Helena Vilhelmsson

Herr talman! I Sverige har vi ett övergripande jämställdhetsmål och sex delmål, snart sju. Strategin för att uppnå dessa mål är jämställdhetsintegrering i våra myndigheter. Tillsammans med andra riktade insatser är strategin ett verktyg för att se till att alla beslut, skrivelser, propositioner, rekommendationer med mera i hela statsapparaten samt alla implementeringar har ett genderperspektiv.

Jämställdhetsintegreringen i våra myndigheter har specificerats i regleringsbreven i många år. Men döm om vår förvåning när så inte är fallet i år. I över 40 myndigheters regleringsbrev är skrivningarna kraftigt förminskade eller borttagna. Att eventuellt hänvisa till att myndigheter har fått specifika uppdrag inom olika jämställdhetspolitiska områden är inget alternativ, även om det också är bra. Att i regleringsbreven till myndigheterna ta bort skrivningar som varit bärande delar av den övergripande helhetsstrategin sedan 1994 är ganska anmärkningsvärt.

Min fråga till jämställdhetsministern är: Varför har regeringen fattat beslut om att ta bort dessa skrivningar?

Fru talman! I dag debatterar vi det utgiftsområde i budgeten som heter Integration och jämställdhet. Inom det behandlas även diskriminering och utanförskap, och jag kommer i mitt anförande främst att prata om jämställdhetsfrågor.

Jag vill dock börja med att kraftigt protestera mot det uttalande vi tidigare hörde från en sverigedemokratisk ledamot. Ledamoten stod och bedömde andra ledamöter och sa: Ni verkar integrerad. Jag visste faktiskt inte att de av mina vänner som inte har svenskklingande namn behövde få godkänt av Sverigedemokraterna eller deras ledamöter för att få vara den de är. Jag är sorgsen över att det sägs, och jag är sorgsen över att före detta borgerliga partier samverkar med detta parti.

Centerpartiets mål för jämställdhetspolitiken är att stoppa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, stärka kvinnors ekonomiska egenmakt och säkra en jämställd och jämlik vård.

Det finns förstås behov av åtgärder för att främja jämställdhet inom alla politikområden, för en helhetssyn är avgörande. Annars kan det bli som under pandemin. I kriser visar det sig ju vad de system och strukturer vi har faktiskt går för. Jämför bara den andel företag som drevs av män kontra den andel som drevs av kvinnor - vilken fick mest krisstöd under pandemin? Vilka arbetsplatser fick mest stöd - de där det var flest kvinnor anställda eller de där det var flest män? Jämför också om det var mest kvinnor eller män som var hemma och vabbade under pandemin.

Jämställdhet kan inte stå tillbaka när övriga kriser ska bekämpas, och för att ändra det här måste vi ha strukturer som fungerar när vi inte är i kris. Har vi det i dag? Nej.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är ett stort problem. Det förekommer i hela landet, i alla åldrar och inom alla kategorier och samhällsklasser. Våldet drabbar på ett helt överskuggande sätt flickor och kvinnor. Vi vet att det varje år anmäls 20 000 fall, kanske mer, av misshandel av en kvinna över 18 år där den utsatta är bekant med gärningspersonen, och vi vet att mörkertalet är stort. Vi behöver ta krafttag för att någon gång komma ifrån den dystra statistik som visar att det varje år är 15-20 kvinnor som slås ihjäl av en man som de har levt eller lever tillsammans med.

Kvinno- och tjejjourerna har naturligtvis unik erfarenhet av och kompetens i det här och gör ett ovärderligt arbete. De utgör ett viktigt komplement till kommuners och andra myndigheters insatser för att upptäcka och stoppa våld. Men det är det offentligas ansvar och skyldighet att se till att den här verksamheten finansieras, ingen annans. Det är bra att det tillkommer en satsning på NCK så att det aldrig kan vara upptaget när en utsatt kvinna ringer. Det är en mycket bra satsning av regeringen.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer, och vi vet att ett tydligt mönster är att män som slår själva har upplevt våld i hemmet. Därför måste våld i ungas partnerrelationer motverkas. Det behövs särskilda insatser till de aktörer som jobbar med detta, och de som gör det behöver ett långsiktigt stöd. Varken killar eller tjejer i unga åldrar mår ju bra av det här, men det är tjejerna som på sikt riskerar att dö.

Jag hoppas slippa stå i den här talarstolen fler gånger och prata om finansieringen av Unga relationer, men jag är rädd att mina förhoppningar grusas. Just nu ligger ansökningarna hos Jämställdhetsmyndigheten, och stiftelsen 1000 Möjligheter, som driver den här verksamheten, vet fortfarande inte vilket bidrag de får för nästa år.

Jag förstår inte varför det är så svårt för regeringen att besluta om detta och säga att verksamheten ska bedrivas. Gör ett kontrakt och bestäm tillsammans med myndigheterna att man ska göra det här! Verksamheterna ska veta det från år till år, och stiftelsen 1000 Möjligheter ska inte själv behöva söka pengarna. Är inte arbetet mot våld i ungas relationer viktigare än så? Det är jättekonstigt.

Centerpartiet vill också införa ett nationellt lämnaprogram för kvinnor som lever i våldsamma relationer. Där är det avgörande att aktörer som polis, socialtjänst, Skatteverket, ekonomiska rådgivare, sjukvård och psykiatri samverkar så att den som faktiskt vågar lämna en våldsam relation snabbt får det stöd som behövs.

Det är precis den verksamhet som bedrevs i Igor - jag kommer inte ihåg nu exakt vad förkortningen stod för, men det var en verksamhet som bedrevs av polisenheterna i södra Stockholm men som hastigt lades ned. Det var skamligt. Jag vet att polisen nu jobbar metodiskt och effektivt på ett annat sätt med att hitta förövare, men det förtar inte det faktum att brottsoffren snabbt måste få det effektiva stöd och den effektiva hjälp de förtjänar och behöver för att faktiskt överleva. I det ingår en lämnapeng.

