inte heller glömma språknyckeln, som är otroligt viktig för att öppna upp arbetsmarknaden för den här gruppen. Det är också något som den här regeringen prioriterar åtgärder kring.

Fru talman! Jag tackar för en viktig fråga.

Det är så att vi har en utbredd gängkriminalitet som slukar väldigt mycket resurser i vårt samhälle. Det är ett stort problem. Vi måste klara av att hantera den situationen och samtidigt hantera det enorma samhällsproblem som våld i nära relationer innebär.

Regeringen har gjort stora satsningar på rättsväsendet för att vi behöver kunna bekämpa den här brottsligheten. Då behöver polis, åklagare, domstolar och även kriminalvården få rejäla resurstillskott, vilket vi också har gett.

Ska vi arbeta med detta och få långsiktiga resultat måste vi också börja betydligt tidigare. Vi måste börja med de ungas relationer och etablera sunda värderingar där. Vi måste också se till att vi har fungerande skyddade boenden och ta bort hinder som i dag gör att människor inte kan lämna relationer där de utsätts för våld.

Här har vi ett intensivt arbete som pågår, och vi kommer att ta fram både ett nytt åtgärdsprogram och en ny nationell strategi där vi tittar på de här frågorna.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Anledningen till att vissa skattereformer träffar just män eller kvinnor är att vi har en ojämställdhet i ekonomin i dag. Den viktigaste åtgärden för att komma till rätta med det är självklart att jämna ut den ekonomiska ojämställdheten mellan män och kvinnor, det vill säga ge kvinnor bättre ekonomiska förutsättningar så att livsinkomsterna mellan män och kvinnor jämnas ut. På så sätt kommer olika reformer att träffa män och kvinnor lika.

Det är genom att öka den ekonomiska jämställdheten man skapar jämlikhet, och inte genom att anpassa skattesänkningar utifrån olika grupper.

Fru talman! Muslimer har självklart exakt samma mänskliga rättigheter som alla andra i vårt samhälle. Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att bekämpa rasismen. Vi kommer också att fortsätta att kraftigt växla upp arbetet med att få bort hedersförtryck.

Vi ser att muslimer, bland andra, inte får samma rättigheter och friheter som andra i samhället. Små barn tvingas till exempel ha hijab i förskolan, och det finns förskolepersonal som hjälper till att säkerställa att hijaben sitter på hela dagen. Det är en typ av hedersförtryck som den här regeringen aldrig kommer att acceptera, just därför att de här barnen ska ha exakt samma fri- och rättigheter som alla andra barn i vårt samhälle. Det är viktigt att vidta åtgärder för att försvara alla människors rättigheter i vårt samhälle.

(Applåder)