Jag står helt bakom förslaget att den utsatta, det vill säga oftast kvinnan, ska få behålla lägenheten när man bryter upp från en relation. Det är jättebra, men det hjälper ju inte alltid. Dessutom är det ofta så att man först måste fly för att sedan kanske kunna flytta tillbaka till lägenheten. Måste man fly får man i dag själv betala för en ny lägenhet och för försäkringar, resor och nya abonnemang till både sig själv och barnen, trots att man flyr på grund av någonting som man inte har orsakat själv. Det är helt uppåt väggarna.

På något sätt accepterar vi det här i dagens samhälle - utom när det gäller män som vill lämna kriminella miljöer. Där finns det nämligen ett exitprogram. Det har funnits i många år, och i det ingår tre och ett halvt års strukturerat stöd i form av rehabilitering, sysselsättning, fritidsaktiviteter, studier och ekonomiskt stöd för att man ska komma ur den kriminella miljön. Då pratar vi alltså om någonting som den kriminelle faktiskt själv har valt att göra. Kvinnor får inget sådant stöd i dag.

Jag fick lite information från Liberalernas ledamot, som tyvärr har lämnat salen, om det lämnaprogram som regeringen så storstilat annonserade i somras. Vi har som sagt försökt hitta vad det finns för finansiering för detta, och jag hävdar fortfarande att regeringens lämnaprogram kort sagt består av mestadels befintlig verksamhet som man har paketerat om. Socialstyrelsen har visserligen fått i uppdrag att utreda en sammanhållen vårdkedja för de utsatta brottsoffren. Det är jättebra, men jag tycker inte att det räcker. Jag tycker att man redan i budgeten för 2025 hade kunnat avsätta de pengar som faktiskt behövs för att det ska gå att ta sig ifrån en våldsam relation.

Jag ska avsluta med min andra hjärtefråga, som har varit uppe i replikskiftena här. Människohandel för sexuella ändamål är i dag faktiskt den typ näst mest lukrativa verksamheten för gängen, fru talman. Den ökar också i kölvattnet av pandemin och framför allt kriget i Ukraina. Arbetet med att fånga upp de här människorna behöver växlas upp. Jämställdhetsmyndigheten som ansvarig myndighet bör få ett utökat ansvar och ett utökat mandat - ett riktat mandat.

Sverige når nämligen inte upp till sina åtaganden vad gäller att identifiera eller skydda brottsoffer. Det visar utvärdering efter utvärdering av det europeiska kontrollorganet Grevio. Vi får kritik. När man pratar med kommunföreträdare i dag inser man att de inte tror att de har offer för sexuell exploatering som är under 18 år i sina kommuner. De vet inte om att brottsoffren finns och har inte ens en benämning på dem - apropå statistik, att vara analytiskt lagd och att samla in kunskap för att sedan åtgärda ett problem.

Jag är tyvärr helt övertygad om att vi i alla kommuner har brottsoffer som är under 18 år men som inte finns i statistiken och därmed inte kan få det stöd de har rätt till.

Så kom då äntligen utredningen Ut ur utsatthet om ett exitprogram för kvinnor i prostitution. Detta är ytterst välkommet för att vi ska kunna se prostitution för vad det är, nämligen mäns våld mot kvinnor. Jag, och förmodligen även ni, får fortfarande frågan varför det är lagligt att sälja men inte att köpa sex. Det är inte så konstigt att folk tänker så, för det pratas ju inte om den här frågan. Inte ens när kändisar åker fast för sexköp, och man tycker att fönstret borde vara öppet för att faktiskt prata om vad detta handlar om, hjälper medieflödet till. Det landar inte rätt, utan det förmedlas tyckanden om att det väl inte var så farligt och att hon kanske ville själv.

Den här satsningen är alltså väldigt välkommen, men Centerpartiet vill ännu mer. Vi vill rikta den också mot unga, eller kanske till en början mot unga. Ska vi någon gång komma åt den onlineprostitution som finns måste vi tidigt rikta oss mot unga och deras användande av sajter som Onlyfans. Barn och unga är extra sårbara för sexförsäljning online, och vi måste göra allt vi kan för att nå dem.

Men visst är det konstigt - man ger med ena handen och tar med den andra. Jag säger detta med anledning av att man samtidigt beslutar att man inte ska göra någonting åt att Skatteverket tar ut skatt från prostituerade. Det tycker jag är märkligt. Från Centerpartiet kommer vi att fortsätta pinpointa denna fråga hela nästa år och ända tills vi har kommit fram till en förändring. Skatteverket kan inte hålla på så. Det måste regeringen tydliggöra, vilket ministrar också har sagt här i kammaren tidigare.

Jag deltar inte i beslutet utan hänvisar till Centerpartiets särskilda yttrande.

(Applåder)

Fru talman! Det principiella i att ta ut skatt på prostituerades inkomster är så uppåt väggarna. Ska prostituerade skatta för dessa inkomster borde de också få göra avdrag för kondomer, glidmedel, hyra och resa till och från där de säljer sex.

Detta är helt orimligt, och jag noterade att ledamoten undvek frågan på ett fint sätt.

Jag är helt övertygad om att diskussionen kommer att fortsätta, men det som är så enerverande är att regeringen aktivt under hösten har fattat ett beslut att man inte ska göra någonting åt det här. Man ska alltså inte gå vidare med en utredning. Man ska inte fortsätta dialogen med Skatteverket, antar jag, om hur man kan komma undan det här stora problemet. Det kanske inte är så många som utsätts för det här i sin deklaration, men bara en är tillräckligt många. Signalen vi ger är helt uppåt väggarna.

En anledning som jag hörde var att kriminellas inkomster gynnas om man undantar den här gruppen från beskattning. Det blev jag ju inte gladare av. Ska de prostituerade, de utsatta kvinnorna, ta ansvar för systemet kring kriminellas inkomster och att dessa inkomster eventuellt ökar? Det var det fräckaste jag har hört!

Jag undrar återigen om ledamoten tycker att det är bekvämt att stå här och företräda en regering som har fattat dessa beslut när finansministern, som ju har Skatteverket under sitt fögderi, har stått här i kammaren flera gånger under detta år och kanske också under förra året och sagt att detta inte är rimligt och att man måste göra någonting åt det.

På vilket sätt vill ledamoten aktivt fortsätta diskussionen för att få till stånd en förändring?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

I regeringens budgetförslag finns det med ett förslag om exitprogram för prostituerade, någonting som är mycket välkommet. Det har blossat upp en diskussion i prostitutionsfrågan det senaste året, inte minst gällande skatt på prostitution. Frågan är aktuell, minst sagt, och det är mycket välkommet och efterlängtat. Då kan det tänkas att man faktiskt kommer att kunna betrakta prostitution för vad det är, nämligen mäns våld mot kvinnor och inget annat. Det är inte världens äldsta yrke. Det är världens äldsta förtryck. Dessutom är de drabbade väldigt ofta utsatta för människohandel. De har "människohandlats" hit till Sverige. De jobbar under ständig press och har en hallick som bestämmer om deras vardag och tar hand om deras pengar.

Det går inte att låta bli att i detta sammanhang också reflektera över det som har kommit upp det senaste året, nämligen frågan om skatt på prostitution. De pengar som de prostituerade får in beskattas alltså av Skatteverket, eller av regeringen.

Det här är för mig helt ofattbart. Det har förts många och långa diskussioner här i kammaren om detta. Vi har haft seminarier där vi har diskuterat det rent skattetekniskt, etiskt och moraliskt - hur kan man faktiskt ta ut skatt på pengar som kommer av en kriminell handling?

Staten ger med ena handen och tar med den andra. Man säger att man ska hjälpa människor ur prostitution och tar sedan in skatt på de pengar dessa människor tjänar.

Vad är ledamotens syn på detta med skatt på prostituerades inkomster?

Fru talman! Jag undrar hur politiken ska ge rätt värderingar. Man kan verka för att uppnå ett samhälle med målet att alla ska vara jämlika och att jämställdhet ska råda.

Problemet här är dock att verkligheten gång på gång visar att det som ledamoten önskar inte uppfylls. Den fria viljan leder inte till jämställdhet i företag och bolagsstyrelser, i det statliga stödet till företag och tillväxt eller när det gäller den livslånga ekonomiska inkomsten. I stället leder den till en förfärligt stor skillnad i livsinkomst, flera miljoner, mycket på grund av föräldraförsäkringen. Frågan lämnas alltså obesvarad. Hur ska man göra för att ändra på detta? Den fria viljan räcker inte till.

Varken ledamoten eller någon annan har heller nämnt något om jämställdhetsintegrering, vilket är ett oerhört viktigt arbetssätt som har funnits i regeringars beslutsdokument och budgetar i årtionden - vilket också har lett till att det har stått i regleringsbrev att jämställdhetsintegrering är den metod som ska användas för att nå jämställdhet inom de olika politikområdena. Döm då om min förvåning när det i år faktiskt inte står något om jämställdhetsintegrering i till exempel regleringsbrevet för Arbetsförmedlingen.

Jag skulle gärna vilja höra om ledamoten har något svar på varför det inte nämns. Det kan naturligtvis vara så att man via beslut i regeringen står bakom jämställdhet ändå, men av någon anledning har man inte sett det som så viktigt med metoden integrering utan har tagit bort detta, i alla fall i Arbetsförmedlingens regleringsbrev och kanske även i de andra. Ledamoten får gärna fundera lite och svara på den frågan, om han kan. Är jämställdhetsintegrering en bra metod, och varför står detta i så fall inte med i regleringsbreven?

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag vill minnas att ledamoten ganska ofta har en analytisk ingång till frågan om jämställdhet, och det tycker jag är bra och intressant. Sedan må vi ha olika åsikter om hur man hanterar de slutsatser som ledamoten drar av denna analys.

Sedan 2006 har vi haft jämställdhetspolitiska delmål. Naturligtvis är det bra att man ser över om vi mäter på ett effektivt sätt. Jag tycker att det är bra att en utredning ser över effektiviteten i delmålen - kanske ska man ändra indikatorer. Men det jag vänder mig emot i ledamotens analys är uppgivenheten. Man säger att resultatet av dessa indikatorer inte är något värt, för det är bara volym som mäts och inte den fria viljan. Först och främst tänker jag att den fria viljan kanske inte går att mäta. Och frågan är: Ska vi styra den fria viljan?

Men det är viktigt att göra något åt utfallet om vi ser att indikatorerna leder till faktisk ojämställdhet, vilket de gör när det gäller ekonomisk jämställdhet. Vi vet att föräldraförsäkringen är den största boven när det gäller ekonomisk ojämställdhet i en kvinnas liv, ur ett livslångt perspektiv. Det finns ingen tvekan. Ändå säger man att vi inte ska styra människors fria val.

Förutsättningar är inte samma sak som förväntningar. Jag undrar lite hur Sverigedemokraterna anser att vi ska komma åt detta. Det finns en förväntan, från samhälle, medmänniskor och arbetsliv och kanske ibland hos människor själva, om att man ska göra på ett visst sätt, även om det finns förutsättningar för att göra på ett annat sätt. Hur ska vi komma åt detta på riktigt?

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Det låter ofta som att den här regeringen gör extra mycket för att satsa på att kvinnor som lever i våldsamma relationer ska kunna avsluta dem och så vidare. Men, återigen, jag har svårt att hitta de specifika satsningarna i budgeten.

Det är i dag ett faktum att kvinnor som hals över huvud tvingas lämna en våldsam relation själva får stå för ny lägenhet, flyttkostnad, nya abonnemang till sig själva och till barnen, nya försäkringar för bostaden och så vidare. Hur kan det vara så? Varför ska de betala för dessa kostnader, som de inte har orsakat?

Detta undrar jag, speciellt i ljuset av att det för män som lämnar kriminella miljöer finns ett exitprogram med pengar. Där får man stöd för allt detta.

Detta rimmar väldigt illa med att ledamoten och regeringen säger sig alltid stå på brottsoffrets sida.

Sanningen är att vi, när budgeten kom, letade med ljus och lykta efter ett lämnaprogram innehållande en lämnapeng. Centerpartiet har föreslagit en lämnapeng i många år. Det är exakt vad som behövs och exakt vad män får som lämnar kriminella miljöer i ett exitprogram. Varför har regeringen inte med en lämnapeng i sitt lämnaprogram? Vad är egentligen det nya med regeringens lämnaprogram?

Fru talman! Jag vill tala lite grann om mäns våld mot kvinnor. Jag tror inte att ledamoten fokuserade specifikt på det i sitt anförande, men jag vet att vi båda jobbar för att få ett slut på den eviga pandemi som mäns våld mot kvinnor utgör. Det orsakar ohemult stort lidande men även stora kostnader för samhället.

De utsatta kvinnorna får ofta höra: "Varför lämnar du honom inte?" Det blir som en ren dubbelbestraffning. Bortsett från att man är ett offer får man en fråga som gör att skulden läggs på en själv. I stället för att fråga "Varför lämnar du inte?" borde vi fråga mannen "Varför slår du?"

Igor var ett projekt som jobbade på ett fantastiskt sätt för att få kvinnor att lämna sin relation. Igor drevs av polisenheter i södra Stockholm i en samverkan mellan polis, socialtjänst, bostadsförmedlare, sjukvård med flera i syfte att kvinnan, när hon för andra, tredje, femte eller tionde gången vågade lämna mannen och verkligen också gjorde det, skulle få ett konkret, snabbt, viktigt och effektivt stöd.

Igorprojektet lades ned. Ingen vet riktigt varför, men det var en stor, stor förlust för detta arbete. Därför blev jag väldigt glad i somras när regeringen under en presskonferens aviserade att man skulle starta ett lämnaprogram - för mig var Igorprojektet just ett lämnaprogram - som skulle fokusera på att få kvinnor som lever i våldsamma relationer att lämna dem.

När jag nu läser i budgeten har jag dock väldigt svårt att identifiera på vilket sätt regeringen ska jobba med detta lämnaprogram och hur det ska finansieras. Det är helt enkelt det här jag vill fråga ledamoten om. Hur ska lämnaprogrammet genomföras och finansieras?

Fru talman! För en tid sedan presenterade Dagens Eko siffror som visar att antalet personer som lever med någon form av skyddad identitet ökat drastiskt. Jag tror att Dagens Eko rapporterade att det var över 31 000 personer. De som står för ökningen är kvinnor och barn som lämnat våldsamma relationer. Det här är naturligtvis oacceptabelt. Det är oacceptabelt för ett land som Sverige när vi som nation inte kan skydda personer mot förövare på annat sätt än genom att kraftigt begränsa deras vardag. Det som händer är att offrens vardag begränsas. För att använda ett uttryck som en av de gömda kvinnorna själv använder är det så att de lever i ett fängelse utan väggar.

Riksrevisionens granskning slår fast att staten inte arbetar tillräckligt effektivt för att skydda hotade personer. Många som behöver skydd får det inte beviljat. För dem som får skydd beviljat är det inte alltid verkningsfullt. Skyddsåtgärderna, det vill säga kontaktförbuden, innebär som jag nämnde stora begränsningar, trots att de här personerna inte gjort något kriminellt. De har för det mesta bara råkat bli kära i fel person.

Jag ställer mig lite tvivlande till om de åtgärder som regeringen nämner faktiskt räcker till. Jag är inte så säker på att de leder till vare sig fler kontaktförbud eller strängare straff vad gäller kontaktförbuden.

Jag är dock mycket glad över att kontaktförbudsutredningens betänkande överlämnats till regeringen. Det tråkiga är att det under innevarande år inte finns någon proposition om detta på propositionslistan. Men vi har hört här att remisstiden gick ut alldeles nyligen och att man kommer att jobba med detta.

Det är viktigt att den här lagändringen kommer på plats. Jag skulle dock ha önskat mer. Jag är lite tveksam om kriterier som tidigare förföljelser och otillbörlig övervakning faktiskt räcker för att vårt rättsväsen ska döma till fler, längre eller strängare kontaktförbud. Min vädjan till regeringen är att vara oerhört tydlig i dialogen med våra myndigheter och i regleringsbrev och myndighetsinstruktioner. Jag tror att man måste vara det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens skydd av hotade personer

Jag tillåter mig att citera Skatteverket, även om de inte är här för att kunna försvara sig. Skatteverket säger att dess uppgift är att se till att människor med skyddad identitet ska kunna leva som vanligt. Men det är ju en omöjlighet. Jag hoppas att jag slipper läsa fler sådana citat från Skatteverket. Skatteverkets uppgift är inte att se till att människor med skyddad identitet ska kunna leva som vanligt, utan Skatteverket ska tillsammans med andra myndigheter samt regeringen och riksdagen se till att skyddad identitet inte behövs. Det hoppas jag kommer att framgå i ett regleringsbrev till Skatteverket.

Med dagens konstruktion av kontaktförbudslagstiftningen omfattas skyddspersonerna av statens skydd men inte deras anhöriga. Det innebär en verklig inskränkning i skyddspersonernas vardag. När man åker och hälsar på anhöriga, till exempel vid jul eller påsk, kan förbudspersonen stå där och vänta. Det är en stor brist i dagens system.

Det är bra att skyddsområdet ska kunna utökas, kanske till en hel kommun. Vi har själva varit med och voterat för sådana saker här i kammaren. Men i förlängningen måste kontaktförbudslagstiftningen förändras i grunden, precis som vi skriver i vår följdmotion. I dag är det så att skyddspersonen har ett område runt den plats där hon bor - ja, jag säger "hon" - och kanske barnens skola. Det området får förövaren inte komma in i. I stället borde det vara tvärtom: Förövaren bor på ett ställe och har sitt jobb någonstans, och ett område runt dessa platser får han inte lämna. Ska förövaren gå utanför det området får den personen höra av sig till polisen och brottsoffret. Jag vet att det knottrar sig lite på många jurister när de hör det här, men jag tycker att det är däråt vi måste röra oss. Det är då vi på riktigt kommer åt problematiken. Det är förövarens vardag som ska begränsas, inte brottsoffrets.

Med det yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation, som har nummer 2.

Fru talman! Jag ställde en fråga: Tycker migrationsministern att prostitution är bristande levnadssätt? Tycker migrationsministern detsamma som Sverigedemokraterna, som uttryckligen har sagt att det kan det vara?

Jag kan garantera alla som lyssnar att jag inget hellre skulle vilja än att ställa Sverigedemokraterna till svars för det uttalandet, men det går ju inte eftersom de inte ingår i regeringen. De är dock med och styr regeringen, så därför finns det inget annat alternativ för mig än att ställa frågan till migrationsministern: Anser Moderaterna och regeringen att prostitution är bristande levnadssätt?

Jag ställde också en fråga om reflektionsperioden. Jag hörde ministern säga att han inte vill kommentera enskilda fall från Migrationsverket - fullt förståeligt. Vi har heller inte bett migrationsministern att kommentera enskilda fall. Däremot ställer vi principiella frågor kopplade till de domar som har kommit.

En sådan gäller just reflektionsperioden, som är det instrument vi har i den svenska lagstiftningen för att stödja brottsoffer. Sverige får gång på gång kritik från internationella utvärderingar, bland annat Europarådets utvärderingsgrupp, Greta, om att vi är för dåliga på att identifiera brottsoffer. Med den utbredda prostitution som vi trots allt har och den enorma människohandel som existerar är det inte orimligt att det skulle kunna finnas fler brottsoffer i Sverige, men vi är för dåliga på att stödja brottsoffren. Ett kriterium där är reflektionsperioden. Många andra länder har tre månader, medan vi har fyra veckor.

Det här är ett sätt att stödja kvinnorna, så min fråga är: Hur ser regeringen på att utöka reflektionsperioden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill också börja med att hälsa Johan Forssell välkommen till det nya uppdraget. Det ska bli roligt att få jobba med ministern i denna position. Vi har haft förmånen att jobba i utskotten tillsammans. Jag tycker att detta är en oerhört viktig post. Det här politikområdet sätter verkligen bilden av Sverige, så jag ser fram emot ett gott samarbete framöver.

Ja, detta är en fråga som har varit aktuell sedan Tidöavtalet presenterades. Det var många med mig - många med oss - som verkligen satte hjärtat i halsgropen när formuleringen om bristande vandel togs med och där exemplifieringen var prostitution. Jag håller helt med om beskrivningen att detta står direkt i strid med den svenska sexköpslagen, som interpellanten beskrev.

Sedan kom utredningen, som skulle utreda om det kunde finnas utökade möjligheter att avslå asylansökningar eller till och med dra in uppehållstillstånd på grund av bristande vandel. Då hade det döpts om till bristande levnadssätt, vilket kanske låter mer smakligt.

Min första fråga till ministern är: Hur överens var regeringen, eller regeringsunderlaget, om detta? Enligt jämställdhetsministern ska inte utsatta i prostitution betraktas som att de har bristande levnadssätt, men det höll inte samarbetspartiet Sverigedemokraterna med om. Talespersonen Ludvig Aspling var mycket tydlig med att detta visst kunde ingå. Detta är alltså min första fråga.

Sedan skulle jag vilja fråga om en annan sak som är kopplad till detta, nämligen reflektionsperioden. Vi har en del uppmärksammade fall där kvinnor har utvisats bland annat för att de har vistats i Sverige olagligt, kopplat till reflektionsperioden. Precis som har nämnts är utsatta i prostitution brottsoffer. Många som är utsatta i prostitution kommer från andra länder än Sverige, många gånger gamla östländer. De är oerhört utsatta. De är offer för människohandel. De blir hitlurade.

Reflektionsperioden är det instrument vi har för att kunna erbjuda dessa människor ett stöd som de har rätt till enligt internationella konventioner och lagstiftning och för att få dem att, om möjligt, medverka i brottsutredningar för att sätta dit de personer som verkligen har begått brott, nämligen de som utnyttjar dem, de som köper och säljer människor.

Reflektionsperioden i Sverige är fyra veckor. Det är näppeligen en tid som räcker till för att de, först och främst, ska få ett stöd och uppmuntras och för att de ska få ett engagemang och ork att medverka i en brottsutredning. I många andra länder är perioden tre månader. Jag kommer precis från Berlin, där man jobbar på ett fantastiskt sätt. Där har man tre månaders reflektionsperiod.

Min andra fråga är: Hur ser regeringen på att utöka reflektionsperioden från dagens fyra veckor, vilket är alldeles för kort tid?

Herr talman! Det område jag kommer att tala om, mäns våld mot kvinnor, är som vi alla vet ett område som sträcker sig över många ansvarsområden, många politikområden och många ansvarsområden i kommunerna. Det är oerhört viktigt att man har en helhet, vilket har nämnts från talarstolen. Jag tycker dock inte att den helheten finns i dag i regeringens hantering av frågan. Jag tänker beröra några av de motstridigheter som finns.

Jag har varit inne på människohandel. Jag vill påpeka att ambassadören mot människohandel har funnits sedan 2006 och bytts ut ett antal gånger. Tjänsten var också obesatt i tre månader. Vad regeringen nu gör är att säga: Lös detta själva på lokal och regional nivå! Jämställdhetsmyndighetens regionkoordinatorer, som är anställda av socialtjänsten, ska alltså jobba för detta. Man får inget stöd från nationell nivå.

Vi pratar också mycket om förebyggande verksamhet. En av de verksamheter som har jobbat förebyggande på ett exemplariskt sätt är stödlinjen ungarelationer.se. Den har funnits i fem år och haft en budget på 5 miljoner men har från halvårsskiftet i år en budget på 500 000 kronor. Verksamheten bedrivs ideellt av en stiftelse och har haft över 15 000 enskilda chattar och miljoner sidhänvisningar. Man jobbar med upplysande och förebyggande verksamhet tillsammans med polisen och kommunerna.

Här har regeringen genom att slå ihop två förordningar och öppna upp för att fler organisationer ska söka pengar lyckats göra så att det blir mindre medel att fördela. Vad menar regeringen ska hända? Om inte ungarelationer.se ska jobba med den här frågan, vem ska då göra detta arbete?

Det har sagts flera gånger här att regeringen anslår mer medel till kommuner och regioner för att jobba med denna fråga. Jag ser att länsstyrelserna till exempel får 18 miljoner kronor mer i satsningar för att samordna arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Men i samma budget försvinner satsningen på kvinnofrid hos SKR, som har omfattat 21 miljoner kronor och har funnits sedan 2014. Man ger alltså med ena handen och tar med den andra.

Slutligen vill jag nämna någonting om kontaktförbudslagstiftningen, som också nämns i betänkandet. Det är väldigt bra att det har kommit en utredning kring detta med många förslag till förbättringar, men någonstans tycker jag ändå att det blir skevt. Förslagen bygger på att kvinnan ska få större säkerhet genom att mannen inte ska kunna komma i kontakt med henne. I min värld vore den enda rimliga lagstiftningen att en man som har dömts för våld mot kvinnor eller som betraktas som så farlig att socialtjänsten och polisen anser att han behöver ett kontaktförbud får vistas i sin bostad, på sitt jobb och så vidare och alltså har ett område som han, förövaren, inte får gå utanför.

Vad är det nämligen som säger att ett kontaktförbud gällande kvinnan hjälper om det så utökas till en hel kommun? En vacker dag behöver kvinnan åka till en annan kommun, resa på semester eller hälsa på bekanta. Då hjälper inte ett utvidgat kontaktförbud. Den som borde begränsas i vardagen är förövaren, inte kvinnan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Fru talman! Jag hoppas också mycket på den nya socialtjänstlagen och förstås ännu mer efter den här debatten eftersom mycket tilltro uppenbarligen sätts till den - med all rätt, för socialtjänstlagen behöver naturligtvis göras om.

Det här är ju kommunicerande kärl. Ambassadörsposten mot människohandel har varit otillsatt i tre månader, och det finns vad jag vet fortfarande inget regeringsbeslut om att den ska upphöra eller inte återbesättas.

Här lämnar regeringen en fråga obesvarad. Jag har frågat flera gånger och inte fått något svar. Jag har full respekt för att ledamoten inte kan svara på detta, men händer det ingenting kan vi ju inte tolka det på annat sätt än att regeringen struntar i den här ambassadören.

Det är helt riktigt så att vi i dag ska debattera vad socialtjänsten kan göra för att stötta offer för människohandel. Ledamoten får gärna utveckla det lite. Centerpartiet har till exempel föreslagit en nationell hotline - en het linje på svenska. Jämställdhetsmyndigheten är ansvarig för det här området, men de koordinatörer som finns är anställda av socialtjänsten i kommunerna. Det här arbetet behöver utvecklas på så många sätt för att komma till rätta med problemet.

Jag vill därför gärna höra om ledamoten har några funderingar kring hur man kan utveckla arbetet. En linje som man kan ringa till dygnet runt är viktig för offer, för anställda inom den offentliga verksamheten, för ideella organisationer och för medmänniskor som misstänker någonting.

Ett stort problem i sammanhanget är också att offer för människohandel för sexuella ändamål inte är målgruppen för de a-krimcenter som finns runt om i landet, vilket är ytterligare en stor brist.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hennes anförande.

Jag skulle vilja ställa en fråga om människohandel och trafficking, som är ett stort problem. Det finns en EU-rapport där det slås fast att 75 procent av offren för människohandel i EU utgörs av kvinnor och flickor. I majoriteten av fallen sker det förstås med sexuella ändamål.

Då blir det lite märkligt att regeringen inte har förnyat rollen som ambassadör mot människohandel. Nu sker det här på nationell bas. Det vet jag. Men socialtjänsten är trots allt ansvarig för att identifiera och ta hand om offren och ge dem det stöd som de förtjänar. Det blir lite konstigt att socialtjänsten har det arbetet men regeringen tar bort ambassadören mot människohandel, som har haft en oerhört viktig roll, framför allt internationellt, i att samverka med alla de organisationer som behövs internationellt för att stoppa trafficking.

Jag skulle gärna vilja höra ledamotens reflektioner om detta och gärna även om hur man i allmänhet jobbar för att minska trafficking.

Fru talman! Det betänkande vi behandlar i dag innehåller väldigt många olika skattefrågor.

Jag kommer i mitt anförande att ta upp två av våra reservationer. Det handlar om förutsättningarna för fjällräddare och om det som vi delvis redan har diskuterat, nämligen att Skatteverket beskattar de pengar som prostituerade får från försäljning av sexuella tjänster.

Jag vill redan nu yrka bifall till reservationerna 24 och 28.

När bränslepriserna stod som allra högst, i samband med den ryska invasionen i Ukraina, räckte den milersättning fjällräddarna fick inte ens till att täcka kostnaderna för bränsle.

Många har nog bilden av en fjällräddare som räddar en person i fara efter en olycka på fjället. Men fjällräddarna gör så mycket mer. Vintertid ska de slå snön av ledkryss, så att de syns, och bryggor över bäckar ska säkras. Allt detta gör fjällräddarna. Men de gör också utryckningar sommartid. Som all räddningstjänst arbetar fjällräddarna dag och natt, året runt.

I Sverige finns 400 fjällräddare som ofta under extrema förhållanden är ansvariga för insatser i fjällvärlden. Alla frivilliga livräddare är en ovärderlig resurs för människors trygghet. Alltför länge har det pratats om behov av uppmuntran och att det ska finnas rimliga förutsättningar och villkor för arbetet. Det har också motionerats om detta.

Vi behöver ändra på detta för att öka tryggheten i fjällvärlden. Det vill Centerpartiet göra.

Vad säger då Moderaterna och regeringen som helhet om detta? Moderaterna är de som utöver Centerpartiet motionerar i denna fråga. Jag citerar från betänkandet: "Att skapa undantagsregler för en viss grupp på skatteområdet leder dock till krav på att andra grupper också ska särbehandlas vilket leder till ett alltför komplicerat skattesystem. Utskottet konstaterar att en tillfällig skattereduktion för arbetsinkomster för att hantera ökade arbetskostnader till följd av pandemin har gällt för beskattningsåren 2021 och 2022.

Utskottet är inte berett att förändra eller föreslå några särregler när det gäller möjlighet till avdrag för övriga utgifter."

Man gör alltså ingenting, utan det ska vara som det är i dag.

Då ska man veta att fjällräddarna använder sina egna skotrar, fyrhjulingar och bilar med släpvagnar för transporter. Utrustningen måste vara relativt ny och helförsäkrad. Det är stora investeringar. Det vore rimligt och enkelt att överväga att fjällräddare skulle kunna få skatteavdrag för den del där fordonen används i det allmännas tjänst, men för att detta ska vara möjligt måste skatteregler ändras. Men detta tycker inte regeringen.

Man hade kunnat titta på detta i den skatteöversyn som vi trodde att alla var övertygade om skulle ske. Det får väl ändå betraktas som dagens nyhet att Moderaterna inte är det.

Nu vill jag prata lite mer om Skatteverket och det Skatteverket gör gentemot prostituerade. Att befinna sig i prostitution är att vara utsatt - mycket, mycket sårbar och utsatt. Det är världens äldsta förtryck. Det är inte världens äldsta yrke. Ofta gör man detta med livet som insats. Det ger skador för livet, skam, skuld och ångest. Därför är det väldigt bra att vi har sexköpslagen i Sverige, där man slår fast att det är köparen som är kriminell och inte den som säljer sex. Jag trodde att Rättssverige och Förvaltningssverige var överens om det. Men, fru talman, det visade sig att så inte var fallet.

Förra sommaren uppmärksammades fallet med Maja, som alltså heter något annat. Hon råkade ut för ett inbrott i sin lägenhet. Polisen kom dit för att utreda brottet och hittade en mängd kontanter. Maja var ärlig och sa som det var: De kommer från de torskar som har köpt mig.

Hon åtalades och dömdes för skattebrott eftersom hon underlåtit att betala skatt på dessa pengar. Jag tror att hon fick betala hiskeliga summor. Hon fick mer i böter än vad sexköpare som åker fast får.

Men det hela slutar inte där. Maja blev ombedd av Skatteverket att starta ett företag och betala skatt för att på så sätt göra rätt för sig och slippa nya åtal.

Dubbelmoralen är oändlig här. Om prostituerade ska skatta undrar jag vilka avdrag de ska göra. Ska de dra av kostnaderna för kondomer, glidmedel, mediciner, graviditetstester, hivtester och resor till och från lägenheter eller bordeller? Vilken tur att man kan deklarera digitalt. Då kan de faktiskt göra det när de är instängda i en bordell.

Att sälja sex är inte som att sälja vilken tjänst som helst. Vi kan inte jämställa att sälja en pizza med att sälja sex.

Prostituerade ska alltså betala skatt. De uppmanas att starta företag, vilket alltså har hänt. Det har hänt att man har fått det svaret när man har skickat en fråga till Skatteverket. Men Skatteverket kan inte ge en F-skattsedel, för samtidigt säger de att det inte är en hållbar företagsidé. En utsatt kvinna i prostitution som har ett företag måste också ha ett bankkonto, men bankerna nekar kvinnor som är i prostitution ett bankkonto. Varför finns det ens en företagskod som går att förknippa med försäljning av sexuella tjänster?

Sedan Centerpartiet skrev denna motion har en del hänt. Utredningen Ut ur utsatthet har kommit. Man ska komma ihåg att det är en utredning som är på 400 sidor, och en och en halv sida handlar om denna fråga. Utredaren kom i kontakt med denna fråga. Detta var ingenting som utredaren hade fått i uppdrag att titta på. Ändå hänvisar regeringen till den utredningen, som alltså landar hos Arbetsmarknadsdepartementet och som inte landar hos Finansdepartementet. Det är märkligt.

Detta har alltså hänt sedan jag skrev motionen.

Vi från Centerpartiet hade i stället önskat att man, precis som någon nämnde tidigare, hade vågat göra ett tydligt ställningstagande från skatteutskottet, där man hade bakat in detta. Jag håller med om att det är en större fråga än en enskild skattefråga. Men vi kan inte gömma frågan i den förskyllan, för Skatteverket är inblandat och kommer att vara inblandat.

Det hade varit bra om skatteutskottet redan nu hade kunnat vara tydligt och säga: När vi inför ett exitprogram för prostituerade ska Skatteverket blandas in. Man ska erbjuda den prostituerade skuldsanering och så vidare.

Men i dag säger man ingenting. Hittills har regeringspartierna sagt nej till motionen. De har sagt nej till ett förslag om utskottsinitiativ som jag lade fram, där detta faktiskt luckrades upp lite. Det skulle inte bara handla om att ändra i skattelagstiftningen, utan man skulle se det som en helhet. Men detta avslogs också.

Man hänvisar till en utredning som föreslår en ny utredning. Ingen tjänar på detta. Det tar längre tid. Det händer faktiskt att prostituerade har Skatteverket i hasorna. Det sker inte ofta - det ska tillstås. Men en är en för mycket. De får vänta ytterligare flera år på att denna företeelse försvinner. Det är inte acceptabelt.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten nämnde en skattereform. Jag återkommer till att jag trodde att Moderaterna tyckte att det var en bra idé att på ett vidare sätt se över skattereformen eftersom den är lappad och lagad fram till dags dato. Det är verkligen inte så att allt ska pausas under tiden, utan man får fortsätta att arbeta med att följa lagstiftningen och genomföra de reformer som krävs även om skattereformen ses över.

Ledamoten nämnde också att man ska vara snabbfotad. Det är precis det man inte är i just det här specifika fallet. Av utskottets betänkande framgår att en utredning har lämnat förslag om ytterligare en utredning. Vad är det för svar? Vad är det för besked till de prostituerade som har en skuld hos Skatteverket? Det blir orimliga konsekvenser.

Elisabeth Svantesson har i kammaren sagt att hon kan garantera att hon inte kommer att släppa sin del av detta, som är just beskattning, eftersom det är hennes ansvarsområde i regeringen.

Vad ämnar Moderaterna att göra i regeringen för att prostitution hädanefter inte på något sätt ska ses som en hobby eller ett arbete, vilket är en följd av att man måste betala skatt för inkomster från män som har köpt sex?

Fru talman! Människohandeln är den organiserade brottslighet som växer snabbast. Cirka 75 procent av offren för människohandel i EU utgörs av kvinnor och flickor. I majoriteten av dessa fall handlar det om sexuella ändamål. Merparten av dessa offer - för det är offer vi pratar om - har inte identifierats av svenska myndigheter. Det betyder att de inte heller får sina rättigheter som brottsoffer tillgodosedda.

En viktig roll i att stärka arbetet mot människohandel har under många år ambassadören mot människohandel haft. Denna roll inrättades 2006. Ambassadören har bytts ut ett par gånger sedan dess. Men de senaste tre månaderna har den rollen varit obesatt.

Min fråga till statsrådet Brandberg är: Avser regeringen att åter besätta rollen som ambassadör mot människohandel, eller finns det ett regeringsbeslut på att rollen ska upphöra?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag begärde inte ordet med anledning av att Centerpartiet blev apostroferat. Jag tänkte i stället ta upp en helt annan fråga, som ledamoten inte tog upp, nämligen det faktum att Skatteverket beskattar pengar som prostituerade får in när de tvingas sälja sex.

Jag tyckte att det var intressant att ledamoten sa att Moderaterna inte vill se en skattereform - jag gick i tron att nästan alla tycker att det behövs en modernisering av skattelagstiftningen. Det är nämligen skattelagstiftningen som är boven i dramat i de mycket komplicerade fall där Skatteverket bedömer att man måste ta ut skatt. Att vara utsatt för mäns våld mot kvinnor görs till ett slags arbete eller hobby.

Detta har uppmärksammats och debatterats här i kammaren under det senaste året. Det har också debatterats i skatteutskottet. Centerpartiet har en motion. Jag lade fram ett utskottsinitiativ med en annan tolkning som inte gick igenom.

Man hänvisar till en utredning som inte kommer att passera Finansdepartementet, där Skatteverket hör hemma och som Moderaterna chefar över, utan i stället ligger hos Arbetsmarknadsdepartementet. Jag tycker att detta är att dra sig undan ansvaret. Det hade gått att snabba upp detta. Det man säger nu är i princip att utredningen föreslår en ny utredning. Det finns ingen bortre gräns eller inriktning för att ta tag i och lösa denna fråga, som finansministern har talat om många gånger i den här talarstolen.

Min fråga till Moderaterna och ledamoten är hur de tänker när det gäller detta. Hur vill de säkerställa att denna fråga inte hamnar mellan stolarna utan faktiskt kommer upp på bordet, så att det orimliga i detta upphör?

Herr talman! I eftermiddag kommer vi här i kammaren att fatta beslut om höjd spelskatt från 18 till 22 procent. Det kan tyckas vara en mindre summa, med tanke på att skattesatsen har legat still de senaste åren.

Men det finns en hake här; skatten höjs lika mycket rakt över, det vill säga både på vadhållning och på onlinespel - casino och dylikt.

Spelbolaget ATG, som ägs av hästnäringen, får en direkt minskad inkomst på 200 miljoner kronor, och delar av det tappet sker redan i år.

Överskottet från ATG går direkt tillbaka till hästnäringen. En näring med över 300 000 hästar i Sverige är jobbskapande på landsbygden, och ATG är med och sponsrar landets travbanor och all utveckling däromkring. Travnäringen får inga övriga direkta bidrag från staten; det får annan idrottsverksamhet. Skatten på onlinespel hade kunnat höjas, medan skatten på vadhållning hade kunnat bibehållas. Det är vad vi i Centerpartiet föreslår i vår följdmotion som tas upp i eftermiddag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Med den här skattehöjningen riskerar Tidöregeringen att äventyra en stabil näring på landsbygden. Jag undrar vad finansministern har för syn på detta och hur man tänker kompensera travnäringen.

Herr talman! Jag har också läst propositionen och lärt mig om kanaliseringsgrad och så vidare. Om jag har lärt mig rätt innebär dock inte detta med kanaliseringsgrad att man ska följa den och utvärdera den och kanske komma med nya förslag, och då har den per se inte någon effekt på travnäringen. Det kan man ju näppeligen säga. Min oro är att det slår fel med de båda stora aktörer som vi jämför här, som drabbas av spelskatten.

Jag undrar: Hur ska regeringen säkerställa att detta faktiskt inte drabbar hästnäringen på ett sätt som är olyckligt med tanke på alla de goda effekter som hästnäringen har, inte minst för landsbygdsföretag? Är regeringen beredd att titta på det kommande halvåret? Jag hoppas verkligen att man tittar på att kanske göra om detta, så att vi får ett annat beslut i nästa års budgetproposition.

Är regeringen beredd att titta på differentierade skattesatser när det gäller spelskatten, vilket man faktiskt har i väldigt många europeiska länder? Det är också något som näringen själv har föreslagit.